Almost midnight: two festive short stories

av Rainbow Rowell

Den här boken innehåller två noveller, Midnights och Kindered spirits. Den första utspelar sig kring tolvslaget några år i rad. Alice ordnar alltid nyårsfester som har kommit att bli som hemvändarfester - alla är där. De första åren blir det tillfällen för Mags och Noel att träffas lite extra och senare att träffas över huvud taget. Noel är så sprudlande, han känner alla och har alltid en tjej bredvid sig när klockan slår in det nya året. Mags står mer i bakgrunden och tittar helst bort när ännu en ny tjej får vara närmast Noel vid det magiska ögonblicket. Det kanske är lika bra hon ställer sig en bit ifrån i år?

Kindered spirits utspelar sig i mitten av december, dagarna innan den sjunde Star Wars-filmen hade premiär. Elena tar sig till biografen för att köa tillsammans med andra Star Wars-fans, men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Där sitter bara två personer, det är kallt på nätterna, det är inte så festlig stämning som hon tänkt sig och Gabe säger nästan ingenting.

Jag vet inte hur traditionen kring nyårskyssen började, men särskilt i bok- och filmvärlden finns något magiskt kring det. Midnights är en mysig berättelse att läsa på året sista dag i väntan på tolvslaget. Den andra novellen, Kindered spirits, har en seg start men skulle sedan kunna passa Star Wars-fans. Eftersom jag inte är ett av dem fick jag tyvärr inte ut så mycket av den.

Första meningen: It was cold out on the patio, under the deck.
Antal sidor: 126
Förlag: Macmillan 2017 originalspråk och Berghs 2019 på svenska.

Johnny Panic och drömbibeln

I förra årets kaosutmaning skulle vi läsa en bok där huvudpersonen hade samma yrke som läsaren. Jag hade kunnat göra det lätt för mig och välja en bok om en student, men det kändes tråkigt. Å andra sidan hittade jag ingen bok med en vårdadministratör (det jag pluggar till). Till slut halvfuskade jag och läste en bok som utspelade sig på en hjärtavdelning med tanke på att jag den sommaren jobbade på en hjärtmottagning. Men, nu har jag hittat en novell med en huvudperson som är så nära en vårdadministratör vi i nuläget verkar kunna komma i litteraturväg: nämligen Johnny Panic och drömbibeln där huvudpersonen är läkarsekreterare.

Novellen är skriven av Sylvia Plath och kommer från Johnny Panic and the Bible of Dreams som gavs ut första gången 1977. Novellen handlar om en läkarsekreterare på institutet för psykoanalys. Varje dag mellan nio och sjutton skriver hon vad läkaren dikterat och letar fram drömmar bland patienternas berättelser. Hon samlar på drömmar och tar i hemlighet med sig dem hem varje kväll. Uppdragsgivaren är Johnny Panic. Berättarjaget förvirrar mig, kan jag lita på henne? Samtidigt uppdagas drag av psykisk ohälsa och depression, något som verkade för kontroversiellt när novellen först skulle ges ut. Som jag skrivit innan har jag svårt att ta till mig noveller och det gäller även denna, men det är ändå intressant att få en inblick i hur mitt yrke var för några årtionden sedan och blanda det med en spännande berättelse.





Första meningen: Varje dag mellan nio och fem sitter jag vid mitt skrivbord som vetter mot dörren och renskriver andras drömmar på maskin.
Antal sidor: 29
Förlag: Novellix, 2013
Originaltitel: Johnny Panic and the Bible of Dreams, 1977
Översättare: Erik MacQueen

Snäckorna

av Karin Boye

Pappa gifter sig plötsligt med en ny kvinna som förväntas ta mammas plats. Men hon är en inkräkterska och hör inte hemma i huset.

Från samlingen Bebådelsen från 1941 kommer denna korta novell om en pojkes svårighet att acceptera pappas nya fru. Pojken kämpar mot henne och gör sitt bästa för att inte anpassa sig till att hon nu bor med dem. Det finns många som kan känna igen sig i den här kampen. Jag är en ovan novelläsare och hade därför lite svårt att komma in i novellen. Efter de 17 sidorna fick jag dock ett bra grepp om den. En fundersam novell om avståndstagande och längtan efter närhet. Det var en fin lässtund men novellen satte inga djupare avtryck i mig.



