En flod

av Marc Martin

Det rinner en flod utanför fönstret. Den kommer långt bortifrån och rinner vidare, men vart? Med drömmar och en silverbåt kan ett barn ta reda på det.

Floden rinner som en röd tråd genom boken på ett lockande sätt. Kontrasterna mellan uppslagen kan vara ganska stor och barnet tar oss med ut i det okända. Då kan silverbåten och floden fungera som det trygga, det vi känner igen och kan luta oss mot om intrycken från resan blir för många. Även om bilderna kan vara myllrande är boken åt det poetiska hållet. De olika skådeplatserna kan öppna för samtal och framförallt fantasier om var en själv skulle vilja åka i en drömmarnas silverbåt. En lågmält fin berättelse med mycket att titta på.

Första meningen: Utanför mitt fönster finns en flod.
Antal sidor: 32
Förlag: Mirando bok, 2016
Originaltitel: A River, 2015
Översättare: Elin Svahn

Kattbossen

av Marta Altés

Jag är en kattmänniska. Jag gillar deras självsäkerhet och själviskhet (okej, inte när båda våra katter vill ha mat precis samtidigt som bebisen och vi nyss kommit in från en promenad och står i full vintermundering under luftvärmepumpen). Därför tyckte jag mycket om den här boken. Vi möter kattbossen som berättar om sin förträfflighet och allt fantastiskt den gör för sin familj. Men en dag verkar det som att katten blir bestraffad. Varför skulle familjen annars komma hem med en hund?

Fler bilder finns på
instagram @sofiesbokblogg

Kattbossen är en träffsäker, riktigt rolig och härligt illustrerad berättelse. Författaren leker med orden och deras placeringar kring känslodetaljerade bilder som illustreras steg för steg eller i ett sammanfattande ögonblick. Boken passar nog bäst för kattälskare, men den varma humorn kan passa även för hundmänniskor, för även hunden porträtteras verklighetstroget. En humoristisk bok att skratta och mysa med. På svenska finns även Bara fem minuter till av författaren och jag läser gärna mer av henne.

Första meningen: Jag är kattbossen och det är jag som bestämmer här i huset.
Antal sidor: 32
Förlag: Bonnier Carlsen, 2021
Originaltitel: The King Cat, 2015
Översättare: Karin Nilsson

En stor vän

av Babak Saberi och Mehrdad Zaeri

En liten kråka flyger hem till sin mamma och berättar glatt att hon äntligen hittat en vän. Mamman tittar ut från boet och får se att - himmel och pannkaka! - det är inte alls vad hon väntat sig, någon i ungens storlek, inte ens i närheten...

En fin bok om glädjen i att ha en vän och om att se olikheter som något positivt eller att se dem som lika fast ur olika perspektiv. Vi möter en något uppgiven mamma som gärna hade sett att hennes unge träffat en vän i sin egen storlek. Hon försöker få ungen att se alla hinder som kan uppstå i vänskapen, men den lilla kråkan är så glad i sin nya vän att inget mamman säger kan få kråkan att ändra sig. Om du vecklar ut bokens omslag får du en ledtråd till vad det är för vän kråkan hittat.

En härligt hoppfull bok som kan kräva åtminstone en omläsning för att få med sig mer av berättelsen och illustrationerna. Färgvalet är begränsat till svart, vitt, grått och lite blågrönt. Jag tänkte på bland annat Lejoparden som har samma tema och med en story som rör sig bland djur.

Bokskaparparet kommer från Iran och originaltexten är skriven på farsi. Jag gissar att det är originaltexten som återfinns längst bak i boken, men jag hade gärna sett den bredvid den svenska texten i boken.

Första meningen: En dag flög den lilla kråkan hem och berättade glatt: "Mamma, nu har jag äntligen hittat en kompis! Titta, han står nedanför vårt bo."
Antal sidor: 30
Förlag: Hjulet, 2017
Översättare: Shekufe Tadaypni Heiberg och Ulla Forsén

Ottos ulliga tröja

av Ulrika Kestere
Lisa och Nils ska få besök från Otto. Han har cyklat lååångt för att komma upp i norr där lodjuret och björnen bor. Han vill gärna måla av norrskenet och bergen, men när han gör det blir han så kall att han blir sjuk och måste sova i bastun. Lisa och Nils måste hjälpa honom. Kanske kan de göra en ullig tröja till honom?

