Frallan räddar världen

text av Sara Ohlsson, illustrationer av Lisen Adbåge

Det är sommarlov och Frallan vill gärna rädda världen och djuren. Det är lite klurigt att hitta djuren, bara. Tur då att det finns en hel strand att ta hand om!

Frallan är tillbaka! Jag har sett fram emot uppföljaren sedan jag läste ut första boken om Frallan, Frallan är bäst!. Hon fortsätter att vara bäst och smart och förklarar gärna svåra ord och sådant vuxna säger. Hon är en så finurlig och härlig unge med mycket fantasi och samhällsengagemang. Precis som Frallan menar har barnen ofta bättre koll än vuxna på hur vi ska rädda världen.

Och ni ser, jag skriver som om det faktiskt är en 6-7-åring som skrivit boken. Men det är det ju inte. Sara Ohlsson har lyckats fånga målgruppen på ett riktigt skickligt och trovärdigt sätt. Till det har Lisen Adbåge fångat ansiktsuttryck och kroppsspråk som bidrar till en ännu bättre läsupplevelse. Jag skrattar, känner med Frallan och fascineras över den lilla människan med så stora tankar och så mycket humor. Hon bjuder på en riktigt bra läsupplevelse för båda barn och vuxna. Låt Frallan få vara huvudperson i minst10 böcker till, snälla?


Första meningen: Det första jag gör när jag vaknar är att tänka på sommarlovet.
Antal sidor: 92
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2018

Brun flicka drömmer

av Jacqueline Woodson

Bredvid sin duktiga syster ses Jacqueline inte som särskilt smart under sin uppväxt. Men inom henne finns orden och kärleken till dem, tillsammans med drömmen om att få skriva. Jacqueline växte upp i sluttampen av en systematisk fördelning av svarta och vita i USA, men trots revolutioner och förändringar satt mycket av förtrycket kvar i tankar och handlingar, både hos svarta och vita. I sina memoarer, skrivna som prosalyrik, får vi följa funderingar kring det här, blandat med flyttar, familj, vänner och uppväxt.

Woodson vann ALMA-priset 2018 och Brun flicka drömmer är den första av hennes böcker som översatts till svenska.

Det kan tyckas svårt att läsa en roman som är uppbyggd på prosalyrik, alltså korta rader och styckade meningar, små stycken och färre ord (se första meningen längre ned). Jag uppskattar dock tekniken och tycker Woodson gör det bra. Det kan vara lite svårt att få med sammanhanget, och några gånger tyckte jag inte att åldrarna hängde ihop med det släktträd som finns i början, men överlag gillar jag tekniken.

Woodson berättar ur sitt barnperspektiv med viss efterförståelse tillagd mellan raderna. Boken sägs rikta sig till 12-15-åringar, men jag tycker den passar bra även för äldre. Den blandar vardag med historia och förtryck av svarta, vilket är intressant och viktigt. Författaren är ärlig och berättar om både roligt och mindre roligt från sin uppväxt, från födseln till cirka 7 år.

Jag hoppas Woodsons talang och ALMA-pris leder till att fler böcker översätts, för jag är nyfiken på mer av henne.

Första meningen:
Jag föds en tisdag på universitetssjukhuset
i Columbus, Ohio,
USA -
ett land som slits

mellan svart och vitt.

Antal sidor: 333
Förlag: Natur & Kultur, 2018
Originaltitel: Brown Girl Dreaming, 2014
Översättare: Athena Farrokhzad

Moxie

av Jennifer Mathieu

Vivian har fått nog. Hon har tröttnat på att killarna får göra och säga vad de vill, tafsa och bära kläder med sexistiska texter, medan lärarna granskar vad tjejerna har på sig, så att de inte ska distrahera killarna under skoldagen. Lärarna verkar inte bry sig alls, särskilt inte rektorn som hyllar fotbollskillarna till skyarna, medan fotbollstjejerna går i matchkläder som är äldre än de själva. Vivian bestämmer sig för en tyst aktion. I hemlighet gör hon ett fanzine som hon sprider på skolan: om fler än hon fått nog ska de komma med stjärnor och hjärtan målade på sina händer. Hon är inte ensam om att ha fått nog.

