av William Paul Young
En dag hittar Johannes en svårt misshandlad ung kvinna på stranden. Han gör allt han kan för att rädda hennes liv, och upptäcker snart att hon är någon alldeles speciell: ett vittne med ett viktigt uppdrag. För den unga kvinnan blir det en tid då hon brottas med många viktiga frågor, särskilt om bilden av sig själv och i vad eller vem vi ska spegla oss.
Det är svårt att beskriva handlingen i den här boken, och att recensera. Det finns så många känslor och speciella karaktärer, det är som att det är något magiskt, svävande över hela handlingen.
Men. För några månader sedan läste jag författarens debut,
Ödehuset, och den tog verkligen tag i mig. De djupa frågorna och förslagen till svar lämnade mig med många tankar och funderingar. När jag började läsa
Evas dotter kunde jag därför inte låta bli att jämföra böckerna.
Ödehuset fångade mig mycket tidigare. Det var som att jag väntade på att något skulle ta tag i mig, och det tog tid. Efter några kapitel insåg jag dock att jag förmodligen väntade på att den unga kvinnan skulle bli frisk, pigg, återupprättad och på väg mot någon slags perfektion (usch, hemskt ord), och först då påbörja sitt uppdrag. Men jag insåg att det är resan mot det friska, pigga och återupprättade som var det intressanta (glöm perfektion). Och visst är det oftast så i livet, det är oftare resan som är intressant, än målet. Jag insåg att även Youngs andra bok kommer betyda mycket för mig.
Det handlar om tillit, och om längtan efter en plats, ett värde och en mening. Men främst handlar det nog om att söka, precis som så många av oss gör. Det är inte alltid vi vet vad vi söker efter, men den här boken ger ett alternativ, och slog an en ton i mig, en längtan och något mer. Även om boken utspelar sig i något slags parallellt universum,
eller någon annanstans, tror jag många kan känna igen sig i den unga
kvinnans vilsenhet, och framförallt i den förminskade bilden av sig
själv. Hur lätt är det inte att se ner på sig själv och söka bekräftelse
i förgängliga ting?
Språket i den här boken är fantastiskt. Ibland kan det vara lite svårt att hänga med, men de flesta gånger känns det som att författaren noga vägt varje ord för att få ihop dem till precis den mening han vill förmedla. Det är så vackert att läsa. Särskilt gillar jag hans ordillustration av skapelsen. Det är så att jag ryser...
Ja, den här så kallade recensionen kanske blev rätt flummig, men hoppas du fått med dig något i alla fall.
Evas dotter har verkligen gripit tag i något inom mig, och för den som funderar över värde, för den som söker efter något, vill jag rekommendera den här boken. Kanske kan något i denna bok möta en del av din längtan.
Första meningen: Johannes, han som var en samlare, satt lutad mot ett träd med tårna nerborrade i svalkan under den varma sanden.
Antal sidor: 260
Förlag: Libris, tack för recex!
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Eve, 2015
Översättare: Maria Store
