Comedy queen

av Jenny Jägerfeld

Sashas mamma har tagit sitt liv. För att inte bli sjuk som sin mamma gör Sasha upp en lista med sju saker hon måste hålla sig till. Saker som hennes mamma gjorde eller misslyckades med. Den viktigaste är att bli comedy queen, en människor tycker är rolig. För roliga människor mår inte så dåligt som Sashas mamma gjorde.

Att skriva roligt är svårt. Att skriva om sorg är svårt. Men inte för Jenny Jägerfeld. Comedy queen får mig att både skratta högt och känna en stor klump av sorg. Det är mycket skickligt skrivet och träffar rätt så många gånger. Vi får dela Sashas sorg som inte ser ut som hennes pappa förväntar sig, vi får följa med till BUP och dela desperationen över att verka normal. Vi ser Sasha vara sig själv och hur hon hanterar sin sorg, vi följer hennes stand upp-drömmar och flera härliga karaktärer. Sedan kommer ännu en grej som är svårt att skriva om, nämligen en lista på "idiotiska saker folk säger" som innehåller en hel del tips för oss som står bredvid någon vars nära anhörig precis dött eller tagit sitt liv. Det hade lätt kunnat bli pekpinnar, men istället blir det en ärlig, smärtsam berättelse som griper tag hårt i mig och som jag tror kan hjälpa många.

Min 12-åriga kusin tipsade mig om den här boken eftersom den är "väldigt bra, är bra skriven och har en bra handling". Boken passade även för en 25-åring och jag är säker på att den kommer hamna på listan över årets bästa böcker. Jägerfeld har gjort en superbra och träffsäker bok! Hon tar målgruppen på största allvar och förmedlar en riktigt bra berättelse om en person som skulle kunna bo i samma kvarter som du.

Nominerad till Augustpriset 2018.

Första meningen: Min mamma sa en gång att det finns människor som har funny bones.
Antal sidor: 218
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Utslängd från zoo

text av Megan Everett Skardsgård, illustrationer av Maria Nilsson Thore

Emmas moster Meg har alltid något konstigt på gång. Hon reser över hela världen och har massa nytt att berätta när hon kommer hem. En dag tar hon med Emma på zoo. Meg vill fota Emma bland lejonen och simma med uttrarna, men lyssnar inte när Emma vill gå till sköldpaddorna. Varför finns det ett överkryssat foto på Meg utanför zooet?

Meg är härligt normbrytande och gör precis vad hon vill. Författaren och illustratören har gjort ett snyggt jobb ihop och håller pekpinnarna borta. Nilsson Thore är riktigt bra på att fånga stämningen i ansiktsuttryck och kroppsspråk hos såväl människor som djur. Emmas känsla av moster Meg förmedlas tydligt och jag läser med en blandning av oro för att Meg ska köra över Emmas vilja och person, och humor för att handlingen tillåts vara så befriande knasig.

En bok att skratta åt, men även att fundera över. Vad gör Meg och hur påverkar det Emma? En färgstark bok full med bus, baserat på vad författaren gärna hade velat göra med sina syskonbarn, eller egentligen vad hon själv velat göra när hon var yngre.

Första meningen: Min moster Meg är inte som andra vuxna.
Antal sidor: 40
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017
Översättare: Lotta Olsson

Frallan räddar världen

text av Sara Ohlsson, illustrationer av Lisen Adbåge

Det är sommarlov och Frallan vill gärna rädda världen och djuren. Det är lite klurigt att hitta djuren, bara. Tur då att det finns en hel strand att ta hand om!

Frallan är tillbaka! Jag har sett fram emot uppföljaren sedan jag läste ut första boken om Frallan, Frallan är bäst!. Hon fortsätter att vara bäst och smart och förklarar gärna svåra ord och sådant vuxna säger. Hon är en så finurlig och härlig unge med mycket fantasi och samhällsengagemang. Precis som Frallan menar har barnen ofta bättre koll än vuxna på hur vi ska rädda världen.

