Toner i natten

av Jojo Moyes

När Isabels man dör, tvingas hon ta tag i allt han och hushållerskan skött innan. Det visar sig snart att hon och de två barnen inte har råd att bo kvar i huset i London, och flyttar till ett hus lång ut på landet, som de precis ärvt. Huset visar sig dock vara i betydligt sämre skick än de trodde, men grannen Matt hjälper gärna till att renovera. Har han dolda avsikter? Och vad vill Byron och fastighetsmäklaren Nicholas? Vad är Isabel beredd att ge för att få livet att fungera igen?

Det här är den andra Moyes-boken jag läser, och jag gissar att jag ser ett mönster som förmodligen följer alla böcker: tragik, romantik, vänskap, djupdykande personporträtt och specialintressen. Jag gillar kombinationen, men tyckte det blev lite väl långdraget ibland. Du vet, i efterhand, med en sammanfattande bild, är du nöjd med alla beskrivningar, men under läsningens gång vill du gärna snabbläsa vissa delar.

Moyes skriver väldigt bra, och jag gillar de genomarbetade personporträtten. Byn dit familjen flyttar är fylld av olika personligheter, och det där klassiska "alla vet allt om alla", liksom konsekvenserna av det, blir tydliga. Jag uppskattade att läsa ur olika personers synvinklar, även om det många gånger dröjde flera stycken innan berättaren avslöjades. Det störde läsningen fler gånger än vad det gjorde storyn spännande.

Jojo Moyes är en skicklig författare som månar om sina karaktärer och det de har att berätta. Jag läser gärna mer av henne, men behöver läsa annat emellan, eftersom jag tror att böckerna är snarlika varandra, trots olika teman och händelser. Men, jag rekommenderar boken till dig som vill läsa feel good med inslag av sorg över hur livet retas och över förlorade nära. 

Första meningen: Vi hörde egentligen aldrig hemma i Spanska huset. 
Antal sidor: 412
Förlag: Printz publishing, pocket 2017
Originaltitel: Night Music, 2008
Översättare: Helen Ljungmark

Det vi förlorade i elden

av Mariana Enriquez

12 noveller från Argentina. Om droger, mörka bakgator och människor som hamnat utanför systemet. Om att vara ung och testa sig fram, om att plötsligt inse och få dåligt samvete. Om kärlek och brist på kärlek, om psykisk ohälsa, hallucinationer, nöd och elände.

Jag blev nyfiken på den här novellsamlingen eftersom den är skriven och utspelar sig i Argentina. Den utlovade hemsk vardag och många olika livshistorier. Däremot var jag inte beredd på att den skulle vara så... märklig. Det var nog novellerna som gränsar till galenskap och skräckhistorier i vardagen som skrämde mig, vilket är flera steg utanför min bekvämlighetszon.

De första novellerna ger mig en inblick i hur livet i Argentina kan vara, både i städer och på landsbygd. Det handlar mycket om droger och alkohol, och mitt i allt detta barn som redan tappat hoppet om ett bra liv. Det är så skrämmande! Lite senare i boken blir jag skeptisk, då börjar det handla mer om livsavgörande hallucinationer och galenskap. De sista novellerna läste jag mest för att läsa ut boken. Däremot känns novellerna genomarbetade, språket är lockande och Enriquez verkar insatt i sina karaktärer. Jag tror att för de som inte är så lättskrämda som jag, och de som gärna håller sig ifrån feel good, kan det här vara en intressant och läsvärd bok.

Första meningen: Min familj tycker att jag är galen som väljer att bo i släkthuset i Constitución, farmor och farfars gamla hus, en stenkoloss på Calle Virreyes med grönmålade järndörrar, art déco-detaljer och mosaikgolv som är så slitna att jag hade kunnat öppna skridskobarna om jag hade fått för mig att blanka dem.
Antal sidor: 238
Förlag: Norstedts, 2017
Originaltitel: Las cosas que perdimos en el fugo, 2015
Översättare: Hanna Axén

Kaosutmaning 2017 och 2018

Som ni säkert har koll på har jag under 2017 hållit i Kaosutmaningen. Ni var riktigt många som deltog, hur har det gått för er? Det vore kul om ni sammanfattar på era bloggar och länkar i en kommentar till det här inlägget.

