Jägarinnan

av Kate Quinn

Baksidestext:

Sibirien, 1941: När kriget närmar sig ansluter piloten Nina Markova till Natthäxorna, ett kvinnligt bombregemente. Hon hamnar bakom fiendelinjen, i händerna på den ökända mördaren kallad Jägarinnan, och tvingas uppbåda all sin list för att överleva.

Köln, 1950: Den före detta krigskorrespondenten Ian Graham är numera nazistjägare. Ett mål kvarstår: Jägarinnan. I sitt sökande tar han hjälp av Nina, det enda vittne som lyckats undkomma henne.

Boston, 1946: Sjuttonåriga Jordan McBride märker att hennes pappas nya kvinna döljer något. När hon börjar gräva i sin styvmors bakgrund inser hon snart att det finns hemligheter i familjen som hotar allt hon håller kärt.

Jag drar mig ofta för att läsa tegelstenar men när Jägarinnan nominerades till Årets bok och @kulturistanmia ordnade bokcirkel hängde jag på. Vilken läsupplevelse jag fick! Genom tre olika perspektiv berättas en historia som bygger på verkliga personer och händelser. Det är intressant att läsa om andra världskriget utan att egentligen beröra koncentrationsläger, att läsa ur ett ryskt perspektiv eller kanske främst ur ett yrkesmässigt. Karaktärerna är intressanta och berättelsen har bra driv (det blir lätt så av de tre berättarna som ofta lämnar läsaren med en cliffhanger). Jag hade lite svårt att ta till mig Ians berättelse i början och visst fanns det svagare partier i den andra berättarna också. Men jag har sträckläst den här boken och kan verkligen rekommendera den!

Första meningen: Hon var inte van vid att bli jagad.

Antal sidor: 637

Förlag: Harper Collins, 2020

Originaltitel: The Huntress, 2019 

Översättare: Helena Dahlgren

Kattvinden

text av Helena Öberg och illustrationer av Kristin Lidström

Mandas morfar är mäklare och ska sälja ett stort gammalt hus. Manda får följa med honom och jobba under ett lov och då börjar konstiga saker hända i huset. Spökar det? Vilka historier bär huset egentligen på?

Upplägget för Kattvinden liknar ingen annan bok jag läst. Boken inleds med helt illustrerade uppslag som förutom några enstaka ord får tala för sig själva. Därefter tar vi oss in i storyn genom ord och lär känna Manda, hennes morfar och sakta men säkert även huset han ska sälja. Vi märker dock att det finns en del osagt och snart följer den största avgränsningen i boken som är helt illustrerade sidor med några enstaka meningar. Emellanåt finns ett uppslag med skriftlig berättelse för att sedan låta bilderna ta över igen. Det är ett fascinerande och unikt sätt att blanda berättelser från nu och då och jag blir glatt överraskad över bokskaparparets fantasi och skickliga samarbete.

Berättelsen är spännande men i början hade jag lite svårt att hänga med. Jag tror boken utan problem hade kunnat vara ännu tjockare - jag hade gärna lärt känna Manda och nutiden lite bättre. Upplägget för boken gör mig dock glad - det är där den stora styrkan ligger - och gjorde att jag slukade boken. Jag rekommenderar gärna boken och läser gärna mer av kombinationen Öberg och Lidström i ett liknande projekt.

Första meningen: Det finns berättelser som inte har någon början och inte något slut.

Antal sidor: 351

Förlag: Mirando bokförlag, 2018

Máni Steinn - Pojken som inte fanns

av Sjón.

Reykjavik 1918. 16-årige Máni Steinn rör sig i staden varifrån man ser Katla få sitt utbrott och som snart härjas av spanska sjukan. Han går och ser så mycket film han kan på bion, ja flera gånger bara för att ha något att göra och försvinna i. Han spanar efter Sóla, sin filmhjältinna, som gör det enklare att leva med den homosexualitet som samhället verkar vilja hålla sig ifrån.

Isländsk författare, en epidemi som plågar samhället och en skildring av hur homosexuella behandlades i början av 1900-talet. Där har ni de intressanta delarna i den här boken. Resten förstår jag mig inte riktigt på och det är väl just resten som gjort boken prisbelönt. Jag hade svårt att ta till mig Mánis virvlande tankar som verkar röra sig mellan film, fantasi och verklighet. Jag hade svårt att bli engagerad. Boken är trots det uppbyggd med korta kapitel (det var väl därför jag orkade fortsätta läsa) och det finns säkert mycket att läsa mellan raderna. Men jag blev helt enkelt inte tillräckligt engagerad eller intresserad för att orka det.

Första meningen: Oktoberkvällen är lugn och kylslagen.
Antal sidor: 125 
Förlag: Alfabeta, 2014
Originaltitel: Mánasteinn. Drengurinn sem aldrei var til, 2013 
Översättare: John Swedenmark

Löwensköldska ringen

av Selma Lagerlöf

I höstas läste vi Löwensköldska ringen i bokcirkeln jag är med i. Boken kan till vissa delar beskrivas som spökhistoria men är andra gånger humoristisk och får läsaren att både dra på smilbanden och tänka till.

