Älskade terrorist. 16 år med militanta islamister

av Anna Sundberg och Jesper Huor

Som ung, sökande student träffar Anna en man som verkar ha svar på hennes frågor. Anna känner att hon hittat rätt, och gifter sig snart med mannen. Det för henne närmre en väldigt strikt del av islam, som senare får henne att träffa Said Arif. Han tränar med bröder i islam nära gränsen till Tjetjenien, men mycket mer än så vet inte Anna om hans liv. Snart känner hon dock att hon och familjen lever farligt, och i juli 2003 hinner verkligheten ikapp.

Jag vill rekommendera detta unika porträtt från en kvinna som levt nära militanta islamister och varit gift med en världskänd terrorist. Anna Sundbergs modiga, gripande berättelse höll mig klistrad från första till sista sidan. Hon berättar ärligt om sitt sökande, om de svar hon fann och hur det var att leva med familjen som strikt muslim i något hon i efterhand kallar en sekt. Hon berättar även om sina stöttande men oförstående föräldrar, och hur hon till slut tog sig ur det hela och återigen bytte livsstil. Berättelsen griper tag i mig, och att det är är verklighet är skrämmande. På ett lättläst sätt har jag fått ta del av en svår och komplicerad historia, som jag tidigare knappt varit något insatt i. Kanske kan det hjälpa mig att förstå mer av vad som händer i världen, och dessutom tror jag boken kan hjälpa människor som riskerar att hamna i liknande situationer.

Till och med 17 april kan du se när Anna Sundberg intervjuades hos Skavlan (hon är första gästen).


Första meningen: Jag drömde.
Antal sidor: 279
Förlag: Norstedts, tack för recex!
Utgivningsår: 2015

Vad händer med ungdomsboken?

Tillbaka till vardagen igen... Det har varit väldigt skönt med långhelg (och pga sjuk och röda dagar jobbade jag inte särskilt mycket förra veckan alls...), men eftersom jag ska tillbringa denna och nästa vecka på min favoritskola, är jag ändå rätt taggad på jobb. :)

Sådär, nu återgår vi till det ni trodde ni skulle få läsa om när ni klickade er in på ovanstående rubrik. För några dagar sedan skrev Lotta Olsson ett inlägg i DN, om att ungdomsboken kanske borde skrotas. Anledningen till detta skulle vara att inga ungdomar läser ungdomsböcker. Hon hänvisade till en "undersökning", som var gjord på några få närstående ungdomar, och därmed säger den inte särskilt mycket om verkligheten.

Jag har inte hunnit sätta mig in i detta, men det har Sincerely Johanna och Enligt O. Läs deras tankar så länge, så kanske jag hinner ta tid för att skriva ett eget inlägg. Det här tycker jag är en intressant debatt!

April: deckare

Det börjar bli dags att planera för aprilläsning i temautmaningen. Vi ska läsa deckare. Jag läser sällan den genren, men en del blev det förra året när jag skulle skriva en egen deckare för barn i kursen Kreativt skrivande. Jag har kollat upp några böcker jag är intresserad av att läsa i temautmaningen. Vad tror ni?

Mästerdetektiv Blomkvist. Jag har nästan inte hört eller sett något av Astrid Lindgrens detektiv. Konstigt! Men nu tänkte jag se om jag missat något.

Martin Widmark har skrivit ett gäng deckare med David och Larissa som huvudpersoner. Första boken heter Antikvariat Blå Spegeln.

Jag brukar läsa ungefär en Mari Jungstedt per år. Jag tycker de är för lika uppbyggda för att läsa flera i sträck... Jag har samlat på mig hela serien om kommissarie Knutas i pocketversion på loppisar, och nu har turen kommit till del sex, Den mörka ängeln.

Vi får se hur många av de här böckerna jag läser i april. Deckare är som sagt inte min favoritgenre, så jag kommer förmodligen blanda upp min läsning med andra böcker.

Du som gillar deckare, vilket är ditt bästa boktips?

Glad påsk, kära bloggläsare!

Det är en gris på dagis

text: Johanna Thydell, illustrationer: Charlotte Ramel

Grisen känner sig väldigt ensam. Särskilt när han tittar mot dagiset som ligger en bit från hans hage. Det ser nämligen ut att vara väldigt roligt att vara på där. Så grisen börjar gräva, och snart har han tagit sig ut från hagen och in på dagiset, och barnen blir väldigt glada. Nu måste barnen bara komma på hur de ska få in grisen på dagiset, utan att de vuxna märker något!

Johanna Thydell gjorde precis som Astrid Lindgren. Hon berättade en saga för sitt barn, och efter ett tag blev det en bok. Efter att ha gett ut tre uppmärksammade ungdomsromaner satsade Thydell på en barnbok. Eftersom jag tycker väldigt mycket om hennes tidigare romaner var mina förväntningar höga på denna satsning. Och jag gillar den! Fyndig, rolig och träffsäker. Barnen tycker det är roligt att höra om en gris som klampar in i de välkända miljöerna. En gris som är med och sjunger, leker och busar med barnen. En rolig, modern bok full av äventyr och vänskap över gränserna. Språket passar till barn och Charlotte Ramels illustrationer förstärker det mysiga intrycket.

(Som förskolevikarie måste jag väl säga något om att det heter "dagis" i denna bok. Idag är det, bland förskollärare och förskolebarn, vedertaget att det heter förskola och inte dagis. Författaren säger dock att hon tyckte det lät bättre med "dagis", men om några år kanske målgruppen inte vet vad hon menar. Då kan man ju, som en förskollärare jag hörde läsa boken, säga förskola istället. Inget stor problem, egentligen.)

Första meningen: Här är världens ensammaste gris.

Antal sidor: 32
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2012

Kärleken till livet

av Marie Fredriksson och Helena von Zwigbergk

Ljudboksrecension

I Marie Fredrikssons biografi får läsaren ta del av ett liv omslutet av musik. Hon berättar om flera olika samarbeten med låtskrivare, producenter och musiker. Hon berättar om sin solokarriär och åren med Per Gessle i Roxette. Hon berättar även om hjärntumören som upptäcktes 2002, och som höll på att ta allt ifrån henne, även livet.

Marie är en riktig kämpe, bland annat genom att hon inte låter sjukdomen hindra henne. Den får henne inte att sluta åka på turné och göra andra saker hon tycker om, trots att kroppen strejkar både fysiskt och psykiskt ibland. Genom sin öppenhet och ärlighet vågar Marie dock berätta om det som är jättejobbigt, men ger hopp åt människor i liknande situationer, och människor som inte alls varit med om det hon snackar om. Trots allt har Marie behållit kärleken till livet.

Jag har ingen stark relation till Marie Fredriksson. Jag minns några låtar mamma spelade när jag var liten. Tro, Ännu doftar kärleken, Den bästa dagen, It Must Have Been Love, Dressed for Success för att nämna några. Trots detta är det intressant att läsa om hennes karriär och allt vad den inneburit och fortfarande innebär. Ibland tycker jag boken upprepar sig en del, och ibland är det svårt att hänga med i vem som skriver, eftersom det är Marie som läser upp allt. Att berättelsen hoppar i tiden har jag däremot inga problem med, snarare ökar det spänningen och viljan att lyssna vidare. För den som gillat och gillar Marie är denna bok ett måste. För den som vill läsa om en fascinerande artistkarriär eller att få och leva med sviterna av en hjärntumör, kan jag också rekommendera denna bok. Eller som jag, för att få möta en annan människa och få höra hennes livsberättelse. 

Första meningen: Det är något mycket speciellt med Marie Fredrikssons blick.

Antal sidor: 247

Ljudbok: 6 timmar och 20 minuter

Utgivningsår: 2015

Förlag: Piratförlaget

Expeditionen. Min kärlekshistoria

av Bea Uusma 

På en tråkig fest plockar Bea Uusma ut en bok ur bokhyllan och börjar läsa. Hon tog med sig Med Örnen mot polen. Andrées polarexpedition år 1897 hem och kan sedan dess inte släppa tanken på Andrée-expeditionen. Andrée var ingenjören som tillsammans med två andra män begav sig mot nordpolen i en vätgasballong. 33 år senare hittas de döda. Ingen vet hur de dog. Deras anteckningar tar plötsligt slut och ger inga svar. Trots nästan hundra års forskning kan ingen bidra till någon lösning. Ändå fascinerar expeditionen så många människor.

