Tisdagstrion: bokomslag i min favoritfärg

Den här veckan vill Ugglan och boken veta vad vi har för favoritfärg. Jag tror jag är i något slags mellanläge. Jag var inne på rosa ett tag men vet inte riktigt vilken färg jag dras mest till nu. Därför tänkte jag visa tre härligt färgade bokomslag jag gillar.

1. Topp 1 blir förmodligen Ayòbámi Adébáyòs Stanna hos mig. Blir glad av de starka färgerna!

2. Vända hem av Yaa Gyasi kryllar också av färger. Omslaget gör mig inte riktigt lika glad som ovanstående men det är ändå härligt med färg!

 3. Den tredje boken jag hittade var Vår älskade av Kamila Shamsie. Jag har nog kvar lite kärlek till rosa även om det där pastelliga sällan syns i mina kläder eller min inredning. I närheten av det här omslaget hittar vi även Jonas Karlssons Regnmannen som inkluderar härligt gröna nyanser. Kanske skulle den få ta tredje platsen i listan istället?

Det slog mig ganska snabbt att tre av fyra böcker är skrivna av författare som inte bor i Sverige eller ens västvärlden (Nigeria, Ghana och Pakistan). Kanske borde svenska förlag våga satsa mer på färg även till svenska författare, precis som till Regnmannen? Det skulle jag gilla! I den stora bokfloden spelar omslaget trots allt ganska stor roll, eller vad säger ni?

Ledsen

av Lotta Olsson och Emma AdBåge. Recensionsexemplar från förlaget.

Plötsligt händer det en sak.
Nu är glada munnen rak.

Allt kan vara frid och fröjd men så händer något. Det kanske bara är en person som ser vad som händer men för den personen kan det vara en stor katastrof. I Ledsen hamnar vi på en förskoleavdelning där allt känns rätt bra. Barnen är mätta och glada. Tills något händer. Och när det händer tar gråten över och orden trängs undan. Vad skönt det är att få gråta ut, att någon håller om och bryr sig.

Ur en vuxens perspektiv
Ibland behöver jag få gråta ut. Det som utlöser gråten kanske är ett ganska litet problem eller en liten händelse, men det där problemet eller händelsen klumpar ihop sig med andra och blir till en gråtklump som tar alldeles för stor plats. Jag behöver gråta. Det kan bearbeta. Rena systemet. Hjälpa mig att se på problemet från rätt håll. Hjälpa mig att hitta en lösning eller komma på ett sätt att hantera det som hänt.

Jag tror många kan känna igen sig i det. Jag tror många behöver gråta ibland. Jag tror många håller igen de där tårarna alldeles för mycket och för länge. För vad säger samhället om att gråta? Det är något ett barn på förskolan gör när hen ramlar och slår sig, inte något en vuxen människa gör när livet känns tungt.

Ur barnens perspektiv
Författaren Lotta Olsson och illustratören Emma Adbåge har fånget känslan av att vara ledsen på ett otroligt fint sätt. Det är närgånget och fullt av igenkänning. De uttrycksfulla ansiktena, de enkla rimmande raderna fulla av betydelse och känslor. Jag gillar när känslorna kläs i beskrivande ord, till exempel:

Allt blir suddigt.
Dimmigt luddigt. 

Det är ett mycket snyggt samarbete som jag är övertygad om att många barn kan känna igen sig i. Vad jag inte är lika övertygad om är att alla barn kan känna igen sig i att de har "rätt" att uttrycka sina ledsna känslor. Vissa barn uppfostras (mer eller mindre omedvetet) till att bli tuffa, starka och klara sig själva i bemärkelsen: gråt inte. Men hur ska en kunna bli tuff, stark och självständig om en inte får uttrycka en av de mest mänskliga och vanliga känslorna? Hur ska en lär sig hantera och acceptera alla sina känslor? Hur ska vi få bort machokulturer och ingstängda ångestkänslor om vi kategoriserar vanliga känslor och tilldelar dem olika grupperingar av människor?

... eller är det någon skillnad?
Jag tycker Ledsen är en mycket bra bok om stora känslor. Jag hoppas den kan öppna upp för att göra alla stora, vanliga känslor mer acceptabla (sedan finns det såklart känslor vi behöver lära oss att behärska). Att vara ledsen är mänskligt. Jag skulle även vilja se den här boken riktad direkt till vuxna. Den skulle lätt kunna appliceras på ett kontor eller annan arbetsplats - för händer egentligen inte samma sak där? Bara att ingen vågar visa sig ledsen offentligt? En kollega får uppdraget du drömt om, en kollega lägger på dig ännu en jobbig arbetsuppgift, du känner dig stressad, överarbetad, överkörd, trött eller orkeslös. Vad skönt det vore med fler arbetsplatser där det är okej att gråta och våga säga ifrån när något är fel. För är det egentligen så stor skillnad på att vara ledsen om 4-åring, 34-åring eller 64-åring? 

 

Första meningen: Allt är vanligt.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020

Våffelhjärtat

av Maria Parr.

Sommarlov och fullt med tid för lek och bus! Världens godaste våfflor hos faster-farmor, midsommartraditioner och mer eller mindre galna upptåg med grannen Lena. 9-åriga Trille är den som reflekterar lite mer innan han gör saker medan Lena tar sig an varje äventyr som dyker upp. Skulle Lena säga att Trille är hennes bästa vän? Trille vet i alla fall att Lena är världens bästa granne och hans bästa vän.

Jag lyssnade på Barnradions inläsning av boken som innehåller både musik och ljudeffekter som förgyller lyssningen (lyssna på första avsnittet här). Ulla Skog står för inläsningen, Rebekka Karijord har gjort musiken och som producent står Emilia Traneborn. Jag tycker de gjort ett riktigt bra jobb och det var lätt och roligt att hänga med i vad som hände. Spännande äventyr och upptåg blandas med allvarligare tankar om sådant som rör sig bland en 9-årings tankar, både roliga och sorgliga saker. Kan rekommendera lyssning till god natt- eller vilostunden!

Antal sidor: 151 sidor eller 20 avsnitt á 12 minuter
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018
Originaltitel: Vaffelhjarte
Översättare: Karin Nyman

Tisdagstrion: öar

Tisdagstrio en onsdag, javisst! Hänger på Ugglan & bokens utmaning och skriver om 3 böcker på temat "öar".

1. Den första bok jag kom att tänka på var Fyren mellan havet av M.L. Stedman. Tom är fyrvaktare på en ö många mil från fastlandet. Han har knappt någon kontakt med fastlandet och får bara leveranser någon gång ibland. Hans fru Isabel har fått tre missfall och sorgen stor. När en båt med en död man och ett spädbarn flyter iland tar Isabel barnet till sig och kräver att Tom inte ska rapportera händelsen. Vad säger samvetet om det? Vilka konsekvenser kan det få?

2. Jag måste såklart nämna Annika Thors fantastiska kvartett som inleds med En ö i havet. Originalen publicerades under andra halvan av 1990-talet och kom i nytryck 2017. Det är en riktigt välskriven serie om syskonen Steffi och Nelli som flyttar till en ö på västkusten bort från andra världskriget och familjens allt svårare förhållanden i Österrike. Steffi brottas med vanliga vardagsproblem och det dåliga samvetet för föräldrarna som sliter och tvingas stanna kvar i ett härjat Wien. Rekommenderas!

3. Till sist har vi alla Gotlandsdeckare. Jag har inte så stor koll, men visst finns det en del sådana? Jag har påbörjat Mari Jungstedt serie om kommissarie Knutas och sett Mara Wern.

Sofies bokblogg 10 år!

Idag är det 10 år sedan den här bloggen gick från tråkig vardagsblogg till något som verkligen präglat min vardag - en bokblogg. Hurra! Från egen läsdagbok till något som andra läser. Från ganska enkla inlägg till ett mer utvecklats skriftspråk. Det har blivit 1869 inlägg på bloggen och dessutom har jag engagerat mig i flera andra bloggar. De första åren som bokbloggare medförde en del andra uppdrag och de senare mer om vilja att sprida läsglädje.

När jag kollat igenom arkiven har jag mötts av många böcker som gett mig väldigt bra läsupplevelser. Vad mycket härligt jag fått läsa och vara med om! Låt oss ta en titt på några av de större grejerna.

2010 fick jag förhandsläsa Lisa Bjärbos ungdomsdebut Det är så logiskt alla fattar utom du och det var redan då hon blev en av mina favoritförfattare. Jag frågade ett förlag om "jag kunde få några recensionsexemplar" och fick hem 10 pocket på en gång! Hehe, lärde mig ganska snabbt att fråga efter specifika böcker istället. ;) Detta år hade jag en egen julkalender (med nästan inga böcker) och delade med mig av en del av det jag skrivit.

2011 var jag på min första bokrelease, det handlade om Sara Ohlssons debut Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag på vilken jag även har en blurb. Jag påbörjade jag mitt år som bloggambassadör för bokmässan 2012.

2012 handlade mycket om bokmässan och jag var bland annat på en inspirationsträff i Göteborg i början av året. På bokmässan var jag med i ett panelsamtal, ordnade en ungdomsbokbloggarträff och FICK med mig sjukt många böcker hem! Detta år började jag även blogga för Litteraturmagazinet.

2013 hade jag ett sommarprojekt där jag la upp bilder på olika platser en kan läsa på. I december ordnade jag den första julkalenderbloggstafetten som hade temat ungdomslitteratur. Bloggen fick en egen instagram.

2014 bjöd också på en julkalenderbloggstafett och fortsatte på temat om ungdomsböcker.

2015 började jag blogg för E2go (det som idag är Nextory) och hade en bloggstafett om somriga böcker.

2016 började jag blogga för Barnboksprat vilket jag fortfarande gör. Under sommaren delade jag med mig av skrivtips.

2017 hade jag en feministisk sommarbokcirkel med min syster.

2018 började jag i en bokcirkel som fortfarande träffas för att diskutera böcker.

2019 började starkt då jag läste jag otroligt mycket och bloggade om mycket av det. Under det sista kvartalet hade jag nästan bestämt mig för att lägga ned bloggen eftersom den mest kändes som en stress.

2020 and counting? I början av året bestämde jag mig för att inte lägga ned bloggen. Jag ska blogga när det är roligt. Jag har numer ett jobb där jag sitter framför datorn nästan hela tiden vilket inte gör det särskilt lockande att sätta mig med bloggen när jag kommer hem. Men ibland! Jag är inte beredd att överge mitt bloggbarn som funnit med mig en så stor del av mitt liv. Vi kör på!

Vi är alla helt utom oss

av Karen Joy Fowler

Något har gjort att Rosemary inte pratar oavbrutet som hon gjorde när hon var liten. Hon pratar framförallt inte om sin familj - mamma, pappa och syskonen Lowell och Fern. Båda syskonen har försvunnit ur Rosemarys liv och familjen är splittrad. Vad har egentligen hänt syskonen? Och varför påverkar det Rosemary (och dem alla) så mycket?

Jag började läsa den här boken ganska snart efter att den publicerats på svenska. Jag läste fram till den berömda twisten (den som gör att en inte kan säga för mycket om boken) som sägs göra boken fantastisk och lite förbi men var mest irriterad på hela boken. Minns inte riktigt varför. Twisten fick mig mest att tänka "jaha?" och sedan dess har jag undrat varför alla verkar älska den. När jag påbörjade omläsning inför bokcirkeln med några vänner uppskattade jag den dock mer. Det är en fascinerande berättelse som sticker ut ur bokfloden och jag har inte läst något liknande. En komplex och intressant familjehistoria målas upp och ger ledtrådar till vad som egentligen hände. Men ändå. Jag kan inte riktigt stämma in i hyllningskören. Visst kan språket vara vasst, genomtänkt och välformulerat. Men ibland blir det rörigt och berättaren talar över huvudet på mig. Hon är dessutom ganska babblig (hon tänker/skriver mer än vad hon pratar numer). Jag är glad över att ha läst boken men den får inget toppbetyg.

Första meningen: Den som känner mig nu kommer att bli förvånad över att höra att jag var en riktig pratkvarn som barn. 
Antal sidor: 373 
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel: We are all completely beside ourselves, 2013
Översättare: Cecilia Falk

Skoldeckarna #5: Det mystiska paketet

av Lena Lilleste och Lena Forsman. Recensionsexemplar från förlaget.

Max och Penny ska på utflykt med sin klass. De åker till ett gammalt muséum med uppstoppade djur, inte så intressant enligt Max och Penny. Men plötsligt ser de att museets vakt ger 1000 kronor till en kvinna i utbyte mot ett paket. Vad kan det vara? Deckarintresset vaknar i Penny och Max och de bestämmer sig för att följa efter kvinnan.

Den femte fristående boken om Penny och Max bjuder på ett spännande äventyr som skulle kunna hända i vilken vardag som helst. Det är ingen pusseldeckare där läsaren/tittaren kan se ledtrådar utan en spännande händelse som kan sluta hur som helst.

Boken tillhör en lättläst serie och har ett fiffigt upplägg. Den som nyss knäckt läskoden kan läsa en del av dialogen som står i versaler. När det känns för enkelt kan barnet ta sig an resten av texten som står i korta stycken. Bilderna är färgglada och tydliga och upptar olika stora delar av uppslagen. Upplägget känns genomtänkt och jag tror och hoppas att det kan hjälpa barn igång med läsningen.

Första meningen: Klassen ska åka på utflykt.
Antal sidor: 44
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020

Svartstilla

av Susanne Skogstad. Översatt av Cilla Naumann.

Vad händer när två människor som älskat varandra hela livet plötsligt skiljs åt? Vad händer med den som finns kvar efter att den andra försvunnit? Med välvägda ord om sorg och saknad debuterar Susanne Skogstad men en kort roman om livets vindlande tankar. Om skillnaden mellan att ge upp och hålla fast och hur det kan se ut ur olika människors perspektiv. Medan barnen vill ha in den sörjande kvinnan på ett äldreboende funderar hon över det som var och det som blivit. Hennes saknade man finns i varje vaket ögonblick men frånvaron av hans närvaro skär i henne. Eller har hon bara tillskrivit honom alla fantastiska egenskaper från honom, sig själv och kanske till och med de likheter hon ser i barnen?

De första kapitlen fick mig att bli tveksam. Svartstilla är en långsam bok där det inte händer så mycket fysiskt. Det händer desto mer inom huvudpersonen men många gånger räcker inte det för att jag ska ha tålamod för den här typen av böcker. Jag tror många kan fastna i det där och ha svårt att komma vidare, för visst är det repetitivt med sorgeprocessen. Jag läste dock vidare och med en överblick över hela boken gillar jag den ändå. Författaren är född 1992 men lyckas ändå förmedla en livsberättelse från en äldre kvinna och känslorna av att ha förlorat en livslång kärlek. Det är fascinerande och hon lyckas balansera väl mellan sorgen och fortsättningen framåt.

Berättaren delar med sig av flera sidor av sig själv. Vi möter den stora kärleken till hennes man men även de fulare sidorna hon gärna gömmer eller glömmer. Ångesten, händelser med barnen som hon ångrar men ändå tycker var rätt, när hon kände sig fel bredvid sin man, funderingar kring jaget och hur livet blev. Jag är inte så överväldigad som jag sett många recensenter vara men jag stannade upp vid flera snygga, vindlande formuleringar och är ändå imponerad över Skogstads debut.

Första meningen: Jag vet inte när jag upptäckte att han kom in i mitt liv. 
Antal sidor: 142
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2019
Originaltitel: Svarstilla

5 böcker jag missade 2019

Det finns vissa böcker jag gärna vill läsa men ändå går andra böcker före i läskön av oklar anledning. Här är 5 utvalda böcker jag missade 2019 (det finns såklart många fler på läslistan).

Små eldar överallt av Celeste Ng aktualiserades för mig när Johanna Lundin körde bokcirkel kring den. Hade tänkt hänga på men annat kom emellan.

Om allt vore annorlunda av Sanna Mac Donald hamnade snabbt på min läslista. Hade tänkt läsa den till bokträffen i november då hon var med. Men hann inte. Nu har jag bett bibblan köpa in ett fysiskt exemplar så hoppas jag får den läst snart! På bokträffen pratade Sanna om en ny bok, så vill hinna läsa den första först.

Testamente av Nina Wähä har nog blivit oläst för dess tjocklek och för att jag hört att det är många karaktärer att hålla reda på. Att den Augustprisnominerades förbättrade bokens plats i läskön.

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfled borde vara en bra bok med tanke på författaren. Vill gärna läsa den snart!

Även Allt jag inte kan säga av Emilie Pine är en bok jag blivit tipsad om via Johanna Lundin.

Någon jag borde prioritera? Eller helt enkelt strunta i?

Läsmål 2020

Igår tittade vi på hur det gick med läsmålen jag satte upp för 2019. Idag blickar vi framåt mot det kommande bokåret. Eftersom jag inte haft så stor lästlust de senaste 2 månaderna har jag inte varit så sugen på att planera läsningen eller sätta upp stora mål. Men några!

Kaosutmaning 2020. Det här brukar vara en rolig utmaning även om jag inte lägger så mycket tid på den. Det är roligt att gå in där emellanåt för att se om jag kan pricka för några kategorier med de böcker jag redan läst och det brukar gå bra.

Läsmål: 80 böcker. Jag har satt mål runt 75-90 böcker de senaste åren och alltid klarat det med stor marginal. Jag vill dock inte sätta för höga krav och håller därför siffran lägre än vad jag förmodligen kommer läsa.

Jag kommer säkert på någon utmaning under året jag vill testa eller så hakar jag på någon jag ser på blogg eller instagram. Om några dagar publicerar jag en lista på böcker jag missade 2019 som jag gärna vill läsa snart. Det blir väl också som ett slags läsmål.

Har ni antagit några läsutmaningar för 2020?

Läsmål 2019 - så gick det

2019 har varit ett riktigt bra läsår. Det första halvåret läste jag uppemot 20 böcker per månad, många härliga bilderböcker, men sedan tog jag examen och började jobba och läslusten sinade något. Jag har dock läst många riktigt bra böcker!

Idag tänker jag att vi ska kika på hur det gick med de läsmål jag satte upp för 2019. Jag ville inte ha några krav men spännande mål och det gick rätt bra!

* minst 90 böcker.
Avklarat. Jag har läst sammanlagt 207 böcker. Tack vare men massa härliga bilderböcker! Om jag räknar böcker för vuxna och unga (alltså böcker med målgrupp från 13 år) landar jag på 85.

* minst 3 böcker av Astrid Lindgren.
Avklarat. Jag har läst 10 böcker. Bäst var när Astrid själv läste Mio, min Mio för mig när jag pendlade till plugget i vintras.


* böcker från minst 10 olika länder.
Avklarat. Jag läste böcker från 21 länder förutom Sverige (Pakistan är inte med på listan). Hade förväntat mig större spridning (66 % av böckerna är från Sverige och 86% från Europa) men orkade inte lägga ned så mycket tid på den här utmaningen.

* minst 35 % vuxenböcker.
Inte avklarat. Eftersom jag läst väldigt många barnböcker och de går mycket snabbare att läsa var det inte det mest realistiska mål. Men, jag har läst 56 vuxenböcker och räknar vi in ungdomsböckerna blir det 85 stycken vilket är mer än 1,5 bok i veckan och det känns bra!

* minst 5 noveller. 
Avklarat. Jag har läst 6 noveller.

Jag hade en hyllvärmarfundering där jag för varje månad skulle läsa de böcker jag la i min tbr i samma månad förra året. Tanken var att få ned antalet "gamla" böcker på listan. Det fungerade rätt bra till sommaren, sen blev det ett för stort krav och ja la ned idén. Antalet böcker i tbr:en har dock sjunkit och det var väl något slags mål.

Kaosutmaning 2019 klarade jag av redan i februari för att jag läste så väldigt mycket. Jag läste inte för utmaningens skull men kunde pricka av många punkter ändå. I dagsläget har jag läste 29
av 35 böcker i listan.

Mina bästa läsupplevelser 2019

Det har blivit dags att summera bokåret 2019. Jag har läst väldigt mycket (207 böcker) varav en tredjedel härliga barnböcker.

Vi fortsätter med lite nördig sifferfakta och tycker du det är tråkigt kan du fortsätta till bilden.
* 77 % av böckerna är skrivna av kvinnliga författare.
* 73 % av böcker är illustrerade av kvinnliga illustratörer.
* Hur fick jag tag på böckerna? Jag lånade 55 % av böckerna, lyssnade/e-bokade 26 % och 18 % var recensionsexemplar eller från bokbyten.
* Länder. 2/3 var från Sverige men jag läste böcker från ytterligare 21 länder. I topp hittar vi USA (19 st), Storbritannien (14 st), Norge (8 st), Frankrike (5 st), Finland och Danmark (4 st).
* Världsdelar. 86 % av böckerna var från Europa, 21 % från Nordamerika och10 % från Asien.
* Förlag. Jag läste böcker från 52 förlag. Rabén & Sjögren, Bonnier Carlsen, Natur & Kultur samt Modernista ligger i hopp.


Årets bästa läsupplevelser:

Vuxna
Innan ni tog oss av Lisa Wingate
Bränn alla broar av Siri Helle
Allt jag fått lära mig av Tara Westover
Scener ur hjärtat av Malena Ernman och Svante Thunberg
Björnstad av Fredrik Backman
Vår älskade av Kamila Shamsie
En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
Kvinnor i kamp av Marta Breen och Henny Jordahl

Unga
Min tur nu av Angie Thomas
Allt ska brinna av Sofia Nordin
Olivia för alltid av Julia Wikholm 

Barn
Frallan och kärleken av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge
Det fina med Kerstin och Att vara Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgård 
Fantastiska fakta om djur av Maja Säfström
Julen kommer till Mumindalen av Alex Haridi, Cecilia Davidsson och Filippa Widlund
Hemliga Myran av Linn Gottfridsson och Emma Adbåge

Bilderböcker
Alla ska sova av Astrid Lindgren och Marit Törnqvist
Idde och hajen av Ellen Ekman
Aysa i simhallen av Therese Alshammar och Jonas Burman
Jag och alla av Ylva Karlsson och Sara Lundberg
Jag är inte sjuk! av Sara Bergmark Elfgren och Maria Fröhlich
Ensamma hemma av Kajsa Gordan, Sofia Nordin och Matilda Salmén 
Tänk om alla av Grethe Rottböll och Marcus-Gunnar Pettersson 
Den långa resan av Sofia Hedman och Emelie Gårdeler 
Julian är en sjöjungfru av Jessica Love

Månadens bästa: december

Liksom november vara december en månad då jag inte läste så mycket. Förrän sista veckan. Då hann jag med flera korta ljudböcker och läste ut några som släpat efter. Den bästa var dock julromanen Två hjärtans karameller av Sofia Fritzson. Jag gillade även Anna Ahlunds kvartett Våga längta (se nedan).

Vuxna
* En julsaga av Malin Persson Giolito, ljudbok
* Osebol av Marit Kapla

Unga
* Någon annan av Anna Ahlund (Våga längta #1), ljudbok
* Lättare i mörkret av Anna Ahlund (Våga längta #2), ljudbok
* Väntat så länge av Anna Ahlund (Våga längta #3), ljudbok
* Min tur nu av Anna Ahlund (Våga längta #4), ljudbok

Barn
* Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem
* Jul i Stora Skogen av Ulf Stark och Eva Eriksson
* Stora Emilboken av Astrid Lindgren och Björn Berg
* Historieresan av Christoffer Rönnbäck, Rebecka Svennung och Annika Huett