Skärvor av minnen - Laurie Halse Anderson

Hayley har de senaste åren rest omkring i USA med sin pappa Andy. De har aldrig stannat länge på någon plats, men nu har Andy bestämt att de ska flytta in i hans mammas hus i staden de en gång kallade sin. Hayley kan för första gången på länge försöka rota sig och skaffa vänner. Men det är svårt, särskilt eftersom Andy behöver mycket hjälp. Han är krigsveteran och plågas nästan ständigt av de hemska krigsminnena och PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). I skolan finns dock Finn som inte kan låta henne vara, utan bryter sig in mellan Hayleys egna minnen.

Wow, ännu en stark bok med viktiga ämnen! Jag vet knappt hur jag ska recensera... Jag tycker väldigt mycket om den.

Skärvor av minnen är otroligt stark och har något väldigt viktigt att berätta. Flera gånger berörde den mig djupt. Hayleys smärta och förtvivlan går rätt genom boksidorna, och jag har svårt att förstå att det här skulle kunna vara verklighet. Men det är klart att det kan vara.

Det är så hemskt att se en 18-åring känna att hon behöver ta fullt ansvar för sin pappa som lider svårt att PTSD. Han verkar inte vilja ha hjälp, men avlastning är något Hayley verkligen behöver. Tyvärr är hon alldeles för van vid att människor sviker dem, och har svårt att släppa in vänner när hon börjar skolan igen efter många år på resa. Sakta men säkert lyckas ändå Finn komma närmre henne. Det finns dock många murar som måste rivas innan han kan förstå Hayley, men deras vänskap och kärlek är fin, och samtidigt skör och ansträngd. Att förstå Hayleys situation är svårt, och jag tror författaren vill visa på att många människor har varit med om sådant som inte går att förklara, och även om de förklarar kan det vara omöjligt att sätta sig in i, men vi kan alltid vara där för att lyssna och bry oss.

Jag är ganska säker på att jag kommer kora denna bok till en av årets bästa. Fylld av smärta och hopp, förtvivlan och längtan. En riktigt bra ungdomsbok för unga och vuxna.


Första meningen: Det började på kvarsittningen.
Antal sidor: 366
Förlag: Lavender Lit, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: The Impossible Knife of Memory, 2014, översatt av Cecilia Falk

Komma fram - Rainbow Rowell

Det Georgie och hennes jobbarkompis Seth väntat på i 15 år håller på att bli verklighet: de kan få chansen att få göra sin alldeles egna tv-serie! Problemet är bara att intervjun för detta, och allt arbete inför, krockar med julen och familjens resa till Georgies mans mamma. Georgie tvingas välja, och hon stannar hemma. När hon försöker ringa sin man Neal händer något konstigt. Neal svarar, men för 15 år sedan, innan de var gifta och hade skaffat barn. Kan det vara så att Georgie fått chansen att ställa något till rätta? Kanske finns det något som skulle kunna rädda deras äktenskap?

Trots att huvudpersonen i denna bok är en gift, 37-årig tvåbarnsmamma mitt uppe i karriären, har jag ganska lätt att känna igen mig i henne. Det kan bero på 1) att Georgie blir som bli som en 20-åring när hon pratar med Neal år 1998, 2) Georiges 18-åriga syster Heater som får en hel del plats när Georgies nya familj rest iväg, 3) Georgie gör många tillbakablickar till hur det var i 20-årsåldern. Detta tror jag gör att boken passar till en ganska bred åldersgrupp, alltså även till 18+-åringar.

Storyn i sig känns ganska vanlig: ring tillbaka i tiden och fixa saker, tänk igenom livet och på allt bra du har. För mig blir det långtråkigt ibland, särskilt eftersom många delar är förutsägbara. Däremot gillar jag boken utifrån ett feel good-boksperspektiv. Det är intressant att läsa om jobbet med tv-serier och hur den blir till. Jag känner inte igen många av de serier de snackar om, men är mer intresserad av hur det ser ut bakom scen, innan manuset ens är visat för skådespelarna.

Samtidigt är boken ganska sorglig. Georgie går verkligen ner sig i jobbet och känner att relationen med Neal håller på att spricka. Hon bryr sig knappt om mat, hygien och vad hon gör. Trots försök till hjälp från människor i närheten, är Georgie helt fokuserad på tidsresorna via telefon med Neal, och att försöka förstå och lappa ihop.

Jag ville läsa denna bok så fort jag såg att det är Rainbow Rowell som skrivit den. Annars hade jag förmodligen inte hade plockat upp den. Jämför med Rowells ungdomsböcker Eleanor och Park och Fangirl är Komma fram en besvikelse. Visst, det är en rätt bra feel good-bok, men mest känner jag "jaha, det var den boken". Rowell borde hålla sig till ungdomsböcker istället.

Första meningen: Georgie svängde in på uppfarten och var tvungen att gira för en cykel. 
Antal sidor: 333
Förlag: Gilla böcker, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Landline, 2014, översatt av Anna Thuresson

Skrivarworkshop i Huskvarna

De flesta inbjudningar jag får till bokrelaterade evenemang ligger sådär 30-40 mil hemifrån. Gärna på vardagsmorgnar eller -kvällar, och därmed väldigt svåra att närvara vid. Därför blev jag väldigt glad (och lyrisk och taggad och inspirerad osv) när jag såg att Lisa Bjärbo ska ha en skrivarworkshop på Huskvarna bibliotek! Hon är en av de bästa ungdomsboksförfattare jag läst och hennes böcker inspirerar mig till eget skrivande. Kan det blir bättre än att få gå på workshop med henne?

Kanske bor några av er i närheten av Huskvarna? I så fall är detta inlägg tillägnat er!

Evenemanget äger rum lördagen 14/11 klockan 9-15. Beskrivningen ser ut såhär:
Hur hittar man på en trovärdig huvudperson? Hur skriver man dialog? Och hur kommer man igång med skrivandet utan att få prestationsångest? Författare Lisa Bjärbo håller i denna skrivarworkshop för ungdomar och vuxna, där vi får prova på att skriva skönlitterära texter. Handfasta tips och tricks och praktiska övningar utlovas!

Intresserad? Läs mer här och anmäl dig, så kanske vi ses!

Gråt och humor

Det är sällan jag visar känslor när jag läser. Men ibland händer det. I dagens A-Ö-boktagg handlar det om detta.

G - Gråt. En bok som lämnade dig i tårar.
Tårarna slutade inte strömma när du läst den här boken.
En ung kvinnas sista ord läste jag ut på ett flygplan. Trots att jag inte brukar gråta bland en massa folk, kunde jag inte hålla tillbaka tårarna när jag läste slutet av denna bok.

H - Humor. Den roligaste boken du någonsin läst.
Här strömmade tårarna av en helt annan anledning. Du kunde inte sluta skratta när du läste den här boken.
Jag, min syster (och mamma med?) skrattade högt ett antal gånger när vi, var för sig, läste Min pappa är snäll och min mamma är utlänning. Fyndig, rolig, dråplig. Rekommenderas!

Skriva barnbok - Annika J. Nasiell

Det finns rätt många skrivhandböcker, men författaren till Skriva barnbok tyckte det saknades en som inriktar sig mot barn. Därför knåpade hon ihop sina bästa knep, och samlade dem i en liten bok. Kort och koncist får hon med en hel massa inspiration.

Min rekommendation är att sitta med penna och papper redo. Dels för att det (enligt mig) är okej att anteckna och markera i denna bok, dels för att det finns inspirerande skrivövningar att göra. Det är bra att "teorin" kan få praktiseras snabbt, och det är nyttigt att göra småövningar innan en ger sig på det stora projektet: att skriva en bok. Författaren menar (som så många andra som är insatta) att det behövs mycket arbete även för en barnbok på "bara" 20 sidor. Barn är kanske många gånger smartare än vi tror, och de har lätt för att visa vad de tycker och känner. Om en bok inte är bra säger de det, det spelar ingen roll om det är en prisbelönt författare som skrivit eller om det bara är några sidor kvar. Det finns ju så många andra bra böcker en kan ge tid åt istället!

