Nytt i september

Jag har spanat en del på höstens utgivning, och just i september kommer det (alldeles för) många böcker som verkar intressanta. Antingen på grund av författaren, eller på grund av handlingen. Här är några av dem:

* Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld. Mest pga författaren. Vad har hon nu hittat på?
* Monstret på cirkus av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem. Jag gillade Monstret i natten, den första delen, och vill gärna se hur det går för Frank.
* Stanna av Flora Wiström. Skrev upp den här för att den hypeas. När jag läste att den handlar om Stockholm och fester tröttnade jag dock en smula. Finns inte redan den här boken x 17? Ändå tror jag (än en gång) att just den här boken kanske har något mer att bjuda på.

* Allt som blir kvar av Sandra Beijer. Hur har Beijer utvecklas sedan debuten, Det handlar om dig? Vad har hon skrivit den här gången? Nyfiken!
* Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson. Jag förhandsläste Ohlssons debut, Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag, och var med på releasefesten. Därför är jag nyfiken på hennes nya. Och dessutom. Omslaget. Så fint!
* Nu leker vi! av Sara Bergmark Elfgren och Maria Fröhlich. Jag gillade parets första barnbok och vill se vad som händer nu.

* Bara tre ord av Becky Albertalli. Okej, helt ärligt är jag inte superpepp på denna bok just nu. Kanske blir det senare, men för tillfället är jag rätt trött på komma ut-böcker. För den som inte läst så många sådana tror jag dock denna kan vara rätt intressant.
* Bakom varje fönster bor ett hjärta av Soheila Fors. Gillade Kärleken blev mitt vapen och vill gärna läsa mer av denna inspirerande kvinna.


Har du spanat in någon ny bok du vill läsa i höst?

Som hund som katt

av Per Nilsson

Två personer ska plötsligt bo i samma familj, för att den enes mamma och den andres pappa tycker det är en bra idé. Det tycker inget av barnen. Men en föräldrafri helg händer något som gör att barnen, som egentligen inte är barn, utan tonåringar, ändra uppfattning. De hittar fram till varandra och upptäcker kärleken tillsammans. De förvandlas, men allt förändras när den enes mamma upptäcker dem i sängen.

Ibland tycker jag det är intressant att läsa böcker där ett jag talar till ett du. Som om hela boken är skriven till duet. Det kan bli lite krångligt ibland, men det känns som att det utmanar hjärnan på ett bra sätt. Något annat som utmanade min hjärna är att den här boken är lättläst. Jag förstår inte riktigt hur de ofta förekommande radbrytningarna och att det som sas högt inte markerades, kan kallas lättläst.

Hursomhelst, jag gillar boken. Den innehåller något annorlunda, och många intressanta tankar och funderingar kring livet. Och liknelser med hundar och katter, det gillar jag. Och det beror inte på att jag älskar katter, utan att det gör språket intressant.

Berättarens pappa tog sitt liv för några år sedan. Hen som säger sig vara som en hund, funderar en del över det här, och när hens nya "syskon", som liknas vid en katt, verkar känna samma svarta tjära som pappan verkade göra, blir berättaren rädd. Hen vill inte komma för tätt inpå eller ansvara för någon annans liv. Det blir någon slags skräckblandad förtjusning med mängder av snurrande tankar när de två börjar umgås. En gemenskap jag gärna hade läst mer av.

Första meningen: Jag hatar dig.
Antal sidor: 119
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2016

Den lilla hemligheten

av Yara Bamiyeh

Det finns en flicka som inte öppnar sin mun. Inte för att prata, gnola, äta eller bli förvånad. Hela tiden är munnen stängd, och ingen vet varför. Men, det finns en hemlighet som inget vet. Det är anledningen till att flickan håller munnen stängd.

Till en början tyckte jag boken var dyster. Vad är det som har hänt? Något allvarligt? Jag ställde frågorna samtidigt som jag såg de andra karaktärerna göra det. Som läsare får vi dock veta den lilla hemligheten. Slutet är väldigt oförutsägbart och överraskande, och det lyfte denna bok högt. Det här gillar jag!

