Till alla killar jag har gillat

av Jenny Han

Lara Jean har en hattask med kärleksbrev hon aldrig skickat. De fungerar som "sluta vara kär i den där killen"-brev där hon öser ur sig alla känslor en sista gång innan hon försöker gå vidare. En dag inser Lara Jean att killarna hon skrivit till fått sina brev och plötsligt är hon mitt i ett känslofyllt kaos. Särskilt eftersom ett av breven gått till killen hennes syster precis gjort slut med.

Lara Jean introduceras som en Duktig Flicka med kontroll på det mesta och som gör vad hon förväntas göra. Det stämmer till stor del. Efter mammans död har Lara Jean och hennes syster Margot tagit på sig uppgiften att hålla ihop familjen. Margot är riktigt bra på det där, men när hon flyttar till Skottland behöver Lara Jean axla en del av systerns roll inför lillasystern och pappan. Där någonstans lär vi känna Lara Jean på djupet; när känslokaos ställer till det för henne och Margots nivå kanske inte rätt nivå att sträva efter. Trots den plan Lara Jean klurar ut behåller hon till stor del sin kärlek till att vara hemma och läsa och umgås med familjen, vilket är fint.

För några år sedan läste jag Jenny Hans Sommaren jag blev vacker-serie. Jag tröttnade rätt snabbt på det stereotypa kill-/tjejsnacket och läste därför inte vidare. Det finns en del sånt i Hans nya serie också (t.ex. att det skulle vara synd om Lara Jeans pappa för att han bara har tjejer i familjen?), men det är mindre. Å andra sidan är Lara Jean många gånger självständigt och står fast vid sina principer, vilket jag uppskattar.

Hur gick det med de höga förväntningarna, då? Genom hela boken störde jag mig på en viss karaktär, och tycket Lara Jean skulle inse att hon borde välja en annan väg för att ordna upp sitt kaos. Nu går hon dock en egen väg, vilket överraskade mig, men i efterhand uppskattar jag att hon tog den vägen, det blir liksom bättre läsning. Jag hade gärna läst mer om vissa karaktärer (nämner dem inte pga spoilers), men hoppas de får mer utrymme i nästa bok. För även om jag inte ger boken någon fullpoängare, tycker jag ändå den är en mysig, romantisk, lite överraskande bok för lata sommardagar. Jag kommer förmodligen läsa fortsättningen ganska snart.

Första meningen: Jag gillar att spara på saker.
Antal sidor: 361
Förlag: Lavender Lit, 2018 
Originaltitel: To All the Boys I´ve Loved Before, 2014
Översättare: Sofia Ejheden

Du är mer än du anar

av Tommy Hellsten. Recensionsexemplar från förlaget.

Bland höga förväntningar frånen själv och andra är det lätt att gå vilse i stressen och pressen. Vad är jag mitt i allt detta? Vart är jag på väg? Måste jag alltid vara på väg? Tommy Hellsten skriver om att vända sig in mot sig själv och att bli vän med sin själ. Då kan vi vara mer än vi anar.

Boken är uppbyggd med kortare texter på 4-10 sidor. Första halvan läste jag ganska okoncentrerat (kanske stressat) och ville bara ha boken utläst. Den andra halvan gav jag dock tid (la bort stressen) vilket gjorde att jag hittade guldkorn (ex. "Den blå planeten" och "Skuggan") och verkligen uppskattade boken.

Med Hellstens lågmälda med koncentrerade ton finns det potential att nå det innersta. Här möts många års livserfarenhet med samtidens höga tempo. Här bjuds tid för reflektion och för att stanna upp och fundera över livet och hitta verktyg för att allt inte bara ska rulla på i ekorrhjulet som ofta kallas vardag. Hellsten bjuder på ett stilla lunk att inspireras av när alla andra verkar springa förbi. Han är personlig, men ger tydlig plats för egna ställningstagande. Trots en seg start gav den här boken mig en inspirationskälla att återvända till.

Första meningen: Den västerländska livsstilen, dess uppfattningar och attityder, seder och vanor, kryper in under huden på oss och blir till slut våra egna seder, uppfattningar och attityder.
Antal sidor: 187
Förlag: Libris förlag, 2015
Originaltitel: Ajan takaa, 2011
Översättare: Mårten Westö

I huset där jag bor

av Lena Sjöberg

I ett högt hus med många lägenheter bor det många olika människor. De tycker, gör, tänker, gillar och är olika, men kanske finns det ändå något gemensamt.

Lena Sjöberg har gett ut över 15 böcker. Det som går som en röd tråd genom de böcker jag läst är kärleken till det hon gör. Det finns omtanke i både illustrationer och texter. I den här boken finns kärlek till mångfalden. En del har det stökigt hemma, andra städar ofta. Vi gillar, äter och umgås olika. En del gillar stora hundar och bor med många katter. Det spelar ingen roll hur vi är, det finns något fint i olikheterna.

Texten är enkel och går på rim, vilket kan engagera den som gillar att gissa sista ordet. De grafiska illustrationerna är detaljrika utan att vara plottriga. Det finns massor att titta på, fundera och fantisera över i de olika lägenheterna. Det tränar förmågan att läsa bilder och gör att boken håller för många omläsningar. Dessutom avslutas boken med frågor kring bilderna, som gör det värt att läsa ännu en gång: "Hur många katter har kattdamen?" eller "I huset bor en detektiv. Var?". Sjöberg har gjort en riktigt bra och spännande bok som håller för topplisteplacering.

Första meningen: I huset där jag bor / finns alla sorters typer.
Antal sidor: 32
Förlag: rabén & sjögren, 2018

Inuti huvudet är jag kul

av Lisa Bjärbo.                             Recensionsexemplar från förlaget.

Så fort jag såg "ny ungdomsbok av Lisa Bjärbo" skrev jag upp den på min läslista. Utan att veta vad den handlar om. Författarens namn säger mig nämligen att boken bjuder på en intressant handling, känslor, något unikt och ett genomtänkt språk. Det stämmer även den här gången. Särskilt det där med intressant handling.

Liv har precis flyttat 40 mil med sin pappa till ett gammalt hus i skogen. Från lägenheten i Stockholm blir det en stor kontrast till de småländska skogarna. Liv ska börja ny skola, vilket skulle kunna ses som en skön nystart. Men det blir det inte. Inuti huvudet är Liv kul, men hon har så väldigt svårt att få fram det. Bättre att fly. Men hur länge kan en göra det? Och vad gör en med tröttheten det där flyendet för med sig?

Lisa Bjärbo ger oss något så samhällsunikt som en introvert person med panikångest. Nej, det är inte särskilt unikt i samhället, men människor som känner igen sig i det här har ofta svårt att känna sig accepterade i samhället. Tyvärr.

Jag kan inte komma på en enda gång som skolan eller samhället eller whatever liksom har gått ihop för att göra det "lättare för mig". Jag är en stum tomat som inte funkar särskilt bra i sociala sammanhang. Det skolan eller samhället eller whatever mycket hellre verkar vilja är att jag ska göra det lättare för dem. Bjuda till. Ta lite plats. Skärpa mig. Exakt noll gånger under alla utvecklingssamtal jag haft innan har jag kunnat säga att "det lättaste för mig vore nog om jag bara fick vara hemma, läsa mig till det jag behöver kunna på egen hand, umgås med omvärlden i pyttesmå doser via internet, och kanske... skaffa en katt" och mötas av förståelse.       s. 229

Det här är en riktigt bra bara-ett-kapitel-till-bok. Jag känner verkligen med Liv. Jag måste tyvärr erkänna att jag var lite irriterad på hennes tankar där någonstans i mitten, Prata med någon då! Anta inte bara en massa saker!, men det kanske beror det på att jag kände igen mig så mycket. Jag tycker inte det är fullt lika jobbigt i sociala situationer som Liv gör, men jag känner verkligen med henne när hon berättar sin historia. Paniken över plötslig uppmärksamhet och förväntningar, vetskapen om att tystnaden väntar på din fortsättning/fråga/kommentar, rädslan för att verka vara ett freak eller få en ångestattack bland människor. Den känns äkta, otroligt genomarbetad och med riktigt bra karaktärer jag gärna hade lärt känna ännu mer (i en andra, trejde och fjärde bok?): pappan, Aria och Gunnar (och mentorn!). Språket är något alldeles särskilt, unikt och väl målgruppsanpassat. Det flyter riktigt bra och bidrar till den härliga känsla jag får för boken. Jag ville gråta lite när jag läst ut den. För den är riktigt bra.

