Handbok för superhjältar

av Elias och Agnes Våhlund

Lisa flyttar till sin mormor när Lisas mamma ska jobba utomlands några månader. Lisa vantrivs i den nya skolan. Varje dag när hon ska gå hem blir hon jagad och retad av ett gäng killar. En eftermiddag tar hon skydd på biblioteket och hittar en bok som det verkar lysa om. En handbok för superhjältar.

Den här boken är layoutad på ett sätt som påminner om ett seriealbum, det finns inga pratbubblor, men texten är  inlagd i rutor som placeras på olika ställen på sidan. Det känns fräscht och jag tror det kan locka många, även de som inte har läsning som favoritsysselsättning.

Men det är inte bara layouten som lockar, utan även storyn. Vilken 9-åring (eller 24-åring, som jag), skulle inte vilja hitta en handbok med superhjältekrafter, som dessutom beskriver hur du kan lära dig de där speciella kunskaperna? Flyga, smyga, prata med djur... Här går fantasin igång och drar in mig i storyn så att jag får del av den magi och spänning som Lisa omges av. Paret Våhlund har bäddat för sträckläsning!

Jag gillar att superhjälteboken har många framträdande kvinnliga karaktärer. Dels Lisa, den mobbade tjejen som bestämmer sig för att inte låta sig slås ner, men även mormodern och hennes syster som pushar Lisa, mer eller mindre medvetet. Det var inte förrän jag funderade över boken i efterhand som jag kom fram till att de enda killar som presenteras är antagonisterna.

Sätt den här boken i händerna på någon som älskar eller borde lära sig att älska att läsa. Här finns vardag, äventyr, ett vanligt barn med smittande beslutsamhet och kämpaglöd, och spänning för en härlig läsupplevelse. Om du, liksom jag, fastnar för Lisa, kan du se fram emot ytterligare tre böcker i serien, varav nästa kommer redan i oktober. Perfekt!

Första meningen: Du kan fly från dina fiender.
Antal sidor: 87
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Lila hibiskus

av Chimamanda Ngozi Adichie

Kambilis pappa tror att han ger sina barn en god uppfostran, men har egentligen helt förvridna föreställningar om gott och ont. I undangömda tankar och vrår funderar Kambili över pappans slag och metoder. Det är vad hon är uppvuxen med, men det kanske inte är rätt? Å andra sidan verkar alla utanför hemmet älska honom.

Min mest använda känsla medan jag läste den här boken var troligtvis frustration. Jag blev så arg på pappans uppfostran att jag ville kasta iväg boken. Ibland ville jag inte fortsätta läsa, men jag är glad att jag gjorde det. Alla de där känslorna Adichie rörde upp i mig genom sin hemska, viktiga, verklighetstrogna och välskrivna berättelse, tyder på att hon är en riktigt bra författare.

Jag funderade en del kring Kambili, som inte säger så mycket, trots att hon är bokens berättare. Hon är en tillbakadragen flicka, säger inte så mycket, vilket blir en kontrast när hon möter sina öppna kusiner. Den här introverta personligheten får sällan plats i samhället, så det kändes fint att läsa om den hos Kambili, även om det blir jobbigt för henne.

Boken behandlar förtryck på flera plan: mot människor, deras kroppar, religion, personlighet och så vidare. Många gånger kändes det hopplöst, frustrerande, jobbigt och hemskt, men bland sprickorna kan ljuset lysa igenom. Jag är lyckligt lottad, och kanske kan den här boken hjälpa mig att hjälpa andra. Den här boken är jobbig att läsa, men trots det väldigt läsvärd.

Första meningen: Allt började gå i bitar hemma hos oss när min bror Jaja inte gick till nattvarden och Papa kastade sin tunga mässbok tvärsöver rummet och slog sönder figurinerna i étagèren.
Antal sidor: 277 
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2010
Originaltitel: Purple Hibiscus, 2003
Översättare: Ragnar Strömberg

Fyren mellan haven

av M.L. Stedman

Efter många år i krig tar Tom tjänsten som fyrvaktare på en liten ö många mil från Australiens fastland. Efter något år får han sällskap av frun Isabel. De är med om tre missfall innan ett under händer: en båt med en död man och ett spädbarn flyter i land på ön. Isabel kräver att Tom inte ska rapportera det, och trots att det är ett lagbrott och skamligt för en fyrvaktare, skriver han inget om det i loggboken. De tar barnet till sitt, men samvetet gnager och när de återvänder till fastlandet på permission får deras beslut stora konsekvenser.

Den här boken har dykt upp i många av mina flöden, och varnat om gråtfloder. Det är sällan jag gråter eller skrattar när jag läser, men den här boken fick mig ändå berörd. Det är hjärtslitande att läsa om en moder som förlorat sitt barn, och om barnet som växer upp långt ifrån sina biologiska föräldrar, men som tror att hon har dem precis framför sig. Vad är rätt och vad är fel? Hur hade jag reagerat i de olika karaktärernas situationer? Vad hade jag gjort? Stedman lyckas förmedla många av de känslor karaktärerna måste känna, och det uppskattar jag.

Boken utspelar sig under många år och rymmer många svåra funderingar och beslut. Den låter läsaren vara med där det händer och lämnar inga jobbiga cliffhangers. Den är däremot inte helt förutsägbar, utan svänger en hel del. Ett riktigt bra berättande, fylld med kärlek till havet, fyren, barnet och föräldrar, men även avsky mot detsamma. Turbulent och tilldragande, en riktigt bra bok. 

Första meningen: Dagen för miraklet satt Isabel på knä vid kanten av klippan vid det lilla, nytillverkade korset av drivved.
Antal sidor: 378
Förlag: Massolit förlag, 2014
Originaltitel: The Light Between Oceans, 2012
Översättare: Katarina Falk

Om godhet

av Desmond Tutu och Mpho Tutu

Vid många nyhetsuppdateringar kan det vara svårt att tro att världen rymmer någon godhet över huvud taget. Jag tror att många kan känna igen sig i nedstämdhet och miljoner frågor om "varför". Finns det något hopp för mänskligheten? Ja, det gör det.

Mpho Tutu är präst i USA och har bland annat jobbat med flyktingar och utsatta barn. Hennes pappa Desmond Tutu har fått ta emot Nobels fredspris och ledde Sanningskommissionen efter apartheidregimens fall i Sydafrika. Som svarta rättvisekämpar i ett apartheidstyrt Sydafrika har de varit med om otroligt mycket. De har sett hemska konsekvenser av det rasistiska tänkandet, men även hoppfulla handlingar som hjälpt människor från botten till ett värdigt liv. De (eller är det mest Desmond?) delar frikostigt med sig av sina erfarenheter och kopplar det till en slags undervisning om hur vi kan leva godhet i en värld med så mycket elände. De menar nämligen att godheten är nedlagd i varje människa, att det är vår grundinställning.

I grunden är vi goda. När man tänker efter är det det vi är i vårt innersta väsen. Varför blir vi annars så upprörda över det som är orätt? När vi hör berättas om en gräslig handling blir vi förfärade. Är inte det ett oerhört påstående om oss? Det som är ont och orätt är avvikelser. Om det orätta var normen skulle det inte vara nyhetsstoff. Våra nyhetssändningar skulle inte toppas med de senaste exemplen på mord och misshandel, eftersom sådant skulle vara vanliga. Men mord och misshandeln är inte normen. Normen är godhet.                         s. 15

(Här finns ett annat citat från boken.)

Boken är både uppmuntrande, inspirerande och utmanande, och lämnar mig berörd flera gånger. Jag tror fler skulle behöva läsa denna, eller en liknande, bok, så att vi tillsammans kan kämpa med godhet i vår värld. Varje människas försök kan leda någonstans.

Språket är lättillgängligt, och även om en viss kunskap om apartheidsystemet och några blickar i Bibeln kan underlätta läsningen, tycker jag ändå de håller en bra nivå.

Första meningen: Jag talar inför åhörare över hela världen, och jag får ofta samma frågor: "Hur kan du vara så uppfylld av glädje?" "Hur gör du för att fortsätta att tro på människor när du ser så mycket orättvisa, grymhet och förtryck?" "Hur kan du vara så säker på att världen kommer att bli bättre?"
Antal sidor: 211
Förlag: Libris, pocket 2010
Originaltitel: Made for Goodness, 2010
Översättare: Maria Store

Stenkistan

text: Annika Widholm, illustrationer: Lucas Svedberg

En sommarlovsdag hittar Lucas en dödskalle i en stengrop i skogen. Han blir genast nyfiken och försöker ta reda på mer. Vem kan den ha tillhört? Kanske den konstiga jägaren eller flickan som försvann spårlöst i skogen för många år sedan? Under sina efterforskningar funderar Lucas en del på kärlek, är han kär i Felicia, eller kanske kompisen Jenna?

Lov, bad, vänner, kärlek och mystik. Enligt mig är det rätt ingredienser för bra sommarlovsläsning, och Stenkistan har allt det där. Jag läste den här boken på en eftermiddag, eftersom jag, precis som Lucas, fastnade för mysteriet om dödskallen. De olika spåren han följer medför spännande historier om människor många år tillbaka. Jag gillar att flera vuxna karaktärer får ta plats, till exempel Lucas mormor och andra som hjälper, och skrämmer, honom. Det ger boken ett djup och både fina och otäcka känslor.

Författaren hade kunnat lägga mer tid och arbete på de delar då Lucas funderar på kärlek. Det känns tråkigt stereotypt att hans "problem" är att han har två tjejer att välja mellan, och att han verkar leka med den enas känslor när han väljer den andra.

Överlag tycker jag, som jag skrev i början, att det är här en bra, spännande sommarlovsbok. Trots att Lucas är 13 år, tycker jag den passar till lite yngre, kanske 9-12-åringar, ungefär.

Första meningen: Lukas hittade dödskallen av en slump.
Antal sidor: 138 
Förlag: Hegas, 2017

Århundradets kärlekssaga

av Märta Tikkanen

Hur mycket kan kärleken tåla? Hur många gånger bör en stanna kvar, trots att ens partner gör så många fel? En poesiroman om att vara medberoende och gång på gång lita på partnerns ord om evig kärlek, trots alla svek, om att bygga upp ett skydd mot allt elände, att stå ut och hitta de fria stunderna i vardagen, även om de blir mitt i natten.

Århundrades kärlekssaga är en ärlig, feministisk bok som ger ord åt alla de kvinnor som levt och lever med en man som verkar mer beroende av alkohol än familjen, som inte tar sitt ansvar, men ställer höga krav på andra i omgivningen, som lever ett dubbelliv, men även om kvinnor emellan. Tikkanen har själv levt med en alkoholberoende man, och därför känns det ärligt, relevant och framför allt viktigt än idag. Hon gömmer inga fula sanningar, de kommer istället fram på ett, ibland otäckt, sätt i mellanrummen som blir då boken är skriven i diktform.

Det är sällan vi rekommenderas läsa en en diktsamling från pärm till pärm, men i det här fallet kan jag göra det. Det finns ett visst handlingsförlopp, och jag slukade boken på några timmar.

Föraktat kvinnor, du?
Aldrig i världen
har du hört nånting
så absurt

Du som alltid
bara har uppskattat
alla kvinnor
du haft
att ja, göra med

Föraktat dem
har du då rakt inte
Inte ens hororna
har du föraktat
säjer du
stolt

Inte
ens
hororna

alltså                             s. 126

-------------------------------

Du måste vara stark
händer det
att mänskor säjer
till mej 

Och jag tänker
på allt som har hänt
- kanske
jag är stark

Ja, det är väl så
Jag är väl stark jag

Starka mänskor böjs inte
De bryts

och brister                                 s. 48

 
Första meningen: Först känns det skönt
rent svindlande och obegripligt
skönt
att det trots allt också finns de som ser
bakom fasaden
som vet
och inser
Antal sidor: 184 
Förlag: Bokförlaget Forum, 2016 (Trevi, 1978)

Frågor jag fått om förintelsen

av Hédi Fried

Efter en föreläsning är det inte lätt att resa sig och ställa frågor. Det jag vill fråga kanske är dumt, tänker man många gånger, och låter bli. Men det kan visa sig att det är just den frågan som leder till förståelse.                   s. 146

För Hédi Fried har frågestunderna varit väldigt viktiga under de 30 år hon rest runt på svenska skolor och berättat om sina upplevelser från andra världskriget. Hon berättar om hur hatet smög sig in i samhället, om arbets- och förintelselägren, om hur Hitler tog makten och alla konsekvenser av detta. I den här boken har hon samlat vanligt förekommande frågor. Frågor som kan få oss att förstå lite mer och förhoppningsvis hjälpa oss att förhindra att något liknande händer igen.

Boken har ett bra upplägg. En tydlig fråga följs av ett svar på en eller några sidor. I svaren ryms Frieds och andras erfarenheter, fakta och "generella" upplevelser. Hon skriver tydligt och det märks att hon verkligen tänkt igenom sina svar och att det här är otroligt viktigt för henne. Frågorna kommer från skolbesöken, och där finns en av bokens målgrupper. Fried skriver om vikten av att lära unga människor om andra världskriget och medmänsklighet. Däremot finns det ingen övre åldersgräns, för ansvaret ligger inte bara hos de unga, det ligger hos oss alla.

Jag lär mig en del ny fakta, men det mest intressanta är ändå att få läsa Frieds egna upplevelser. En kort, mycket bra bok som förtjänar uppmärksamhet, läsning och väcker tankar.

