Binas historia

av Maja Lunde

England, 1852: Efter veckor av ingenting har William äntligen fått idén om bikupan som ska rädda honom och sonen och ge dem berömmelse.
USA, 2007: George pysslar med sina bikupor och förbereder dem för att sonen ska ta över, samtidigt som han försöker undvika den mystiska bikollapsen.
Kina, 2098: När Tao lever finns inga bin kvar och hon önskar att hennes son ska få ett bättre liv än vad hon själv haft. Tills allt vänds upp och ned.

Det förvånade mig att en bok om bin kunde bli så populär och omdiskuterad som den här. Men så är det ingen faktabok som jag först trodde. Eller, egentligen kanske det är det. För Maja Lundes roman beskriver binas livsviktiga uppgift och vad de beryder för tre olika generationer. Samtidigt finns det mycket sanning och med tanke på att Georges 2007 är nära oss och vår verklighet, är den mycket aktuell. Särskilt efter en sommar som visar på hur vi påverkar vårt klimat negativt. Vi nås av rapporter om binas utsatta situation, och kan läsa om hur förskräckligt det kan bli om vi inte gör något för att räddar dem.

Jag var tveksam till att läsa den här boken, eftersom det är en dystopi som mycket väl skulle kunna bli verklighet. Jag var rädd för klimatångest, och visst finns det stråk av sådana känslor. Jag lyckades dock skjuta undan katastroftankarna och försökte tänka kreativt. Det som istället gav mig ont i magen var alla desperata förhoppningar som hellre lyssnade in förflutna drömmar än verkligheten. Lunde har fångat det väldigt bra, tillsammans med ambitionerna, förväntningarna, frustrationen och hopplösheten. Boken rymmer så många känslor, så mycket hopp och hopplöshet.

Även om det vid vissa passager var lite jobbigt att läsa, rent känslomässigt, uppskattade jag verkligen att läsa de spännande personporträtten. Trots att berättaren växlar mellan William, George och Tao tycker jag att jag får en bra bild av dem allihop. Liksom det brukar när det gäller den här typen av berättande, har varje karaktär sina delar av boken då det är mer spännande att läsa om dem. Det ger ett bra driv.

Maja Lunde följer upp sin fristående serie med böcker om klimatet med Blå. Binas historia är däremot en mycket bra, aktuell och brännande bok som jag kan rekommendera.

Första meningen: Som förvuxna fåglar balanserade vi på var sin gren med en plastbehållare i ena handen och en fjäderpensel i den andra.
Antal sidor: 458
Förlag: Natur & Kultur, 2017
Originaltitel: Bienes historie, 2015
Översättare: Lotta Eklund

Jag hatar kaniner och blommor och barn

text av Per Nilsson, illustrationer av Lisen Adbåge. Recensionsexemplar från förlaget.

En bitter och sur hund går på promenad. Han gillar inte mycket av det han ser. Inte barn eller katter eller blommor. Fjärilar smakar bara papper. Man han gillar havet. Och Tage. Tage tycker han riktigt mycket om!

Jag måste börja med att prata om det här med hat, för det gör den här boken. Redan när jag läste titeln fick jag en klump i magen och undrade hur förlaget kan publicera en färgglad bilderbok med ordet hat i titeln. I texten nämns ordet sedan 4 gånger när den berättande huden visar vad hen hatar. Men egentligen tror jag inte det handlar om hat, utan om att ogilla. Alternativt att hunden har en dålig dag. Så varför använda ordet hat? Världen behöver inte mer hat, barn behöver inte höra det ordet mer än vad de redan gör genom nyheter och samhället. När ordet används så konsekvent i en barnbok normaliseras det, och hat borde vara det sista vi normaliserar! Hur gick det här genom korrekturen? Det gör mig ledsen.

Men, motsatsordet älskar finns med 9 gånger, vilket ju faktiskt är dubbel så många. Detta kommer dock när jag redan hunnit få en dålig känsla. Dessutom följs det aldrig av något utropstecken, så jag vet inte hur jag ska tolka det. Är berättaren ironisk?

Skogen och havet älskar jag.
Sommaren älskar jag och vintern.
Hurra för sommaren. Hurra för vintern.
Hurra för gula fläckar i snön.

Ett "hurra" måste väl följas av ett utropstecken för att vara glatt? Även om det finns många positiva ord i texten får jag ingen positiv känsla av dem. Istället får jag ont i magen av allt hat och den bistra stämningen. Hur ska jag läsa det när jag läser det högt? Ska jag ha kärlek eller ironi i rösten? När jag läste tyst för mig själv tolkade jag det mest som ironi, vilket tråkigt, för det finns ju trots allt mycket berättaren säger att hen gillar. Det är viktigt att lära barn att de inte behöver gilla allt, men jag tycker det är bättre att lära dem att de då ogillar de sakerna, inte hatar...

Bokens räddning är att flera av bilderna har härliga färger, är glada och roliga. Även här finns dock mörkare sidor, men mest som detaljer i en bättre helhet. Tyvärr räddar det inte boken, utan den får ett lågt betyg från mig.

Första meningen: Vi ska gå ut.
Antal sidor: 32
Förlag:  Rabén & Sjögren, 2018

PS. Jag gillar dig fortfarande

av Jenny Han

Detta är andra delen i serien om Lara Jean. Denna recension innehåller spoilers för den som inte läst första delen, Till alla killar jag har gillat.

Efter att inte ha pratat med varandra alls på några dagar, verkar det mesta reda ut sig mellan Lara Jean och Peter. Men så dyker filmklippet upp igen. Klippet från bubbelpoolen där det ser ut som att de har sex. Det sprider sig snabbt och Lara Jean vet inte vad hon ska ta sig till. För allt verkar fokusera på henne, trots att Peter gör precis samma sak som hon i filmen. Det bli komplicerat, särskilt när en gammal vän dyker upp i Lara Jeans liv igen.

Jenny Han tar med sig den mysiga, familjekära och ostabila stämningen från första boken. Jag uppskattar att Lara Jeans pappa och systrar får en stor plats. Kitty är en riktigt härlig karaktär som skruvar till händelser och ger rappa repliker som för andras liv framåt. Ganska stor plats får även det äldreboende där Lara Jean volontärjobbar. I första halvan var det rätt långtråkig läsning, men det ledde fram till bra handling i andra halvan av boken. Jag hade gärna läst mer om Josh, han verkar vara en så go person!

Det där med ostabil stämning, som jag skrev ovan, handlar om Lara Jeans relation till Peter. Jag tänker bland annat på att Lara Jean utsätts för slut-shaming, att jämnåriga kastar nedvärderande glåpord efter henne, medan Peter får ryggdunkar och uppmuntringar för precis samma händelse. Det är riktigt irriterande, men ändå bra att det tas upp. Det hela gör i vilket fall att relationen blir ansträngd och sätts på prov. Lara Jean och Peter (eller kanske mest LJ) pratar en del om sex. Jag tycker det är bra att Lara Jean står fast vid sin vilja att vänta med sex, trots att hon är ihop med en av skolans mest populära killar.

Jag tänker även på att Lara Jean har svårt att lita på Peter och att de verkar få svårare att konversera (förutom när det gäller sex). Jag blev känslomässigt involverad i detta (bra skrivet!), vilket var ganska jobbigt. Peter är jobbig. Vem är han? Vad vill han? Det finns så många karaktärer jag vill säga "men prata med hen då!" till. Lara Jean och Peter är definitivt två av dem. Lär de känna varandra bättre? Jag hade gärna läst mer om de två, för de verkar göra en hel del som läsaren inte får vara med om.

Lara Jean är vid första anblick en lugn, ordentlig flicka, men jag gillar att hon visar sig vara självständig och även att det strular till sig för henne. Allt är inte så smidigt som det verkar ha varit, vilket ger en bra karaktär.

Sammanfattningsvis är PS. Jag gillar dig fortfarande en bra uppföljare som jag hoppas blir värd en filmatisering. Den är mysig, härlig och fylld med spännande relationer, vilket ger läsning som passar perfekt när höstmörkret faller. Jag är lite besviken på Peter och att det känns som att det saknas vissa delar i boken. Jag vill dock läsa sista delen i trilogin, Nu och för alltid, Lara Jean, så fort den kommer ut!

Första meningen: Kära Peter, jag saknar dig.
Antal sidor: 338 
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel:  PS. I still love you, 2015
Översättare: Sofia Ejheden

Annalisa och skräpmonstret

text: Angeli Sjöström Hederberg, illustrationer: Caroline Sellstone

Under en samling på förskolan pratar Annalisa och hennes kompisar om skräp. Hon börjar fundera på hur det ser ut i naturen, på plaster i havet och mat som slängs i onödan. Det finns så mycket fint och bra i naturen! En kväll gömmer sig en skräpmonster under Annalisas säng. Först gör det henne rädd, men kanske kan hon göra något åt det.

De som är barn idag växer upp i följderna av tidigare och nuvarande vuxengenerationers oförsiktigheter och resursslöseri. Det är hemskt att barn ska känna obehag inför jordens förändringar, men samtidigt vet jag att det finns mycket hopp och en längtan efter att hjälpa jorden. När jag jobbade på förskola ville ett gäng av barnen ofta gå ut på skattjakt: de ville plocka skräp i dikena och berättade gärna om allt de samlat ihop. Vilka hjältar!

Annalisa och skräpmonstret tar upp både ångesten och längtan efter att hjälpa. Den skapar medvetenhet och inspirerar till att se allt det fina i naturen och vilja bevara det. Det är lätt att känna att det är kört, att det inte går att rädda vår planet, men med små medel kan vi tillsammans hindra miljöförändringar och underlätta för naturens liv.

Texten och bilderna bjuder in läsaren/lyssnaren med frågor om sådant som händer och faktafrågor. Vi kan hjälpa till att leta skräp och klura vidare på sådant vi hört om miljön. Jag uppskattar att det finns en barnbok som tar miljön på allvar, hoppas den här boken sprids till många förskolor och skolor.

Första meningen: Det här är Annalisa. 
Antal sidor: 28
Förlag: Idus förlag, 2018

För såna som oss

av Tiina Nevala och Henrik Karlsson

Jens drömmer om att bli författare och kanske även om något annat än lektorsjobbet på universitetet. Liv jobbar med en av Sveriges största författare på ett stort förlag och funderar över den där livsvägen som alla verkar förväntas vilja gå. De båda möts i en kioskkö på Kreta, Jens under en resa för att fira morbrodern, Liv när hon semestrar med sin sambo Martina. Efter ett kort möte möts de sedan vid ytterligare tre tillfällen som får stora konsekvenser.

Författarparet Nevala och Karlsson har tidigare skrivit en ljudboksserie för Storytel, men debuterar nu som bokförfattare. I sin roman varvas de båda huvudkaraktärernas berättande på ett snyggt sätt. Jens och Liv är komplexa karaktärer som vi får lära känna rätt väl. Det finns även andra bikaraktärer som presenteras precis lagom för att vi ska lära känna dem tillräckligt. Huvudpersonerna har många funderingar kring olika livsfrågor, både sådana som alltid verkar finns och sådana som kanske dyker upp oftare för sådana som de, det vill säga 35-åringar mitt i livet.

En del teman återkommer snyggt genom boken och även om karaktärerna inte märker det, finns det ledtrådar till läsaren som kan visa vartåt det bär. Å andra sidan är det ingen lättsmält relationsroman där vi vet händelserna i förväg. Istället överraskar den och har många bottnar. Jag gillar berättarsättet och de små detaljerade miljöbeskrivningarna som dyker upp ibland.

Både Jens och Liv har intressanta sysselsättningar. Liv ger oss en inblick i förlagsvärlden, jobbiga författare, budgetar och releasefester, medan Jens är lite mer utanför det där med sina författardrömmar. Jag hade gärna läst lite mer om hans jobb på universitetet och litteraturstudenterna.

Jag lyssnade på denna boken och hade lite svårt för Jens röst. Däremot är det bra att Jens och Liv har varsin röst, eftersom de så tydligt turas om att berätta. Detta är inget som märks rent berättartekniskt, det märks inte om Nevala och Karlsson skrivit varsin karaktär eller delat upp arbetet på annat sätt, vilket är skickligt.

För såna som oss är en relationsroman med lite tuggmotstånd som får mig som läsare att fundera över livet, samtidigt som den bjuder på lättsmälta partier som hör genren till.

Första meningen: Så, den där boken du skrivit, de vill alltså inte ge ut den?
Antal sidor: 369
Uppläsare ljudbok: Mirja Turestedt och Niklas Engdahl
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2018

Handbok för superhjältar, del 2: röda masken

av Elias och Agnes Våhlund

Detta är den andra boken i serien Handbok för superhjältar. Läs recensionen av första boken här.

Lisa försöker lära sig animaliska, men hennes hamstrar verkar inte förstå alls. Så frustrerande! Vad gör hon för fel? I skolan är allt som vanligt. Killarna fortsätter att mobba henne och ingen gör något åt det. När en ny superhjälte dyker upp i stan och räddar människor blir det dock helt annorlunda...

Det jag uppskattar mest med paret Våhlunds superhjälte-serie är de färgstarka och uttrycksfulla illustrationer som fyller uppslagen. Inkilat i dessa finns textrutor och jag tror det är ett mycket bra sätt att locka läsovana barn. Boken behandlar utanförskap och mobbing. Bokskaparna vågar ta i samtidigt som de på ett bra sätt visar hur fel mobbing är. Lisa påverkas såklart av orättvisorna, men superhjälten inom henne hjälper henne att kämpa vidare.

Ett spännande, barnnära äventyr med mycket att fundera kring. Boken lämpar sig bra för klassrumsdiskussioner.

Första meningen: Om man drömmer om något tillräckligt länge kommer det en dag att bli verklighet.
Antal sidor: 95
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Children of Blood and Bone: Solstenen

av Tomi Adeyemi

Orïsha var en gång ett land där magin flödade. Tills kungen utplånade magin och de flesta som bar på den. Tillsammans med den förrymda prinsessan inser Zélie att de skulle kunna ta tillbaka magin. De måste bara försöka ta reda på hur samtidigt som de försöker vinna över prinsen som gärna går i sin fars grymma fotspår.

Nigera, ungdomsbok och fantasy. Trots att jag sällan läser fantasy var det de tre ingredienserna som lockade mig. Det är svårt (nästan omöjligt) att hitta översatta ungdomsböcker från Afrika, Asien, Oceanien och Sydamerika, så en får liksom ta chansen när det väl kommer en som dessutom verkar hyllas i många länder.

Det jag uppskattar mest med Children of Blood and Bone är att många kvinnor får ta stor plats och göra allt, det vill säga inte bara typiska tjejgrejer eller bra grejer. De konverserar, har åsikter, smider planer, är med där det händer och får saker att hända. Så skönt! Det jag inte uppskattar med boken är att många människor dör. När jag läste författarens efterord fick det dock en liten förklaring, berättelsen är nämligen skriven i en tid då obeväpnade människor blev skjuta av poliser i Nigeria, utan egentlig anledning. Men ändå. Varför måste så många dö?

Inledningen är intensiv med många nya platser, en hel del historia att lägga på minnet och klaner att skilja åt. För en otränad fantasyhjärna blev det rätt komplicerat. Det händer dock saker hela tiden, så det är bara att hänga med. Zélie, prinsessan Amari och prinsen Inan turas om att berätta. Det är spännande att läsa ur olika synvinklar och jag tycker författaren lägger ihop det snyggt. De tre huvudkaraktärerna har både bra och dåliga drag och min sympati förflyttar sig lite ibland, vilket jag uppskattar. Det finns inga perfekta karaktärer, precis som i verkliga livet.

På grund av allt snack om klaner och gåvor och sånt där hade jag svårt att ta mig in i boken. Jag är för ovan att läsa om nya världar. Andra halvan av boken fick mer sammanhängande lästid och jag uppskattade den en hel del. Den första boken om Children of Blood and Bone är nyskapande och intelligent med stora doser girlpower och verklighet i en delvis ny värld. Bra ingredienser för en lyckad ungdomsroman!

Första meningen: Jag försöker att inte tänka på henne. 
Antal sidor: 530
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel: Children of Blood and Bone, 2017
Översättare: Carina Jansson

Hjärtat är en knuten hand

av Ingrid Ovedie Volden

Alines familj har flyttat till en ny stad på prov. Hon bestämmer sig för att inte försöka passa in, i hopp om att snart få flytta tillbaka hem igen. Inför ett skolarbete besöker hon hjärtavdelningen, där hon möter Oliver, vars pappa precis fått en hjärtinfarkt. De råkar stöta på varandra flera gånger där, och det blir allt svårare för Aline att hålla sig till de regler hon och kompisen satt upp för att få provflytten att misslyckas. Men utanför sjukhuset har inget ändrats, trots att det verkar som att Aline och Oliver har något ihop.

I årets kaosutmaning ska vi läsa en bok med en karaktär som har samma yrke som läsaren. Jag skulle kunna gå den enkla vägen och välja "student", eftersom jag aldrig läst om en karaktär som är vårdadministratör (vilket jag pluggar till). Jag tycker dock den här boken passar rätt bra in på utmaningen, eftersom den utspelar sig en del på en hjärtavdelning och jag extrajobbar på en hjärtmottagning.

Oliver är ledsen och vilsen efter föräldrarnas separation och förvirrad över mammas nya kille som vill ställa sig in. Samtidigt verkar hans pappa må allt sämre, men Oliver orkar inte ta hand om honom. När Oliver och Aline träffas på sjukhuset hittar de båda någon att prata med. Till min besvikelse vill han av någon anledning inte prata med henne utanför skolan, trots att de går i samma klass. Kanske för att hon ses som tyst och konstigt, men jag tycker inte riktigt att just det passar in i storyn.

Efter avslutad läsning såg jag att boken vänder sig till 9-12-åringar. Jag hade gissar på något äldre, men tror att den har en ganska bred målgrupp. Den är fin och lite poetisk i sitt metaforsnack om hjärtat och andra kroppsdelar, vilket jag uppskattar. En söt bok om ensamhet, vänskap, förälskelse och det svåra i det.

Första meningen: En snubbe, som inte är min pappa, står och väntar på mamma utanför vårt hyreshus.
Förlag: Natur & Kultur
Originaltitel: Hjertet er en knyttneve, 2017 
Översättare: Mats Kempe

Nya böcker hösten 2018

Det var längesedan jag gjorde ett inlägg med nya böcker jag vill läsa. Det har en förmåga att ta lång tid, och så växer läslistan väldigt snabbt... Nu har jag i alla fall knåpat ihop en lista. Om jag känner bokbranschen rätt kommer det publiceras många fler böcker jag vill läsa.

Augusti
* Ord i djupaste blått av Cath Crowley
* Skamlös av Amina Bile, Nancy Herz, Sofia Nesrine Srour och Esra Röise

September
* Ut på det djupa av Ulrika Lidbo
* En spellista för sömnlösa nätter av Déa Solin
* Ett hållbart liv av Naturskyddsföreningen, Johanna Stål och Nadia Nörbom
* När kastanjerna spricker av Camilla Lagerqvist
* Allt det här är sant av Lygia Day Peñaflor
* Mizeria av Melody Farshin 
* Innan ni tog oss av Lisa Wingate
* Sömnernas sömn - Elin Säfström

Oktober
* Doften av ett hem av Bonnie-Sue Hitchcock
* Nu och för alltid, Lara Jean - Jenny Han


Har du hittat några nya höstböcker du vill läsa?

Rysliga förskolan

av Lina Neidestam
Recensionsexemplar från förlaget.

En tidig morgon när mamma är sen till jobbet, lovar Jolly att ta med lillebror Milo till hans avdelning på förskolan. Redan i hallen märker de att något är konstigt. Inga andra barn har kommit än, det verkar finnas mystiska saker i de mörka hörnen, och värst av allt: de hör ett mystiskt ljud! Kan det vara en elak bläckfisk eller en häxa som hackar något till sin trollbrygd?

Det här är den första boken i en serie kallad Ryg & mys med "lagom läskiga bilderböcker för ganska små läsare". Först ut är serietecknaren Lina Neidestam, som debuterar som bilderboksskapare. Berättelsen börjar redan på första uppslaget och innehåller några läskiga detaljer: en mörk natt (fast egentligen är det tidig morgon) och ingen mer än den lilla familjen utomhus. Bokskaparen spinner vidare på de här läskigheterna, som är ganska typiska för barns rädslor, och lägger till otäcka varseler.