Generel Bengt Löwensköld ligger för döden och han önskar få bli begravd med sin ring. Strax efter begravningen grävs graven upp och ringen blir stulen. Det sker dock inte ostraffat - inte för någon som kommer i närheten av ringen under en lång tid framöver.

Jag dras sällan till varken spökhistorier eller klassiker, därför var det intressant att bokcirkeln valde denna bok. I början var det lite svårt att få grepp om den men jag kom snart att uppskatta (den ibland dolda) humorn och att följa ringens färd och vad det gjorde med den tillfälliga ägaren. På något sätt vill nog Lagerlöf lära oss något om girighet och själviskhet men det där "lärandet" stör inte utan stannar vid det roliga och samtidigt spökliga. Jag vande mig aldrig riktigt vid alla kommatecken som vi jobbat bort genom de senaste 100 årens språkgenomgångar. Däremot tror jag att jag kommer fortsätta läsa trilogins återstående böcker: Charlotte Löwensköld och Anna Svärd. Se bara hur snyggt omslaget är!

Första meningen: Nog vet jag, att det förr i världen fanns gott folk, som inte visste vad rädsla vill säga.
Antal sidor: 102
Förlag: Bonnier pocket, 2017 (först utgiven 1925)

Historieresan - en krokig berättelse om Sverige under 1000 år

text av Christoffer Rönnbäck och Ebba Svennung, illustrationer av Annika Huett. Recensionsexemplar från förlaget.

Från vikingatid via medeltid och romantik till mellankrigstid och lådbilar. Christoffer Rönnbäck och Ebba Svennung har tidigare gett oss tv-serien Historieätarna och Tusen år till julafton som gick som julkalender i tv 2015. Nu har de, tillsammans med illustratören Annika Huett, skapat en faktabok rik på bilder för att ge barn (och vuxna som inte minns allt från historielektionerna) en snabb överblick över vårt lands historia.

Historieböcker brukar generellt bjuda mest på vad män gjort. När det skrivs nya historieböcker måste det vara svårt att komma ifrån det eftersom det förmodligen finns mest dokumenterat om män (oklart varför). Illustratören till den här boken har dock tänkt till kring det där och illustrerar både män och kvinnor till texterna och ger därför en mer rättvisande bild av hur det faktiskt såg ut. Vi bjuds på större händelser som gäller kungar och adelsmän men även mer detaljerade traditioner och inblickar i barns vardag i olika samhällsklasser.

Varje uppslag har en luftig layout med textrutor och färgrika illustrationer. Det är lättillgängligt och roligt att läsa. Som skrivet passar den bra även för vuxna och kan fungera som en uppslagsbok när en vill få perspektiv på vad som hänt och präglat Sverige.

Första meningen: Det du nu ska läsa handlar om Sveriges historia, om människorna som levt här, på samma plats som du fast i en annan tid.
Antal sidor: 77
Förlag: Alfabeta, 2019

3 x 60-talsklassiker

För ett tag sedan läste jag Bilderboksretro 60-tal av Lisa Bjärbo och Susanna Hellsing. Jag blev inspirerad att läsa några av böckerna de tog upp som blev populära och gått till nytryck flera gånger sedan dess. Jag är dock glad att bilderböckerna utvecklats till mer jämställda, nyanserade och framför allt: att kvinnor har namn! För i de här böckerna har bara en kvinnlig karaktär fått namn, medan en hel drös piratkaptener ärats med varsina namn.

Göta Petter, sa teskedsgumman av Alf Prøysen och Björn Berg. När den lilla gumman (utan namn) blir liten som en tesked skulle det kunna leda till stora problem. Hon har så mycket att göra! Med sin list lyckas hon dock få färdigt att hon ska innan hennes man kommer hem. Boken börjar stereotypt med en kvinna som ska städa, tvätta och laga mat till sin man. Hon vaknar till och med med förklädet på. Sedan bjuder den lilla gumman dock på girl power genoma tt få musen, katten och till ohc med vinden coh solen att göra som hon vill. Med väl valda ord kan gumman luta sig tillbaka och se på när andra gör precis som hon vill. Till gubben säger hon ingenting.


Första meningen: Det var en gång en gumma, som la sej och sov på kvällen liksom gummor brukar göra, och dan därpå vaknade hon liksom gummor brukar göra, men så hade gumman blivit så liten som en tesked, och det brukar inga gummor bli.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2007
Först utgiven: 1968
Översättare: Ulf Peder Olrog

Sagan om Babar den lille elefanten av Jean de Brunhoff skrevs redan 1931 och översattes till svenska 1944 första gången och igen 1963. Den handlar om den lille elefanten Babar vars mamma blir skjuten av en jägare. Babar tar sig in till staden och möter en snäll gammal dam (det framgår inte vad hon heter) som ger honom pengar så att han kan köpa fina kläder och en bil. Snart börjar han sakna sina vänner i skogen.

Berättelsen hade kunnat bli rätt gullig. Jag har för mig att jag gillade tv-serien, men allt händer snabbt och utan djup. När Babars mamma dör springer han in till staden och verkar inte sörja alls. Sedan följer flera otroliga händelser i snabb följd och snart har Babar förlovat sig med sin kusin. Hur gick det till? Det här hade blivit en bättre bok om hälften av händelserna sparats till en annan bok och den resterande hälften fördjupats.



