Vår älskade

av Kamila Shamsie

Efter att ha tagit hand om sina småsyskon i många år reser Isma till USA för att göra något för sig själv. Kärleken och ansvaret för tvillingarna Aneeka och Parvaiz är dock svårt att släppa. Aneeka står för det hon tycker och är inte rädd för att göra vad hon vill. Plötsligt försvinner Parvaiz och det visar sig att han vill hedra minnet av deras pappa som var jihadist. Isma inser att hon måste göra något. Kanske kan systrarna på varsitt håll påverka Eamonn, inrikesministerns son som kanske vill bryta sig loss från sin far.

Oj, vilket bok! Den är modig och genomtänkt i sitt ämne och upplägg. Boken är indelad i fem delar och varje del har sin egen berättare. När vi lärt känna en karaktär vet vi alltså inte vad hen fortsätter tycka och tänka när romanen fortsätter. Berättartekniken är intressant men jag kan ändå sakna att få återvända till perspektivet från de karaktärer jag lärt känna tidigare. Samtidigt bygger det på spänningen.

Det är lätt att ifrågasätta människor som reser för att strida i krig, men svårare att förstå hur det gick till. Läsaren dras med i de ifrågasättande och kritiska tankarna men även i skicklig manipulation och ett skrämmande maktspel. Händelserna är många gånger utanför vad jag känner till men boken gav mig ändå en riktigt intressant och minnesvärd läsning. Vår älskade är riktigt bra skriven och jag blev förvånad och förundrad över vändningar och händelser flera gånger.

Första meningen: Isma skulle missa planet.
Antal sidor: 286
Förlag: Polaris, 2018
Originaltitel: Home Fire, 2017
Översättare: Ylva Mörk

Vår i Bullerbyn

av Astrid Lindgren och Ilon Wikland
Recensionsexemplar från förlaget.

Det är vår i Bullerbyn! Barnen i gårdarna har det roligt i kojor, bland fina blommor, vid och i bäcken, på väg till skolan och när de gör sysslor på gårdarna. Lisa har till exempel en lammunge som heter Pontus som hon får mata med nappflaska. Barnen får se efter lilla Kerstin och ibland tävlar de om vem som vågar mest...

Det är lätt att älska Lindgrens mysiga berättelser med kärlek till barnen och deras hittepå. Det förstärks av Wiklands klassiska illustrationer och liksom när jag var barn hade jag gärna varit ett av Bullerbybarnen. Där finns så mycket frihet och fantasi som sprider sig genom lekar och vardagssysslor. Nyfikenheten föds på ett helt annat sätt när skärmar och annan teknik är frånvarande och det finns något befriande i det. Boken bjuder på härliga, färgglada bilder från naturen, djuren och viss interiör. Vänskapen mellan grannbarnen lyser stark och det finns något eftersträvansvärt i den enkla gemenskapen och det de tar sig för.

Vår i Bullerbyn publicerades för första gången för över 50 år sedan. Vissa delar känns föråldrade, till exempel när det främst är tjejerna som tar hand om lilla Kerstin och att killarna (och Britta) tävlar om vem som vågar mest. Trots detta tycker jag dock att boken håller och jag läser den gärna med en ny generation barn.

Första meningen: Jag heter Lisa, och byn där jag bor heter Bullerbyn.
Antal sidor: 40 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019 (1965)
 

Det fina med Kerstin

av Helena Hedlund och Katarina Strömgård

Kerstin är sju år och bor ganska nära skogen. Hon älskar guld, särskilt eftersom hennes hår är guldfärgat. Varje dag vill Fatima att Kerstin ska följa med henne hem och leka, men Kerstin vill hellre vara för sig själv eller leta efter guldsaker. En dag flyttar någon in i grannhuset, någon som har guldigt hår.

Här har vi ännu en riktigt bra högläsningsbok för 6-8-åringar (se fler tips här)! Det fina mer Kerstin är att hon är en känslig person. Hon brottas med andras krav på snabba beslut och att våga säga nej. Känsligheten visar sig vid överraskningar och förändringar. Måste hon följa med Fatima hem idag igen? Varför byter föräldrarna plötsligt kylskåp? Jag uppskattar att det här personlighetsdraget får utrymme. Jag uppskattar även Kerstins intresse för att upptäcka och fantisera när hon leker ute. Det är spännande att följa med henne på guldjakt och bland träd, stenar och gammalt skrot i skogen. Det uppmuntrar fantasin och längtan ut i naturen och vad den har att erbjuda i kontrast till Fatimas ökande skärmtid.

Det fina med Kerstin har en fin ton, ett trovärdigt tilltal och en riktigt bra blandning av vardagliga äventyr och inslag av känslighet och vad det kan innebära. Kerstin har ibland svårt att förmedla vad hon vill men är trots det rätt säker i sig själv. Texten är finurlig och väl anpassad till målgruppen. Det är intressant att följa Kerstin genom texten och Strömgårds fina bilder. Bokskaparparet planerar för en trilogi om Kerstin och jag läser gärna mer om henne!

Första meningen: På väggen, alldeles bredvid Kerstins bänk, finns ett varm rör som luktar kiss. 
Antal sidor: 186
Förlag: Natur & Kultur, 2018

Allt ska brinna

av Sofia Nordin

Agnes och Minna är syskonsjälar som vill förändra världen. Det finns så mycket att göra: rädda jorden, rädda djuren, förinta alla orättvisor och få folk att bli mer genusmedvetna och feministiska. Minna är full av idéer, frustration, ilska, mod och ibland en så djup hopplöshet att Agnes knappt förstår vad som händer och än mindre känner att hon räcker till.

Bokens första kapitel presenterar två unga tjejer med en stark drivkraft att förändra. Radikaliteten känns ovanlig men uppfriskande för en roman. Där finns något obekvämt som smittar från klasskompisarna och rektorn som mest tycker att Agnes och Minna ska lägga av och vara mer normala. Samtidigt är det skönt att de får plats och de speglar typiska karaktärsdrag för den generation som passerar tonåren nu; omsorg om människor, djur, jorden och vår framtid här. Därmed skriver Nordin om något mycket viktigt och aktuellt. När vuxenvärlden sviker och inte vill eller orkar lyssna, när vi säger "vänta" eller "lugna ned er", tror jag steget till hopplöshet många gånger inte är så långt. Den psykiska ohälsan ökar bland unga och en anledning till det är säkert jordens ohälsa och vuxnas ointresse.

Sofia Nordin har skrivit många aktuella och gripande böcker. Hon har Augustprisnominerats för två av dem och skrivit en dystopikvartett. Allt ska brinna är en tung bok som gav mig ont i magen. Det beror på de tunga ämnena men även på att Nordin på ett mycket skickligt sätt tar mig så nära huvudpersonerna att jag känner mig som en av dem med deras förtvivlan, hopplöshet och sorg. Jag kan även känna deras positiva känslor men redan från början vet vi att något jobbigt kommer hända.

Efter de inledande kapitlen med mycket radikalitet lugnas tempot lite och läsaren lär känna fler sidor av tjejerna. Vi fördjupas i andra problem än det de vill demonstrera mot och skolan och vardagen gör sig påmind. Allt ska brinna behandlar många ämnen och det skulle kunna bli rörigt, men för Nordin blir det inget problem, hon klarar av att hålla reda på allt på ett sätt som bygger upp boken riktigt snyggt. Trots att boken är tung behandlar den mycket viktigt och obekvämt som vi absolut måste prata om. Därför vill jag rekommendera boken till klassrumsdiskussioner, lärare, ledare och andra vuxna som träffar högstadie- och gymnasieungdomar. Boken är riktigt bra skriven och mycket viktig men ännu viktigare är diskussionerna kring den. Många kommer behöva någon lyssnande person bredvid sig när de läser den här boken.

Första meningen: Det är höst när jag kommer bärande på elden.
Antal sidor: 239
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Utflyktarna

av Emma AdBåge

När jag påbörjade en beskrivning av den här boken kom jag på en mening: Det planeras för en utflykt med fika och lasso och ett tält att sova i. Sedan visste jag inte vad jag skulle skriva utan att börja med mina egna tankar och åsikter. Förutom att den planerade utflykten blir av händer det nämligen inte så mycket mer. Barnen planerar utflykt, de går på utflykt och de kommer hem. Det känns lite tråkigt och väl enkelt. Å andra sidan fångar det en av alla de helt vanliga vardagarna som barn upplever och visar på värdet av äventyr runt hörnet. Men, det hade kanske kunnat vara lite mer spännande? Boken tar dessutom slut ganska abrupt.

Det som lyfter boken är AdBåges klockrena och målgruppssäkra språk. Det verkar vara direkt hämtat från ett barns tankar och konversation med en kompis:

- VA? säger vi fast vi hör. Vi måste ha fika!
Men det finns ändå inte. Och pappa kan faktiskt inte trolla med knäna säger han.
- SYND! säger vi och tjurar en lång stund.
Sen går vi bara.

---

 Pappa ser förvånad ut när vi kommer hem, men vi är helt vanliga.

Illustrationerna är enkla men känns ibland lite halvfärdiga. Jag tror dock de kan tilltala barnen eftersom fokus ligger på det viktiga i storyn. Utflyktarna vill skapa äventyr i vardagen men hade kunnat inspirera till lite mer fantasi om vad som finns på andra sidan tältduken eller var de kan befinna sig. Boken får ett nja-betyg från mig.

Första meningen: Iben och jag har bestämt en sak.
Antal sidor: 24
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2016

Drömdjur - En godnattresa

av Emily Winfield Martin

När det är läggdags kryper barnen ned i sina sängar med gosedjuren tätt intill. Vad ingen vet är att gosedjuren tar barnen med på en godnattresa till en spännande plats. En cirkus, en fikabjudning, en spelning i skogen. Vad ska hända när du somnar?

Drömdjur fick mig att tänka på Kaninen som så gärna ville somna. Inte för att Drömdjur är psykologisk eller uttalar sig underlätta för barn att somna, utan för att jag tror att barn vill somna efter att ha hört/sett den här boken. Om ett gosedjur kan bli levande, puffa upp barnet på sin rygg och springa/flyga/simma iväg till en magisk plats skulle i alla fall jag vilja somna så fort jag lyssnat klart. Med magiskt fina bilder (ännu finare än framsidan som känns lite platt) tas vi med på flera fantastiska äventyr. Det finns ett spänningsmoment i att se varje nytt barn, vad det har för gosedjur och sedan på nästa uppslag var det bär av.

Texten går på rim men det tråkiga är att de rimmande texterna inte alltid hänger ihop. Ibland behöver läsaren ta långa pauser mellan rimorden för att titta på 1-2 uppslag med alla dess detaljer. Det förstör den mysiga rimkänslan och för barn som gillar att komma på rimordet själva kan det vara svårt att komma ihåg vilket ord de skulle rimma på (å andra sidan tror jag inte barn kommer på att ordet som ska rimma med "glimma" är "förnimma", men det finns enklare rim).

Drömdjur hamnar på listan över mycket fina bilderböcker för sina fantastiskt söta illustrationer och den spännande magin i vad gosedjuren ska ta med barnen på för äventyr. Det vore spännande att höra var det lyssnande barnet tror att hen ska bege sig med sitt gosedjur i natt...

Första meningen: När nattens mörker sänker sig
Och stjärnorna börjar glimma
Syns kartor uppå himmelen
Med djur du kan förnimma
Antal sidor: 32 
Förlag: Brombergs, 2019
Originaltitel: Dream Animals, 2013
Översättare: Jenny Kellerman Pillay

Jojje 5 år

text av Ellen Karlsson och illustrationer av Monika Forsberg

I den första delen i en planerad serie om barnen på förskolan Havet möter vi Jojje. Han är 5 år och håller på att rita en teckning över rymden. Den ska bli hans bästa. I hans bok får vi följa med under en pappavecka. Han pärlar, ramlar, syr ett stygn i pannan och går orimligt långt till en stängd godisbutik.

Jag blev förvånad så fort jag öppnade boken. Det är så mycket text! Ja, för att vara en bilderbok i alla fall. Jag tror att boken hade passat bättre som kapitelbok, vilket det i och för sig är, men orkar målgruppen (3-6 år) titta så länge på samma uppslag?

Det är roligt att få följa med Jojje under en vecka och trots att det kanske inte känns så kan den vanlig vecka innehålla ganska mycket. Karlsson och Forsberg har lyckats fånga många relevanta inblickar i barns liv. Exempelvis det där med förskolepedagogen som lovat något han inte håller eller att "till och med pappa fattar att han måste bära Jojje en bit" när de går den orimligt långa vägen till godisbutiken.

Vi återvänder till det där med att boken hade passat bättre som kapitelbok. Det hade gett mer utrymme åt alla de funderingar Jojje har och allt han är med om. En lite mer omfattande bok hade kunnat skapa mer utrymme för diskussion mellan Jojje, föräldrar, vuxna och de som tittar på eller läser boken. Nu krävs det mer av den läsande vuxna, vilket i och för sig inte behöver vara en nackdel. Det kan dock vara bra att veta att den här boken bör ta lite längre tid att läsa, så att det finns tid att prata om rädslor och känslor.

Första meningen: Den här boken handlar om Jojje.
Antal sidor: 63
Förlag: Natur & kultur, 2018

Nattstjärnorna

av Ylva Karlsson och Katarina Strömgård

Efter att Tims pappa dog har Tim och hans mamma flyttat ut på landet. Mamma hugger ved mest hela tiden och inget av det som påminner Tim om pappa finns kvar. Inga skratt, bara gråt. En dag hittar Tim en liten filur och inser att den behöver både mat och värme. Det kan Tim fixa!

Att prata om sorg med barn kan vara svårt. Nattstjärnorna är en bok jag kan rekommendera. Jag följer snabbt med Tim när han finner distraktion som gör sorgearbetet lättare. Illustrationerna är mjuka och väldigt fina. Jag lockas av det sagolika i de olika figurerna. Tim finner en mening när allt annat känns meningslöst. Samtidigt finns sorgen nära till hands och bokskaparparet släpper det inte så snabbt. Jag var rädd att sorgeprocessen skulle bli en quick fix, men boken hinner med ett bakslag som gör den mer trovärdig och tillförlitlig.

 

Nattstjärnorna passar bra för barn i sorg men även de som känner någon i sorg eller som gillar sagor och vill upptäcka både fantasivärldar och riktiga världen.