Boken tar upp gestaltning, den dramatiska kurvan, berättelsen ingredienser, börja och sluta, tempus, miljöbeskrivningar och så vidare. Det ges inga djupa förklaringar, utan är mer överskådlig, men jag tycker ändå att den är informativ. Och framför allt: inspirerande!

Första meningen: När jag var sex-sju år läste jag Pippi Långstrump. 
Antal sidor: 110
Förlag: Unga Lava, tack för recex!
Utgivningsår: 2015

Augustpriset 2015 - de nominerade

Idag tillkännagavs vilka boktitlar som blivit nominerade till Augustpriset 2015, och vilka noveller som tävlar om Lilla Augustpriset 2015. Du hittar dem allihop här, jag tänker fokusera på de nominerade barn- och ungdomsböckerna.

Jag tycker det är tråkigt att endast en ungdomsbok blivit nominerad. Men den som blivit nominerad, När hundarna kommer - Jessica Shieffauer, Bonnier Carlsen, är däremot en riktigt bra bok, och den förtjänar en nominering. Det var även en av dem jag trodde på inför dagens avslöjande.
De fem andra är:
Nu är det sent! - Emma Adbåge, Rabén & Sjögren
Iggy 4-ever - Hanna Gustafsson, Galago
Din tur, Adrian - Kristin Lidström och Helena Öberg, Bokförlaget Mirando
Ishavspiraten - Frida Nilsson, Natur & Kultur
Alla går iväg - Eva Lindström, Alfabeta

Kristin Lidström och Helena Öberg,

Kristin Lidström och Helena Öberg,

Det är roligt att böckerna kommer från sex olika förlag! Särskilt roligt med de lite mindre förlagen. Av de fem sistnämnda böcker har jag bara hört talas om, men inte läst Iggy 4-ever. Därmed har jag inte särskilt mycket att säga till om...

23 november får vi veta vem som vinner.

Har du läst någon av böckerna? Vilket tycker du ska vinna? Rösta gärna i omröstningen till vänster.

CP-barnet - Lena Helgesson

De senaste åren har Jonas Helgesson fått mycket uppmärksamhet och blivit känd som CP-killen som inte väjer för något. I två böcker har han berättat om sitt liv, från det att det dröjde 40 minuter efter födseln innan han började andas, till det att han gör det omöjliga, igen och igen. Nu är det hans mammas tur att berätta. Lena Helgesson tar oss med under de första 18 åren i Jonas liv

Underrubriken sammanfattar boken rätt bra: kampen, sorgen, glädjen. Det handlar om kampen att få ett handikappat barn, dels att erkänna det för sig själv, men också allt det extra arbete det kan kräva. Detta leder också till en sorg, och frågor av typen "varför just vi?", men även otroligt mycket glädje när Lena får se alla de framsteg Jonas tar som läkarna trodde skulle vara omöjliga. Främst handlar det dock om Lenas otroliga kärlek till Jonas. Han är inte CP-skadan. Han är en fantastisk person, och så har han en CP-skada.

Jag har läst Jonas Helgessons böcker, och hört honom på föreläsningar och stand up ett antal gånger. Ändå tycker jag denna bok har en del att ge, framför allt att för att det nu är Lenas perspektiv. Hon försökte många gånger under Jonas uppväxt vara och verka stark, men det är fint att hon vågar dela med sig av sin kamp, ångest och smärta. Jag hade dock velat ha mer av hennes tankar. Jag ville gärna läsa mer om övriga familjen. Boken kretsar kring Jonas och Lena, storasyskonen och pappan nämns inte ens vid namn. Hur hanterade de det här? Vad sa storasyskonen när Jonas fick så mycket tid av sina föräldrar? Svar och funderingar kring detta saknade jag.

Jag tror att denna bok kan vara ett stöd för föräldrar till CP-skadade barn, och kanske handikappade barn generellt. Det kan få bli en igenkänning, en tröst och en peppning att orka vidare. Det här är en häftig historia, fylld med hopp om att ingenting är omöjligt, bara man är envis, tror och verkligen vill.


Första meningen: Det dånande ljudet av handklappning från 1 600 människor blir som ett crescendo som stiger upp mot taket i det fullsatta Cirkus i Stockholm. 
Antal sidor: 193
Förlag: Libris förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2015

Hösten 2015, så många viktiga böcker

I höst har det getts ut många böcker som jag recenserat ungefär "mycket igenkänning, viktigt för dem som varit i liknande situationer". Det som är extra speciellt är att böckerna behandlat svåra ämnen. Till exempel självmord, död, mord, klasskillnader, ångest, depression, social fobi. Det är så bra! Innebörden i orden är såklart inget bra, men de är tyvärr vardag för många, och därför är det så bra att det inte läggs tabu över dessa ämnen. Några exempel:

Djupa ro handlar om fyra vänner som får åka på sin väns begravning. Hur hanterar man sorgen? Varför dog han? Hur går man vidare?
April, April utspelar sig på ett behandlingshem för ungdomar. Berättaren Hugo har försökt ta livet av sig, och tillsammans funderar ungdomarna kring vad det finns att leva för.
Var är Audrey? Handlar om Audrey som lider av ångest och social fobi.
När hundarna kommer behandlar destruktiva relationer och en bror som plötsligt blev en mördare. Hur hanterar man det? Vad är kärlek, och vad kan vända det till något annat?
Som eld tar upp klasskillnader och hur svårt det kan vara att korsa gränserna när kärleken vill göra det. (kom ut i somras)
Wallflower kom visserligen inte ut i år, men jag vill ändå ta med den, eftersom huvudpersonen inte är så där självsäker och verbal i alla situationer. Precis som jag. Och många andra.


Det som är extra bra med de här böckerna är att de utspelar sig mitt i vardagen. Det är inga självhjälpsböcker med undervisande ton, utan landar mitt i ungdomars verklighet, där det kan vara lätt att känna igen sig. Även om man känner att livet är bra, finns det många tankar som är gemensamma med de som har ångest, lider av social fobi, eller har en vän som nyss dött. Det är inte så att dessa böcker normaliserar problematiken, men de vill visa på att det är vardag för många. Det kan öka vår förståelse för andra människor. Jag hoppas i alla fall verkligen att det är vad böckerna leder till.

Det finns många fler böcker, även sådana som blivit utgivna tidigare, och säkert fler som kommer, som borde vara med här.
Har du fler böcker som borde upp på listan?

April, April - Mattias Edvardsson

Hugo hamnar på ett behandlingshem efter att ha försökt ta livet av sig. Där bor redan tre ungdomar, Nico, Julie och April. Med "förtroendecirkeln", hemliga nattupptåg och mängder med pratstunder och funderingar försöker de fyra hitta något att leva för.


Det som lockade mig att läsa den här boken var den annorlunda skådeplatsen: ett behandlingshem för ungdomar. På denna plats får ingen komma på besök, telefontiden med anhöriga och vänner är mycket begränsad och huvudfokus ligger på att var och en ska bli så frisk och fri att hen kan leva i samhället igen. Boken har få karaktärer, men de som finns har desto mer att berätta. Det är nog just personporträtten som gör boken bra. De fyra är ganska olika, och de har ju i princip tvingats ihop, men finner stöd i varandra, och det är fint att se.