Första meningen: I den stora skogen har en liten elefant blivit född.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 1994
Originaltitel: Historie de Babar le petit éléphant, 1939
Översättare: Gallie Eng

Sjörövarbok av Lennar Hellsing och Poul Ströyer. Två sjörövarskepp och en hel drös med kaptener. Ett slag, flera döda, de faller i vattnet, tar sig upp, super loss och "tar sig an" ett gäng kvinnor. Språkligt lyckas Hellsing använda en mängd olika verb och rimmar snyggt. Orden är dock svåra att ta till sig. Annars tycker jag det är tråkigt, konstigt och frustrerande med den nedvärderande kvinnosynen, supandet och dödandet. En del kanske tycker jag är tråkig, men jag skulle aldrig läsa den här för ett barn. Lennart Hellsing skulle ha fyllt 100 år i år. Om du vill läsa en bok av honom rekommenderar jag inte den här. Jag förvånas över att den fortfarande går att låna på bibliotek och inte gallrats ut på grund av förlegad människosyn.






Första meningen: Vi har bordat en brigg!
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2010
Först utgiven: 1965

Tatueraren i Auschwitz

av Heather Morris

När Lale Sokolov kom till Auschwitz-Birkenau 1942 fick han jobb som tatuerare. Det räddade honom från tungt kroppsarbete men samtidigt fick han snabbt en inblick i vad som hände i gaskamrarna och de människor som inte fick en tatuering när de kom till lägret. En dag ska han tatuera Gita, en kvinna han blev blixtförälskad i. Han gjorde allt han kunde för att få träffa henne och gav henne löften inför befrielsen från lägret. Det fanns inga om, de skulle överleva lägret.

Jag hade inte läst så mycket om den här boken innan jag började lyssna på den. Därför blev jag förvånad när jag i slutet hörde att det är en sann berättelse. Det förvirrade mina tankar. Det känns inte som att boken går på djupet, snarare att mycket händer så som Lale önskar. Han får ett förhållandevis bra arbete; det sparar på hans kropp, han får eget boende och kan smyga runt för att hjälpa andra fångar med mat och medicin. Innan jag visste att det var en sann historia tyckte jag ibland det gick lite för lätt för Lale som kan vara ganska naiv. Visst, det är en otroligt hemsk och avskyvärd historia, men samtidigt är det nog den mest hoppfulla berättelse jag läst om andra världskriget.

Till skillnad från andra böcker om förintelsen ligger fokus på relationerna och främst den mellan Lale och Gita. Det är en alldeles särskild kärlekshistoria i en avskyvärd miljö. Relationen hjälper dem dock att hålla fast vid hoppet när allt runtomkring verkar rasa och otroligt nog bli värre. Det är intressant och viktigt att få ännu ett vittnesmål från en överlevare. Det är dessutom spännande att läsa om en fånge som fick förtroende och en annorlunda uppgift, att läsa om tatuerarens balansgång mellan sympati och avsky mot arbetsgivaren. Även om jag hade högre förväntningar så lyfter det boken och gör den ändå rätt läsvärd.

Antal sidor: 270
Förlag: Bokförlaget NoNa, 2018
Originaltitel: The Tattooist of Auschwitz, 2018

Översättare: Tomas Håkansson

Ett helt liv

av Robert Seethaler

När Andreas Egger är fyra år kommer han till byn där han kommer stannar stora delar av sitt liv. Han är med och bygger för liftarna som snart intar byn tillsammans med alla turister, han sliter för byn, finner och mister sin kärlek och tas ut i krig.

Det här är en österrikisk livsberättelse jag blev tipsad om i julkalenderbloggstafetten för några år sedan. På drygt 130 sidor berättas om ett lågmält liv som verkar vara ganska ensamt, men även om hur den introverta Egger verkar vara nöjd med det. Samtidigt får vi del av historien, om hur turismen kunde hjälpa en by att få elektricitet samtidigt som arbetet för turisterna orsakade förödande laviner. Vi läser även om andra världskriget och arbetsläger i Ryssland. Ett helt liv blandar kärlek med ensamhet och hopp med förtvivlan i en fint skriven livsberättelse. Boken är inte riktigt min genre och placerar sig därför inte på min topplista, men sammantaget gav den en intressant stunds läsning.

Första meningen: En februarimorgon nittonhundratrettiotre lyfte Andreas Egger upp den döende getherden Johannes Kalischka, som aldrig kallades något annat än Hannes med hornen av folket i dalen, från halmmadrassen som var genomvåt och luktade lite surt, för att bära ner honom till byn på den mer än tre kilometer långa stigen som låg under ett tjockt snötäcke. 
Antal sidor: 132
Förlag: Thorén & Lindskog, 2016
Originaltitel: Ein Ganzes Leben, 2014
Översättare: Jörn Lindskog

Ædnan

av Linnea Axelsson

Ett epos på på 760 sidor placerar sig vanligtvis (okej, det finns nog inget "vanligtvis" med det där 760 sidorna) inte på min läslista. När författaren tog hem Augustipriset i den skönlitterära kategorin och när jag fick veta att det står cirka 30-40 sidor på varje sida tänkte jag dock om. Lånade hem den. Läste den. Förundrades. Funderade.