Samtidigt med min nyfikenhet funderade jag på alla karaktärer med vidöppna munnar. Jag tänkte på hur ofta människor pratar istället för att lyssna. Kanske borde vi bevara samma hemlighet (eller någon liknande) som flickan ibland, och ta oss tid för andra.

Sammanfattningsvis: rekommenderas!

Kul att veta: författaren bor i Ramallah på Västbanken. Den här boken ingår i projektet Barnkultur från Palestina, och originalspråket är arabiska.

Här kan du höra och titta på boken:



Första meningen: Alla tycker det är något konstigt med flickan som inte öppnar munnen, flickan som inte säger ett enda ord.
Antal sidor: 28
Förlag: Bokverket AB
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: al-Sirr al-saghir, 2015
Översättare: Elisabet Risberg

Mitt år av längtan

av Dasha Tolstikova

Dashas mamma ska åka till USA ett år för att plugga. Under tiden får Dasha bor hos sina morföräldar. De åker på skrivläger och Moskva fylls av pansarvagnar och människor som protesterar mot en militärkupp. Men i Dashas huvud snurrar tankar på teatern de ska sätta upp, och på Petya som håller i trådarna.

Ryssland i början av 1990-talet. Det här historien är baserad på författarens egna erfarenheter. Samtidigt som det är oroligt i staden och landet, har 12-åriga Dasha mycket annat att tänka på, sådant som brukar snurra i 12-åringarna huvuden. Vänner, kärlek, prestationer och frågor om en verkligen räcker till. Dessutom är mamma väldigt långt borta och Dasha känner sig ofta rätt ensam.

Den här boken är fylld av bilder som säger väldigt mycket. Svart, vitt, grått och rött, ibland några andra färger. Bilderna talar om ensamhet, frånvaro, mörker, men även kärlek och omsorg ibland. Jag tycker författaren fångat 12-åringen bra, och berör med sin historia. Ett år fyllt av längtan, men också ett år då mycket händer, kanske främst med Dasha själv. Jag gillar boken, men skulle nog rekommendera den till de som är något äldre än 12 år. Jag själv fick ut många känslor och funderingar av att läsa den.

Första meningen: En gång, när jag var liten, bet jag mamma i fingret.
Antal sidor: 168
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: A Year Without Mom, 2015
Översättare: Karin Berg

Tusen strålande solar

av Khaled Hosseini

När Mariam är 15 år tvingas hon långt hemifrån för att gifta sig med en 30 år äldre man. Det blir inget lyckligt äktenskap. Efter 20 år skaffar sig mannen en ny fru, Laila. I ett Kabul som plågas av krig, och i ett hushåll där våldet alltid ligger nära till hands, kommer de två kvinnorna närmre varandra.

Wow! Liksom Flyga drake är detta en bok som spänner sig över flera år och generationer, och så finns det flera karaktärer läsaren får lära känna på djupet. Det gillar jag. Så mycket!

Historien är stundtals väldigt hemsk och orättvis. Det griper tag i mig när jag läser om den nedvärderande behandlingen av kvinnor, om männens makt, om att slitas från sin familj och om krigsherrarnas tankar. Berättarperspektivet skiftar, vilket bidrar till mer spänning och mer fördjupning i vardagen i Afghanistan under senare delen av 1900-talet. Det är intressant med de sanna inslagen av historia.

Historien är stundtals väldigt fin och inspirerande. Det handlar om vänskap över gränser, om att stå upp för varandra, om kärlek till familjemedlemmar, om försoning. Det handlar också om medmänsklighet och att stå för vad en tycker, trots att det kan kosta allt för mycket. Det handlar om mänskliga rättigheter, eller kanske främst hur det kan gå när de inte efterlevs.

Gripande, intressant, frustrerande, inspirerande, skapar frågor och delvis förståelse. Läs den!

Första meningen: Mariam var fem år gammal när hon hörde ordet harami för första gången.
Antal sidor: 407 (pocket)
Förlag: Månpocket, Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2007, pocket 2012 
Originaltitel: A Thousand Splendid Suns

Ensam mullvad på en scen

av Ulf Nilsson och Eva Eriksson

Ibland kan det vara väldigt roligt att showa och bjuda på sig själv hemma, där bara lillebror ser. Att stå på scen inför hela klassens föräldrar kan däremot vara något helt annat och mycket värre! Ibland bara måste en våga, om inte för ens egen skull, så för någon annans.

I ett samhälle där extroverta människor verkar värderas högre, är det inte alltid lätt att vara introvert. Denna bok vill visa på att det är okej. Att vara ständigt utåtriktad är varken bättre eller sämre än att vara inåtriktad. Textförfattaren och illustratören kompletterar varandra bra, vilket resulterar i en mycket mysig och fin bok om att vara blyg, men även om syskonkärlek och om att våga. Rekommenderas.


Första meningen: Jag brukade sjunga för min lillebror. 
Antal sidor: 40
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2014

Sms från Soppero

av Ann-Helen Laestadius

En dag får Agnes ett sms från en snygg okänd kille, skrivet på samiska. Han bor i Soppero, där Agnes har samisk släkt. Hon längtar tills det är dags att besöka byn igen. Men osäkerheten tränger sig på. Hon bor i Solna, hennes mamma lämnade Kiruna för länge sedan. Är hon verkligen en same? Vad ska kompisarna i Soppero och Solna tänka?

Jag valde denna bok för att få läsa om samer, en minoritetsdel av Sveriges befolkning som sällan omskrivs i ungdomsböcker. Laestadius är förmodligen den främsta förespråkaren på detta område, och det var intressant att läsa om renar och de frågeställningar som är speciella för samer. Dessutom handlar det mycket om identitet. Vem är en same? Vad innebär det? Hur ska en som same bli accepterad utanför de nordligaste delarna av Sverige?

Sms från Soppero har en väldigt enkel och klassisk grundstory. Tonår, kärlek, vänskap och identitet. Jag hade förväntat mig mer av kärlekshistorien, men å andra sidan är jag tacksam att vänskapen och identiteten får mycket plats. I 13-årsåldern är det många som längtar efter en pojk- eller flickvän, jag vet, men det är inte allt, och det vill denna bok visa på.

Jag tror boken passar folk i 13-årsåldern bra, men för mig blev det bara ett nja-omdöme. Visserligen höjer inslagen av samer och Soppero (som är tydliga) betyget, men hade boken bara utspelat sig i Solna hade jag förmodligen inte plockat upp den.

Första meningen: Agnes kunde inte tro att det var sant.
Antal sidor: 151
Förlag: Podium och Nordiska museets förlag
Utgivningsår: 2007

Jack

av Christina Lindström

Jack möter Freja på en toalett på en fest. De snackar en stund i badkaret, och efter det kan Jack inte sluta tänka på Freja. Visst, han har haft många tjejer innan och är populär, men med Freja känns det annorlunda. Hon är annorlunda. Hon har en rosa mössa, funderar mycket och har lite udda intressen. De fortsätter träffas, tills Jacks förflutna hinner ikapp och kilar sig in i relationen.

Baksidestexten beskriver Jack som "den snygga killen, den coola killen, som är grym på innebandy och får alla tjejer han vill ha". Sådana förklaringar brukar ge mig eksem, men eftersom jag gillade Lindströms debut Hälsningar från havets botten, var jag nyfiken på hennes andra bok.