För mig gick det bra, och jag slutförde den i redan i mars. I oktober hade jag prickat av alla punkter. Nu är det dags att skicka vidare stafettpinnen! Någon som känner sig manad? Jag kommer inte bestämma vem som ska ta över, jag tror mest det handlar om att göra en och sprida den så långt som möjligt, innan någon annan hinner före. Kanske har någon redan tagit över? Tipsa mig gärna i så fall!

Julkalenderbloggstafetten 18-24

GOD JUL alla bloggläsare!

Vi har nått målet för julkalenderbloggstafetten. TACK till att som deltagit, genom inlägg eller genom att följa. Hoppas ni fått många boktips inför det nya året, det har i alla fall jag! Här kommer ett sista sammanfattande inlägg för den sista veckans luckor:

18. Klimakteriehäxan om Mrs. Hemingway
19. My loved books om Ciderhusreglerna
20. Enligt O om Århundradets kärlekssaga
21. Nellons bokblogg om Sälj! Konsten att sälja vad som helst till vem som helst
22. Bokparadiset om Och varje morgon bli vägen hem längre och längre och Ditt livs affär
23. Västmanländskans bokblogg om Händelser vid vatten
24. Snowglitter om Fangirl

Varför finns jag?

av Karin Salmson och Lina Sandquist

Jag har visserligen inga barn och har nog inte fått frågan från något barn, men jag gissar att det inte är en jättelätt uppgift att berätta för ett barn hur det blev till. Många författare och illustratörer har gjort ett försök, men de flesta skriver om ägg+spermie vid samlag. I Salmson och Sandquists bok handlar det om assisterad befruktning. Det finns ett barn och en mamma, men ingen pappa, och barnet undrar hur det gick till. Ja, hen undrar inte hur befruktningen gick till utan pappa, mer hur det gick till när hen skapades, varför hen finns.

Varför finns jag? är en väldigt söt bok med en varm känsla mellan mor och barn. Barnet ställer en fråga, mamman svarar, och barnet fantiserar ihop en bild av hur hen tror det var när mamman var med om det hon berättar, till exempel:

- Varför finns jag?
- För att jag ville ha dig!
- Köpte du mig då?
- Nej, jag gjorde dig!
- Av lera?
- Nej, av ett ägg och en spermie.
- Stekte du ägget?

Det blir väldigt roligt när både barn och vuxna lätt kan förstå hur barnet tänker (genom fantasibilderna), och även att det går att se att det blir lite tokigt. Väldigt kärleksfull och fin. En känsla säger att det här är en bra bok att läsa med ett barn som undrar varför det finns.

Första meningen: Varför finns jag?
Antal sidor: 28
Förlag: Olika förlag, 2016

Haj-Jenny

text av Lisa Lundmark, illustrationer av Charlotte Ramel

Alla säger att Jenny ska prata mer och högre och inte sitta tyst hela tiden. Men Jenny vill inte prata. Hon trivs bäst med att sitta och läsa, gärna om hajar. Varför ska det vara så svårt att förstå?

"Du borde vara mer muntligt aktiv på lektionerna" sa varenda mellan- och högstadielärare till mig. Trots det gav de mig väldigt bra slutbetyg, för jag la min energi på "skriftlig aktivitet". Tyvärr verkar många sammanhang bygga på att en ska vilja prata och synas hela tiden, men väldigt många känner sig obekväma med det. Så varför fortsätter vi bygga på prata-normen?

Haj-Jenny ger en chans till igenkänning för barn som undrar över den där normen. Jenny håller sig gärna för sig själv, och tycker om det. Hon väljer det själv. Jag hade gärna läst den här boken när jag var i 8-9-årsåldern, för att redan då inse att jag inte är onormal som inte alltid är "muntligt aktiv" när det verkar förväntas av mig.

Trots det når inte boken ända fram. Det är lite för mycket snack om hajar och väl övertydlig att Jenny borde prata högre. Jag hade gärna läst mer om morfadern för att den bistoryn ska passa in till 100 %. Däremot gillar jag att Jenny möter en haj som hjälper henne att förstå lite mer. Jag hoppas barn kan känna igen både sig själva och kanske vänner i klassen som inte pratar högt så ofta. Jag hoppas att den här boken kan skapa förståelse och ett samhälle där prat-normen inte tar över. Haj-Jenny kan vara en bra början.

Första meningen: Jag heter Jenny.
Antal sidor: 118
Förlag: Natur & kultur, 2017

Vad varje vegetarian bör veta

av Katherine McGuire

Funderar du eller någon du känner på att bli vegetarian? Skulle du vilja äta mer vegetariskt nästa år? Då kan den här boken passa som en första introduktion och en hjälp på vägen vidare. Även jag som varit vegetarian i drygt sex år lärde mig en del nytt.

Denna lilla handbok ger oss vegovokabulär, näringslära, tips till köket och vännerna, ett avsnitt om smakkombinationer, en veckas menyförslag med mera. McGuire känns trovärdig och påläst, och säger sig ha svar som de flesta vegetariska kokböcker missar eller "skriver fel om". Lite skeptisk till det där, men McGuire skriver intressant och lärorikt och hennes bok har mycket att komma med. Förhoppningsvis kan den inspirera många, kanske särskilt de som inte riktigt vet vad det innebär att vara vegetarian, eller för de som överraskas av att en närstående slutar äta djur.

Första meningen: Grattis!
Antal sidor: 139
Förlag: Pocketförlaget, 2017
Originaltitel: Stuff Every Vegetarian Should Know, 2017
Översättare: Carina Jansson

Julkalenderbloggstafetten 11-17

Även denna vecka har fyllts av inlägg i julkalenderbloggstafetten! Om du missat något hittar du alla inlägg här. Hur många böcker har du lagt till på läslistan?

11. Systrarna böcker om Min superkraft
12. Mina skrivna ord om Någonstans brister himlen
13. Sizzens bokblogg om Ibland mår jag inte så bra
14. I regnet om Extremely Loud and Incredibly Close
15. Stories from the city om The virgin suicides
16. Mias bokhörna om Under vintergatans alla stjärnor
17. A room of my own om Ett helt liv

Talmannens hämnd

text: Martin Widmark och Petter Lidbeck, illustrationer: Pelle Forshed

Barnens egen talman har fått sitt kontor i källaren på regeringskansliet. Dessutom är hennes uppdrag bortglömt och bortprioriterat. När hon startar upp en egen hemsida och börjar svara på barnens frågor, blir det dock annorlunda. Plötsligt kommer pinsamheter och sanningar fram, som vissa politiker helst hade velat hålla för sig själva. Den skyldige lever inte lätt just nu...

Den här boken beskrivs som "en politisk thriller", men innehåller mycket humor, både för den tänkta målgruppen (9-12) och vuxna läsaren. Det finns en hel del som jag tror går över huvudet på barnen, men som blir en smårolig ironi över samhället, politiker, barnens rätt och och längtan efter makt. Dessutom är bokens berättare en journalist i medelåldern.

Men, målgruppen är trots allt 9-12-åringarna. Berättaren har en dotter som finns med lite i bakgrunden till att börja med. Jag tror att en ung läsare kan läsa in mer av vad dottern gör, än vad vi får reda på genom hennes pappas berättelse. Roligt och intressant.

Texten är smart och litar på att läsaren kan ta svårare ord och sammanhang, och samtidigt lära sig mer. Läsaren får mer kunskap om regering och riksdag, en del typiskt politikersnack, media och granskning. Just de två sistnämnda tror jag blir allt viktigare att kunna mer om, och jag hoppas att boken uppmuntrar barn att våga ta mer plats och dela med sig av sina åsikter och kunskaper. De har förmodligen mycket viktigt att säga oss vuxna.

Med ett rafflande spännande slut och flera intressanta, knasiga karaktärer, blir detta en roligt, intressant, experimenterande och ifrågasättande bok. Jag gillar den.