Ædnan börjar hos en mamma och hennes son i en kåta en bit från en renhjord, tar sig många årtionden framåt när villkoren för samer helt förändrats, och rör sig däremellan. Det är en 100-årig historielektion fylld av hopp och förtvivlan, förtryck och kamp för mänskliga rättigheter.

Samer är en av Sveriges nationella minoriteter och vårt land har lovat skydda minoriteten enligt Europarådets bestämmelser. Trots det vittnar Ædnan om förtryck och diskriminering nu, men kanske framför allt i historien. Jag vet egentligen inte så mycket om konflikten, men lärde mig en del genom boken. Det är som att Sverige koloniserat landet och tagit mark från renhjordarna och deras skötare. Jag vet egentligen inte så mycket om epos heller, men det fanns ändå något med boken som band mig till sig.

Historieläraren sa

att många som kommit till Sverige
från kontinenten

tog med sig
erfarenheter som
vi inte har här

-

Hur landsgränser
kan flyttas

så en by plötsligt 
hamnar på andra
sida

-

Och man tvingas byta språk
skifta kultur

Eller hur friheten
att röra sig över
ett bergspass
kan tas ifrån en

-

Så att släkten som
under århundraden
levt som ett folk
delas upp

tvingas in i
för dem själva
främmande kategorier

-

Som nomader
bofasta och
ägare                          sida 762-763

Jag fascineras och förundras över berättartekniken. Den dansar över berg och sluttningar, orden vindlar sig fram, känns så självklara. Axelsson förmedlar mycket med få ord. Samtidigt är jag förvirrad av de olika berättarna, relationerna dem emellan och har svårt att hänga med ibland. För det mesta flyter läsningen dock på och jag rycks med. Ædnan är en fin och viktig bok och jag uppskattar att detta epos med rötterna i samernas del av Sverige får uppmärksamhet genom Augustpriset. Annars hade jag nog inte läst och rekommenderat den.


Första meningen:
Rösten
skålar som minnet
kupar
jag dricker ditt hår
och svävar.
(eller egentligen hela boken eftersom det inte finns en enda punkt) 
Antal sidor: 760
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018

Bokcirklande om Ditt liv och mitt

I slutet av oktober blev jag inbjuden till en nystartad bokcirkel. Jag har inte varit med i någon innan så jag hängde nyfiket på. Vi började med att läsa Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson och i mitten av december träffades vi för att diskutera boken.

Märit kliver oväntat av tåget i Lund fastän hon är på väg till Norrköping. Hon har inte varit i Lund på femtio år men nu går hon till kyrkogården och den massgraven som döljer en stor skam i historien. Där finns kropparna efter människor som bodde på sinnesslöanstalten Vipeholm. Där finns kroppen efter hennes bror Lars.

Att diskutera boken med bokcirkeln gav mig fler perspektiv och en större inblick i boken. Jag läser vanligtvis snabbt och har en tendens att glömma handlingar och dess upplösningar. Jag hoppas dock att diskussionerna ska hjälpa mig att minnas. Axelsson är noga med sitt språk och sina karaktärer. Det är intressant att det är svårt att lita på huvudpersonen och hon beter sig ibland ganska märkligt. Samtidigt börjar vi se förklaringar i den dysfunktionella och slitna familjen som bär på mycket tyngd och tystnad. Läsaren får inblickar i flera delar av Märits liv, men det finns också delar som göms.

Ditt liv och mitt utspelar sig när fler kvinnor började utbilda sig och arbeta, men samtidigt ser vi spår av en nedvärderande kvinnosyn som delvis finns kvar idag men även mycket som förändrats. Det samma gäller människosynen och kanske främst över då så kallade sinnesslöa som nekades förståelse och kärlek. Boken är intressant och samtidigt fylld av frustration, svek, likgiltighet, förtvivlan, vilsenhet, vänskap och kärlek. Samtidigt väcks frågor om vad jag hade gjort i Märits ställe och hur hon egentligen mår. Författaren har gjort ett bra researchjobb och det finns mycket hemskt i det att minnas för att öka medkänslan i vårt samhälle.

Jag tycker boken passar bra för en bokcirkel. Nästa bok vi ska läsa och diskutera är Bränn alla mina brev av Alex Schulman. 

Första meningen: Det är naturligtvis dumt att gå av tåget i Lund, det inser jag i samma stund som jag gör det.
Antal sidor: 363
Förlag: Brombergs, 2017

En julsaga

text av Charles Dickens, illustrationer av Lisbeth Zwerger

En julsaga är förmodligen med på topplistan över de böcker som lästs mest kring jul. Särskilt eftersom den har 175 år på nacken. De flesta känner säker till att den handlar om den snåle och elake Ebenezer Scrooge, som efter ett möte med ett spöke förändras på djupet. Förra året kom boken i nyöversättning och med nya illustrationer. Den här utgåvan vänder sig till 9-12-åringar, och när jag såg det tänkte jag att det skapats en mer lättläst, eller i alla fall målgruppsanpassad, variant av berättelsen. Där hade jag fel. Sidorna är sprängfyllda med text som innehåller svåra och gamla ord, kapitlen är långa och styckeindelningarna få. Jag hade svårt att ta till mig texten och slutade efter 20 sidor. På grund av detta är jag tveksam till om målgruppen kommer bättre om den. Möjligtvis kan den passa för högläsning, om någon orkar högt ganska länge, men jag har svårt att tro att ett barn själv skulle ta sig an boken.

Illustrationerna har ett äldre filter över sig, vilket passar bra till texten. När de förekommer får de ta en helsida var, vilket är fint, men jag hade gärna kompletterat det med mindre bilder invävda i texterna.

Budskapet med boken är bra, kanske särskilt i juletid, men jag har aldrig riktigt fastnat för den på samma sätt som många andra verkar ha gjort genom åren, trots att jag även läst "vuxenvarianten". Därför lämnar jag den här utgåvan outläst.

Första meningen: Marley var död, för att börja från början.
Antal sidor: 60
Förlag: Modernista, 2017
Originaltitel: A Christmas Carol. In Pose. Being a Ghost Story of Christmas, 1843
Översättare: Nils Holmberg

Unga fröken Austen: Stolthet & fördom

text: Jennifer Adams, illustrationer: Alison Oliver

Gillar du Stolthet och fördom så mycket att du vill introducera ett litet barn i boken så fort det går? Då är det här boken för dig och barnet!

Jag trodde boken skulle vara en kortversion av romanen, men det är istället en pekbok med siffror, typ: "lär dig räkna med Stolthet och fördom" (vilket i och för sig blir en kortkortverion av romanen). Här möter vi 1 engelsk by, 4 frierier och 9 tjusiga balklänningar. Och ärligt talat förstår jag inte grejen med den här boken. Visst kan det vara kul att titta på bilderna, men för mig som inte läst originalet blir det inte särskilt begripligt. "10 000 pund om året", vad menar de med det? Vad är det för hus? Vilka är de där personerna som dyker upp en gång för att sedan försvinna? Jag undrar hur målgruppen (0-3 år) tar emot det här. De kanske är smartare än jag, men jag förstår inte vitsen med boken. Okej, förmodligen finns det en del Jane Austen-älskare som kan tycka att det här är en rolig idé, men jag är inte en av dem.

Okej, nog om det. Illustrationerna är fina och moderna. För layouten står Ellen Adolfsson, den är snygg och enkel och passar bra till pekboksformatet. För den som gillar konceptet finns Det en bok om Frankenstein i samma serie. Författaren har även skrivit om bland annat Alice i Underlandet, Djungelboken, Jane Eyre, alla till målgruppen 0-3 år.

Första meningen: 1 engelsk by. 
Antal sidor: 22
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
Originaltitel: Pride & Prejudice, 2011 
Översättare: ?

Godnattsagar för rebelltjejer 2

av Elena Favilli och Francesca Cavallo
Recensionsexemplar från förlaget.

Musiker, geologer, graffitikonstnärer, zoologer, flygpionjärer, vältalare... Från många av jordens länder samlas porträtt av kvinnor som gjort stora saker, men drunknat i någon slags utvalsflod när historieböckerna skrevs. Nu får de en ny chans.

Efter succén med Godnattsagor för rebelltjejer har Favilli och Cavallo samlat ännu fler kvinnoporträtt i denna uppföljare. En del namn känner jag till, medan jag lärt mig mycket om många fler. Till denna bok ska jag gå när jag vill ha snabb kunskap om unika kvinnor.

Texterna är lättillgängliga, korta och informativa. De vänder sig till både barn och vuxna, vilket kan skapa gemenskap kring läsningen. Kvinnorna som porträtteras är i olika åldrar, från olika tider och länder, kulturer och religioner. Det de har gemensamt är att de inte gav upp, att de kämpade för det de brann för och att de förändrade världen lite grann på sitt eget sätt. Det är en härlig blandning och stor representation. Varje kvinna är illustrerad och eftersom illustratörerna är många och från många olika delar av världen, samlas skiftande tekniker och stilar till en härlig idolsamling.

Det här är boken för den som inte vill bli hindrad i sina drömmar på grund av kön, klass, religion, egenskaper, intresse eller något annat. En perfekt inspirationskälla för att våga drömma stort och drömma vidare. Och så levererar den stor mängder girlpower, såklart.

Första meningen: Kära rebeller!
Antal sidor: 212
Förlag: Bokförlaget Max Ström
Originaltitel: Good night stories for rebel girls 2, 2017
Översättare: Åsa Jonason

Tonårstjejens dagbok

- Dagbokstexter skrivna mellan år 1904 och 2017
red. Daniela Auerbach och Lovisa Henoch

När Auerbach och Henochs konstnärliga samarbete Mikaela Krestesen Ropa fick ett stipendium, använde de delar av pengarna till att skapa Tonårstjejens dagbok. De har samlat dagboksanteckningar från 1904 till 2017, för att visa på att den härliga, bråkiga tonårstiden, samhörighet och att tonårstankar inte förändras så mycket över tid. De texter redaktionen valt handlar, då liksom nu, om vänskap, kärlek, identitet, smärta, ångest, fester och sökande. Det är fascinerande att läsa om texter från olika årtionden, men att det ändå inte skiljer så mycket i innehållet.

