Diamantmysteriet och Hotellmysteriet

av Martin Widmark, uppläst av Johan Ulveson

De två första böckerna i serien LasseMajas detektivbyrå heter Diamantmysteriet och Hotellmysteriet. Det här är Widmarks deckarböcker för 6-9-åringar, som älskats av så många. Jag har tidigare läst några av böckerna, och bilderna gör en hel del i lösandet av mysteriet. Jag tycker dock att de gör sig bra upplästa också, eftersom Ulveson läser med inlevelse.

Det första brott Lasse och Maja får ta sig an är mysteriet med diamanterna som försvinner från Muhammed Karats affär. Han misstänker någon av de anställda, och om ingen åker fast snart tvingas Muhammed stänga affären. Det vore en katastrof för honom!

Nästa gång detektiverna rycker ut är på själva julafton. Lasse och Maja jobbar lite på stadens hotell, och den fina familjen Åkerö kommer till hotellet. Dagen därpå är deras värdefulla, kinesiska äppeltax försvunnen. Den måste hittas till varje pris!

Det jag gillar mest med denna serie är att barnen tas på allvar. Trots att Lasse och Maja inte är så gamla får de svåra brott att lösa. De får förtroende, människor litar och tror på dem, samtidigt som läsaren får vara med och klura och pussla ihop ledtrådar. Det tror jag ger barn bättre självförtroende, och sådant gillar jag!

Första meningen: Gatorna ligger tomma i den lilla staden Valleby.
Längd: 1 timme, 12 minuter
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2007

Bibloenkät

Tiden har gått väldigt snabbt de senaste två veckorna, vilket betytt: inte mycket lästid. Däremot hade jag mycket bloggtid innan denna period, så det finns ett gäng inlägg på lager. Skönt! Igårkväll hittade jag en bibloenkät hos Bokhora.

Antal biblioteksböcker hemma (eller på Paddan) just nu: Fem. Antikvariat Blå Spegeln, Mästerdetektiv Blomkvist, När mammas tankar ändrade färg, Monstret i natten och Hönan som drömde om att flyga.

Varav utlästa: Två.

Reservationer: Fyra. Dumplin, Om jag var din tjej (det dröjer alldeles för länge innan de där två kommer in!), Får hundar korv i himlen? och Det är jag som är Mickan!

Längtar mest efter: Dumplin och Om jag var din tjej.

Senaste inköpsförslaget: Jag har nog aldrig gett förslag. Den ena bibblan jag hänger på brukar vara snabb med nytt, och när det gäller den andra har jag inte tänkt på att man kan ge förslag. Kul att jag blev påmind!

Senast utlästa biblobok: Antikvariat Blå Spegeln

Läser just nu: En annan, vilket inte är en biblobok.

När mammas tankar ändrade färg

av Sara Galli, illustrerad av Mats Molid

Max mamma har börjat bli konstig. Plötsligt orkar hon inte säga god natt till Max. Hon sover mest, men är ändå alltid trött. Pappa säger att mamma är sjuk, men Max kan inte se något brutet ben eller plåster.

Med en ökande psykisk ohälsa är den här boken otroligt viktig. Särskilt eftersom den utspelar sig ur ett barns synvinkel. För många är depressioner svåra att förstå, och kanske särskilt för barn. Det är lätt att ta på sig skulden för att mamma inte mår bra, kanske mår hon bättre om jag inte stökar runt eller hörs och syns för mycket?

Den här boken gör väldigt ont. Den är ärlig och vågar ta ämnet på allvar. Den baseras på verkliga händelser, och visar hur viktigt det är att ha någon att prata med. Samtidigt är boken väldigt fin. På ett bra sätt förklaras depression och vad det kan handla om. Bakom depressionen finns fortfarande samma människa, men ibland ändrar tankarna färg.

Detta är en välbehövlig bok som jag hoppas kan hjälpa många. Framförallt barn, men även vuxna som har eller inte har varit med om något liknande, eller de som ska hjälpa barn i liknande situationer. Rekommenderas starkt!

Första meningen: Det är något konstigt med Max mamma.
Antal sidor: 26
Förlag: Idus förlag
Utgivningsår: 2015

Antikvariat Blå Spegeln

av Martin Widmark, illustrationer av Katarina Strömgård

Davids föräldrar får jobb i Nigeria, men David vill inte följa med. Istället får han bo hos Melkior, som har ett antikvariat. En dag är det något som inte stämmer. Melkior har inte följt sina vanliga morgonrutiner, och han kommer inte hem på kvällen. Tillsammans med sin nyfunna vän Larissa försöker David ta reda på vart Melkior har tagit vägen.

Detta är en ganska spännande deckare som riktar sig till folk i 12-årsåldern, men även jag uppskattade den. Anledningen till att jag skriver "ganska spännande" är att det ibland känns som att läsaren inte får klura så mycket själv. Det är synd, men det kanske har med min ålder att göra... Å andra sidan kan boken lära barn mycket, för Larissa är en väldigt smart person, och David snappar upp en del han också.

Jag läste boken på bara några timmar. Den har ganska korta kapitel, håller spänningen vid liv och har ett bra driv. Visst är jag skeptisk till vissa saker (kan inte nämna mer pga spoilers), men överlag gillar jag den ändå. Jag skulle ändå kunna rekommendera denna bok till kluriga barn som växt förbi LasseMajas detektivbyrå och vill hitta en ny, spännande serie.

Första meningen: Jag insåg det genast, när jag såg henne.
Antal sidor: 170
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2006
Serie: David & Larissa #1

Ibland bara måste man

av David Levithan

Paul träffar Noah på en spelning på en bokhandel första gången. Efter det kan han inte sluta tänka på honom. Han är så fin! Det känns som äkta kärlek, trots att de inte pratade med varandra så mycket. Samtidigt lämnar Pauls bästis Joni gänget för pojkvännen Chuck och Tony, hans andra vän, spärras in i huset av de galna föräldrarna. Dessutom råkar Paul kyssa sitt ex, och det blir inte Noah så förtjust i...

När jag skriver recensioner på Levithans böcker brukar jag skriva om en speciell Levithan-stil. Den innefattar rappa dialoger, genomtänkt språk, roliga upptåg, hög andel hbtq-personer och något särskilt som görs att jag dras med, läser snabbt och gillar. Så även i denna bok, som är hans debut.

Karaktärerna har djup, är ganska olika (vilket kan skapa igenkänning för många) och har alla något att bidra med till historien. Jag gillar den varma high school-känslan och allt vad det innebär med korridorer fulla av människor och skåp, kommittéer, baler, matsaler och tonåringar som är mer eller mindre vilsna. Det är en så fin, sprudlande och varm historia! Jag drogs som sagt snabbt med och uppskattade faktiskt att denna bok inte har så många musikreferenser, till skillnad från många av Levithans andra tidiga böcker. Jag hänger ju sällan med på dem i alla fall... En fin vänskaps- och kärleksroman för unga. Rekommenderas för Levithan-fans och nyfikna.

Första meningen: Klockan nio en lördagskväll i november.
Antal sidor: 246
Förlag: X-publishing och Pocketförlaget
Utgivningsår: 2010
Originaltitel: Boy meets boy, 2003 
Översättare: Malin Strååth

Fjärilarnas stad

av Ingrid Remvall

Vega tillhör Myrorna, människorna som arbeta för Fjärilarna. Fjärilarna är vackra, snygga, perfekta, medan Myrorna är anspråkslösa och förväntas leva på andra sidan muren utan att ta någon uppmärksamhet. En natt smiter Vega och hennes vän Maxine in i staden, trots att det är förbjudet, och Vega träffar Fenix. Vega börjar drömma om ett nytt liv, men bland de perfekta ytorna hos  Fjärilarna gömmer sig mörka krafter.

Denna bok började som en novell, men författaren kände att det fanns en större story att berätta. Med tanke på det tunna utbudet av svenska fantasythrillers för unga vuxna, relaterade jag till Divergent, som har vissa likheter. Till exempel är båda dystra framtidsskildringar med ny teknologi och ett tydligt vi och dem, vilket de styrande inte riktigt vill erkänna. Men detta är ingen serie, vilket jag gärna hade tagit reda på innan jag började läsa.

Författaren är intresserad av teknik, och det märks i denna bok. Hologram, svävare och komplicerade maskiner. Det är spännande, men jag hade gärna läst mer miljöbeskrivningar för att få en tydligare bild av Fjärilarnas stad och hur allt där ser ut. Något som det istället läggs krut på att förklara är de perfekta Fjärilarnas utseende, deras släta hud och höga kindben. Detta förklaras tills jag tröttnar på det. Och då förklaras det lite till. Det finns karaktärer med väldigt mycket karaktär, och andra mer anspråkslösa, men ändå intressanta. Ibland var det rörigt att hälla isär dem, men de har en hel del intressant att komma med, framför allt om man läser utanför boken.

Det finns nämligen många inslag av politik, och jag tror författaren vill säga läsaren något genom det. I Sverige finns ingen fysisk mur mellan "rika" och "fattiga", ändå finns det tydliga skillnader, och om någon vågade beskriva begränsningarna kanske den kanske inte var så olik den boken beskriver. Remvall skriver även mycket om värde, identitet och maktlängtan som, liksom oftast, går för långt. Visserligen hängde jag inte riktigt med i boken hela tiden, men jag tycker ändå den är intressant och tänkvärd. Särskilt i efterhand, och kanske särskilt efter en omläsning.

Första meningen: Skrikande röster fyllde rummet och starka armar högg tag i henne.
Antal sidor: 234
Förlag: Affront 
Utgivningsår: 2016

Billie, avgång 9:42 till nya livet

av Sara Kadefors

Billies mamma är sjuk, och soc har bestämt att hon inte längre kan ta hand om sin dotter. Därför får Billie flytta till en annan, okänd familj i det pyttelilla samhället Bokarp. Den nya familjen verkar vara lite lustig. De pratar inte så mycket med varandra, men har en massa regler, vilket Billie inte är van vid. Hon försöker passa in i den nya vardagen med nya klassen och nya livsstilen.

Detta är första delen i en ny serie för 10-12-åringar. Billie är en mogen karaktär, vilket kanske beror på att hon fått ta hand om sin sjuka mamma ett bra tag. Hon är bra på att se och känna av andra människor, vilket gör att hon får mycket att tänka på i sitt nya liv.

När det gäller fosterbarn i böcker är det oftast alkohol inblandat. Här är det istället en sjukdom, och jag tycker det är bra med "variationen". Läsaren får en inblick i Billies tidigare liv, men fokus ligger på nuet och problematik som de flesta nyinflyttade (men även de som bott på samma plats länge) stöter på. Ibland kanske man måste försöka passa in. Men om jag vet vad jag vill, och det strider mot vad andra verkar tycka, hur långt ska jag gå? Vad blir priset? Hur mycket ska jag vara beredd att offra? Billie är en skör, men samtidigt väldigt stark karaktär. Hon har girl power som smittar av sig till målgruppen, och en sådan här karaktär är verkligen välkommen! Billie visar att man inte alltid behöver gå den väg "alla andra" verkar gå, utan att motsatt riktning kan ge positiva överraskningar och hjälpa andra. Modernt och behövligt. Rekommenderas.

Första meningen: Det är så mycket folk på perrongen att det är lätt att komma bort, som tur är.
Antal sidor: 170
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2016

Sunnanäng

av Astrid Lindgren

I denna bok får läsaren följa med på fyra äventyr, som alla börjar "För länge sen i fattigdomens dagar, var där...", vilket följs av en beskrivning av ett eller flera barn som inte har det så lätt. Mest känd är titelberättelsen, om de föräldralösa barnen Anna och Mattias som hittar ett paradis. Därefter läser vi om en fattigstuga, vargarna i underjorden och en hjältesaga med sjuke Nils.

När denna bok kom ut år 1959 diskuterades det vilken målgrupp sagorna egentligen vänder sig till. Visst handlar det om barn, men många scener är så sorgliga att man funderade på om det var lämpligt för barn att höra. Jag tror inte det är några problem, svårigheten kan istället ligga i att den tid berättelserna utspelar sig i är så olik vår idag. Men barn har fantasi, det kanske är svårare för vuxna... Det där med "förr i tiden" har egentligen inte det viktigaste. Astrid Lindgren vill, som alltid, berätta bra sagor för barn, och jag tycker om det där hon vill förmedla. Att barn är väldigt viktiga och att de kan ha mycket att lära oss vuxna.

Min favorit är Sunnanäng. Junker Nils av Eka förstod jag inte mycket av, medan Spelar min lind, sjunger min näktergal? nästan fick mig att gråta. Tu tu tu! gillade jag när jag väl kommit in i den. De här berättelserna är ofta gömda när vi talar om Lindgren. Hennes kända verk är ju mycket bättre, men för den som vill upptäcka mer av författarskapet, kan jag rekommendera denna bok till samlingen.

Första meningen: För länge sen, i fattigdomens dagar, var det två små syskon som blev ensamma i världen.
Antal sidor: 127
Förlag: rabén & sjögren
Utgivningsår: 1959

Ängel i Venedig

av Mary Hoffman

Venedig, 1571. Luca jobbar i familjeföretaget som tillverkar båtar. En dag ser han en väldigt vacker flicka som heter Angelina, men klasskillnaderna gör det svårt att ta kontakt. Samtidigt fundera Luca på kriget som Venedig rustar upp för. Borde han göra sin plikt i kriget, eller ska han försöka få Angelina?

Ibland läser jag gärna en historisk roman. 1500-tal och Venedig, det lät spännande. Visserligen läggs det inte så mycket tid på att skriva om staden för 500 år sedan, utan visar istället på att vi inte är så olika de som levde då. Än idag fokuserar vi på relationer, klantar oss och funderar på vad som är rätt att göra. Det ger en förståelse, samtidigt som jag lärde mig mer om sjöliv och gärna läste vidare om Lucas äventyr.

Denna bok ingår i serien läsvänligt, som riktar sig till barn och ungdomar med lässvårigheter eller svenska som andraspråk. Boken har korta kapitel och stycken, lagom stor text och lagom komplicerad. Jag tycker författaren lyckats bra med målgruppsanpassningen.

Första meningen: "Hämta vatten, Luca!"
Antal sidor: 124
Förlag: Argasso, tack för recex!
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Angel of Venice, 2014
Översättare: Helena Olsson

Kriget är slut

av Morgan Alling

Morgan Alling, känd som rolig underhållare, berättar om sin tuffa uppväxt. Om alkoholiserade vuxna i närheten, om förflyttandet från fosterhem till barnhem till fosterhem, om känslan av att behöva vara rolig, ansvarstagandet och den stora killen i den lilla kroppen. Men även om fosterpappan som fick honom att satsa på teater och vad det ledde till.

I korta kapitel berättar Alling om en uppväxt som jag ibland tänker "såhär kan det ju inte ha gått till", just för att det är så svårt. Barn ska inte behöva leva som Morgan och hans lillebror gjorde, men ändå är det inget ovanligt. Författaren är ärlig och berättar om det mesta som hände honom de drygt 20 första åren av sitt liv. Jag uppskattar hans porträtt. Språket är lättläst och medryckande.

Liksom i de flesta biografier finns det vissa luckor. De är svåra att komma ifrån. Luckorna infinner sig när andra människor än författaren egentligen skulle ha behövt berätta. Berättelsen lämnar frågor och gör mig nyfiken, men det är väl en charm med biografier.

Morgan Alling är född 1968, och är därmed inte särskilt gammal. Jag tycker han avslutar sin biografi snyggt när teatern fångat honom. Utåt sett vet vi ungefär vad som hände sedan, och det är väl trots att sin barndom han ville berätta om. Och det gripande porträttet tackar jag för.

Första meningen: Vi ligger i dubbelsängen i sovrummet.
Antal sidor: 329
Förlag: Forum bokförlag, Månpocket 
Utgivningsår: 2011

Bara för dig på mellanstadiet

av Cilla Jackert, Osmond Karim, Niklas Frykholm, Pamela Jaskoviak, Kerstin Lundberg Hahn, David Wiberg, Cilla Naumann, Johan Theorin, Rebecka Åhlund, Katarina von Bredow, Oscar Danielson och Kristina Ohlsson

12 berättelser bara för dig på mellanstadiet (och för dig som är äldre/ nyfiken)! Ett gäng författare har skrivit varsin novell. Det finns en fin, men väldigt sorglig berättelse, en för hästfantaster, en om en person som har svårt att leva utan sin hatt, en om olikheter, om avundsjuka, att gå mot strömmen, om fantasi, mobbing och klumpar i magar.


Det finns mycket igenkänning bland novellerna. Det är inte tillrättalagt, utan ger utrymme för avundsjuka och själviskhet, vilket kan vara bra. Mina favoriter är Kom och hjälp mig och Olivia. Utöver dem finns det många noveller jag tycker är konstiga och/eller svåra att förstå. Det skulle kunna bero på att jag är för gammal, men jag tror inte det. Det jag får ut av de där novellerna känns konstigt att vilja ge. Mer än så kan jag inte säga om jag inte ska spoilra. Men slutet på sista novellen... Jag tycker inte det är okej att lämna en ung läsaren med en klump i magen! Jag hade gärna sett mer hopp i boken.

Som ni kanske vet finns det en bok i samma "serie" som heter Bara för dig på lågstadiet. I min recension av den skrev jag att det känns som att redaktionen tar barn på allvar, och det passar bra in på denna bok också. Jag saknar dock serierna, som fanns i nyss nämnda bok. Sammanfattningsvis ger detta boken ett nja-betyg, tyvärr.

Första meningen: "Nu ska vi skriva dikter, och sedan läsa upp dem för klassen!"
Antal sidor: 176
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2015

Veckans bokbloggsfråga och en läshög

På väg hem från jobbet igår gick jag in på biblioteket för att hämta två reserverade böcker som kommit in. När jag ändå var där gick jag en sväng och hittade två till. Klassiskt boknördsscenario. Jag anar en viss färgkod, kanske bortsett från den översta, men den är jag å andra sidan mest sugen på att läsa. Någon som läst någon av böckerna?

På grund av att jag låg däckad i magsjuka några dagar förra veckan, missade jag bokbloggsfråga. Men idag hänger jag på som vanligt:

Vad tycker du om bokbloggstävlingar? Brukar du arrangera tävlingar på din blogg? Tycker du själv om att delta i tävlingar på bokbloggar? Nu tänker jag framförallt på sådana tävlingar där man t ex lottar ut en bok, inte på utmaningar och läsmaraton/läs-a-lots.

Jag tycker det är roligt med tävlingar där priset är en intressant bok eller presentkort på någon näthandel, då deltar jag gärna. Det har hänt att jag vunnit, men nu var det längesedan... Några gånger har jag lottat ut böcker här på bloggen, men även det var ett tag sedan.

Jag lever, tror jag

av Christine Lundgren

En helt vanlig dag, sista terminen i trean, får Kim reda på att hennes bästa vän Moa är död. Kims värld rasar samman. Hur kunde det hända? Tänk om Moa tog livet av sig? Vad ska hon göra nu? Hon försöker gömma känslorna liksom alla andra verkar göra, men inom henne är det kaos.

Jag ville gilla boken. Kanske med tanke på det snygga omslaget (fast hur många 19-åringar har en så bred säng?). Egentligen var jag inte så sugen på att läsa en sorglig bok, men gjorde det ändå. Jag lever, tror jag är en arg sorgbok. Det är som att Kim har en självisk sorg. Hon går in i sig själv, blir bitter, arg och struntar i de andra som sörjer Moa. Kanske hade hon kunnat finna tröst med dem, men istället är det som att hon låser in sig i sorgen, lever för att få en förklaring och glömmer allt annat. Kim vågar visa läsaren sina "fula" känslor. Det är bra. Bra att det finns böcker som visar på olika sorters sorg, för jag tror att det finns lika många sätt som det finns sörjande.

Att Moa dör under Kims sista termin i gymnasiet gör det svårare. Studentfesterna avlöser varandra, Kim förväntas vara glad, pepp på livet och planera sin framtid, eller i alla fall hösten. Istället blir hon nästan besatt av att ta reda på om Moa tog livet av sig, eller om det var en olycka. För hur ska hon orka gör annat mitt i sorgen och alla frågor? Den hjälp hon erbjuds verkar hon mest ta som ett hån, hon lägger sig hellre i sängen och glömmer. Mitt i allt elände finns det dock fina människor som försöker närma sig Kim, om hon nu vågar släppa in dem.

Det här är en stark debut, boken känns genomarbetad. Den byggs upp efter antalet dagar sedan Moa dog. Kapitlen heter till exempel "dag femtiotvå". I början blev jag irriterad på att det kändes som att författaren var bunden vid att skriva bara ett kort stycke varje dag. Det kunde leda till att en händelse avbröts mitt i, för att sedan fortsätta två dagar efter. Det gjorde det hackigt. Efter ett tag tycker jag dock att berättarsättet är ett nytt grepp som gör det spännande.

Som jag skrev skulle jag vilja gilla boken, men något hindrar mig. Jag vet inte riktigt vad. Även om jag läste många kapitel åt gången tog den aldrig riktigt tag i mig. Denna recension skrev jag en vecka efter att jag läst ut boken, men innehållet känns redan suddigt. En nja-bok, med andra ord.

Första meningen: Det är tisdag när det händer.
Antal sidor: 238
Förlag: Rabén&Sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2016

Månaden bästa och Temaläsning, mars

Den bästa bok jag läst i mars är: Älskade terrorist, 16 år med militanta islamister av Anna Sungberg och Jesper Huor, tätt följd av Kriget är slut av Morgan Alling

Utöver den har jag även läst:
* Damernas detektivbyrå - Alexander McCall Smith
* Ofta tänker jag på Terek - Katis Malmqvist och Kerstin Enblom Clavijo
* Expeditionen: min kärlekshistoria - Bea Uusma
* Jag lever, tror jag - Christine Lundgren 
* Bara för dig på mellanstadiet - novellsamling från flera olika författare

och lyssnat på:
* Kärleken till livet - Marie Fredriksson och Helena von Zweigbergk

Temaläsningen gick ut på att läsa kvinnliga författare. 5 av 8 lästa böcker passar in på detta. Egentligen är det bara Kriget är slut jag inte kan räkna in. Bara för dig på mellanstadiet är skriven av både kvinnor och män, och Damernas detektivbyrå handlar om en väldigt stark kvinna, så jag tycker nästan jag kan räkna med den också...

Vilken är den bästa bok du läst i mars?