Några sidor in i boken ville jag dock lägga den ifrån mig. De där eksemen började klia, eftersom Jack är en så otroligt självsäker person. På ett negativt sätt. Han vet att han är snygg, har bra rykte, makt och kan vira folk kring sitt lillfinger. Jag fortsatte dock läsa, och det ångrar jag inte! Lindström har flera intressanta personporträtt. Särskilt gillar jag Freja. I en annan bok skulle hon i en liknande situation förmodligen vara den snälla, duktiga flickan som omvänder Jack, men Freja har mer karaktär än så. Hon är intressant, spännande, våghalsig och står upp för sig själv. Så bra! Dessutom gillar jag de små sidohistorierna, som mammans keyboard, huden Rolf, och att Jacks pappa helt plötsligt dyker upp med en sexårig son.

När jag förstod att Jacks personlighet hade en poäng, började jag gilla boken. Ett minus är att Jack verkar gå från totalt obrydd till att bry sig om allt i hela världen ungefär över en natt. Å andra sidan sker förändringar som verkar växa fram, så det är en kluven åsikt det där... Jag gillar det tema problematiken har, det är viktigt att det tas upp, men hade gärna läst mer om det. Överlag tror jag denna bok kan passa målgruppen (Jack är 18 år, boken vänder sig till 12-15-åringar, medan jag rekommenderar från ca. 14-15 år), en helt okej ungdomsbok, men som ändå har något som sticker ut.

Första meningen: Med fötterna upplagda på sätet framför mig halvligger jag på spårvagnen på väg till skolan och läser Aftonbladets sportnyheter i mobilen.
Antal sidor: 267
Förlag: B Whalströms
Utgivningsår: 2016

Stop pretending

av Sonya Sones

Cookies storasyster blir plötsligt deprimerad och intagen på sjukhus. Familjens vardag förändras,allt blir annorlunda. Cookie funderar på vad kompisarna ska tänka och tycka om de får reda på vad som hänt. Hon är rädd att de ska tro att även hon blivit galen. Hur ska familjen ta sig genom detta?

Jag gillar Sones sätt att skriva bok i diktform (se exempel nedan). Visst trillar mycket mellan raderna, det blir svårare att få med känslor, tankar och vad som händer, rent bokstavligt. Men denna skrivstil passar särskilt bra till denna story. När det handlar om depression finns risken att mycket hamnar mellan raderna. Att människor blir missförstådda, att andra undviker dem, och att de i närheten går in i sig själva. På ett fint och ganska gripande sätt berättar Sones om smärta och de frågor som cirkulerar. Jag tror många med deprimerade anhöriga kan känna igen sig.

Undrar du om jag rekommenderar boken? Då rycker jag på axlarna och säger "njaoja, kankse det". Det tveksamma betyget kan dock bero på att jag sällan läser på engelska och har en tendens att låta tankarna sväva iväg...

Första meningen: I can
remember what
things were like before she
got sick: my whole family climbed
into

the big
hammock on the
moondappled beach, wove
ourselves together, and swayed
as one.
Antal sidor: 145
Förlag: Harpertempest
Utgivningsår: 1999

Sofies skrivtips: miljön

Det här är nionde inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten  Sofie skriver.

En del älskar att läsa miljöbeskrivningar som sträcker sig över flera sidor. Sådana är vanliga i fantasyböcker, och just där passar de extra bra. Inte sällan utspelar sig fantasyböcker i nyuppfunna världar. De har oftast inslag av sådant vi känner till, kanske en skog eller en stad, men de som lever där kanske vi aldrig har sett, eller så finns det okända apparater, speciellt byggda hus eller kanske en portal till en annan värld. Om du skriver en fantasybok måste du tänka extra på hur du beskriver miljön. Du kanske har en klar bild framför dig när du skriver, men tänk på att din läsare förmodligen inte ser det du ser.

Miljö handlar om plats och tid. Om din story utspelar sig i ett slott på 1700-talet behöver du förmodligen göra mer research än om den utspelar sig i ett klassrum på 2010-talet. Klassrummet behöver du inte beskriva så noga. De flesta får en känsla så fort ordet nämns, och den känslan ligger förmodligen ganska nära den känsla du vill få fram. Men i din påhittade värld är det (än så länge?) bara du som vet hur det ser ut.

Även här handlar det ofta om research. Ska du skriva om en teaterlektion? Följ med på en. Hur är stämningen? Vilka dofter känner du? Vad händer? Vilka speciella ord och meningar används? Använd alla sinnen när du beskriver.

När det gäller att beskriva personer kan små ledtrådar hjälpa till att förklara hur hen är. Tänk dig att en person har en barnsko på sitt rum, en hög med böcker bredvid sängen, en vissen kaktus i fönstret, en tom garderob eller en grill i badrummet. Vad kan det säga om personen?

Det var några små tips från mig. Kanske kommer du på fler? Slutligen, en tweet från Alex Haridi:

Livet & patriarkatet

av Peppe Öhman

Tycker du att kvinnor och män ska ha samma politiska, sociala och ekonomiska rättigheter? Har du insett att det ännu inte är så? Ja? Då är du feminist.

Första delen av boken ägnar Peppe Öhman åt frågor som hur en blir feminist, om män kan vara det, vad feminazi är och varför feminism behövs. När hon klarat av detta går hon vidare till delen "Käpphästarna & jag". Där tar hon upp mängder av mer eller mindre hemska, diskriminerande och/eller ojämställda situationer i det patriarkala samhälle vi lever i. Exempel:

Andra gånger pågår kampanjer mot prostitution där man uppmanar män att tänka på att de här kvinnorna är någons mor, syster och dotter. Det är såklart välmenande argument, men vi kan inte uppmana män att respektera kvinnor för att de är släkt med eller har en relation till männen. Kvinnor ska respekteras för att de är människor.      s. 40

Män är individer. Kvinnor, somalier, homosexuella, funktionshindrade och syrier representerar alltid en grupp. Begår någon i gruppen ett fel, beskylls hela gruppen för det. Exempel: en kvinna krockar med bilen. Slutsats: alla kvinnor är dåliga på att köra bil. En somalier våldtar. Slutsats: den somaliska kulturen är en våldtäktskultur. En rom snattar i matbutiken. Slutsats: alla romer är tjuvar. En vit man våldtar en kvinna. Slutsats: det är nåt fel på just den här individen.        s. 50

Öhman är påläst, hon ger läsaren massor av exempel och har tydliga svar på tal. Hon ger argument som "vem som helst" kan använda. Det är intressant och aktuellt. Ibland tycker jag dock att hon upprepar sig för mycket. Det kan bero på att jag trots är medveten om många ojämställda fall. Det som jag tycker upprepas är sådant som inte verkar gå in hos folk som inte tycker feminism behövs, och då är det ju bra att det upprepas. Då kanske det går in.

Det går lätt att lära sig dela på det oavlönade hushållsarbetet oberoende av vilka hormoner man bär på. Dessutom vore det konstigt om män inte skulle kunna se detaljer som smutsiga dricksglas, damm i knutarna och brist på mjölk i kylskåpet, men ändå klara av jobb som kirurger, börsmäklare och arkitekter. Jobb där detaljsinnet är viktigt.       s. 67

För den som är eller inte är nyfiken på feminism eller som tycker eller inte tycker att vi lever i ett jämställt samhälle, är detta en väldigt bra bok. Jag har blivit frustrerad, informerad och inspirerad. Jag är så tacksam att jag läst boken. Jag känner mig lite starkare på insidan, och hoppas detta kan hjälpa mig att kämpa mer för ett samhälle där en viss del av befolkningen inte automatiskt har det lättare och bättre än andra delar. Det är liksom på tiden att vi tar fler steg mot jämställdhet. En stark, intressant bok med mycket nyttigt och stärkande att hämta. Rekommenderas!