Textsamlingen har potential att skapa mycket igenkänning och förhoppningsvis även hopp. Om jag kan känna igen mig i en text som skrevs för 50, 60, 70, 80 år sedan, borde det väl finnas någon nu som känner som jag? Om de som var tonåringar när mina föräldrar var tonåringar verkar kunna beskriva mina känslor, kanske det finns någon vuxen som kan förstå mig idag? Här finns mycket intressant att hämta!

Vissa texter är svåra att läsa, eftersom de är hämtade direkt ur dagböcker. En del av dem finns transkriberade längst bak, andra får jag försöka dechiffrera själv.

Jag gillar blandningen av illustrationer, fotografin, klotter, urklipp och text i olika färger och former, på olika papper och med en tydlig känsla av verklighet. Dagboksanteckningar kan vara bland det mest privata en kan läsa (jag vill inte att någon ska läsa min dagbok, även om jag inte brukar skriva några hemlisar där), så det känns stort att kvinnor delat med sig av sina texter, många av dem lever trots allt fortfarande.

Själv har jag svårt att ta till mig många av texterna, eftersom tonåringarna i boken festar och gör uppror mer än vad jag gjorde som tonåring. Däremot finns det något för de flesta, och det uppskattar jag. Jag hade gärna läst mer om feminism och jämställdhet genom seklet, men kanske kan det bli fokus i en uppföljare?
 




Första meningen: Tonårstjejens dagbok består av dagbokssidor skrivna av tjejer 13-19 år gamla i Sverige under ett sekel.
Antal sidor: 104
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Ett eget rum

av Virginia Woolf

För ett tag sedan skrev Sincerely Johanna "om att vara för dum för att förstå skönlitterära böcker för vuxna", och jag kan känna igen mig mycket i det. Särskilt när det gäller så kallade klassiker. Ett mer eller mindre åldrat språk, 90% färre styckeindelningar och nya rader än i dagens böcker och ett samhälle jag kan ha svårt att relatera till, eftersom jag lever så mycket senare. Därför håller jag mig gärna ifrån klassiker och äldre böcker. Förmodligen går jag miste om en hel del, vilket gör att jag ibland ändå trotsar det där och tar mig an en klassiker eller liknande. Ett eget rum är en av dem, men som jag skrev häromdagen upplevde jag den rätt seg. Jag hängde inte riktigt med, kanske på grund av de långa styckena och alla de författare och titlar hon nämner som jag inte har koll på.

Jag har trots allt lyckats få med mig en del intressant som känns radikalt med tanke på att boken har närmare 100 år på nacken. Woolf skriver om kvinnor och litteraturen utifrån ett antal föredrag hon höll för kvinnliga studenter. Därmed följer funderingar över hur kvinnan skildras i litteraturen, vad det gör med henne och hur det påverkar hennes samhällsställning. Det handlar även något om klasskillnader, och där verkar Woolf sälla sig till de som inte tillhörde någon högre klass, trots att hon själv hade ett eget rum och en bra årslön (något som krävs för en skrivande kvinna, enligt Woolf). Många gånger tycker jag Woolf är något väldigt bra på spåren, men så avslutar hon mitt i eller tar en oväntad vändning som inte leder fram till det jag hoppades, utan landar i något halvfärdigt.

Woolf funderar kring vad som leder till att hälften av mänskligheten förtrycks och anses lägre ställda:

Utan självförtroende är vi lika hjälplösa som lindebarn. Och hur kan vi snabbast tillverka denna viktlösa egenskap, som trots allt är så ovärderlig? Genom att tänka att andra människor är underlägsna oss själva. Genom att känna att man har någon medfödd överlägsenhet i förhållande till andra människor - det kan vara rikedom eller samhällsställning, en rak näsa eller ett porträtt an ev förfader målat av Romney - det finns ingen gräns för den mänskliga fantasin patetiska påfund. Därför är det av enorm vikt för en patriark som måste erövra och härska att känna att stora mängder människor, faktiskt hälften av mänskligheten, av naturen är underlägsen honom.   sida 47-48

Hon skriver om vilken roll kvinnor har i litteraturen (och verkligheten?):

Låt oss till exempel anta att män endast framställs i litteraturen som kvinnors älskare och aldrig var vänner med andra män, soldater, tänkare eller drömmare. Tänk så få roller i Shakespeares skådespel som de kunde tilldelas. Tänk vad litteraturen skulle lida av detta! (...) - litteraturen skulle ha blivit otroligt mycket fattigare, precis som litteraturen blivit oräkneligt mycket fattigare på grund av de dörrar som stängts för kvinnor.   sida 100-101

Och om när patriarkatet blir förolämpat:

Poeten måste antingen vara passionerad eller bitter, om han inte rent av valde att bli "kvinnohatare", vilket oftast betydde att han inte förmådde attrahera dem.  sida 101

Virginia Woolf väckte mitt intresse eftersom hon står på de båda listor över läsvärda kvinnliga författare jag har. Det var intressant att läsa henne, men jag hade förväntat mig mer och önskar att jag förstått mer. Kanske läser jag något mer av henne i framtiden, för jag kan inte stanna i känslan att jag är för dum för att förstå klassiker.