Som vanliga ungdomar har den har Hugo, April, Julie och Nico mycket att fundera kring, och kanske extra mycket efter det de varit med om. Författaren väjer inte för de svåra tankarna om hopplöshet och anledningarna till att ungdomarna hamnat där de är. Däremot fastnar inte texten i det svarta, utan pratar om tillfrisknandet och att försöka hitta en mening med ett liv man inte orkat med eller skulle vilja lämnat.

Jag gillar boken. Skådeplatsen är det som utmärker den, och jag tror detta är en viktig bok för de som varit i liknande situationer, eller de som är närstående till någon som skulle kunna vara karaktär i denna bok.

Första meningen: Min fröken på mellanstadiet sa alltid att livet blir vad man gör det till. 
Antal sidor: 264
Förlag: Opal, tack för recex!
Utgivningsår: 2015

Eftertänksamhet och fattig

Idag blir det två biografier i A-Ö-boktaggen.

E - Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.
För ungefär två år sedan fick Elise Lindqvist, eller "Ängeln på Malmskillnadsgatan", som hon kallas, mycket uppmärksamhet. Hon har varit prostituerad, men har kommit ur det, och hjälper nu unga flickor i Stockholm att komma ur prostitutionen. Med tanke på intervjuer i tv och denna bok tänkte jag mycket på Elises berättelse och hur avskyvärt vårt samhälle är ibland. Bokrecension finn här.

F - Fattig. En bok med en fattig huvudkaraktär.
Den här stackars huvudkaraktären har det inte lätt i livet. Kanske det blir bättre senare?
Eunsum Kim har verkligen inte haft det lätt i livet. Som barn försökte hon, tillsammans med delar av familjen, under nio år fly från Nordkorea. Hemsk, gripande biografi: Nordkorea: nio år på flykt från helvetet.

Ge plats för barn- och ungdomslitteraturen!

Att diskutera barn- och ungdomslitteratur är det många som tycker är roligt. Bland dem finns väldigt sällan medierna, vilket leder till ett underskott vad gäller recensioner av barn- och ungdomsböcker, samt intervjuer med författare till sådana. Detta diskuterade Johanna Lindbäck på Bokhora, och efter det kompletterade Lisa Bjärbo inlägget med en lista på frågor som författare till vuxenböcker sällan får, men som barn- och ungdomsboksförfattare tydligen ska ha bra svar på. Följande punkter är direkt saxade från Lisas blogg:

10 frågor en författare som skriver för vuxna aldrig behöver svara på:
1. Jag har inte hunnit läsa din bok, vad handlar den om?
2. Vad är egentligen en vuxenbok?
3. Hur kommer det sig att du skriver just vuxenböcker?
4. Får man verkligen skriva om tunga saker, som döden och sorg, i en bok för vuxna?
5. Har du som författare något ansvar för läsaren, jag menar, vad händer om Torsten, 55 år, mår dåligt av att läsa om mordet du skildrar i din bok? Är det något du tänker på när du skriver?
6. Vad tycker du om vuxnas läsning? Har du några tips på hur man ska få fler vuxna att läsa böcker?
7. Vad tycker du om dagens vuxenböcker, rent generellt?
8. Hur kan du, som är 54 år, skriva om en huvudperson som är 41 år?
9. Vad vill du säga till dagens vuxna?
10. Hur ser dina planer för framtiden ut, ska du skriva en riktig bok snart?

Listan känns rätt skrattretande. Om man vänder på det, och inser att det här är frågor barn- och ungdomsboksförfattare ofta får, är det mindre roligt. Så oproffsigt. Så nedvärderande.

Vuxna är olika och tål vad som helst. Barn och unga (0-18 år) är en homogen grupp som inte kan reflektera, och som bara ska läsa mysiga historier med lyckliga slut. Är det så vi tycker och tänker? Johanna skriver i sitt inlägg om de mest utlånade böckerna 2014, och den första fjärdedelen är överöst med barn- och ungdomsboksförfattare. Säger det något till journalister i olika medier? Det kanske är dags att ge lite av deckarförfattarnas intervjuplatser till några av dem på den där listan. Till några av dem som skrivit de mest utlånade böckerna i Sverige. Ja? Bra. Det vore på tiden.

Djupa ro - Lisa Bjärbo

För ungefär en och en halv vecka sedan utbrast jag såhär på instagram: "Jag kan tyvärr inte plugga (eller städa, tvätta, diska, kratta löv, gå ut osv) mer idag, FÖR JAG HAR FÅTT LISA BJÄRBOS NYA BOK PÅ POSTEN!". Och sedan skrev Lisa "Du har mitt fulla stöd till att strunta i allt annat och bara läsa, läsa, läsa :)"

Visserligen är Lisa något partisk i denna diskussion, men hon har rätt i att man borde strunta i allt annat innan man har läst hennes nya bok. För den är såå bra!!

Okej, nu snackar vi lite om innehållet. Ludde och David bor i Norge och rensar fisk när de får reda på att deras barndomsvän Jonathan är död. Tillsammans med de andra i gänget, Paula och Tove, beger de sig hem till det lilla småländska samhället Ingelstad för att gå på begravningen. Ingenting är som förut. Jonathan saknas. Men de i gänget som är kvar klamrar sig fast i varandra för att försöka överleva.

Den här boken skiljer sig rätt mycket från Lisas tidigare ungdomsböcker (se nedan). Även om de behandlar viktiga ämnen, så har de inslag av humor och är ändå rätt "lätta" (på ett bra sätt). Den här boken är däremot SORGLIG. Därför tror jag inte att den passar alla, men för de som vill läsa något sorgligt och verklighetstroget, kanske gråta en skvätt, så är det här en perfekt bok.

Boken förmedlar så mycket känslor! Karaktärerna känns väldigt levande och intressanta. Läsaren får följa David, men jag tycker ändå jag fick lära känna hans vänner rätt bra. De lever så tätt ihop när de återsamlas i sin hembygd, och det finns något magiskt över den vänskapen. Jag tänkte flera gånger att "allt kommer ordna sig snart", men liksom karaktärerna blir jag gång på gång blir jag påmind om att Jonathan är död. Blandat med sorgen och smärtan pågår det verkligen livet. Kompisarna pratar inte så mycket om vad som hänt sedan de tog studenten, men de har så många gemensamma minnen att de kan prata i tystheten.

Det är sällan jag vågar dela ut fem stjärnor till en bok på goodreads, men denna bok är värd det. Den är riktigt bra skriven, intressant och rätt oförutsägbar. Jag var rädd att jag skulle ha för höga förväntningar på Bjärbos nya bok, eftersom jag gillat de tidigare mycket, men hon visar att hon kan ännu mer, att det här med sorg, saknas och allvar inte är något hon lägger tabu över. Boken går djupt in i sorgen, men är inte helt nattsvart ändå. Jag tror denna bok kan vara väldigt viktig för de som förlorat en nära vän. Därför blir den ett viktigt inslag i dagens ungdomslitteratur. Ett stort plus är att huvudkaraktärerna är 20 år. När hände det senast?

Första meningen: Vi har åkt buss 240 mellan Växjö och Ingelstad så många gånger att varje krök på vägen känns bekant, trots att jag blundar.
Antal sidor: 266
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Författarens tidigare ungdomsböcker: Det är så logiskt alla fattar utom du, Allt jag säger är sant och tillsammans med Johanna Lindbäck Vi måste sluta ses på det här sättet.

Läsrapport: september

I september har jag nog inte läst en enda bok som jag inte gillat. Boken jag lyssnade på var jag visserligen inte så förtjust i, men de jag läst har jag uppskattat. Några av dem till och med lite extra.

Jag har läst:
När hundarna kommer - gillade lite extra
Svart sommar
Var är Audrey?
Mördarens apa - gillade lite extra
Vad gör man inte
Det är mycket man inte måste
Djupa ro - gillade lite extra

Jag har lyssnat på:
Unga poeters sällskap 


Vilken bok gillade du lite extra i september?