För det första: skådeplatsen är magisk! En udde vid en sjö vid berg någonstans norrut där det finns norrsken och härlig natur. Kestere illustrerar detta mycket fint och gör mig (ännu mer) sugen på att resa norrut. Boken har ganska mycket text men till och med min otåliga bebis orkade lyssna till hela berättelsen. Den är händelserik på ett lågmält sätt och det finns tid att fundera. Samtidigt kan läsaren och lyssnaren lära sig om att tillverka ulliga tröjor, om kontraster och den fina naturen. Ottos ulliga tröja ger en härlig känsla med sin omtanke och berättarglädje. Jag reserverade genast Kesteres andra böcker: Den känsliga igelkotten och Vilda grannar.

Kestere är född i Lettland men uppvuxen i Sverige, så denna bok kanske kan hjälpa dig att kryssa för ett nytt land?

Första meningen: Långt uppe i norr finns ett hus med grästak.
Antal sidor: 26
Förlag: Opal, 2018

5 julböcker för barn

Jag har spanat in 5 nya julböcker för barn som jag gärna läser i år. Låt oss ta en titt på dem direkt.

Det kommer en ny bok om Ella och Noa, denna gång i luciaskrud. Boken heter Lussa lagom och som tidigare är det Mattias Edvardsson och Matilda Salmén som gjort boken. Den ges ut på Opal förlag.

Årets adventskalenderbok från Rabén & Sjögren heter Vi måste rädda julen!. Det är bok med 24 kapitel skriven av Ellen Karlsson och illustrerad av Cecilia Heikkilä. Julafton hotas när almanackans 24 december-lapp råkar hamna i tvättmaskinen...

Tomtarna på femte våningen verkar också handla om att rädda julen, den här gången genom att hjälpa tomten slå in julklappar. Boken är skriven av Francesca Cavallo och ges ut på Bonnier Carlsen.

Även Bonnier Carlsen ger ut en adventskalenderbok som heter Nattexpressen och är skriven av Karin Erlandsson och illustrerad av Peter Bergting. Där möter vi Danja som kliver ombord på Nattexpressen som mystiskt dyker upp samma natt som hennes mormor försvinner.

I Lilla tomten av Moa Eriksson Sandberg och Erik Sandberg får vi följa en tomte som tar hand om alla på gården. Men vem ska ta hand om tomten? Ges ut på Lilla Piratförlaget.

I en helt vanlig skog

av Amanda Bengtsson.

Majvor är en helt vanlig person. Förutom att hon har en liten, liten skog på sitt huvud. Det är rätt praktiskt och spännande för där finns nämligen ett helt vanligt litet kafferep...

Det här är en oväntad, tokig berättelse full av överraskningar som föll mig helt i smaken! Det börjar i Majvors rum och fortsätter in i skogen som ser ganska vanlig ut med sina träd, svampar och djur. Men på en sten står en kopp och en kaka vilket vittnar om att något annorlunda är på väg att hända. Skogen är visserligen "helt vanlig", "förutom en sak...", där finns nämligen ett "litet, litet" kafferep. De citerade orden återkommer på varje uppslag och på så sätt förs vi längre in i skogen och den uppfinningsrika Majvors värld. Det repetetiva lockar fram nyfikenhet och vi vet aldrig vad som ska dyka upp på nästa uppslag.

Illustrationerna går i pastell på några uppslag och är lite mörkare på andra. Vissa delar är detaljerade medan andra är förstorade eftersom allt blir mindre och mindre i världen på Majvors huvud. I en helt vanlig skog är en strålande debut! Jag gillar varje färgsprakande del i både text och bild och hoppas på mer från Amanda Bengtsson.

Aysa och lillebror simmar och Hoppa från kanten

Jag har läst två äventyr som utspelar sig i simbassängen: andra delen om Aysa: Aysa och lillebror simmar och andra delen om Ella & Noa: Hoppa från kanten. Det är två härliga böcker om att lära känna vatten men även om mod och vänskap. Kanske något att läsa inför sommarens sjö- eller havsbad?

Aysa och lillebror simmar av Therese Alshammar och Jonas Burman.

Förra året fick i lära känna Aysa som gav tips och övningar för att bli vän med vattnet. Och det finns mer att lära sig! Medan 4-åriga Aysa tar sig an lite svårare uppdrag, som att ta sig ut i rymden för att leta reda på en stjärna, möter vi lillebror som besöker badhuset för första gången. För honom handlar det om att doppa ett öra och sakta men säkert våga leka i vattnet. Övningarna är pedagogiska men vävs in snyggt i ett spännande äventyr. Liksom i första boken finns övningarna beskrivna och illustrerade längst bak i boken.

Illustrationerna är färgglad, härligt fantasifulla och bjuder in till nyfikenhet. Kärleken till vatten och att upptäcka det är tydlig genom hela boken och jag tror och hoppas att den ska inspirera många barn och vuxna att leka i vattnet tillsammans.

Första meningen: Aysa Amalia Andersson, det är jag det! 
Antal sidor: 32 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2020. Tack för recensionsexemplaret!
Första boken heter Aysa i simhallen.

Ella & Noa 2: Hoppa från kanten av Mattias Edvardsson och Matilda Salmén.

Noa ska följa med Ella och hennes pappa till badhuset. Idag ska Noa vara så modig att han hoppar från kanten! Men när de väl kommer till bassängen blir det svårare... Är det modigt att vara rädd?

Hoppa från kanten ger en inblick i hur det kan se ut på ett badhus med omklädningsrum, flytleksaker, café och klättervägg. Ella och Noa hinner testa på det mesta. Det handlar om mod att våga men även om att inte våga - att det kan vara modigt att strunta i sådant som inte känns bra. Det är en skön inställning och ett viktigt budskap till många barn. Salméns illustrationer är uttrycksfulla och inbjudande.

Något jag reagerade på är dock när mannen i caféet kallar Noa "min herre" och Ella "lilla fröken". Ella reagerar och ser inte glad ut men mannen bara skrattar och säger "Det är bara som man säger. Det betyder inget". Ella har kloka tankar efteråt men får inte riktigt väntad respons från pappan. Bra att ta upp ämnet eller tråkigt att ha med det i en modern barnbok? Jag är kluven.

Första meningen: Ellas pappa hämtar på förskolan idag.
Antal sidor: 32 
Förlag: Opal förlag, 2019
Första boken om Ella och Noa heter Glass på en onsdag.

Björnbärstrollet och den gula näbben

Björnbärstrollet och den gula näbben av Feridun Oral.

Det är vinter och Björnbärstrollet är på vandring genom skogen. Där finns ett gammalt träd som trots snön har kvar alla sina gröna blad. Det är för att skydda en liten fågel som missat när flocken drog till varmare breddgrader. Kan Björnbärstrollet hjälpa den lilla fågeln?

En söt berättelse som lyfts av fantastiskt fina illustrationer. Här visas hur viktigt det är med vänner och att vi alla kan hjälpa till på vårt egna sätt. Tillsammans, men olika gåvor, kan vi göra livet lättare för andra och när vi gör det fylls våra liv på med glädje och mening. I början utspelar sig boken under vintern men snart övergår det till stormig och sedan grönskande vår. Därför passar den bra både som högläsningssaga och för att prata om årstidernas skiftningar. Eller om du vill läsa en bilderbok från Turkiet.

Första meningen: En kall och snöig vinterdag vandrade Björnbärstrollet omkring i skogen.
Antal sidor: 36 
Förlag: Storge förlag, 2019
Originaltitel: Bögürtlen Cini ve Sari Gaga, 2019
Översättare: från turkiska av Hamid Özyurt

Ledsen

av Lotta Olsson och Emma AdBåge. Recensionsexemplar från förlaget.

Plötsligt händer det en sak.
Nu är glada munnen rak.

Allt kan vara frid och fröjd men så händer något. Det kanske bara är en person som ser vad som händer men för den personen kan det vara en stor katastrof. I Ledsen hamnar vi på en förskoleavdelning där allt känns rätt bra. Barnen är mätta och glada. Tills något händer. Och när det händer tar gråten över och orden trängs undan. Vad skönt det är att få gråta ut, att någon håller om och bryr sig.

Ur en vuxens perspektiv
Ibland behöver jag få gråta ut. Det som utlöser gråten kanske är ett ganska litet problem eller en liten händelse, men det där problemet eller händelsen klumpar ihop sig med andra och blir till en gråtklump som tar alldeles för stor plats. Jag behöver gråta. Det kan bearbeta. Rena systemet. Hjälpa mig att se på problemet från rätt håll. Hjälpa mig att hitta en lösning eller komma på ett sätt att hantera det som hänt.

Jag tror många kan känna igen sig i det. Jag tror många behöver gråta ibland. Jag tror många håller igen de där tårarna alldeles för mycket och för länge. För vad säger samhället om att gråta? Det är något ett barn på förskolan gör när hen ramlar och slår sig, inte något en vuxen människa gör när livet känns tungt.

Ur barnens perspektiv
Författaren Lotta Olsson och illustratören Emma Adbåge har fånget känslan av att vara ledsen på ett otroligt fint sätt. Det är närgånget och fullt av igenkänning. De uttrycksfulla ansiktena, de enkla rimmande raderna fulla av betydelse och känslor. Jag gillar när känslorna kläs i beskrivande ord, till exempel:

Allt blir suddigt.
Dimmigt luddigt. 

Det är ett mycket snyggt samarbete som jag är övertygad om att många barn kan känna igen sig i. Vad jag inte är lika övertygad om är att alla barn kan känna igen sig i att de har "rätt" att uttrycka sina ledsna känslor. Vissa barn uppfostras (mer eller mindre omedvetet) till att bli tuffa, starka och klara sig själva i bemärkelsen: gråt inte. Men hur ska en kunna bli tuff, stark och självständig om en inte får uttrycka en av de mest mänskliga och vanliga känslorna? Hur ska en lär sig hantera och acceptera alla sina känslor? Hur ska vi få bort machokulturer och ingstängda ångestkänslor om vi kategoriserar vanliga känslor och tilldelar dem olika grupperingar av människor?

... eller är det någon skillnad?
Jag tycker Ledsen är en mycket bra bok om stora känslor. Jag hoppas den kan öppna upp för att göra alla stora, vanliga känslor mer acceptabla (sedan finns det såklart känslor vi behöver lära oss att behärska). Att vara ledsen är mänskligt. Jag skulle även vilja se den här boken riktad direkt till vuxna. Den skulle lätt kunna appliceras på ett kontor eller annan arbetsplats - för händer egentligen inte samma sak där? Bara att ingen vågar visa sig ledsen offentligt? En kollega får uppdraget du drömt om, en kollega lägger på dig ännu en jobbig arbetsuppgift, du känner dig stressad, överarbetad, överkörd, trött eller orkeslös. Vad skönt det vore med fler arbetsplatser där det är okej att gråta och våga säga ifrån när något är fel. För är det egentligen så stor skillnad på att vara ledsen om 4-åring, 34-åring eller 64-åring? 

 

Första meningen: Allt är vanligt.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020

Julen kommer till Mumindalen

efter Tove Jansson, omarbetad av Alex Haridi och Cecilia Davidsson, illustrationer av Filippa Widlund.














Handling:

Eftersom mumintrollen brukar sova hela vintern har de aldrig firat jul. De vet inte ens vad det är. Det leder till ett annorlunda perspektiv på de traditioner vi har kring julen. Mysig berättelse och helt fantastiskt fina illustrationer! Skulle vilja ha de flesta inramade på mina väggar i vinter- och juletid. En stämningsfull saga att läsa i väntan på årets mysigaste högtid.

Första meningen: Det var vinter i Mumindalen.
Antal sidor: 40 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
Original: efter novellen "Granen" ur Det osynliga barnet

Sjörövarhöst

med text av Mårten Sandén och illustrationer av Lina Bodén

Den här serien började med Skorstensjul, en adventskalenderbok som gavs ut 2015. Förra året kom uppföljaren Älvsommar och nu har det blivit höst hos Stella och skorstensbarnen. En mystisk man med träben dyker upp i huset där Stella bor och det verkar lite hemligt när Miriam pratar med honom. Han har med sig en sjökista med en loggbok och en kompass som verkar höra samman med Stella. Men hur? I samband med att mannen dyker upp börjar även sjörövaren Benbow röra sig i krokarna, vem är han och vad vill han Stella?

Ännu ett spännande äventyr med stark Stockholmsanknytning när vi rör oss i Gamla stan och bland olika holmar. Berättelsen är lika delar mysig och spännande. Det finns en väldigt fin vänskap och kärlek mellan barnen och Miriam och de skyddar varandra i jakten på rättvisa. Jag skulle gärna hänga med dem ett tag. Illustrationerna får en helsida för varje kapitel och är både magiska och lite mystiska. De är härliga att titta på och drömma sig in i. Sjörövarhöst och de tidigare delarna i serien är riktigt bra högläsningsmaterial för mörka höstkvällar

Första meningen: Klockan i Tyska kyrkan slog sju just som jag läste de sista orden i min bok...
Antal sidor: 92 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019

2 böcker om döden och livet

I allahelgonatider minns vi särskilt de som inte längre finns hos oss längre. Det kan väcka många frågor, både hos barn och vuxna. För någon vecka sedan läste jag två böcker om döden och livet som jag tänkte tipsa om idag.

Morfars magiska ö kommer jag minnas mest på grund av Benji Davies fantastiska illustrationer. De är färgglad och har ett mycket fint samspel mellan människor och djur. Storyn handlar om Stig som får följa med sin morfar till en magisk ö full av djungelskog och exotiska djur - en fantastisk plats! När det är dags att åka hem säger morfar att han inte ska följa med hem och nästa dag kan Stig inte hitta dörren som ledde till skeppet de färdades med. Jag funderar över det där med att ordet "döden" aldrig nämns - är det bra eller dåligt? Behovet av tydlighet kan säkert ha olika betydelse för olika barn, så det kanske är pratat kring och efter boken som får avgöra. Morfars magiska ö är i alla fall en väldigt fin berättelse!

Första meningen: Längst bort i Stigs trädgård, genom den blåa porten och förbi det stora trädet, låg morfars hus.
Antal sidor: 30
Förlag: Hippo bokförlag, 2016
Original: Grandad´s Island, 2015

Gammelmormor, Daisy och döden av Anna Ehring och Lotta Geffenblad handlar istället om ett dött djur. Det finns mycket fint i gammelmormors trädgård. Men varför måste den lilla näbbmusen dö? Jag trodde boken skulle handla om gammelmormoderns död men istället finns får vi inte bara perspektivet liv-död utan också ung-gammal. Det är något särskilt med vänskapen mellan generationerna, olika visdom och frågor som kan vara stora för både ung och gammal. Gammelmormor, Daisy och döden bjuder på både livsfrågor, begravning och vänskap - en riktigt fin bok.

Första meningen: Jag är på Västkusten och hälsar på gammelmormor.
Antal sidor: 26
Förlag: Urax, 2016

Folk

av Emma AdBåge och Lisen Adbåge

För något år sedan agv systrarna Adbåge ut boken Halsen rapar hjärtat slår med undertiteln rim för 0-100 år. Undertiteln passar lika bra för den här boken där vi möter främlingar och vänner - nån du kanske känner.

Det här med målgruppen gjorde mig lite fundersam. En del riktar sig direkt till barn och förlaget har placerat boken till 3-6-åringar men en stor del vänder sig direkt till föräldrar/vuxna och går säkert över huvudet på målgruppen.

Det är en härlig blandning bland teman, ramsformer och idéer. Det handlar om alfabet och anarkister, tassar och julen, träd och populärkultur. Rimramsorna är oftast ganska korta, ibland med nonsensord men oftast på klurig vers med finurliga rim. Som vanligt i en samling finns det sådant jag gillar och sådant jag inte förstår. En del är svårt att läsa högt - det krävs någon genomläsning innan jag får till rytmen - men på något sätt kanske det är tjusningen.

Antal sidor: 64
Förlag: Natur & kultur, 2019

Saltkråkan - ett litet djur åt Pelle

text av Astrid Lindgren och illustrationer av Maria Nilsson Thore

Farbror Melker behöver jobba och tycker att Tjorven stör. När Pelle dyker upp ber Melker dem hämta mjölk och de behöver inte skynda sig. Det blir en längre utflykt än de tänkt sig - det finns mycket att titta på och när de följer med farbror Jansson till Storholmen går tiden alldeles för fort. Tur att de har Båtsman och Pelles nya lilla djur med sig.

Vi möter självsäkra Tjorven med den trofaste Båtsman och Pelle som så gärna vill ha ett litet djur. Vi tas med till en härlig sommardag men äventyr i naturen i skärgårdsmiljö där läsaren/tittaren bjuds på nya perspektiv till skillnad från stad eller landsbygd. Det ser så härligt och somrigt ut! Nilsson Thores illustrationer är fantastiskt söta, får ta stor plats och passar mycket bra till berättelsen.

Texten verkar vara hämtad direkt från delar av kapitelboken om livet på Saltkråkan. Därmed följer Lindgrens berättande språk med som ibland innehåller lite gamla ord, men det stör inte. Klippen från ett större sammanhang medför också att allt inte introduceras - Teddy, Freddy, Johan och Niklas nämns utan varken presentation eller bild i boken. Det blir lite konstigt för den som inte hört eller sett Saltkråkan tidigare vilket är lite tråkigt. De sistnämnda omnämns däremot på baksidan.

Det är roligt att olika åldrar kan få läsa om Lindgrens härlig berättelser genom olika perspektiv. Vore roligt att se fler böcker i den här serien.

Första meningen: I den lilla kökskammaren satt Melker och skrev.
Antal sidor: 48 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019

Dropp. Dropp.

med text och bild av Aron Landahl

Det är något som droppar. En läckande kran? Något i köket eller  vardagsrummet? Regnar det ute? Det är röda fläckar på golvet, vad kan det vara..?

Förra året, lagom tills eftermiddagarna blev kortare, publicerades den första boken i serien Rys & mys: Rysliga förskolan av Lina Neidestam. Dropp. Dropp. har gemensamt att den utspelar sig i en miljö många barn känner igen sig i - nämligen ett hem. Berättelsen tar plats i ett äldre hus och vi möter en osynlig berättare som tar oss med genom rummen i jakt på varifrån droppet och de blodliknande pölarna kommer. Det blir ännu läskigare när vi känner igen miljön. Kan vi lita på att vårt hem är säkert? Här finns massor av plats för fantasi, så en skraj person som jag läser gärna boken i dagsljus.

Bilderna har dova färger och är nästan kusligt mörka. Även om det finns vissa livstecken känns rummen ganska övergivna. Var är de som bor i huset? Jag vill gärna tända en lampa och precis där möter det rysliga läsaren och tittaren. Landahl jobbar snyggt med samspelet mellan ord och bild och använder ljussättningen på ett snyggt sätt. Boken har en klassisk story och ett ganska mysigt slut. Dropp. Dropp. blir ännu bättre med en fantasifull och inlevelsefull berättare, men för många barn (och säkert vuxna också) behövs en trygg famn bredvid eller någon att hålla i handen.

Första meningen: Det är morgon.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019

Den dag du börjar

av Jacqueline Woodson och Rafael López

Sedan Woodson tilldelades ALMA-priset 2018 har jag varit nyfiken på hennes författarskap. Jag har tidigare läst Brun flicka drömmer som är en form av självbiografi men nu var det dags för en bilderbok.

Den dag du börjar inleds med en klumpkänsla i magen. Vi möter olika barn som på ett eller annat sätt känner att de inte passar in, att de inte är som "alla andra". Kläder, hudfärg, språk och kultur kan ibland kännas som hinder för oss. Det gör ont i mig att många barn känner det här utanförskapet och att andra har svårt att ta till sig kulturskillnader. Längre in i boken vänds det som känns hopplöst till något bra - tänk vad vi skulle kunna lära oss av varandra om vi var öppna för varandras berättelser, erfarenheter och olikheter!

Med färgsprakande illustrationer möter vi en berättelse som kan öppna upp för många viktiga och intressanta diskussioner, kanske i en förskolegrupp eller förskoleklass. Att inte vara som alla andra behöver inte vara något tung utan kan vara en stor möjlighet!

Första meningen: Det kommer att finnas stunder när du ser dig omkring och märker att ingen annan i rummet är som du.
Antal sidor: 32 
Förlag: Natur & Kultur, 2019
Originaltitel: The Day You Begin, 2018 
Översättare: Karin Berg

Om jag fötts till groda

av Annika Sandelin och Karoliina Pertamo

Vad drömmer en snöflinga om? Vad drömmer tågvagnen, vattenloppan och spindeln om? Vad drömmer statsministern om? Om jag fötts till groda ger oss en inblick i flera individers tankar och funderingar. Ibland är drömmarna stora, andra gånger mindre, ibland har vi helt olika drömmar men de flesta verkar ändå drömma någon gång.

Häromdagen såg jag en tavla där det stod ungefär att vi ska ha planer istället för drömmar, jag tänker att det betyder att vi inte bara ska drömma utan istället försöka förverkliga det vi vill göra. Skulle det kunna göra oss lyckligare? Kanske, bara inte de där planerna blir något stressande. Ett sätt för att förverkliga drömmarna tror jag är att prata om dem. Jag minns en kväll med några vänner då alla fick berätta vad de drömde om. Det ledde till att vi lärde känna varandra mer och det är intressant att "följa upp" hur det går med drömmarna.

Tillbaka till boken. Jag tror den kan skapa många fina samtal mellan läsare, tittare och lyssnare. Tror vi att vi vet vad eldflugan drömmer om? Drömmer alla mullvadar om samma saker? Boken är fylld av dikter på olika vers, en del rimmar, en del är långa och andra korta. Dikterna omges av härligt färgsprakande bilder. Om jag fötts till groda är en fin bok att ta fram då och då för att läsa en dikt eller två.

Första meningen: Alla har drömmar som har fantasi 
Antal sidor: 32 
Förlag: Förlaget, 2019

Julian är en sjöjungfru

text och illustrationer av Jessica Love. Recensionsexemplar från förlaget.

En dag när Julian och hans mormor åker buss ser han några sjöjungfrur. Julian skulle vilja se ut som dem - långt fint hår, fina klänningar och det där speciella kroppsspråket. Det vore underbart!

Den här boken gör mig glad och varm i hjärtat redan från första uppslaget! Vi möter en fascination som leder till kreativitet och uppfinningsrikedom när Julian förverkligar sin dröm om att bli en sjöjungfru. Därefter möter vi osäkerhet och en skam över att något kanske är fel, men också glädjen i att få vara den en är.

Illustrationerna är fantastiska, de svävar ut, bjuder på mångfald och inspiration. Jag tror att olika läsare kan läsa boken på olika sätt. Det kan handla om en kille som vill göra "tjejgrejer", men det var inte där jag upplevde att problematiseringen låg. Det skulle lika gärna kunna handla om att Julian fick ett intresse hans mormor inte gillade, oavsett hans kön och traditionella intresse baserade på kön. Jag upplevde mer att det handlar om en osäkerhet i att vara och leva ut den en är, en person som kanske skiljer sig mot vad en tidigare "vist upp" - och den osäkerheten har vi väl alla känt?

Författaren skriver att hon önskar att både de som känner igen sig i Julian och de som inte gör det alls ska tilltalas av boken. Det är så empati skapas och det är så vi får ett samhälle som accepterar olikheter och finner glädjen i det. Julian är en sjöjungfru är en bilderbok precis som alla andra, men ändå inte - den har en värme, kärlek och utstrålning som stannar kvar länge.

 
Första meningen: Det här är Julian.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019
Originaltitel: Julian is a mermaid, 2018
Översättare: Moa Brunnberg

Dom som kallas vuxna

av Annica Hedin och Hanna Klinthage

Som barn är det lätt att tro att de vuxna kan och vet allt. När jag började närma mig 18 - vuxenåldern - hängde de där tankarna kvar, plus att jag tänkte att jag skulle bli säker i mig själv, inte vela över beslut, veta vad jag ville jobba med och hitta en partner och bli en lika säker och proffsig förälder som mina föräldrar. Åtta år senare känner jag mig inte alls så där säker. Är det där med att "vara vuxen" bara en illusion? Något som kommer och går?

I den här boken ställs ett antal frågor kring saker vuxna brukar göra, som att dricka kaffe (då är jag inte vuxen), bada kort och inte äta godis. Sedan får vi läsa tankarna hos ett antal personer. Vi möts av många olika funderingar, både sådana som känns stereotyps vuxna men också sådana som tvekar, velar eller är ganska likt ett barns. Det är så befriande! Att ha passerat 18 år handlar inte om att få en portfölj med tankar, åsikter och säkert. Det handlar om att fortsätta leva sitt liv, lära känna det och utforska vad som är på gång. En ständig resa. Sista uppslaget är som att andas ut och andas bort alla eventuellt upplevda vuxenkrav och vuxenrädslor - så härligt! En rolig, fyndig, tänkvärd bilderbok som passar bra för människor som är till exempel 18, 43, 5 eller 76.

Första meningen: Du känner säkert några vuxna...
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019

Natten lyser!

text och bild av Lena Sjöberg

Vi brukar säga att natten är alldeles mörk. Men är det så? Om du bor i en stad eller i ett samhälle lyser gatlamporna oftast upp himlen och på landet kan en bil störa mörkerseendet. Men förutom de ljus vi människor skapat - är det verkligen helt mörkt? På många platser är det så, men det finns förvånande många djur och växter som kan lysa! Kattens, vargens och ugglans ögon, diamanter, bärnsten, lysmossa, jättekackelackor och markular är bara några av naturens självlysande varelser. Följ med på en lysande resa genom natten!

Natten lyser börjar spännande med ett mörkt uppslag där fler och fler detaljer trädde fram i takt med att jag läste texten (hade jag tittat på bilden först hade jag förmodligen sett det tidigare, men min blick drogs mot den ljusa texten). Hela boken har mörka uppslag vilket ger en nattlig, spännande stämning. Där finns även lysande detaljer och rutor med spännande och oväntade fakta. När det blir dag i slutet av boken är det nästan så att jag blir bländad.

Lena Sjöberg är en mycket skicklig illustratör som jag gärna läser, och som tur är har hon skrivit många böcker. Hon är dessutom bra på att hitta intressanta fakta med en väl avvägd mängd kluriga ord som kan göra en nyfiken läsaren/tittaren lite smartare. De fakta som presenteras känns som partytricks för en vuxen som mig - jag berättade gärna för min man vad jag lärt mig genom boken och han sa "du lär dig så mycket genom att läsa barnböcker" - och visst är det så! För varje nytt uppslag blev jag positivt förvånad över ännu en kategori med lysande skapelse och här finns mycket fascinerande att ta del av. Boken passar särskilt när skymningen kryper på (och till min förtjusning lyser titelbokstäverna även när det börjar bli mörkt!). Sjöberg har gjort ännu en lysande bok!

Första meningen: Natten är här.
Antal sidor: 48
Förlag: Opal, 2018