Och ni ser, jag skriver som om det faktiskt är en 6-7-åring som skrivit boken. Men det är det ju inte. Sara Ohlsson har lyckats fånga målgruppen på ett riktigt skickligt och trovärdigt sätt. Till det har Lisen Adbåge fångat ansiktsuttryck och kroppsspråk som bidrar till en ännu bättre läsupplevelse. Jag skrattar, känner med Frallan och fascineras över den lilla människan med så stora tankar och så mycket humor. Hon bjuder på en riktigt bra läsupplevelse för båda barn och vuxna. Låt Frallan få vara huvudperson i minst10 böcker till, snälla?


Första meningen: Det första jag gör när jag vaknar är att tänka på sommarlovet.
Antal sidor: 92
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2018

Det är för sent att vilja hoppa av

av Stephanie Tromly

Varning för spoilers om du inte läst första boken i serien, Det är dags att inte freaka ut.

Digby är tillbaka i stan. Efter att inte ha hört av sig till Zoe på flera månader drar han plötsligt in henne i ett nytt uppdrag. På nio dagar hinner det mesta förändras. Till exempel Zoes förhållande hennes nya vänner och till pojkvännen Austin som är med i skolans fotbollslag. Det finns inte en chans för ett lyckligt slut.

Jag tyckte mycket om Tromlys debut om Zoe och Digby. Humorn, action, spänningen och samtidigt allt det sårbara hos tonåringar. Andra boken brukar vara svår att skriva, men jag tycker att den håller måttet. Visst är det överdrivet och möjligtvis en aning för många händelser på en gång, men jag valde att bortse från det och ägna mig åt de härliga, knasiga karaktärerna. Det är nog där i styrkan: både de extrema personlighetsdragen och de typiska "tonårsdragen" vi känner igen från många ungdomsböcker (särskilt amerikanska sådana).  Vi ser osäkerheten i Zoes val att alltid följa efter Digby och funderingarna kring relationen till Austin,  men även omtänksamheten och något slags ansvar för andra människor. Samtidigt leder osäkerheten till att hon hamnar i sådant hon verkligen borde hållit sig borta ifrån.

Styrkan ligger också i att våga överdriva, det blir inte så verklighetstroget, men spännande att läsa om. Det Zoe och Digby dras in i är så mycket mer actionfyllt än det som hände i min tonårsvardag, och därför är det roligt att läsa. Det är för sent att vilja hoppa av är en bra bok för verklighetsflykt. Dessutom inleds nya och, i mångas ögon, udda vänskapsrelationer som lyfter boken. Den vrickar på fördomar, men det är ändå inte svartvitt.

Trots att det ibland känns lite för överdrivet, bortser jag från det och tyckte verkligen boken var underhållande och läsvärd för några stunders underhållande, spännande verklighetsflykt.

Första meningen: Jag tror inte på lyckliga slut.
Antal sidor: 292
Förlag: Vox by Opal, 2017
Originaltitel: Trouble Makes a Comeback, 2016
Översättare: Ylva Stålmarck

Talmannens hämnd

text: Martin Widmark och Petter Lidbeck, illustrationer: Pelle Forshed

Barnens egen talman har fått sitt kontor i källaren på regeringskansliet. Dessutom är hennes uppdrag bortglömt och bortprioriterat. När hon startar upp en egen hemsida och börjar svara på barnens frågor, blir det dock annorlunda. Plötsligt kommer pinsamheter och sanningar fram, som vissa politiker helst hade velat hålla för sig själva. Den skyldige lever inte lätt just nu...

Den här boken beskrivs som "en politisk thriller", men innehåller mycket humor, både för den tänkta målgruppen (9-12) och vuxna läsaren. Det finns en hel del som jag tror går över huvudet på barnen, men som blir en smårolig ironi över samhället, politiker, barnens rätt och och längtan efter makt. Dessutom är bokens berättare en journalist i medelåldern.

Men, målgruppen är trots allt 9-12-åringarna. Berättaren har en dotter som finns med lite i bakgrunden till att börja med. Jag tror att en ung läsare kan läsa in mer av vad dottern gör, än vad vi får reda på genom hennes pappas berättelse. Roligt och intressant.

Texten är smart och litar på att läsaren kan ta svårare ord och sammanhang, och samtidigt lära sig mer. Läsaren får mer kunskap om regering och riksdag, en del typiskt politikersnack, media och granskning. Just de två sistnämnda tror jag blir allt viktigare att kunna mer om, och jag hoppas att boken uppmuntrar barn att våga ta mer plats och dela med sig av sina åsikter och kunskaper. De har förmodligen mycket viktigt att säga oss vuxna.

Med ett rafflande spännande slut och flera intressanta, knasiga karaktärer, blir detta en roligt, intressant, experimenterande och ifrågasättande bok. Jag gillar den.

Första meningen: Felix Eriksson var journalist och rapporterade om svensk politik i tv.
Antal sidor: 93 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017

Grejen med substantiv och pronomen

av Sara Lövestam

Det där med grammatik. Ibland är det riktigt svårt, särskilt när reglerna verkar bråka med sig själva. I uppföljaren till Grejen med verb guidar Lövestam oss med finess och fyndiga exempel genom substantiv och pronomen på samma humoristiskt lärorika sätt.

Mina minnen av grammatiklektionerna i mellanstadiet var att vi klippte och klistrade mycket, så att våra grammatikhandböcker skulle bli snygga. Sedan skrev vi av det läraren skrivit på tavlan och gick vidare till nästa lektion. Fastnade något mer än fingrarna i limmet? Tveksamt. Efter det minns jag knappt några fler grammatiklektioner. Tänk om jag haft Sara Lövestam till grammatiklärare! Då hade jag förmodligen varit expert.

Det här är, vilket Lövestam skriver, inte riktigt en faktabok. Ställs det för höga krav för att det ska få vara en sådan? Jag vet inte, men den här sortens böcker är definitiv mycket roligare att läsa än dammiga gamla faktaböcker. Visserligen tror jag en del förkunskap vore på sin plats för att till fullo kunna ta till sig och tycka om boken. En svensklärare skulle till exempel älska, tror jag. Men även jag uppskattar den. En del går över huvudet på mig, men jag slukade ändå boken. Låt mig dela några anledningar:

1. Lövestam är sfi-lärare och har därför på riktigt förstått hur svårt det kan vara att lära sig svensk grammatik. Erfarenheterna från sina lektioner tillför något viktigt i den här boken, och blir till roliga dialoger som lär på ett bra sätt. Läs mer på sida 147-153

2. Lövestam för en liten debatt om ordet "hen". Hon låter bland annat två motstridiga sjöhästar diskutera, och kommer slutligen fram till att all ilska över ordet "hen" beror på att:

Människor är arga över att någon brutit sig in i en sluten ordklass, men de vet inte att det är därför de är arga.                               sida 104-105

 3. Sist men inte minst: fotnoterna. Enligt Lövestam får vi "800% av rekommenderat dagligt intag av fotnoter", och det lyfter bokens humornivå ytterligare några snepp.

Underhållande, lärorikt, tankeväckande. Rekommenderas till språknördar och de som vill försöka briljera inför språkpoliser eller på släktmiddagar.

Första meningen: Det var väl det jag visste: Svenska folket älskar grammatik. 
Antal sidor: 163
Förlag: Piratförlaget, 2017

Charlie och Klappsnapparna

text av Per Simonsson och Stefan Roos, illustrationer av Lars Rudebjer

En dag kommer ett barn till Kurre och ger honom ett brev. I det står det att han är pappa till barnet. Han blir förvånad och oroad: ett barn är ingen bra kombination med hans jobb. Han är nämligen en beryktad Klappsnappare. Men inte kan han bara lämna barnet...

Tjuvarnas jul gick som julkalender i SVT 2011. Sedan dess har det kommit en långfilm, och nu tre böcker. I de får vi följa med Klappsnapparna på nya äventyr. Den första berättar om hur Charlie blev en av dem.

I den här boken får bilderna ta stor plats. Det gillar jag! De fyller nästan sidorna och texten placeras där det finns plats kvar. Det gör visserligen att fantasin inte behöver användas så mycket, men det gör också att jag levde mig in i berättelsen. Det finns trots allt bilder som inte illustreras. Kapitlen är lagom långa och väldigt spännande. Det förekommer en del speciella Klappsnapparord som kan vara svåra att förstå i början, men om en får läsflyt blir det riktigt roligt. Ett spännande äventyr för den som nyss lärt sig läsa, och ett härligt högläsningsäventyr.

Uppföljarna heter Klappsnapparna och Madame Bofvéns hemlighet (2015) och Klappsnapparna och drottningens tårta (2016).

Första meningen: Om du lovar att inte skvallra, så ska jag berätta en hemlighet
Antal sidor: 58
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2015

Ja jag har mens, hurså?

av Clara Henry

Soon-to-be-mensare, nybörjarmensare, de som känner någon som mensar. Här är en bok till er. Clara Henry är mer eller mindre känd som en som vågar pratar om mens utan att skämmas. Eftersom hon är en av få finns det inte så mycket bra att läsa om mens, och undervisningen i skolan är väl inte alltid den bästa. Det var den inte när jag var i nybörjaråldern i alla fall. Den rödbrunkleggiga jättefläcken i mina trosor den där decembereftermiddagen i sexan gjorde mig rätt förvånad och orolig. (Det mesta av undervisningen fick vi sedan i åttan. Lite sent ute.)


Den här faktaboken fungerar bra som handbok till de jag nämnde i första meningen. Det är ett bra uppslagsverk när en vill ha svar på kluriga frågor. Vad är mens? Vilket mensskydd ska jag välja? Vad är PMS och vad gör jag åt den? Varför är det så pinsamt med mens? Hur ger jag svar på tal? Detta och mycket mer ger Clara sina svar på.

Boken innehåller lite djupare, men ändå Clara-humoristiska, texter med många egna erfarenheter, tips, råd och viss vägledning. Jag hade ibland svårt att behålla fokuset i dessa delar. Andra gånger
slogs jag av hur bra lärare Clara skulle vara. Hon har förmågan att fånga läsare. Kanske på grund av de lättare inslagen i texten, i form av listor, pratbubblor, tecknade bilder och fotografier. För den som inte orkar läsa så mycket går det att få ut mycket bara genom detta.

Det är svårt att sätta en bra åldersgrupp till boken. Jag tror olika delar vänder sig till olika åldrar. För de som inte fått sin första mens räcker de första kapitlen, för de som vill veta lite mer finns det till exempel historia att läsa. Gillar du Clara Henrys videor och/eller vill veta mer om mens tror jag detta är en bok för dig. Jag rekommenderar den mest till de som nyss blivit tonåringar eller varit det några år. Med 126 genomförda mensveckor har jag redan klurat ut det mesta, men hittade ändå en del intressant. Särskilt en motivation till att försöka göra denna extremt vanliga blödning mindre tabubelagd.

Första meningen: Min mens tog slut i förrgår.
Antal sidor: 188
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2015

Manifest för hopplösa

av Åsa Asptjärn

Vårterminen i nian. Emanuel Kent vill inte börja gymnasiet, utan försöker ligga lågt och få allt att bara rulla på fram till skolavslutningen. Så blir det såklart inte. Han råkar till exempel läsa Tores pappas almanackor och får reda på en sak han måste, men inte vågar, säga till Tore. Han kommer på dumma idéer och pratar innan han tänker. Att känna sig (och kanske vara) hopplös är sällan lätt.

Detta är uppföljaren Konsten att ha sjukt låga förväntningar, den första boken om Emanuel. Gemensamt har de att de är hopplöst sorgliga, roliga och fulla med funderingar. Det hopplöst sorgliga kommer av Emanuels situation och att allt verkar gå emot honom. Han funderar mycket, men det går sällan som han tänkt sig. Detta kryddas dock med massor av humor. Jag skrattade (eller fnissade) högt flera gånger. Han hamnar i så dråpliga situationer att jag nästan vill ta fram skämskudden.

Jag gillar att den här boken beskriver vänskap mellan två killar. Den är visserligen tafatt och Emanuel vet knappt hur man gör, men det finns något fint och läsvärt. Boken rymmer även mycket igenkänning inför gymnasieval (och ångesten det kan framkalla), sista terminen med klassen och kärlek. Jag tycker Asptjärn har fånget målgrupper mycket bra!

Första meningen: "Jag vill ha aids!"
Antal sidor: 240
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2015

Träffsäkert seriealbum

Lilla Berlin, So Last Year av Ellen Ekman

I detta prisbelönta seriealbum har tecknaren fångat typiska vardagssituationer och i-landsproblem som vi ser varje dag. Mycket handlar om sociala medier och vårt överanvändande av dem, tankesätt, inställningar och saker som blivit problem de senaste åren.

Varje serie utspelar sig i fyra rutor, vilket är en passande längd för mig. Det blir inte utdraget, utan kort, koncist och kärnfullt. Poängen kommer snabbt. En del serier vill jag skratta högt åt, för att de träffar så rätt, medan jag andra gånger inte förstår alls. Men så ska det väl vara, de serierna kanske utspelar sig i situationer jag sällan träffar på, men då kan någon annan hitta sitt forum.

Serierna ska inte läsas alla på en gång, för då kan det bli ganska tjatigt. Jag gillar inte allt, men jag tycker inte att det gör något. Jag har hittat några serier jag gillar, och de träffar desto bättre!

Detta är Ellen Ekmans seriealbumdebut, och jag tycker att hon är en duktig serieritare som fångar upp det mest aktuella och gör något mycket bra av det. För branschens bästa vore det bra om Ellen fortsätter att rita och bli publicerad.

Första meningen: Förlåt, men vi måste bara säga...
Antal sidor: 157
Förlag: Kolik förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2014

Only väg is upp

Only väg is upp av Emmy Abrahamsson
Filippa Karlsson tar flyget till London för att leva livet och söka till världens bästa scenskola. Hon har fixat rum, ska söka jobb och skaffa den perfekta pojkvännen. Men allt går inte som Filippa tänkt sig, och snart står hon vid en återvändsgränd utan någon plan b.

Efter att ha läst Emmys debut, Min pappa är snäll och min mamma är utlänning hade jag höga förväntningar när jag fick reda på att hon skulle komma ut med nytt. Denna bok är inte alls lika rolig, men det finns ändå dråpliga passager att småle åt. Fokuset i den här boken ligger på att leva sina drömmar, men att det inte alltid går som man tänkt på väg till det mål man trodde skulle vara lätt att nå. Det finns mycket bra för ungdomar med drömmar (vilket jag hoppas att de flesta har), och mycket att lära sig om livet och hur det är att klara sig på egen hand, utan mamma och pappa. En mycket bra, lätt- och snabbläst ungdomsbok. Dessutom är detta första delen i en trilogi, så gillar du denna finns det snart mer att läsa!

Första meningen: Pling!
Antal sidor: 234
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2012

Nattens cirkus

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

Det ligger ett magiskt skimmer över cirkusen som en dag bara står på ängen. Att den dessutom "öppnar vid mörkrets inbrott, stänger i gryningen", gör den ännu mer beryktad och spännande. Vad som egentligen försiggår på cirkusen är inget besökarna märker något av, och att illusionisten gör sina övernaturliga konster på riktigt, är inget de vet. Samtidigt pågår ett spel som bara har en enda utväg, och utan spelet skulle cirkusen inte klara av att stå kvar.