Första meningen: Det var höst och det regnade.
Antal sidor: 32 
Förlag: Urax, 2017

Glass på en onsdag

text av Mattias Edvardsson och Matilda Salmén

När Noas mormor kommer och hämtar honom från förskolan ska Ella följa med. Hon är lite nervös, vad ska hända? Tänk om hon gör fel? Men hemma hos Noa och mormor finns inga fel - det som känns rätt är rätt!

Jag kan känna igen mig i den försiktiga, noggranna, väluppfostrade Ella. Det blir som kaos i hjärnan när hon kommer hem till Noa. Där behöver de inte städa upp så fort de lekt färdigt med något, där kan de blanda leksakerna och där får de glass, trots att det inte är lördag.






Eftersom jag kan identifiera mig med Ella kan jag också känna oron och kanske även stråken av ångesten som sprider sig i henne när hon kommer hem till det hon upplever som kaos hos Noa. Det verkar vara stor skillnad på uppfostran barnen emellan. Det känns nästan som att Ellas personlighet inte riktigt respekteras, som att hon blir påhoppad på grund av sin försiktighet. Eller vill mormodern bara få henne att slappna av, locka fram fantasin och släppa på den mer strikta uppfostran? Jag är osäker, men det kändes lite obehagligt ett tag.

Så fort obehaget släppt är det dock en rolig och knasig bok. Matilda Salméns bilder är härligt färgglada, livliga och vågar ta ut svängarna, det tycker jag mycket om! Det här verkar bli en serie och jag ser fram emot vad Ella och Noa kan ha på gång i nästa bok.

Första meningen: - Då hämtar Noas mormor er idag, säger mamma.
Antal sidor: 26
Förlag: Opal, 2018

 

Bidde det då?

av Pija Lindenbaum

När jag var liten hade vi en bok med en sagosamling. En av sagorna handlade om en man som bad en skräddare sy honom ett plagg, men ju längre tiden gick desto mindre blev tyget och det utlovade plagget likaså. Jag minns inga illustrationer, men nu har Pija Lindenbaum gett nya bilder till den gamla berättelsen.

Pija Lindenbaum har skrivit mängder av bilderböcker och hon är en av mina favoriter bland bilderboksskaparna. Hon är bra på att fånga känslor och uttryck som passar målgruppen väldigt bra. I Bidde det då? använder hon den gamla sagans text och har jobbat bra med illustrationerna. Vi kan känna igen oss i den vardagliga vardagen, men även i det färgglada drömmandet när allt annat känns grått. Den lilla mannens nöjdhet är något att fundera över. Han blir aldrig arg utan litar helt på att skräddaren ska göra ett bra jobb, trots att det går flera månader tills han äntligen får ett plagg... om det nu ens kan räknas som ett plagg...

 

Jag föredrar nog Lindenbaums egna texter, men det är roligt att hon väckt liv i en gammal folksaga. Boken kan hjälpa sagan att leva vidare och jag tycker det finns ett fint kulturarv att föra vidare. Det ska bli spännande att se om hon fortsätter väcka liv i och illustrera gamla sagor. Det har potential att bli ett roligt projekt att följa.

Första meningen: Det var en gång en liten man som hade ett litet tyg.
Antal sidor: 40
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Drakeld

av Åsa Mendel-Hartvig och Ane Gustavsson

Lilla Milli smyger ut i natten när grenarna skrapar mot rutan. Ingen märker när hon tar sig ned från trädkojan och ned mot sjön. Det är så vackert på natten! Plötsligt vaknar en liten drakbebis och råkar göra något som skadar Milli, kanske för livet.

Med sina fantastiska illustrationer trollband Ane Gustavsson mig direkt. De är magiskt vackra och med nyanser som lockar fram fantasin. Texten är också full av fantasi som skulle kunna vara verklig för ett litet barn. Här finns en frigörelse från äldre som ska bestämma blandat med det ansvar Malvas känner för den yngre Milli.

Jag drogs verkligen med i berättelsen och bilderna, trots att jag läste boken i mobilen. Men så kommer slutet. Det bara kastar ut mig från den drömska tillvaron i boken till verkligheten så abrupt att jag blir besviken och nästan arg. Var det slut på fantasin? Fick boken inte vara mer än 32 sidor? Nej, läs inte sista sida, kom på ett eget slut istället.

Första meningen: Ingen hör när Milli vaknar.
Antal sidor: 32
Förlag: Natur & Kultur, 2016

Bibliotekskärlek

Igår skrev jag såhär på min instagram, @sofiesbokblogg :

Ibland händer det att jag klickar på bibliotekets reservera-knapp på lite för många böcker samtidigt. Jag har just nu 21 biblioteksböcker hemma och alla är lånade till mig. Oops! Men vad härligt det är med bibliotek! Fri tillgång på böcker, miljösmart och det går att klicka eller låna hem mängder av böcker helt gratis. Visst är det bra?

Någon som känner igen sig i det här? Eller köper du hellre böcker? Har du något rekord i antalet hemländer böcker?