Första meningen: En ny mamma?
Antal sidor: 17
Förlag: Novellix, 2015, från samlingen Bebådelse från 1941

3 noveller om att vara ung vuxen

Ett av mina läsmål för 2019 att läsa noveller. Nu har jag läst tre stycken från en kvartett som handlar om att vara ung, eller kanske mer om att vara ung vuxen och förväntas ta någon slags ansvar. Jag har svårt för att läsa noveller, att anpassa mig till det korta formatet och att för mycket lämnas mellan raderna eller när novellen är avslutad. Som om författarna fått i uppgift att skriva x antal ord och plötsligt var orden förbrukade: ja, då får berättelsen sluta mitt i.

 

En vinterlek av Elin Bengtsson är troligen den bättre av de tre novellerna. Den rör sig mellan ett 14-årigt och ett nutida jag nästan 10 år senare. Högstadiets förvirrande klimat blandas med trassliga kärlekstankar och översitteri. Vad har egentligen hänt under åren sedan skolavslutningen? Finns det saker som den där 14-åringen inte kan släppa, trots att det var längesedan hon levde?

En intressant berättelse där en vuxens "bättre vetande" ställs mot något slags hämndtankar från en uppvuxen 14-åring.

 

Levande läppar rekommenderas av Johanna Nilsson fångar in en trevande ung vuxen kille med en krypande oro eller rastlöshet i kroppen. Han slits mellan föräldrarnas läkardrömmar och verkligheten som är lika diffus för honom som för kusinen som upptäcker att han inte alls pluggar till läkare. Noveller visar hur lätt det är att bli påverkad, att bli lockad av någon okänt som kanske kan ge en kick eller i alla fall en ledtråd till riktning till livet.

Novellens huvudperson är alldeles för långt ifrån mig eller min tonårstid. Den retas med mitt kontrollbehov på ett sätt jag inte gillar och jag hade svårt för huvudpersonen och det som händer. Visst kan det vara intressant att läsa om sekter och sökande, men nej, den här föll mig inte i smaken.

Till varje pris av Sara Kadefors handlar om en person som arbetar i en liten butik tillsammans med Jenny. Jenny är ganska knepig och vill egentligen bara bli förflyttad till en annan butik. Hon spionerar och tar arbetet på största allvar. För huvudpersonen är det mest ett tidsfördriv, en inkomstkälla så att hyran kan betalas. Vad är det egentligen som händer i den där lilla butiken?

Novellen är ganska intressant eftersom vi inte riktigt kan lita på huvudpersonen. Ger hon oss den sanna bilden eller bara en förvriden bild av sin verklighet? Jag hade dock lite svårt att hänga med och fastnade inte heller för den här novellen.


Novellernas handling är för långt ifrån mina egna erfarenheter av att vara ung vuxen, det är därför jag har svårt att ta till mig dem. Och formatet. Jag är inte van vid det. Novelläsandet får läggas på is, men målet om att läsa 5 noveller i år står kvar.

Snöstorm och kanelhjärtan

En novellsamling av Karina Berg Johansson, Pernilla Gesén, Camilla Lagerqvist och Jesper Tillberg

Under en snöstorm dan före dopparedan kör en lastbil full med julklappar omkull på vägen utan för den lilla byn. Under några timmar blir ett café samlingsplatsen för de som inte kan ta sig vidare på vägen eller i livet. Appi får inte tag på sin balklänning, Daniel snor sin mammas bil för att komma därifrån, Kalle söker sällskap och mening utanför familjen där han är bortglömd och Ellie har bestämt sig för att det får vara nog.

Julböcker i roman- eller novellform är en ganska ny företeelse i Sverige. De senaste åren har förlagen dock insett att det finns en marknad för denna typ av böcker och jag tar mig gärna an en mysig, julig berättelse så här i slutet av året.