Nej, det är inte för läskigt. De där varelserna ser vid första anblick kusliga ut, men när en tittar närmre ser de rätt snälla ut. Däremot tror jag det är viktigt att känna in vad barnet en läser för tänker och känner. Kanske bryr hen sig inte, eller så bli det mest otäckt att gå och lägga sig? För den förstnämnde tittaren är det här en mysryslig bok med mycket fantasi och klurigheter. I det "mysiga" ingår en fin syskonrelation och ett storasyskons "ansvar" att vara tuff, men även vikten av att våga visa sina sanna känslor.

Rysliga förskolan är kanske inte den första bok jag skulle välja att läsa för ett barn, men jag tror absolut att det finns en målgrupp för den här serien. Det ska bli spännande att se vilka författare och illustratörer som dyker upp framöver och vad de hittar på.

Första meningen: Det är tidigt på morgonen, men det känns som mitt i natten.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Har du mens, eller?

text: Moa Eriksson Sandberg, illustrationer: Anna Märkevärn

Strax innan karateträningen upptäcker Ida blodfläckar i sina trosor. Är det mens? Nej, hon vill inte bli vuxen än! Om hon ignorerar det kanske det försvinner? Men nej, det är mens och i skolan blir det riktigt pinsamt...

Jag fick mens när jag var 12,5 år och då hade vi knappt pratat om det i skolan eller bland tjejerna i klassen. Liksom Ida hade jag svårt att förstå att allt det där blodet i trosorna var mens... Då hade jag gärna velat ha den här boken! Den fokuserar mycket kring mensen, men väver liksom in fakta på ett snyggt sätt i vardagshistorien, så att många i 11-årsåldern kan känna igen sig. Hur är det att ha mens? Hur kan man veta att det verkligen är mens och inte ett sår på snippan? Vad ska en göra när den kommer? Borde en skämmas för det? Det där berättar Eriksson Sandberg mycket bra om!

Boken är lättläst och lättillgängligt. Har du mens, eller? passar bra för de som snart ska få sin första mens, men jag hoppas även att den kan diskuteras i helklasser. Det skulle kunna göra att tjejer inte känner att de behöver skämmas över mens, samtidigt som killar kan få lära sig vad det handlar om, att det är helt naturligt och att det liksom inte finns någon grund för att komma på ret kring det.

Första meningen: Ida har ont i magen.
Antal sidor: 39
Förlag: Nypon förlag, 2018

Månadens bästa: augusti

Augusti blev en bra läsmånad, blandat med sista delen av semestern och två veckor jobb innan plugget drog igång igen. Jag har inte hunnit publicera alls många recensioner på de böcker jag läst. De flesta av dem kommer jag dock skriva om under september. Bland alla augustiböcker valde jag Jennifer Mathieus Moxie till bästa läsupplevelse.

Unga och vuxna
* För såna som oss - Tiina Nevala och Henrik Karlsson
* Brun flicka drömmer - Jacquelinne Woodson
* Bara dra - Ann-Helén Laestadius
* Härdarna - Karin Boye
* Children of blood and bone: solstenen Tomi Adeyemi
* Bära barnet hem - Cilla Naumann
* Godnattsagor för rebelltjejer - Elena Favilli och Francesca Cavallo
* Väldigt bra liv - J.K. Rowling 
* Allt som räknas - Ingrid Ovedie Volden
* Kärlek, hat och andra filter - Samira Ahmed




Barn
* Frallan räddar världen - Sara Ohlsson och Lisen Adbåge
* Handbok för superhjältar, del 2: röda masken Elias och Agnes Våhlund
* Har du mens, eller? - Moa Eriksson Sandberg

Bilderböcker
* Tågresan - Hannah Arnesen
* Lilla Valdemar - Lennart Eng 
* Utslängd från zoo - Megan Everett Skarsgård
* Harald och den lila kritan - Crockett Johnson
* Rysliga förskolan - Lina Neidestam
* Dom som bestämmer - Lisen Adbåge