Ett skimrande, elegant språk och en förundrande, verklighetstrogen, men ändå övernaturlig, handling gör Nattens cirkus till en enastående debut för Erin Morgenstern! Cirkusromaner har alltid något magiskt över sig, och att denna bok dessutom innehåller övernaturliga inslag gör att den blir ännu mer spännande och lockande. Jag sveptes lätt med i de förtrollande beskrivningarna av såväl människor som handlingar, och det var svårt att sluta läsa. Den sträcker sig till en bred lässkara, den handlar om de unga tvillingarna Poppet och Widget, som föds samma natt som cirkusen öppnar, men fokuset ligger på Celia och Marco, cirkusens några äldre grundare, och läromästarna som kan ha flera hundra år bakom sig. Dessutom åldras ingen inom cirkusens grindar. Nattens cirkus är en mycket bra bok, och även om handlingen är lite seg, när jag tänker efter, så var det inget jag la märke till när jag förundrat vände blad efter blad. Det eleganta språket smittar av sig, och jag undrar om inte även jag har blivit lite mer elegant.

Första meningen: Cirkusen anländer utan förvarning.
Antal sidor: 421
Originaltitel: The Nights Circus
Utgivningsår: 2012
Förlag: Norstedts, tack för recex!
Betyg: 9/10

Gästrecension: Stockholm Rosé

Linnea är min länk till modevärlden, även när det gäller litteratur relaterat till den. Här recenserar hon en bok som verkar vara ett kap för alla modeintresserade!

Foto: Linnea Nordquist

Stockholm rosé av Sophia Wolf Lösnitz

Destiny bor i Stockholm och har kommit in i en 26-årskris. Inte nog med att hon varit bakfull i flera dagar efter sitt födelsedagsfirande: hennes pojkvän sedan tre år tillbaka är försvunnen. Han dök aldrig upp på deras förlovningsfest, istället åkte han till Dubai med en 19-årig dykinstruktör vid namn Bambi. Destiny kan helt enkelt inte lägga Ludwig bakom sig och gör upp planer för att få honom tillbaka. Destinys och hennes tre följeslagare Daphne, Tessan och Tessans lillasyster ägnar dagarna åt att dricka vin, räkna kalorier och shoppa skor för att sedan gå ut och dansa på krogen.

Om du gillar roliga formuleringar måste du läsa denna boken! Hela tiden kommer roliga och oväntade sådana. Äkta chic-lit med mycket shopping och mycket vin, kärleksproblem svårare än i en ungdomsbok och skoskav efter timmar av dansande i 13 cm stilleter från Jimmy Choo. Ibland kan det bli lite för mycket av allt i boken, men i överlag är den bra och rolig.

Exempel på en rolig formulering:
”Första gången jag satte Chloé-klackarna över tröskeln var det som att kliva in i en itailensk kaffemaskin med dubbeldörrar och fyra meter i tak.”

Första meningen: ”Äntligen klättrar Daphne ner från sin vingliga position uppe vid taket.”
Antal sidor: 412
Förlag: Bonnier Pocket
Betyg: 7/10

Habib- meningen med livet

HABIB- meningen med livet av Douglas Foley

Habib går i femman och tvingas skriva dagbok. Till en början tycker han att det är "choktråkigt", men utan att han erkänner det så tycker han nog att det är ganska roligt egentligen. Där kan han ju skriva om söta Paris, och hur han ska få chans på henne, om fotbollen och om hur det går i jakten på meningen med livet. Möt Habib i en invadrartät förort till Stockholm.

Även om jag är ganska många år från den tänkta målgruppen så tycker jag att denna första bok om Habib är väldigt rolig! (Kolla in första meningen, så förstår du!) Inte så att jag skrattar högt, men jag känner ändå igen mig, minns hur det var att vara elva och så... Det händer inte jättemycket, och det snackas inte överdrivet om "meningen med livet", men Habib gör ändå ett bra försök, och jag antar att blandningen av allt  är precis lagom för en elvaåring.
Författaren Douglas Foley har för övrigt också skrivit ungdomsböckerna "Sho bree" och uppföljaren "Sho len", som jag dock inte läst.

Första meningen: "Att få VÄRSTA UTSKÄLLNINGEN hör absolut inte till livets mening."
Antal sidor: 212 lättlästa
Förlag: Bonnier Carlsen
Betyg: 7/10

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning  av Emmy Ambrahamson

"#234 Acceptera att äldre och för omvärlden helt obekanta eller förkastade huskurer från Polen är bättre än alla vetenskapligt utprovade läkemedel som går att köpa på Apoteket." (sida 7)
Alicja får också acceptera att hennes polska mamma alltid har rätt, även om hennes beslut gör att Alicja får dödade grävlingar kastade efter sig, blir jagad av polisen, förråder sin bästa vän och tvingas käka möglig mat. Livet är helt enkelt inte särskilt lätt för Alicja, och hon som bara önskade sig ett lugnt sommarlov!

Jag läser väldigt mycket, men det är sällan jag skrattar eller gråter med personerna. Men som jag skrattat när jag läst denna bok! Bara titeln får en att dra på smilbanden, och så fort jag satte ögonen på första kapitlens ord skrattade jag högt. Den här boken är så dråplig och rolig och smart och full av guldkorn att jag inte tvekar att rekommendera den till höger och vänster (min syster har redan läst den, och min mamma ska läsa den härnäst, så mycket som vi snackat om den!)
Läs den själv, jag vet inte vad jag ska säga mer än att den lätt hamnar på listan "Sofies favoriter"! Snabbläst är den också...

Första meningen: "Jag hittade den ringande telefonen under en påsa gamla strumpor."
Antal sidor: 214
Förlag: rabén&sjögren
Betyg: 9+/10

Att vara Nikki

Att vara Nikki av Meg Cabot

Läs recensionen på första boken, Arihead, här

Em har nästan börjat vänja sig vid att vara Nikki Howard nu. Fast det är klart, det är fortfarande väldigt jobbigt att stå modell, iklädd nästan ingenting, i flera timmar. När Nikki befinner sig på Saint John för en plåtning ringer Lulu och säger att det är en kille som söker henne. Inget ovanligt i det, men när han säger att han är hennes bror, och det visar sig att det faktiskt är så, blir det annorlunda. Han säger dessutom att deras mamma är försvunnen, och Nikki lovar att hitta henne. Hur nu det ska gå till. Samtidigt måste hon ju få Christopher att inse att det är henne han älskar, och att Nikki är Em. Ja, ganska komplicerat, som du förstår.

Som jag skrev har jag nog tröttnat på Meg Cabot. Min sextonåriga lillasyster säger att denna bok är hur bra som helst, och jag tror att detta är en perfekt bok för femton- sextonåringar som vill ha en humoristisk, galen bok, men inget för artonåringar som är påväg in i vuxenvärlden... Tyvärr, jag läser hellre något annat.

Första meningen: "Jag fryser."
Antal sidor: 294
Förlag: Rabén & Sjögren
Serie: Arihead, Att vara Nikki, Jagad
Betyg: 6/10

Airhead

Airhead av Meg Cabot
Em Watts betraktas som ett miffo av skolans "Levande Döda", som hon och hennes bästis Christopher kallar dem som är allmänt likadana med klädsel, stil och hela kittet. Men en dag får hon en plasmatv i huvudet, och när hon vaknar upp en månad senare gör hon det i en ny kropp. En supermodells kropp. Nu måste hon bli Nikki Howard, tjejen alla tror att hon är, och att vara supermodell visar sig vara svårare än vad hon tänkt sig.

Jag älskade Meg Cabot, författaren till bl.a. En prinsessas dagbok, men nu inser jag att jag har vuxit ifrån henne. Arihead är på precis samma spår som Cabots andra böcker, det komiska och halvgalna som jag tyckte så mycket om, finns kvar, men det passar bättre för dig runt fjorton-sexton år. Läs den om du är i den åldern, för det är ganska knasigt roligt, men ingen av Meg Cabots serie serie slår hennes första: En prinsessas dagbok.


Första meningen: "Emerson Watts", ropade mr Greer under första lektionen, som var Presentationsteknik."
Antal sidor: 290
Förlag: Rabén & Sögren
Betyg: 7/10
Serie: Detta är första delen i en triologi, och följs av Att vara Nikki och Jagad

Film!

På sportlovet gjorde jag och en kompis en så kallad stop motion-film. Nedan ser du resultatet :)

Som jag kanske skrivit innan går jag en kurs som heter Multimedia A i skolan, och nu innan vi slutar ska vi göra ett större sutprojekt. Jag funderar på att göra en stop motion-film på någon bok, så nu behöver jag dn hjälp, har du tip på en bok som skulle vara hyfsat lätt filmatisera med hjälp av stillbilder?



Splitter

Splitter av Charles Benoit

Kyle är femton år och orkar inte bry sig om hur hans liv kommer att bli. Egentligen borde han gå på skolan för de smartare, men eftersom att han inte orkade bry sig om betygen det sista året kom han inte in där. Det gör väl inte så mycket? Men nu kommer Zack, och det är antagligen början till det som händer sedan. Eller så var det det där med plånboken, eller var det Ashley? Ingen vet säkert, kanske hände det innan Kyle ens börade på High School? Men händer gör det i alla fall, och det är liksom oundvikligt.

Min kommentar: Detta är första boken jag läser i du-form, och det var spännande! Man hamnar i handligen på ett annat sett, "jag" blir anklagad för att ha snott en plånbok, "jag" får skäll av mina föräldrar för att jag inte sköter mig, osv. Annars börjar boken med några väl valda ord, följt av en handling som är lite lam, men ändå välskriven och välgenomtänkt, för att sedan avslutas med de väl valda orden igen, och vi är i princip tillbaka där vi började. Detta faller inte jag för. Däremot gillar jag Zack, han är en smart kille som snackar på ett väldigt roligt och moget sätt. En bok för tretton +, kanske, men jag fastnade inte för den.

Första meningen: "Du är förvånad över allt blod."
Antal sidor: 185
Förlag: X Publishing (tack för recensionsexemplaret!)
Betyg: 6/10

Här ligger jag och blöder

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld
Det hela börjar med att Maja sågar av sig tumspetsen. Efter det börjar folk tro att det är för att skada sig själv som hon slant med sticksågen på skulpturlektionen. Sedan kommer helgen då det är mammahelg, och Maja lämnar Stockholm. Men i Norrköping finns ingen mamma som möter henne, varken på stationen eller i huset. Istället träffar hon Justin på en fest hon snubblar in på, och sedan läser hon ett mejl det egentligen inte är meningen att hon ska se. Ett mejl som faktiskt förändrar synen på det mesta, väsentligaste, i Majas liv.

På ett humoristiskt sätt beskriver författaren Majas tragiska liv som gör att man både vill skratta och gråta. Det är så synd om Maja, men ändå gör hon det på något sätt roligt.

Språket är underbart "superverbalt" och välskrivet. Berättelsen är berättad med starka känslor, och detta måste vara en av årets bästa ungdomsböcker; LÄS DEN!

Jenny Jägerfelds andra bok vann Augustpriset 2010, med all rätta, enligt mig!

Författaren Lisa Bjärbo beskriver boken väldigt bra: "Så SJUKT rolig och vansinnigt sorglig på samma gång". Själv vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva boken, den är bara så bra! Läs den själv, så får du säkert en bättre bild än vad jag i mitt extatiska tillstånd kan få fram.

Första meningen: "Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade olycksdagen, och jag hade just sågat av den yttersta toppen av min vänstertumme med en elektrisk sticksåg."

Antal sidor: 251

Förlag: Gilla böcker, tack för recex!

Boken i en mening: Jenny Jägerfeld gör det svåra i livet till något man faktiskt kan skratta åt, vilket läsaren gör, samtidigt som man gråter med Maja.

Andra böcker av författaren: Hål i huvudet

Betyg: 9,5/10

P.s. eftersom denna bok framkallade flera skratt kommer veckans citat hämtas från denna bok ett antal gånger :)