I Snöstorm och kanelhjärtan möter vi fyra vilsna tonåringar som inte verkar vara sugna på att fira jul. Alla bär de på något som hindrar dem från att känna jullugnet och därför får vi läsa om flera intressanta och viktiga teman. Två av novellerna får övernaturliga inslag - vi snackar inte zoombies eller vampyrer utan mer sådant som skulle kunna hända för den som har några matskedar fantasi utöver det vanliga. Novellerna är ganska mysiga men jag hade förväntat mig mer juligheter och julförberedelser. Förutom den första novellen handlar det dock mest om snö. Det hade kanske varit svårt att få det spännande kring att klä en julgran, men, varför inte?

När jag slog igen boken kände jag mest "jaha". Visst finns det en hel del mysigt och fint (första och sista novellerna är nog mina favoriter), men det tar inte tag i mig. Grundhandlingen - snöstorm och folk som inte kommer vidare - låter ganska likt Let it snow och författarna är inte överens om den ganska centrala handlingen med konserter på stationscaféet - äger de rum den 23:e eller 24:e december? Två kyssar kommer lite för snabbt, några händelser och lösningar kommer alldeles för enkelt. Berättelserna kanske hade behövt större plats, författarna mer tid, novellerna mer gemensamt. Jag vet inte riktigt. Den här boken hamnar tyvärr inte på någon julig topplista vilket är synd, för den har många viktiga ämnen som hade kunnat bli riktigt bra.

Första meningen: Skriket ekade mellan granarna.
Antal sidor: 170
Förlag: B Wahlströms, 2018

Bara för dig på mellanstadiet

av Cilla Jackert, Osmond Karim, Niklas Frykholm, Pamela Jaskoviak, Kerstin Lundberg Hahn, David Wiberg, Cilla Naumann, Johan Theorin, Rebecka Åhlund, Katarina von Bredow, Oscar Danielson och Kristina Ohlsson

12 berättelser bara för dig på mellanstadiet (och för dig som är äldre/ nyfiken)! Ett gäng författare har skrivit varsin novell. Det finns en fin, men väldigt sorglig berättelse, en för hästfantaster, en om en person som har svårt att leva utan sin hatt, en om olikheter, om avundsjuka, att gå mot strömmen, om fantasi, mobbing och klumpar i magar.


Det finns mycket igenkänning bland novellerna. Det är inte tillrättalagt, utan ger utrymme för avundsjuka och själviskhet, vilket kan vara bra. Mina favoriter är Kom och hjälp mig och Olivia. Utöver dem finns det många noveller jag tycker är konstiga och/eller svåra att förstå. Det skulle kunna bero på att jag är för gammal, men jag tror inte det. Det jag får ut av de där novellerna känns konstigt att vilja ge. Mer än så kan jag inte säga om jag inte ska spoilra. Men slutet på sista novellen... Jag tycker inte det är okej att lämna en ung läsaren med en klump i magen! Jag hade gärna sett mer hopp i boken.

Som ni kanske vet finns det en bok i samma "serie" som heter Bara för dig på lågstadiet. I min recension av den skrev jag att det känns som att redaktionen tar barn på allvar, och det passar bra in på denna bok också. Jag saknar dock serierna, som fanns i nyss nämnda bok. Sammanfattningsvis ger detta boken ett nja-betyg, tyvärr.

Första meningen: "Nu ska vi skriva dikter, och sedan läsa upp dem för klassen!"
Antal sidor: 176
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2015

Bara för dig på lågstadiet

av bland andra Lisa Bjärbo, Jenny Jägerfeld, Mårten Melin och Johan Unenge. Med illustrationer av bland annat Helena Willis, Sofia Falkenhem, Emma Adbåge och Pelle Forshed

12 berättelser bara för dem som går på lågstadiet! Det handlar om att vilja ha ett husdjur, vänskap, krav nya människor och små monster. Sådant som dyker upp i barns vardag, helt enkelt. Det finns mycket jag känner igen från när jag själv var i den åldern, eller från människor i den åldern jag mött. Noveller blandas med dikter och serier. En träffsäker liten skattkista för lågstadiebarn, skulle jag vilja säga.