Första meningen: Felix Eriksson var journalist och rapporterade om svensk politik i tv.
Antal sidor: 93 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017

Öppet hav

av Annika Thor

Spoilers förekommer eftersom detta är fjärde boken i en serie. Se recensionslänkar längst ner.

Det är äntligen fred! När firandet lagt sig kommer dock frågorna. Vad händer nu? Kommer allt återgå till det normala i Europa? Ska Steffi och Nelli flytta tillbaka till sin pappa? Han kanske inte ens lever, och Nelli kommer knappt ihåg hur han ser ut... Samtidigt jobbar Steffi och funderar på hur hon ska kunna studera vidare, och så umgås hon mycket med Sven igen.

Steffi fyller snart 18 och i den här boken märker vi att hon är betydligt äldre än i den första. Hon tar egna beslut, hon tar studenten, skaffar sig ett jobb och en egen bostad. Hon är i gränslandet mellan tonåring och vuxen, och stöter på sådant där som är ganska skönt att andra har bestämt åt en tidigare. Hon brottas fortfarande med löftet om att ta hand om Nelli, medan känslorna för Sven bubblar upp igen. Vi får fortsätta följa Judith, Maj och Vera, även om Steffi har mycket annat för sig. Det är spännande och finns mycket att hämta för den tänkta målgruppen, som vanligt.

Med den här boken avslutas serien om Steffi och Nelli. Den har lärt och gett mig så mycket, den har gett mig många uppskattade lässtunder som framkallat både jobbiga och fina känslor. Thor har verkligen fångat mig och har hunnit ta upp väldigt många viktiga ämnen, t.ex. flykt, fosterhem, vänskap, kärlek, skola, övergrepp, klasskillnader och rasism. Även om jag väldigt gärna skulle vilja läsa en femte bok, är Öppet hav en värdig bra avslutning på en riktigt läsvärd serie.

Första meningen: Lastbilskaravanen far fram genom staden med sin last av jublande människor.
Antal sidor: 281
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017
Tidigare i serien: En ö i havet, Näckrosdammen och Havets djup

Fislandet

text: Cecilia Forss, illustrationer: Anna Ileby

Märta går i första klass och hennes största intresse är fisar. Hon är till och med fisforskare, och har en samling på sitt rum. Men en dag går allt fel och Märtas föräldrar säger att hon måste sluta med sina fisar. Då är ingenting roligt längre.

Med tanke på bokens titel förväntade jag mig inte så mycket av den här boken. Sedan skrev en kompis "läs den", inget mer, och jag blev nyfiken. Visst är det, som jag misstänkte, ganska tramsigt i början. I alla fall om det var ett tag sedan en gick i första klass. Är en i Märtas ålder tror jag dock inledningen passar mycket bra. När det höll på att bli väl tramsigt för min del, vände storyn, och utvecklades till att handla om identitet, att våga vara sig själv och tro på det en gör. Då blev det plötsligt väldigt bra, både för den tänkta målgruppen och mig.

Handlingen utspelar sig i vardagen, men skolan, syskon, föräldrar, grannar, kärlek och intressen som största hållpunkter. Det känns vardagstroget och Märta är en härlig karaktär jag tyckte om rätt tidigt i handlingen. Illustrationerna innehåller mycket färg (härligt!) och en del normkritiskt tänkande. Bra! Forss och Ileby har gjort ett riktigt snyggt jobb, och hoppas de gör mer tillsammans.

Första meningen: Den här berättelsen utspelar sig i en stad.
Antal sidor: 120
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Bokbloggare för Musikhjälpen

Bokbloggen Systrarna böcker har skapat en digital insamlingsbössa för bokbloggare som vill vara med och stödja Musikhjälpens engagemang. Kika gärna in här om du har en slant över. Bra initiativ!

Brev till min dotter

red. Elcim Yilmaz

När Elcim Yilmaz fick ett förödande sjukdomsbesked började hon skriva ett brev till sin 4-åriga dotter. Hon berättade sin historia och om sådant hon ville att hennes dotter skulle veta. Efter ett friskförklarande bestämde sig Yilmaz för att göra något mer av det där brevet. Hon frågade tretton kvinnor: Vad skulle du säga till din dotter om du bara hade några månader kvar att leva? Deras svar finns i den här boken.

Det handlar om kärlek. En otroligt varm kärlek som en förälder kan ge sitt barn, men även stora portioner respekt och ödmjukhet inför att döttrarna ska kunna gå sin egen väg och vara de de vill vara. Låter det gulligt och som en strävan mot perfektion? Det är det inte. Breven rymmer smärta och svärta, men även fri vilja, goda förslag på vägledning och stora mängder feminism och girlpower.

Sverige är inte så jämställt som många verkar tro. För att nämna ett exempel: #metoo-kampanjen. Därför behövs styrkande, peppande ord till nutidens döttrar, så att de kan växa upp och förändra samhället. Inte för att det är barnens ansvar, utan för att vi vuxna idag bör bemöta dem med kärlek och respekt för att de är värdefulla individer, oavsett vad, och för att det är vi som lär dem hur det "ska vara".

Många av breven blandar in tragisk vardag och varningar (nästintill) men inte utan styrkande, peppande ord med stora framtidshopp. Många brev och stycken är riktigt bra och boken är ett riktigt bra initiativ som passar föräldrar (absolut inte bara mammor) och andra vuxna. För det är trots allt vårt ansvar att försöka göra skillnad för barnen idag. Inte sen, utan nu.

De som skriver breven är:
Elain Eksvärd
Anneli Furmark
Nabila Abdul Fattah
Katerina Janouch
Katarina Mazetti
Martina Montelius
Maxida MÄrak
Carolina Neurath
Alexandra Pascalidou
Mia Skäringar
Therése Söderlind och
Märta Tikkanen.

Första meningen: Jag stod i rökrutan utanför sjukhuset och ringde min advokat.
Antal sidor: 200
Förlag: Forum, 2017

Julkalenderbloggstafetten 1-10

Vi har nu öppnat 10 luckor i julkalenderbloggstafetten, och det har blivit dags att sammanfatta hur det sett ut så här långt. Har ni skrivit upp några böcker på att läsa-listan än? Det har jag!

1. Jag skrev om Väntarna
2. C.R.M. Nilsson om Les Misérables
3. Swebookobsession om The Language of Thorns: Midnight Tales and Dangerous Magic
4. Hanneles bibliotek om Släng inte maten! : ta till vara allt du handlar och Sluta släng: Enkla sätt att slippa matsvinn
5. Tusen sidor om trilogin Hungerspelen
6. Nilmas bokhylla om Livet efter dig
7. Agnes bokblogg om Astrid Lindgren
8. Elin, bokslukartips om Ordbrodösen
9. Sincerely Johanna om The Hate U Give
10. Fanny, Lions Library om Djurens spårk

Hela schemat hittar du här. I morgon bloggar Emma på Boksystrar.

Räven och tomten

text: Astrid Lindgren, illustrationer: Eva Eriksson

En hungrig räv kryper ur sin lya och trippar genom snön mot bondgården. Kanske finns det något där han kan äta? Mickel tror att ingen ser honom när han smyger omkring, men tomten som vaktar gården har full koll. Särskilt när Mickel rör sig bort mot hönshuset.

Om jag skriver Astrid Lindgren och jul tror jag de flesta tänker i liknande bilder: gammaldags jul, gårdstomtar, levande ljus, snö och massa mys. Just det där har Eva Eriksson lyckats fånga, vilket gör Räven och tomten till en väldigt fin bok i väntan på julen.

Genom första halvan av boken engagerade bilderna mig mer än texten. Jag tror de var mer intressanta än rävens jakt på mat. När tomten och barnen på gården blandas in, blev texten mer intressant. Då får jag läsa om att göra rätt och att vara omtänksam, särskilt när snön ligger djup och det är svårt att hitta mat.

Räven och tomten är en riktigt mysig och stämningsfull bok att läsa i väntan på julen. Just för de fina bilderna blir det här en favorit. 

Första meningen: I skogen bor räven.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017 (tack för recex!)

4 x julböcker

Behöver du tips på barnböcker med jultema? Varsågoda, här kommer fyra:

En av de mest stämningsfulla julböcker jag läst är Norrskensexpressen. Den handlar om vad som kan hända om en vågar tro, och särskilt att våga tro på att tomten finns.

En natt vaknar en pojke av ett ovanligt ljud, och när han tittar ut genom fönstret ser han Norrskensexpressen. En konduktör säger åt pojken att skynda sig, de ska till Nordpolen!

Bilderna är otroligt fina och genomarbetade, och jag kan nästan höra tåget och bjällrorna när jag läser. Riktigt mysigt och magiskt i väntan på julafton. Om du vågar tro...


Konrad lussar handlar om Konrad och hans syster Hedvig som ska gå luciatåg. De tar fram sina lussekläder, men har lite svårt att bestämma vem som ska vara vad.

Enkel, gullig bilderbok full av luciastämning och syskonkärlek.

Det enda som stör mig är att Konrad får all plats i titeln och på omslaget, trots att boken handlar lika mycket om Konrad och Hedvig. Och det kommer från Olika förlag! De försvarar sig med att de ville ha en kille med feminina attribut och att de flesta av deras böcker har tjejer som huvudpersoner. Men om en inte har koll på deras utgivning, blir detta ännu en bok där killen får ta mer plats än tjejen, trots att det handlar lika mycket om båda.

Okej, nu ska vi inte bli arga. Jag har ju faktiskt ätit ganska många pepparkakor allaredan.

Modigast av alla är en annan bok som handlar om en kille som är lucia. Den här gången ligger dock inte fokus på killen, utan på Lydia som ska gå luciatåg med sin klass. När de röstar om vem som ska vara lucia, faller lotten på Nizan. Kan en kille vara lucia? Vad ska alla säga? Men Lydia tycker Nizan är ganska söt som lucia...

Den här boken passar bra för de som nyss knäckt läskoden, eller för den som vill att någon läser högt för en. Jag uppskattar att boken rymmer olika åsikter, men ändå landar i något fint. Parallellt finns vänskapsrelationer och vardag. Ett bra blandat fokus och mysiga, fina illustrationer som rör sig åt mangahållet. Lättläst, mysigt och spännande.





När tomten försvann är en ny bilderbok som utspelar sig på julafton. Då vaknar syskonen Miriam och Lillebror och märker att alla trädgårdstomtar är borta! Har de åkt på semester, eller har någon snott dem? Med de nya detektivprylarna ger sig Miriam och Lillebror ut på jakt efter de försvunna tomtarna.

Bilderboksskaparna tar tittarna/lyssnarna på allvar och levererar ett spännande, juligt äventyr till de yngre barnen. Du kan själv följa med och klurar tillsammans med syskonen. Jag uppskattar att den som utspelar sig under julen, men går bort från det där gulliga och idealiska (även om jag gillar sådana också).

Myran och gåtorna

text: Linn Gottfridsson, illustrationer: Emma Adbåge

Myrans mamma säger ja till nästan allt, för hon är kär. Pappa är ingen kär i, men Myran funderar på om han själv kanske är kär i någon. Hur ska ha veta det? Myran är näst snabbast i klassen, kan jättemånga gåtor och hjälper Diego att samla pantburkar. Ungefär så där är livet för sjuåriga Myran.

Myran är tillbaka! Vi träffar honom första gången i En Myras liv, och redan då var jag var intresserad av att lägga in en adoptionsansökan. Myran är så charmig, klok, fundersam och go! Den klockrena 7-åringstonen finns kvar, liksom de dråpliga händelserna i den alldeles vanliga vardagen. Något Myran funderar särskilt över i den här boken är det där med att hans föräldrar är skilda, men kanske ännu mer på att hans mamma blivit kär i en badvakt. Först är det konstigt, sedan roligt men snart börjar Myran fundera på om badvakten försöker bli Myrans nya pappa. Han har ju redan en pappa! Det blir väldigt förvirrande för Myran, men jag hoppas barn i liknande situationer kan känna igen sig och finna tröst.

