Ledsen

av Lotta Olsson och Emma AdBåge. Recensionsexemplar från förlaget.

Plötsligt händer det en sak.
Nu är glada munnen rak.

Allt kan vara frid och fröjd men så händer något. Det kanske bara är en person som ser vad som händer men för den personen kan det vara en stor katastrof. I Ledsen hamnar vi på en förskoleavdelning där allt känns rätt bra. Barnen är mätta och glada. Tills något händer. Och när det händer tar gråten över och orden trängs undan. Vad skönt det är att få gråta ut, att någon håller om och bryr sig.

Ur en vuxens perspektiv
Ibland behöver jag få gråta ut. Det som utlöser gråten kanske är ett ganska litet problem eller en liten händelse, men det där problemet eller händelsen klumpar ihop sig med andra och blir till en gråtklump som tar alldeles för stor plats. Jag behöver gråta. Det kan bearbeta. Rena systemet. Hjälpa mig att se på problemet från rätt håll. Hjälpa mig att hitta en lösning eller komma på ett sätt att hantera det som hänt.

Jag tror många kan känna igen sig i det. Jag tror många behöver gråta ibland. Jag tror många håller igen de där tårarna alldeles för mycket och för länge. För vad säger samhället om att gråta? Det är något ett barn på förskolan gör när hen ramlar och slår sig, inte något en vuxen människa gör när livet känns tungt.

Ur barnens perspektiv
Författaren Lotta Olsson och illustratören Emma Adbåge har fånget känslan av att vara ledsen på ett otroligt fint sätt. Det är närgånget och fullt av igenkänning. De uttrycksfulla ansiktena, de enkla rimmande raderna fulla av betydelse och känslor. Jag gillar när känslorna kläs i beskrivande ord, till exempel:

Allt blir suddigt.
Dimmigt luddigt. 

Det är ett mycket snyggt samarbete som jag är övertygad om att många barn kan känna igen sig i. Vad jag inte är lika övertygad om är att alla barn kan känna igen sig i att de har "rätt" att uttrycka sina ledsna känslor. Vissa barn uppfostras (mer eller mindre omedvetet) till att bli tuffa, starka och klara sig själva i bemärkelsen: gråt inte. Men hur ska en kunna bli tuff, stark och självständig om en inte får uttrycka en av de mest mänskliga och vanliga känslorna? Hur ska en lär sig hantera och acceptera alla sina känslor? Hur ska vi få bort machokulturer och ingstängda ångestkänslor om vi kategoriserar vanliga känslor och tilldelar dem olika grupperingar av människor?

... eller är det någon skillnad?
Jag tycker Ledsen är en mycket bra bok om stora känslor. Jag hoppas den kan öppna upp för att göra alla stora, vanliga känslor mer acceptabla (sedan finns det såklart känslor vi behöver lära oss att behärska). Att vara ledsen är mänskligt. Jag skulle även vilja se den här boken riktad direkt till vuxna. Den skulle lätt kunna appliceras på ett kontor eller annan arbetsplats - för händer egentligen inte samma sak där? Bara att ingen vågar visa sig ledsen offentligt? En kollega får uppdraget du drömt om, en kollega lägger på dig ännu en jobbig arbetsuppgift, du känner dig stressad, överarbetad, överkörd, trött eller orkeslös. Vad skönt det vore med fler arbetsplatser där det är okej att gråta och våga säga ifrån när något är fel. För är det egentligen så stor skillnad på att vara ledsen om 4-åring, 34-åring eller 64-åring? 

 

Första meningen: Allt är vanligt.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020

Semesteraktivitet: skrivävlingar för vuxna

Är du sugen på att skriva i sommar? Jag har tidigare skrivit om Lilla Augustpriset som vänder sig till äldre tonåringar, idag blir det två tips för vuxna skribenter.


Vad sägs om dystopisk romance? Seraf förlag ordnar en novelltävling med just det temat. Vinnarna publiceras i en antologi. Bidraget ska vara max 50 000 tecken (inklusive blanksteg) och inskickat senat 1 november. Läs mer här.

Om du hellre skriver för barn och lite längre kanske Bonnier Carlsens manustävling passar bättre. De har just nu en tävling där manuset ska ha målgruppen 7-12 år. Genren är valfri och det vinnande bidraget kommer, förutom en summa på 100 000 kronor, bli utgivet hösten 2020. Det finns även ett andra- och tredjepris på 25 000 kronor var. Deadline för detta är 3 januari. Juryn består av bland annat av barn, en regissör, en barnbokhandlare, en ljudboksredaktör och en förläggare.

Svar om kursen "Bilderboken i teori och praktik"

Jag undrade om ni vill veta mer om den kurs jag läser, och fick därmed några frågor jag tänkte svara på idag.

Hur är upplägget?
Redan vid kursstart i mitten av januari fick vi alla uppgifter, inklusive hänvisningar till kurslitteratur och skönlitteratur, om alla de uppgifter vi skulle göra. Vi jobbar med varje uppgift i cirka två veckor. Vi gör och redovisar alltså en uppgift i taget, men det är fritt att börja med nästa så fort en vill. På vissa uppgifter har vi kommenterat varandras arbete, en uppgift var diskussionsuppgifter i olika grupper. Sista uppgiften är ett paper, alltså ett lite större arbete.

Har ni seminarier över nätet?
Vi har haft 3-5 (beroende på val av uppgift) inspelade föreläsningar på nätet, som vi har kunnat titta på när vi vill. Det har varit smidigt, eftersom jag jobbat mycket under tiden. Kursen är därmed helt på distans, inga fysiska träffar, bara eget arbete, men med diskussioner som drivits framåt när studenterna haft tid.

Är denna sista uppgift den enda ni examineras på?
Vi har haft flera inlämningar under terminen och får betyg på alla de uppgifter vi gör, inklusive de diskussioner vi haft. Ibland har det handlat om betygen U-VG, ibland bara om U eller G.

Sofies skrivtips: miljön

Det här är nionde inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten  Sofie skriver.

En del älskar att läsa miljöbeskrivningar som sträcker sig över flera sidor. Sådana är vanliga i fantasyböcker, och just där passar de extra bra. Inte sällan utspelar sig fantasyböcker i nyuppfunna världar. De har oftast inslag av sådant vi känner till, kanske en skog eller en stad, men de som lever där kanske vi aldrig har sett, eller så finns det okända apparater, speciellt byggda hus eller kanske en portal till en annan värld. Om du skriver en fantasybok måste du tänka extra på hur du beskriver miljön. Du kanske har en klar bild framför dig när du skriver, men tänk på att din läsare förmodligen inte ser det du ser.

Miljö handlar om plats och tid. Om din story utspelar sig i ett slott på 1700-talet behöver du förmodligen göra mer research än om den utspelar sig i ett klassrum på 2010-talet. Klassrummet behöver du inte beskriva så noga. De flesta får en känsla så fort ordet nämns, och den känslan ligger förmodligen ganska nära den känsla du vill få fram. Men i din påhittade värld är det (än så länge?) bara du som vet hur det ser ut.

Även här handlar det ofta om research. Ska du skriva om en teaterlektion? Följ med på en. Hur är stämningen? Vilka dofter känner du? Vad händer? Vilka speciella ord och meningar används? Använd alla sinnen när du beskriver.

När det gäller att beskriva personer kan små ledtrådar hjälpa till att förklara hur hen är. Tänk dig att en person har en barnsko på sitt rum, en hög med böcker bredvid sängen, en vissen kaktus i fönstret, en tom garderob eller en grill i badrummet. Vad kan det säga om personen?

Det var några små tips från mig. Kanske kommer du på fler? Slutligen, en tweet från Alex Haridi:

Sofies skrivtips: författare om att skriva

Det här är det åttonde inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg samlas under etiketten Sofie skriver.

Många författare bloggar eller pratar/skriver om sitt skrivande på annat sätt. Här är några tips som kan inspirera:
* Johanna Thydell har gjort en författarskola i 10 videor. Där pratar hon bland annat om hur man börjar, olika arbetsmetoder, språk, dialog och förlag.
* Lisa Bjärbo skriver en del om sitt skrivande på sin blogg. Kolla här.
* Mårten Melin har spelat in en video där han pratar om sitt skrivande. På sin hemsida skriver han svar på några vanliga frågor om skrivande.

Sofies skrivtips: intervju med Mattias Edvardsson

Det har blivit dags för en andra författarintervju i skrivtipsserien. Denna gång är det Mattias Edvardsson som fått svara på frågor.

Jag vill skriva en bok. Jag vet ungefär vad den ska handla om, jag har börjat lära känna huvudpersonen. Vad ska jag göra nu?
Jag tror att det är viktigt att du gör det som passar just dig bäst. Det är stor skillnad på hur mycket förarbete och planering olika författare gör. Jag har själv testat att göra tidslinjer, omfattande karaktärsbeskrivningar och detaljerade synopsis, men kommit framtill att jag skriver bäst utan allt det där. Jag tröttnar helt enkelt om jag inte får komma igång och skriva. För mig räcker det att huvuddragen i berättelsen finns. Jag behöver ett skelett,men inte mer än så. Sedan skriver jag mig fram och låter berättelsen ta form längs vägen.Det innebär förstås att det blir en hel del omskrivningar och efterarbete, men det är det sätt som fungerar bäst för mig.

Vad ska jag göra om jag kör fast?
Eller kanske snarare: när du kör fast. För det får du räkna med att göra. Jag skulle råda dig att snabbt komma vidare. Det gäller att hitta en lösning, någonting som för berättelsen vidare. Det är inte säkert att det blir den bästa lösningen på första försöket, men det gör ingenting. Det viktiga är att du kommer vidare. Skulle du hitta en bättre lösning i ett senare skede kan du alltid ändra.

Hur vet jag att jag är redo att skicka in manuset till ett förlag?
Du blir aldrig färdig. Man kan bearbeta en berättelse i oändlighet – vilket jag tror att många också gör. Något av det svåraste med att skriva en roman är att det kräver ungefär lika mycket tålamod och uthållighet som förmåga att avsluta och sätta punkt. Mitt bästa tips är nog att ta del av ett pålitligt proffs som kan lektörsläsa och vägleda dig.

Vad inspirerar dig att skriva?
Egentligen är det nog två saker. Dels är det berättelserna. Jag har alltid haft så kallad livlig fantasi och älskat berättelser av olika slag. Dels är det orden. Jag älskar vackert språk och vassa formuleringar.

I korta drag, hur gick det till när ditt första manus blev antaget?
Jag skrev råmanuset till Stå ut under ett drygt halvår. När jag kände mig tillräckligt klarskickade jag det till Lisa Bjärbo som lektörsläste. Jag visste att Lisa hade full koll på ungdomsböcker och litade helt och hållet på hennes omdöme. Sedan arbetade jag om texten i några månader och skickade iväg manuset till alla stora och mellanstora b&u-förlag. Efter ganska exakt fem veckor fick jag svar. ”Problemet” – ett riktigt lyxproblem –var att tre olika förlag hörde av sig samma vecka. Det första ville att jag skulle skriva ut en karaktär ur boken, det andra ville vänta till efter sommaren med att skriva kontrakt. Det tredje var eld och lågor och ville skicka kontraktet samma dag. Så fick det bli.

Har du någon bok som inspirerat dig i ditt skrivande?
Varje bok jag läser inspirerar mig på ett eller annat sätt. Vill man skriva är jag övertygad om att man måste läsa mycket. Passa på att studera hantverket hos andra författare. De senaste veckorna har jag bland annat inspirerats av Christina Lindström, Elin Cullhed och Anna Ahlund. Rekommenderar alla tre!

Sofies skrivtips: böcker om skrivande

Det här är sjätte inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten Sofie skriver.

Något som kan inspirera mig mycket att börja skriva, är att läsa om andra som skriver om sitt skrivande. Det finns mängder med böcker om hur du kan skriva. Här är några som inspirerat mig:

* Det gränslösaste äventyret - Astrid Lindgren. Författaren skriver bland annat om läshunger och vad som kännetecknar en bra bok. Riktar sig främst till barn- och ungdomsförfattare, men har en del att säga till de som riktar sig till en äldre publik också.
* Så skriver du för unga - Ylva Carlsdotter Wallin. En bok som tar upp mycket genom hela skrivprocessen, från genreval och idé, via research, skrivtorka och stilknep, till hur du säljer in ditt manus. Innehåller även intervjuer med barn- och ungdomsboksförfattare.
* Skriva barnbok - Annika J. Nasiell. En behändig kortversion av ovanstående bok, skulle jag vilja säga.

Utöver dessa har jag hört mycket gott om, men inte läst:
* Så gör jag: konsten att skriva - Bodil Malmsten
* Att skriva - Stephen King
* Tre enkla regler finns inte: en romanskola - Elisabeth Norin. Denna bok används på många skrivarutbildningar
* Kom igång & skriv! ett 12-veckorsprogram - Johanna Wistrand

Har du fler förslag på böcker om skrivande?

Sofies skrivtips: lär känna dina karaktärer

Det här är femte inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten Sofie skriver.

De karaktärer du ska skriva om ska du tillbringa en hel del tid tillsammans med. Tänk dig att du ska lära känna en helt ny person. Kanske vet du lite om hen innan, men du lär inte känna personen på fem minuter. För att få en riktigt bra bild behöver relationen tid. Det är ungefär likadant med dina karaktärer. Du kanske tror att du vet vilka de är, men under den tid du lär känna dem, kanske oväntade sidor dyker fram. De kanske gillar något du inte trodde, de kanske reagerar på ett sätt du inte väntat dig.

Låter det knäppt? Det är ju ändå du som skriver, då bestämmer väl du? Men ibland börjar karaktärerna leva sina egna liv. De kanske inte vill det du vill. Lyssna på dem. Kanske har de rätt, kanske borde de hålla tyst en stund.

Hur kan du då lära känna dina karaktärer? Du kan till exempel göra en tankekarta där du skriver upp en massa saker om dina karaktärer.
* Längd, hårfärg, skostorlek, familj, vänner, lite om bakgrunden.
* Favorit och ickefavoriter när det gäller böcker, musik, skolämne, mat, hobby, affär, utseende, vänner, film, tid på dygnet etc.
* Är hen morgon- eller kvällsmänniska? Vad bryr hen sig om?
* Hur hanterar hen sorg, saknad, glädje, en vinst i ett brädspel, hundar, vintern, jobbiga människor?  Intervjua din karaktär!
* Fundera på frågor som du skulle vilja svara på om du gjorde en enkät om dig själv, ställ samma frågor till din karaktär.
* Leta bilder. Hittar du en person med samma ögonfärg som din karaktär? En bild på karaktärens mormor? Den perfekta katten/bilen/huset/skogen etc till din bok. Gör ett kollage som kan inspirera dig när du fastnat.

Sofies skrivartips: intervju med Anna Ahlund

Om du skriver något som du skulle vilja ha publicerat, tänker jag att det kan vara bra att läsa om utgiven en författare som skriver om sitt skrivande. Därför skickade jag iväg ett gäng frågor till Anna Ahlund, som nyss debuterat med Du, bara.

Jag vill skriva en bok. Jag vet ungefär vad den ska handla om, jag har börjat lära känna huvudpersonen. Vad ska jag göra nu?
Skriv! Bara skriv på och se vad det blir! En del skriver synopsis för sina historier, alltså en plan för vad som ska hända, det funkar aldrig för mig. Jag behöver skriva berättelsen för att se vad det blir. Mitt tips är att börja där det känns roligast, med de där scenerna som poppar upp i huvudet när du tänker på vad du vill att det ska vara för typ av historia. Var inte rädd för att göra fel eller göra dåligt, du kommer ändå att vara tvungen att jobba igenom allt en massa gånger senare och kan fixa det då. Bara skriv på för att det är kul och se vad det blir. Allt eftersom kommer historien att veckla ut sig, och när du vet mer vad som ska hända kan du gå tillbaka och ändra och fylla på där det behövs.

Vad ska jag göra om jag kör fast?
Jag brukar hoppa till ett annat ställe i historien och skriva därifrån. Vissa delar av historien kan behöva väntas in för att idéerna ska få mogna, så är det nåt ställe som känns trögt för mig beror det ofta på att det inte är redo att skrivas än. Jag brukar hoppa runt rätt mycket i manuset överlag, och gillar att skriva där det känns som roligast i stunden. En annan anledning till att det går trögt för mig kan vara att jag är uttråkad, om att det jag skriver inte är tillräckligt spännande. Då har jag två taktiker: säkra kort och oväntade vändningar. Mina säkra kort är den typen av scener jag brukar tycka är roligast att skriva (hångel, fika och babblig dialog), de brukar göra att jag kommer igång och kan ta mig vidare. Om handlingen känns för förutsägbar och blir tråkig att skriva brukar jag försöka lägga in oväntade vändningar. Jag tänker ”vad är det väntade i den här situationen?” och försöker sen göra på ett annat sätt. Det kan vara stora saker i handlingen, eller små saker som kan ge lite nytt blod åt en scen. Igår skrev jag en scen där en av karaktärerna plötsligt sa ”Jag tycker att du ska göra slut med din flickvän” till en annan. Det gav dialogen en ny vändning och blev mycket roligare att skriva än det jag tänkt från början.

Hur vet jag att jag är redo att skicka in manuset till ett förlag?
Min resa med Du, bara var riktigt häftig just på den här punkten. Jag hade skrivit igenom och redigerat den några gånger, och tyckte att jag var ganska klar. Sen träffade jag mina skrivarkompisar Anna Arvidsson och Anna Jakobsson Lund, och vi bytte manus och gav respons på varandras texter. Då förstod jag att jag inte alls var klar. De anmärkte på så många saker, språkliga tics, stora dramaturgiska grejer och tempo och karaktärer. Först kändes det jobbigt att det var så mycket att fixa, men sen satte jag igång, och rätt snabbt märkte jag hur mycket bättre det blev när jag testade saker de föreslog. Aldrig har jag lärt mig så mycket på så kort tid! Att se texten med deras ögon hjälpte mig att slipa fram det som är jag i skrivandet, att få fram det jag menade så att läsaren också uppfattade det.Alla skriver och läser på olika sätt, så mitt stora tips är att hitta bra skrivarvänner och ta hjälp av varandras styrkor för att lära sig mer. Jag skrev om manuset flera gånger efter att Annorna läst, och ändrade ganska stora saker. Sammanlagt blev det arton utkast innan jag skickade manuset till förlag. När jag blev antagen fick jag beröm för att förläggarna tyckte att manuset kändes så klart, och sa att många manus d
e får in faller på att de just inte känns färdiga. Så mitt tips är att hitta skrivarvänner (till exempel i skrivargrupper på Facebook, via skrivbloggar eller Instagram) som ser på texten med nya ögon, och sen jobba igenom den så många gånger att den verkligen känns skinande innan du skickar.

Vad inspirerar dig att skriva?
Ofta är det någon känslostämning hos mig själv som får mig att tänka ”det här skulle den och den karaktären kunna känna i den och den situationen”, och sen funderar jag vidare på vad som kan ha hänt och varför någon känner så. Jag dagdrömmer rätt mycket. Småsaker i vardagen som hur en färg ser ut i ett visst ljus eller vilken känsla ett klädesplagg har brukar också leta sig in i skrivandet. Det finns så mycket som är vackert och känns magiskt i det lilla, jag inspireras av att se sånt och funderar ofta på hur jag skulle kunna skriva det.

I korta drag, hur gick det till när ditt första manus blev antaget?
Jag hade skickat manuset till flera förlag, det var sommar, och jag kollade mailen alldeles för ofta fast jag egentligen visste att det fanns risk att folk var på semester och att det skulle ta jättelång tid innan jag fick svar. När det dök upp ett mail märkt med ”Manus” efter en månad trodde jag först att det var en refus, och blev helt skakig när jag såg att det var från någon som ville träffa mig för att prata utgivning, och att denna någon jobbade på Rabén & Sjögren! Vi bokade in ett möte efter sommaren, träffades och pratade om manuset, arbetsgång, omslag och planerad utgivningstid, och sen satte arbetet igång. Tio och en halv månad efter vår första mailkontakt hade jag den tryckta boken i handen.

Har du någon bok som inspirerat dig i ditt skrivande?

Jag älskar att läsa Selma Lagerlöf, jag tycker att hon har en sån skärpa i språket. Gemensamt för flera av hennes böcker är en sorts över- hängande känsla av att det kommer att bli bra, att kärleken är som en gudomlig kraft som ser till att saker ordnar sig. Jag tycker att det är så häftigt att hon lyckats skriva fram den där hoppfullheten även när det är mörkt, det inspirerar mig väldigt. Min favoritbok heter En herrgårdssägen. Några andra favoriter för unga vuxna är Jag ger dig solen av Jandy Nelson, Fan art av Sarah Tregay och Ibland bara måste man av David Levithan. Gemensamt för dessa är att det är fina kärlekshistorier där karaktärerna är kreativa och pyssliga och skapar saker, det älskar jag att både läsa och skriva.

Sofies skrivtips: skrivövningar

Det här är tredje inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten Sofie skriver.

Ibland behöver en bara komma igång att skriva. Inte skriva på boken, utan bara skriva, skriva, skriva. Då kan det vara bra med korta skrivövningar. Det kan handla om två ord, en mening eller en sida, kanske tre. Men inget du ska bearbeta eller fundera över i dagar eller veckor. Det är mest snabba sätt att komma igång. Här är fyra tips:

* Skriva om och om igen är en bok full med bilder, ord och förslag på skrivövningar. Det är perfekt att slå upp en sida på måfå, hitta en övning och göra vad den uppmanar till.
* Anna skriver under hade förra året en julkalender med dagliga skrivövningar. Hitta dem här.
* Sören och Anders, ni vet de som skrivit om Sune och Bert, har gjort ett helt häfte med skrivövningar. Ni hittar det här.
* Ann Ljungberg är författarcoach och har satt ihop hela 200 skrivövningar i en pdf-fil som du hittar här.

Har du fler tips på skrivövningar?

Sofies skrivtips: research

Det här är andra inlägget i en serie med skrivtips. Alla inlägg kommer samlas under etiketten Sofie skriver.

Oavsett om du ska skriva om en ny värld eller om något som händer på din skola, behöver du göra research. En del har du säkert redan med dig, men annat behöver du fräscha upp minnet kring eller lära dig för första gången. Ska du skriva om en person som gillar att måla med akvarell? Då måste du testa vad som händer när vattnet möter färgen. Gillar din huvudkaraktär att odla? Sätt händerna i jorden, plantera ett frö, prata med en växt.

Den här bilden la Alex Haridi upp på sin instagram för ett tag sedan:

Det kanske är så att din karaktär inte ens har samma boksmak som du? Då har du lite att göra.

Ett annat tips är att tjuvlyssna. Är dina huvudpersoner 15 år? Sätt dig bakom ett gäng 15-åringar på bussen och lyssna på hur de pratar och vad de pratar om (utan att vara en stalker, gränsen är hårfin, författare kan vara rätt mysko ibland). Kanske kan ett samtal i en kö inspirera dig, en konversation i ett tv-program eller något dina vänner säger?

Håll ögonen öppna. Du kanske hittar en artikel i en tidning som hjälper dig fram. Kanske råkar någon i din närhet ut för något som din huvudperson råkat ut för.

Googla. Det måste vara så mycket smidigare att researcha nu än för 100 år sedan! Jag har hittat massor av bra artiklar och faktasidor kring mitt ämne. Kanske finns det böcker som liknar den du ska skriva? Läs dem. Läs dem igen. Hämta inspiration, fundera på hur du kan göra scener bättre, vad du skulle vilja hände istället.

Låt researchperioden ta tid. Det underlättar när du sedan sätter dig och skriver.

Har du fler researchtips?

Sofies skrivtips: gör synopsis över någon annans bok

Okej, nu kör vi! Sofies skrivtips är här för att ge dig inspiration, övningar och pepp inför ditt skrivande.

Jag läste någonstans (jag kommer tyvärr inte ihåg vart!) att en bra övning är att göra en synopsis över en redan skriven bok. (En synopsis är en kortfattad översikt över boken, t.ex. vad som händer när och vilka som gör vad.) Gör så här:
1. Välj en bok du gillar. Förslagsvis en i den genre du vill skriva i.
2. Läs boken och gör små anteckningar. Om du vill kan du svara på följande frågor:
   a) när och hur lär vi känna de viktigaste karaktärerna?
   b) när och hur blir vi medvetna om problematiken i boken?
   c) vad finns det för sidoberättelser?
   d) hur planterar författaren ut ledtrådar till vad som ska komma?
   e) hur förs storyn framåt? (det är förmodligen inte är action hela tiden)
   f) vad tycker du är svårt när det gäller att skriva? Fundera över hur författaren gjort med det.
   osv.

När jag läste boken skrev jag ner lite kort om vad som hände i varje kapitel. Vilka var med? Vad hände? Hur fördes berättelsen framåt? Dök något upp som jag tror har betydelse längre fram?

Jag valde faktiskt en bok jag aldrig läst. Jag missade säkert en del, men tycker ändå att jag lärde mig mycket. När det gäller min bokidé har jag haft svårt med vad som ska hända mellan scenerna när hindren problematiseras. Jag har ett tema, men jag vet inte riktigt hur karaktärerna lever när de inte stöter på problematiken. Det fick jag hjälp med när jag gjorde synopsis. Jag lärde mig mer om bra sidospår och hur man bygger upp spänning. Det kändes dessutom som om jag kom närmre karaktärerna än vad jag brukar, vilket å andra sidan kan ha med den skickliga författaren att göra.

Om du testar: återkom gärna med en kommentar om vad du tyckte om övningen och om du lärde dig något. Lycka till! :)

Skrivarworkshop i Huskvarna

De flesta inbjudningar jag får till bokrelaterade evenemang ligger sådär 30-40 mil hemifrån. Gärna på vardagsmorgnar eller -kvällar, och därmed väldigt svåra att närvara vid. Därför blev jag väldigt glad (och lyrisk och taggad och inspirerad osv) när jag såg att Lisa Bjärbo ska ha en skrivarworkshop på Huskvarna bibliotek! Hon är en av de bästa ungdomsboksförfattare jag läst och hennes böcker inspirerar mig till eget skrivande. Kan det blir bättre än att få gå på workshop med henne?

Kanske bor några av er i närheten av Huskvarna? I så fall är detta inlägg tillägnat er!

Evenemanget äger rum lördagen 14/11 klockan 9-15. Beskrivningen ser ut såhär:
Hur hittar man på en trovärdig huvudperson? Hur skriver man dialog? Och hur kommer man igång med skrivandet utan att få prestationsångest? Författare Lisa Bjärbo håller i denna skrivarworkshop för ungdomar och vuxna, där vi får prova på att skriva skönlitterära texter. Handfasta tips och tricks och praktiska övningar utlovas!

Intresserad? Läs mer här och anmäl dig, så kanske vi ses!

Hej då skrivkramp!

*Lycklig suck* För ett år sedan tänkte jag att efter kursen i littvet och kreativit skrivande ska jag skriva, skriva, skriva under sommaren 2015. Inte stor press alls! Efter att jag skickat in sista uppgiften i kursen i början av maj har jag dock haft den största skrivkrampen i mina 22 år. Det har verkligen inte gått att skriva berättelser.

Igår klagade jag och sa att jag inte hade något att göra, varpå min fästman föreslog att jag skulle skriva bok. Jag fnös och tänkte typ "lätt för dig att säga, du har ingen koll" (vilket han i och för sig inte har;) ). Men när vi gjort och ätit mat började det klia i fantasin och fingrarna, och nu vips satt jag med 13 017 nyskrivna tecken i en ny berättelse framför mig. Och det ser bra ut. Jag vågar knappt sluta skriva, men jag säger ändå: hej då skrivkramp!

Krönika: att leva någon annans liv

Det är nog ganska vanligt att ibland önska att man var någon annan. Eller någon annanstans. Bara för en timme, en dag, en vecka eller en månad. Igenkänningsfaktor på det där? Då vill jag, överraskande nog, rekommendera böcker!

Ibland när jag läser händer det att jag lever mig in så i boken att jag glömmer verkligheten. Jag kan tänka att jag är karaktären, lever hens liv med känslor, upplevelser, erfarenheter och allt vad liv nu kan innebära. Jag tänker till exempel på all den motion jag fått genom böcker. Till exempel genom att simma med Miranda i Flyt som en fjäril, stick som ett bi eller att springa och spela fotboll med Bridget i Systrar i jeans. Med gott humör och detta i tankarna ger jag mig själv ut i motionsspåren och all den där braiga konditionen vara som bortblåst. Eller fast mellan boksidorna. Just det, det var inte mig boken handlade om. Det var Miranda/Bridget/någon annan.

Genom böcker har jag fått många vänner. I alla fall tills sista sidan. Då är det så att de lever vidare sina liv inuti boken, och jag får inte vara med mer. Taskigt! Jag minns när jag läste Tänk om det där är jag för fem år sedan. Jag slukade boken, grät, log och kände alla andra känslor med huvudpersonen Agnes. Särskilt för den där killen jag tror heter Carl (?.) Det var som att jag kastades ut ur boken när jag läst ut den och insåg att jag har ett helt annat liv än Agnes. Vi är inte samma person. Trots att det känts så genom hela boken.

Ibland blir andra drabbade av mitt lässlukande. Ibland genom att jag får nya idéer som folk kan tycka om. Ibland genom att jag beter mig ganska konstigt. Fråga min fästman. Jag läste precis Fangirl, och blev avbruten vid ett tillfälle då berättaren Cath är rätt nere, delvis på grund av struliga relationer. Jag råkade ta med mig denna känsla ut ur boken, och ville knappt prata med min fästman, jag var bara sur. Han förstod ingenting (han är en sån där som inte gillar att läsa. Konstigt, jag vet!). En stund senare fick jag fortsätta läsa, och nästa gång jag blev avbruten var jag strålande glad och hoppade runt i huset, eftersom Cath var på väldigt bra humör. Jag insåg att en förklaring var på sin plats. Jag levde mig in så i berättelsen att jag levde den. Det här med att leva sig in i böcker kan alltså bli ganska problematiskt.

Jag skulle kunna ge en rad fler exempel, och jag tror du kan komma på fler. Särskilt saker som har med övernaturligheter att göra. Vem skulle inte vilja kunna trolla, flyga eller läsa tankar ibland? Vem kan inte komma på en karaktär som hen skulle vilja träffa, kyssa eller slå ner? Yes, listan kan göras lång. Känner du igen dig i det här? Vilka böcker har du levt dig in i?

Månadens studielitteratur

Nu har min kurs i litteraturvetenskap och kreativt skrivande äntligen dragit igång på riktigt! Böckerna ovan ingår i första månadens studier. Det handlar mycket om att beskriva karaktärer och fundera kring berättarperspektiv. När ska en skriva i jag-form? När är det bättre med tredjeperson? Ja, det är sådant jag funderar över en hel del nu, särskilt när jag gör de spännande skrivuppgifterna!

Dags att möta andra för vilka de är

Frida uppmanade oss i sitt bloggmaraton att med hjälp av en bok beskriva oss, vad vi tänker på eller något liknande. Jag valde en boktitel:

Det kommer ständigt rapporter om hur dåligt vi mår. Jag tog jobbet som ungdomsledare för att försöka hjälpa de unga det skrivs om i rapporterna. De som mår dåligt, som tycker livet skaver och att ingen ser eller lyssnar. Jag vill plåstra om. Jag vill finnas där. Inte för att jag är "någon speciell", utan för att jag vet hur viktigt det är med någon som lyssnar, någon som ser, lyssnar och kramar om. Om fler mår dåligt måste vi vara fler som hjälper.

Många gånger får du höra att du duger som du är. Detta har tyvärr inte fått genomslag i hela samhället. Jag tänker på reklam och de som tror att de mår bra av att hacka ner på andra. Vi fastnar så lätt i dåliga tankar. Tankar som säger att jag är fel, jag duger ingenting till. Det finns så många som är bättre än jag på det jag gör, så varför tror jag att jag klarar detta? Förhoppningsvis känner du inte igen dig. Troligtvis gör du ändå det.

Vi måste kunna känna att vi är accepterade för dem vi är. Vi måste kunna acceptera andra omkring oss för dem de är. Hade det varit meningen att alla skulle vara det några kalla "perfekta", skulle det ha varit så. Nu är vi dock skapade unika, värdefulla var och en. Med gåvor, talanger och ett sätt att vara. Det är inte meningen att alla ska omstöpas i samma form. Alla ska inte vara supersociala, bäst på tv-serier, politikexperter eller dietfanatiker. En del ska vara det, men inte alla. Vi är olika, men lika värdefulla. Detta måste få en större genomslagskraft i samhället!

Möt mig som jag är. Det är så jobbigt att vara någon annan. Det tar så mycket energi som kan läggas på annat. Det är mycket lättare att vara den jag verkligen är och vill vara, istället för den jag tror att andra vill att jag ska vara.

"Möt mig som jag är." Det ska alla kunna säga och bli respekterade för.

Jag vill uppmana er att våga ge plats för dem människor i din omgivning är. Möt dem som de är, och förhoppningsvis kommer de möta dig som den du är. På så sätt kan vi skapa en positiv stämning i samhället. En stämning som gör att rapporterna om psykisk ohälsa minskar, att människor vågar vara dem de verkligen är. Det är jag övertygad om att vi alla kan vinna på.

Det gränslösaste äventyret - Astrid Lindgren

Det gränslösaste äventyret. Om böcker, läsning och att skriva för barn. av Astrid Lindgren

Detta är en samling texter om att skriva för barn. Författaren till dessa är barnboksförfattarnas barnboksförfattare: Astrid Lindgren!

Jag läser denna bok som en del i min litteraturventenskapskurs, och, oj, vad den inspirerar! Här finns en mängd härliga citat som gjorde att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken för att gå och skriva av mig alla idéer till barnböcker som poppade upp. En perfekt bok till min kurs, skulle jag vilja säga. Och även till alla andra som är intresserade av att skriva för barn. Särskilt för barn, men även till andra också. Det handlar inte om "10 tips för att skriva den perfekta barnboken", för Lindgrens enda tips för att skriva en barnbok är att den ska vara bra. Efter att ha läst boken inser jag dock att hon ger långt mer än 10 tips, och de tipsen jag fått känns väldigt viktiga.

Texterna är hämtade ur tidskrifter och brev från många årtionde. En del överlappar varandra, men det viktigaste att nämn är att Lindgren verkade vara, och är, en otroligt härlig och inspirerande person. I sina texter framhäver hon ständigt hur viktig barnlitteraturen är. Hon gör den till något alldeles speciellt, skimrande, magiskt, vackert. Men ändå utan att försköna det till oöverkomligt. Hon framhäver även att barn behöver bra litteratur likaväl som vuxna, även om hon själv var gamla när hon skrev några av texterna.

Denna bok rekommenderas till de som vill skriva. Särskilt barnlitteratur. Är du en av dem har du en guldgruva framför dig!

Första meningen: Astrid Lindgren hade ett livslångt kärleksförhållande med litteraturen.
Antal sidor: 134
Förlag: Eriksson & Lindgren
Utgivningsår: 2007

Litteraturvetenskap och kreativt skrivande

Litteraturvetenskap. Kreativt skrivande. Barn. Ungdom. Jag vet inte om det går att få till en bättre kombination på en kurs. En ännu bättre grej är att jag ska gå denna kurs det kommande läsåret, det ska bli så roligt! :D

Jag tänkte att ni skulle få följa med under denna resas gång. Jag har fått ett gediget lässchema med mängder av barn- och ungdomslitteratur. Eftersom jag recenserar allt jag läser kommer även de böcker jag läser i kursen att dyka upp här. Första inlämningen ska vara inne i mitten av september och innefattar fyra uppgifter. Till litteraturuppgifterna hör Boken om allting av Guus Kuijer och Det gränslösaste äventyret av Astrid Lindgren. Så, dags att börja läsa och skriva! :)

Festivalbloggning

Sedan i april bloggar jag för Gullbrannafestivalen som äger rum 3-6 juli. I går samlades jag och 300-350 andra creware för att förbereda festivalen. Jag ska fortsätta blogga om festivalen och allt som händer. Här hittar du bloggen.

Under denna tid blir det inget bloggande här. Vi ses nästa vecka istället!