Den colombianska konstnären Emma Reyes (1919-2003) brevväxlade under flera år med historikern och kritikern Germán Arciniegas. Reyes sägs ha varit en "underbar berätterska" och det var flera som sa till henne att hon borde skriva ned sina berättelser. I Brev från min barndom får vi läsa 23 av de brev hon skickade till Arciniegas och det hon berättar den här gången är om sin barndom. Från slum till finare hus och sedan ett kloster. Från en instabil modersfigur till en vänlig barnflicka och den stränga uppfostran i ett kloster.
Reyes är sannerligen en bra berätterska. Hon tar läsaren med till sitt Colombia och till de alla de platser hon levde och bodde på under några av de första åren i sitt liv. Det är en spännande och fin men även orättvis och frustrerande skildring som både ger inblick i det colombianska samhället och en hård uppfostran. Språket är lättillgängligt och förs fram av en vuxen men med tydliga minnen från barndomen. Den kan läsas av såväl tonåringar som vuxna. Detaljrikedomen är fascinerande men tar inte över. Det är fortfarande lätt att hänga med, även om Reyes liv innehåller ett stort persongalleri. Brev från min barndom är intressant och spännande även om jag inte var helt fast hela tiden. Om du vill läsa något från Colombia eller om en barndom som skiljer sig från de flesta i 2000-talets Sverige kan jag dock rekommendera den.
Första meningen: Min käre Germán.
Antal sidor: 222
Förlag: Norstedts, 2019
Originaltitel: Memoria por correspondencia, 2012
Översättare: Manni Kössler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar