Medan jag pluggar...

... det sista på vårens kurs, lämnar jag över ord och uppmärksamhet till inlägget Anna skrev om "Varför beskrivningar och bedömningar av tjejers utseende skaver". Intressant, frustrerande och tänkvärt. Läs det, så hörs vi  någon gång nästa vecka.

Så långt vi kan följas

av Susanna Martelin

Alex och K har hängt ihop sedan de gick i högstadiet. De är snarare som syskon än vänner, och så har det varit de senaste 10 åren. Nu kan de dock inte träffas lika ofta, eftersom Alex jobbar i stallet och precis har flyttat ihop med pojkvännen Rick, och K håller på med en fotoutställning. Mitt i detta händer något som inte får hända, och Alex liv går i bitar. Hur ska hon orka ta sig vidare efter detta?

Okej, vi börjar med en liten författarpresentation: Susanna Martelin vann Lilla Augustpriset 1998, och efter att ha deltagit i ett antal antologier och tidskrifter debuterar hon nu som romanförfattare. Och vilken debut det är!

Det var så här: jag sögs in i boken och ville gärna läsa läsa läsa, men insåg rätt snabbt att jag var tvungen att sluta i god tid innan jag skulle göra något annat, till exempel träffa människor. Alex och händelserna påverkade mig nämligen så mycket att jag nästan trodde jag var en av karaktärerna och en stund trodde att Alex problem var mina. Jag blev deppig när Alex blev deppig, jag blev en del av grälen, jag sökte skydd i stallet (jag som aldrig varit en häst-person). Den här ambivalensen är inget bra utgångsläge för att träffa andra människor, direkt. Men ett väldigt bra betyg för en bok! Språket är genomarbetat med snygga formuleringar som lyfter boken och handlingen är genomtänkt.

Han hämtar mig i sin skräniga gamla bil. Rutorna är nedvevade och en ljum vind smattrar omkring inne i kupén. Den här varma dagen hör inte hemma i mars, den verkar snarare vara en majdag som kommit vilse.                                                          s.7

Något mer jag gillar är vänskapen mellan Alex och K (och med risk för spoilers säger jag inte mer än så), och att de är lika gamla som mig, det vill säga 23 år. Kapitlen skiftar mellan dåtid (högstadiet) och nutid, vilket gör att bokens målgrupp och spänning breddas. Det blir som en "mellanåldersbok", alltså mellan tonåring och vuxen. Jag är vanligtvis inte så förtjust i sorgliga böcker, men den här gillar jag. Visserligen tyckte jag det var lite segt en stund i mitten, det blev lite för sorgligt, men slutbetyget blir ändå väldigt bra. Läs den.

Första meningen: En tisdagskväll i mitten på mars ringer K till mig.
Antal sidor: 237
Förlag: Alfabeta, 2017, tack för recex!

Den dubbla tystnaden

av Mari Jungstedt

Det här är sjunde delen i en serie. Om du inte läst de tidigare varnar jag för spoilers. Här finns senaste recensionen med länkar till de tidigare böckerna.

Semestern hägrar och liksom tidigare år planerar vännerna i ett villaområde i Visby för en vuxensemester. De sköter stora delar av livspusslet tillsammans. Nu ska de vara med på Bergman-veckan på Fårö, och sedan besöka Stora Karlsö. Men under resans gång försvinner en kvinna, ungefär samtidigt som en man flyter iland i Lettland på andra sidan Östersjön. Poliserna Anders och Karin får en hel del att fundera över, både vad gäller jobb och privatliv.

Eftersom jag inte är någon van deckarläsare eller deckarrecensent, blir det förmodligen ganska snarlika recensioner. Någon blir mördad, några utreder, det finns få bevis men på ett eller annat sätt binds de flesta lösa trådar ihop till någon form av lösning. Kanske är det här den gängse mallen för deckare. Skillnaderna mellan böckerna ligger istället i vad som händer mellan nämnda delar.

Jag hade gärna tagit bort morden och bara läst om utredningen och relationerna. I denna bok får det här med relationer mycket plats. Visserligen hör vi inte mycket av föräldralediga journalisten Johan Berg eller hans fru Emma Winarve, men däremot lär vi känna Anders och framförallt Karin bättre. Det tycker jag var väldigt intressant. Att Johan inte är med så mycket gör att mediavinkeln kommer lite i skymundan. Den finns kvar, och det är en vinkling jag gillat, men det har serieläsare redan läst rätt mycket om, så det känns intressant att den ger plats för annat. De som drar fördel av detta är vännerna i villaområdet. Det dröjer cirka 100 sidor innan någon hittas död, men det är ingen seg inledning för det. Istället lärde jag känna många sidor hos vännerna. Det var intressant att blicka in i en nästan sektliknande gemenskap, men även att höra om dolda intriger. Pluspoäng för det!

Jag gillade boken under läsningens gång, men liksom tidigare dröjer det nog ett tag innan jag läser nästa del. De är ju, som skrivet, ganska lika och förutsägbara i sina upplägg.

Första meningen: Bilen svängde av från den stora vägen och fortsatte på en traktorstig som ledde rätt in i skogen.
Antal sidor: 363
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2009. Bonnier pocket, 2010

Hjälparbyrån #1 Fallet med den försvunna enhörningen

text: Daniel Edfeldt, illustrationer: Mats Minnhagen

Under en tråkig sommarlovsdag startar tvillingarna Nova och Simon den halvhemliga Hjälparbyrån, som ska ta sig an alla möjliga problem. Snart söker en skogstomte upp dem och ber om hjälp med att hitta ett enhörningsföl han skulle ha vaktat. Plötsligt är de mitt inne i ett spännande fall, och sommarlovet känns precis som det ska.

Nova och Simon är rätt stereotypa karaktärer. Nova är framåt, impulsiv, äventyrslysten och vill gärna ha något fartfyllt på gång. Simon är en glasögonprydd boknörd som kan svåra ord och gärna tar det lite lugnare, särskilt om han ska tänka ut en plan. Karaktärsdragen eldas på genom boken och blir tydligare. Kan vi inte redan de där karaktärerna sedan ganska många år tillbaka? Tur är det i alla fall att det inte är tjejen som är den försiktiga. Jag funderar även på om de inte känns lite för gamla för sina tänkta 9 år, men jag känner å andra sidan inte särskilt många 9-åringar.

Boken vänder sig till 6-9-åringar. Den är ganska lättläst, men har rätt mycket text. Om barnet själv ska läsa passar den därför bättre till de som kanske växt ur LasseMaja-böckerna och vill ta sig an något lite mer avancerat. Illustrationerna är färre än i nämnda serie, men de finns där för att ge mer fakta om miljö och uttryck. Som högläsningsbok kan det bli mycket spännande!

Under äventyret i skogen stöter vi på ganska många magiska varelser. Några av dem ser vi på omslaget, men det dyker faktiskt upp fler. Jag funderar på om det kommer finnas några magiska varelser kvar till kommande böcker. Det känns som att boken vill ha med så mycket som möjligt, kanske hade det varit bättre att fokusera på några färre varelser?

Jag är skeptisk till boken. Jag fastnar inte riktigt. Vissa delar är förutsägbara, medan andra överraskar, och det gillar jag. Å andra sidan är jag inte så sugen på att ta tag de kommande delarna Fallet med sjömonstrets förbannelse (2016) eller Fallet med den magiska eldbäraren (2017), men efter att ha läst till exempel den här recensionen, tror jag ändå det här är bra läsning för den tänkta målgruppen.

Första meningen: "Ett-två-tre!" ropade Nova och släppte taget om gungan.
Antal sidor: 108
Förlag: B Wahlströms, 2015

Spring så fort du kan

av Sofia Nordin

Detta är andra delen i en serie. Om du inte läst En sekund i taget varnar jag för spoilers.

