Jag, Fidel och skogen - Pappa, jag och havet

Text och bild: Lena Frölander-Ulf 
Antal sidor: 40
Förlag: Schildts & Söderströms/Förlaget, 2016/2018

Lena Förlander-Ulfs två bilderböcker tar båda sitt ursprung i en mörk värld. Inte mörk som i ond, utan mörk som i mystisk och spännande. Den första utspelar sig nämligen i en skog på natten, och den andra djupt ned i ett hav. Trots övervägande dova färgskalor i illustrationerna som täcker hela uppslagen, finns det ljusglimtar som väcker tittarens fantasi. Bilderna är layoutade så att det känns som att läsaren/tittaren är det berättarjag som för berättelsen framåt. Vi ser aldrig vem "jag" är, så kanske är det den som upplever berättelsen.

Den första boken utspelar sig i skogen och fokuserar på att natten kan kännas otäck och mystiskt. Prassel, knäckande grenar och ögon som har svårt att anpassa sig i mörkret. Den visar även på skogens hemligheter och vad det kan finns för mysiga och knasiga sagoväsen där. Tur att hunden Fidel är med, att vara tillsammans med någon gör det lättare.

Fidel följer med även i andra boken. Även om titeln får mig att tro att det ska handla mer om pappan, så har han bara en liten biroll. Istället får havet ta plats (pappan följer inte ens med dit, så varför ska han vara den första att nämnas?). Vi dyker ned med berättaren och Fidel, för att stöta på olika fiskar och andra djur som visar fördelarna under vattnet.

Gemensamt för böckerna är att berättaren är rädd, men även att den där rädslan går att övervinna. Rädd för mörker, för vatten och stormar, men även att hen inte vill umgås med människor hela tiden. Hen kan ju få uppleva så mycket bara med hunden Fidel! Texten förs fram på ett lekfullt sätt och öppnar upp för fantasin tillsammans med de mysiga, mystiska och fina illustrationerna. Jag, Fidel och skogen, är lite bättre än den fristående uppföljaren.

Stanna hos mig

av Ayòbámi Adébáyò

Yejide är lyckligt gift med Akin och nu längtar de efter barn. Men det är svårt. Trots många försök, träffar med läkare, ceremonier och andra tveksamma test, så förblir paret utan barn. Släktingarna säger gärna till Yejide att det minsann är dags nu, men det finns inte mycket hon kan göra. Därför väljer de en ny fru till Akin, men det hjälper inte Yejide, utan gör snarare att resan mot förtvivlan, svek och svarta djup går ännu snabbare.

Ayòbámi Adébáyò tar med oss till 1980-taletes Nigeria och en del av samhället där äktenskap handlar om att skaffa barn. Sådana här förväntningar är fortfarande vanliga (även utanför äktenskapet), och i kombination med att många längtar efter barn utan att kunna få det, blir det här en viktig bok. Kanske främst för de som inte vill tro på infertilitet när det pratas förväntningar på barn.

Yejide och Akins liv verkar från början vara rätt bra. De är förälskade och hoppfulla inför framtiden. En kombination av besvikelse, skam och misslyckade försök gör dock att de glider allt längre ifrån varandra. Med alla press på sina axlar sjunker Yejide allt längre ned i förtvivlan, och ingen verkar förstå henne. Som läsare får vi följa Yejides tankar, men även Akins någon gång då och då, och märker förtvivlan tar ett allt fastare grepp om henne. Det är verkligen sorgligt och tragiskt och jag skulle så gärna vilja hjälpa henne till någon att samtala med. Det är svårt när höga förhoppningar grusas utan att någon finns nära till hands.

Adébáyò debuterar med Stanna hos mig, som fått stor uppmärksamhet och älskats av många. Det är en mycket välskriven bok snabbt tar ett fast grepp om mig som läsare. Den berör och får mig att tänka till, samtidigt som jag bjuds på en liten del historia från Nigeria. Boken är nominerad till Årets bok 2018, och jag uppskattar att böcker utanför västvärlden tar sig in till våra bibliotek, bokhandlar, hem och hjärtan. Boken är väl värd sin nominering, och utan att ha läst någon av de andra böckerna hoppas jag Adébáyò tar hem vinsten.

