Älvsommar

text av Mårten Sandén, illustrationer av Lina Bodén

Har ni läst Skorstensjul, adventskalenderboken från 2015? Det här är den fristående uppföljaren!

När vi möter Stella och skorstensbarnen är det sommar och en älva har plötsligt försvunnit. Utan sina älvor blir det läskigt och nästan omöjligt för skorstensbarnen att klättra omkring på takåsarna. Stella och hennes vänner måste snabbt ta reda på vad som hänt älvan, innan fler försvinner...

Det här är en härlig högläsningsbok, perfekt för ljusa eller regniga sommarkvällar (för bästa effekt bör ni läsa de sista kapitlen kring midsommar, men det går lika bra tidigare eller senare). Boken har 23 kapitel (plus epilog), vilket gör den till en spännande följetong. På något ställe kan den vara lite läskig för de yngsta, men överlag är boken fylld med äventyr, kärlek, vänskap och omtanke . "Familj" är ett ord jag tycker passar bra in, och då är det långt ifrån en "vanlig" familj.

Illustrationerna är fantastiska! Varje kapitel inleds med en helsidesbild i fina färger och ett lite gammaldags stuk. Jag tycker det är tråkigt att ansiktskonturerna är suddiga, men det bidrar å andra sidan passar det till det där lite gammaldags och sagolika. För sagolikt är precis vad det är, med älvor, skorstensbarn och andra varelser. Dessutom finns en klurig och intressant bihistoria med mysterium att lösa. För de som känner till Stockholms gator tror jag det blir ännu mer spännande, särskilt om en söker efter älvorna och barnen bland takåsarna.

Att boken blandar äventyr, vänskap, kärlek och lite läskigheter, gör att den passar till en bredare målgrupp. Syskon i olika åldrar kan fokusera på olika saker när de lyssnar och tittar på berättelsen. Det är fint!

Första meningen: En vacker försommarkväll som den här var det fortfarande svårt att tro att det var på riktigt.
Antal sidor: 101
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Gode Gud välsigna maten, amen - en bok om bordsbön

redaktör: Lina Mattebo. Recex från förlaget

Som barn bad vi ofta bordsbön innan maten. Av någon anledning blev det alltmer sällan och jag tänkte "vi behöver inte mer mat än vi har", eftersom jag tänkte att "välsigna" betydde "göra mer", liksom när Jesus välsignade maten och fick fem bröd och två fiskar att räcka till 5 000 personer. Gode Gud välsigna maten, amen fick mig dock att tänka om, och jag skulle vilja ta tillbaka det där med bordsbön inför måltiden. Inte för att jag behöver mer mat, utan för att visa tacksamhet för den mat jag får till den fantastiska kropp jag har, men samtidigt be en bön för att fler ska få äta sig mätta och att fler ska förstå att vi behöver ändra på vårt sätt att leva för att bönen ska bli verklighet.

Boken innehåller texter, bordsböner för olika tillfällen och tips på ökad gemenskap kring matbordet. Den bjuder på diskussionsfrågor, bordslekar och festtips. Bland skribenterna finns Esther Kazen, Johanna Gustavsson, Joel Halldorf, Anne Lamott, Norman Wirzab med flera. De skriver bland annat om synen på kroppen, medmänniskor och det enkla med betydelsefulla i en extra tanke för maten eller andra. Josephine Flatebö står för moderna, dekorativa och väldigt fina illustrationer. Layouten som blandar texterna med bönerna i olika skrivstilar gör boken varierande och intressant. Redaktionen har fått till en bra balans.

Texterna och bönerna har gett mig flera aha-upplevelser och gett bordsbönen en ny, återupprättad betydelse i min vardag. Om livet snurrar på allt för snabbt kan en enkel bordsbön vara ett sätt att stanna upp och reflektera, oavsett om det blir tio sekunder eller tio minuter. Boken har gett mig inspiration och en kunskap jag inte trodde jag saknade, men som blivit betydelsefull för mig.