Wow, vad härligt med en rejäl dos girlpower som uppmärksamma skeva värderingar i samhället! Boken väcker min frustration över killarnas överlägsenhet och lärarna som ignorerar. Ser de inte vad som händer eller vågar de inte sätta sig emot? Samtidigt vet jag att det tyvärr ser ut såhär i vårt samhälle, och därför är det så bra att det uppmärksammas i en bok. Jag hoppas många kan läsa, diskutera och fundera över attityder och tankesätt som ligger djupt nedbäddat i oss, trots att vi kanske inte är medvetna om det.

Jag hade gärna lärt känna Vivian lite djupare, men gillar att hennes mamma, mormor och morfar får tydliga platser i storyn. Mamman stred själv för tjejers rättigheter när hon var ung, medan Vivians mormor och morfar har svårt att förstå och acceptera när det talas om jämställdhet. Det blir en bra kontrast, liksom i skolan. Där finns både tjejer och killar som är skeptiska till feminism, kanske mest för att de inte vet vad det betyder. Vi läser även om Seth som står för "inte alla killar"-grejen och hur kampen för rättvisa förenar och styrker de inblandade. Boken bjuder på många intressanta diskussioner kring vad aktionerna och feminism betyder och får för konsekvenser.

Moxie vågar bryta normer, samtidigt som karaktärerna är mänskliga och gör fel ibland. Jag tycker den är fräsch, nyskapande (tyvärr, måste jag väl säga) och viktigt. Boken inspirerar och tipsar och jag hoppas att många (oavsett kön) kan läsa, fundera och agera, kanske i en högstadieklass?

Första meningen: Min engelsklärare, mr Davies, drar en hand över sitt militäriskt kortsnaggade hår.
Antal sidor: 348
Förlag: Gilla böcker, 2018
Översättare: Carina Jansson

Efter sommaren-enkät

Sakta men säkert återvänder vardagen. Liksom förra året kör jag en efter sommaren-enkät med fokus på böcker. Häng gärna på! Svara i en kommentar eller på din blogg.

Hur blev din lässommar?
Jag trodde jag skulle hinna läsa mer (t.ex. se någon slags minskning på min tbr-lista, men den har snarare ökat), men med facit i hand har jag ändå hunnit läsa mycket!

Läste du det du hade tänk? Mer eller mindre?
Jag gjorde en lista med på 16 böcker jag ville läsa, och har läst 11 av dem. Jag har läst/lyssnat på en del andra istället, totalt 40 böcker (obs, många bilderböcker) från 1 juni till idag.

Vilken var den bästa boken du läste?
Jag läste mycket bra, bland annat The Hate U Give, Inuti huvudet är jag kul, Stanna hos mig, Eliza och hennes monster, Kvinnor och makt och Den tredje rösten.

Någon bok som blev en besvikelse?
Jag hade svårt att förstå mig på Karin Boyes Härdarna.

Någon bok du inte hann läsa, som du tänker ta tag i snart?
Min 12-åriga kusin tipsade mig om Comedy Queen, så den ska jag läsa snart!

Vad ser du fram emot i bokväg i höst?
Läslistan är lång och jag känner för att ta tag i många böcker som verkat populära under de senaste månaderna, till exempel Binas historia och PS, jag gillar dig fortfarande. Hösten brukar ju dessutom betyda stor bokutgivning, men det återkommer jag till.

Något annat du ser fram emot i höst?
Vi har precis fått nycklarna till vårt nya hus! Det ska bli roligt att hitta platser för mina böcker och att äntligen komma ut på landet igen.

Vad läser du just nu?
Alldeles för mycket på en gång... Handbok för superhjältar 2, Allt som räknas, Factfullness, En annan historia och Sex nyanser av Gud.

Challenge completed

Jag läste precis klart Frallan räddar världen (bra bok!) och nådde därmed mitt bokmål för 2018: att läsa 85 böcker. Roligt! Jag läste 154 böcker förra året, så jämfört med det var det ju inget högtsiktande mål. Men jag ville inte känna någon press. Läsning ska ju vara roligt! Nu ska jag fortsätta läsa.

Kvinnor och makt: ett manifest

av Mary Beard

Med stor kunskap beskriver Mary Beard hur kvinnor behandlats genom historien. Hon fokuserar på "Kvinnors röst i det offentliga samtalet" och "Kvinnor vid makten", och trots att vi ändå kommit "ganska långt" på vägen mot jämställdhet, visar hon på halvdolda strategier och kvarglömda traditioner som på ett systematisk sätt förtrycker kvinnor och deras chanser till utrymme i samtal och maktpositioner. Hon funderar kring "Om kvinnorna inte befinner sig helt innanför maktens strukturer, då är det väl makten vi behöver omdefiniera snarare än kvinnorna?".

Jag fick flera aha-upplevelser när jag läste och även tolkningar som lätt går förbi, men som har stor betydelse (och förnedring) för den som kan sin historia. Ett exempel på det är under kampanjen inför valet i USA 2016. På en affisch stod Trump med Medusas huvud i handen, vars ansikte var utbytt mot Hilary Clintons. Enligt mytologin var Medusas huvud en av de mest kraftfulla symbolerna "för manlig dominans över de destruktiva faror som kvinnlig makt representerade". Flera gånger blir jag så förvånad (fast ändå inte) över att vissa människor (oftast män med makt) tror att de är och förtjänar bättre än andra, bara för att de har snopp istället för snippa mellan benen.

Det må ha hänt mycket på jämställdhetsfronten mellan könen i Sverige, men i många fall har vi fortfarande långt kvar, och mycket av det ligger djupt rotat i oss, kanske utan att vi tänker på det. Vi behöver hjälpas åt att påminna varandra om konstiga beteende och tankesätt när det gäller synen på kvinnor. Det här manifestet hjälper oss (både kvinnor och män, såklart) att lära oss mer och få fler aha-upplevelser för sådant vi behöver uppmärksamma. Bra jobbat, Mary!

Första meningen: Västvärldens kvinnor har mycket att glädjas åt, det måste vi komma ihåg.
Antal sidor: 126
Förlag: Norstedts, 2018
Originaltitel: Women & Power, 2017
Översättare: Annika Hultman Lögvendahl

Ensam

av Guo Jing

Guo Jing växte upp under 1980-talets ettbarnspolitik i Kina. Det innebar många ensamma dagar och stunder då fantasin var den enda och bästa vännen. Detta ligger till grund för Jings ordlösa berättelse om en flicka som ska bege sig till mormor, men som somnar på bussen och hamnar någon helt annanstans.

Illustrationerna håller en mörkare sepiaton, på väg mot svartvitt, och har mjuka drag. Vi ser hur fluffiga och mjuka de vita molnen är och kärleken som djuren visar. Samtidigt lyckas färgvalet förmedla både vemod och hopp genom berättelsens skiftningar. Jag gillar att bilderna får berätta, och tänker att det gör att boken kan få flera olika berättelser. Vad händer enligt en vuxen? Vad händer enligt ett barn? Vad ser de som tittar på bilderna?

Jag tyckte boken var lite långt (112 sidor), med tanke på att den krävde en sammanhållande läsning (det fanns inga tydliga indelningar i berättelsen). Det tröttade ut mig lite, eftersom jag är betydligt mer van att läsa text än bilder. Å andra sidan gillade jag att "träna" mitt bildläsande, och Jing har skapat en mycket fin berättelse.

Antal sidor: 112
Förlag: Chinlit, 2015
Originaltitel: The Only Child, 2015

Den tredje rösten

av Cilla och Rolf Börjlind
Det här är andra delen i en serie. Recensionen innehåller spoilers för de som inte läst Springfloden.

Olivia kommer hem efter en lång resa där hon försökt lägga sitt livs pusselbitar på plats efter att allt kastats omkull. Hon har bestämt sig för att inte jobba som polis, men när en granne till hennes mamma hittas mördad kan Olivia inte hålla sig borta. Samtidigt dras Tom med till Marseille för att undersöka vad som hänt kring den mördade kvinnan som följde med en cirkus. När de "riktiga" poliserna tar tag i fallet misstänker de att de båda morden har en koppling.

Jag läser sällan deckare, för att läsa om mord är inte min grej. Det som lockade mig att fortsätta läsa om Olivia och Tom är dock paret Börjlinds skickliga sätt att föra berättelsen framåt på ett mycket spännande sätt, och att de är bra på att skriva karaktärer. Boken delas in i ganska korta stycken, vilket gör att det finns ett bra driv och att vi får följa flera olika karaktärer. Det skulle kunna bli rörigt, men Börjlinds lyckas hålla ihop det. Det märks inte ens att det är två personer som skrivit boken. Karaktärerna är relevanta och trovärdiga och det är intressant att läsa om deras tankar kring rätt och fel i mordutredningen.

Den tredje rösten fångade mig snabbt, och jag vill gärna läsa uppföljaren, Svart gryning, snart. Springfloden finns som serie på SVT och följs i höst av Den tredje rösten. Det ser jag fram emot!

Första meningen: Jag står ända framme vid kanten på taket, barfota, ni våningar ner ser jag den grå gatan.
Antal sidor: 462, pocketversionen
Förlag: Norstedts, 2013

Selma och pappa

text av Katja Tydén, illustrationer av Ingrid Flygare

Selmas pappa har en elak sjukdom som heter cancer. Han behöver mediciner som gör honom trött och att han ser sjuk ut, medan han andra dagar är precis som vanligt och hämtar Selma och Fred tidigare. Sådana dagar säger pappa att han ska börja bygga på den där lekstugan han lovat, men kommer den hinna bli klar? Kommer pappa att bli frisk?

Att förklara och förstå cancer är svårt får vem som helst, särskilt när frågor om död inte går att undvika. Jag tror att litteratur med människor (fiktiva eller verkliga) som upplevt något liknande, kan vara till en stor hjälp. Det kan öppna upp för samtal som kan vara svårt att starta, eller hjälpa människor att inte känna sig ensamma i det de går igenom.

Katja Tydén blandar sjukdomshistorien med vardagen på ett bra sätt. Hon skildrar det ganska grunt, men förklarar ändå en del. Jag kan tänka mig att det är svårt att veta vart "gränsen" går för vad en kan berätta för barn och det är såklart även individuellt. Även om pappans sjukdom tar upp stora delar av familjens liv, så pågår livet som vanlig, och även det medför problem. Bara för att det finns större problem, är det inte säkert att de mindre problemen helt sopas bort. Jag tycker Tydén får en bra blandning av detta, och visar på att det är okej att bekymra sig över en lekstuga trots att pappa är sjuk.

Boken handlar även om när andra ser att Selmas pappa är sjuk och att tycka det är jobbigt, även om hon älskar sin pappa. Den behandlar känslor, både hos barn och vuxna: sorg, ilska, skuld, glädje och så vidare. Detta förstärks med illustrationer, både detaljer och större scener, från Ingrid Flygare.  Boken passar bra för högläsning tillsammans med en 6-8-åring, och jag hoppas att den får hjälpa många som lever i en situation lik Selmas (även om jag hoppas att inga barn ska behöva uppleva cancer i familjen).

Första meningen: Hej då, pappa!
Antal sidor: 93
Förlag: B Wahlströms, 2018

Sommar på strandpromenaden

av Jenny Colgan
Detta är fortsättningen på Lilla bageriet på strandpromenaden, läs recensionen av den först om du inte vill bli spoilad.

Verksamheten verkar rulla på för Polly i det lilla bageriet på strandpromenaden. Hon känner sig lycklig med sitt jobb, sin fyr, sin fågel och sin pojkvän. Men en dag händer något som gör att Polly måste tänka om, samtidigt som fler med henne verkar ha dolda sorger att ta itu med. Kommer Polly förlora allt det fina hon byggt upp?

Jenny Colgan tar oss med tillbaka till sin feelgood-värld på strandpromenaden. Med anledning av titeln trodde jag det skulle bli mer sol och bad, men jag tror Vår på strandpromenaden skulle vara en bättre titel (förresten, varför har pocketutgåvan en annan titel - Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden?).

Trots en hel del elände och svårigheter möts läsaren snart av Colgans härliga känsla och Pollys kärlek för brödbakning. Det vattnas i munnen och jag längtar efter svalare dagar så att jag orkar dra igång ett brödbak jag med (det var 30 grader när jag läste). Det finns många karaktärer att gilla, fina, knasiga, roliga, överdrivna och så vidare. Men det finns även en del som gör mig frustrerad och en del jargonger jag inte gillar, t.ex. karaktären som ingen lägger märke till förrän hon tvättar håret och sminkar sig, från att ha varit helt osynlig tycker alla plötsligt att hon är den vackraste de sett. Märkligt. Eller att en karaktär får vara hur nedvärderande och taskig som helst utan att någon säger emot honom. Visst blir det en del av intrigen, men jag tycker ändå det blir för stereotypt ibland.

Jag började att läsa denna bok i fysisk form, men hade svårt att fastna för den. Ungefär en tredjedel in började jag istället lyssna på den (mycket bra inläst av Kerstin Andersson) och tyckte den blev bättre, kanske för att jag kunde göra annat under tiden.

