-Veckans citat: Konsten att leka med ord

Konsten att kunna leka med ord kan vara väldigt fascinerande. Några författare (som jag kommer på nu) som jag tycker är bra på det är Carlos Ruiz Zafón (författare till bland annat Vindens skugga) och Johanna Nilsson (författare till bland annat Janis den magnifika). Här kommer två citat från två böcker där författarna lekt med orden:

Ur Janis den magnifika av Johanna Nilsson, sida 100: ”...gömma mig i skogen, i en paus, inom en parentes.”
Kommentar: Att gömma sig i en paus eller inom en parentes är förstås bildspråk, men jag tycker att det låter väldigt fint! Ibland vill man bara komma bort, gömma sig i skogen, eller någon annanstans där ingen tittar, för vem skulle titta efter dig i en paus?

Sovay av Celia Rees, sida 332: ”Kanske de anar bilans iskyss mot sina nackar?”
Kommentar: Just det här citatet kommer från en scen då någon ska avrättas. Egentligen är citatet ganska hemskt, men den fantasifulla leken med orden gör det mer intressant att läsa.

Att leka med ord och göra fantasifulla beskrivningar och besjäla ord, är sådant som gör en bok ännu bättre.


Vad tycker du om att leka med ord? Har du förslag på författare som är bra på det?

Recensionsläsning och praktikplats

I det här inlägget skrev jag om några av vårens nya böcker. En av dem är "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson som kommer ut först i mars, men igår damp ett recensionsexemplar på 275 sidor ner i min brevlåda. Tusen tack till Gilla böcker! Det är alltid lika häftigt att läsa böcker som inte blivit trycka ännu, och att man får sitta med så många papper i knäet när man läser gör inte så mycket just då. Jag kan inte säga så mycket om boken än, men jag kan säga att den är något att se fram emot!

Dessutom har jag fått praktik på Bokia i Jönköping, så de kommande veckorna blir ännu fullare med böcker och läsning! :)

The Vampire Diaries- Kampen

The Vampire Diaries- Kampen av L.J. Smith

OBS!Här du inte läst The Vampire Diaries- Uppvaknandet (första delen i serien), rekommenderar jag att du läser denna recension istället.

Damon är i Fells Church på riktigt nu. Han vågar sig till och med in i flera människors hus och tar med sin charm och Kraft över invånarnas tankar för att få som han vill. På grund av detta blir Elenas hat mot honom något som de flesta tycker är ganska konstigt. Samtidigt har den som snott Elenas dagbok börjar utnyttja det till Elenas nackdel. Att hon fortfarande är ihop med Stefan, som alla tror är en mördare, gör inte saken bättre.

Tycker fortfarande att boken är ganska ytlig och Elena för självsäker, som jag skrev i recensionen till den första delen. Jag gillar egentligen inte boken, men jag kunde inte lägga den ifrån mig utan var tvungen att läsa vidare. Det finns en spänning som håller fast läsaren till sista sidan. Snabbläst, lättläst.

Första meningen: ”-Damon!”
Antal sidor: 186
Förlag: Pocketförlaget (recensionsexemplar)
Andra böcker i serien: Första delen: Uppvaknandet , samt trean och fyran Vreden och Återkomsten
Betyg: 6/10

Sista delen i novellen!

Tack till alla som läst novellen! Här kommer sista delen. Lägg gärna en kommentar nedan :)

Den blå hunden (del 3 av 3)
Jag vet inte hur länge jag legat där på marken när jag slutligen kunde resa mig upp. Det bultade i magen, och så fort jag satt mig upp spydde jag ut det mesta av lunchen jag ätit några timmar tidigare. Med viss svårighet reste jag mig upp, men kunde inte räta ut mig, något i magområdet gjorde jätteont.
När jag med smärtan i kroppen tagit mig till den upplysta stigen såg jag en hund komma springande över gatan mot mig. En blå hund, stor som en kalv, och med en päls som var både ren och välkammad, trots att den inte bar något halsband. Den tittade på mig med sina stora, blå ögon, och la huvudet på sned.
”Hoppa upp”, sa den blå hunden och gick lite närmre.
Jag stirrade på den, och nöp mig i armen för att ta reda på om jag drömde. Det gjorde jag inte. Hunden skrattade åt mig, men inte på det sättet som mobbarna brukade göra, det hånande sättet utan på ett snällt sätt.
”Hoppa upp, bara! Jag ska ta med dig hem, och vara hos dig.”
Så jag gjorde som hunden sa, för jag tänkte att om det var en dröm kunde jag lika gärna leva mig in i den. När den blå hunden började trava i mörkret kände jag hur all smärta försvann. Magontet var borta, jag kände mig trygg; inte ens blåmärket på högersidan gjorde ont när jag rörde vid det.
”Vem är du?” Frågade jag hunden, men den bara gläfste till och gick fram till porten till lägenheten. Jag sträckte mig framåt för att låsa upp, och inte ens det gjorde ont. Jag satte mig tillrätta på hunden igen medan den travade uppför trappan, och när jag låst upp dörren till lägenheten också släppte han av mig i min säng, och gick ut ur rummet. Efter några minuter kom hunden tillbaka med en bricka med varm choklad och två smörgåsar. Jag åt tacksamt, och somnade innan jag hunnit få reda på vem hunden var.