Första meningen: Det här är en bok du kan ge till din farbror som muttrar genustomtar så fort feminism kommer på tal.
Antal sidor: 180
Förlag: Schildts & Söderströms, tack för recex!
Utgivningsår: 2016

Ring av rosor

av Mary Hooper

London, 1665. Abby får jobb som barnflicka i ett fint hus. Frun i huset har precis fött en väldigt vacker dotter, men har blivit sjuk och kan inte ta hand om sitt barn. Abby måste lova att skydda dottern från alla faror och sjukdomar. Men hur ska hon klara det, när det ryktas om att pesten smyger sig in i staden?

Med ett lättläst språk och upplägg berättas en tuff och svår bit av vår historia. En hemsk sjukdom som ingen förstod sig på, och vetskapen om att det när hon helst kan drabba vem som helst. Hur ska en tackla det? Samtidigt är detta en berättelse om vänskap och att vilja göra så mycket en kan för någon annan.

Jag tycker boken är väl anpassad till målgruppen. Läsaren får lära känna flera karaktärer, men bara några få på djupet. Det pågår kringhistorier som skulle kunnat få mer plats, men som istället lämnas åt läsarens fantasi. På ett bra sätt. Dessutom har boken gjort mig mer nyfiken på pesten och vad som hände i London.

Första meningen: Det stora huset var fullt av liv och rörelse. 
Antal sidor: 109
Förlag: Argasso
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Ring of Roses, 2014
Översättare: Maria Fröberg

Hej igen!

Hoppas ni njuter av sommaren! Det gör jag. Sedan sist har jag blivit fru Utahs, besökt Kreta och idag gör jag första dagen på "nya" jobbet, en förskola med 3-5-åringar (nya inom " eftersom jag varit där en del innan, men nu ska jag vara där hela hösten). Det blir en spännande utmaning!

Härmed tänkte jag kicka igång bloggen igen! Jag har sett fram emot det. Nu blir det mer än skrivtipsinlägg, även om jag har några fler sådan på lager. Jag har laddat upp med många recensioner på böcker jag läst i sommar, så augusti lär gå på tidsinställda inlägg.

Ja, det var väl mest det jag tänkte säga. Jag är taggad för en blogghöst, för det ser ut att komma en hel del bra böcker de närmsta månaderna. Men först undrar jag: vilken är den bästa bok du läst i sommar?

Sofies skrivtips: författare om att skriva

Det här är det åttonde inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg samlas under etiketten Sofie skriver.

Många författare bloggar eller pratar/skriver om sitt skrivande på annat sätt. Här är några tips som kan inspirera:
* Johanna Thydell har gjort en författarskola i 10 videor. Där pratar hon bland annat om hur man börjar, olika arbetsmetoder, språk, dialog och förlag.
* Lisa Bjärbo skriver en del om sitt skrivande på sin blogg. Kolla här.
* Mårten Melin har spelat in en video där han pratar om sitt skrivande. På sin hemsida skriver han svar på några vanliga frågor om skrivande.

Månadens bästa: juli

Den bästa böckerna jag läst i juli är: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius och Tusen strålande solar av Kahled Hosseini

Jag har även läst:
* Tala är guld - de sa allt till varann utom det allra viktigaste - Cammie McGovern
* Ensam mullvad på en scen - Ulf Nilsson och Eva Eriksson
* Varulvarna - Martin Widmark och Christina Alvner
* Ring av rosor - Mary Hooper
* Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka - Andrea de la Barre de Nanteuil och Lovisa Burfitt
* Livet och patriarkatet - Peppe Öhman
* Den mörka ängeln - Mari Jungstedt





Temautmaningen bestod i att läsa historiska romaner. Där passade Ring av rosor och Tusen strålande solar in. I augusti ska vi läsa ungdomsromaner, vilket inte blir någon stor utmaning för mig. ;) Jag funderar på att välja mellan följande:
* Sedan du försvann - Morgan Matson
* Allt som blir kvar - Sandra Beijer
* Legend - Marie Lu
* Sms från Soppero - Ann-Helén Laestadius
* Som hund som katt - Per Nilsson