Jag gillar det här! Både text och bild fångar målgruppen väldigt bra, tar den på allvar och ger en riktigt rolig, fin och tänkvärd historia att läsa högt. Och jag, 24 år, gillar den också väldigt mycket, och längtar redan till nästa bok. Ska eventuellt fundera lite mer på den där adoptionsansökan under tiden...

Första meningen: Vilket djur kan hoppa högre än ett hus?
Antal sidor: 128
Förlag: rabén & sjögren, 2017

Månadens bästa: november

Väntar du på en sammanfattning av veckans bloggstafettinlägg? Eftersom vi hittills bara öppnat tre luckor, hänvisar jag till inlägget som kommer nästa söndag. Men du kan stilla din nyfikenhet här.

Idag utser jag  Sköldpaddor hela vägen ner av John Green och Myran och gåtorna av Linn Gottfridsson och Emma AdBåge till de bästa böckerna jag läste i november.

 Jag har även läst:
* För att väcka hon som drömmer - Johanna Nilsson
* Norrskensexpressen - Chris Van Allsburg
* Tjoho, nu är det jul! - Ulf Nilsson och Emma Adbåge
* Räven och tomten - Astrid Lindgren och Eva Eriksson
* Konrad lussar - Åsa Mendel-Hartvig och Caroline Röstlund
* Flytten - Lina Stoltz
* När tomten försvann - Emma Virke och Emelie Östergren
* Modigast av alla - Gull Åkerblom
* Haj-Jenny - Lisa Lundmark och Charlotte Ramel

Vilken bok korar du till den bästa du läste i november?

Lucka 1: Väntarna

1 december är äntligen här och det har blivit dags att öppna första luckan i julkalenderbloggstafetten! Hela schemat hittar du här.

Det finns på tok för många bra böcker för att välja den bästa, jag vet. Eftersom det inte kommer dyka upp så många ungdomsböcker i stafetten, kommer jag skriva om en som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Bäst i bokhyllan när det gäller skildring av flyktingfrågan: Väntarna av Cannie Möller.


När flyktinglägret i det lilla samhället Bergås brinner, blir Zahin som precis blivit nekad uppehållstillstånd, anklagad. Snart visar sig dock extrema åsikter mot flyktingarna i Bergås, och hela Sverige. Vi möter även Zara, som skiljts från sin familj i flykten från Afghanistan och Mira, som inte förstår de extrema åsikterna, och fram för allt inte hur hennes bror kan tänka som han gör. Vi följer även några andra människor, alla med olika åsikter och synvinklar på de människor som flytt och hamnat i Bergås.

Möller fick idéerna till den här boken efter att ha volontärarbetet på ett boende för nyanlända flyktingar. Det märks att hon pratat med och studerat många människor. Hon skriver trovärdigt och riktigt bra om starka åsikter, både från nyanlända, nazister och människor som bott längre i Sverige. Ibland blir jag rädd för det hon skriver, det är så extremt att det nästan känns förbjudet att skriva. Det visar å andra sidan att författaren inte är rädd för situationen, utan vill ge en sann bild av vad som händer. Det lyckas hon riktigt bra med. Jag hoppas hon når ut med detta till många.

Bokens olika synvinklar styrker handlingen. Trots att vi följer ganska många olika människors tankar och känslor blir det inte rörigt. Istället är det som att jag blir en av dem. Jag fylls av ilska, sorg, medlidande, glädje, vemod, hopplöshet och hopp medan jag läser. Riktigt starkt!

Boken säger sig ha unga vuxna som målgrupp. Läsaren får följa 16-åringar, men även 20+:are och vuxna, vilket jag tycker gör den läsvärd för många. Jag är glad att en sådan här bra bok vänder sig främst till ungdomar, men hoppas att den når högre åldrar. Väntarna har en viktig handling och vill skapa förståelse. Därför vill jag rekommendera boken till alla som är intresserade av flyktingfrågan; till de som tycker vi ska ha öppna gränser, till de som tycker vi ska stänga gränserna, och till alla som funderar däremellan.

Första meningen: Han står med brevet från Migrationsverket i handen.
Antal sidor: 246
Förlag: Hoi förlag, 2017



Lucka nummer 2 öppnar vi hos C.R.M. Nilsson i morgon.