Följande morgon när hunden serverat frukost gick vi, efter att den övertalat mig, till skolan. När vi kom fram till skolan försvann hunden, och med ens försvann den trygghet jag känt, och oron smög sig på. Smärtan i magen var där lika snabbt. Samtidigt såg jag Iskar och gänget komma gående emot mig, och jag blev stel av skräck. Då kände jag att hunden strök sig mot mitt ben, och jag kände pälsen mot min hand. Tryggheten kom tillbaka. Jag tittade mot hunden, men den var inte vid min sida. Inte synlig i alla fall, men samtidigt som jag visste att den skulle vara med mig nu, så vände Iskar med gänget, och gick åt ett annat håll.

Nu sitter jag här, fyra månader senare, och skriver ner min berättelse. Utan Den Blå Hunden hade jag aldrig klarat mig, men med den trygghet jag kände med den kunde jag självsäker gå förbi Iskar och hans gäng, utan att de följde efter mig. Det är, som du säkert förstår, det bästa som hänt i mitt liv…

Del två i novellen!

Här kommer andra delen i min novell, trevlig läsning! :)

Den blå hunden (del 2 av 3)
Men nu följde jag alltså efter dem; en grupp på sju killar och två tjejer. De gick bort till träden jag flytt till första gången, för att röka. Där kunde ingen se dem, och inte för att någon skulle bry sig om det om de såg, lärarna skulle bara nämna det snabbt på ett klassråd. En kille tryckte ner mig på en av bänkarna mellan träden och satte sig bredvid
”Ska du ha?” Sa killen, och tryckte in en glödande cigarett i min mun. Jag hostade till när jag av ren förskräckelse drog in rök i lungorna, och sedan spottade jag ut den, som av en reflex.
”Vad gör du?! De här var svindyra! Har du några pengar till mig?” Skrek Iskar och drog upp mig från bänken.
”Nej”, sa jag och försökte undvika hans blick.
”Då går vi hem till dig och hämtar det då!”
”Nej”, sa jag igen och kände hur jag började skaka i benen.
”Jo”, sa Iskar och fångade min blick, naglade fast den, och vinkade åt de andra att hänga med. ”Visa nu vart vi ska.” Iskar höll ett hårt tag om mitt hår, men släppte det för att knuffa iväg mig.
Skulle jag gå hem? Skulle jag gå till någon jag inte kände? Någon kunde ju se oss! Var mamma hemma nu? Nej, hon skulle på en konferens med övernattning. Nej, då skulle jag vara ensam hemma enda tills imorgon! Vad skulle jag göra?
”Du går för SAKTA”, skrek Iskar och sparkade mig på högra smalbenet så att jag skulle gå snabbare, men det blev snarare motsatta effekten.
”Där bor jag”, sa jag och pekade när jag efter miljoner tankar slutligen bestämt mig för att gå hem.
”Okej, lyssna nu”, sa Iskar, och alla ställde sig i en ring runt mig. ”Om du smiter nu ligger du illa till, samma sak om du skulle ringa någon. Gå nu in och ta med dig alla pengar du kan hitta, även din morsas och farsas. Sen kommer du ut hit med dem, utan ett ord! ”
Jag nickade stumt och gick genom hålet de hade gjort i ringen, mot min och mammas lägenhet två hus bort. Jag visste att mamma aldrig hade lösa pengar hemma, och jag hade inte särskilt mycket jag heller. Jag tittade i mitt lilla kassaskåp, där låg tre hundra kronor, och i min plånbok låg två hundra till. I en skål i köket låg en femtiolapp till mat. Under tiden jag letade efter pengarna försökte jag hitta på ett bra sätt att smita. Jag kunde inte ringa någon, jag kunde inte stanna kvar på mitt rum, eller gå ut bakvägen. Just det sista alternativet funderade jag på tills jag såg att killarna spritt ut sig över bakgården, medan tjejerna stod på framsidan för att vakta den flyktvägen. När jag insåg att jag inte hade något val tog jag ett djupt andetag och gick ut genom dörren. Snabbt som en grupp vesslor var Iskar och de andra runt mig igen, och de sa till mig att följa med till parken i närheten. Vi gick bort från alla gatlyktor som brukade lysa på kvällarna, bort från dammen och lekplasten, bort från nyfikna blickar.
”Få hit alla stålar nu. Jag hoppas att du inte `missade´ några nu!”
”Nej, det var allt jag kunde hitta”, sa jag och gav honom tre hundra som han stoppade ner i fickan på den svarta skinnjackan han bar, trots att det var varmt ute. Jag tittade på de andra i gruppen, för att försöka läsa ut om jag kunde gå, om jag var fri för denna stund. Det var inte det lättaste, för Iskar ryckte tag i mig igen.
”Du ljuger, du har mer!” Iskar vinkade till med handen, och som de snabba vesslor de var, var de andra på mig, de tog tag i ben och armar, medan Iskar och killen som stoppat in cigaretten i min mun, rensade mina fickor på de resterande tvåhundrafemtio kronorna. Jag försökte skrika, men en av tjejerna tog ett stenhårt grepp över min mun och käke för att hindra mig. Som en avslutning på det hela släppte de ner mig på marken, och cigarettkillen sparkade mig i magen, så att jag tappade andan, föll, och blev liggande på den fuktiga marken i parken. Jag kunde inte låta bli att släppa fram tårarna och snyftningarna innan alla hunnit avlägsna sig. Jag hatade mig själv för att jag visat mina känslor innan de hunnit gå därifrån, och för att det här bara skulle vara början på fortsättningen…