En vecka efter utläsning undrar jag fortfarande varför jag gillar denna bok. En faktabok? En resa till ett kallt, otillgängligt ställe? Varför fick den mig att sträckläsa? Alla lovord jag hört påverkade förmodligen, men även att författaren lyckas få mig intresserad och fascinerad av något jag trodde att jag inte brydde mig så mycket om. Det är nog det största argumentet. Det märks att hon är helt inne i expeditionen, liksom kär. De senaste 15 åren har hon ägnat otroligt mycket tid åt att forska. Hon har försökt ta sig till Vitön för att själv se allt och försöka se något som tidigare forskare missat. Men hon får inget svar.

Det är både frustrerande och spännande att det inte finns något svar på hur livet för de tre männen slutade. Så många som sökt, funderat, trott att de funnit, blivit besvikna, blivit glada, varit envisa, tappat hoppet, kämpat vidare. Det är nästan så att Uusma får mig att vilja söka vidare själv. Men bara nästan. Jag ögnade bara igenom sidorna med tabeller över männens anteckningar och diverse andra bilder. Men författarens hängivenhet och hopp är så tydligt. Detta blandas med fina bilder och illustrationer och lättlästa avsnitt om expeditionen och en väntande fästmö, som väntade förgäves.

Varför ska man då läsa den här? Om du är intresserad av expeditionen är det självklart att du ska läsa en av Sveriges mest framstående forskare inom detta område. Annars? Jaa du, bra fråga. Kanske för att låta dig fascineras av en annan människas hängivenhet. Uusma är totalt uppslukad, och det är inspirerande. Men om du inte gillar öppna slut bör du välja en annan bok.

Första meningen: Jag hatar att frysa.
Antal sidor: 313
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2013

Damernas detektivbyrå

av Alexander McCall Smith

Mma Precious Ramotswe bestämmer sig för att starta en detektivbyrå, och det gör hon som Botswanas första kvinnliga privatdetektiv. I sitt jobb får hon många förtroenden, får höra spännande berättelser och flera fall att lösa. Samtidigt får läsaren lära sig mer om Botswana och människorna där.

Mma Ramotswe är en stark kvinna, en förebild. Hon hade en dröm om att starta detektivbyrå. Trots att hon är kvinna och många säkert tycker hon är galen, trotsar hon och går den väg hon vill gå. Och lyckas. Dessutom trotsar hon många mäns föråldrade kvinnosyn. Hon ger sig inte förrän hon löst något fall, och är stolt över de "extrakilon" (som västvärlden skulle säga) hon har.

Jag skulle vilja kalla denna bok för en mysdeckare. Till skillnad från många andra deckare blir inte människor mördade i vartannat kapitel. Jag vet, jag överdriver. Men jag tycker många gånger det blir för mycket mord och blod i andra deckare, men vill ändå ha spänning, och då är detta ett bra alternativ. Visserligen är det sällan jättespännande, det känns många gånger som om det är för lätt för Mma Ramotswe att lösa fallen. Det är tråkigt, men jag gillar att många av fallen som dyker upp är kluriga.

En annan sak jag gillar är att jag fick lära känna Botswana, kulturen och många olika människor/klienter som ofta har en berättelse bakom det de vill ha löst. Jag kommer inte kasta mig över nästa bok. Jag ville ha lite mer spänning, men jag vill ändå tro att serien har potential, eftersom många har tyckt om den mycket. Så, jag kommer förmodligen leta upp del två om ett tag.

Första meningen: Mma Ramotswe drev en detektivbyrå i Afrika, vid foten av Kgale Hill.
Antal sidor: 235
Förlag: Richters (nu Damm förlag)
Utgivningsår: 2004
Originaltitel: The No. 1 Ladies´ Detective Agency, 1998

Ofta tänker jag på Terek

av Katis Malmqvist, illustrerad av Kerstin Engblom Clavijo

En morgon berättar Malins föräldrar att familjen ska flytta till Frankrike. Malin vill inte flytta, dels för att hon är rädd att bästisen Ida inte vill vara hennes vän längre. I Frankrike har Malin svårt att passa in. Ingen förstår vad hon säger och det verkar som att Malin gör fel. Men vad är fel? Hon tänker på Terek, som kom till Sverige från ett annat land. Längtar han också tillbaka?