Nu har jag visserligen varit busig och läst en bok jag egentligen inte får läsa. Bara för dig på lågstadiet, heter den ju. Men jag tycker denna bok passar väldigt bra för högläsning, och då borde det ju finnas någon tillgänglig som gått ur lågstadiet.

Denna bok har gett tillfälle för nya samarbeten mellan författare och illustratörer, vilket är roligt. Det ger en bredd med olika stilar, men allt kretsar ändå kring en specifik målgrupp. Det känns som att redaktionen tar barn på allvar. Novell- och diktsamlingar finns det ju mängder för vuxna. Men barn? Jag har inte så stor koll, men det är roligt att det satsas på barnen! Alla berättelser går inte hem hos mig, men så brukar det ju inte vara med samlingar. Däremot tror jag det finns något för många, och det är väl poängen.

När lågstadiebarnen sedan blir äldre kan de läsa Bara för dig på mellanstadiet. Men det är en bok jag inte kan uttala mig om. Än.


Första meningen: Om exakt 23 dagar fyller jag år. 
Antal sidor: 203
Förlag: rabén&sjögren 
Utgivningsår: 2015

Four: en Divergent-samling - Vernoica Roth

För den som vill ha mer av Divergent-serien efter att ha läst Divergent, Insurgent och Allegiant, finns fyra noveller och tre utvalda scener. Denna gång ur Fours perspektiv. Läsaren får bland annat följa med på Fours valceremoni, de första veckorna hos De tappra och livet där.

När det gäller extra böcker till redan avslutade serier brukar jag säga att det bara handlar om att författaren/förlaget vill glida vidare på succén. Till exempel när Stephenie Meyer gav ut Bre Tanners andra liv. Av någon anledning gjorde jag inte den reflektionen innan jag läste denna bok. Istället lockades jag av att få komma tillbaka till Divergent-världen. Det är intressant att läsa ur Fours perspektiv, med tanke på att han är en ganska klurig och hemlighetsfull karaktär i Divergent. Jag upptäcker nya sidor hos honom, och i berättelsen. Däremot känns boken lite tjatig, eftersom den delvis utspelar sig under tiden för första boken, och delvis kring Fours initiering, som liknar Tris. För den som vill nörda ner sig mer i serien är dock denna bok ett måste!


Första meningen: Jag vaknar ur simuleringen med ett skrik.
Antal sidor: 206
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2014
Originaltitel: Four: A Divergent Collection

Novellsamling om livet

Om att gråta sig till sömns och annat trams av Roza Takiporian

Om att gråta sig till sömns och annat trams" innehåller elva noveller om livet, skrivna av Roza Takiporian. Livet är centralt i novellerna, vilket jag tycker är ett bra "tema". De flesta handlar om någon slags kärlek, ofta olycklig till en förlorad kär vän, en saknad mamma, eller kärlek till livet eller en dröm. Novellerna är väldigt fina, även de sorliga är skriva på ett fint sätt. Novellsamlingen får ett lyft genom att varje novell har sin egen berättare, och dessa är i olika åldrar, livslägen och både män och kvinnor. Läser man fler noveller på rad kan det bli lite rörigt att veta vem det är som berättar, men egentligen spelar väl inte det så stor roll från början? Man läser väl för att lära känna berättaren?

Roza är en duktig författare, men hon har inget utstickande språk. Det som utmärker sig är i så fall inslagen från ett krigens Irak varifrån hon flydde med sin familj till Sverige i fyraårsåldern. Detta ger ett djup åt samlingen som gör att den är läsvärd, annars kan det bli lite tjatigt med de mer ”vardagliga” problemen som lätt försvinner i mängden.

Mina personliga favoriter blev "När tiden rinner ut", om ett avsked från en cancersjuk, och "Världens vackraste ögon" som är så skrämmande sann att man måste bli berörd.

Roza har vunnit flera fina utmärkelser för sina noveller men det är först när hon väver in sitt ursprung som det verkligen glimmar till och blir läsvärt. Det är de novellerna som förtjänar publiciteten.

Antal sidor: 145
Förlag: Mimer bokförlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2012