Genom märg och ben

av Jacqueline Woodson

På sin sextonårsdag skrider Melody nedför trappan i den skräddarsydda klänning hennes mamma skulle haft på sin sextonårsdag. Då var hon dock redan gravid med Melody och försökte tillsammans med sina föräldrar utstå den skam människor runtomkring dem tyckte det var. I rummet nedanför trappan finns Melodys mormor och morfar, pappa Aubrey och mamma Iris. I Genom märg och ben berättar de tre generationerna om blodiga uppror, stormande tonårskärlek, graviditeten och kärleken till ett nytt litet liv. De berättar om det runtomkring, om virvlande tankar och känslor som rör sig från förtvivlan till hopp och allt däremellan.

Jag började läsa den här boken som e-bok men fick, liksom ofta när jag läser på mobilen, inget sammanhang. Anna Thiams inläsning av boken gav dock storyn ett stort lyft och jag njöt av den korta, sprängfyllda släktkrönikan. Det är intressant hur den röda tråden rör sig mellan generationerna samtidigt som spänningen hålls vid liv genom cliffhangrar och de frågeställningar storyn väcker. Det handlar om skammen kring en tonårsgraviditet för några årtionden sedan, om värdighet, om virvlande känslor kring sitt barn och om vem som är värd att kallas mamma eller pappa. Samtidigt är det USA-historia från 1920-tal fram till idag med klasskillnader kring levnadsförhållanden och utbildning. I en ganska kort bok lyckas Woodson med få ord skriva något storslaget som jag är glad att ha tagit del av. 

Förlag: Natur & Kultur, 2020
Originaltitel: Red at the bone, 2019
Översättare: Alva Dahl
Uppläsare: Anna Thiam
Längd: 170 sidor/4 timmar

Jägarinnan

av Kate Quinn

Baksidestext:

Sibirien, 1941: När kriget närmar sig ansluter piloten Nina Markova till Natthäxorna, ett kvinnligt bombregemente. Hon hamnar bakom fiendelinjen, i händerna på den ökända mördaren kallad Jägarinnan, och tvingas uppbåda all sin list för att överleva.

Köln, 1950: Den före detta krigskorrespondenten Ian Graham är numera nazistjägare. Ett mål kvarstår: Jägarinnan. I sitt sökande tar han hjälp av Nina, det enda vittne som lyckats undkomma henne.

Boston, 1946: Sjuttonåriga Jordan McBride märker att hennes pappas nya kvinna döljer något. När hon börjar gräva i sin styvmors bakgrund inser hon snart att det finns hemligheter i familjen som hotar allt hon håller kärt.

Jag drar mig ofta för att läsa tegelstenar men när Jägarinnan nominerades till Årets bok och @kulturistanmia ordnade bokcirkel hängde jag på. Vilken läsupplevelse jag fick! Genom tre olika perspektiv berättas en historia som bygger på verkliga personer och händelser. Det är intressant att läsa om andra världskriget utan att egentligen beröra koncentrationsläger, att läsa ur ett ryskt perspektiv eller kanske främst ur ett yrkesmässigt. Karaktärerna är intressanta och berättelsen har bra driv (det blir lätt så av de tre berättarna som ofta lämnar läsaren med en cliffhanger). Jag hade lite svårt att ta till mig Ians berättelse i början och visst fanns det svagare partier i den andra berättarna också. Men jag har sträckläst den här boken och kan verkligen rekommendera den!

Första meningen: Hon var inte van vid att bli jagad.

Antal sidor: 637

Förlag: Harper Collins, 2020

Originaltitel: The Huntress, 2019 

Översättare: Helena Dahlgren

Hålla dig nära

av Karen Cleveland

Hålla dig nära är den fristående uppföljaren till kritikerrosade Hon som inte vet. Den slutade med en spännande cliffhanger och därför lämnar vi den inte helt.

Stephanie Maddox jobbar med internutredningar på FBI. Hon försöker satsa allt på karriären och ignorera det dåliga samvetet för tidsbristen med 17-årige son Zachary. En dag berättar en kollega att Zachary verkar vara på väg in i en utredning om en terroristorganisation. Zachary kan inte vara inblandad och Steph ställs inför valet att skydda sin son eller fortsätta tjäna sitt land. Men ändras hennes val när hon hittar ett vapen i hans garderob?

Karen Cleveland är en skicklig författaren. Den svåra andraboken håller måtten jämfört med första, men jag kan inte låta bli att tänka att Hålla dig nära är alldeles för lik debuten. Båda böckerna berättas av hårt arbetande, kvinnliga FBI-agenter som ställs inför dilemmat att skydda familjen eller landet. Det är visserligen intressant och spännande att läsa om (kvinnliga) FBI-agenter men tankegångarna hos berättarna blir hyfsat lika vilket tråkade ut mig lite. Trots att det är 2 år sedan jag läste första boken. Hålla dig nära hade nog tjänat på att vara lite kortare, för trots allt är det mycket spännande att läsa om de otroligt komplicerade situationerna Steph ställs inför blir det lite långtråkigt och tjatigt ibland. Andra partier får mig att läsa i rekordfart. Det finns liksom ingen smidig väg ut och Stephs komplicerade situation får mig att inte ens orka reflektera över hur jag skulle ha tänkt och känt.

