En flod

av Marc Martin

Det rinner en flod utanför fönstret. Den kommer långt bortifrån och rinner vidare, men vart? Med drömmar och en silverbåt kan ett barn ta reda på det.

Floden rinner som en röd tråd genom boken på ett lockande sätt. Kontrasterna mellan uppslagen kan vara ganska stor och barnet tar oss med ut i det okända. Då kan silverbåten och floden fungera som det trygga, det vi känner igen och kan luta oss mot om intrycken från resan blir för många. Även om bilderna kan vara myllrande är boken åt det poetiska hållet. De olika skådeplatserna kan öppna för samtal och framförallt fantasier om var en själv skulle vilja åka i en drömmarnas silverbåt. En lågmält fin berättelse med mycket att titta på.

Första meningen: Utanför mitt fönster finns en flod.
Antal sidor: 32
Förlag: Mirando bok, 2016
Originaltitel: A River, 2015
Översättare: Elin Svahn

Kattbossen

av Marta Altés

Jag är en kattmänniska. Jag gillar deras självsäkerhet och själviskhet (okej, inte när båda våra katter vill ha mat precis samtidigt som bebisen och vi nyss kommit in från en promenad och står i full vintermundering under luftvärmepumpen). Därför tyckte jag mycket om den här boken. Vi möter kattbossen som berättar om sin förträfflighet och allt fantastiskt den gör för sin familj. Men en dag verkar det som att katten blir bestraffad. Varför skulle familjen annars komma hem med en hund?

Fler bilder finns på
instagram @sofiesbokblogg

Kattbossen är en träffsäker, riktigt rolig och härligt illustrerad berättelse. Författaren leker med orden och deras placeringar kring känslodetaljerade bilder som illustreras steg för steg eller i ett sammanfattande ögonblick. Boken passar nog bäst för kattälskare, men den varma humorn kan passa även för hundmänniskor, för även hunden porträtteras verklighetstroget. En humoristisk bok att skratta och mysa med. På svenska finns även Bara fem minuter till av författaren och jag läser gärna mer av henne.

Första meningen: Jag är kattbossen och det är jag som bestämmer här i huset.
Antal sidor: 32
Förlag: Bonnier Carlsen, 2021
Originaltitel: The King Cat, 2015
Översättare: Karin Nilsson

Genom märg och ben

av Jacqueline Woodson

På sin sextonårsdag skrider Melody nedför trappan i den skräddarsydda klänning hennes mamma skulle haft på sin sextonårsdag. Då var hon dock redan gravid med Melody och försökte tillsammans med sina föräldrar utstå den skam människor runtomkring dem tyckte det var. I rummet nedanför trappan finns Melodys mormor och morfar, pappa Aubrey och mamma Iris. I Genom märg och ben berättar de tre generationerna om blodiga uppror, stormande tonårskärlek, graviditeten och kärleken till ett nytt litet liv. De berättar om det runtomkring, om virvlande tankar och känslor som rör sig från förtvivlan till hopp och allt däremellan.

Jag började läsa den här boken som e-bok men fick, liksom ofta när jag läser på mobilen, inget sammanhang. Anna Thiams inläsning av boken gav dock storyn ett stort lyft och jag njöt av den korta, sprängfyllda släktkrönikan. Det är intressant hur den röda tråden rör sig mellan generationerna samtidigt som spänningen hålls vid liv genom cliffhangrar och de frågeställningar storyn väcker. Det handlar om skammen kring en tonårsgraviditet för några årtionden sedan, om värdighet, om virvlande känslor kring sitt barn och om vem som är värd att kallas mamma eller pappa. Samtidigt är det USA-historia från 1920-tal fram till idag med klasskillnader kring levnadsförhållanden och utbildning. I en ganska kort bok lyckas Woodson med få ord skriva något storslaget som jag är glad att ha tagit del av. 

Förlag: Natur & Kultur, 2020
Originaltitel: Red at the bone, 2019
Översättare: Alva Dahl
Uppläsare: Anna Thiam
Längd: 170 sidor/4 timmar

En stor vän

av Babak Saberi och Mehrdad Zaeri

En liten kråka flyger hem till sin mamma och berättar glatt att hon äntligen hittat en vän. Mamman tittar ut från boet och får se att - himmel och pannkaka! - det är inte alls vad hon väntat sig, någon i ungens storlek, inte ens i närheten...