När författare skrivit ett gäng böcker för samma målgrupp händer det ofta att man vet precis vad som ska hända. Det finns liksom en röd gemensam tråd för alla böcker. Så tycker jag inte det är med Bjärbo. Visst finns det saker som återkommer, men det är bra saker: språket, bra karaktärer, trovärdighet. Handlingarna överraskar varje gång och känns som ett steg utanför "vanliga" handlingar. Otroligt skickligt! Lisa Bjärbo har lyckats skriva ännu en ungdomsbok värd många rekommendationer. 

Första meningen: Jag måste ha ramlat.
Antal sidor: 270 
Förlag: rabén & sjögren, 2018

Litet land

av Gaël Faye

Gabriel bor tillsammans med sin lillasyster, rwandiska mamma och franske pappa i Bujumbura, Burundi. Han leker och busar mest med de andra barnen i gränden, men när landets första demokratiskt valda presidenten avsätts i en blodig statskupp blir läget annorlunda. Gabriel tvingas växa upp fort och välja sida i något han inte riktigt förstår sig på. Plötsligt räknas han som vit istället för svar och våldet ökar bland olika folkgrupper i staden, landet och över landsgränserna.

Jag har hört talas om folkmorden i Rwanda och att det är en del av världshistorien som gärna döljs (eftersom det inte skedde i Västvärlden). Mycket mer än så visste jag inte, men den här romanen har lärt mig lite mer. "Lärandet" blir enklare när jag får följa en person med tankar och känslor, samtidigt som det går att få en inblick i livet och händelserna runtomkring. Gaël Faye har gjort ett bra jobb. Ibland var det lite komplicerat att följa med i historien när fakta vävdes in, annars är det intressant att följa händelserna genom ett barns (senare tonårings) perspektiv. Visserligen är det vinklat, men det blir på ett annat sätt när ett barn får berätta.

Jag uppskattade boken, det är läsvärd liten pärla om vänskap, kärlek, familj och vardag, blandat med mörka blickar, intriger och vetskapen om att något hemskt snart kommer bryta ut.

Första meningen: Jag vet faktiskt inte hur den här historien började.
Antal sidor: 193
Förlag: Norstedts, 2018
Originaltitel: Petit pays, 2016
Översättare: Maria Björkman
#läsajordenrunt Burundi

Godnattsagar för rebelltjejer 2

av Elena Favilli och Francesca Cavallo
Recensionsexemplar från förlaget.

Musiker, geologer, graffitikonstnärer, zoologer, flygpionjärer, vältalare... Från många av jordens länder samlas porträtt av kvinnor som gjort stora saker, men drunknat i någon slags utvalsflod när historieböckerna skrevs. Nu får de en ny chans.

Efter succén med Godnattsagor för rebelltjejer har Favilli och Cavallo samlat ännu fler kvinnoporträtt i denna uppföljare. En del namn känner jag till, medan jag lärt mig mycket om många fler. Till denna bok ska jag gå när jag vill ha snabb kunskap om unika kvinnor.

Texterna är lättillgängliga, korta och informativa. De vänder sig till både barn och vuxna, vilket kan skapa gemenskap kring läsningen. Kvinnorna som porträtteras är i olika åldrar, från olika tider och länder, kulturer och religioner. Det de har gemensamt är att de inte gav upp, att de kämpade för det de brann för och att de förändrade världen lite grann på sitt eget sätt. Det är en härlig blandning och stor representation. Varje kvinna är illustrerad och eftersom illustratörerna är många och från många olika delar av världen, samlas skiftande tekniker och stilar till en härlig idolsamling.

Det här är boken för den som inte vill bli hindrad i sina drömmar på grund av kön, klass, religion, egenskaper, intresse eller något annat. En perfekt inspirationskälla för att våga drömma stort och drömma vidare. Och så levererar den stor mängder girlpower, såklart.

Första meningen: Kära rebeller!
Antal sidor: 212
Förlag: Bokförlaget Max Ström
Originaltitel: Good night stories for rebel girls 2, 2017
Översättare: Åsa Jonason

Frallan är bäst

text: Sara Ohlsson, illustrationer: Lisen Adbåge

Baksidestext "Jag heter Fransesca Fransson men alla kallar mig för Frallan. Min familj består av mig, mamma och mormor. Fast mormor bor i ett eget hus. Idag är det tävlingsdag. Det är mammas och min bästa dag, för vi älskar att tävla. Mitt roligaste är att vinna över mamma. Därför ska jag välja grenar som jag är särskilt bra på. Som balansgång till exempel."

Hörni, lär känna Frallan! Hon är en sprudlande person med förkärlek för tävlingar (som hon helst vinner), hon reflekterar, upptäcker och är medveten om sig själv och sin omgivning, hon funderar och tänker ut bra saker. Frallan är en riktigt härlig karaktär och, tack!, för att vi ska få följa henne genom en hel serie!

Sara Ohlsson och Lisen Adbåge har gjort ett riktigt bra jobb tillsammans och de fångar målgruppen (från 5 år) riktigt bra. Ni vet det där med att upptäcka men ändå mest röra sig i sin egen värld, att fundera över konstiga saker vuxna gör och att göra saker helhjärtat och fullt ut. Jag tror målgruppen kan känna igen sig. Dessutom finns det roligheter i både text och bild även för en hög- eller medläsande vuxen. Snygg kombination!

Med den lekfulla texten känns det verkligen som att det är Frallan som berättar. En vuxen hade till exempel inte sett att det är hunden som är ute och går med sin tant, och hen vet inte hur en kommer snabbast upp i klätterställningen. Men det är klart Frallan vet sådant! Nämnda hund, Alf, är dessutom den enda man/hane i boken. De resterande (4) karaktärerna är kvinnor och jag gillar kvinnotätheten och den fina relationen mellan de tre generationerna.

Om du gillar Linn Gottfridssons böcker om Myran kommer du gilla den här. Och om du inte läst om Myran borde du göra det!

Första meningen: Jag heter Fransesca Fransson men alla kallar mig för Frallan.
Antal sidor: 93
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2018

Lilla nejboken

Text: Sarah Sjögren, illustrationer: Anna Forsmark     Recensionsexemplar från förlaget.

Måste Billie ha vinterkläder när det snöar, fastän hon hellre vill ha sommarkläder? Måste Billie krama sin kompis när hon kommer till förskolan, fastän hon inte vill? 

Sverige har nu antagit Barnkonventionen som lag, vilket förhoppningsvis ska stärka barns rättigheter. Lilla nejboken bygger på den 19:e artikeln:

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

Tillsammans med sin gosekatt Kattis funderar Billie över det där med att säga nej. För ett barn kan det bli vaga gränser mellan vad de själva har rätt att bestämma och vad vuxna "bör" bestämma. En viktig sak som boken tar upp är rätten att bestämma över sin egen kropp, men också om viljor. Gränsen fortsätter dock vara diffus kring just viljor, för ibland verkar vuxna behöva bestämma även om barnen har en egen, annan, vilja...

Det är helt klar ett klurigt ämne, men jag tycker bokskaparparet gjort en bra introduktion genom den här boken. Illustrationerna jobbar fint ihop med texten, och visar stopptecknet och många känslor. Det är roligt att den mest didaktiska i boken är gosedjuret Kattis, det känns mer lättillgängligt att hon lär Billie, än att en vuxen skulle säga allt. Boken avslutas med några frågor från Kattis, som hjälper en vuxen att förstå om barnet uppfattat boken, och chans att diskutera vidare.

Den här boken borde finnas på varje förskola, för att försöka fånga upp eventuella brott mot artikeln. Jag vill även rekommendera boken till föräldrar och deras barn, för att stärka barnets självkänsla och kunskaper om rättigheter så tidigt som möjligt.

Första meningen: Billie ska till förskolan.
Antal sidor: 28
Förlag: Libris, 2018

Nästan bara kvinnliga författare

I år har jag börjat föra noggrann statistik över de böcker jag läser. Förutom författare och eventuell illustratör skriver jag upp land, världsdel, målgrupp, förlag, sidor och så vidare. Statistiken visas i olika cirkeldiagram. Mmm, nördigt!

Egentligen visste jag det nog, men de allra flesta böcker jag läser är skrivna av en kvinna. Hittills i år har 77 % av böckerna jag läst en kvinnliga författare. När det gäller illustratörer är siffran lägre: 65 %. Vid en snabbtitt på min to be read-lista på goodreads lär inte statistiken ändra sig.

Vad beror det här på? Jag läser mest barn- och ungdomsböcker som handlar om vardag, lite fantasy, men sällan deckare och thrillers. Det samma gäller de vuxenböcker jag läser. Min gissning blir därför att kvinnorna dominerar som författare för barn- och ungdomsböcker och i genrer jag läser, medan män kanske skriver mer för vuxna och sådant jag inte läser. Eller? En annan gissning är att det finns fler kvinnliga än manliga författare och illustratörer i Sverige. Stämmer det?

Det spelar ingen roll för mig vilket kön författaren eller illustratören har. Det har bara blivit såhär. Men hur?

Någon mer än jag som funderat kring det här eller vet någon slags statistik? Hur ser det ut i din bokhylla och bland de böcker du läser?

Det blå mellan himmel och hav

av Susan Abulhawa

Sedan ett granatanfall är Khaled så svårt traumatiserad att han bara kan tala med omvärlden genom blinkningar. Hans berättelse börjar dock mycket tidigare än så, nämligen hos hans morfars mor. På något sätt var Khaled med redan då. Han berättar om ett liv i flyktingläger och hur släkten spridits över världen, om levnadsöden och om hur släktbanden aldrig verkar brista.

Susan Abulhawas debuterade med succén Morgon i Jenin. Jag gillade den och ville gärna läsa mer av henne, men jag hade svårt att komma in Det blå mellan himmel och hav. Varje kapitel börjar med att Khaled berättar, för att sedan lämna över där föregående kapitel slutade berätta om den aktuella generationen. Kanske berodde min tveksamhet på det olustiga i att Khaled var med ända från början, många årtionden innan han föddes. Även om det fanns vissa fina detaljer med det, så tyckte jag det mest störde historien och tappade mitt intresse. Jag hade hellre läst om personerna utan Khaleds inblick. Jag tänkte ge upp boken (vilket jag sällan gör), men började lyssna på ljudversionen av den, vilket gjorde mig mer nyfiken. Det gjorde att jag läste ut boken, men boken levde inte upp till mina förväntningar.

Om vi tar bort det där med Khaled i dåtid, finns det flera fina porträtt av människor, det är Abulhawa bra på! Vi kommer nära några olika generationer utan att det blir rörigt (okej, i slutet är det lite väl många namn att hålla kolla på), och deras upplevelser skiftar. Det finns många starka kvinnor bland karaktärerna, vilket jag gillar. De starka familjebanden är inspirerande, med lite mer sådant i Sverige skulle färre känna sig ensamma. Samtidigt skildras konflikten i Palestina och Israel, med riktning för Palestina.

Det blå mellan himmel och hav har flera intressanta karaktärer och livsöden som jag uppskattade att läsa om. Tyvärr blev olusten för det där med Khaled något som störde mig och gav en tråkig nja-känsla för läsupplevelsen.

Första meningen: Av alla saker som försvann var det Kinderäggen jag saknade mest.
Antal sidor: 352
Förlag: Norstedts, 2015
Originaltitel: The Blue Between Water and Sky, 2015
Översättare: Annika H. Löfvendahl och Jan Hultman

Sommarläsning

Boklistor och läsmål blir lätt stressigt för många. Jag tycker dock jag lyckas rätt bra med balansen mellan "roligt att sätta upp mål" och någon slags kravlista. Därför har jag plockat ihop ett gäng böcker jag vill läsa i sommar (cirka juni - augusti). Ja, listan är orimligt lång och kommer bli ännu längre, men jag gillar att ha det så.

I sommar vill jag läsa:
Stanna hos mig 
Till alla killar jag har gillat
Children of Blood and Bone: Solstenen
The hate you give 
Sommaren före kriget
Kärlek, hat och andra filter
Den tredje rösten
Moxie 
Sex nyanser av Gud 
En gång för alla
Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden
Litet land
Billie: alla tillsammans
Osynliga Emmie
Sluta aldrig gå 
Öppnas i händelse av min död

Hm, kanske ska ta och läsa en sväng istället för att fortsätta på den här listan... Brukar ni göra läslistor inför sommaren? Om ja, vilken bok står högst upp på den i år?

Hemma hela sommaren

text av Elin Johansson, illustrationer av Ellen Ekman

På sommaravslutningen berättar de andra barnen om resor till Thailand, Legoland och vattenland. När huvudpersonen i den här boken svarar att de ska på safari, blir mamman nervös. Sådant har de inte råd med!

I den fristående uppföljaren till Veckan innan barnbidraget möter vi ett barn och hens mamma igen. När det blir sommar hittar många familjer på storslagna saker, medan andra kämpar för att få ihop till något roligt under de långa sommarlovsveckorna. Barnet vill gärna på safari, och efter lite klur och fix ordnar mamman till det. Det blir semester på hemmaplan, och med ett tält, spritkök och god fantasi blir det riktigt bra.

Liksom den första boken av bokskaparparet tycker jag Hemma hela sommaren verkligen behövs. Perfekt inför stundande sommarlov! Den passar för både de som kan känna igen sig och de som inte gör det (de som åker till Thailand). Den visar perspektiv mellan olika människor i samhället, och att inget är rätt eller fel. Det kan bli minst lika mysigt på hemmaplan (och dessutom är det ju mycket miljösnällare än att ta flyget till andra sidan jorden). Jag tycker att Johansson och Ekman gjort ett bra jobb. Illustrationerna är riktigt mysiga, fina och roliga. Det finns identitet hos många karaktärer, även biroller, och jag tycker det är spännande att umgås med barnet och mamman.

Det finns ett visst vemod i texten, det ligger en halvdold besvikelse över vardagen under vissa delar av boken, och så måste det få vara. Å andra sidan vänds det där lätt med fantasi och nyfikenhet över det som finns utanför dörren. Även där finns spännande djur och hur mysigt är det inte att laga mat över öppen eld och äta vid en sjö? Jag gillar den här boken, allt utom flodhästarna (just det inslaget var onödigt och tråkigt på en annars så fin bok...)

Första meningen: - Får jag höra vad ni ska göra för roligt i sommar då, säger fröken och tar en stor tugga av tårtan.
Antal sidor: 32 
Förlag: rabén & sjögren, 2018

Bruno 3000: rymden

text: Åsa Anderberg Strollo, illustrationer: Julia Thorell. Recensionsexemplar från förlaget.

Bruno är tillbaka! (Recension på första och andra boken.) Den här gången har han snöat in på rymden och Alfapet. Han behöver även bli ett sådant där barn som kan sova över. Men det är inte så lätt när varken mamma eller pappa är med. Tur då att han har kusinen Rasmus som tycker Bruno är cool. De kan hitta på mycket kul när Bruno absolut inte kan vara på sommarfritids.

Ännu en gång har Anderberg Strollo och Thorell lyckats skapa hög igenkänningsfaktor i en bok som blandar kapitelbok med serie. Kombinationen gör det roligare att läsa, samtidigt som läsaren kan lära sig mer om samspel mellan text och bild. Förhoppningsvis kan det bli en bra övergång från serieläsande till kapitelböcker, vilket jag tror behövs. Det Bruno gör och tänker känns väldigt träffsäkert. Thorells bilder uttrycker många känslor och tankar, medan texten är väl anpassad till en typ 8-årings vokabulär: det är inte alltid korrekt, men det är fullt av fantasi, tankehopp och ett personligt uttryck. Samtidigt får föräldrarna ganska stort utrymme, vilket jag tycker är fint. Särskilt eftersom de verkar ha tid för Brunos idéer och frågor. I alla fall ganska ofta.

Bruno är en härlig karaktär och jag kan rekommendera den här serien till den som är "tretusen dagar någonting" (cirka 8 år) och kanske någon som vill läsa ihop med barnet.