Missa inte sista delen, redan i morgon!

Bloggen 1 år!

Idag är det ett år sedan min första recension publicerades här, det firar jag med att bjuda på en novell jag skrivit! Läs mer om det här. Nedan kommer första delen i den prisbelönta novellen, hoppas att ni ska gilla den! :)


Den blå hunden (del 1 av 3)Ännu en natt grät jag mig till sömns. Livet var så orättvist! Så fort jag stängde ögonlocken spelades dagen upp för mig. Alla slag, ord, hån och skratt. På lunchrasten, på väg till fiollektionen, och när jag skulle gå hem från den… Inget lämnades kvar som ett glömt minne. Allt upprepades, och det hela tiden.
Men det värsta av allt var att ingen brydde sig, att ingen hade gjort det de senaste åren. Att alla bara låtsas som om allt var bra, och lät de där människorna från nian gå på mig, en ensam åttondeklassare. Så fegt!
”Vad har du här? En minigitarr, eller vad är det? Va? Svara då! Eller är du döv? Hon är så rädd att hon skiter på sig snart! Vad är de här till? Ojdå! Den gick av, HAHAHA!! Kolla!”
”Släpp mig då! Ge mig fiolen!”
”Hon kan snacka! Ge henne fiolen nu då, Iskar.”
”Äh, vem bryr sig.”Och efter det kom slagen. Fiolen lät de vara, förutom den avbrutna strängen, men sådant händer ibland. Och att de lät fiolen vara var nog det viktigaste, för en förstörd fiol hade min lärare och mamma upptäckt direkt, men blåmärken efter de där slagen skulle ingen märka om jag dolde dem ordentligt.
Jag rullade över på sidan, men vände tillbaka direkt. Det gjorde jätteont! Jag tände lampan för att se hur min sida såg ut, men drog ner pyjamaströjan direkt, där under dolde sig ett stort blågult blåmärke, som sträckte sig från höften till bröstet på högersidan. Jag släckte lampan och la mig ner igen.
Om bara någon ville se mig, höra mig! Någon, vem som helst!
”God morgon! Vi har hört att det finns elever på skolan som inte blir behandlade rättvist. Är det någon i klassen som fått höra något kränkande?”
Men tror du allvarligt, klassföreståndare-Birgitta, att någon skulle säga det rätt ut i en klass med 28 elever med sämre sammanhållning än mellan fiender på ett slagfällt? Tänkte jag, men satt tyst som en mus på min plats vid fönstret, precis som jag brukade. Aldrig att jag skulle säga något om vad jag var med om till någon.
”Ingen? Ni vet att det är mycket viktigt att säga till någon vuxen i så fall. Det finns ju många vuxna här på skolan, vi har en kurator och en skolsköterska, och kamratstödjare…”
Jo, visst! En kurator som hatar barn, en skolsköterska som jobbar mest på en annan skola och kamratstödjare som flyr så fort något verkar vara på gång. Jättebra! Jag beundrar verkligen denna fantastiska skola med så många pedagoger som man kan prata med. De vet ingenting om vad som händer på rasterna, lärarna sitter bara och kurar på lärarrummet!”Det ska vi jobba på ännu mer denna termin, för det är otroligt viktigt att alla trivs i skolan! Och vad jag har hört från er klass verkar ni jättenöjda!”
Du ser eller vet ingenting! Tänkte jag med tårar i ögonen när vi gick ut för rast, ännu en tid att vara livrädd för min del.
Jag gick ut genom porten och bort till buskagen vid cykelställen. Där fanns en liten bänk där man kunde sitta skyddat. Jag började nervöst pilla bort det röda nagellacket jag hade på tummen, och såg därför inte när folkhopen från niornas korridor kom. ”Följ med här”, väste Iskar, och jag gjorde skräckslaget som hans sa. Jag hade försökt smita två gånger tidigare, första gången var de inte beredda, men hann ifatt precis när jag kommit in bland träden som är helt skyddade för sikt från lärarrummet. Andra gången var de beredda och tog tag i mig innan jag hann börja springa.

Nästa del kommer upp här i morgon!

Hål i huvudet

Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld
Isak har lämnat tjugotreåriga Minou, och han gjorde det genom att spela in ett idiotiskt kassettband där han förklarade varför. Där han berättade om sin nya tjej som han älskar mer än Minou. Han berättar att det är slut, vilket Minou har väldigt svårt att förstå. Först stannar hon kvar i Stockholm, hennes och Isaks stad, men när hon går alla, inklusive sig själv, på nerverna bestämmer hon sig för att utnyttja sitt studiemedel och dra till Spanien. Där stirrar en hund på henne på andra sidan gatan medan tycker hon synd om sig själv, råkar sno en melon och blir påkommen av melonägaren. En melonägare som blir någon hon tröstar sig med när hon inte längre har Isak.

Efter att ha läst Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder hade jag väldigt stora förhoppningar på denna bok, som är hennes debutroman. Kanske beror det på de höga förväntningarna, eller så är denna bok helt enkelt inte så bra, men jag blev inte alls lika förtjust i denna som hennes nya. Jag gillar egentligen inte böcker där huvudpersonen är deppig och tycker synd om sig själv och gråter och klagar, det blir för mycket! Precis så är det i denna bok. Språket är lite konstigt, handlingen är ganska ”vanlig” och trots att jag läste de trehundra, hyfsat lättlästa, sidorna ganska snabbt är detta igen jag rekommenderar.

Första meningen: "Jag ser på mig själv i den tandkrämsfläckade spegeln."

Antal sidor: 302

Förlag: Gilla böcker (Natur och Kultur 2006, Månpocket 2007)

Betyg: 5/10

Gästbloggare om Elsas mode

Idag gästbloggar Linnea här! Hon har läst en bok som är ganska långt ifrån min egen boksmak (vad jag anser) och därför är det extra spännande. Bilden säger en hel del, den är arrangerad och redigerad av Linnea, tagen av mig. Nog babblat av mig, här får ni Linneas recension:


Elsas Mode Av Sofi Fahrman
Fashionistan Elsa har de senaste månaderna levt livet i New York och kommer nu pank hem till sina föräldrar i Borås. Men hon stannar inte många dagar innan hon åker till Stockholm för att jobba på ett café. Under tiden hon är där läser hon i en tidning om modebloggare, och redan samma kväll starar hon sin egen, Elsas Mode. Hennes blogg klättrar snabbt på listorna över populära modebloggar och snart är hon välkommen på alla Stockholms nattklubbar och modevisningar. Under tiden hon är där lär hon känna Hugo Cronstedt och faller pladask, men det är inte alltid så lätt att vara kär i en av Sveriges hetaste designers.

