Kenta och barbisarna

text och bild av Pija Lindenbaum

Kenta är jättebra på fotboll. Han brukar spela med killarna på förskolan. Men egentligen vill han hellre leka med barbisarna, det ser mycket roligare ut! Ska han våga lämna fotbollen, trots att pappa vill att han ska satsa på den?

Pija Lindenbaum är en av mina favoriter när det gäller bilderböcker. Hon är träffsäker i sitt gestaltande, och flera gånger log jag åt igenkänningen från när jag jobbade på förskola. I barnens lek är det inte ovanligt att en leksak får alla fina namn barnet kan komma på, till exempel Anna-Rosa-Guld, som en barbie i denna bok heter.

Redan på framsidan ser och förstår vi att det här kommer handla om att våga göra något normbrytande. Detta framförs okomplicerat, och jag funderar på om det är vi vuxna som komplicerar det. Och så är det förmodligen. Istället för att handla om att "kille gör tjejgrej" handlar det om att göra vad en känner för. Visst finns det inslag av "tjejer gör såhär, killar gör såhär", men det skulle lika gärna kunna handla om ny vänskap som testas eller just den där känslan: Just nu vill jag hellre göra det där. Lindenbaum har som vanligt gjort ett bra jobb, med text och illustrationer i en mycket bra symbios.

Första meningen: Kenta kan skjuta en rökare rakt i krysset.
Antal sidor: 28
Förlag: rabén&sjögren, 2007

Visheten vaknar

av Elin Säfström

Tilda är tillbaka! Den här gången finns hennes mormor till hjälp, och det går det åt när trollen verkar ta sig allt fler friheter. Det ryktas om en uråldrig högtid med namnet "Vishetens dag", och Tilda har en känsla av att hon behöver ta reda på allt om den och försöka stoppa den. Men hur? Samtidigt föreslår mammas nya kille en överlevnadshelg i fjällen, något som låter som ett extremt dåligt förslag, särskilt eftersom Tilda måste vårda sina relationer, sin sjuka hund och hitta en kidnappad vittra. Plus alla skenande troll.

Det här är den fristående fortsättningen på En väktares bekännelse, och liksom första boken är Visheten vaknar full av äventyr och konstiga händelser, humor och Tilda har minst lika mycket tyngder på sina axlar.

Boken är väldigt spänningstät, det finns inte många "transportsträckor", och ibland hade jag nog velat ha in lite mer vardag. Men Tilda hinner inte med det. Istället fortsätter hon att springa runt för att ta sitt uppdrag på allvar, och det gillar jag med henne. Hon är ingen tillrättalagd karaktär, utan trovärdig i sitt klumpiga och samtidigt skarpa sätt, vad hon fokuserar på och hur knasigt hennes liv är.

Visheten vaknar passade mig perfekt nu när jag har mycket att göra och inte riktigt ro till någon djup roman. Med det skrivet vill jag inte nedvärdera boken. Jag gillar att författaren satsat på språket och har bra koll på vad hon gör och vad som händer. Jag gillar att boken är ganska lättsam, samtidigt som jag verkligen känner för Tilda. Finns det ingen mer som kan hjälpa henne? Boken rymmer självständighet, mångfald, några mått feminism, kärlek, vänskap och övernaturligheter. Säfström har valt ingredienser med omsorg, tillsatt en bra språk och bakat en mycket bra vardagsfantasy-bok.

Första meningen: Vänta här.
Antal sidor: 318
Förlag: Gilla böcker, 2017

Trädgårdens mysterier

av Guy Barter

Visst kan en ställa sig tveksam till om det verkligen finns någon gräsmatta och trädgårdsland under all snö, men jag tror faktiskt att något göms där under. Förmodligen mycket mer än vad jag vet om. Inte bara jord, gräs, sten och en och annan mask, utan liv som skulle kunna hjälpa mig om jag bara kände till det lite bättre. Trädgårdens mysterier - så fungerar det i din trädgård vill upplysa om alla liv som finns i trädgårdar, men även ge kunskap om frön, plantor, blommor, klimat och djur.

Boken har snygg och lättläst layout. Det är enkelt att skumma igenom sidorna i jakt på det som gör läsaren nyfiken. Varje fråga är tydligt uppbyggd med ett snabbt och ett längre svar, faktarutor, bilder och exempel. Varje fråga/svar får en till två sidors utrymme, men hinner ändå ge en bra inblick i det de vill beskriva.

Jag är förmodligen inte exakt rätt målgrupp, det är mycket jag bläddrar förbi. Däremot finns det en dröm i mig att kunna ta hand om min trädgård på ett bättre sätt, och drömmen om någon slags självförsörjning på vissa livsmedel ligger och pockar på uppmärksamhet. Särskilt när klimathoten sänker sig över oss. Därför hoppas jag att jag kommer ta fram den här boken oftare framöver. Varför är vissa morötter raka och andra böjda? Tål rötterna skada? Varför hamnar stenar på markytan efter regn? Guy Barters kunskap är gedigen men lättillgänglig, och det är det som gör boken intressant även för amatörer som jag. Dessutom finns det många väldigt fina illustrationer som inspirerar till kunskapsintag. Jag vill liksom vårda allt det som finns i min trädgård för att få uppleva det så vackert som det visas i boken. En fin handbok för många tillfällen och olika grader av trädgårdsnördar.

Första meningen: Behöver man verkligen veta hur maskar arbetar?
Antal sidor: 224 
Förlag: Ordalaget bokförlag, 2018, tack för recex!
Originaltitel: How do worms work? 2016
Översättare: Håkan Elmqvist och Kicki Elmqvist

Memorys bok

av Petina Gappah

Kan man lita på sina minnen? Det är en av alla frågor Memory ställer sig när hon sitter i fängelse, anklagad för mord på mannen som köpte henne från hennes föräldrar. Hur gick det till när han dog? Hur har Memorys albinism påverkat hennes liv? Hon uppmanas att skriva ned sin historia, men det är inte lätt. Vad är det egentligen som har hänt?

Genom Memorys berättelse får jag följa ett liv och ett land som handlar mycket om klass, identitet, ras, hierarkier och stora kontraster. Det handlar om Zimbabwe, där Memory sitter i fängelse. Hon är den kvinna som har det största straffet lagt på sig, men är, trots allt, välutbildad och har fått mycket gott i livet. Däremot vet inte läsaren, eller kanske ens Memory själv, vad som har hänt. Hennes minnen växlar mellan dåtid och nutid, vilket ökar spänningen och lurar läsaren. Vi vet inte riktigt vem som är den goda respektive onda i berättelsen, eller om det ens går att dela upp det så där. Gappah skriver mycket bra och när jag fick tid till det läste jag andra halvan av boken i långa svep.

En ny värld, ett nytt liv spelas upp framför mig, och jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den passar särskilt bra för dig som reagerar på orden klass, ras, identitet och hierarki, eftersom boken både ifrågasätter och kanske även finner viss trygghet i det där ("jag kan inte göra något åt det, så det är lika bra jag glider med", även om många såklart även slåss för rättvisa och självständighet). Den ifrågasätter även andra länders syn på landet, eftersom vissa krig verkar vara viktigare att bekämpa än andra. Det blir dock inte någon tung faktabok, utan vardagen och åsikterna vävs ihop på ett skickligt sätt till en läsvärd roman.

Första meningen: Historien som du har bett mig berätta börjar inte med Lloyds död i all dess fula ömklighet.
Antal sidor: 285
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2017
Originaltitel: The Book of Memory, 2015
Översättare: Helena Hansson

Samtidigt som

av Lisen Adbåge

För ett barn är världen ofta här och nu, jorden snurrar kring det barnet upplever. Samtidigt som vill visa på ett vidare perspektiv, att det kan hända många olika saker samtidigt på olika ställen i världen. Lisen Adbåge gör det väldigt bra, särskilt i relationen mellan text och bild. Texten är enkel, men med de helsidestäckande illustrationerna får den djup som kan bli svindlande. När texten berättar att en pappa tröstar sin dotter tänker jag att hon kanske ramlat och slagit sig, men bilden visar att en person som verkar pappan och dottern nära ligger sjuk i en säng med en droppställning bredvid. Vad har hänt där? Samtidigt pågår vanlig vardag i andra delar av världen: någon tappar en tand eller matar en and.

Boken har en bra representation och jag tror den kan väcka barnens fantasi. Vad händer på andra platser när jag äter frukost? Går någon och lägger sig för att sova? Äter någon frukost precis samtidigt som jag? Fin och tänkvärd bok, passar till den som nyfiket börjar upptäcka världen runtomkring.

Första meningen: Samtidigt som du tar på dina kläder, ger Anneli mat till sin hund.
Antal sidor: 32
Förlag: Natur & kultur, 2017

Ett eget rum

av Virginia Woolf

För ett tag sedan skrev Sincerely Johanna "om att vara för dum för att förstå skönlitterära böcker för vuxna", och jag kan känna igen mig mycket i det. Särskilt när det gäller så kallade klassiker. Ett mer eller mindre åldrat språk, 90% färre styckeindelningar och nya rader än i dagens böcker och ett samhälle jag kan ha svårt att relatera till, eftersom jag lever så mycket senare. Därför håller jag mig gärna ifrån klassiker och äldre böcker. Förmodligen går jag miste om en hel del, vilket gör att jag ibland ändå trotsar det där och tar mig an en klassiker eller liknande. Ett eget rum är en av dem, men som jag skrev häromdagen upplevde jag den rätt seg. Jag hängde inte riktigt med, kanske på grund av de långa styckena och alla de författare och titlar hon nämner som jag inte har koll på.

Jag har trots allt lyckats få med mig en del intressant som känns radikalt med tanke på att boken har närmare 100 år på nacken. Woolf skriver om kvinnor och litteraturen utifrån ett antal föredrag hon höll för kvinnliga studenter. Därmed följer funderingar över hur kvinnan skildras i litteraturen, vad det gör med henne och hur det påverkar hennes samhällsställning. Det handlar även något om klasskillnader, och där verkar Woolf sälla sig till de som inte tillhörde någon högre klass, trots att hon själv hade ett eget rum och en bra årslön (något som krävs för en skrivande kvinna, enligt Woolf). Många gånger tycker jag Woolf är något väldigt bra på spåren, men så avslutar hon mitt i eller tar en oväntad vändning som inte leder fram till det jag hoppades, utan landar i något halvfärdigt.

Woolf funderar kring vad som leder till att hälften av mänskligheten förtrycks och anses lägre ställda:

Utan självförtroende är vi lika hjälplösa som lindebarn. Och hur kan vi snabbast tillverka denna viktlösa egenskap, som trots allt är så ovärderlig? Genom att tänka att andra människor är underlägsna oss själva. Genom att känna att man har någon medfödd överlägsenhet i förhållande till andra människor - det kan vara rikedom eller samhällsställning, en rak näsa eller ett porträtt an ev förfader målat av Romney - det finns ingen gräns för den mänskliga fantasin patetiska påfund. Därför är det av enorm vikt för en patriark som måste erövra och härska att känna att stora mängder människor, faktiskt hälften av mänskligheten, av naturen är underlägsen honom.   sida 47-48

Hon skriver om vilken roll kvinnor har i litteraturen (och verkligheten?):

Låt oss till exempel anta att män endast framställs i litteraturen som kvinnors älskare och aldrig var vänner med andra män, soldater, tänkare eller drömmare. Tänk så få roller i Shakespeares skådespel som de kunde tilldelas. Tänk vad litteraturen skulle lida av detta! (...) - litteraturen skulle ha blivit otroligt mycket fattigare, precis som litteraturen blivit oräkneligt mycket fattigare på grund av de dörrar som stängts för kvinnor.   sida 100-101

Och om när patriarkatet blir förolämpat:

Poeten måste antingen vara passionerad eller bitter, om han inte rent av valde att bli "kvinnohatare", vilket oftast betydde att han inte förmådde attrahera dem.  sida 101

Virginia Woolf väckte mitt intresse eftersom hon står på de båda listor över läsvärda kvinnliga författare jag har. Det var intressant att läsa henne, men jag hade förväntat mig mer och önskar att jag förstått mer. Kanske läser jag något mer av henne i framtiden, för jag kan inte stanna i känslan att jag är för dum för att förstå klassiker.


Första meningen: 1928 fick Virginia Woolf i uppdrag att hålla ett antal föreläsningar för kvinnliga studenter vid Cambridge.
Antal sidor: 168
Förlag: Ellerströms, 2012
Originaltitel: A Room of One's Own, 1929
Översättare: Elisabeth Mansén, förord av Annina Rabe och kommentarer av Maria Green

Var är min syster?

Nej, titeln till trots är det här inget efterlysningsinlägg. Jag vet vart min syster är; någonstans i London. Den här inlägget ska istället handla om Sven Nordqvists fantasiländer i Var är min syster?. Jag lånade hem boken Sven Nordqvists bilder, och fastnade ännu mer för hans detaljer, finesser och fantasifulla illustrationer. Jag minns böckerna om Pettson och Findus, mamma Mu och Kråkan från när jag var liten, och när jag jobbade på förskola valde barnen gärna någon av de böckerna till lässtunden. De håller!

Liksom i Var är min syster? tror jag det är illustrationerna som lyfter och gör det lästvärt. Eller ja, sevärt. Efter en genomläsning minns jag mer från bilderna än från storyn. Texten i sig är lite hoppande, såsom ett barns tankar kan vara, och jag intresserades inte jättemycket av den. Men, jag minns att det handlar om en liten råtta som tappat bort sin syster. Hon verkar vara en sådan som försvinner då och då, ibland in i sig själv, ibland på äventyr med eller utan sitt syskon.

Tillsammans med en äldre råtta och en luftballong beger sig råttbarnet ut på jakt efter systern. De flyger över de mest fantasifulla landskap, undkommer hundar, en nyfiken kossa, regnbågen och mörkret i sista stund. Under färden förs ett samtal med många funderingar över systern, vad hon sagt och andra äventyr. Den äldre råttan verkar ha större öron än mun, men kanske är det precis vad råttbarnet behöver. Här illustreras, både bildligt och skriftligt, en riktigt fin relation.

Var är min syster? är en otroligt fin bok. De färgglada och mycket genomarbetade illustrationerna lyfter verkligen boken och gör att den tål omläsning efter omläsning, något som jag tycker kännartecknar Nordqvists bilderböcker. Varje uppslag skulle kunna generera i massor av nya berättelser. Vart är älgen på väg? Vad vill trollet meta upp? Vart går alla vägar? Vem bor i husen och i grottorna? Hur ska pingvinerna komma ifrån klippkanten? Jag skulle vilja läsa den här med ett fantasifullt barn, för det tror jag skulle ge ännu mer. Nordqvist har skapat (ännu) en bok att njuta av och med, gång på gång på gång.

Första meningen: Du måste hjälpa mig att leta!
Antal sidor: 32
Förlag: Opal, 2007

När du ler stannar tiden

av Anna Pella

När Agnes föds får mamma Anna rådet att skriva dagbok till sin dotter. Agnes har svårt att andas och de kommande månaderna upptäcker föräldrarna och olika läkare att hon har en svår flerfunktionsnedsättning. När du ler stannar tiden är Annas anteckningar från de 13 år Agnes hittills levt. Anna skriver om hur det är att 24 timmar om dygnet behöva göra livsuppehållande insatser för sitt barn, om otrolig sorg, sprudlande glädje och hur Agnes lärde familjen vad som är det viktigaste i livet.

För någon vecka sedan såg jag ett nyhetsinslag om att allt fler väljer att abortera foster som upptäcks ha Downs syndrom. Jag började fundera kring samhällets synsätt på funktionsvariationer och vad som är ett "värdigt liv". Samtidigt såg jag den här boken och ville bredda min kunskap om barn och föräldrar som lever med en ständig kamp för livet och samhällets rättigheter.

Under helgen har jag levt med den här boken, den grep verkligen tag i mig. Jag har sträckläst den, drömt om den, börjat prata med andra om den, funderat kring den och känner att den kommer stanna kvar länge hos mig. Mamman och författaren Anna Pella är journalist och fotograf och skriver väldigt bra och det väcker mitt intresse och min empati. Språket är enkelt, men ändå fyllt av känslor och funderingar. Det rymmer några medicinska termer (bland annat sådana jag har till tentan om en vecka, perfekt!), men även förklaringar som gör läsaren medveten snarare än förvirrad.

De korta anteckningarna gör boken snabbläst, och hade det inte varit för tyngden i innehållet hade jag nog kunnat läsa boken i ett svep. Det blir nämligen ganska tungt ibland. Föräldrarnas sorg skiner igenom, författaren gömmer inte undan det, men den tyngd jag upplever handlar inte heller om att vi ska tycka synd om dem. Tvärtom. Agnes föräldrar sliter verkligen för att hon ska få leva ett så bra liv som möjligt, och den kampen är svår att sätta sig in i, men inspirerande. Boken blandar sorgen med massor av hopp om en bättre förståelse för flerfunktionsnedsatta barn och till de som lever eller arbetar med sådana barn.

Bland anteckningarna finns Anna Pellas fina fotografier från Agnes uppväxt. När jag ser bilderna på en stort leende Agnes kan jag verkligen få en känsla för den glädje som måste uppstå när hon ler, när hon visar att hon njuter av livet, ett liv som många i praktiken inte tycker att just hon är värd. Jag tror och hoppas att den här boken kan spräcka fördomar.

Precis som habiliteringsläkaren Ann-Kristin Ölund skriver i efterordet, är boken viktig för "personer inom förlossningsvården såväl som inom intensivvård för nyfödda, barnsjukvård, kommunal verksamhet, assistanssamordnare, personliga assistenter, politiker, beslutsfattare och anhöriga". En otroligt stark och gripande bok full av sorg, hopp, insikter och funderingar för de som vill få en större förståelse för familjer i Pellas situation, men även en bok för hela samhället.

Första meningen: Du kan nästan ingenting enligt andras sätt att värdera livet.
Antal sidor: 200
Förlag: Libris förlag, 2017

Månadens bästa: februari

Även februari har känts som en seg läsmånad. Första halvan gick det visserligen ganska bra, men andra halvan fick den tråkig kombinationen seg bok (Ett eget rum - Virginia Woolf) och för mycket plugg.

Jag har inte läst någon bok jag tycker är superbra, men bäst av de lästa är nog Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Jag gillade även Ru av Kim Thúy och bilderböckerna Var är min syster? av Sven Nordqvist och Lisen Adbåges Samtidigt som. Ska försöka skriva om dem snart.

Utöver de redan nämnda har jag även läst
* Sven Nordquists bilder - Sven Nordqvist
* Fejk - E. Lockhart
* Allt är inte guld som glimmar - Mikael Rosengren