Cookies storasyster blir plötsligt deprimerad och intagen på sjukhus. Familjens vardag förändras,allt blir annorlunda. Cookie funderar på vad kompisarna ska tänka och tycka om de får reda på vad som hänt. Hon är rädd att de ska tro att även hon blivit galen. Hur ska familjen ta sig genom detta?
Jag gillar Sones sätt att skriva bok i diktform (se exempel nedan). Visst trillar mycket mellan raderna, det blir svårare att få med känslor, tankar och vad som händer, rent bokstavligt. Men denna skrivstil passar särskilt bra till denna story. När det handlar om depression finns risken att mycket hamnar mellan raderna. Att människor blir missförstådda, att andra undviker dem, och att de i närheten går in i sig själva. På ett fint och ganska gripande sätt berättar Sones om smärta och de frågor som cirkulerar. Jag tror många med deprimerade anhöriga kan känna igen sig.
Undrar du om jag rekommenderar boken? Då rycker jag på axlarna och säger "njaoja, kankse det". Det tveksamma betyget kan dock bero på att jag sällan läser på engelska och har en tendens att låta tankarna sväva iväg...
Första meningen: I can
remember what
things were like before she
got sick: my whole family climbed
into
the big
hammock on the
moondappled beach, wove
ourselves together, and swayed
as one.
Antal sidor: 145
Förlag: Harpertempest
Utgivningsår: 1999
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar