Anrop från inre rymden

av Elin Nilsson

Att förlora sin bästis och kyssa någon förbjuden. Att leva upp till förväntningar och ta hand om syskon och föräldrar. Att resa utomlands och framför allt: att fundera över livet och allt som verkar ropa från det inre.

Elin Nilsson har tidigare gett ut Istället för att bara skrika och Flyt som en fjäril stick som ett bi, som vänder sig till tonåringar. Anrop från inre rymden är en novellsamling där huvudpersonerna rör sig i gränslandet mellan barn och tonår. Det händer så mycket spännande i denna ålder! Identiteten, livsstil och alla val ifrågasätts, samtidigt som ett gäng vänner kan ha kommit helt olika i utvecklingen. Som upplagt för omvälvande situationer, frågor, glädje och sorg.

Huvudpersonerna är i olika stadier av utvecklingen från barn till ungdom, vilket gör att Nilsson fångar målgruppen på ett väldigt bra sätt. Jag tror många kan känna igen sig i en eller flera noveller, vilket gör boken till en bra bok för klassrumsdiskussioner. Som jag skrev i inledningen behandlas många olika ämnen. Jag gillade särskilt novellen om Adam som hjälper sin pappa med skörden, eftersom jag själv kunde känna igen mig i mycket, och för att lantbruk sällan får en plats i ungdomsböcker. Någon novell frustrerar mig, någon känner jag inte alls igen mig i, en annan får mig att vilja krama om huvudpersonen eller skaka lite vett i hen. Jag hade dock gärna läst om mens och kroppens förändringar, som jag själv funderade en hel del på i denna ålder. Alla de känslor boken förmedlar ger dock bra läsupplevelser, och jag tror den tänkta målgruppen kommer uppskatta novellerna.

Jag gillar verkligen titeln: Anrop från inre rymden. Hur mycket är det inte som verkar ropa från det inre? Hur stor plats tar inte detta i vardagen? Tweeniesåren är en omvälvande tid, och ibland verkar det inre ta större plats än det som händer utanför. Titeln visar på stor respekt för tweenisarnas känslor och verklighet.

Första meningen: Doris var på smällen
Antal sidor: 160
Förlag: Alfabeta, 2017

Läshög inför feministisk sommar: juni

Som jag skrivit kommer jag delta i Lyrans sommarutmaning, som handlar om att läsa feministisk litteratur. Eftersom utmaningen pågår i tre månader (juni, juli, augusti), kommer jag göra en läshög per månad. Detta inlägg handlar därför om vad jag funderar på att läsa i juni.

Min syster och jag har valt första boken till vår bokklubb, det blir Vi kom över havet. Innan vi börjar med den tänkte jag läsa Feminismens ABC och kanske även Dikter och fragment. Jag är även intresserad av Lila hibiskus, men vi får se hur mycket jag hinner.

Har du några tips?

Väntarna

av Cannie Möller

I det lilla samhället Bergås brinner flyktingförläggningen, och Zahin, som precis blivit nekad uppehållstillstånd, blir anklagad. Snart visar sig dock extrema åsikter mot flyktingarna i Bergås, och hela Sverige. Vi följer även Zara, som skiljts från sin familj i flykten från Afghanistan och Mira, som inte förstår de extrema åsikterna, och fram för allt inte hur hennes bror kan tänka som han gör. Vi följer även några andra människor, alla med olika åsikter och synvinklar på de människor som flytt och hamnat i Bergås.

Idéerna till den här boken fick Cannie Möller efter att ha volontärarbetat på ett boende för nyanlända flyktingar. Det märks att hon pratat med och studerat många människor. Möller skriver på ett trovärdigt och enastående sätt om starka åsikter, både från nyanlända, nazister och människor som bott längre i Sverige. Ibland blir jag rädd för det hon skriver, det är så extremt att det nästan känns förbjudet att skriva. Det visar å andra sidan på att författaren inte är rädd för situationen, utan vill ge en sann bild av vad som händer. Det lyckas hon riktigt bra med, och detta hoppas jag hon når ut med till många.

Bokens olika synvinklar styrker handlingen. Läsaren får se in i många olika människors tankar och känslor, utan att det blir rörigt, istället blir jag en av dem. Jag fylls av ilska, sorg, medlidande, glädje, vemod, hopplöshet och hopp medan jag läser. Riktigt starkt!

Boken säger sig ha unga vuxna som målgrupp. Läsaren får följa 16-åringar, men även 20+:are och vuxna, vilket jag tycker gör den läsvärd för många. Jag är glad att en sådan här bra bok vänder sig främst till ungdomar, men hoppas att den når högre åldrar. Väntarna har en viktig handling och vill skapa förståelse. Därför vill jag rekommendera boken till alla som är intresserade av flyktingfrågan; till de som tycker vi ska ha öppna gränser, till de som tycker vi ska stänga gränserna, och till alla som funderar däremellan.

Första meningen: Han står med brevet från Migrationsverket i handen.
Antal sidor: 246
Förlag: Hoi förlag, 2017

En ö i havet

av Annika Thor

Kriget kommer allt närmre, och systrarna Steffi och Nellie skickas från Wien till Sverige, i väntan på att familjen ska få inresetillstånd till Amerika. De ska bara vara i Sverige högst några månader. Väl framme får de dock inte bo ihop, tiden går och inget blir som de tänkt. De måste börja anpassa sig för livet på en ö i havet.

Annika Thors böcker om systrarna Steffi och Nellie firar 20 år med nyutgivning med nya, stilrena, hållbara omslag. En ö i havet filmatiserades 2003 och gick som serie på tv. Jag tittade med glädje, och minns även hur min mellanstadielärare läste högt för oss ur någon av de fyra böckerna i serien. Jag gillade det, och gör det än idag.

Steffis känslor pendlar mycket, men mest känner hon sig rätt ensam. Det är svårt att få vänner, kvinnan hon bor hos är rätt sträng och säger inte mer än nödvändigt, och lillasyster Nellie anpassar sig mycket snabbare till det nya livet. Nästan som om hon trodde att de skulle stanna. För samtidigt som de lär sig svenska, om Sverige och livet på ön, går tankarna ofta till föräldrarna som bor kvar i Wien, med villkor som blir allt sämre på grund av att de är judar. När ska föräldrarna komma och hämta döttrarna? När ska familjen åka till Amerika? Kan de inte föräldrarna också få komma till Sverige? Vardagsliv blandas med livsfrågor och oron och orättvisorna i kriget.

Eftersom jag läst hela serien tidigare tyckte jag handlingen kändes lite långsam. Det berodde säkert på att jag ville återuppleva hela storyn på en gång. För en förstagångsläsare tror jag inte detta blir något problem.

Trots att serien har 20 år på nacken är den väldigt aktuell, tidlös, och kommer förmodligen fortsätta vara det många årtionden framöver. Både för ungdomar och vuxna. Annika Thors roman är mycket bra, välskriven och intressant. Därför borde den läsas av en ny generation.

Första meningen: Tåget saktar in och stannar.
Antal sidor: 285
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017 (original 1996)

Sommarläsningsenkät

Gokväll! Hoppas ni haft en bra helg! Hos mig har solen strålat och värmen varit nära. Igår gifte sig två fina vänner och idag har vi planerat scoutläger. Nu tar jag tag i en sommarläsningsenkät som Lyran har satt ihop:

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Jag tror det blir ungefär som vanligt. Vissa semesterveckor gör jag så mycket annat att jag inte hinner med/tar mig tid att läsa, till exempel scoutläger och Gullbrannafestivalen. Andra veckor är betydligt latare med mer läsning.

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Jag brukar läsa en deckare under sommaren, kanske en typisk sommarbok eller någon lite tjockare när jag är hemma (och inte behöver släpa med mig den till jobbet). Annars läser jag som vanligt.

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter osv.
När vi gifte oss förra sommaren fick vi en hängmatta. Den hängdes inte upp förrän för någon vecka sedan, så jag ser fram emot lata dagar under körsbärsträdet. Solens strålar tar sig ner genom lövverket, det blåser en varm vind bland grenarna. Dofter från nyklippt gräs och vinbärsbuskarna bredvid. En milkshake, en sovande katt. Det lär bli bra. 

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
En deckare för den mörkrädde, en feel good eller Harry Potter. Han går alltid hem.

5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren! 
Systrar i jeans är verkligen sommar för mig! Läste dem under några somrar som tonåring, och minns att jag tyckte väldigt mycket om dem. De handlar om systerskap, livet och ett par jeans som håller ihop de fyra huvudpersonerna när de för första gången skiljs åt under en hel sommar. Kanske dags för omläsning?

En feministisk sommar - läsutmaning

Det senaste har jag känt mig väldigt opepp på att läsa och blogga. Läsandet har nästan blivit ett måste, för jag är ju "en sån som läser", och har ibland svårt att komma på vad jag ska göra om jag inte läser eller bloggar. Bloggen har också känts som ett måste. Jag har pendlat mellan: "jag har ju bloggat 7 år, inte kan jag sluta nu!" och "jag har ju bloggat 7 år, inte konstigt om jag tröttnar". Jag pendlar fortfarande.

Däremot har jag kanske kommit fram till att jag inte ska recensera allt jag läser, kanske ta en bloggpaus. Jag vill även läsa mer så kallad "vuxenlitteratur", jag har trots allt firat min tjugofjärde födelsedag idag, och vill hitta identifikation i jämnåriga eller äldre, inte bara 3-åringar och 15-åringar. I vuxenbokdjungeln är jag dock helt lost. Vad ska jag läsa? Den här utmaningen väckte en gnutta läslust igen:

Inspirerad av Feministbibliotekets feministiska kanon utmanar Lyrans Noblesser oss att läsa feministisk litteratur i sommar. Utmaningen pågår från juni till augusti, och i slutet av varje månad kan deltagarna via Lyrans blogg dela länkar för att tipsa varandra.

Jag vill gärna lära mig mer om feminism, hitta nya och förbättra mina argument, samt bredda mitt genreintag. Därför hakar jag på. Det kommer inte bara bli feministisk litteratur i sommar, men mer än tidigare lär det bli. Jag och min syster funderar även på att starta bokklubb, bara hon och jag, och läsa utvalda böcker tillsammans för att diskutera. Det är lättare att komma ihåg och lära sig mer på det sättet.

Jag återkommer med lästlista.

Har ni några feministiska litteraturtips?

Veterinär Vims - valarnas hjälte

text: Tanja Matila, illustrationer: Emma Ganslandt

10-åriga Ville Vims tar över sin mammas jobb som veterinär och blir genast överöst av brev från hela världen. Alla vill ha hjälp av familjen Vims makalösa veterinärskunskaper! Ville bestämmer sig för att åka till Mexico för att rädda strandade valar. Han tar med sig det magiska lexikonet och pantern Katten Carlos, men på väg till flygplatsen stoppar rektor Reidar honom. Ville får inte ledigt från skolan, men han måste ju åka nu!

I den första boken i en förväntad serie lär vi känna en spontan, nyfiken, omtänksam, driven veterinärsson, som nu fått ta över sin mammas uppdrag. Med humor beskrivs Villes vardag och senare äventyr, som inkluderar privatplan, banantjuvar och ullpungråttor. Det blir ett riktigt äventyr, ibland överdrivet, men det är inget problem, snarare något roligt, riktigt spännande och fantasieggande för målgruppen. Ville blir en cool förebild för nyfikna barn som själva gärna skulle vilja rädda valar och andra djur i nöd. Han är cool och modig och bjuder på en riktigt härlig, fantasifull saga.

Språket är många gånger humoristiskt och (nästintill överdrivet) hurtigt. Vissa gånger funderar jag på om det går över huvudet på målgruppen, men det gör å andra sidan boken till en bra högläsningsbok, eftersom det tilltalade även mig som vuxen.

Boken innehåller ganska mycket text, men även en del bilder. Det är enkla illustrationer är i svartvitt, men den färgstarka berättelsen ger färg även till bilderna. Jag gillar boken, och tror detta kan bli en spännande, rolig och fantasifull serie att se fram emot.

Första meningen: På en helt vanlig gata i ett rött gammalt hus satt en mycket speciell pojke på golvet i köket.
Antal sidor: 61
Förlag: Whip Media, 2017

Monstret och människorna

text: Mats Strandberg, illustrationer: Sofia Falkenhem

Det här är tredje boken i en serie. Om du inte läst Monstret i natten och Monstret på cirkusen, varnar jag för spoilers.

Monstren sätter allt mer skräck i människorna i staden. En grupp bildas för att försöka bekämpa monstren, vilket gör att Frank och hans monstervänner blir allt mer rädda. De måste gömma sig ännu mer noggrant, men det börjar bli svårt.

Monstret-serien vänder sig till 6-9-åringar, och passar mycket bra till högläsning. Jag tycker även den säger väldigt mycket till mig som vuxen. Trots att det handlar om olika sorters "monster", att det är de som verkar vara hotet i samhället, skulle den lika gärna kunna handla om sådana "hot" vissa ser i samhället idag. Jag tänker att många ser hot i människor som flytt till Sverige, hbtq-personer eller personer som helt enkelt är annorlunda än en själv. De i sig är sällan något hot, men när vi blir främlingsfientliga och håller oss borta från nytt och okänt, bygger vi upp illusioner av hot som späs på till oigenkännlighet. Detta sker i Sverige, och det är skrämmande. Detta händer även i Yrred, där Frank bor. Det har pågått ett tag, men till trilogiavslutningen trappas det upp.

"Men Kjelle", suckade mamma otåligt. Sen sänkte hon rösten. Viskade nästan. "Hörde du inte att dom hade slagit ner en stackars farbror för att dom tyckte att han såg monsteraktig ut? Han hade bara lite håriga axlar!"
   [...] "Tänk på vad Kryger ställde till med", viskade mamma. "Vi trodde att han var en hjälpte och så kidnappade han Frank!"
   [...] Pappa svarade inte. Det var tyst i bilen resten av färden. Och jag kände hur knuten i magen drogs åt.                                                              sida 49-50

Det skrämmande blandas med det spännande. Vi ser Franks monstervänner och deras liv, men även vad som händer i skolan och på gatorna. Vi ser hur Frank slits mellan sina olika gestalter, och när vänskapen blir allt viktigare. Frank får bära mycket på sina axlar, men vi ser honom även ta mer initiativ och plats. Vi fördjupas i många av karaktärerna och de får fler bottnar. Den här boken bjuder på en hel massa bra, en riktigt bra story och ett riktigt viktigt budskap. Den är nutidsförankrad, men kan hålla länge.

En sak jag stör mig på är att Strandberg skriver "dom" istället för "de/dem". Visst, det är lättare att läsa högt om det står "dom", men borde han då inte bytt ut sig, dig och mig till sej, dej och mej?

Utöver det tycker jag boken ger ett bra avslut på trilogin. En serie att rekommendera.

"Men hur kan dom hata monster så mycket?"
"Det finns alltid dom som ser fiender i alla som är annorlunda. Dom ser faror i allt som dom inte vet nåt om."
"Det är väldigt mycket som dom inte vet nåt om", sa jag. "Det är som om dom inte vill förstå."
"Ja", sa Alice. "Det håller jag med om. Dom kanske inte vill tro att monster är ungefär som vi. Vilka ska dom då skylla på?"                          sida 69

Första meningen: Det var natt och jag sprang genom skogarna.
Antal sidor: 167
Förlag: rabén & sjögren, 2017

Bilderberättelser med Aaron Becker

Som jag skrivit innan har bilderbokskursen fått mig mer intresserad av illustrationer i böcker. När jag skrev om detta på instagram blev jag tipsad om Aaron Becker, och har nu läst hans trilogi som börjar med Resan, fortsätter med Kartan och avslutas med Återkomsten. För de som gillar bildberättelser, eller vill lära sig läsa sådana här, kan jag varmt rekommendera Becker.

Resan inleds i sepiaton med ett barn som inte verkar ha något att göra, och alla är upptagna med sitt. Plötsligt ligger det en röd krita på sovrumsgolvet, och barnet ritar en dörr på väggen. När hen öppnar dörren öppnas en färgfull, grönskande fantasivärld. Med hjälp av kritan far barnet ut på ett spännande äventyr, men snart blir det nästintill farligt.

Kartan tar vid där den första boken slutar, och även här slängs barnet, tillsammans med en vän, in i äventyr och en kamp mellan goda och onda. Återkomsten går i samma stil, men med vissa nya inslag och detaljer.

Sådana här böcker går inte att snabbläsa. Visst är vissa illustrationer enklare, men det finns även väldetaljerade bilder som täcker hela uppslaget. Jag tänker även på att det kan ta lite tid att skriva sin egen berättelse till bilderna. Vad händer här? Olika läsare tolkar förmodligen på olika sätt, och vad som händer på nästa uppslag kan ändra min uppfattning av vad som hände på förra. Visst kan det vara lite komplicerat att lära sig, men det är fantasieggande och spännande.

Illustrationerna är riktigt bra gjorda. De talar mycket genom färg, men även gester och kroppsspråk. Läsaren ser sällan ansiktsuttryck, men kroppen kan tala mycket för sig.

Berättelserna i trilogin tar barns fantasi på allvar. Vem har inte velat rita fram saker med hjälp av en krita? En port till en annan värld, en supersnabb cykel eller en luftballong. Vilken dröm! Här bidrar kritan till både underhållning, skydd och räddning. Barnet får stå i centrum som en smart och godhjärtad hjälte. Här finns även frågor om vuxenvärlden och förälder-barn-relation. Visst är det klassiskt dramaturgiskt och vi känner igen berättargrunden, men Becker gör det med mycket kärlek till barn och bilderboksmediet. Riktigt fina böcker!

Jag funderar på hur denna berättelse skulle vara om den var ljudsatt, och efter lite sökning hittar jag det på youtube. Titta och lyssna in första boken här.

Resan (2015), Kartan och Återkomsten (2016) av Aaron Becker
Förlag: ABC förlag
Originaltitlar: Journey, Quest och Return

Månadens bästa: april

Den bästa bok jag läste i april var Så långt vi kan följas av Susanna Martelin.

Jag har även läst:

* Spring så fort du kan - Sofia Nordin 
* Wink Poppy Midnight av April Genevieve Tucholke
* Gittan och gråvargarna - Pija Lindenbaum
* Vad har hänt här? - Julia Neuhaus och Till Penzek 
* Ajna Bång - Henrik Nilsson Thelander 
* Den dubbla tystnaden - Mari Jungstedt
* Coolt med ADHD - Malin Roca Ahlgren, Susanna Israelsson Stenberg och Carl-Magnus Ramstedt
* Resan - Aaron Becker
* Hjälparbyrån #1 Fallet med den försvunna enhörningen - Daniel Edfeldt

Temat för april var mordgåtor och mysterier, och där passar Den dubbla tystnaden och Hjälparbyrån in.

I maj handlar det om mamma, pappa, barn. Jag väljer mellan  
Brev till min dotter,
Brev till en nybliven förälder: ett feministiskt manifest i femton punkter (är nyfiken på denna trots att jag varken är eller är i närheten av att vara en nybliven förälder)
och kommer förmodligen pricka in fler böcker.