Det är intressant att läsa om relationerna mellan Steph, hennes son och mamma. Det får igång tankarna kring vad som är viktigt i livet. Även denna bok slutar med en stor cliffhanger och eftersom jag börjar ana Clevelands mönster tror jag hon har ett bra koncept för en tredje bok. Bara den inte blir för lik de två första.

En tät, genomtänkt och otroligt spännande thriller där både familj och landets säkerhet får ta stor plats. Jag tyckte bättre om första boken men kommer nog ha svårt att hålla mig ifrån att läsa den uppföljaren.

Första meningen:Kvinnan vaknar med ett ryck och drar med bultande hjärta efter handen.
Antal sidor: 383 
Förlag: Norstedts, 2019
Originaltitel: Keep your close, 2019 
Översättare: Örjan Sjögren

Evvie Drake börjar om

av Linda Holmes

Den här boken har cirkulerat flitigt på instagram de senaste veckorna tillsammans med en hyllningskör. Det tillsammans med det härligt våriga och romantiska omslaget lockade det mig att plocka upp boken trots att jag lätt får nog av feel good. Den här boken utlovade dock lite mer djup.

Vi möter Evvie vars man dog i en bilolycka för ett år sedan. Alla tror att det är sorgen som gör att hon inte lämnar huset men Evvie bär på en hemlighet som inte ens hennes bästa vän Andy vet något om. Samtidigt möter vi Andys vän Dean som helt förlorat förmågan att spela baseboll och tvingas lämna sin karriär på professionell nivå. Dean behöver komma bort och Andy tipsar om den tomma lägenheten som finns i Evvies hus. Dean och Evvie kommer snabbt överens om att de inte får prata om baseboll eller Evvies man. Men regler är ofta lätta att rucka på och snart står flera hemligheter i vägen.

Jag instämmer i att det är en feel good med lite mer djup vilket kan locka mig ibland. Däremot var det något som saknades för att jag skulle vilja sluka den som många andra verkar ha gjort. Det kan ha berott på basebollsnacket: så ointressant och svårt att hänga med (vilket förmodligen späddes på i och med att jag skummade de partierna). Men det var något mer som satte stopp. Kanske bristen på kommunikation och att jag inte riktigt fick engagemang nog att sätta mig in i varför vissa karaktärer inte pratade utan mest ville missförstå varandra.

Annars finns det mycket fint hos karaktärerna. De känns mjuka och har flera djup och persongalleriet känns lite annorlunda vilket jag uppskattar: ett gäng vänner, deras föräldrar och två barn utgör de vi träffar mest. Jag gillar Evvies hemlighet, den känns nytänkande. Annars är boken rätt förutsägbar och lite seg mot slutet. Ingen fullpott från mig, men de flesta andra som läst verkar gillande.

Första meningen: Gå nu, annars går du aldrig, varnade Evvie sig själv.
Antal sidor: 323
Förlag: Lavender Lit, 2020
Originaltitel: Evvie Drake Starts Over, 2019
Översättare: Cecilia Falk

De tyngdlösa

av Valeria Luiselli

I De tyngdlösa följer vi en tvåbarnsmor i Mexico City som tidigare jobbat på ett litet förlag i New York. Hon funderar kring föräldraskapet men även på vad som hände innan barnen kom. Bland bohemer, älskare och konstnärer var det särskilt en författare som stack ut och fångade hennes intresse: Gilberto Owen, en mexikanarie som var poet under 1920-talet. Gränserna luckras upp mellan dåtid och nutid men även mellan kvinnan och Owen.

Jag plockade åt mig den här boken på bibblan för att den har en mexikansk författare och för att omslaget vittnade om att tidigare läsare uppskattat boken. Berättelsen delas in i korta stycken som är delar ur olika tidsåldrar men även minnen och händelser som rör sig mellan dröm och verklighet. Eller? Jag fick inte riktigt grepp om historien. Samtidigt som berättaren verkar minnas tillbaka skriver hon även en roman som rör sig nära både hennes familj och Gilberto Owen. Till slut verkar hon gå in så mycket i poetens liv att hon nästan bli Owen. Det hade kunnat bli ett ganska intressant berättarttekniskt grepp men jag kanske inte var tillräckligt koncentrerad. När ett nytt stycke inleds vet läsaren inte vems perspektiv hen ska få del av och många gånger skulle det kunna vara flera karaktärers från olika tidsåldrar. Mycket förvirrande. Det gör även att jag inte uppskattade boken så mycket. Jag hade förmodligen lagt den ifrån mig om den inte varit tunn och gjort att jag kunde lägga till ett nytt land bland årets lästa böcker.

Första meningen: Mellanbarnet väckte mig: Vet du var myggorna kommer ifrån, mamma?
Antal sidor: 168
Förlag: Rámus, 2018
Originaltitel:  Los Ingrávidos, 2011
Översättare: Annnakarin Thorburn

Almost midnight: two festive short stories

av Rainbow Rowell

Den här boken innehåller två noveller, Midnights och Kindered spirits. Den första utspelar sig kring tolvslaget några år i rad. Alice ordnar alltid nyårsfester som har kommit att bli som hemvändarfester - alla är där. De första åren blir det tillfällen för Mags och Noel att träffas lite extra och senare att träffas över huvud taget. Noel är så sprudlande, han känner alla och har alltid en tjej bredvid sig när klockan slår in det nya året. Mags står mer i bakgrunden och tittar helst bort när ännu en ny tjej får vara närmast Noel vid det magiska ögonblicket. Det kanske är lika bra hon ställer sig en bit ifrån i år?