Jag gillade boken jättemycket och den är verkligen något för alla modeintresserade där ute. Man blir verkligen jättesugen på att modeblogga när man läser den och jag fick själv massa idéer till min blogg när jag läste den. Men mot slutet så var den faktiskt lite tjatig men jag längtar efter att få läsa uppföljare Elsas Värld.

Första meningen: "Elsa gråter."
Antal sidor: 309
Förlag: Norstedts
Författarens blogg: http://blogg.aftonbladet.se/22226/
Andra böcker av författaren: Uppföljaren Elsas Värld. Det är en trilogi så det kommer ju komma en till bok sen.
Betyg: 9/10

Snart ett år...

Den tjugonde januari 2010 publicerade jag den första bokrecensionen på den här bloggen, och det är snart ett år sedan! Det tänkte jag fira med att bjuda på ännu en novell jag skrivit. Låter det intressant? I så fall blir det denna gång en prisbelönt novell faktiskt! Den heter "Den blå hunden" som var temat på Barnens bokklubbs novelltävling 2009, och jag blev vinnare! Nu kanske du är mer sugen på att läsa novellen? ;) Lägg gärna en kommentar!

(Missade du förra gången jag publicerade en novell här? Klicka på etiketten "Julkalender 2010" så hittar du den där!)

Veckans citat

Ur Jag finns av Maja-Maria Henriksson tar jag denna veckans citat. Sida 91:

”En skön känsla av att kunna pausa från allt och hoppa in i någon annans liv.”

Vem har inte tänkt så, precis som huvudpersonen Johanna?
Vem skulle du vilja vara om du fick hoppa in i någon annans liv för en dag? Författare, skådespelare, sångare, bok- eller filmkaraktär... vem väljer du?

Sugen på en krönika?

Är du sugen på att läsa en krönika mellan alla böcker? Kolla då in min krönika på min skolas webbtidning :)

Boktjuven

Boktjuven av Markus Zusak
Världen håller andan, döden är närmre än de allra flesta tror. Tyskland 1939, och ingen har något att säga till om.
Som nioåring kommer Liesel Meminger till Molching i München och Himmel Strasse. På tåget dit dör hennes bror, och när hon ska lämnas över till fosterföräldrarna vill hon inte släppa taget om sin mor. Snart lär hon sig ändå att leva med sina nya föräldrar, särskilt med pappa Hans som lär henne läsa och skriva. Från bokbål och bibliotek stjäl Liesel böcker och delar med sig av historierna till vänner, grannar och den gömda mannen i källaren.

När döden berättar en historia måste du lyssna.Jag har länge velat läsa denna bok, och jag blev inte besviken när jag väl öppnade boken. För bok- och språkälskare är detta en hyllning. Författaren beskrivs som ett litterärt fenomen, och det är sannerligen en spännande historia med blandning av lycka, sorg, ord och böcker, nya bekantskaper med människor och med en värld skör som en tråd. Men framför allt är det en historia med mycket död, för döden är vår berättare (och det är inte jättekonstigt för det).

Det är spännande att läsa om andra världskriget ur en tysks synvinkel. Ofta är det de utsatta som berättar, men Boktjuven visar tyskarnas sida. Och då menar jag inte de tyskar som helt hängav sig åt Hitlers idéer, utan de tyskar som, precis som väldigt många andra, undrade vad som var på gång.
Vill du ha en spännande historia som engagerar dig, dina tankar och dina känslor är detta absolut den bok du letat efter. Man fångas i berättelsen, i Liesels liv och människorna runt henne. Jag vill ha mer!

Första meningen: ”Först färgerna.”
Antal sidor: 582
Förlag: B. Wahlströms
Boken i en mening: En fantastisk bok om allt mellan liv och död som passar alla åldrar.
Av författaren: bland andra Jokern
Betyg: 9/10

Bloggtoppen

Under ytan

Under ytan II av Torgny Wirén

Detta är uppföljaren till Under ytan, men man kan lika gärna läsa denna andra bok före den första (vilket jag gjort). I 52 kapitel (perfekt med ett för varje vecka) skriver Torgny Wirén 52 fina, roliga, tragiska, tänkvärda berättelser ur sitt liv, som han hört eller själv kommit på. Det finns något för alla med kapitelnamn som "Den lilla hamstern", "Mor Annas torp", "Städmaffian" och min favorit "Grodan". I slutet av varje kapitel finns två texter från Bibel, "fundera vidare", psalm, bön och citat. Även för de som inte är kristna!