Första meningen: Bordsbönen kan vid en första anblick verka obetydlig, men den är som en hemlig skatt.
Antal sidor: 118
Förlag: Libris förlag, 2018

Utmaning: #7dagar7böcker

Glöm inte att anmäla dig till och klura på utmaningen #7dagar7böcker. Mer info finns här.

Intervju med Emma Johansson

Foto: Frida Lord

En av de böcker som gjort starkast avtryck på mig i år (och förmodligen fler månader än så) är Emma Johanssons debutroman Papperssjälar som publicerades 2017. En blandning av språket, medkänslan för huvudpersonen Emilia, handlingen, något unikt i sorgbearbetningen och interaktionen med andra som gjorde att jag gillade boken.

Skrivande och bra böcker är roligt, därför skickade jag iväg några frågor till Emma.

Hur skulle du beskriva dig själv med tre ord?
Snäll, envis och ordningsam.

Hur fick du idén till Papperssjälar?

Jag fick idén till Papperssjälar en morgon när jag åkte till jobbet och tog en annan väg än jag brukade åka och åkte över en järnväg. Det var soluppgång och väldigt fint och det var som om det bara klickade till i mitt huvud och jag såg en tjej på en cykel som cyklade mot järnvägsöverfarten. Efter det var det som om hela boken spelades upp i mitt huvud. Sen ändrades mycket under tidens gång med själva grundidén fick jag den där dagen. 

Hur gick skrivprocessen till?

Jag skrev första utkastet väldigt fort, tror det tog ungefär 6,5 veckor. Detta var våren 2015. Sen lät jag manuset ligga till oktober innan jag började redigera det på riktigt. Hade en lektör och två testläsare som läste och jag var färdig i april 2016 då jag skickade in det till förlag. Fick några refuseringar (både vanliga och positiva) och sen i augusti hörde Opal av sig och sa att de ville ge ut (de hörde av sig redan i juni och sa att de gillade men att de behövde mer tid i och med semester och så). Senare fick jag veta att Opal skulle starta imprint och det är Vox där jag nu är utgiven.

Vad var svårast med att skriva boken?

Det svåraste med att skriva Papperssjälar var nog allt tvivel jag kände. Det ständiga tvivlet om det var tillräckligt bra, om någon över huvud taget skulle vilja läsa det jag skrev osv. Jag har också en tendens att bli övertydligt när jag skriver och jag har ganska svårt att hålla mig kort och inte babbla på i en hel evighet. Jag och min redaktör strök rätt mycket när vi redigerade tillsammans.

Vad var lättast?
Det lättaste var nog att skriva scenerna mellan Emilia och Viktor. Tycker så otroligt mycket om dem båda två och det kom så naturligt när jag skrev de scenerna.

Vad har du för tips till den som drömmer om att skriva en bok?

Öva! Man blir inte bra på något om man inte övar. Skriv vad som helst egentligen, bara man skriver. Läs också mycket! Man måste läsa för att kunna skriva. Och mitt absolut främsta tips är att inte ge upp!

Vilken bok tycker du förtjänar med uppmärksamhet?

Jag blev utgiven på Vox samtidigt som en tjej som heter Yrsa Walldén så måste tipsa om hennes bok Allt jag inte sa som är superbra! En annan bok som jag älskar och tycker borde får mer uppmärksamhet är Aristotle & Dante discover the secrets of the universe av Benjamin Alire Sáenz. Den finns även på svenska med namnet Livets outgrundliga mysterier.

Dagen du förstörde allt

av Linnea Dahlgren

Plötsligt står Melanie själv. Hon har planerat framtiden, växt och levt ihop med Kassandra. Men en dag finns inte Kassandra längre. Hur ska Melanie kunna ta sig igenom det här utan den person som underlättar allt? Det kommer inte. Allt är förstört.

Den här boken hade oturen att bli läst strax efter att jag läst och tyckt väldigt mycket om Papperssjälar. Båda böckerna behandlar en ung människas tragiska död och de efterlevandes sorg och hur de bearbetar den. Jag hade svårt att fastna för Dagen du förstörde allt, men vet inte riktigt varför. Kanske var det tidsresorna Melanie gjorde för att försöka ställa allt till rätta. Det hade kunnat bli ett bra berättarknep för att få del av fler av Melanies tankar, men eftersom vi följer henne hela tiden och hon dessutom pratar i du-form till Kassandra ibland, blev det mest tjatigt och märkligt.

Något som lyfter boken är språket. Det finns många fina passager och det känns väl anpassat till Melanie. Jag fick en en bra bild över henne, men kunde även se att hennes tankar och handlingar är mycket påverkade av sorgen och saknaden. Det blir ett slags dubbelt seende över det som händer. Något annat jag gillar är att Melanies mamma får ta mycket plats, liksom Kassandras familj.

Tyvärr når boken inte riktigt fram till mig. Jag skulle vilja gilla den mer, vilket jag kanske gjort om jag inte läst Papperssjälar precis innan. Däremot är jag, som alltid, tacksam att det skrivs mer i ämnet. Dahlgren gör ett bra jobb med ett så svåra ämnen som död, sorg och saknad hos tonåringar. Hennes författarskap har potential.

Första meningen: Vi följs alltid åt.
Antal sidor: 245 
Förlag: Vox by Opal, 2018

Utmaning: #7dagar7böcker

Nu är det inte långt kvar till sommarlov/semester och härliga sommarmånader! Några gånger tidigare har vi kört bloggstafetter med sommarteman, men i år tänker jag mig en utmaning på instragram.

 

Tanken är den här: jag ger er 7 teman för 7 dagar. Ni lägger ut en bild varje dag som passar till dagens tema (fri tolkning). Vi startar den 4:e juni och använder #7dagar7böcker (följ gärna hashtagen!) för att lätt hitta andra som boktipsar inför sommaren. Om du inte har instagram får du gärna göra utmaningen på din blogg.

Vill du vara med? Lämna en kommentar här med ditt instagramnamn, eller kommentera på bilden jag lägger upp om utmaningen på @sofiesbokblogg på instagram. Inför utmaningen sammanfattar jag alla deltagare, så att vi vet vilka vi ska följa.

Vilka teman?
4/6 När solen skiner
5/6 När regnet öser ner
6/6 När reslängtan blir stor
7/6 När känslor vill bli berörda
8/6 När du vill lära dig något nytt
9/6 När det gärna får vara okomplicerat
10/6 En favorit


Lycka till! :)

Om du såg mig nu

av Sofia Nordin

Serie: Detta är fjärde delen, de tidigare heter En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk. Varning för spoilers!

I den fjärde och sista delen i Sofia Nordins dystopi möter vi Esmael. Han börjar med att berätta vad han var med om när febern tog nästan alla levande människor. Sedan tar han vid där förra boken slutade: när Ella stuckit. Han bestämmer sig för att följa efter henne till Umeå för att reda ut vad som hänt mellan dem. Det blir inte som han tänkt sig, inte med Ella och inte när det gäller vem han själv verkar bli.

Liksom i tidigare böcker lägger Nordin mycket fokus på huvudpersonen och deras känslor och tankar. Hon gör det på ett relevant och intressant sätt och är inte rädd för att visa även "fula" känslor som avundsjuka, självförakt och egoism. Det finns riktigt mörka passager i den här boken, som känns väl kopplade till ensamhet, isolering och känslan av att ingen förstår. Läsaren får följa Esmael på riktigt nära håll, vilket är både intressant och skrämmande.

Boken slutar strax innan den når 200 sidor, vilket gör den lättläst men även lite tunn i innehållet. Å ena sidan vet läsaren det mesta om Esamels tankar, å andra sidan lär vi inte känna de andra karaktärerna. Jag hade gärna läst mer om dem alla. Vilka är de? Vad har de gjort sedan febern? Hur kommer det att gå i framtiden, om det nu finns en sådan? Kommer de kunna bygga upp samhället? Finns det fler människor i världen? Nordin lämnar det åt läsarens fantasi, vilket jag inte gillar till 100 %. Visserligen är jag inte så förtjust i tillrättalagda slut där allt förklaras, men jag hade gärna läst en femte bok som utspelar sig typ 5-10 år framåt. Vad har hänt då?