En fin bok om glädjen i att ha en vän och om att se olikheter som något positivt eller att se dem som lika fast ur olika perspektiv. Vi möter en något uppgiven mamma som gärna hade sett att hennes unge träffat en vän i sin egen storlek. Hon försöker få ungen att se alla hinder som kan uppstå i vänskapen, men den lilla kråkan är så glad i sin nya vän att inget mamman säger kan få kråkan att ändra sig. Om du vecklar ut bokens omslag får du en ledtråd till vad det är för vän kråkan hittat.

En härligt hoppfull bok som kan kräva åtminstone en omläsning för att få med sig mer av berättelsen och illustrationerna. Färgvalet är begränsat till svart, vitt, grått och lite blågrönt. Jag tänkte på bland annat Lejoparden som har samma tema och med en story som rör sig bland djur.

Bokskaparparet kommer från Iran och originaltexten är skriven på farsi. Jag gissar att det är originaltexten som återfinns längst bak i boken, men jag hade gärna sett den bredvid den svenska texten i boken.

Första meningen: En dag flög den lilla kråkan hem och berättade glatt: "Mamma, nu har jag äntligen hittat en kompis! Titta, han står nedanför vårt bo."
Antal sidor: 30
Förlag: Hjulet, 2017
Översättare: Shekufe Tadaypni Heiberg och Ulla Forsén

Månadens bästa: januari

Januari bjöd på en del ljudbokslyssning vilket var trevligt. Bäst av de böcker jag läste och lyssnade på var 24 goda gärningar av Jenny Fagerlund och Frallan möter Frallan av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge. Ett plus var att jag hann skriva om de flesta böckerna, bortsett från de två jag läste ut under helgen. Men de vill jag gärna skriva om. Jag läste även det här:

 Vuxna
* Bikupan av Sarah Crossan
* Genom märg och ben av Jacqueline Woodson

Barn
* Viggo och kärlekskaoset av Lisa Bjärbo och Johanna Magoria

Bilderböcker
* Vinterkväll av Ann-Helén Laestadius och Jessika Berglund
* Eldtjuven av Ana Paula Ojeda och Juan Palamino
* Stjärnfall i dinosaurieland av Sara Berg, Karin Frimodig och Sanna Borell
* Den stora ordfabriken av Agnès de Lestrade och Valeria Docampo
* Ottos ulliga tröja av Ulrika Kestere 

Ottos ulliga tröja

av Ulrika Kestere
Lisa och Nils ska få besök från Otto. Han har cyklat lååångt för att komma upp i norr där lodjuret och björnen bor. Han vill gärna måla av norrskenet och bergen, men när han gör det blir han så kall att han blir sjuk och måste sova i bastun. Lisa och Nils måste hjälpa honom. Kanske kan de göra en ullig tröja till honom?

För det första: skådeplatsen är magisk! En udde vid en sjö vid berg någonstans norrut där det finns norrsken och härlig natur. Kestere illustrerar detta mycket fint och gör mig (ännu mer) sugen på att resa norrut. Boken har ganska mycket text men till och med min otåliga bebis orkade lyssna till hela berättelsen. Den är händelserik på ett lågmält sätt och det finns tid att fundera. Samtidigt kan läsaren och lyssnaren lära sig om att tillverka ulliga tröjor, om kontraster och den fina naturen. Ottos ulliga tröja ger en härlig känsla med sin omtanke och berättarglädje. Jag reserverade genast Kesteres andra böcker: Den känsliga igelkotten och Vilda grannar.

Kestere är född i Lettland men uppvuxen i Sverige, så denna bok kanske kan hjälpa dig att kryssa för ett nytt land?

Första meningen: Långt uppe i norr finns ett hus med grästak.
Antal sidor: 26
Förlag: Opal, 2018

Bikupan

av Sarah Crossan

Ana och Connor har haft ett förhållande i flera år. De har gjort flera resor tillsammans men gjort allt för att dölja det för sina respektive makar. En dag händer det ofattbara - Connor dör i en olycka. Ana lämnas kvar med minnena och sorgen hon inte kan dela med någon annan. Hon dras närmre Connors fru Rebecca, den enda som kanske kan förstå henne.

Sarah Crossan debuterade med Vi är en för några år sedan. Boken fångade mig på grund av den fascinerande historien om de sammanvuxna tvillingarna Grace och Tippi, men främst eftersom den är skriven på prosalyrik. Därför hade jag stora förväntningar på Bikupan. Språket och upplägget är lika intressant som i debuten, men storyn tilltalar mig inte alls. Den berättas av Ana som är en ganska osympatisk person. Det är ett intressant upplägg - att känna stor sorg men inte kunna dela den med någon och vad det gör med en. Men jag har svårt att känna med Ana och hennes otrohet och oärlighet. Samtidigt är hennes närmanden mot Connors fru intressanta och slutet är bra. Tyvärr räcker inte det för att ge mig den läsupplevelse jag förväntade mig. Kanske blev det här den där svåra andra boken som sägs vara svår att skriva? Hur som helst läser jag gärna mer av Crossan framöver, kanske en omläsning av Vi är en till att börja med?

Första meningen: Enda vägen
ut
nu
är att hålla mig sysselsatt,
därför har jag lånat
Anna Karenina
av mamma och tänker inte
släppa fram gråten
förrän jag har läst den.

Två gånger.

Antal sidor: 272
Förlag: [etta], 2020
Originaltitel: Here is the Beehive, 2020
Översättare: Marianne Tufvesson

Månadens bästa: juli

Juli inleddes med några bra dagars läsflow. I mitten av månaden skiftade fokus totalt från läslust till bebisgos när min dotter föddes! Sedan 14 juli har jag bara läst en sida, men jag har inte haft ork eller lust att läsa mer och det känns helt okej.

De bästa böckerna jag läste var En stark nolla av Sara Lövestam och Om det regnar i Ahvaz av Nioosha Shams. Jag har även läst:

Vuxna

* Att skörda ben av Edwidge Danticat

* Vård förvridne hjälte av Yi Munyôl

Bilderböcker

* Den nya lekplatsen av Per Gustavsson

* Godnattsagor av flera författare och illustratörer

Tisdagstrion: semesterläsning

Temat för veckans trio är semesterläsning. Häromdagen la jag ut en bild på min instagram @sofiesbokblogg med låneböcker jag hade hemma just då och som får agera min semesterläsning. Jag har redan hunnit läsa två av dem (Inte din baby och Gryningsfeber) men sedan får vi se hur många jag hinner med eftersom jag förväntas bli mamma vilken dag som helst.

Det här inlägget ska dock landa i en trio och därför väljer jag ut de tre jag är mest sugen på att läsa:

* Små ledar överallt - har hört så mycket gott om denna och det är dessutom bokcirkelns nästa bok för diskussion.

* En stark nolla - har gillat Sara Lövestams andra barn- och ungdomsromaner så har höga förväntningar på den här.

* Att skörda ben - den här är nominerad till Årets världsbok. Jag gillar initiativet som Årets världsböcker tog på instagram för att lyfta fram böcker från stora delar av världen istället för den snäva representation vi ser i många andra pris och medier. Ska bli spännande att läsa.

Jägarinnan

av Kate Quinn

Baksidestext:

Sibirien, 1941: När kriget närmar sig ansluter piloten Nina Markova till Natthäxorna, ett kvinnligt bombregemente. Hon hamnar bakom fiendelinjen, i händerna på den ökända mördaren kallad Jägarinnan, och tvingas uppbåda all sin list för att överleva.

Köln, 1950: Den före detta krigskorrespondenten Ian Graham är numera nazistjägare. Ett mål kvarstår: Jägarinnan. I sitt sökande tar han hjälp av Nina, det enda vittne som lyckats undkomma henne.

Boston, 1946: Sjuttonåriga Jordan McBride märker att hennes pappas nya kvinna döljer något. När hon börjar gräva i sin styvmors bakgrund inser hon snart att det finns hemligheter i familjen som hotar allt hon håller kärt.

Jag drar mig ofta för att läsa tegelstenar men när Jägarinnan nominerades till Årets bok och @kulturistanmia ordnade bokcirkel hängde jag på. Vilken läsupplevelse jag fick! Genom tre olika perspektiv berättas en historia som bygger på verkliga personer och händelser. Det är intressant att läsa om andra världskriget utan att egentligen beröra koncentrationsläger, att läsa ur ett ryskt perspektiv eller kanske främst ur ett yrkesmässigt. Karaktärerna är intressanta och berättelsen har bra driv (det blir lätt så av de tre berättarna som ofta lämnar läsaren med en cliffhanger). Jag hade lite svårt att ta till mig Ians berättelse i början och visst fanns det svagare partier i den andra berättarna också. Men jag har sträckläst den här boken och kan verkligen rekommendera den!

Första meningen: Hon var inte van vid att bli jagad.

Antal sidor: 637

Förlag: Harper Collins, 2020

Originaltitel: The Huntress, 2019 

Översättare: Helena Dahlgren

Den glömda trädgården

av Kate Morton

1931 hittas en liten flicka kvarlämnad på kajen efter att ett engelskt fartyg anlänt Australien. Hon säger att Sagoberätterskan tar hand om henne, men hon är spårlöst försvunnen.

1975 söker Nell sanningen om sin familj i England. Hon träffar snart på Blackhursrt Manor, en herrgård full av gåtfulla historier.

2005 hittar Nells barnbarn Cassandra en sagobok och inser att hon ärvt et stuga i Cornwall. Vad är det för hemligheter som döljer sig där?

Med många lösa trådar, karaktärer och historier är Den glömda trädgården skickligt berättad och läsaren bjuds på en fascinerande story. Det finns stort fokus vid kvinnliga karaktärer och genom årtiondena kan vi även följa utvecklingen av synen på kvinnor, barn och män. Dessutom gillar jag att läsa om människor som fascineras av läsning och engagerande berättande i text och bild.

Ganska långt in i boken var det svårt att hålla koll på alla olika tidsåldrar, personer och släktskap. Nästan så komplicerat att jag gav upp. Det krävde egentligen en hel del minne genom hela boken för att hålla koll på allt men efter ett tag blev det mer ett spänningsmoment än något jobbigt. Jag blev inte helt övertygad men långa passager uppskattade jag skildringen av karaktärerna, deras känslor och val som inte alltid grundade sig på det de kände var bäst. Här finns plats för ett brett spann av känslor såsom frustration, glädje, sorg, ifrågasättande och framför allt sökande. Jag tänker att Den glömda trädgården passar bra för semesterläsning eller andra längre lässtunder och kan rekommendera boken.

Första meningen: Det var mörkt när den lilla flickan satt hopkrupen bakom tunnorna, men hon gjorde som hon blivit tillsagd.
Antal sidor: 416
Förlag: Månpocket, 2011
Originaltitel: The Forgotten Garden, 2008
Översättare: Louise Thulin

Björnbärstrollet och den gula näbben

Björnbärstrollet och den gula näbben av Feridun Oral.

Det är vinter och Björnbärstrollet är på vandring genom skogen. Där finns ett gammalt träd som trots snön har kvar alla sina gröna blad. Det är för att skydda en liten fågel som missat när flocken drog till varmare breddgrader. Kan Björnbärstrollet hjälpa den lilla fågeln?

En söt berättelse som lyfts av fantastiskt fina illustrationer. Här visas hur viktigt det är med vänner och att vi alla kan hjälpa till på vårt egna sätt. Tillsammans, men olika gåvor, kan vi göra livet lättare för andra och när vi gör det fylls våra liv på med glädje och mening. I början utspelar sig boken under vintern men snart övergår det till stormig och sedan grönskande vår. Därför passar den bra både som högläsningssaga och för att prata om årstidernas skiftningar. Eller om du vill läsa en bilderbok från Turkiet.

Första meningen: En kall och snöig vinterdag vandrade Björnbärstrollet omkring i skogen.
Antal sidor: 36 
Förlag: Storge förlag, 2019
Originaltitel: Bögürtlen Cini ve Sari Gaga, 2019
Översättare: från turkiska av Hamid Özyurt

Máni Steinn - Pojken som inte fanns

av Sjón.

Reykjavik 1918. 16-årige Máni Steinn rör sig i staden varifrån man ser Katla få sitt utbrott och som snart härjas av spanska sjukan. Han går och ser så mycket film han kan på bion, ja flera gånger bara för att ha något att göra och försvinna i. Han spanar efter Sóla, sin filmhjältinna, som gör det enklare att leva med den homosexualitet som samhället verkar vilja hålla sig ifrån.

Isländsk författare, en epidemi som plågar samhället och en skildring av hur homosexuella behandlades i början av 1900-talet. Där har ni de intressanta delarna i den här boken. Resten förstår jag mig inte riktigt på och det är väl just resten som gjort boken prisbelönt. Jag hade svårt att ta till mig Mánis virvlande tankar som verkar röra sig mellan film, fantasi och verklighet. Jag hade svårt att bli engagerad. Boken är trots det uppbyggd med korta kapitel (det var väl därför jag orkade fortsätta läsa) och det finns säkert mycket att läsa mellan raderna. Men jag blev helt enkelt inte tillräckligt engagerad eller intresserad för att orka det.

Första meningen: Oktoberkvällen är lugn och kylslagen.
Antal sidor: 125 
Förlag: Alfabeta, 2014
Originaltitel: Mánasteinn. Drengurinn sem aldrei var til, 2013 
Översättare: John Swedenmark

Vuxna människor

av Marie Aubert. Recensionsexemplar från förlaget.

Idas mamma fyller 65-år och familjen ska samlas i sommarstugan för att fira. Dagarna innan pratar Ida med en läkare om att frysa ned ägg i väntan på den rätta eller rätt tillfälle. Hon börjar närma sig sista chansen och laddar upp för att prata om det här med familjen. Men det blir inte som hon tänkt sig. Lillasyster Marthe har nya framtidsplaner och Ida hamnar i skymundan. Som vanligt? Nu är det bara Marthe och hennes lilla familj med sambon och hans dotter som gäller. Finns det plats för en barn- och familjelös 40-åring?


Jag diskuterade den här boken med @johannasbokklubb på instagram i början av mars. Se hela diskussionen här. Det var ett mycket bra val av bok för diskussion och att skriva med andra som läst boken gav mig mycket vad gällde både att analysera och byta tankar.

Marie Aubert tar upp ett brännande aktuellt ämne i sin bok - ofrivillig/frivillig barnlöshet. Ida brottas med tanken på vem är hon om hon inte har barn. Vill hon ha barn för att hon vill det eller är hon präglad av samhället som ofta verkar säga att det är en självklarhet att alla kvinnor vill ha barn? Vem är en kvinna om hon inte har eller inte vill ha barn? Finns det plats för kvinnor som inte vill ha barn eller förväntar sig samhället att hon ska ångra sig? Finns det plats för kvinnor som inte kan få barn eller läggs allt under tabu? Eller kanske tvärtom - tjat tills hon skaffar barn. Men är det inte i allra högsta grad kvinnans beslut att ta? Det är ju trots allt ett liv som skapas, ett mångårigt ansvar och inte en tillfällig hobby. 


Skådeplatsen för Vuxna människor är familjens gemensamma stuga. En plats med många minnen, men minns alla samma eller betyder stugan olika för de olika personerna? På något sätt är det som att Ida, Marthe och hennes familj, mamman och hennes sambo är fast på denna gemensamma plats, även om förutsättningarna ändrats både inför och under firandet av 65-åringen. Det finns mycket underliggande gnäll, missunnsamhet, frustration, omogna och tysta (och tystade) tankar bland karaktärerna.


Det finns mycket mer jag skulle kunna skriva om boken, trots det ringa sidantalet. Jag tyckte karaktärerna var lite väl omogna när jag läste boken men den blev mycket bättre efter att jag fått ta del av andras tankar och vad de snappat upp. Vuxna människor passar mycket bra för en bokcirkel och om du hamnar i ett sådant sammanhang kan jag rekommendera frågorna Johanna skrivit upp i sitt inlägg. Jag var lite tveksam till att diskutera en bok i ett kommentarsfält på instagram men det fungerade bra och nu ser jag fram emot att göra det igen.

Första meningen: Andras barn, alltid, överallt.
Antal sidor: 110
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2020
Originaltitel: Voksne mennesker, 2019
Översättare: Cilla Naumann

Tisdagstrion: Asien

Det har blivit dags för en ny tisdagstrio som denna gång vill ha tips på böcker om Asien. Jag är inte jättebevandrad men har lät böcker från 11 (av 46) asiatiska länder i alla fall. Fler tips hittar du under fliken Jorden runt.

1. Khaled Hosseini kommer från Afghanistan och har skrivit bland annat Flyga drake som jag tror många av er läst. Annars - boktips!

2. Böcker från Nordkorea är ganska ovanligt, i alla fall om du vill ha en ärlig berättelse. Eunsun Kim lyckades fly från det instängda landet och har publicerat sin biografi Nordkorea: nio år på flykt från helvetet. En riktigt intressant bok.

3. Vår älskade av Kamila Shamsie (Pakistan) fick en hel del uppmärksamhet förra året. Påminner gärna er som missade henne då att läsa henne nu.

Som en bonus ger jag er den unga flickan Bana Alabeds biografi Hallå värden! där hon berättar inifrån ett Syrien som bombades och stängdes allt mer.

Omläsning: Binas historia

av Maja Lunde

I februari läste jag om Binas historia inför bokcirklande. Jag läste den för 1,5 år sedan och skrev då såhär. Eftersom jag inte haft det bästa läsflowet på sistone var jag inte så sugen på att läsa om den här (när det väl finns läslust vill jag lägga den på något nytt jag inte läst). Känslan stannade kvar ganska långt in i boken. Den kan upplevas segstartad och jag hade svårt att sympatisera med karaktärerna. Dessutom visste jag ju hur det skulle gå så jag var inte så nyfiken på att läsa vidare.

Men. Jag hade ju glömt mycket. När jag blev superförkyld och stannade hemma från jobbet två dagar fick boken extra mycket uppmärksamhet och den sista tredjedelen läste jag ganska snabbt. Det som lyfter boken (även vid en omläsning) är de verkliga inslagen - det som händer George 2007 och Tao 2098 skulle kunna bli vår verklighet. Klimatångesten låg nära ytan och jag fick tänka till ännu en gång. Trots sin sega start höll boken för omläsning och passade bra i bokcirkeln.

Brev från min barndom

av Emma Reyes

Den colombianska konstnären Emma Reyes (1919-2003) brevväxlade under flera år med historikern och kritikern Germán Arciniegas. Reyes sägs ha varit en "underbar berätterska" och det var flera som sa till henne att hon borde skriva ned sina berättelser. I Brev från min barndom får vi läsa 23 av de brev hon skickade till Arciniegas och det hon berättar den här gången är om sin barndom. Från slum till finare hus och sedan ett kloster. Från en instabil modersfigur till en vänlig barnflicka och den stränga uppfostran i ett kloster.

Reyes är sannerligen en bra berätterska. Hon tar läsaren med till sitt Colombia och till de alla de platser hon levde och bodde på under några av de första åren i sitt liv. Det är en spännande och fin men även orättvis och frustrerande skildring som både ger inblick i det colombianska samhället och en hård uppfostran. Språket är lättillgängligt och förs fram av en vuxen men med tydliga minnen från barndomen. Den kan läsas av såväl tonåringar som vuxna. Detaljrikedomen är fascinerande men tar inte över. Det är fortfarande lätt att hänga med, även om Reyes liv innehåller ett stort persongalleri. Brev från min barndom är intressant och spännande även om jag inte var helt fast hela tiden. Om du vill läsa något från Colombia eller om en barndom som skiljer sig från de flesta i 2000-talets Sverige kan jag dock rekommendera den.

Första meningen: Min käre Germán. 
Antal sidor: 222
Förlag: Norstedts, 2019
Originaltitel: Memoria por correspondencia, 2012
Översättare: Manni Kössler

Kallbrand

av Cilla och Rolf Börjlind. Detta är femte delen i en serie. Se tidigare delar längst ned i inlägget.

En familj sprängs ihjäl i sin bil i ett villaområde i Stockholm. Fallet hamnar hos Mette och Olivia med en stor styrka. Sådant som rör sig kring fallet tar stor plats i Olivias tankar och snart är det mer komplext än vad de trott. Samtidigt befinner sig Tom på en flod i opiumdelarna av Thailand. I fickan har han ett foto på en okänd man. Kan det här fallet hjälpa honom att rannsaka sig själv?