Första meningen: 1928 fick Virginia Woolf i uppdrag att hålla ett antal föreläsningar för kvinnliga studenter vid Cambridge.
Antal sidor: 168
Förlag: Ellerströms, 2012
Originaltitel: A Room of One's Own, 1929
Översättare: Elisabeth Mansén, förord av Annina Rabe och kommentarer av Maria Green

Ru

av Kim Thúy
"Jag berättade de här anekdoterna för Pascal för att bevara minnet av en bit av historien som aldrig kommer att beredas plats i klassrummen."                                                                                          sida 47

Från ett upprorsdrabbat Vietnamn över haven till Kanada följer läsaren Nguyen An Tinh. Från det att hon är barn till dess att hon själv försöker uppfostra sina barn och förstå vad hennes familj och släkt gjort för henne.

Genom att snyggt väva ihop och kryssa mellan de korta kapitlen låter författaren oss följa fragment från stora delar av huvudpersonens och sitt eget liv. För mig som inte vet så mycket om Vietnamns historia var det ibland svårt att förstå vad som hände, men med hjälp av anekdoterna får jag, liksom sonen Pascal, del av en bit av historien.

Jag uppskattar att fragmenten inte är tillrättalagda, utan berättar precis hur det var. Att barnens perspektiv får uppmärksamhet och plats, liksom de vuxnas får det. Kanske gick mycket av berättelsen över huvudet på mig, kanske läste jag för snabbt, för jag har svårt att beskriva så här i efterhand. Det skulle kunna sluta i ett "lagom" betyg, men något fick mig ändå att uppskatta den mer. Det kan bero på ärligheten, en annan synvinkel än den västerländska och att få ta del av en ny bit av historien. Thúy skriver med inlevelse och kärlek till orden, och det räcker långt.

Första meningen: Jag kom till världen under Tet-offensiven några dagar in på det nya året, Apans år, när explosionerna från de långa smatterbanden som hängde utanför husen ackompanjerades av knattret från kulsprutorna.
Antal sidor: 152
Förlag: Sekwa, 2011
Originaltitel: Ru, 2009
Översättare: från franska av Marianne Tufvesson

Jag heter inte Miriam

av Majgull Axelsson

På sin 85-årsdag säger Miriam plötsligt att hon inte heter Miriam. Vad menar hon med det? Har hon blivit dement? Under en promenad runt sjön med barnbarnet Camilla berättar Miriam om sina år i Auschwitz och Ravensbrück, om de mest föraktade och om sådant om ingen levande någonsin skulle få veta.

Den här berättelsen utspelar sig under en enda dag, men innehåller minnen från en hel livstid. Det är minnen som ingen borde behöva bära. Svarta, hemska, orättvisa, oförståeliga minnen fulla av obesvarade frågor. Läsaren följer dels Miriam och Camilla runt sjön, dels med Miriams minnen från förintelsen, efterkrigstiden, om att bli hemmafru och leva med minnena. Det tränger på, det blir svårt. Men kanske är det dags att berätta.

Wow, vilket bok! Jag har läst mycket bra om boken, men den lever ändå upp till mina höga förväntningar. Axelsson skriver intressant och skickligt, vilket gjorde att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Berättelsen hoppar ganska mycket i tiden, men jag upplevde det aldrig störande, det höjde snarare spänningen.

Några gånger var jag tvungen att lägga ifrån mig boken på grund av det hemska, gripande och frustrerande innehållet. Jag kan inte förstå hur människor kunde tro att de hade rätt att göra vad som helst med andra människor, behandla dem omänskligt och som objekt. Det är även jobbigt att läsa om hur Miriam trycks ned, om alla hemska minnen hon bär på, om den mur hon bygger upp och mask hon tagit på. Miriam tar sig in till mina känslor och rör om där, och det hoppas jag att hon kan få göra hos många andra. Det som hände innan, under och efter förintelsen måste fortsätta spridas. Annars riskerar vi att hamna i något liknande igen.

Jag heter inte Miriam får en självklar plats på listan över favoritböcker att rekommendera till andra.



Första meningen: Fortfarande är det natt, ändå skiner solen. 
Antal sidor: 457 
Förlag: Brombergs, 2014

Räven och tomten

text: Astrid Lindgren, illustrationer: Eva Eriksson

En hungrig räv kryper ur sin lya och trippar genom snön mot bondgården. Kanske finns det något där han kan äta? Mickel tror att ingen ser honom när han smyger omkring, men tomten som vaktar gården har full koll. Särskilt när Mickel rör sig bort mot hönshuset.

Om jag skriver Astrid Lindgren och jul tror jag de flesta tänker i liknande bilder: gammaldags jul, gårdstomtar, levande ljus, snö och massa mys. Just det där har Eva Eriksson lyckats fånga, vilket gör Räven och tomten till en väldigt fin bok i väntan på julen.