I samband med det gjorde jag en omröstning där mina följare fick välja på om de oftast lånar eller köper böcker. Resultatet blev jämt där 58 % av 33 svarande oftast lånar böcker och 42 % oftast köper. Några har en lik fördelning mellan lånade och köpta medan andra få många böcker från förlagen eller har köpstopp.

Inläggets kommentarsfält fylldes av en hyllningskör till bibliotekets ära. Visst är det fantastiskt att vi kan få låna hur många böcker vi vill? En riktigt bra möjlighet för de som inte har råd/plats/tid/lust att köpa egna böcker. Heja biblioteken!

Vad är vanligast när du skaffar böcker: lånar eller köper du?

Björnstad

av Fredrik Backman

Björnstad, en liten ort mitt ute i skogen, är hockey. De som inte spelar har någon gång spelat eller går på alla matcher. Där finns laget med 17-åringar som helt obegripligt står inför en stor semifinal. Där finns en hel stad som verkar hänga upp sina liv på dem. Där finns 15-åringar som aldrig sviker sin vänskap och föräldrar som tittar på. Då sker ett oförglömligt brott och orten lär sig plötsligt att blunda. Eller har de kanske gjort det länge? Vad är framgång värt? Vad är sant på en liten ort där alla känner alla men ingen känner allt?

Om du höll till bland boknördar eller gick förbi en bokhandel för några år sedan kan du knappast ha missat den här boken. Det gjorde inte jag heller, men när jag såg att den handlar om hockey bestämde jag mig för att inte läsa den. Jag tycker fortfarande inte att det är intressant med hockey, men när min bokklubb valde denna till månadens bok fick jag ändå plocka upp den. Och det är jag tacksam för!

De två första sidorna golvade mig. Backman har ett genomtänkt och filosofiskt språk och kryssar snyggt mellan olika personers perspektiv. Även om det ibland tar några rader att förstå vem det handlar om så tycker jag inte det blir rörigt, trots att vi får se berättelsen ur många Björnstadsbors synvinklar. Snart blev boken dock lite seg. Lite för mycket hockey, lite för mycket irrationella, homofobiska, idiotiska repliker. Sedan kom den avgörande händelsen mitt i boken och jag var helt fast. Egentligen skulle jag vilja diskutera det där, men då skulle jag förstöra läsglädjen för er som inte läst än.

Backman har gjort ett fantastisk arbete med den här boken. Så bra att den fick fem av fem stjärnor av mig och det är sällsynt. Backman beskriver den lilla orten med klasskillnader och hierarki på ett djupgående och trovärdigt sätt. Vi möter hockeyfantaster och stackars 17-åringar som bär hela ortens krav och förväntningar på sina axlar. Vad gör det med dem i en ålder där så mycket handlar om att hitta sig själv och hävda sin plats i en grupp? Björnstad bjuder på många spännande karaktärer. Jag fylls av empati, ilska, sorg, frustration (ni vet sådär slänga-väggen-i-boken-läge) och fascination över att Backman lyckas förmedla det här. Och det där med hockeyn, jag tycker fortfarande inte om det (haha, kanske snarare mindre), men boken handlar egentligen inte för mycket om hockey.

Boken handlar lika mycket om 15-17-åringarna som de vuxna och det tycker jag är intressant. Det gör att både unga och vuxna kan läsa den och kanske framförallt diskutera den. Det vore intressant och jag tror det behövs.


Första meningen: Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.
Antal sidor: 470
Förlag: Piratförlaget, 2016

Familjen Knyckertz och gulddiamanten

av Anders Sparring och Per Gustavsson

Familjen Knyckertz hälsar oss välkomna tillbaka till ett nytt äventyr. Den här gången försöker pappa Bove, mamma Fia och syrran Kriminellen få brorsan Ture att börja ljuga. Det kan väl inte vara så svårt? Men jo, Ture kan verkligen inte ljuga! En kväll planerar Bove och Fia att ta sig en titt på diamantutställningen. Vem ska läsa godnattsaga för Kriminellen? Den snälle grannen Paul Isman kanske? Bara inte Ture råkar säga sanningen om var mamma och pappa är...


Även i seriens andra, fristående bok bjuder på knasigheter och tvärtomhändelser från vad vi vanligtvis lär barn. Du ska inte ljuga eller stjäla men det är precis vad Knyckertz-föräldrarna uppmuntrar sina barn att göra. Läsaren/lyssnare/tittaren kan se det som en jakt på "felaktigheter" eller som ett spännande äventyr bortom det förbjudna. Vi ser både bovarnas och polisens perspektiv och dialogen och berättelsen är finurlig och rolig. Karaktärerna har påhittiga namn som berättar om hur eller vad de är. Vi lär känna nya personer och dras mellan spänningen kring gulddiamanten men även Tures funderingar kring det där med att ljuga. Boken passar bra för högläsning eller de barn som fått ett bra läsflow. Texten kombineras med fantasifulla och knasiga bilder som finns helt eller delvis på de flesta uppslag. Rekommenderas för äventyrslystna barn i 8-10-årsåldern.