Ante lever i skogen i tron att han är den enda överlevande efter febern som verkar ha tagit hela mänskligheten. Men en dag hittar Ella och Hedvig honom, och han följer med till deras gård. Ante kan dock inte sluta tänka på smittan, och brottas med att han sällan vågar säga sin åsikt. Kanske är han kär, men går det ens tänka på en framtid?

I första boken efter febersmittan läste vi ur Hedvigs perspektiv, och när nu Ante tar vid berättandet har tre överlevare hittat varandra. Tillsammans kämpar tonåringarna för sin överlevnad, de lär sig mer om jordbruk och djurhållning, men samtidigt finns det vardagliga kvar. Trots att allt är förändrat, finns samma tankar om vänskap, rivalitet, kärlek och identitet kvar. Dessutom är det inte alltid lätt att leva tre personer ihop. Risken är att åsikterna går två mot en, och det gäller att välja sina strider.

Under första halvan av boken saknade jag mer av Hedvigs och Ellas perspektiv. Eftersom Ante berättar hamnar tjejerna ibland i skymundan och blir därmed ganska platta och anonyma karaktärer. Ante tänker å andra sidan väldigt mycket. Han funderar på vad han lämnade bakom sig, på de han miste i febersmittan, och vad som händer nu. Han funderar på hur han ska förhålla sig i sitt nya sammanhang och på vems sida han står, om han nu måste välja.

Att skriva om vardagliga tankar och händelser i en dyster framtidsvärld där alla måste kämpa för att överleva, är en bra, trovärdig och tänkvärd kombination. Livet kan förändras snabbt, men en del saker, beteende och tankar är svåra att ta ifrån oss. Vi kommer alltid söka vår och andras identitet. Det får vi se i denna intressanta, spännande och bra boken.

Första meningen: Jag borde ha rest mig och sprungit härifrån.
Antal sidor: 209
Förlag: Rabén & sjögren, 2014, tack för recex!

Coolt med ADHD

Det känns som att de senaste åren bjudit på många barn- och ungdomsböcker med en större mångfald av karaktärer. Jag tänker dels på hbtq-personer, men även karaktärer med olika diagnoser, levnadsöden och så vidare. Coolt med ADHD är en av de där böckerna.

text: Malin Roca Ahlgren och Susanne Israelsson Stenberg, illustrationer: Carl-Magnus Ramstedt

Vi möter Alice, snart 11 år, som ibland har väldigt svårt för att koncentrera sig. Hennes mamma och lärarna blir ofta arga på henne när hon missar utsatta tider, när hennes tankar svävar iväg och hon inte verkar lyssna. Alice försöker verkligen göra som de vuxna vill, men det fungerar inte alltid, och det kan Alice inte rå för. Ibland känns det som att ingen förstår henne.

När Alice får reda på att hon har adhd undrar hon vad som ska hända. Kommer diagnosen förändra henne? Blir hon någon annan? Vad ska lärarna och klasskompisarna säga? Nej, men att människor i hennes närhet vet att hon har adhd kan underlätta vardagen, både för Alice och dem.

Jag har inga stora erfarenheter av adhd, men tycker boken ger en bra bild. Först berättas en hel vanligt vardag med vissa svårigheter, något vi alla förmodligen skulle kunna råka ut för. När Alice börjar jämföra sig med sina klasskompisar kan vi dock gissa att Alice har lite svårare för vissa saker än de andra. Boken rymmer många känslor, Alice frustration när ingen verkar förstå, lärares ilska när de inte (vill) förstår Alice, klasskompisarnas blickar, men även mycket kärlek mellan Alice och hennes mamma. Det känns äkta, sorgligt vissa stunder, men hoppingivande andra gånger.

Jag vill rekommendera denna bok till de som lever eller jobbar med barn med adhd, för klasskompisar till barn med adhd eller, såklart, barn som själva har det.. Boken avslutas med några konkreta råd riktat till de barn som läser boken och kanske känner igen sig i Alices berättelse. Intressant, fiktivt lärorikt och viktigt.

Första meningen: Alice gå upp nu!
Antal sidor: 108
Förlag: Kikkuli Förlag, 2014

Wink Poppy Midnight

av April Genevieve Tucholke

Poppy bryr sig mest om sig själv och får lätt andra att göra som hon vill. Midnight är en av dem som förtrollats av Poppy, men som tröttnat på hennes sätt. Wink står utanför, bryr sig inte om vad andra säger, verkar vara i sin egen värld. Men är det hela sanningen? Eller ljuger någon av dem?

Jag kan inte låta bli att jämföra denna bok med Kanske är det allt du behöver veta och Den hemliga historien. Det är det här ambivalenta, att något smyger sig på som gör att jag börjar tvivla på det huvudpersonerna berättar och försöker få mig att se som sanning. Det är svårt att skilja på vad som hänt och vad som inte gjort det. Samtidigt verkar det finnas inslag, bara en aning, av något övernaturligt. Oväntat, intressant, förvirrande och spännande.

I grunden är det en ganska klassisk och välkänd story med olycklig kärlek, en drottning, en tönt och annan välkänd karaktärsklassificering. Identitetsskapande och utmaningar i personligheten ställs på sin spets på ungdomsromanvis. Poppy utnyttjar, andra funderar på vad de håller på med, men kan inte slita sig från henne. Midnight försöker ta livet i egna händer, men det är lättare sagt än gjort. Bryr sig verkligen inte Wink mer än vad det verkar? Och hennes familj, hur stor är den egentligen, och vad döljer de? Intressanta funderingar, och tillsammans med de tvivelaktiga perspektiven blir det annorlunda. Det lyfter boken från mängden och jag tror Wink Poppy Midnight kommer bli omskriven.

Jag känner mig kluven till vad jag tycker om boken. Kanske beror det på att författaren och karaktärerna lurade mig, manipulerade mig att tro något som inte var sant. Å andra sidan såg jag det komma, vilket var genialiskt och väldigt spännande och intressant. Jag ångrar inte att jag läste boken, men den hamnar inte på någon topplista.

Pluspoäng till det snygga omslaget!

Första meningen: Första gången jag låg med Poppy grät jag.
Antal sidor: 250
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017, tack för recex!
Originaltitel: Wink Poppy Midnight, 2016
Översättare: Carina Jansson

Legenden om Sally Jones

av Jakob Wegelius

En stormig natt i den afrikanska regnskogen föds en gorillaunge. Några månader senare blir hon tillfångatagen, såld och får namnet Sally Jones. Hon tas till Turkiet och flera andra platser, hon hamnar i ägor hos många olika människor som lär henne olika saker. Utnyttjad, förnedrad, hyllad. En historia om längtan, svek, resor, och hopp.

Det här är första boken om Sally Jones, men jag läste den fristående uppföljaren Mördarens apa för något år sedan. Det skulle jag inte ha gjort. Hade jag läst böckerna i rätt ordning hade jag förmodligen tyckt om första boken mer. Det handlar inte om att jag blir spoilad, utan om olikheterna. Mördarens apa har hela 617 sidor med flera detaljerade bilder men mycket text. Legenden om Sally Jones nöjer sig med drygt 100 sidor med mer illustrationer än text. Texten tar visserligen läsaren på allvar med flera lite komplicerade ord och beteckningar (städer, belgiska officerare osv), liksom i uppföljaren, men eftersom det händer så mycket känns händelserna mest ytligt beskrivna. Det blir som en snabbversion av något som skulle kunna bli mycket bättre och gå djupare och intressantare i en längre roman. Kanske insåg förlaget/författaren detta och skrev uppföljaren, för den är ju riktigt bra!

Däremot är det lite roligt att två böcker i en serie kan bli så olika. Dels text, bild och omfång, men även att detta är en smal, hög bok. Formatet känns visserligen något exkluderande, bredare sidor hade gjort det lättare att ta sig in i berättelsen. Men det är en intressant tanke med olikheterna, och om du läser böckerna i rätt ordning tror jag du kommer uppskatta även första boken.

Jag gillar att de färgglada illustrationerna och texten ligger tätt ihop. De blir inte två olika medier utan ett tillsammans. Tillsammans för de berättelsen framåt, och det finns mycket att titta på både för den som lyssnar och läser. Ett härligt, spännande och ibland lite otäckt äventyr som ger stor plats för fantasier. För de luckor berättelsen lämnar kan säkert en fantasifull person fylla i med spänningsfyllda äventyr.

Första meningen: Berättelsen börjar en tropisk ovädersnatt för ett hundratal år sedan.
Antal sidor: 107
Förlag: Bonnier Carlsen, 2008

Svar om kursen "Bilderboken i teori och praktik"

Jag undrade om ni vill veta mer om den kurs jag läser, och fick därmed några frågor jag tänkte svara på idag.

Hur är upplägget?
Redan vid kursstart i mitten av januari fick vi alla uppgifter, inklusive hänvisningar till kurslitteratur och skönlitteratur, om alla de uppgifter vi skulle göra. Vi jobbar med varje uppgift i cirka två veckor. Vi gör och redovisar alltså en uppgift i taget, men det är fritt att börja med nästa så fort en vill. På vissa uppgifter har vi kommenterat varandras arbete, en uppgift var diskussionsuppgifter i olika grupper. Sista uppgiften är ett paper, alltså ett lite större arbete.

Har ni seminarier över nätet?
Vi har haft 3-5 (beroende på val av uppgift) inspelade föreläsningar på nätet, som vi har kunnat titta på när vi vill. Det har varit smidigt, eftersom jag jobbat mycket under tiden. Kursen är därmed helt på distans, inga fysiska träffar, bara eget arbete, men med diskussioner som drivits framåt när studenterna haft tid.

Är denna sista uppgift den enda ni examineras på?
Vi har haft flera inlämningar under terminen och får betyg på alla de uppgifter vi gör, inklusive de diskussioner vi haft. Ibland har det handlat om betygen U-VG, ibland bara om U eller G.

Lilla Sticka i landet lycka och Huset som vaknade

Letar du efter (barn)böcker för bildernas skull? Då kan jag varmt rekommendera samarbetet mellan Martin Widmark (text) och Emilia Dziubak (bild). 2016 släppte de sin första bok Lilla Sticka i landet lycka:

En kväll berättar Julia för Daniel om när hon var en liten flicka. Hon saknade sin bror och med hjälp av en kälke gav hon sig ut för att leta. Plötsligt hamnar hon i landet Lycka där hon möter Herr Jacobi och den elake Krabban som samlar på pärlor.

 

I januari kom Huset som vaknade (recenserad här):

En gammal man går ensam genom sitt hus och släcker för natten. Plötsligt knackar någon på dörren. Vem är det som stör så här sent? En liten pojke ber den gamle ta hand om en krukväxt. Mannen tar emot, men är inte nöjd. Han har väl inte tid att hålla liv i ett litet frö!

Jag är så fascinerad av illustrationerna! De fångade mig direkt med sin magiska närvaro och alla känslor och uttryck de förmedlar. De är genomarbetade och jobbar verkligen bra ihop med texterna. I många fall skulle de fungera bra utan texterna också. Ett riktigt bra samarbete som jag gärna ser mer av. Den andra boken är nämligen ännu bättre än den första.

Till Vildingarnas land

av Maurice Sendak

Max är på bushumör, men mamma tycker han är alldeles för vild. Plötsligt börjar det växa träd i Max rum. Det kommer fler och fler, en sjö och en båt. Max hoppar i båten och far till vildingarnas land.

Den här boken har varit älskad sedan 1963 och nämns i ungefär alla fackböcker jag läst om bilderböcker (och det börjar bli en del nu). Varför? Jo, när den kom var den en av de första böckerna att skilda ett barns inre liv med fantasi, känslor och drömmar. Boken har få meningar, vilket gör att bläddringen blir en del av dramaturgin. Ju längre in i boken/Max fantasi vi kommer, desto större plats får bilderna. Från att ha varit ganska små finns det några uppslag i rad som helt saknar vita partier och ord. Här finns plats för läsaren att fundera ut vad som händer, kanske kan det bli en annan berättelse. Det är härligt att fantasin får ta så stor plats!

Jag gillar den, och den gick hem hos 5-åringarna på jobbet också.

Första meningen: Den kvällen när Max hade tagit på sig sin vargdräkt levde han bus på alla möjliga sätt så att hans mamma till slut ropade "VILDING" till honom.
Antal sidor:
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2010 (första gången 1963, omarbetad 1991) 
Originaltitel: Where the wild things are
Översättare: Boris Persson

Bilderboken i teori och praktik: slutprojekt

Som trogna läsare säkert snappat upp läser jag distanskursen "bilderboken i teori och praktik" vid Linnéuniversitetet i vår. Tiden har verkligen gått fort! Jag har min sista deadline 30 april, därefter blir det lite responsarbete, men sedan är den redan över. Jag har lärt mig väldigt mycket och upptäckt särskilt illustrationer i bilderböcker på helt andra sätt. Det känns väldigt roligt!

I april är det i alla fall dags för slutprojekt. Jag ska kombinera min litteraturvetenskapliga analys med ett bokprojekt med 5-åringarna på mitt jobb. Vi ska prata om känslor och fantasi/verklighet. Det ska bli väldigt intressant och roligt. Hoppas bara de orkar sitta still en lite längre stund...

Jag funderar på om ni är intresserade av att veta mer om kursen eller perspektiv på bilderböcker? Om så är fallet, skriv ett ja eller en fråga! Kursen går redan till hösten igen, just saying...

Men låt mig va då! - två bilderböcker om att vilja vara för sig själv

Under min skoltid hörde jag cirka femtiosju gånger att jag borde vara mer "muntligt aktiv" på lektionerna. Jag gillade inte att prata på lektionerna, jag visade hellre det jag lär mig skriftligt. Trots allt det där snacket kammade jag hem bra betyg. Men ändå. Det där förföljer mig fortfarande: ta för dig mer, prata mer, bla bla bla.

Jag har läst två bilderböcker som handlar om Flisan och Alfred, som helst hade varit för sig själva.

Flisan har en ny sax och vill gärna klippa lite. Då knackar Berit på altandörren och vill leka med Flisan. Berit gör allt hon kan för att få med Flisan ut, men Flisan vill ju inte, och det verkar varken Berit eller Göran förstå.

Alfred är ganska liten. Han krymper när mamma, pappa och barnen på förskolan tittar på honom. På släktkalaset blir det ännu värre. Men då händer något som gör att Alfred börjar växa. Han blir större och större tills han knappt får plats inomhus!

Jag kan hitta igenkänning i båda de här bilderböckerna, och jag tror många, både barn och vuxna, kan göra detsamma. Här får de introverta barnen plats, här får de visa upp sin vardag. När jag läste Alla tittar på Alfred för mina 4-5-åringarna tror jag dock det där gick över huvudet på dem, men förhoppningsvis kan de känna igen sig i liknelsen om de själva är med om det. Jag gillar att Alfred inte är någon "perfekt" karaktär. Först är han någon i underläge, men sedan blir han tvärtom någon med makt, en makt som inte är så lätt att hantera på ett bra sätt alla gånger.

När det gäller Ska vi va? tror jag många kan minnas någon klasskompis som alltid ville leka, trots att du egentligen inte ville. Att bara vara hemma är ibland väldigt skönt! Och ibland är "ibland" väldigt ofta. Boken får med flera perspektiv: Flisan som vill vara sig själv, intensiva och envisa Berit och den oförstående extraföräldern Göran. Boken känns lite lång, men den hinner få med många aspekter och tar barnen på allvar: du har rätt att själv få bestämma vad du vill och inte vill göra.

Jag uppskattar att de introverta karaktärerna får utrymme, att författare och illustratörer visar på mångfalden av människor. Alla är inte födda till extroverta försäljare med extremstort kontaktnät. Tack och lov för det!


Ska vi va? av Pija Lindenbaum
Första meningen: Kolla nu kommer Berit.
Antal sidor: 32
Förlag: rabén & sjögren, 2013

Alla tittar på Alfred av Johan Unenge och Maria Nilsson Thore
Första meningen: Hur liten kan en pojke bli egentligen?
Antal sidor: 32
Förlag: Bonnier Carlsen, 2014

Månadens bästa: mars

Den bästa bok jag läste i mars var troligtvis Rimligt lyckade ögonblick av Åsa Asptjärn

Jag har även läst: 
12-15 år
* I dina ögon - Sarah Dessen 

9-12 år
* Hej och tack för ingenting - Måns Gahrton
* Uppdraget - Camilla Lagerqvist
* Legenden om Sally Jones - Jakob Wegelius

6-9 år
* Under ett rabarberblad - Lena Sjöberg
* Bruno 3000 - klubben - Åsa Anderberg Strollo och Julia Thorell

3-6 år
* Gittan och älgbrorsorna - Pija Lindenbaum
* Prick och Fläck på pricknick - Lotta Geffenblad
* Lilla Sticka i landet Lycka - Martin Widmark och Emilia Dziubak
* Alva och de borttappade djuren - Jan Olofsson
* Titta, Madicken, det snöar! - Astrid Lindgren och Ilon Wikland
* Snödrottningen - H.C. Andersen, Charlotte Cooke
* Alla tittar på Alfred - Johan Unenge  och Maria Nilsson Thore
* Ska vi va? - Pija Lindenbaum

0-3år
* Vilda bebin får en hund - Barbro Lindgren och Eva Eriksson


Månadens tema i temaläsningen var mångfald. Enligt mig handlar det om att alla får plats, oavsett vem en är eller vad en känner och tänker.

På grund av lässvacka orkade jag inte engagera mig så mycket, men kan ändå lägga till Rimligt lyckade ögonblick (hbtq-snack och homo- och transsexuella karaktärer) och Snödrottningen (starka tjejer), Alla tittar på Alfred (att inte vilja vara i centrum) och Ska vi va? (om att helst vilja vara för sig själv).

I april ska vi läsa mordgåtor och mysterier. Det förra läser jag sällan, det senare blir väl lite oftare. Jag funderar på att ta mig an Den dubbla tystnaden och har precis påbörjat Harry Potter och Fenixorden. Någon som har förslag på vad jag kan läsa?

Aprilläsning

Som tidigare skrivet håller jag på med en omläsning av Harry Potter-serien. En väldigt utdragen omläsning med ca en bok per år. Nu har turen kommit till Harry Potter och Fenixorden. Har varit sugen på mer Harry Potter sedan i vintras då jag såg och läste filmmanuset Fantastiska vidunder och var man hittar dem, men att ta tag i en bok på 1001 sidor är något jag dragit mig för... ganska länge... Men nu så! Det ska bli så härligt att nörda ner mig i den världen igen.

Utöver den ligger Vi är alla helt utom oss och väntar på mig på bibblan. Har hört mycket gott och mystiskt om den, så ska bli intressant att läsa!

I temautmaningen ska vi läsa mysterier och mordgåtor. Potter-boken tycker jag passar in på mysterier, men utöver den tar jag mig kanske an en Mari Jungstedt-bok. Brukar bli även en sådan per år.

Utöver detta gör jag slutprojekt i kursen. Därför blir det ett gäng bilderböcker lästa (ska troligtvis fokusera på en Gittan-bok av Pija Lindenbaum och Simbassängen av JiHyeon Lee) och fackböcker (jättemånga fackböcker! Men intressanta sådana).

Vad har ni för läsplaner i april? Något ni tycker jag borde läsa nu?