Första meningen: Jag heter Bruno och är åtta år.
Antal sidor: 90 
Förlag: Alfabeta, 2018

Hon som inte vet

av Karen Cleveland. Recensionsexemplar från förlaget.

Vivian är CIA-analytiker med inriktning mot Ryssland. När hon hittar en mapp med infiltratörer känner hon att hon närmar sig ett genombrott. Det är bara det att en av dem är hennes man. Plötsligt rämnar allt det viktiga i livet. Vad ska hon göra? Hon har svurit att skydda sitt land, men ska hon offra familjen och framtiden för det? Hur långt är hon beredd att gå? Vem är egentligen hennes man?

När jag fick hem den här boken tänkte jag först "varför fick jag den här boken? Det är ju verkligen inte min genre". Sedan fick Malins bokblogg mig att bli intresserad och när jag börjat läsa fastnade jag snabbt. Boken är spännande från start och vi vet att något oundvikligt är på väg att hända. Genom hela boken läste jag med pendlande förtroende och medkänsla för Vivian och familjen. Jag levde mig in så mycket i boken att jag kände med Vivians djupa ångest. Det är pulshöjande och riktigt intressant. Hur hade jag reagerat? Vivian ställs inför många riktigt svåra beslut som är främmande för många, men känslorna kan vi känna igen.

Det som gjorde att jag gillade boken är att det är så mycket vardagsberättelse inblandat. Vivian återvänder till tidigare händelse i förhållandet med sin man och reflekterar över sådant han sagt och gjort. Hon berättar om hur de träffades, om barnen och hur de har det nu. Det är gripande och en stor del av berättelsens spänning. Flera gånger under boken berättade jag för min man vad som hänt och vad jag kände. Han frågade om den finns på film, vilket den inte gör, men jag hoppas på det framöver.

Cleveland har gjort ett riktigt bra och proffsigt jobb med den här boken. Hon skriver snyggt, för berättelsen framåt i en spännande fart, det känns genomarbetat och som läsare kan jag bara njuta av spännande läsning. Mina vänner har ställt sig på kö för att få låna boken. Med tanke på slutet hoppas jag det blir en fortsättning. Och det snart.

Första meningen: Jag står i dörren till tvillingarnas rum, betraktar dem mellan sängspjälorna som påminner mig om cellgaller medan de sover fridfullt och oskuldsfullt.
Antal sidor: 319
Förlag: Norstedts, 2018 
Originaltitel: Need to know, 2018
Översättare: Jessica Hallén

#7dagar7böcker - deltagarna

I morgon är det dags att starta igång #7dagar7böcker med temat sommar. Än är det inte för sent att hänga på, så gör gärna det! Du hittar all info här. Utmaningen utspelar sig på instagram, så om du vill följa den kan du följa #7dagar7böcker eller deltagarna:

@elinbokparadiset
@ulejo
@annzahstories
@jaanamelin
@sofffieplopp (på youtube, sök sofffieplopp)
@mariailola
@dittanochdattan
@agnes_lindholm
@porslinstassen
@litteraturlycka
@booksandpastry
@karinottilia
@ jessica_lovereadingboooks
@kjeilen.reads


Mig hittar ni på @sofiesbokblogg

Hoppas ni hittar bra tips inför sommaren!

Månadens bästa: maj

Maj har, trots mycket plugg, varit en bra läsmånad. Karen Clevelands Hon som inte vet koras till månadens bästa bok. Jag gillade även Hallå världen! av Bana Alabed och Frallan är bäst av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge lite extra.

Tätt därefter kommer:
* Gode Gud välsigna maten, amen - Lina Mattebo (red.)
* I huset där jag bor - Lena Sjöberg
* Bruno 3000: rymden - Åsa Anderberg Strollo och Julia Thorell
* Samtidigt i min låtsasvärld - Lisa Bjärbo och Emma AdBåge
* Dagen du förstörde allt - Linnea Dahlgren
* Stackars monster - Ivar Da Coll
* Älvsommar - Mårten Sandén och Lina Bodén
* Azras bok - Moa Eriksson Sandberg
* Monster, spöken och kanelbullar - Alexander Jansson
* Bokbarnet - Oliver Jeffers och Sam Winston

Har du läst någon bra i maj?