Kindered spirits utspelar sig i mitten av december, dagarna innan den sjunde Star Wars-filmen hade premiär. Elena tar sig till biografen för att köa tillsammans med andra Star Wars-fans, men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Där sitter bara två personer, det är kallt på nätterna, det är inte så festlig stämning som hon tänkt sig och Gabe säger nästan ingenting.

Jag vet inte hur traditionen kring nyårskyssen började, men särskilt i bok- och filmvärlden finns något magiskt kring det. Midnights är en mysig berättelse att läsa på året sista dag i väntan på tolvslaget. Den andra novellen, Kindered spirits, har en seg start men skulle sedan kunna passa Star Wars-fans. Eftersom jag inte är ett av dem fick jag tyvärr inte ut så mycket av den.

Första meningen: It was cold out on the patio, under the deck.
Antal sidor: 126
Förlag: Macmillan 2017 originalspråk och Berghs 2019 på svenska.

Kärlek vänskap hat

av Alice Munro

I Alice Munros novellsamling möter vi nio kvinnor som alla längtar efter kärlek. En jämställd kärlek full av varma känslor. Men är det så lätt? Johanna är på väg till sin älskade som hon lärt känna mest genom brev - men har han lika starka känslor som henne? Fiona har drabbats av Alzhemier och verkar vilja hämnas på sin ständigt otrogna man. Queenie rymmer med en gammal man och verkar kunna utstå allt.

Jag har varit nyfiken på Alice Munro sedan hon fick Nobels litteraturpris 2013. När en av rutorna på sommarens bokbingo handlade om att läsa en kvinnlig nobelpristagare blev det äntligen dags. Noveller är inte riktigt mitt område och kanske är det därför jag tycker att de flesta huggs av när det börjar bli som mest intressant. Munro presenterar flera intressanta karaktärer som på många sätt revolutionerar mot de uppgifter och personligheter de förväntas ha. Det handlar bland annat om längtan efter het kärlek eller att slita sig loss från banden familjen och vardagssysslorna binder en vid.

Efter några sidor känns novellerna rätt vanliga men så kommer slutet och bygger upp en spänning som avslutas när det är som bäst och jag börjar gilla novellen. Kanske är det meningen - läsaren ska själv få fundera vidare och känna sig lite lagom frustrerad över att inte få följa karaktärerna vidare. Jag tycker dock det förstör läsupplevelsen. Om det där spännande och intressanta kommit tidigare hade jag inte suckat mig genom halva novellerna. Om novellerna varit kortare hade jag nog lättare kunnat ta till mig dem. Det finns en hel del jag tyckte var intressant när jag läste Kärlek vänskap hat men jag minns inte riktigt vad och den känsla jag tror Munro vill förmedla når tyvärr inte fram till mig. 

Första meningen: För många år sen, innan så många av de lokala järnvägslinjerna drogs in, kom en kvinna med hög fräknig panna och burrigt rött hår in på järnvägsstationen och förhörde sig om transport av möbler.
Antal sidor: 307
Förlag: Wahlström & Wistrand, 2001 / Atlas
Originaltitel: Hateship, Friendship, Courtship, 2001 
Översättare: Rose-Marie Nielsen

Den dag du börjar

av Jacqueline Woodson och Rafael López

Sedan Woodson tilldelades ALMA-priset 2018 har jag varit nyfiken på hennes författarskap. Jag har tidigare läst Brun flicka drömmer som är en form av självbiografi men nu var det dags för en bilderbok.

Den dag du börjar inleds med en klumpkänsla i magen. Vi möter olika barn som på ett eller annat sätt känner att de inte passar in, att de inte är som "alla andra". Kläder, hudfärg, språk och kultur kan ibland kännas som hinder för oss. Det gör ont i mig att många barn känner det här utanförskapet och att andra har svårt att ta till sig kulturskillnader. Längre in i boken vänds det som känns hopplöst till något bra - tänk vad vi skulle kunna lära oss av varandra om vi var öppna för varandras berättelser, erfarenheter och olikheter!

Med färgsprakande illustrationer möter vi en berättelse som kan öppna upp för många viktiga och intressanta diskussioner, kanske i en förskolegrupp eller förskoleklass. Att inte vara som alla andra behöver inte vara något tung utan kan vara en stor möjlighet!

Första meningen: Det kommer att finnas stunder när du ser dig omkring och märker att ingen annan i rummet är som du.
Antal sidor: 32 
Förlag: Natur & Kultur, 2019
Originaltitel: The Day You Begin, 2018 
Översättare: Karin Berg

Allt jag fått lära mig

av Tara Westover

Första gången Tara går i skolan är hon 17 år. Innan det har hon fått hemundervisning i sin avskärmade, mormonska familj som förbereder sig för tidens slut och gör allt de kan för att inte vara beroende av samhället och det medicinska etablisemanget. En av Taras bröder bryter sig loss från familjens åskådningar och berättar senare för Tara om en värld full av kunskap som kanske inte är så där korrupt och snedvridande som deras far hävdar.

Det här är en otrolig berättelse om en kvinna som går från att knappt ha lämnat gården och inte veta något om förintelsen till att resa mellan länder och doktorera. Det är en kärleksförklaring mellan föräldrar och barn, en hemsk historia om fysiskt och psykiskt våld som på något sätt rättfärdigas, men även om betydelsen av en familj och de intryck den kan ge på medlemmarna.

Det är svårt att beskriva Allt jag fått lära mig - den har så mycket. Ett tilltalande språk, ett smidigt läsflow och så framkallar den känslor från ett brett register. Jag fascineras av överlevnadsidéer och hur människor kan leva utanför samhället. Jag gläds med Taras otroliga framgångar i studierna och frustreras av motgångar hon möter från de som borde stötta henne mest. Det är en ambivalent berättelse med skiftande tillit och magknip över det Tara fått vara med om. Samtidigt är det en av de bästa böckerna jag läst i år och troligtvis en bok jag kommer rekommendera ett bra tag framöver. Trots att jag sett biografin hyllas håller den för förväntningarna. Vilken otrolig resa Tara fått göra - vilket mod hon bär i och med att hon vågar berätta. Läs den!

Första meningen: Jag står på den röda järnvägsvagnen som står övergiven bredvid ladan.
Antal sidor: 396
Förlag: Natur & Kultur, 2019
Originaltitel: Educated, 2018 
Översättare: Peter Staffansson

Män förklarar saker för mig

av Rebecca Solnit med illustrationer av Ana Teresa Fernández

Män förklarar saker för mig är en av essäerna i denna samling om nio. Essäns sängs ha fått feministisk klassikerstatus och det var i följderna av att den publicerades som uttrycket "mansplaining" myntades. I essän skriver Solnit om kulturmän som känner ett de behöver förklara saker andra redan vet och saker de själva inte har någon koll på. Förutom denna essä finns berättelser från Solnit och människor hon mött om misshandel i nära relationer, brott, jämlikhet och framför allt bristen på den. Hon blandar statistik, frustration och orättvisor och det finns mycket jag knappt orkar ta in för att det är så långt ifrån jämlikt och - enligt mig - relevant.

För varje essä finns en målning av Ana Teresa Fernández som jag först trodde var fotografier. De är riktigt skickliga och har helt egna berättelser att förmedla.

Det finns både starkare och svagare essäer i denna samling. Den jag tyckte bäst om är nog ändå den som gett namn åt boken och sedan finns det mer intressant att läsa, ibland i hela essäer och ibland utdrag ur någon. Det var intressant att läsa essän som gav upphov till uttrycket "mansplaining" och mer från författaren bakom. Om jag inte minns fel nämns den här boken bland modern feministisk litteratur och därför - och för att Solnit har formulerat en hel del bra - rekommenderar jag gärna den vidare.

Första meningen: Jag fattar fortfarande inte varför Sallie och jag gjorde oss omaket att gå på den där festen i en skogklädd sluttningen ovanför Aspen.
Antal sidor: 182
Förlag: Daidalos, 2015
Originaltitel: Men Explain Things to Me, 2014
Översättare: Helena Hansson

Flätan

av Laetitia Colombani

I Indien bor Smita med sin man och deras dotter. Smita drömmer om att komma bort från det förutbestämda kastsystemet och idén med ärvda yrken. Hon drömmer om att hennes dotter ska få gå i skolan. I Italien måste Giulia plötsligt ta över familjens ateljé efter att hennes pappa hastigt blivit sjuk. Hon inser snabbt att det finns hemligheter som kan få hemska konsekvenser för företaget. I Kanada arbetar den ensamstående trebarnsmamman Sarah nästan dygnet runt och är på väg ännu högre upp i företagets hierarki. När hon drabbas av cancer blir förhållandena plötsligt helt annorlunda.

Tanken med tre kvinnors olika perspektiv från  tre olika kontinent är lockande. Berättelsen har en hel del intressant, så som kastsystem, gamla familjeföretag och kampen för karriär och familjeliv. Det där får vi dock bara små delar av, för de tre kvinnorna tar alla snabba, förutsägbara beslut och boken tar slut mycket snabbt och efterlämnar sig ett "jaha" hos mig. Kvinnorna är intressanta, det är spännande att jämföra deras vardag, hur tron spelar roll eller inte, vad de upplever, hur de blir behandlade och hanterar dagliga händelser. Det skulle kunna bli riktigt bra men boken är alldeles för kort och förutsägbar. Det finns inte så mycket plats för funderingar eller de dilemman som dyker upp. Saker bara händer. Jag tror att Flätan hade kunnat bli mycket mer. Om du vill ha en snabb berättelse med lite djup men med ett snabbt uppgörande kan jag ändå rekommendera boken.

Första meningen: Det här är början på en berättelse.
Antal sidor: 224 
Förlag: Sekwa, 2017
Originaltitel: La tresse, 2017

Översättare: Lotta Riad

Min historia

av Michelle Obama

Michelle Robinson växte upp i en trång lägenhet i Chicago tillsammans med sina föräldrar och sin storebror Craig. Från tryggheten i hemkvarteren och den kärleksfulla familjen tog hon sig som enda svarta till föreläsningar vid Princeton och började senare arbeta som bolagsjurist. En dag blev hon handledare för Barack Obama vilket inledde en resa mot att så småningom bli USA:s första dam. Vi följer Michelle och hennes familj genom kandidaturer, valkampanjer, åtta år i vita huset och en ständig längtan efter att göra något värdefullt. Något hon minst sagt verkar ha gjort.

Jag lyssnade på den här boken med min bokcirkel eftersom vi var nyfikna på det arbete Michelle Obama gjorde under sin tid som USA:s första dam, fru till presidenten. Boken är en gedigen biografi som inkluderar många små vägval som ledde fram till den Michelle är idag. Det är fascinerande och inspirerande att läsa om henne orädda och frispråkiga person, hennes kamper för tjejers rättigheter, utbildning och mot den ökade övervikten bland amerikanska barn. Vilken fantastisk kvinna! Samtidigt får vi följa Baracks resa mot presidentskapet som minst sagt involverade familjen. Hur skulle de hantera pressen, kändisskapet och alla vakter som hela tiden närvarade? Hur skulle de kunna fortsätta vara en familj?

I det avslutande kapitlet lämnar familjen Obama över makten och huset till paret Trump. Vilken kontrast. Från Michelle och Baracks brinnande längtan för att göra USA till en bättre levnadsplats, till en man som skryter om de sexuella övergrepp han begått mot kvinnor, förnekar klimatförändringar och mest verkar vilja ha makt. Hur kunde det gå till? Hur kunde han få så många röster och hur kunde han få bli USA:s president trots att hans motståndare fick 3 000 000 (tre miljoner) fler röster?

Boken är över 19 timmar eller 450 sidor lång. Det mest känns dock angeläget och det är intressant att läsa om Michelles resa så här långt. Hon tar in många spännande aspekter och inspirerar fler till att våga drömma och satsa på sina projekt.

Första meningen: När jag var liten var mina ambitioner ganska okomplicerade.
Tid: 19,5 timmar
Förlag: Bonnier Audio, 2018
Originaltitel: Becoming, 2018
Översättare: Manne Svensson
Uppläsare: Anna Maria Käll

Hatar alla utom dig

av Allison Raskin och Gaby Dunn

Gen och Ava är de bästa vännerna som ska börja på college i varsin del av USA. De lovar varandra att höras av varje dag och berätta allt. Genom enbart mejl- och sms-konversationer följer vi tjejerna genom den första terminen och händelser som utvecklar dem åt olika håll. Kommer vänskapen hålla för ett långdistansförhållande?

Ibland läser jag gärna en experimentell romaner, exempelvis en som är skriven i diktform eller enbart består av digital kommunikation. Hatar alla utom dig passar in under det sistnämnda och är en tidstypisk roman som jag tror kan passa de flesta ungdomar. Kanske även de som inte läser så gärna? Många är vana att läsa sms och mejl så kanske kan detta vara en lättare ingång. Visst finns risken att känna sig exkluderad när vi inte får någon kringberättelse, men jag tycker att Raskin och Dunn får ihop det på ett bra sätt.

Det finns mycket spännande i att få läsa om första terminen på college med studentkorridorer, om förväntningar, fester, nya vänner, sökande, sex och såklart digital kommunikation. Det för mina tankar till Fangirl (läs den!). Birollerna hade kunnat bli platta med tanke på att vi aldrig möter dem på riktigt, men Ava och Gen citerar dem och berättar ofta ganska ingående vad som hänt. Jag tycker vi får en bra inblick i tjejernas liv vilket förmodligen underlättas av att det bara är två personers konversationer vi får följa (till skillnad från När du läser det här som jag upplevde rörigare). Något annat som kan upplevas jobbigt är att det inte står datum för konversationerna. Hur länge dröjer svaret? Vilken tid skrev hon egentligen det där? Det fungerar dock utan datum eftersom de ibland nämner tidsangivelse såsom halloween och thanksgiving.

Boken är snabbläst, jag ska bara läsa ett mejl eller en sms-konversation till... Däremot upplevde jag även intrigerna lite för snabba. Det kan påverkas av att jag inte vet hur lång det gick mellan mejlsvaren men jag hade förväntat mig mer problem mellan tjejerna. Trots det tycker jag att Raskin och Dunn har gjort ett riktigt bra jobb och de verkar samspelta i sitt skrivande. Boken har en intressant berättarteknik och tar upp många viktiga ämnen såsom psykisk ohälsa, sexualitet och förändringarna när en börjar college och allt vad det innebär. Jag kan rekommendera den här boken till den som vill sträckläsa något snabbt och lite annorlunda. Och för den som gillar collegeskildringar.

Första meningen: VÄNLIGEN BEKRÄFTA MOTTAGARE
Antal sidor: 395
Förlag: Gilla böcker, 2018
Originaltitel: I hate everyone but you, 2017
Översättare: Anna Thuresson

Mellan världen och mig

av Ta-Nehisi Coates

I ett brev till sin bok berättar Ta-Nehisi Coates om rasskillnader i USA. Han berättar hur det var när han växte upp, hur hans kropp togs ifrån honom, om de "vitas" Dröm och hur det ser ut idag. Han berättar om händelser som fått sitt avgörande endast på grund av människors hudfärg och rädslan han levt med. Han berättar om allt som blivit bättre sedan han själv var barn, men visar också på en fortsatt stor oförståelse och hur vita växer upp med människosyner de ärvt från tidigare generationer.

Men du är en svart kille och du måste ta ansvar för din kropp på ett sätt som andra killar inte kan veta någonting om. Du måste till och med ta ansvar  för andra svarta kroppars allra värsta handlingar; handlingar som, på något sätt, alltid tillskrivs dig. Och du måste ta ansvar för maktens kroppar - polisen som slår dig med sin batong hittar snabbt en ursäkt i det förstulna sättet du rör dig på. sida 76-77

Som vit, privilegierad, svensk får jag ta fram skämskudden. Fast det räcker inte. Coates vittnar om en helt ogrundad rasism som utförs av en yrkesgrupp som skydda samhället: poliser, oftast via poliser. Han vittnar också om hur vitas vittnesmål värderas högt över svartas, som knappt får berätta sin version av händelsen alls. Coates skriver om hemska vardagsförhållanden och en ständig rädsla för att möta en polis på dåligt humör. Finns det någon säkerhet när en polis ser Coates eller någon av hans vänner? Eller kan polisen skjuta bara för att en mörkhyad person rör sig på ett sätt hen tycker är konstigt? Tänk att leva med den rädslan... Och tänk att redan som barn behöva höra att en är åsidosatt på grund av färgen på huden:

Och hon var det slags svarta tjej som fått höra som liten att hon fick se till att vara smart, eftersom hon inte kunde förlita sig på sitt utseende, och sedan som ung kvinna fått höra att hon var snygg för att vara så mörk. sida 70

Mellan världen och mig kan ibland vara lite svår att läsa men den är otroligt viktig. Boken vidgade mina perspektiv och gav mig mer av den empati som jag som vit behöver. Även jag har blivit matad med åsikter från samhället med tankar som de flesta gånger är helt ogrundade, så låt oss lära oss mer. Det handlar om oss. Inte om något vi och de, utan om att öka förståelsen för vad våra medmänniskor blir utsatta för. Det handlar om dig och mig. Boken passar för de som upplever rasism, men även de som medvetet eller omedvetet deltar i rasismen och de som behöver vidga sina perspektiv utöver vad samhället matar oss med.

Första meningen: Min son, i söndags frågade programledaren för ett populärt nyhetsprogram mig vad det innebar att förlora sin kropp.
Antal sidor: 154
Förlag: Norstedts, 2016
Originaltitel: Between the World and Me, 2015
Översättare: Eva Åsefeldt

Nu och för alltid, Lara Jean

av Jenny Han
Detta är tredje delen i en serie. Om du inte läst Till alla killar jag har gillat och PS. Jag gillar dig fortfarande varnar jag för spoilers.

Tredje och sista boken om Lara Jean utspelar sig under sista året på High School. Livet handlar mycket om collegeansökningar och antagningsbesked, men även klassresor, balen och Lara Jeans pappas bröllop. Allt känns rätt bra, tills ett mejl förändrar allt.

Jag har gillat de två första böckerna om Lara Jean, särskilt efter att jag såg filmatiseringen av den första (och den andra ska också bli film!). De är sockersött gulliga men innehåller även en del djupare ämnen, vilket är en bra kombination. Jag uppskattar att familjen får stor plats och där finns många roliga, djupa karaktärer inklusive starka kvinnor att lära känna. Visst finns detta med även i tredje boken, men... boken känns mest som en transportsträcka till college. Det är för mycket cookies och Lara Jean planerar ett storslaget bröllop utan att fråga det blivande äkta paret. Det blir för mycket av det präktiga och jag vet egentligen inte vad boken vill förmedla. Jag uppskattar visserligen att Lara Jean håller fast vid att hon vill vänta med sex (vi behöver det perspektivet i ungdomsböcker också), men det där med att "förlora oskulden"? Är inte det ett förlegat uttryck?

Jag har nog inte sett någon annan som dissat den här boken (finns du?), så kanske beror det på att den inte tillhör min favoritgenre. Det känns dock som att jag väntar på något som inte kommer, slutet ger för snabba vändningar och därmed känns det, tyvärr, rätt skönt att lämna Lara Jean med den här boken. 

Första meningen: Jag tycker om att betrakta Peter när han inte vet att jag tittar.
Antal sidor: 342 
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel: Always and forever, Lara Jean, 2017 
Översättare: Sofia Ejheden

Brev till mamma

av Teresa Cárdenas

Hon har förlorat sin familj och bor hos släktingar som egentligen inte vill ha henne där. Hon blir retad på grund av sin hudfärg och det lockiga håret. Genom att skriva brev till sin mamma försöker hon ta sig igenom vardagarna som innehåller så mycket jobbigt. Kanske kan det hjälpa henne att hitta det fina i livet.

Genom att läsa huvudpersonens korta brev till sin mamma får vi del av en berättelse om rasism, smärta, saknad, sorg och längtan efter kärlek. Det finns en hel del som gjorde mig frustrerad och jag önskade så att huvudpersonen skulle få sin mamma tillbaka. Slutet kändes lite förhastat och jag hade svårt att fastna för boken, men nu kan jag bocka av Kuba från läslistan.
 

Mamma, jag saknar dig!
   En morgon när vi var på väg till skolan stannade Niña plötsligt upp och stirrade på mig: "Usch, vad du är svart! Och vilka tjocka läppar du har!" sa hon.
   Och vet du vad hon gjorde? Hon spottade på mig. Jag var på väg att klippa till henne, men så kom jag att tänka på Lilita, och då lät jag henne vara.
   Jag vände på klacken och lämnade henne där på gatan. Jag ville inte att hon skulle se mig gråta. 
   Jag gick hem till Menú och stannade där resten av dagen.

Första meningen: Jag skulle ha det mycket bättre däruppe hos dig. 
Antal sidor: 91 
Förlag: Trasten, 2007
Originaltitel:  Cartas a mi mamá, 1998
Översättare: Yvonne Blank

En liten plats

I brist på Nobelpris i litteratur lät Sveriges radio P4 i Jönköping två bibliotekarie som skulle kora en ----- vinnare. Det blev Jamaica Kincaid med motiveringen: En betydelsefull berättare som belyser kolonialism och slaveri med ett språk som rör sig likt jazz från den minsta detalj till de stora känslorna. (Läs mer här.) Nu har jag läst En liten plats, hennes tredje publicerade bok.