Sommar på strandpromenaden är en härlig feelgoodroman, och även om den inte är så somrig finns det ändå något sommarmysigt över den, vilket gör att den passar perfekt för lata dagar i solen.

Första meningen: När jag sover, vilket jag inte kan, jag sover aldrig, så drömmer jag om honom.
Antal sidor: 398
Förlag: Massolit förlag, 2016
Originaltitel: Summer at Little Beach Street Bakery, 2015
Översättare: Birgitta Karlström
Uppläsare: Kerstin Andersson, 12 h och 28 min

Den långa vandringen

text: Martin Widmark, illustrationer: Emilia Dziubak

Det här är Martin Widmark och Emilia Dziubaks tredje bok tillsammans. Lilla sticka i landet lycka publicerades 2016 och året därpå följde bokskaparparet upp med Huset som vaknade. Böckerna står helt för sig själva, och med Den långa vandringen har Widmark och Dziubak lyckats skapa tre otroligt fina böcker.

Illustrationerna är magiska! Det finns så mycket känsla i dem att de skulle kunna berätta för sig själva. De skildrar barnens energi och sorg, nyfikenheten och även svindlande vyer över soluppgångar och vidder. Ibland tar de upp stora delar av uppslaget, andra gånger tar texten överhand och för berättelsen framåt. Även texten är full av känslor och omtanke. Tillsammans bildar de en berättelse att sugas in i. Mycket fint. Dziubak har blivit en av mina favoritillustratörer, så jag rekommenderar gärna de här böckerna!


Handling? Kolla in den här videon, så får du även se några av de fina illustrationerna.

Första meningen: Det var en gång en pojke och en flicka som aldrig hade träffats.
Antal sidor: 36 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018

Billie: alla tillsammans

av Sara Kadefors
Det här är den tredje boken om Billie. Varning för spoilers om du inte läst första och/eller andra boken om Billie.

Livet i Bokarp rullar på, men i familjen Billie bor i verkar det knaka. Dessutom känns fina Douglas lite för närgången, måste de sätta en titel på sin relation? Inför första hemresan väcks många tankar i Billie, och allt kanske inte alls rullar på som hon trodde. Kan hon få vara sin egen? Var har hon egentligen sin plats?

Jag tycker om de första böckerna om Billie, den godhjärtade tjejen som flyttat till en ny familj. Hon har alltid olika projekt igång och vill alltid väl, men inser inte alltid vad det betyder. I tredje boken möter vi föräldrar som vill driva egna drömmar och testa nytt, vi får höra mer om Billie och hennes biologiska mamma, och Billie försöker muntra upp sina nya syskon. Här möter vi händelser som liknar de vi sett i tidigare böcker.

Relationen med Douglas blir lite komplicerad. Billie gillar honom, men är lite rädd för det där "tillsammans". Någon kommenterade att Douglas var manipulativ, men det har jag svårt att hålla med om. Jag tror snarare han blir osäker när Billie tvekar. Och just det där att hon tvekar gillar jag. Hon tänker efter, hon blir inte ihop bara för att. Trots att Billie är skör är hon även stark, vilket kan lyfta många.

Jag tycker Billie är en cool, godhjärtad tjej som kan vara förebild för många fina egenskaper. Denna tredje bok gjorde mig inte lika positivt överraskad som det tidigare, och jag har svårt att sätta fingret på vad. Den behandlar mycket aktuella grejer och jag tror den passar målgruppen (10-12 år) riktigt bra, men den nådde inte riktigt ända fram till mig, tyvärr.

Första meningen: Jag tänker på förr i världen.
Antal sidor: 155
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018

Månadens bästa: juli

Juli har bjudit på en hel del bra läsning! Efter en del klurande utser jag Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò till månadens bästa.

Jag uppskattade även de här lite extra:
* Eliza och hennes monster - Francesca Zappia
* Den tredje rösten - Cilla och Rolf Börjlind
* Kvinnor och makt: ett manifest - Mary Beard

Jag har även läst:
* Billie: alla tillsammans - Sara Kadefors
* Pappa, jag och havet - Lena Frölander-Ulf
* Sommar på strandpromenaden - Jenny Colgan
* Den lilla sjöjungfrun - H.C. Andersen och Lisbeth Zwerger
* Selma och pappa - Katja Tydén
* Öppna dörren - Na Yu
* Hjärtat är en knuten hand - Ingrid Ovedie Volden

Har du läst något bra i juli?