Första boken i serien heter Familjen Knyckertz och födelsedagskuppen. Den tredje boken, Familjen Knyckertz och snutjakten kommer i slutet av mars.



Första meningen: Viktigt meddelande!
Antal sidor:  62 
Förlag: Natur & Kultur, 2018

En prinsessas dagbok 1 : Tiara och Dr. Martens

av Meg Cabot

Mia är en helt vanlig tjej i en helt vanlig skola på Manhattan. Men en dag kommer hennes pappa på besök (vilket inte händer så ofta) och berättar att Mia är hans enda tronarvinge. Hon är alltså prinsessa över det lilla furstendömet Genovia i Europa! Mia vill verkligen inte bli någon prinsessa och hon vill verkligen inte att någon i hennes skola ska få reda på det. Hennes pappa och farmor verkar dock ha helt andra planer och snart befinner hon sig på prinsesslektioner. Vad ska Lily säga? Hur ska hon kunna hålla det hemligt?

Jag läste den här serien när jag var tonåring och tyckte mycket om den. Mia är en vanlig och lite klumpig tjej som inte märks så mycket. Vi får följa hennes knasiga vardag genom dagboksanteckningar vilket är intressant. När stora förväntningar läggs på henne skapas obalans i familjen och i Mia och hon vågar inte ens berätta för sin bästis. Jag läser sällan böcker två gånger så den här är ett undantag. Som vuxen tycker jag att det är för mycket snack om små bröst, instoppade tröjor och en mycket populär kille i skolan. Det blir tjatigt och jag tycker faktiskt att filmatiseringen av boken har ett bättre slut. Det blir lite ihophafsat och tillrättalagt i boken. Jag minns dock att serien är rätt mysig och snabbläst och jag uppskattade den som tonåring.

Första meningen: Ibland verkar det som om jag bara ljuger hela tiden. 
Antal sidor: 250
Förlag: Tiden (Rabén & Sjögren), 2001
Översättare: Ann Margret Forsström

3 noveller om att vara ung vuxen

Ett av mina läsmål för 2019 att läsa noveller. Nu har jag läst tre stycken från en kvartett som handlar om att vara ung, eller kanske mer om att vara ung vuxen och förväntas ta någon slags ansvar. Jag har svårt för att läsa noveller, att anpassa mig till det korta formatet och att för mycket lämnas mellan raderna eller när novellen är avslutad. Som om författarna fått i uppgift att skriva x antal ord och plötsligt var orden förbrukade: ja, då får berättelsen sluta mitt i.

 

En vinterlek av Elin Bengtsson är troligen den bättre av de tre novellerna. Den rör sig mellan ett 14-årigt och ett nutida jag nästan 10 år senare. Högstadiets förvirrande klimat blandas med trassliga kärlekstankar och översitteri. Vad har egentligen hänt under åren sedan skolavslutningen? Finns det saker som den där 14-åringen inte kan släppa, trots att det var längesedan hon levde?

En intressant berättelse där en vuxens "bättre vetande" ställs mot något slags hämndtankar från en uppvuxen 14-åring.

 

Levande läppar rekommenderas av Johanna Nilsson fångar in en trevande ung vuxen kille med en krypande oro eller rastlöshet i kroppen. Han slits mellan föräldrarnas läkardrömmar och verkligheten som är lika diffus för honom som för kusinen som upptäcker att han inte alls pluggar till läkare. Noveller visar hur lätt det är att bli påverkad, att bli lockad av någon okänt som kanske kan ge en kick eller i alla fall en ledtråd till riktning till livet.

Novellens huvudperson är alldeles för långt ifrån mig eller min tonårstid. Den retas med mitt kontrollbehov på ett sätt jag inte gillar och jag hade svårt för huvudpersonen och det som händer. Visst kan det vara intressant att läsa om sekter och sökande, men nej, den här föll mig inte i smaken.

Till varje pris av Sara Kadefors handlar om en person som arbetar i en liten butik tillsammans med Jenny. Jenny är ganska knepig och vill egentligen bara bli förflyttad till en annan butik. Hon spionerar och tar arbetet på största allvar. För huvudpersonen är det mest ett tidsfördriv, en inkomstkälla så att hyran kan betalas. Vad är det egentligen som händer i den där lilla butiken?

Novellen är ganska intressant eftersom vi inte riktigt kan lita på huvudpersonen. Ger hon oss den sanna bilden eller bara en förvriden bild av sin verklighet? Jag hade dock lite svårt att hänga med och fastnade inte heller för den här novellen.


Novellernas handling är för långt ifrån mina egna erfarenheter av att vara ung vuxen, det är därför jag har svårt att ta till mig dem. Och formatet. Jag är inte van vid det. Novelläsandet får läggas på is, men målet om att läsa 5 noveller i år står kvar.

Internationella kvinnodagen: boktips

Hela denna vecka ägnar Barnboksprat åt att tipsa om böcker med flickor och unga kvinnor som tänker, känner, pratar, agerar eller inget av det. För att de vill. För att de kan. För att de inser att de har rätten till det precis som alla andra. I måndags tipsade jag om fem bra böcker: Moxie, Frallan-serien, Pärlfiskaren, Solstenen och En dag ska jag bygga ett slott av pengar. Under veckan fortsätter mina bloggkollegor med sina tips. Kolla in det här.

Vilket är ditt bästa tips inför internationella kvinnodagen?

Svart gryning

av Cilla och Rolf Börjlind

Detta är tredje delen i en serie och innehåller därför spoilers om du inte läst Springfloden och Den tredje rösten.

Till Mettes glädje har Olivia tar tagit en tjänst som polis. Visserligen är det på ett litet poliskontor på västkusten, men Olivia tycker det fungerar bra. En dag hittas en liten flicka med avvriden nacke och Olivia kopplas in i fallet. Några dagar senare hittas en pojke mördad på samma sätt, fast i Stockholm. Mette och Rikskrim kopplas in och snart uppträder rasistiska motiv till morden. Samtidigt tar Tom upp ett gammalt fall han blev bortkopplad från för många år sedan. Med hjälp av DNA-teknik visar det sig snart att det hör ihop med barnamorden.

Börjlinds trejde bok i serien om Olivia, Tom och Mette är en mycket spännande och skickligt skriven bladvändare, precis som de två tidigare böckerna. Läsaren får följa många olika människor och perspektiv i kapitel som är ganska korta. Det kan kännas rörigt till en början men författarparet är mycket skickliga på att väva ihop alla trådar som känns spridda och tilltrasslade från början.

Jag läser sällan kriminalromaner men uppskattar Börjlinds serie. Det är visserligen extra hemskt att läsa om barn som blir mördade, är det en ny grej att skriva? Det känns som att det var mer förbjudet att skriva om eller visa på film för några år sedan? Hur som helst läser jag mest för allt runtomkring och i Svart gryning får vi även intressanta inblickar i en djupt rasistisk organisation.

I serien finns många starka kvinnor vilket jag uppskattar. I den här boken verkar författarna dock vilja visa att de inte klarar sig så bra när det gäller helikoptrar och båtar. Olivia hjälps både i och ur en båt (verkar inte det rätt krångligt för en ung och frisk person att hålla i någons hand istället för staket på båten eller kajen?). När hon och Mette ska ur en helikopter specificeras hur det går till, men inte hur polismännen tar sig ur. När en privatperson ska upp i helikoptern står det specifikt att han fick hjälp av två män. Tråkiga detaljer som sänker förtroendet för författarna.

Förutom denna sista lilla fadäs tycker jag Cilla och Rolf gjort ett mycket bra jobb med den här boken. Den har god research, en klurig dramaturgi, intressanta karaktärer och många trådar som vävs ihop på ett snyggt sätt. Jag ser fram emot att läsa den fjärde boken, Sov du lilla videung om ett tag.

Första meningen: Bartendern läste av de fyra männen redan när de kom in, på det sätt en rutinerad bartender läser av sina gäster. 
Antal sidor: 423
Förlag: Norstedts, 2014

Minirecension: Bitterfittan

av Maria Sveland

30-åriga Sara har fått nog och åker till Teneriffa. Ensam. Hon lämnar sonen och mannen i januaridystra Sverige för att få en natts sömn. Är det inte mer än det hon längtar efter? Hur blev det så? Hur fastnade hon i den uråldriga kvinnorollen med någon hon älskar? Med Erica Jongs Rädd att flyga från 1970-talet tillbringar hon en vecka med tankar, skuld, skam och reflektion.

Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar? - Det frågar sig bokens undertitel och det är en intressant fråga. Jämställdhet är en svår fråga. Det verkar många gånger lätt men olikheter, egenskaper, intresse och samhället ställer till det.

Jag känner igen mig i en del, har svårt att ta till mig andra delar, blev nedslagen av en del och peppad av en annan del. Bitterfittan är en arg bok och det är skönt att den får vara det. Den är ärlig, bitter och jag tror många kan känna igen sig i den. Trots att den har mer än 10 år på nacken finns det en aktualitet som kan beröra många kvinnor och jag hoppas att även män kan plocka upp och läsa den.

Första meningen: Det är en ful januarimorgon och jag sitter på planet till Teneriffa.
Antal sidor: 222
Förlag: Norstedts, 2007

Hyllvärmare från mars

Årets tredje månad har kommit och hittills har jag bara hittat sex böcker (av cirka 100) i läslistan. Jag har en känsla av att de flesta böcker kommer under hösten, så min idé kanske inte är hållbar. Men men, jag kör på så länge det fungerar! Det här är i alla fall de fyra böcker jag to-be-read:at i mars de senaste åren.


Allt ska brinna av Sofia Nordin

Minna och Agnes har varit bästa vänner sen den där dagen i fyran när de gömde sig i plinten för att slippa brännbollen på gympan. Den dagen förstod de att de hörde ihop. Nu är de sjutton år och hör fortfarande ihop. Tillsammans kämpar de för vegetarisk mat i skolan, jobbar extra på ett hem för nyanlända och sätter störiga killar på plats. Ingen ger sig på Minna och Agnes, tillsammans klarar de vad som helst! Eller? För vad gör man när den man älskar mest i hela världen går sönder?

Jag har tidigare läst Nordins framtidsdystopi i fyra delar och läser gärna mer av henne.


Lisbet och Sambakungen av Emma Karinsdotter och Hanna Gustavsson

Lisbet bor med sin farmor Sambakungen och den bistra piratkatten Sixten i ett vanligt hus på en vanlig gata. Farmor älskar geléhallon, att vinna internationella cykeltävlingar, glassagne, hemliga agentuppdrag och att tantsnuska med sin gamla flickvän, agenten Agatha Fox.

En dag kommer ett vykort. Där hälsas Lisbet välkommen till första klass. Farmor beter sig som om någon har dött: "Sommaren har dött, Lisbet. För i höst börjar skolan. Efter det blir det aldrig mer några somrar. Då blir det sommarlov istället, och dom går jättesnabbt."

Tillsammans bestämmer sig Lisbet och farmor att göra så mycket det bara går av den sista sommaren i hela världen. Men egentligen tycker Lisbet att det ska bli ganska spännande att börja skolan. Hon kanske till och med får en kompis som mest är hennes...

Jag har hört en del gott om den här, bland annat om den där glassagnen en ska äta på juliafton. Ska bli intressant att läsa!

Brev till en nybliven förälder: ett feministiskt manifest i femton punkter av Chimamanda Ngozi Adichie

"Kära Ijeawele. Vilken lycka. Och vilka fina namn: Chizalum Adaora. Hon är ljuvlig." Så inleder Chimamanda Ngozi Adichie sitt brev till en väninna som just fått en dotter. Ett varmt och inspirerande brev som består av femton råd till nyblivna föräldrar. Vad är en feministisk förälder? Hur ser ett jämställt föräldraskap ut? Hur lär man sitt barn att bli tryggt i sig själv och inte låta sig begränsas av andras förutfattade meningar?

Adichies råd utgör en nyanserad och kärleksfull påminnelse om hur viktigt det är att vi tar ansvar för de värderingar vi förmedlar till nästa generation.

Eftersom jag inte är någon nybliven förälder kommer jag nog vänta med denna tills jag eventuellt blir en nybliven förälder. ;)


Hatar alla utom dig av Gaby Dunn och Allison Raskin

Ava och Gen har varit bästa vänner sedan de var små. Nu har de gått ut high school och kommit in på var sitt college i olika delar av USA. De lovar varandra att hålla kontakt, skriva mejl och meddelanden så ofta de hinner. Men deras upplevelser blir väldigt olika. Ava isolerar sig och får svårare och svårare att hantera sitt tvångssyndrom, medan livet på college får Gen att blomstra och leva ut - ibland kanske lite väl vilt.

Den här verkar vara skriven genom mejl och meddelande. Tycker det är ett intressant sätt att skriva, samtidigt som en kan tappa en del av känslan när miljö och känslor inte beskrivs som om vi får följa hela berättelsen ur en berättares perspektiv. Men, jag vill ändå läsa den.

Måndagens bästa: februari

Årets kortaste månad är förbi och jag har läst en hel del bra. Den bästa vuxenboken jag läste är Björnstad av Fredrik Backman. Den bästa ungdomsboken är Handbok för ett begagnat hjärta av Tamsyn Murray och de bästa bilderböckerna är Jag och alla av Ylva Karlsson och Sara Lundberg och Jag är inte sjuk! av Sara Bergmark Elfgren och Maria Fröhlich.

Det här har jag också läst:
Vuxna
* Bitterfittan av Maria Sveland
* Drottningsylt av Josefine Johansson och Jonna Björnstjerna
* Snäckorna av Karin Boye

Unga
* När kastanjerna spricker av Camilla Lagerqvist
* En prinsessas dagbok #1: Tiara och Dr. Martens av Meg Cabot

Barn
* Pärlfiskaren av Karin Erlandsson (ljudbok)
* Mitt lyckliga liv av Rose Lagercrantz och Eva Eriksson (e-bok)
* Familjen Knyckertz och gulddiamanten av Anders Sparring och Per Gustavsson

Bilderböcker
* Peter och Petra av Astrid Lindgren ochKristina Digman
* Ska vi va? av Pija Lindenbaum
* Utflyktarna av Emma AdBåge
* Drömdjur - En godnattresa av Emily Winfield Martin
* Kom hem Laila av Eva Lindström
* Var är hönan? av Eva Lindell och Cecilia Heikkilä


När det gäller hyllvärmare hade jag inga från februari tidigare år. Det finns ett gäng från mars men dem presenterar jag i ett separat inlägg. Aktuellt antal böcker i tbr-listan: 81.