Som vanligt, skulle jag vilja säga, när det gäller Torgny Wirén, finns verkligen allt med. (Han är författaren till bl.a. Alexandra.) Det blir dock lite för mycket i slutet av kapitlen, med alla övriga inslag förutom berättelserna. Just berättelserna är det som lyfter boken, och det högt, högt!

Första meningen: "Ända sedan jag har riktigt liten har jag tyckt om berättelser."

Antal sidor: 326

Förlag: Cordia

Boken i en mening: 52 berättelser för alla tillfällen och för alla som vill lyssna till en fin historia.

Andra böcker av författaren: Alexandra, Under ytan, Om änglar kunde tala

Betyg: 8/10

-Veckans citat

Boktjuven av Markus Zusak är den bok jag läser nu, och den är verkligen att rekommendera! Veckans citat kommer från sida 36:

”När hon så småningom skrev sin historia skulle hon fundera över när exakt det var som böckerna och orden började betyda inte bara något, utan allt. Var det när hon första gången fick se rummet med hylla efter hylla med dem? Eller när Max Vandenburg anlände till Himmel Strasse med händerna fulla av lidande och Hitlers Mein Kampf? Var det högläsningen i skyddsrummet? Den sista marschen till Dachau? Var det Ordskakaren? Kanske skulle det aldrig finnas något exakt svar på när och var det inträffade.”

Kommer du ihåg när du började läsa?

Jag minns de morgnar då vi var lediga när vi var små. Då sov jag och min syster i samma rum, och om vi vaknade tidigare än mamma (pappa jobbar alltid på morgnarna) satte vi oss i sängen, tog upp alla böcker vi hade på bokpallen och läste ett kapitel i varje bok. Det kunde vara upp mot 7-9 olika böcker... Jag kommer dock inte ihåg när jag började läsa, men jag älskade att i skolan läsa, skriva och räkna. En gång skulle vi skriva en berättelse om hyresgästerna i ett lägenhetshus. De flesta skrev knappt en skrivbok, jag skrev nästan tre... Härliga minnen!

Något att se fram emot

Nytt år, nya böcker, här är några böcker du kanske kommer att se fram emot våren 2011!


Överenskommelser av Simona Ahrnstedt
Ponto pocket ger ut en kärleksroman som flera recensenter är väldigt fascinerade över. Den handlar om Beatrice och Seth som möts för första gången på Operan, december 1880. Efter det korsas deras vägar flera gånger, och deras liv vävs bit för bit samman.
”Slukarvarning”, säger Bokhora, ”Bravo, Simona, verkligen, du kommer att bli litteratursveriges nästa sensation” säger Malin Persson Giolito. Denise Rudberg vräker ur sig så många positiva ord att man bara måste läsa den! Men den som är intresserad får vänta till i februari 2011



Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson
Författarens debutroman handlar om Olivia, som fick världens snyggaste bästa finaste perfekta pojkvän, precis vad hon ville ha. Men tre år senare blir hon lämnad, och då finns inget fint kvar. Listorna på fördelar med att vara singel blir korta, och sedan försöker hon hitta någon ny.

Denna bok är från Gillar Böcker, och utkommer i mars 2011, läs mer på gillabocker.se för att få mer info!



Lasarusfenomenet Del 1, 4:e parallellen av Kjetil Johnsen
Av författaren till serien TRE kommer nu en ny bok i en ny serie. Lasarusfenomenet är en omskakande thriller, en spänningsserie med inslag av SF.
Huvudpersonen är Emma, som vaknar upp ur en koma. Då är allt annorlunda. Föräldrarna är döda, hennes bror är stum och hennes farbror tycker att allt är hennes fel. Hur gick den hemska bilolyckan till, egentligen? Emma försöker ta reda på sanningen, och alla spår pekar mot Nevadaöknen och den topphemliga militärbasen där hennes pappa bedrivit forskning. Många kommer att dö, även Emma…

Låter minst sagt spännande! Är du sugen får du vänta till mars eller april, då boken finns till försäljning. Detta från B. Wahlströms


För att hålla koll på fler nya böcker är det bara att kika in på bokförlagens hemsidor :)
Bilderna kommer från respektive förlags hemsida!