Jamaica Kincaid växte upp på Antigua, Karibiens största ö, under namnet Elaine Potter Richardsson. När hon föddes var ön fortfarande en brittisk koloni som gav brittiska namn till gator, platser och barn, som såg till att Kincaid fick engelska som modersmål och som försökte göra ön till sin.

Kincaid har delat in sin bok i tre delar. Den första berättar om turisters verklighetsflykt till någon annans vardag och hur vi västerlänningar tar för oss medan vi blundar för konsekvenserna.

Du får inte fundera på vad som egentligen hände med innehållet i toaletten när du spolade. Du får inte fundera vart badvattnet tog vägen när du drog ur proppen. Du får inte fundera på vad som hände när du borstade tänderna. Å, allt kanske hamnar i vattnet där du tänker ta en simtur; innehållet i din toalett kanske, bara kanske, snuddar lätt vid dina fötter när du sorglös vandrar ut i vattnet, för på Antigua finns inget riktigt reningsverk. Men Kanariska skön är kolossalt stor och Atlanten är ännu större; till och med du skulle bli förvånad om du visste hur många svarta slavar detta hav har slukat. När du sätter dig för att äta din utsökta måltid är det lika bra att du inte känner till att det mesta av det du äter anlänt med ett plan från Miami. Och vem vet varifrån det kom på planet. En bra gissning kan väl vara att det kom från ett ställe som Antigua, där det odlas snorbilligt för att därifrån skeppas till Miami och sedan tillbaka igen.       sida 32-33

Den andra delen behandlar kolonialismens intrång och fotspår medan den tredje pratar om små och stora händelser och hur de kan påverka rika (vita) och fattiga (svarta). Den första och andra delen är mycket intressanta. Det sätter ett nytt ljus på västerländsk turism som en slags rättighet där samvetet för lokalbefolkningen kan förvaras i tryggt förvar hos reseledarna tills det är dags att åka hem (eller minimeras till oigenkännlighet). Eftersom jag inte är så påläst på kolonialismen brukar jag ha svårt för att läsa sådana här böcker. Jag tycker dock Kincaid har ett tillgängligt språk. Det svårtillgängliga kan däremot ligga i de jättelånga styckena och meningarna och parenteserna som berättar långa historier. En liten plats är en kort men mycket innehållsrik essä om livet på Antigua, en förklaring som jag tror många västerlänningar skulle behöva ta del av innan vi placerar oss själva på någon slags tron över världen.

Första meningen: Om du reser till Antigua som turist är det är vad du får se.
Antal sidor: 88
Förlag: Tranan, 2016
Originaltitel: A Small Place, 1988
Översättare: Madeleine Reinholdsson

PS. Jag gillar dig fortfarande

av Jenny Han

Detta är andra delen i serien om Lara Jean. Denna recension innehåller spoilers för den som inte läst första delen, Till alla killar jag har gillat.

Efter att inte ha pratat med varandra alls på några dagar, verkar det mesta reda ut sig mellan Lara Jean och Peter. Men så dyker filmklippet upp igen. Klippet från bubbelpoolen där det ser ut som att de har sex. Det sprider sig snabbt och Lara Jean vet inte vad hon ska ta sig till. För allt verkar fokusera på henne, trots att Peter gör precis samma sak som hon i filmen. Det bli komplicerat, särskilt när en gammal vän dyker upp i Lara Jeans liv igen.

Jenny Han tar med sig den mysiga, familjekära och ostabila stämningen från första boken. Jag uppskattar att Lara Jeans pappa och systrar får en stor plats. Kitty är en riktigt härlig karaktär som skruvar till händelser och ger rappa repliker som för andras liv framåt. Ganska stor plats får även det äldreboende där Lara Jean volontärjobbar. I första halvan var det rätt långtråkig läsning, men det ledde fram till bra handling i andra halvan av boken. Jag hade gärna läst mer om Josh, han verkar vara en så go person!

Det där med ostabil stämning, som jag skrev ovan, handlar om Lara Jeans relation till Peter. Jag tänker bland annat på att Lara Jean utsätts för slut-shaming, att jämnåriga kastar nedvärderande glåpord efter henne, medan Peter får ryggdunkar och uppmuntringar för precis samma händelse. Det är riktigt irriterande, men ändå bra att det tas upp. Det hela gör i vilket fall att relationen blir ansträngd och sätts på prov. Lara Jean och Peter (eller kanske mest LJ) pratar en del om sex. Jag tycker det är bra att Lara Jean står fast vid sin vilja att vänta med sex, trots att hon är ihop med en av skolans mest populära killar.

Jag tänker även på att Lara Jean har svårt att lita på Peter och att de verkar få svårare att konversera (förutom när det gäller sex). Jag blev känslomässigt involverad i detta (bra skrivet!), vilket var ganska jobbigt. Peter är jobbig. Vem är han? Vad vill han? Det finns så många karaktärer jag vill säga "men prata med hen då!" till. Lara Jean och Peter är definitivt två av dem. Lär de känna varandra bättre? Jag hade gärna läst mer om de två, för de verkar göra en hel del som läsaren inte får vara med om.

Lara Jean är vid första anblick en lugn, ordentlig flicka, men jag gillar att hon visar sig vara självständig och även att det strular till sig för henne. Allt är inte så smidigt som det verkar ha varit, vilket ger en bra karaktär.

Sammanfattningsvis är PS. Jag gillar dig fortfarande en bra uppföljare som jag hoppas blir värd en filmatisering. Den är mysig, härlig och fylld med spännande relationer, vilket ger läsning som passar perfekt när höstmörkret faller. Jag är lite besviken på Peter och att det känns som att det saknas vissa delar i boken. Jag vill dock läsa sista delen i trilogin, Nu och för alltid, Lara Jean, så fort den kommer ut!

Första meningen: Kära Peter, jag saknar dig.
Antal sidor: 338 
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel:  PS. I still love you, 2015
Översättare: Sofia Ejheden

Brun flicka drömmer

av Jacqueline Woodson

Bredvid sin duktiga syster ses Jacqueline inte som särskilt smart under sin uppväxt. Men inom henne finns orden och kärleken till dem, tillsammans med drömmen om att få skriva. Jacqueline växte upp i sluttampen av en systematisk fördelning av svarta och vita i USA, men trots revolutioner och förändringar satt mycket av förtrycket kvar i tankar och handlingar, både hos svarta och vita. I sina memoarer, skrivna som prosalyrik, får vi följa funderingar kring det här, blandat med flyttar, familj, vänner och uppväxt.

Woodson vann ALMA-priset 2018 och Brun flicka drömmer är den första av hennes böcker som översatts till svenska.

Det kan tyckas svårt att läsa en roman som är uppbyggd på prosalyrik, alltså korta rader och styckade meningar, små stycken och färre ord (se första meningen längre ned). Jag uppskattar dock tekniken och tycker Woodson gör det bra. Det kan vara lite svårt att få med sammanhanget, och några gånger tyckte jag inte att åldrarna hängde ihop med det släktträd som finns i början, men överlag gillar jag tekniken.

Woodson berättar ur sitt barnperspektiv med viss efterförståelse tillagd mellan raderna. Boken sägs rikta sig till 12-15-åringar, men jag tycker den passar bra även för äldre. Den blandar vardag med historia och förtryck av svarta, vilket är intressant och viktigt. Författaren är ärlig och berättar om både roligt och mindre roligt från sin uppväxt, från födseln till cirka 7 år.

Jag hoppas Woodsons talang och ALMA-pris leder till att fler böcker översätts, för jag är nyfiken på mer av henne.

Första meningen:
Jag föds en tisdag på universitetssjukhuset
i Columbus, Ohio,
USA -
ett land som slits

mellan svart och vitt.

Antal sidor: 333
Förlag: Natur & Kultur, 2018
Originaltitel: Brown Girl Dreaming, 2014
Översättare: Athena Farrokhzad

Moxie

av Jennifer Mathieu

Vivian har fått nog. Hon har tröttnat på att killarna får göra och säga vad de vill, tafsa och bära kläder med sexistiska texter, medan lärarna granskar vad tjejerna har på sig, så att de inte ska distrahera killarna under skoldagen. Lärarna verkar inte bry sig alls, särskilt inte rektorn som hyllar fotbollskillarna till skyarna, medan fotbollstjejerna går i matchkläder som är äldre än de själva. Vivian bestämmer sig för en tyst aktion. I hemlighet gör hon ett fanzine som hon sprider på skolan: om fler än hon fått nog ska de komma med stjärnor och hjärtan målade på sina händer. Hon är inte ensam om att ha fått nog.

Wow, vad härligt med en rejäl dos girlpower som uppmärksamma skeva värderingar i samhället! Boken väcker min frustration över killarnas överlägsenhet och lärarna som ignorerar. Ser de inte vad som händer eller vågar de inte sätta sig emot? Samtidigt vet jag att det tyvärr ser ut såhär i vårt samhälle, och därför är det så bra att det uppmärksammas i en bok. Jag hoppas många kan läsa, diskutera och fundera över attityder och tankesätt som ligger djupt nedbäddat i oss, trots att vi kanske inte är medvetna om det.

Jag hade gärna lärt känna Vivian lite djupare, men gillar att hennes mamma, mormor och morfar får tydliga platser i storyn. Mamman stred själv för tjejers rättigheter när hon var ung, medan Vivians mormor och morfar har svårt att förstå och acceptera när det talas om jämställdhet. Det blir en bra kontrast, liksom i skolan. Där finns både tjejer och killar som är skeptiska till feminism, kanske mest för att de inte vet vad det betyder. Vi läser även om Seth som står för "inte alla killar"-grejen och hur kampen för rättvisa förenar och styrker de inblandade. Boken bjuder på många intressanta diskussioner kring vad aktionerna och feminism betyder och får för konsekvenser.

Moxie vågar bryta normer, samtidigt som karaktärerna är mänskliga och gör fel ibland. Jag tycker den är fräsch, nyskapande (tyvärr, måste jag väl säga) och viktigt. Boken inspirerar och tipsar och jag hoppas att många (oavsett kön) kan läsa, fundera och agera, kanske i en högstadieklass?

Första meningen: Min engelsklärare, mr Davies, drar en hand över sitt militäriskt kortsnaggade hår.
Antal sidor: 348
Förlag: Gilla böcker, 2018
Översättare: Carina Jansson