Kallbrand skiljer sig från de tidigare böckerna i serien. Det första fallet verkar lösas ganska snabbt och fokus läggs istället på en berättelse om mänsklighet och den inre människan. Jag läser inte de här böckerna för mordens skull utan för relationerna, utredningarna och personligheterna, så det passade mig perfekt. I början kändes Toms berättelse lite utdragen - jag visste inte var den skulle landa - men snart uppskattade jag det mycket. I ganska korta delar presenterar paret Börjlind en tät, spännande och intressant berättelse som är svår att slita sig från. Deras språk är genomtänkt, välavvägt och binder läsaren till sig. Ett språk som passar för en vars läsflow stannat upp. Börjlinds har kommit att hamna på listan över mina favoritförfattare och jag blev glad när jag såg att del nummer sex, Fruset guld, publiceras i maj.

Första meningen: Little Pluto sprang genom det kompakta djungelmörkret, blodet rann på ryggen, han hade fått långa djupa sår när han krängde sig under taggtråden, som tur var hade han inte tappat plastsäcken.
Antal sidor: 460
Förlag: Norstedts, 2018
Tidigare i serien: Springfloden, Den tredje rösten, Svart gryning och Sov du lilla videung.

De tyngdlösa

av Valeria Luiselli

I De tyngdlösa följer vi en tvåbarnsmor i Mexico City som tidigare jobbat på ett litet förlag i New York. Hon funderar kring föräldraskapet men även på vad som hände innan barnen kom. Bland bohemer, älskare och konstnärer var det särskilt en författare som stack ut och fångade hennes intresse: Gilberto Owen, en mexikanarie som var poet under 1920-talet. Gränserna luckras upp mellan dåtid och nutid men även mellan kvinnan och Owen.

Jag plockade åt mig den här boken på bibblan för att den har en mexikansk författare och för att omslaget vittnade om att tidigare läsare uppskattat boken. Berättelsen delas in i korta stycken som är delar ur olika tidsåldrar men även minnen och händelser som rör sig mellan dröm och verklighet. Eller? Jag fick inte riktigt grepp om historien. Samtidigt som berättaren verkar minnas tillbaka skriver hon även en roman som rör sig nära både hennes familj och Gilberto Owen. Till slut verkar hon gå in så mycket i poetens liv att hon nästan bli Owen. Det hade kunnat bli ett ganska intressant berättarttekniskt grepp men jag kanske inte var tillräckligt koncentrerad. När ett nytt stycke inleds vet läsaren inte vems perspektiv hen ska få del av och många gånger skulle det kunna vara flera karaktärers från olika tidsåldrar. Mycket förvirrande. Det gör även att jag inte uppskattade boken så mycket. Jag hade förmodligen lagt den ifrån mig om den inte varit tunn och gjort att jag kunde lägga till ett nytt land bland årets lästa böcker.

Första meningen: Mellanbarnet väckte mig: Vet du var myggorna kommer ifrån, mamma?
Antal sidor: 168
Förlag: Rámus, 2018
Originaltitel:  Los Ingrávidos, 2011
Översättare: Annnakarin Thorburn

Våffelhjärtat

av Maria Parr.

Sommarlov och fullt med tid för lek och bus! Världens godaste våfflor hos faster-farmor, midsommartraditioner och mer eller mindre galna upptåg med grannen Lena. 9-åriga Trille är den som reflekterar lite mer innan han gör saker medan Lena tar sig an varje äventyr som dyker upp. Skulle Lena säga att Trille är hennes bästa vän? Trille vet i alla fall att Lena är världens bästa granne och hans bästa vän.

Jag lyssnade på Barnradions inläsning av boken som innehåller både musik och ljudeffekter som förgyller lyssningen (lyssna på första avsnittet här). Ulla Skog står för inläsningen, Rebekka Karijord har gjort musiken och som producent står Emilia Traneborn. Jag tycker de gjort ett riktigt bra jobb och det var lätt och roligt att hänga med i vad som hände. Spännande äventyr och upptåg blandas med allvarligare tankar om sådant som rör sig bland en 9-årings tankar, både roliga och sorgliga saker. Kan rekommendera lyssning till god natt- eller vilostunden!

Antal sidor: 151 sidor eller 20 avsnitt á 12 minuter
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018
Originaltitel: Vaffelhjarte
Översättare: Karin Nyman