Mitt 2010

Mitt 2010 i 12 bilder!Januari tillbringades en del på sjön, här med fem fina vänner :)I februari hade några kompisar kalas, och vi tog några foton... Jag dricker inte kaffe, tycker bara det var en kul detalj i bilden ;)I mars hände väl inte jättemycket... Jag sådde några frön, och det som kom upp gav hopp och nytt liv, fint tycker jag ;)April var månaden då jag "blev fotograf" till programbladet för den kristna församling jag är medlem i. Senare blev jag även layoutare för hela bladet, spännande! Denna bild var framsidesbild i februari-april 2010I maj kom lilla söte Emmett fram från gömstället där hans mamma fött honom. Dessutom fyllde jag 17 och min syster konfirmerades. Juni betydde skolavslutning, UV-SCOUTLÄGER och midsommar. Uv-scout lägret var det absolut bästa, men jordgubbar med vännerna var inte heller fel! Juli, juli! Först åkte jag på Gullbrannafestivalen med min vän Frida och några till. Bilen var PROPPFULL, så jag körde för att få lite plats i alla fall ;) På scen såg vi bland annat Paul Colman som är en superbra artist, får du möjlighet att se honom live är det ett måste!

Sedan var det Stockholm också, även det mycket fint!

I augusti började jag tvåan i en ganska ny klass, lärde känna Julia och insåg att jag faktiskt kan skriva! Dessutom satte allt det "normala" igång igen, som Uv-scout och annat trevligt!

September var den månad då jag och en kompis började längta efter julen. Men än så länge blommade dahliorna, så det var inte så mycket julstämmning utomhus. Detta var även månaden då min syster döptes och min syssling gifte sig :) I början av oktober var vi på ungdomsmötet T-centralen i Värnamo. Där hittade vi Christoffer Hiding på scenen :)Slutet av oktober och början av november tillbringades på Gran Canaria! Sol, bad, äventyr och vacker natur var det där. Love!I december bakade vi pepparkakor, firade jul och nyår. Tomten kom med paket, snön föll och jag var glad :)

Vad sägs om detta?

2010 i bilder?

Mitt 2010 i 12 bilder, låter det som något du vill ha?

Årest bästa bok och författare är korade!

För ett tag sedan utlyste jag en omröstning om Årets bästa ungdomsbok och författare. Ni fick nominera dessa, och sedan strax efter jul har ni fått rösta. Nu har jag resultatet! (Önskar att jag kunde säga att jag hade resultatet i min hand, det låter coolare än att säg sanningen; att jag har det på datorn...)

Årets bästa ungdomsbok, enligt läsarna på Sofies bokblogg är, med 50% av rösterna:
*trumvirvel*
Mycket mer än så av Sarah Dessen! Såhär lyder en av motiveringarna till varför detta är år 2010s bästa ungdomsbok: Jag tycker absolut att den bästa boken jag läst i år är Mycket mer än så av Sarah Dessen. Absolut bästa jag någonsin läst! :)

Själv tycker jag nog bättre om boken än vad jag skrev i min recension, en bok som förtjänar priset, men jag själv röstade inte på den. Ett mejl är på väg till Sarah Dessen, när/om jag får svar publicerar jag det här, om det är intressant :)

Årets bästa författare till en ungdomsbok, enligt läsarna på Sofies bokblogg är, med 33% av rösterna:
*trumvirvel*
Meg Cabot! Såhär lyder en av motiveringarna till varför detta är år 2010s bästa ungdomsbok:
Åretsförfattare är the one and only Meg Cabot! Hon har ju kommit med "Jinx - tur i oturen", "En Prinsessas Dagbok 10 Prinsessan Mia", "Airhead" och "Att vara Nikki" i år. :D Alla fruktansvärt underbart bra! ;D

I denna omröstning var det definitivt mer jämt! Men Meg Cabot kom på första plats, och ett mejl är på väg till henne också. Jag har gjort ett författarporträtt med Meg Cabot, för att hon varit en av mina favoritförfattare, men läser man för mycket av henne kan det bli ganska tjatigt... Meg Cabot har år 2010 kommit ut med de böcker som nämns i motiveringen, vilket är väldigt produktivt!

Så, vad tycker ni om resultatet?