Boken verkar främst vända sig till barn som får nya klasskompisar från andra länder. Klasskompisar som inte kan språket, som kanske kommer bära vinterjacka när det är sommar eller som inte riktigt förstår de (ofta dolda) koder vi har i Sverige. Därför handlar inte denna bok om "de där" som kommer till "oss här", utan om att vem som helst kan tvingas flytta när som helst. Det är inte bara människor som flyttar till Sverige, det kan vara tvärt om.

På ett enkelt sätt tar författaren upp känslor och tankar som jag tror många barn kan känna igen sig i. Vänskap, att inte hålla med föräldrarna, förändring och människor som inte är precis som jag.  Dessutom finns känslor och tankar som färre känner igen, till exempel hur det kan vara att tvingas flytta och komma helt ny till ett ställe. Sådant där är vi många som skulle behöva förstå mer av, och därför tycker jag om denna bok. Därför är denna bok högst aktuell nu! En tänkvärd bok som kan ligga till underlag för bra diskussioner när det kommer nya klasskompisar från andra kulturer och länder.

Första meningen: Jag får veta det när jag sitter och tuggar på frukostmackan.
Antal sidor: 51
Förlag: Visto förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2016

Ärliga listan

För ett tag sedan skrev jag att jag kanske skulle börja skriva lite mer om mig själv, annat än vad jag tycker om böcker. Nej, detta kommer inte bli någon blogg om mina kläder (just nu en sliten kofta, gammal t-shirt och tights med hål på låret) eller vad jag åt till frukost (flingor, mjölk och hembakt bröd med ost och paprika). Men jag tycker det är kul att läsa lite om andra bokbloggare, så jag gissar att några av er tycker detsamma. Okej, slutskrivet om det där. Nu kör vi på ärliga listan!

NÄR GRÄT DU SENAST OCH VARFÖR?
Jag grät av skratt i lördags när jag kollade på roliga klipp med vänner.

TRE SAKER DU AVSKYR

* Allt elände i världen (okej, där nämnde jag definitivt mer än tre saker)

* Att stressa

* Sär skrivningar, hehe

HUR VAR DU I SKOLAN?

Väldigt ambitiös upp till tvåan på gymnasiet. Sedan var jag bara ambitiös. Lärarna sa alltid till mig att jag borde vara mer muntligt aktiv på lektionerna. Det tyckte jag inte om. Istället skrev jag uppsatser och andra inlämningsuppgifter som gav mig bra betyg. Trots att jag mest satt tyst. Skulle vilja säga Ha! till dem som sa att jag inte kunde få bra betyg utan muntlig aktivitet.

VAD BLIR DU STRESSAD AV?

Att inte hinna allt jag vill. Spontanitet ibland (om det gäller lite större grejer). Just nu: att jag inte förstår hur jag ska göra interpretationen (nej, jag vet knappt vad det där ordet betyder) till min distanskurs.

TRE SAKER DU ÄLSKAR:

♥ Min familj (mamma, pappa, syster, fästman och katten Abbe)
♥ Läsa (fast inte just nu pga lässvacka)

♥ Spela brädspel med vänner

HUR TROR DU ATT ANDRA UPPFATTAR DIG?

Om de inte känner mig: introvert och osäker i sociala situationer. Om de känner mig: en ganska tokig, väldigt fantasifull person som är bra på att lyssna.

HUR UPPFATTAR DU DIG SJÄLV?

Snäll, ambitiös, introvert, fantasifull.

EN SITUATION SOM DU TYCKER ÄR JOBBIG / PINSAM:

Jobbig: när min mun säger ja fastän mitt hjärta/min hjärna säger nej.

NÄR KÄNNER DU DIG SOM VACKRAST?

Solbrun på sommaren iförd klänning.

VAD SKRATTADE DU SENAST ÅT?

Förmodligen vår katt Abbe. Han gör livet väldigt roligt!

NÅGOT DU FUNDERAT MYCKET ÖVER?

Det mesta. Jag är en funderare. Just nu funderar jag mycket över vad jag ska bli när jag blir stor och på den dag i sommar då jag ska gifta mig med min drömprins! :)

TRE SAKER DU ÄR RÄDD FÖR:

* Att något hemskt ska hända mina nära och kära.

* Allt elände i världen.

* Att göra människor besvikna.

ETT YRKE DU TROR DU SKULLE VARA DÅLIG PÅ:

Sånglärare. Jag är inte så bra på att sjunga. Eller något kontorsjobb då man mest sitter still vid datorn. Jag är väldigt bra på att sova.

SLUTLIGEN, ETT YRKE DU TROR ATT DU SKULLE VARA BRA PÅ:

Något med böcker. Något där man skriver. Något där man hänger med barn och/eller ungdomar.

Böcker till barn på flykt

Det finns rapporteringar som berättar hur komplicerat en del tycker det är att det kommit och kommer er så många människor till Sverige den senaste tiden. Och så finns det rapporteringar som gör mig varm i hjärtat. En av dem är att det satsas på böcker till nyanlända barn!

God natt, Alfons Åberg (Gunilla Bergström) och Sunnanäng (Astrid Lindgren) har översatts till arabiska, och 30 000 exemplar ska nu delas ut till barn som kommit till Sverige på flykt undan krig och katastrofer.

Initiativtagaren är illustratören till Sunnanäng, Marit Törnqvist. "Berättelsen Sunnanäng är starkt symbolisk och jag skulle verkligen önska att Sverige kunde vara ett Sunnanäng för barnen som kommer hit", säger hon här, där det även står fler bra repliker från inblandade. Hurra!

Jan Svensson

av Johanna Lindbäck

Tillsammans med (delar av) sin familj flyttar 11-åriga Jan Svensson till Luleå för att bo där ett år. Han ville egentligen inte lämna Stockholm, särskilt inte eftersom flytten innebär att han måste försöka hitta vänner och komma in i sammanhanget i nya staden, laget och skolan. Jans pappa tycker det är superbra att de bor granne med Nicki som går i Jans klass. Jan tycker hon verkar sjysst, men ibland lite konstig. Ena stunden pratar hon om sitt liv i London, andra gånger verkar hon mest vara sur.

Först efter att ha läst 95% av boken började jag tänka på att det är en kille som har huvudrollen. Och att det inte finns så många sådana här böcker med manliga huvudroller. Med "sådana här" böcker menar jag böcker som till största delen handlar om på relationer (de brukar ju vända sig till tjejer i marknadsföringen). Relationen till en ny stad, klass och kompisar ligger i fokus, men relationen till familjen är näst intill oundviklig när det handlar om en femteklassare.

Jag tycker författaren lyckas bra med att fånga målgruppen när det gäller språket och tänket. Boken kommer vara aktuell längre, eftersom folk kommer fortsätta flytta och komma till nya sammanhang där det är lätt att känna sig utanför, innan man kommit in i hur det fungerar.

Detta är en rätt vanlig roman. Inga världsnyheter presenteras, fokus ligger väldigt mycket på vardag. Det är där det positiva ligger. Det är ju trots allt i vardagen de flesta av oss lever, och det är där vi funderar och reagerar. Mellanstadiefolk behöver sådana böcker för att känna igen sig.

(Följande stycke är redigerat efter diskussion med författaren (se kommentarsfältet). Inte för att hon ville, utan för att hon fick mig att se på mina kommentarer på ett nytt sätt.)
Något särskilt med denna bok är att det finns många olika sorters människor. Inte bara de vanliga stereotypa karaktärerna och möjligtvis en med utländskt klingande namn, utan många olika människor, precis som IRL. Det nämns många människor med utländsk bakgrund, det finns de med handikapp och olika sexuella läggningar. Det görs inte till någon stor grej (bra!), men det vittnar om en medvetenhet om hur det svenska samhället ser ut.

Första meningen: Och ni har inte ångrat er? 
Antal sidor: 219
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2015

Månadens bästa - februari

Det var svårt att välja vilken som var den bästa boken jag läste i februari. Efter en del tänkande har jag dock kommit fram till att det blev: En bit av mig fattas. Inte långt därefter följer Pojken på bergets topp (e-bok) och Mitt hjärta går på.

Jag har även läst
Jan Svensson
Bibelvis - ljudbok
Kompisboken - e-bok
Jag, Du och Vi - e-bok


Månades temautmaning handlade om Kärlek, relationer och feelgood. Mitt hjärta går på stämmer in på kärleks- och feelgoodtemat. Jag har svårt att hitta en skönlitterär bok som inte behandlar relationer på något sätt, därför kan jag sätta in alla lästa böcker på relationstemat.

Vilken är den bästa bok du läst i februari?