Det har varit intressant att läsa en svensk dystopiserie. Fokus har legat på "vanliga" tonårskänslor, men jag hade nog gärna läst lite mer om "framtiden" i de två senare böckerna. Jag har gillat serien när jag läst, att få komma så nära huvudpersonerna, men den hamnar inte på någon topplista. Eftersom den går rätt snabbt att läsa kan jag ändå rekommendera den för dystopisugna från cirka 13 år.

Första meningen: Vad kan jag säga?
Antal sidor: 182
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Samtidigt i min låtsasvärld

text: Lisa Bjärbo, illustrationer: Emma AdBåge

Ett stökigt, rörigt kök och en massa måsten. Mitt i allt är det lätt att drömma sig bort till andra platser och situationer, kanske till en låtsasvärld. Vad händer där?

Den här boken handlar om en mamma, vilket är ganska ovanligt för en bilderbok. För att göra det ännu mer ovanligt är hon inte en typisk bilderboksmamma med full koll på läget och andra stereotyper. Istället drömmer hon om en lugn, barnfri stund, men även om badhusbesök med barnen, söta hundar som äter direkt ur grytan på bordet och glass i stora lass. Bokduon har gjort mamman mänsklig och jag hoppas hon har kommit för att stanna.

I podden Bladen brinner berättade Bjärbo att de funderade på om mamman fick "önska bort" barnen för en stund, precis som hon gör i en av önskevärldarna. Vad kommer de läsande barnen tro när bokbarnen är borta? Men, ingen orkar väl vara omgiven av barn hela tiden? Om mamman får visa att hon vill ha egentid ibland, visar hon att det är viktigt och okej även för barnen. Det tror jag dagens stressade samhälle behöver bli påmint om igen. Dessutom är det roligt att visa barnen att även en mamma kan drömma om glass (kanske till och med fastän det inte är helg!) och badhusbesök.

Jag är inget stort fan av AdBåges illustrationer, men tycker att de bidrar till känslan av olikhet, att alla inte passar in i samma mall och att det inte är något eftersträvansvärt. Boken ger utrymme för dagdrömmar om låtsasvärldar och att få önska fritt. Jag tror det kan bli intressanta samtalsämnen kring den här boken, och spännande för både barn och vuxna att dela upplevelser och bilder från sina låtsasvärldar.

Första meningen: Det här är jag. 
Antal sidor: 28 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Den osynliga flickan

av Deborah Ellis

Parvana bor ihop med sina föräldrar och tre syskon i ett litet rum. Tidigare bodde de ganska fint och flickorna har gått i skola, men med talibanernas regim blir livet allt svårare. När Parvanas pappa förs bort måste Parvana klä ut sig till pojke för att kunna försörja familjen; kvinnor får nämligen inte gå ut utan en manlig släkting.

Deborah Ellis tillbringade några månader i afghanska flyktingläger i Ryssland och Pakistan innan hon skrev den här boken. Med den erfarenheten i bagaget för hon fram ett trovärdigt och lättillgängligt porträtt av en ung tjej som tvingas in i en situation inget barn borde få uppleva. Hon tvingas från skolan till arbete och den farliga uppgiften att klä ut sig till pojke för att kunna försörja familjen. Samtidigt är det hemskt att läsa om kvinnorna som tvingas stanna inne, hur deras muskler förtvinas eftersom de inte har någonstans att röra sig. De vill verkligen göra något för samhället, men någon har bestämt att de som ser ut som kvinnor ska begränsas och förnedras.

Med talibaner i gathörnen och nyheter som sprids från person till person ligger det ett ständigt hot över handlingen. Jag är flera gånger beredd på att bli överraskade eller skrämd, men blir sällan det. Jag hade gärna läst lite mer action, men å andra sidan ska boken vara baserad på verkliga händelser, och det Parvana upplever önskar jag inget barn.

Jag har för mig att jag, eller någon lärare, läste den här när jag gick i mellanstadiet. Jag tycker boken är bra läsning för barn som behöver vidga sin världsbild och lära sig mer om omständigheterna i vår värld. Det handlar om barn som lika gärna hade kunnat vara någon vi känner, och jag tror boken kan skapa medlidande och förståelse. Den osynliga flickan är den första delen i en trilogi. Jag är tveksam till att läsa vidare, men minns att jag gillade serien när jag var i rätt åldersgrupp. Boken passar mycket bra för högläsning.

Första meningen: "Jag kan läsa det där brevet lika bra som pappa", viskade Parvana in i vecken på slöjan hon bar kring huvudet.
Antal sidor: 158
Förlag: En bok för alla, 2012
Originaltitel: The Breadwinner, 2000 
Översättare: Helena Ridelberg

Papperssjälar

av Emma Johansson

Emilia har en hemlighet som ingen får veta. Den tynger henne mycket och värre blir det när hon hamnar i samma grupp i skolan som Victor. Hemligheten gäller nämligen hans syster som dog förra våren. Emilia vill helst undvika Victor, men grupparbetena får henne att inse att han är en väldigt bra person och det gör det allt svårare att hålla hemligheten.

Vilken debut! Emma Johansson skriver ärligt och känslofyllt om sorg och psykisk ohälsa. Risken med sådana böcker är att huvudpersonen drunknar i det, men Johansson ser till att Emilia klarar att guida läsaren genom sin trassliga tillvaro. Vissa delar av boken är tårframkallande, men det är även en fin berättelse om vänskap och kärlek.

Johansson skriver väldigt skickligt. Även om det är ganska lätt att lista ut vad hemligheten handlar om, är det intressant att läsa om Emilias tankar kring den och om/hur hon ska avslöja den. Läsaren möter många intressanta och trovärdiga karaktärer och relationer. Det finns sådana där drömmiga konversationer och händelser som ger en härlig feel good-känsla att minnas när det blir tyngre för huvudpersonen. En riktigt bra blandning som bäddar för sträckläsning.

Jag vågar säga redan nu att den här boken hamnar på topplistan över de bästa böcker jag läst i år. Otroligt skicklig debut, full av känslor och en bra story. Rekommenderas.

Första meningen:Det vita pappersflygplanet seglar över himlen. 
Antal sidor: 333
Förlag: Vox by Opal, 2017

Hallå världen!

av Bana Alabed. Recex från förlaget.

Bana bor i den syriska staden Aleppo. När kriget kommer närmre blir livet allt mer osäkert och många tvingas på flykt. Bana och hennes familj stannar kvar länge och Bana vill gärna berätta vad de är med om. Hon börjar twittra och får kontakt med världen genom #StandWithAleppo. Det här är boken hon själv skrivit om hur det är att leva mitt i ett krig.

Kriget kom till Aleppo ganska tidigt i Banas liv. Hon börjar med att berätta om hur det var innan, om skolor och arbete och vardagliga självklarheter. Hon fortsätter att berätta om begränsningar, om bomber som faller allt oftare, om skyddsrum och hur allt till slut blir ohållbart. Hon berättar om rädsla, förtvivlan och stor brutalitet, men också om kärleken i den stora familjen och om hur hopp och mod väcks. Genom att börja twittra fick fler upp ögonen för vad som hände i den belägrade staden. Bana är så cool! Så ung, men ändå med stora förväntningar på världen och en vilja att göra skillnad.

Krig långt bort från trygga Sverige är svåra att förstå, även om vi kan se bilder från dem på tv och i tidningar nästan varje dag. Cirka 5,5 miljoner barn är på flykt i världen idag. Genom att berätta sitt vittnesbörd har Bana hjälpt mig att förstå lite mer om hur det är att leva i ett krig, gett mig mer medlidande och empati. Hennes ord talar till djupet av mig, men även de fotografier som finns i boken. Där blandas lyckliga stunder med familjen med skräckfyllda scenarier när gatan utanför huset förvandlats efter ett bombanfall. Det är fruktansvärt att oskyldiga människor, och särskilt barn, är med om sådant här och börjar se det som sin vardag!

Bana ger röst åt dem som ofta glöms bort i konflikter: barnen. Hon är modig och en stor förebild. Med sin bok vänder hon sig till barn i sin egen ålder (cirka 9-12) för att berätta vad hon varit med om, och jag tror att läsare kan inspireras att hjälpa till på sitt håll, samtidigt som de får en inblick i att livet för barn i vår värld kan vara väldigt olika. Boken passar egentligen för alla åldrar över den tänkta, jag tyckte mycket om den och rekommenderar den gärna vidare. Heja dig, Bana! Med barn som du finns det hopp om framtiden!

Första meningen: Jag är så glad att jag fick skriva en bok, för jag älskar böcker och jag älskar att läsa.
Antal sidor: 238 
Förlag: Libris förlag, 2018 (recex)
Originaltitel: A Syrian Girl´s Story of War and Plea for Peace, 2017
Översättare: Maria Store

Odla med Omar - färger och former i trädgården

av Carin Wirsén och Stina Wirsén

"Ett frö som är litet.
En morot som är stor.
Men i det lilla fröet en liten morot bor.
Och Omar tror
att en så liten morot också vill bli stor."


Omar har sått ett frö, men det växer så långsamt! Medan han väntar tar han sig ut i trädgården för att titta på det som finns där. Olika färger med många nyanser, saker att räkna, en spännande labyrint, varierande former och både ätbart och sådant en bör låta bli. Det finns så mycket att titta på! Genom att vända och vrida på boken får läsaren perspektiv på storlek och vad som finns ovan, i och under jorden.

Den här boken handlar inte så mycket om att odla, utan snarare om vad undertiteln säger: "färger och former i trädgården". Den är mysig och som upplagd för äventyr och nyfikenhet när våren börjar spira utanför fönstret. Jag hade gärna tagit med en liten för att upptäcka och förundras, för visst finns det mycket fantastiskt i vår natur! För den som är mer nyfiken på att odla finns en beskrivning längst bak på hur en kan göra, samt vad som är lätt att odla. Spännande!

Första meningen: Ett frö som är litet.
Antal sidor: 32
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018

Månadens bästa: april

April innehöll andra halvan av min praktik och en vecka tillbaka i skolan med massa plugg. De första veckorna av månaden hann jag läsa en hel del, medan recenserandet halkade efter. Så fort jag skriver på bloggen att jag inte kommer hinna blogga, brukar jag få tid till att blogga. Därför finns det nu ett gäng recensioner på lager inför maj.

Vissa månader läser jag inte någon bok som jag känner att jag tycker riktigt mycket om, men i april läste jag två sådana: Inte för nära av Colleen Oakley och Papperssjälar av Emma Johansson.

Jag läste även:

* Böneexperimentet - Mirana Threllfall-Holmes
* Om du såg mig nu - Sofia Nordin
* De knepiga katternas bok - T.S. Eliot
* water, fire, earth and i - Simone Inguanez
* Stig - Annica Hedin och Per Gustavsson
* Odla med Omar - Carin Wirsén och Stina Wirsén
* Du är mer än du anar - Tommy Hellsten
* Idag är allt - Nicola Yoon
* Det blå mellan himmel och hav - Susan Abulhawa
* Modiga Morris - en vecka upp och ner - Carl-Johan Forssén Erhlin
* Flisan och orättvisan - Linda Palm och Jonas Olsson
* Den osynliga flickan - Deborah Ellis

Maj blir en sista plugghektisk månad den här terminen. Sedan väntar 3 månader sommarlov (även om det innehåller en del jobb)! Min läslista inför det är redan orimligt lång... Men det är ett fin ilandsproblem!

Vilken var den bästa boken du läste i april?