Första meningen: Jag måste lämna den här staden idag och komma till dig.
Antal sidor: 342
Förlag: Piratförlaget, 2017
Originaltitel: Stay with me, 2017
Översättare: Erik MacQueen

Små människor, stora drömmar: Ella Fitzgerald

text av Ma Isabel Sánchez Vegara, illustrationer av Bàrbara Alca

Ella Fitzgerald, "The first lady of song", föddes i Newport News, USA, 1917. Hon fastnade tidigt för musiken, men när hennes mamma dog skickades Ella runt bland släktingar och till ett barnhem där de inte var snälla. Musiken räddade henne och idag är hon känd runtom i världen.

Ma Isabel Sánchez Vegara vill genom sina kvinnoporträtt uppmuntra barn att våga drömma. Serien hon skapat har fått det svenska namnet "Små människor, stora drömmar" och i nuläget finns fyra av böckerna översatta till svenska. Med få meningar tecknar hon ett livsporträtt och bjuder in barn att se perspektiven: även de mest kända har en gång varit små och levt vanlig vardag, eller kanske haft det svårt. Ingenting är omöjligt, dröm stort.

Jag visste inte så mycket om Ella innan jag läste boken, men tycker att jag fått en bra bild av henne utan att det känns alltför avskalat. Jag gillar serieidén och gissar att det inte är någon slump att alla författaren skrivit om är kvinnor. Kända män får barnen ändå lära sig om i skolan (vilket det förhoppningsvis blivit ändring på när målgruppen, 3-6 år, kommit upp i skolåldern). Sánchez Vegaras serie är ett bra initiativ som jag hoppas kommer få spridning och inge hopp om att våga drömma stort, även om en är liten. 

Första meningen: Redan som liten började Ella sjunga jazz.
Antal sidor: 32 
Förlag: Pagina, 2017
Originaltitel: Pequeña y Grande Ella Fitzgerald, 2017
Översättare: Elsie Formgren och Sten Sundström

The Hate U Give

av Angie Thomas

På väg hem från en fest blir Starr och Khalil stoppade av en polis. Någon minut senare ser Starr sin vän bli skjuten, trots att ingen av dem gjort någonting. Det verkar vara hudfärgen som avgjorde polisens agerande, och det är något Starr och hennes familj och vänner får uppleva när en utredning drar igång.

Redan efter att ha läst baksidestexten förstod jag att det här är en mycket viktig bok, och den känslan bekräftades snart. Angie Thomas debuterar med en otroligt skickligt skriven roman om rasismen i USA. Vi kommer nära karaktärerna genom deras trovärdiga slangspråk (men inte för mycket! Sådant där kan jag annars tycka är jobbigt att läsa) och eftersom familj och vänner betyder mycket för Starr, kommer vi ännu närmre intrigen.

Jag gillar att familjen (som sträcker sig utanför de som bor i samma hus) och vännerna har en nära roll i Starrs liv. Det visar att ensam inte är stark och på fördelarna med att inte isolera sig, precis som vi i Sverige verkar göra allt mer. Det finns många intressanta karaktärer. Det blir lite rörigt i början, men sedan visar det tydligare på gemenskapen.

Boken handlar även om att leva två liv. Starr är en av mycket få svarta på den privatskola hon går, och där ser hon sig ha uppgiften att visa att alla svarta inte är på ett särskilt sätt. Hon ändrar sitt språk och sina uttryck. Hemma visar hon en annan sida, kanske lite mer lik den hon verkligen är, men de där identitetsbytena sliter på henne. De där världarna krockar lätt, så hur ska det bli gå med pojkvännen Chris? I den här krocken ser vi även att det finns fördomar åt båda håll.

Det handlar alltså om systematisk rasism, med fördomar som säger att alla svarta har något lurt på gång samtidigt som vita verkar kunna göra vad som helst, bara de kallar det självförsvar. Många delar av boken är mycket frustrerande och avskyvärda, men tyvärr är det här vardag för många. The Hate U Give är en otroligt viktig bok. Eftersom författaren verkligen vet hur en skriver spännande, medryckande och med hela känsloregistret, blir det här förhoppningsvis (troligtvis?) en ny, omtyckt klassiker. Jag ser fram emot mer av Angie Thomas. Det här är en av årets bästa och viktigaste böcker.

Första meningen: Jag borde inte ha följt med på den här festen. 
Antal sidor:  453 
Förlag: Natur & Kultur, 2018
Originaltitel: The Hate U Give, 2017
Översättare: Amanda Svensson

Barnradions bokpris

Sommarlov och sommarläsning. För ett särskilt gäng barn blir det här ett större uppdrag, nämligen för dem som är i med i årets jury för Barnradions bokpris (tidigare Barnens romanpris)! Fem femte- och sjätteklassare från Rosengårdsskolan i Malmö kommer läsa de nominerade böckerna under sommaren, för att sedan diskutera dem i radio. Jag har inte lyssnat tidigare, men tror det kan bli intressant att höra barnen diskutera böckerna.

Under läslovet, mellan den 29 oktober och 2 november, får varje bok ett eget program. Det sänds i P4 klockan 10:03. På söndagen är det sedan dags att avslöja vinnaren.

De nominerade böckerna är:
* Comedy queen av Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren
* Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting, Natur & Kultur (läs min recension här) 
* Risulven risulven av Nina Ivarsson, Rabén & Sjögren 
* Ella och Youtube-paniken av Linda Skugge, Girl:It (verkar bara gå att få tag i om en är medlem i Girl:It) 
* Pojken i paddan och jag av Jonatan Järvi, Hippo Bokförlag

Jag har bara läst Vi kommer snart hem igen och tycker den är värd en nominering och samtal. Jag är sugen på att läsa i alla fall Jägerfelds bok också.

Har du läst någon av böckerna?

Stackars monster

text och bild av Ivar Da Coll

Eusebio kan inte sova. Det verkar som att det finns en massa otäcka i mörkret. Sådana med horn eller eld eller de som nästan är genomskinliga. Allt är så mörkt... Tur att Ananías finns i närheten.

När jag letade litteratur från Sydamerika hittade jag Stackars monster från Colombia. Tecknarstilen påminner mig om den uppskattade Till Vildingarnas land, men med en modernare touch. Uppslagen ser olika ut med små, stora och heltäckande bilder. Karaktärerna är djur, men jag tror boken vill ge läsaren en chans att applicera storyn på de hemskare delarna av verkligheten. Det finns bilder med eld som förstör, människor som tvingas fly och någon slags maktperson som roffar åt sig. Även Ananías förklaring till alla monster går i det här spåret: längtan efter mer, vara bäst och att känna att en måste bevaka alla andra hela tiden för att inte missa något. Jag är dock osäker på om Ananías förklaring om monstren går hem hos barnen. Det känns som att förklaringen slutar lite mitt i och jag vet inte riktigt vilken väg det är tänkt att jag ska gå efter att ha läst ut boken.

Första meningen: Det är dags att sova...
Antal sidor: 45
Förlag: Förlaget Hjulet, 2016
Originaltitel: Tengo Miedo, 2012
Översättare: Ulla Forsén

Eliza och hennes monster

av Francesca Zappia

Som LadyConstellation gör Eliza den otroligt populära serien Monstrous Sea. I vardagen är hon en vanlig tjej som ingen lägger märke till. Serien tar upp mycket tid och hon älskar det. Hon lever med vännerna på nätet och trivs bra med det. Men så börjar Wallace i hennes skola och strax efter att hon insett att det kan vara värt att ha vänner, avslöjas hennes identitet. Det medför kaos på mer än ett sätt.

Det här är Francesca Zappias andra bok, men den första som ges ut på svenska. Den blandar romanformen med Elizas serieteckningar och skärmdumpar från konversationer med hennes internetvänner. Det är en rolig idé och häftigt att läsa om unga som är otroligt engagerade i en serie med forum, diskussioner, fanart och allt vad det innebär. Jag blir själv inspirerad att få ingå i något liknande. Eftersom internet är en så stor del av vår vardag, uppskattar jag en roman som får ta stor plats just där. Samtidigt läser vi om Elizas oförstående föräldrar som älskar all form av fysisk aktivitet, och kanske kan den här boken hjälpa fler föräldrar att förstå vilka fantastiska världar och gemenskaper man kan hitta på nätet.

Huvudpersonen Eliza och den viktiga karaktären Wallace är både introverta på olika sätt. Eliza trivs bäst med vännerna på nätet och umgås knappt med någon i skolan. Wallace tycker inte om att prata när andra hör på, inte ens i skolans korridor. Därför skriver eller smsar han helst det han vill säga. Det är intressant att se hur hans vänner accepterar det och att det fungerar. Jag har nog aldrig stött på en sådan konversation, istället handlar de flesta om att hinna med sitt inlägg innan någon annan hinner före. Men det är en fin sak med bra vänner: de anpassar sig omedvetet efter varandra.

Elizas familj får ganska stor del i boken, och det gillar jag. Det är lätt att följa med i Elizas värld. Hon förändras en del under serien, men det är inte mot någon slags perfekthet som annars kan vara vanlig. På ett diskret sätt tas många viktiga ämnen upp, och även om boken är förutsägbar finns mycket att tycka om och ryckas med i. Introverthet, fandom, serie, internetforum, vänskap, familj, identitet, skola, kärlek. Den här boken har mycket och jag gillar den.

Första meningen: Eliza Mirk är den sortens namn man ger den där hemska tjejen som klamrar sig fast vid sitt ex i veckor sedan han dumpade henne, eftersom hon vägrar acceptera att han avskyr henne som pesten. 
Antal sidor: 399
Förlag: Modernista, 2018
Originaltitel: Eliza and Her Monsters, 2017
Översättare: Lottie Eriksson

Sluta aldrig gå - från gatan i São Paulo till Vindeln i Norrland

av Christina Rickardsson

Christina växte upp i en grotta utanför en stor stad i Brasilien. Därefter bodde hon med sin mamma på gatorna, för att sedan hamna på ett barnhem innan hon blev adopterad till en liten by i norra Sverige. Hennes första år kantades av kamp för överlevnad, våld, hunger och en otrolig kärlek från mamman. Sluta aldrig gå handlar om Christinas liv, om sökande, kulturkrockar och om att aldrig ge upp.

I vardagen kanske hon verkar vara en helt vanlig svenska, men historien berättar om en vardag få av hennes grannar ens kan tänka sig. Det jag tycker känns unikt med den här boken är att författaren vågar berätta om även "fula" saker hon gjort. Det känns inte tillrättalagt, utan ärligt och uppriktigt.

Boken blandar nutid och dåtid, vilket gör att spänningen hålls vid liv. Ibland hade jag lite svårt att behålla fokus, kanske beroende på en del upprepningar. Jag fastnade aldrig riktigt för boken, men det är intressant att läsa Christinas berättelse och få ta del av en värld så främmande mot den jag vuxit upp i. 

Första meningen: Det här är historien om min tid i Brasilien, om kulturkrockarna jag upplevde när jag landade i de norrländska skogarna och om förlusten av de människor jag älskade mest.
Antal sidor: 239 
Förlag: Forum, 2016

Reader problems booktag

Som boknörd finns det ett antal angenäma i-landsproblem. För ett tag sedan hittade jag en booktag hos Agnes bokblogg som handlar om precis det där.

Du har 20 000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vilken du ska läsa?
Först av allt skulle jag gallra, hehe! Sedan skulle jag leta upp en jag verkligen vill läsa, något jag känner för just då. 

Du är halvvägs genom en bok och du känner att den inte är för dig. Ger du upp eller fortsätter?
För några år sedan gav jag i princip aldrig upp en bok, nu tänker jag "livet är för kort för att läsa dåliga böcker", det finns ju många oupptäckta pärlor att ta tag i istället.
 
Du har inte klarat ditt Goodreads-mål för året och det är en dag kvar till nyår, läser du ikapp eller struntar du i det?  Eftersom jag gillar att ha kontroll hade jag sett det där "problemet" tidigare och kanske börjat läsa ikapp tidigare. Om det bara saknades några få böcker skulle jag nog ta tag i några snabbläsa böcker, men om det saknades många för att nå målet skulle jag nog strunta i det. 

Omslagets design byts ut mitt under en serie, hur hanterar du det?
Tråkigt, konstigt, osmakligt! Men inte mycket att göra åt... 

Du läser en hypad bok som du inte alls gillar. Vem pratar du med? 

Vräker ur mig lite åt min man, men sen blir det bloggen och bloggläsarna. 

Du börjar gråta offentligt pga. en bok. Vad gör du?
Det händer mycket sällan, men jag skulle nog ta en paus och torka tårarna. Sen skulle jag nog vända mig bort från offentligheten och fortsätta läsa om känslorna vill det. 

Uppföljaren till en bok kommer ut i butik men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om den första boken?

Försöker klura ut det genom min eller någon annans recension, eller så skummar jag de senaste sidorna i föregående bok. Jag läser med största sannolikhet inte om första boken. 

Du vill inte låna ut dina böcker, hur säger du nej på ett trevligt sätt? 
Jag skulle nog säga något om att jag är väldigt rädd om den. 

Hur kommer du över en lässvacka? 
Läser korta böcker eller någon ny genre. 

