Ester Tagg och Tistelgorms hemlighet

av Linn Åslund och Rebecka Helmersson

Det här är den tredje boken om Ester Tagg. Serien inleds med Ester Tagg och Den flygande holländaren och sedan följer Ester Tagg och sjöormens öga.

Den flygande holländaren är på väg till Hundbukten med sin besättning. Kan det vara sista stoppet innan de får veta vart Esters föräldrar tagit vägen? I Hundbukten finns slottet Tistelgorm, byggt på vrakdelar, och när besättningen kommer dit från kapten Stålhjärta en inbjudan. Men vem är det egentligen som härskar på slottet?

Seriens sista bok följer den feministiska och spännande röda tråd som de två tidigare böckerna bjudit på. Ester är ständigt på jakt efter äventyr, eller kanske är det längtan efter hennes föräldrar som driver henne att ta beslut som kanske inte alltid är så genomtänkta. Det blir hur som helst en hisnande berättelse som är svår att lägga ifrån sig. Läsaren får ta del av den genom både text och yviga, uttrycksfulla illustrationer. Jag har uppskattat att få hänga med Ester och kan rekommendera serien till högläsning eller egenläsning för 6-9-åringar. Trots att detta sägs vara den sista boken kan det gott komma några till med tanke på slutet. Hoppas på det!

Första meningen: Det var kväll och jag satt i kabyssen med England och Bess och drack varm choklad och ritade.
Antal sidor: 112
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019

Frallan har en hemlighet (Frallan #4)

av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge.

I den fjärde boken om Frallan börjar det närma sig jul (men det går alldeles utmärkt att läsa boken året om) och Frallan funderar på hemliga julklappar. På julafton ska Klaus barnbarn Hanna komma. Hon är en bebis men verkar få ovanligt mycket uppmärksamhet för att vara så liten. Tänk om mormor glömmer bort sin favorit-Fralla?

Frallan har en hemlighet är en fantastiskt fin, roligt, klok, fyndig, allvarlig, inkluderande och feministisk vardagsberättelse om hemligheter, avundsjuka och frågor kring vem som får bestämma. Frallan är en fantastisk karaktär och den Den fjärde boken är precis lika välförtjänt alla hyllningskörer som tidigare böcker. Jag hoppas på mer!



Första meningen: Idag är det tre dagar kvar till julafton.
Antal sidor: 133  
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2019
 

 

Mot framtiden - en simpel guide till att krossa patriarkatet

av Clara Henry.

Det finns en hel del böcker med grundläggande kunskap i feminism. Clara Henrys andra bok (Efter Ja jag har mens, hurså?) är en av dem, eller som hon själv säger - en grundkurs i patriarkatkrossning. Jag lyssnade på en författarinläsning och det gör hon mycket bra. Språket är modernt, rappt och genomtänkt. Det som sticker ut från andra feminismgrundkurser jag läst är de lättillgängliga historiska inslagen som ger tyngd åt berättelsen. Visste ni till exempel att rosa har varit en "killfärg" som stod för styrka och mod? Hur gick det till när det blev en färg som symboliserar svaga flickor utan annan vilja än att ta hand om andra människor?

Det finns mycket konstigt och framförallt mycket frustrerande i den här boken. När Henry rabblar orättvisor och märkliga synsätt utan grundtanke kunde jag knappt fortsätta lyssna. Hur kan vi förtrycka hälften av världens befolkning? Och det här med kön är dessutom bara ett perspektiv, om vi sedan lägger till etnicitet, utseende, sexuell läggning och så vidare finns det en stor hierarki med vita, heterosexuella män på toppen. Jag hoppas vi är många som vågar stå upp för jämställdhet lite mer efter att ha läst den här boken. Och mest av allt hoppas jag att de där på den inbillade toppen läser boken och förstår det skeva förtryck många lever i. För även om Sverige räknas som det femte mest jämställda landet i Sverige så är vi - som Henry säger - trots allt bara femte näst sämst. Samhället gör fortfarande skillnad på människor på felaktiga grunder.

Förlag: Forum, 2018

Män förklarar saker för mig

av Rebecca Solnit med illustrationer av Ana Teresa Fernández

Män förklarar saker för mig är en av essäerna i denna samling om nio. Essäns sängs ha fått feministisk klassikerstatus och det var i följderna av att den publicerades som uttrycket "mansplaining" myntades. I essän skriver Solnit om kulturmän som känner ett de behöver förklara saker andra redan vet och saker de själva inte har någon koll på. Förutom denna essä finns berättelser från Solnit och människor hon mött om misshandel i nära relationer, brott, jämlikhet och framför allt bristen på den. Hon blandar statistik, frustration och orättvisor och det finns mycket jag knappt orkar ta in för att det är så långt ifrån jämlikt och - enligt mig - relevant.

För varje essä finns en målning av Ana Teresa Fernández som jag först trodde var fotografier. De är riktigt skickliga och har helt egna berättelser att förmedla.

Det finns både starkare och svagare essäer i denna samling. Den jag tyckte bäst om är nog ändå den som gett namn åt boken och sedan finns det mer intressant att läsa, ibland i hela essäer och ibland utdrag ur någon. Det var intressant att läsa essän som gav upphov till uttrycket "mansplaining" och mer från författaren bakom. Om jag inte minns fel nämns den här boken bland modern feministisk litteratur och därför - och för att Solnit har formulerat en hel del bra - rekommenderar jag gärna den vidare.

Första meningen: Jag fattar fortfarande inte varför Sallie och jag gjorde oss omaket att gå på den där festen i en skogklädd sluttningen ovanför Aspen.
Antal sidor: 182
Förlag: Daidalos, 2015
Originaltitel: Men Explain Things to Me, 2014
Översättare: Helena Hansson

Kvinnor i kamp - 150 års kamp för frihet, jämställdhet, systerskap!

av Marta Breen och Jenny Jordahl

De senaste åren har det publicerats en mängd böcker om viktiga kvinnor som komplement till de mansdominerade historieböckerna. Kvinnor i kamp är en 150-årig historia i serieform som tar upp jämställdhetens och frihetens viktigaste händelser och kämpare.

Boken börjar på en konferens mot slaveri på 1840-talet. Trots att det fanns kvinnor bland slaverimotståndarna så stängdes de ute. Vi fortsätter in till kvinnans plats i hemmet, till upplysningstiden som ville lyssna till folket (men inte kvinnorna) och kampen för rösträtt. En del frågor tog lång tid, andra förändrades lite i taget. När kvinnorna fick rösträtt var det först bara de över 30 år, till skillnad från männen som fick rösta när de fyllt 21. Detta ständiga, genomtänkta förtryck väcker starka känslor. Berättelserna ger dock många viktiga namn att lägga på minnet, namn på kvinnor som kämpat hårt för sina systrars fri- och jämställdhet.

Vi har tänkarna de Gouges och Wollstonecraft som ville tysta Rosseau när han pratade om att kvinnor är passiva, svaga personer som ska tjäna, ära och bli uppfostrade av sina män. Vi möter Fawcett och Pankhurst kamp för kvinnlig rösträtt, suffragetterna, Táhirih och socialisterna. Sanger som stred för preventivmedel och smugglade med pessarer in i USA (hon och hennes syster hann förse 488 kvinnor med pessar på tio dagar). Vi läser om kampen för rätten till sin egen kropp, Malala, kvinnliga landsledare och homosexualitetens historia för "godkännande".

Jag är ingen van serieläsare men tyckte Kvinnor i kamp var lättillgänglig och enkel att läsa och ta till mig. De olika kapitlen har varsin bakgrundsfärg vilket gör det lätt att pausa boken om så behövs. Jag sträckläste den å andra sidan eftersom den är så intressant och välgjord. Vill du ha en snabblektion eller -repetition i kvinnosakshistoria kan jag verkligen rekommendera den här. Det finns mycket att lära som vi tar för givet och samtidigt kunskap om sådant vi måste fortsätta att kämpa för. Många av kvinnofrågorna som känns naturliga för oss i Sverige har fortfarande en lång väg att gå i andra länder. I Ryssland finns det 400 yrken som är förbjudna för kvinnor, i andra länder blir barn bortgifta och på vissa platser anses kvinnor orena när de har mens. Vi har kommit långt i Sverige, vi har mycket kvar, men med kunskap kan vi hjälpa våra systrar i andra länder.



Första meningen: På 1800-talet levde män och kvinnor hel olika liv.
Antal sidor: 121 
Förlag: Natur & Kultur, 2019
Originaltitel: Kvinner i kamp, 150 års kamp for frihet, likhet och søsterskap, 2018
Översättare: Hanna Hellquist

"Såna som du ska inte va här"

av Marika Carlsson

För ett tag sedan lyssnade jag på komikern Marika Carlssons självbiografi, inläst av henne själv. Hon berättar om sin uppväxt och de få minnen hon har från Etiopien. Hon berättar om att växa upp och in i en pingstförsamling, om att vilja frälsa hela världen, om att tycka illa om homosexuella och om att bli kär i en tjej. Känslan för identiteten vacklar liksom motstridiga åsikter och yttrande från människor omkring henne. Hon bjuder på träffsäkra motrepliker när andra inte tänker sig för och om svåra vägval.

När jag lyssnar på Carlssons bok bjuds jag många gånger rätt in i hennes innersta tankar och undangömda upplevelser. Hon delar med sig av många händelser från sitt liv och är inte rädd för att visa båda styrkor och svagheter. Hon är ärlig när hon berättar om hur det är att växa upp i ett samhälle där ingen annan har samma hud- eller hårfärg som hon själv. Hon talar öppet om sin kristna övertygelse och vägen bort från det. Hennes åsikter är tydliga och ibland ville jag nästan ducka för dem om tron. Samtidigt finns det mycket viktigt som behöver nå ut, det är hemskt att höra om all rasism Carlsson blivit utsatt för, både genomtänkt och ogenomtänkt. Komikerkarriären lyser dock igenom när hon ger svar på tal och jag skrattade (inombords) flera gånger. Andra gånger framkallar Carlsson frustration, besvikelse, ilska och uppgivenhet. Vad gör rasismen med vårt samhälle och hur kan vi mota bort den?

Genom ljudboken är det som att Carlsson talar direkt till mig och jag tror fler skulle behöva höra hennes berättelse om rasism, kanske särskilt om det där som verkar ligga inbäddat i oss utan att vi vet om det. "Såna som du ska inte vara här" är en sorglig berättelse samtidigt som den kan ge insikter och en kampvilja för ett bättre samhälle.

Antal sidor: 216 
Förlag: Forum, 2018

Allt ska brinna

av Sofia Nordin

Agnes och Minna är syskonsjälar som vill förändra världen. Det finns så mycket att göra: rädda jorden, rädda djuren, förinta alla orättvisor och få folk att bli mer genusmedvetna och feministiska. Minna är full av idéer, frustration, ilska, mod och ibland en så djup hopplöshet att Agnes knappt förstår vad som händer och än mindre känner att hon räcker till.

Bokens första kapitel presenterar två unga tjejer med en stark drivkraft att förändra. Radikaliteten känns ovanlig men uppfriskande för en roman. Där finns något obekvämt som smittar från klasskompisarna och rektorn som mest tycker att Agnes och Minna ska lägga av och vara mer normala. Samtidigt är det skönt att de får plats och de speglar typiska karaktärsdrag för den generation som passerar tonåren nu; omsorg om människor, djur, jorden och vår framtid här. Därmed skriver Nordin om något mycket viktigt och aktuellt. När vuxenvärlden sviker och inte vill eller orkar lyssna, när vi säger "vänta" eller "lugna ned er", tror jag steget till hopplöshet många gånger inte är så långt. Den psykiska ohälsan ökar bland unga och en anledning till det är säkert jordens ohälsa och vuxnas ointresse.

Sofia Nordin har skrivit många aktuella och gripande böcker. Hon har Augustprisnominerats för två av dem och skrivit en dystopikvartett. Allt ska brinna är en tung bok som gav mig ont i magen. Det beror på de tunga ämnena men även på att Nordin på ett mycket skickligt sätt tar mig så nära huvudpersonerna att jag känner mig som en av dem med deras förtvivlan, hopplöshet och sorg. Jag kan även känna deras positiva känslor men redan från början vet vi att något jobbigt kommer hända.

Efter de inledande kapitlen med mycket radikalitet lugnas tempot lite och läsaren lär känna fler sidor av tjejerna. Vi fördjupas i andra problem än det de vill demonstrera mot och skolan och vardagen gör sig påmind. Allt ska brinna behandlar många ämnen och det skulle kunna bli rörigt, men för Nordin blir det inget problem, hon klarar av att hålla reda på allt på ett sätt som bygger upp boken riktigt snyggt. Trots att boken är tung behandlar den mycket viktigt och obekvämt som vi absolut måste prata om. Därför vill jag rekommendera boken till klassrumsdiskussioner, lärare, ledare och andra vuxna som träffar högstadie- och gymnasieungdomar. Boken är riktigt bra skriven och mycket viktig men ännu viktigare är diskussionerna kring den. Många kommer behöva någon lyssnande person bredvid sig när de läser den här boken.

Första meningen: Det är höst när jag kommer bärande på elden.
Antal sidor: 239
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Internationella kvinnodagen: boktips

Hela denna vecka ägnar Barnboksprat åt att tipsa om böcker med flickor och unga kvinnor som tänker, känner, pratar, agerar eller inget av det. För att de vill. För att de kan. För att de inser att de har rätten till det precis som alla andra. I måndags tipsade jag om fem bra böcker: Moxie, Frallan-serien, Pärlfiskaren, Solstenen och En dag ska jag bygga ett slott av pengar. Under veckan fortsätter mina bloggkollegor med sina tips. Kolla in det här.

Vilket är ditt bästa tips inför internationella kvinnodagen?

Minirecension: Bitterfittan

av Maria Sveland

30-åriga Sara har fått nog och åker till Teneriffa. Ensam. Hon lämnar sonen och mannen i januaridystra Sverige för att få en natts sömn. Är det inte mer än det hon längtar efter? Hur blev det så? Hur fastnade hon i den uråldriga kvinnorollen med någon hon älskar? Med Erica Jongs Rädd att flyga från 1970-talet tillbringar hon en vecka med tankar, skuld, skam och reflektion.

Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar? - Det frågar sig bokens undertitel och det är en intressant fråga. Jämställdhet är en svår fråga. Det verkar många gånger lätt men olikheter, egenskaper, intresse och samhället ställer till det.

Jag känner igen mig i en del, har svårt att ta till mig andra delar, blev nedslagen av en del och peppad av en annan del. Bitterfittan är en arg bok och det är skönt att den får vara det. Den är ärlig, bitter och jag tror många kan känna igen sig i den. Trots att den har mer än 10 år på nacken finns det en aktualitet som kan beröra många kvinnor och jag hoppas att även män kan plocka upp och läsa den.

Första meningen: Det är en ful januarimorgon och jag sitter på planet till Teneriffa.
Antal sidor: 222
Förlag: Norstedts, 2007

Moder Justitia - support your local feminist poet!

av Ida Eklöf

Ida Eklöfs samling är en stor protest mot patriarkatet och hon skriver träffsäkert och ironiskt om strukturer i vårt samhälle. Hon skriver om händelser som tolkas helt olika beroende på vilket kön de som ingår i händelsen har. Hon är trött på orättvisan, hon söker sig till naturen, till hopplösheten, till hoppet.

Jag är ingen van poesiläsare men kan ändå ta till mig flera av texterna. Det finns mycket provocerande för det patriarkala, osynliga styret och om bara lite av de där ögonöppnande dikterna når ut kan vi komma en bit längre mot ett samhälle där vi inte bemöter människor beroende på deras kön. Det finns en del jag inte förstår, men överlag tycker jag Eklöf samlat ihop ett gäng bra texter för både de som vill och behöver lära sig mer om feminism.
  
Första meningen: Min hjärna har gått i ide sa jag
Det är heeelt normaaaalt sa farbrortantdoktorn
                    i din situation
     att tappa ord och koncentration

och självförtroendet

fyllde jag i för mig själv
gick hem o
gömde sjukintyget i en låda
Antal sidor: 110
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Har du ingen humor?

av Katarina Wennstam

Det finns saker vi säger utan att tänka på vad det egentligen betyder. Det finns saker vi gör utan reflektion, för att vi alltid gjort så. I kampen för ett jämställt samhälle behöver vi granska våra invanda mönster och förändra många av dem.

I samband med #metoo-rörelsen skrev Katarina Wennstam ett gäng inlägg på Instagram, vilka nu har hamnat i en bok. Det är en snabbguide till jämställdhet, en ögonöppnare och en riktigt bra handledning för ett bättre samhälle. Wennstam belyser ord och uttryck som vi slänger oss med i vardagligt tal och går till grunden med vad de egentligen betyder och gör med oss. Uttryck som säger att tjejer är mindre värda eller att killar inte ska visa för många känslor. Uttryck som förminskar, förnedrar och förvanskar. Hon pratar även om våldtäkt på film och avslutar med sin egen feministiska kamp i 10 steg.

Det här är en snabbläst, genialisk bok med tydlig och snygg layout. Det finns mycket att bli arg, förvirrad och förvånad över. Det finns så mycket vi kan göra åt det bara genom att tänka på vad vi säger och gör och hur det påverkar våra medmänniskor. Även om Sverige sägs vara ett jämställt land har vi fortfarande mycket kvar att göra. Bara för att vi är bra betyder inte det att vi inte ska fortsätta kämpa. Vi kan alltid bli bättre. Om alla läser och reflekterar över Wennstams manifest är vi en bra bit på vägen mot något ännu bättre. Det här är en av årets viktigaste böcker.

Första meningen: Den här boken är en samling av ett antal Instagraminlägg jag har skrivit, och som väl sammanfattar var jag står när det gäller kampen för jämställdhet.
Antal sidor: 111
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Children of Blood and Bone: Solstenen

av Tomi Adeyemi

Orïsha var en gång ett land där magin flödade. Tills kungen utplånade magin och de flesta som bar på den. Tillsammans med den förrymda prinsessan inser Zélie att de skulle kunna ta tillbaka magin. De måste bara försöka ta reda på hur samtidigt som de försöker vinna över prinsen som gärna går i sin fars grymma fotspår.

Nigera, ungdomsbok och fantasy. Trots att jag sällan läser fantasy var det de tre ingredienserna som lockade mig. Det är svårt (nästan omöjligt) att hitta översatta ungdomsböcker från Afrika, Asien, Oceanien och Sydamerika, så en får liksom ta chansen när det väl kommer en som dessutom verkar hyllas i många länder.

Det jag uppskattar mest med Children of Blood and Bone är att många kvinnor får ta stor plats och göra allt, det vill säga inte bara typiska tjejgrejer eller bra grejer. De konverserar, har åsikter, smider planer, är med där det händer och får saker att hända. Så skönt! Det jag inte uppskattar med boken är att många människor dör. När jag läste författarens efterord fick det dock en liten förklaring, berättelsen är nämligen skriven i en tid då obeväpnade människor blev skjuta av poliser i Nigeria, utan egentlig anledning. Men ändå. Varför måste så många dö?

Inledningen är intensiv med många nya platser, en hel del historia att lägga på minnet och klaner att skilja åt. För en otränad fantasyhjärna blev det rätt komplicerat. Det händer dock saker hela tiden, så det är bara att hänga med. Zélie, prinsessan Amari och prinsen Inan turas om att berätta. Det är spännande att läsa ur olika synvinklar och jag tycker författaren lägger ihop det snyggt. De tre huvudkaraktärerna har både bra och dåliga drag och min sympati förflyttar sig lite ibland, vilket jag uppskattar. Det finns inga perfekta karaktärer, precis som i verkliga livet.

På grund av allt snack om klaner och gåvor och sånt där hade jag svårt att ta mig in i boken. Jag är för ovan att läsa om nya världar. Andra halvan av boken fick mer sammanhängande lästid och jag uppskattade den en hel del. Den första boken om Children of Blood and Bone är nyskapande och intelligent med stora doser girlpower och verklighet i en delvis ny värld. Bra ingredienser för en lyckad ungdomsroman!

Första meningen: Jag försöker att inte tänka på henne. 
Antal sidor: 530
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel: Children of Blood and Bone, 2017
Översättare: Carina Jansson

Moxie

av Jennifer Mathieu

Vivian har fått nog. Hon har tröttnat på att killarna får göra och säga vad de vill, tafsa och bära kläder med sexistiska texter, medan lärarna granskar vad tjejerna har på sig, så att de inte ska distrahera killarna under skoldagen. Lärarna verkar inte bry sig alls, särskilt inte rektorn som hyllar fotbollskillarna till skyarna, medan fotbollstjejerna går i matchkläder som är äldre än de själva. Vivian bestämmer sig för en tyst aktion. I hemlighet gör hon ett fanzine som hon sprider på skolan: om fler än hon fått nog ska de komma med stjärnor och hjärtan målade på sina händer. Hon är inte ensam om att ha fått nog.

Wow, vad härligt med en rejäl dos girlpower som uppmärksamma skeva värderingar i samhället! Boken väcker min frustration över killarnas överlägsenhet och lärarna som ignorerar. Ser de inte vad som händer eller vågar de inte sätta sig emot? Samtidigt vet jag att det tyvärr ser ut såhär i vårt samhälle, och därför är det så bra att det uppmärksammas i en bok. Jag hoppas många kan läsa, diskutera och fundera över attityder och tankesätt som ligger djupt nedbäddat i oss, trots att vi kanske inte är medvetna om det.

Jag hade gärna lärt känna Vivian lite djupare, men gillar att hennes mamma, mormor och morfar får tydliga platser i storyn. Mamman stred själv för tjejers rättigheter när hon var ung, medan Vivians mormor och morfar har svårt att förstå och acceptera när det talas om jämställdhet. Det blir en bra kontrast, liksom i skolan. Där finns både tjejer och killar som är skeptiska till feminism, kanske mest för att de inte vet vad det betyder. Vi läser även om Seth som står för "inte alla killar"-grejen och hur kampen för rättvisa förenar och styrker de inblandade. Boken bjuder på många intressanta diskussioner kring vad aktionerna och feminism betyder och får för konsekvenser.

Moxie vågar bryta normer, samtidigt som karaktärerna är mänskliga och gör fel ibland. Jag tycker den är fräsch, nyskapande (tyvärr, måste jag väl säga) och viktigt. Boken inspirerar och tipsar och jag hoppas att många (oavsett kön) kan läsa, fundera och agera, kanske i en högstadieklass?

Första meningen: Min engelsklärare, mr Davies, drar en hand över sitt militäriskt kortsnaggade hår.
Antal sidor: 348
Förlag: Gilla böcker, 2018
Översättare: Carina Jansson

Kvinnor och makt: ett manifest

av Mary Beard

Med stor kunskap beskriver Mary Beard hur kvinnor behandlats genom historien. Hon fokuserar på "Kvinnors röst i det offentliga samtalet" och "Kvinnor vid makten", och trots att vi ändå kommit "ganska långt" på vägen mot jämställdhet, visar hon på halvdolda strategier och kvarglömda traditioner som på ett systematisk sätt förtrycker kvinnor och deras chanser till utrymme i samtal och maktpositioner. Hon funderar kring "Om kvinnorna inte befinner sig helt innanför maktens strukturer, då är det väl makten vi behöver omdefiniera snarare än kvinnorna?".

Jag fick flera aha-upplevelser när jag läste och även tolkningar som lätt går förbi, men som har stor betydelse (och förnedring) för den som kan sin historia. Ett exempel på det är under kampanjen inför valet i USA 2016. På en affisch stod Trump med Medusas huvud i handen, vars ansikte var utbytt mot Hilary Clintons. Enligt mytologin var Medusas huvud en av de mest kraftfulla symbolerna "för manlig dominans över de destruktiva faror som kvinnlig makt representerade". Flera gånger blir jag så förvånad (fast ändå inte) över att vissa människor (oftast män med makt) tror att de är och förtjänar bättre än andra, bara för att de har snopp istället för snippa mellan benen.

Det må ha hänt mycket på jämställdhetsfronten mellan könen i Sverige, men i många fall har vi fortfarande långt kvar, och mycket av det ligger djupt rotat i oss, kanske utan att vi tänker på det. Vi behöver hjälpas åt att påminna varandra om konstiga beteende och tankesätt när det gäller synen på kvinnor. Det här manifestet hjälper oss (både kvinnor och män, såklart) att lära oss mer och få fler aha-upplevelser för sådant vi behöver uppmärksamma. Bra jobbat, Mary!

Första meningen: Västvärldens kvinnor har mycket att glädjas åt, det måste vi komma ihåg.
Antal sidor: 126
Förlag: Norstedts, 2018
Originaltitel: Women & Power, 2017
Översättare: Annika Hultman Lögvendahl

Små människor, stora drömmar: Ella Fitzgerald

text av Ma Isabel Sánchez Vegara, illustrationer av Bàrbara Alca

Ella Fitzgerald, "The first lady of song", föddes i Newport News, USA, 1917. Hon fastnade tidigt för musiken, men när hennes mamma dog skickades Ella runt bland släktingar och till ett barnhem där de inte var snälla. Musiken räddade henne och idag är hon känd runtom i världen.

Ma Isabel Sánchez Vegara vill genom sina kvinnoporträtt uppmuntra barn att våga drömma. Serien hon skapat har fått det svenska namnet "Små människor, stora drömmar" och i nuläget finns fyra av böckerna översatta till svenska. Med få meningar tecknar hon ett livsporträtt och bjuder in barn att se perspektiven: även de mest kända har en gång varit små och levt vanlig vardag, eller kanske haft det svårt. Ingenting är omöjligt, dröm stort.

Jag visste inte så mycket om Ella innan jag läste boken, men tycker att jag fått en bra bild av henne utan att det känns alltför avskalat. Jag gillar serieidén och gissar att det inte är någon slump att alla författaren skrivit om är kvinnor. Kända män får barnen ändå lära sig om i skolan (vilket det förhoppningsvis blivit ändring på när målgruppen, 3-6 år, kommit upp i skolåldern). Sánchez Vegaras serie är ett bra initiativ som jag hoppas kommer få spridning och inge hopp om att våga drömma stort, även om en är liten. 

Första meningen: Redan som liten började Ella sjunga jazz.
Antal sidor: 32 
Förlag: Pagina, 2017
Originaltitel: Pequeña y Grande Ella Fitzgerald, 2017
Översättare: Elsie Formgren och Sten Sundström

Ett eget rum

av Virginia Woolf

För ett tag sedan skrev Sincerely Johanna "om att vara för dum för att förstå skönlitterära böcker för vuxna", och jag kan känna igen mig mycket i det. Särskilt när det gäller så kallade klassiker. Ett mer eller mindre åldrat språk, 90% färre styckeindelningar och nya rader än i dagens böcker och ett samhälle jag kan ha svårt att relatera till, eftersom jag lever så mycket senare. Därför håller jag mig gärna ifrån klassiker och äldre böcker. Förmodligen går jag miste om en hel del, vilket gör att jag ibland ändå trotsar det där och tar mig an en klassiker eller liknande. Ett eget rum är en av dem, men som jag skrev häromdagen upplevde jag den rätt seg. Jag hängde inte riktigt med, kanske på grund av de långa styckena och alla de författare och titlar hon nämner som jag inte har koll på.

Jag har trots allt lyckats få med mig en del intressant som känns radikalt med tanke på att boken har närmare 100 år på nacken. Woolf skriver om kvinnor och litteraturen utifrån ett antal föredrag hon höll för kvinnliga studenter. Därmed följer funderingar över hur kvinnan skildras i litteraturen, vad det gör med henne och hur det påverkar hennes samhällsställning. Det handlar även något om klasskillnader, och där verkar Woolf sälla sig till de som inte tillhörde någon högre klass, trots att hon själv hade ett eget rum och en bra årslön (något som krävs för en skrivande kvinna, enligt Woolf). Många gånger tycker jag Woolf är något väldigt bra på spåren, men så avslutar hon mitt i eller tar en oväntad vändning som inte leder fram till det jag hoppades, utan landar i något halvfärdigt.

Woolf funderar kring vad som leder till att hälften av mänskligheten förtrycks och anses lägre ställda:

Utan självförtroende är vi lika hjälplösa som lindebarn. Och hur kan vi snabbast tillverka denna viktlösa egenskap, som trots allt är så ovärderlig? Genom att tänka att andra människor är underlägsna oss själva. Genom att känna att man har någon medfödd överlägsenhet i förhållande till andra människor - det kan vara rikedom eller samhällsställning, en rak näsa eller ett porträtt an ev förfader målat av Romney - det finns ingen gräns för den mänskliga fantasin patetiska påfund. Därför är det av enorm vikt för en patriark som måste erövra och härska att känna att stora mängder människor, faktiskt hälften av mänskligheten, av naturen är underlägsen honom.   sida 47-48

Hon skriver om vilken roll kvinnor har i litteraturen (och verkligheten?):

Låt oss till exempel anta att män endast framställs i litteraturen som kvinnors älskare och aldrig var vänner med andra män, soldater, tänkare eller drömmare. Tänk så få roller i Shakespeares skådespel som de kunde tilldelas. Tänk vad litteraturen skulle lida av detta! (...) - litteraturen skulle ha blivit otroligt mycket fattigare, precis som litteraturen blivit oräkneligt mycket fattigare på grund av de dörrar som stängts för kvinnor.   sida 100-101

Och om när patriarkatet blir förolämpat:

Poeten måste antingen vara passionerad eller bitter, om han inte rent av valde att bli "kvinnohatare", vilket oftast betydde att han inte förmådde attrahera dem.  sida 101

Virginia Woolf väckte mitt intresse eftersom hon står på de båda listor över läsvärda kvinnliga författare jag har. Det var intressant att läsa henne, men jag hade förväntat mig mer och önskar att jag förstått mer. Kanske läser jag något mer av henne i framtiden, för jag kan inte stanna i känslan att jag är för dum för att förstå klassiker.


Första meningen: 1928 fick Virginia Woolf i uppdrag att hålla ett antal föreläsningar för kvinnliga studenter vid Cambridge.
Antal sidor: 168
Förlag: Ellerströms, 2012
Originaltitel: A Room of One's Own, 1929
Översättare: Elisabeth Mansén, förord av Annina Rabe och kommentarer av Maria Green

En annan historia

redaktör: Lina Thomsgård

När Ebba Witt-Brattström och Ann-Sofie Ohlander granskade de fyra vanligaste läroböckerna i historia för grundskolan, hittade de 62 namngivna kvinnor, och 930 män. Det är en av anledningarna till att Lina Thomsgård började kontakta människor i Sverige, och bad dem skriva om en kvinna som satt avtryck i historien. Resultatet blev 51 porträtt från de senaste århundradena.

Med 51 olika skribenter finns en bredd vad gäller texter, utformning och sätt. En del krönikor håller sig till fakta, andra väver in känslor, åsikter eller egna erfarenheter. Som sig bör gillar jag vissa texter bättre än andra, men överlag känns det genomarbetat, seriöst och gediget. Kvinnorna som omskrivs är olika och levde under olika årtionden, vilket ger ännu mer bredd. Alla slet de med olika normer, föreställningar och kamper för att nå dit de ville. Det märks att skribenterna skriver om någon/något de brinner för, vilket smittar av sig. Jag hittade många, för mig okända, intressanta kvinnor att läsa om, vilket kändes uppiggande.

Layouten är smidig med plats för en illustrerad bild av kvinnan i fråga, citat, bilder, fotografier med mera. Överskriften ger oss namn och en kort sammanfattning av hur kvinnan var eller vad hon gjorde.

Ännu ett plus med boken är att flera olika nationaliteter finns representerade. Förutom många svenskar finns det kvinnor från Grekland, Italien, Sri Lanka, Iran och Frankrike, och säkert några jag missat.

För någon månad sedan skrev jag om Feminismens ABC, med korta fakta om en kvinna för varje bokstav i alfabetet. Trots det ser jag (nog?) bara nya kvinnor i denna bok. Och det är väl klart, om det finns 930 män som är värda att skriva om, borde det ju finnas minst lika många intressanta kvinnor. Jag hoppas någon av de här böckerna får ta plats i undervisningen i skolan, eftersom elever annars missar en hel del viktigt i historien. Till exempel den där avgörande detaljen att det fanns kvinnor som var och gjorde även förr i tiden.

Första meningen: För mig började allt med Aina Cederblom.
Antal sidor: 195
Förlag: Volante, 2017

Vi kom över havet

av Julie Otsuka

På 1920-talet fraktades kvinnor från Japan till Kalifornien som "postorderbrudar". De visste knappt något om sina blivande män, och fotot de fått var många år gammalt. Väl på plats användes de som billig arbetskraft och hade inte mycket att säga till om varesig i äktenskapet eller i samhället. Det här är deras historia.

I vi-form läggs en, för mig, okänd bit av historien fram. Under 1920-talet "beställdes" japanskor åt män i USA. På vägen över havet drömde kvinnorna om bröllopsnatten och det fina liv de blivit lovade, men verkligheten blev en helt annan. Vissa fick det ganska bra, andra fungerade mest som arbetskraft och sexobjekt. Det hela är så sorgligt, men framför allt vidrigt och frustrerande! Den här boken väckte många känslor inom mig.

Texten är skriven i vi-form. Med undantag för vissa kursivstilta meningar som tar oss nära individerna, är enskilda kvinnors händelser beskrivs som om alla var med om det. Till en början hade jag svårt att förstå berättarsättet, men efter en diskussion med min syster (vi läste denna bok i vår feministiska bokklubb) tänkte jag att det handlar om ett systerskap. Kvinnorna är enskilda individer, men det som händer en kvinna drabbar flera. Efter detta uppskattade jag vi-formen mycket mer. Vi står tillsammans mot patriarkatet när det vill försöka ta makten över våra liv.

Den här boken är en bra grund för den som intresserar sig för feminism, och vill ha lite bakgrundshistoria i vad kvinnor blivit utsatta för. Boken är ganska kort, men den innehåller mycket. Ibland kan det kännas som att författaren rabblar upp en massa händelser, men det visar på de otroligt många orättvisor bara de här kvinnorna fick utstå. För mig som priviligerad, medelklassvensk har jag svårt att känna igen mig, men då blir det desto viktigare att läsa om det. För det här är en bit av den vidriga delen av vår historia. När japanskorna pekades ut som förrädare och tvingades ifrån sina hem och byar, glömdes de snabbt bort. Förhoppningsvis för att det de blev utsatta för var skamligt, men mer troligt för att de inte hade så mycket värde i amerikanarnas ögon. Avskyvärt, men en viktig roman. Julie Otsuka har gjort ett riktigt bra jobb!

Första meningen: På båten var de flesta av oss oskulder.
Antal sidor: 174
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2012
Originaltitel: The Buddha in the Attic, 2011
Översättare: Ulla Roseen

Feminismens ABC

text: Lisa Mattisson, illustrationer: Moa Hoff

Okej, sätt den här boken i händerna på alla som läst eller läser historia. Den behövs nämligen som komplement till alla de mansdominerade historieböckerna. För, tro det eller ej, det finns massor av kvinnor som gjort saker som förändrat vår historia. Konstigt nog verkar det dock inte generellt nämnvärt.

Feminismens ABC ger namn, årtal och en kort levnadsbeskrivning på 29 framstående, feministiska kvinnor och vad de gjort. Jag har nog bara hört talas om tre, fyra stycken, ändå har de bland annat tagit bort homosexualitet från listan med sjukdomar, tagit 70 patent, kämpat för mänskliga rättigheter, dragit igång reklambranschen och etablerat begreppet "genus".

Boken är så kort att du skulle kunna läsa den på en lunchrast, eller i lite lugnare takt när du kommer hem. Här finns nämligen mycket att lära, föra vidare och bli inspirerad av. En liten pärla, fylld med starka människor att ta till förebild.

Första meningen: I en tid då kvinnor bara i undantagsfall tilläts agera i näringslivet stor en nybliven änka med en liten nyfödd dotter på armen och sa: "Ingen är så ensam som jag". 
Antal sidor:  33
Förlag: Leopard förlag, 2017