Första meningen: Många år har hunnit gå sedan jag skrev min självbiografiska bok Skärvor av ett liv och de påföljande böckerna.
Antal sidor: 146
Förlag: Natur & kultur, 2017

Av längtan född

text: Daniel Wramhult, foto: Andreas Joakimsson

Ingen mer än du ska befinna sig i ditt allra innersta. Där ska du bestämma vem och vad du släpper in, för där finns din längtan, och den bör bara var din. Hos många är det inte sådär. Hos många har någon klampat in, förstört och trängt sig in och gör allt de kan för att förändra dig och fylla dig med sin egen längtan. Därför behöver vi lära oss att urskilja vad vi tar in, både från människor och annat. "Av längtan född handlar om hur vi kan finna, vårda och följa vår inre längtan."

(Jag vill börja med att skriva att jag känner både författaren och fotografen, och har därför varit tveksam till att recensera boken. Jag kan inte lova att den här recensionen blir 100 % opartisk, men det är definitivt ingen köpt fjäskrecension.)

Wramhult skriver om något som känns väldigt aktuellt, nämligen längtan. Jag tror varje människa längtar efter något eller någon. Små eller stora saker, det spelar ingen roll. Boken satte fingret på mycket av det jag känt och känner, den gav och kommer säkert ge mig mycket. Tyvärr har jag inte tagit mig tid att låta texterna jobba med mig, men jag vill gärna göra det. Att leva med sin längtan, att känna den och vårda den, känns väldigt viktigt.

Egna berättelser vävs ihop med Bibelord, reflektioner, tips och frågeställningar. Författaren talar ödmjukt till läsaren, både vad gäller egenvärde och hans personliga gudstro. Blandat med detta finns på flera uppslag fotografier från naturen. Det finns något meditativt över flera av dem, som kan hjälpa oss att söka vårt inre. Det är riktigt snyggt och jag rekommenderar gärna boken.

Första meningen: Jag har alltid drömt om att få skriva en bok.
Antal sidor: 139
Förlag: Bornelings, 2017

Hur främlingsfientlighet föds

De människor vi kallar för nationens fiender beskriver vi först som "dom", och sedan i allt mindre mänskliga ordalag, ända tills bombningarna kan påbörjas. Nazisternas retorik, apartheidregeringens propaganda, de människoröster som väckte det rwandiska folkmordets vrede - gång på gång i historien har krigstrummor föregåtts av att folket på andra sidan framställts i nidbilder. Först beskrivs de som annorlunda. Sedan används detaljerna som gör dem annorlunda till att slå fast att de är "lägre stående" eller "sämre" än vi. Sedan liknas de vid djur. Längre fram kallas de för odjur. Till sist blir de ohyra som måste förgöras. Det är tydligt att det som är orätt går emot skapelsens kärna. Om det inte var så skulle vi inte behöva förklara det onda vi gör.

Desmond Tutu i Om godhet, sida 97.

Feministisk sommar: läst och tbr

Första månaden i Lyrans Nobelssers feminismutmaning har passerat. Jag har varit väldigt taggad på utmaningen, och i juni läste jag:

Vi kom över havet, Feminismens ABC och Dikter och fragment. Hade planerat att hinna med Lila hibiskus, men den sparar jag till juli. Jag har även lånat hem En annan historia, Det andra könet och Århundrades kärlekssaga, så de hamnar i läshögen för juli.

Utöver dem väntar Harry Potter och Fenixorden, Om godhet och kanske även Udda verklighet på att bli lästa.

Månadens bästa: juni

Den bästa boken jag läste i juni var Sophies historia av Jojo Moyes.

Jag har även läst:
* Feminismens ABC - Lisa Mattisson och Moa Hoff
* Dikter och fragment - Sapfo
* Av längtan född - Daniel Wramhult och Andreas Joakimsson
* En stjärna vid namn Ajax - Ulf Stark och Stina Wirsén
* Jag hämtar nappen - Pija Lindenbaum
* Vi kom över havet - Julie Otsuka
* Frågor jag fått om förintelsen - Hédi Fried

I temautmaningen skulle vi läsa landsbygd, glesbygd, hembygd, där passar Sophies historia in.

I juli ska vi läsa "jorden runt på en månad". Jag gissar att En annan historia rymmer flera nationaliteter, och tänker även läsa Lila hibiskus, som kommer från Nigeria. Det kanske inte gör att jag kommer jorden runt, men förhoppningsvis får jag berättelser från flera olika länder.


Vad vill du läsa i juli?