Genom första halvan av boken engagerade bilderna mig mer än texten. Jag tror de var mer intressanta än rävens jakt på mat. När tomten och barnen på gården blandas in, blev texten mer intressant. Då får jag läsa om att göra rätt och att vara omtänksam, särskilt när snön ligger djup och det är svårt att hitta mat.

Räven och tomten är en riktigt mysig och stämningsfull bok att läsa i väntan på julen. Just för de fina bilderna blir det här en favorit. 

Första meningen: I skogen bor räven.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017 (tack för recex!)

Havets djup

av Annika Thor

Om du inte har läst En ö i havet och/eller Näckrosdammen, varnar jag för spoilers.

Kriget verkar komma allt närmre. Evert och de andra fiskarna på havet är inte längre säkra och Steffis föräldrar får bara skriva korta brevkort. Men än har de regelbunden kontakt. Samtidigt börjar Steffi gymnasiet för att kunna studera vidare till läkare, och bor inackorderad hos Maj och hennes stora familj. Men vart hör Steffi hemma? Och hur går det för Nellie på ön? Hon glömmer väl inte sitt hemland, eller sina föräldrar?

Det här är den tredje boken om systrarna Steffi och Nellie, som skickas till Sverige under andra världskriget, för att få vara på en tryggare plats. Jag tycker den håller måttet mot de två tidigare, och även i Havets djup tar författaren upp aktuella problem och funderingar för målgruppen. Det gäller både tonåringar som levt hela sina liv i ett tryggt Sverige, men även de som kanske flytt utan sina föräldrar och inte vet hur det blir med dem i det otrygga hemlandet.

Steffi funderar över sin identitet och över hur hon ska kunna fortsätta skydda Nellie, precis som hon lovat sina föräldrar. Steffi fördjupar sin vänskap med Maj, Judith och Vera, som verkar dölja något. Samtidigt hjälper fröken Hedvig och hennes väninnan Steffi att studera för att klara av gymnasiet, och hon har ett tydligt mål som hon kämpar för att nå. Det är något jag gillar med Steffi: Hon står upp för sig själv och trots svagheter är hon stark i sig själv. Bra förebild!

Liksom i tidigare recensioner, kommer jag varmt rekommendera denna bok, ja, hela serien. Den är riktigt bra. Den gör sig även väldigt bra som ljudbok.

Första meningen: Spårvagnen skramlar fram längs den breda gatan.
Antal sidor: 240
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017 (första gången utgiven 1998)

Vända hem

av Yaa Gyasi

Det börjar med Effia och Esi, två halvsystrar som växer upp utan att veta om varandra. En av dem blir bortgift med en engelsk guvernör, den andra säljs som slav i Amerika. Därefter får vi ta del av berättelser från kommande generationer, från 1700-talates slut fram till idag. Genom slavhandel, kolonialism, bomullsplantage, inbördeskrig och jazz.

Den här boken innehåller delar av 14 människors livshistorier. Alla kommer från samma släkt, men deras liv ser olika ut. Varannan historia kommer från släktledet som utgår från Effia, de andra från Esi. Hade det inte funnits en släkttavla på ett av de första bladen, hade jag blivit ännu mer förvirrad än vad jag vissa stunder var. När jag väl mindes hur moderns/faderns historia slutade, och har kommit in i deras sons/dotters liv, är det dags att byta familjesida och lära känna nya barn och relationer. För mig blev det ganska rörigt. Men, liksom många andra böcker, behövde den här mycket tid av mig som läsare, mycket sammanhängande tid. Och det kunde jag tyvärr inte ge den i början. De sista släktberättelserna läste jag i snabbare tempo, och fick med mig betydligt mer än när jag läste lite i taget.

Under de sista hundra sidorna kunde jag sätta mig in mer i berättelserna och vad de egentligen ville säga mig. De berättar om en konstig, ovärdig människosyn (vad gäller kvinnor, men även män), om orättvis hierarki, om olycklig kärlek, att bli bortgift för pengars eller makts skull. Det är väldigt intressant, Gyasi har gjort ett gediget arbete när hon samlat fakta och personporträtt från över 200 år. Det är riktigt spännande och frustrerande. Hon skriver på ett medryckande sätt och är duktig på att lämna cliffhangers. Många gånger hade jag visserligen velat läsa mer om vissa personer, men jag gissar att det finns andra böcker som fokuserar på en kortare tid. Här bjuder Gyasi på en svindlande släktkrönika som visar hur olika liv kan bli, beroende på vilka förutsättningar vi växer upp med. Och det är viktiga tankar och erfarenheter hon delar med sig av. Det är svårt att förstå hur en människa kan värderas högre än en annan, samtidigt som det många gånger är ganska lätt att se något liknande i vårt samhälle.

Om du har tid att lägga lite längre, sammanhängande läspass på en bok, kan jag rekommendera den här. Om du hellre läser lite i taget kan du kanske skriva en kort sammanfattning efter varje utläst kapitel, för att minnas vad som hände. Det hade säkert hjälpt mig till en bättre läsförståelse.

Första meningen: Samma natt som Effia Otcher föddes in i Fantelands dunkla hetta rasade en brand i skogen strax utanför hennes fars by.
Antal sidor: 366 
Förlag: Norstedts, 2017
Originaltitel: Homegoing, 2016
Översättare: Inger Johansson