Hur länge står en bok i din bokhylla innan den blir läst? 
Recensionsexemplar försöker jag läsa snabbt. De hamnar (oftast) inte i bokhyllan innan jag läst dem. De böcker som stått olästa längst i hyllan har stått där några år...

Unga fröken Austen: Stolthet & fördom

text: Jennifer Adams, illustrationer: Alison Oliver

Gillar du Stolthet och fördom så mycket att du vill introducera ett litet barn i boken så fort det går? Då är det här boken för dig och barnet!

Jag trodde boken skulle vara en kortversion av romanen, men det är istället en pekbok med siffror, typ: "lär dig räkna med Stolthet och fördom" (vilket i och för sig blir en kortkortverion av romanen). Här möter vi 1 engelsk by, 4 frierier och 9 tjusiga balklänningar. Och ärligt talat förstår jag inte grejen med den här boken. Visst kan det vara kul att titta på bilderna, men för mig som inte läst originalet blir det inte särskilt begripligt. "10 000 pund om året", vad menar de med det? Vad är det för hus? Vilka är de där personerna som dyker upp en gång för att sedan försvinna? Jag undrar hur målgruppen (0-3 år) tar emot det här. De kanske är smartare än jag, men jag förstår inte vitsen med boken. Okej, förmodligen finns det en del Jane Austen-älskare som kan tycka att det här är en rolig idé, men jag är inte en av dem.

Okej, nog om det. Illustrationerna är fina och moderna. För layouten står Ellen Adolfsson, den är snygg och enkel och passar bra till pekboksformatet. För den som gillar konceptet finns Det en bok om Frankenstein i samma serie. Författaren har även skrivit om bland annat Alice i Underlandet, Djungelboken, Jane Eyre, alla till målgruppen 0-3 år.

Första meningen: 1 engelsk by. 
Antal sidor: 22
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
Originaltitel: Pride & Prejudice, 2011 
Översättare: ?

Idag är allt

av Nicola Yoon

Natasha och hennes familj ska utvisas till Jamaica. Det är deras sista dag i USA. Eftersom Natasha tycker beslutet är orättvist gör hon ett sista försök för att försöka ändra på det. Samma dag ska Daniel på intervju inför sin collegeansökan. Eller, föräldrarnas collegeansökan. För vill han verkligen det de vill? Har han egentligen något val? Natasha och Daniel träffas av en händelse och kanske är det så att det är meningen. Eller inte alls.

Nicola Yoon debuterade med Ingenting och allting som blivit filmatiserad. Jag gillade boken och var därför nyfiken på författarens andra bok, som dessutom lockade med handlingen om utvisningsbeslutet. Dessvärre hade jag svårt att komma in i boken eller fastna för utsvävningarna kring olika ämnen som huvudpersonerna pratar om. Dessutom tycker jag att det händer alldeles för mycket under den enda dag boken utspelar sig. Det blir inte realistiskt utan drömskt tillrättalagt. Å andra sidan sträckläste jag stora delar av boken och levde mig in i dialogen. Huvudpersonerna turas om att berätta och de funderar kring många olika saker. Det som lett fram till utvisningsbeslutet blandas med Daniels spretande tankar om vad han egentligen vill och borde och om det finns något val. När de två träffas funderar de mycket kring livet och känslor och en del av detta får plats i egna kapitel som någon slags utsvävning. Det är inget som tilltalar mig, men det filosofiska tilltalar säkert andra.

Det sägs vara svårt att som författare skriva sin andra bok. Tyvärr tycker jag att det stämmer i Yoons fall. Boken är bra, men lever inte riktigt upp till debuten. Jag är dock fortfarande intresserad av författaren, så om hon ger ut en tredje bok kommer jag förmodligen vilja läsa den.

Första meningen: Carl Sagan sa att om man vill baka en äppelpaj från grunden, så måste man först uppfinna universum.
Antal sidor:  334
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017
Originaltitel: The Sun Is Also a Star, 2016
Översättare: Ylva Stålmarck

Läsmål 2018 - så går det

Halva året har passerat och det har blivit dags att titta till de läsmål jag satte upp för året. Jag har läst 62 böcker från 15 olika länder.

* På goodreads satte jag målet att läsa 85 böcker. Just nu har jag läst 75 %, så det lär jag klara.

* Jorden runt
Det här går ganska bra! Har klarat av målet för Europa, Asien och Afrika. Jag vill gärna läsa böcker från länder jag inte läst ifrån innan, vilket är lite svårt i Nordamerika. Kom gärna med tips!
Europa (2/2), Sydamerika (2/2), Nordamerika (0/2), Asien (6/2), Afrika (3/2), Oceanien (0/1)

* Kvinnliga författare
Jag har läst 3 av 5 böcker, men hoppas kunna pricka av de två sista (och gärna fler) snart.

* Hyllvärmare
2 av 5 böcker är lästa, och en tredje är påbörjad. Detta är nog den utmaning jag har minst motivation till...

* Kaosutmaning 2018
Målet är att pricka av 20 av 35 böcker, vilket jag gjorde i mitten av maj. Jag återvänder med jämna mellanrum för att se om jag prickat av något mer, men kommer förmodligen inte lägga så mycket tid på att hitta böcker som passar på resterande punkter. Risken finns då att jag känner att jag måste läsa böcker bara på grund av utmaningen, och det känns inte bra. Läsning ska ju vara roligt!

Osynliga Emmie

av Terri Libenson

Möt Emmie och Katie, två helt olika 13-åringar. Emmie är blyg, är nästan osynlig och har knappt några vänner (bara Brianna), medan Katie är populär, lyckas bra i skolan och grå korridoren fram som en drottning. En dag möts tjejerna på grund av en pinsam lapp på villovägar.

Den första styrkan med den här boken är blandningen av serier och serier invävt i texten. Illustrationerna vävs in i texten på ett snyggt sätt, vilket gör det lättläst. Samtidigt får fler tankar och repliker plats i berättelsen. Osynliga Emmie utspelar sig i vanlig vardag, vilket Stephan Pastis sammanfattar bra på framsidan "Osynliga Emmie sammanfattar livet i skolan: man skrattar, man gråter och man får en volleyboll i huvudet." Boken är rolig med innehåller även tunga och svåra delar, när allt bara känns jobbigt.

Som introvert kan jag känna igen mig i mycket av det Emmie upplever. Hennes vardag tecknas i dova färger, medan populära Katie får starkare färger. I början var jag väldigt irriterad på Katie och förstod inte alls vad författaren ville med henne. Skapa något slags ideal? Få unga tjejer att försöka "nå upp till hennes nivå"? Det finns dock en twist, vilken jag tyckte om. Jag får dock en känsla av att den skulle kunna vändas fel av målgruppen (målgruppen är 9-12 år). En tung dag är det lätt att fastna vid perfektionismen som det rätta, för även om serierna om Katie är överdrivna, ser det ut ungefär så på många skolor. Och det är inget ideal. Barn är dock ofta smartare än vad vi vuxna tror, så jag tror och hoppas ändå budskapet når fram. Det är ändå rätt fiffigt.

Jag tror den här boken kan skapa igenkänning för många och jag uppskattar att introverta får plats i litteraturen. Att blanda in serier, likt Dagbok för alla mina fans och Nikkis dagbok tror jag lockar fler läsare och fler ovana läsare. Det gillas!

Första meningen: Det här är jag. Du undrar kanske hur jag blev en slajmpöl.
Antal sidor: 191 
Förlag: Alfabeta, 2018
Originaltitel: Invinsible Emmie, 2017
Översättare: Elin Nilsson

Månadens bästa: juni

Juni har bjudit på en hel del fina bilderböcker. De böcker jag väljer som månadens bästa är dock två ungdomsböcker, nämligen Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo och The hate u give av Angie Thomas.

Lästa bilderböcker:
* Hemma hela sommaren - Elin Johansson och Ellen Ekman
* Ella Fitzgerald - Ma Isabel Sánchez Vegara och Bàrbara Alca
* Unga fröken Austen: Stolthet & fördom - Jennifer Adams och Alison Oliver
* Annalisa och skräpmonstret - Angeli Sjöström Hederberg och Caroline Sellstone
* Lilla nejboken - Sarah Sjögren och Anna Forsmark
* Jag, Fidel och skogen - Lena Frölander-Ulf
* Den långa vandringen - Martin Widmark och Emillia Dziubak
* Ensam - Guo Jing



Jag har även läst:
* Osynliga Emmie - Terri Libenson
* Litet land - Gaël Faye
* Sluta aldrig gå - från gatan i São Paulo till Vindeln i Norrland - Christina Rickardsson
* Till alla killar jag har gillat - Jenny Han

Majoriteten av böckerna är orecenserade, men många av dem ligger på kö för att fylla upp med inlägg i juli.

Vilken är den bästa bok du läst i juni?