En stor vän

av Babak Saberi och Mehrdad Zaeri

En liten kråka flyger hem till sin mamma och berättar glatt att hon äntligen hittat en vän. Mamman tittar ut från boet och får se att - himmel och pannkaka! - det är inte alls vad hon väntat sig, någon i ungens storlek, inte ens i närheten...

En fin bok om glädjen i att ha en vän och om att se olikheter som något positivt eller att se dem som lika fast ur olika perspektiv. Vi möter en något uppgiven mamma som gärna hade sett att hennes unge träffat en vän i sin egen storlek. Hon försöker få ungen att se alla hinder som kan uppstå i vänskapen, men den lilla kråkan är så glad i sin nya vän att inget mamman säger kan få kråkan att ändra sig. Om du vecklar ut bokens omslag får du en ledtråd till vad det är för vän kråkan hittat.

En härligt hoppfull bok som kan kräva åtminstone en omläsning för att få med sig mer av berättelsen och illustrationerna. Färgvalet är begränsat till svart, vitt, grått och lite blågrönt. Jag tänkte på bland annat Lejoparden som har samma tema och med en story som rör sig bland djur.

Bokskaparparet kommer från Iran och originaltexten är skriven på farsi. Jag gissar att det är originaltexten som återfinns längst bak i boken, men jag hade gärna sett den bredvid den svenska texten i boken.

Första meningen: En dag flög den lilla kråkan hem och berättade glatt: "Mamma, nu har jag äntligen hittat en kompis! Titta, han står nedanför vårt bo."
Antal sidor: 30
Förlag: Hjulet, 2017
Översättare: Shekufe Tadaypni Heiberg och Ulla Forsén

Björnbärstrollet och den gula näbben

Björnbärstrollet och den gula näbben av Feridun Oral.

Det är vinter och Björnbärstrollet är på vandring genom skogen. Där finns ett gammalt träd som trots snön har kvar alla sina gröna blad. Det är för att skydda en liten fågel som missat när flocken drog till varmare breddgrader. Kan Björnbärstrollet hjälpa den lilla fågeln?

En söt berättelse som lyfts av fantastiskt fina illustrationer. Här visas hur viktigt det är med vänner och att vi alla kan hjälpa till på vårt egna sätt. Tillsammans, men olika gåvor, kan vi göra livet lättare för andra och när vi gör det fylls våra liv på med glädje och mening. I början utspelar sig boken under vintern men snart övergår det till stormig och sedan grönskande vår. Därför passar den bra både som högläsningssaga och för att prata om årstidernas skiftningar. Eller om du vill läsa en bilderbok från Turkiet.

Första meningen: En kall och snöig vinterdag vandrade Björnbärstrollet omkring i skogen.
Antal sidor: 36 
Förlag: Storge förlag, 2019
Originaltitel: Bögürtlen Cini ve Sari Gaga, 2019
Översättare: från turkiska av Hamid Özyurt

Tisdagstrion: Asien

Det har blivit dags för en ny tisdagstrio som denna gång vill ha tips på böcker om Asien. Jag är inte jättebevandrad men har lät böcker från 11 (av 46) asiatiska länder i alla fall. Fler tips hittar du under fliken Jorden runt.

1. Khaled Hosseini kommer från Afghanistan och har skrivit bland annat Flyga drake som jag tror många av er läst. Annars - boktips!

2. Böcker från Nordkorea är ganska ovanligt, i alla fall om du vill ha en ärlig berättelse. Eunsun Kim lyckades fly från det instängda landet och har publicerat sin biografi Nordkorea: nio år på flykt från helvetet. En riktigt intressant bok.

3. Vår älskade av Kamila Shamsie (Pakistan) fick en hel del uppmärksamhet förra året. Påminner gärna er som missade henne då att läsa henne nu.

Som en bonus ger jag er den unga flickan Bana Alabeds biografi Hallå värden! där hon berättar inifrån ett Syrien som bombades och stängdes allt mer.

Pachinko

av Min Jin Lee

Korea, 1911. I en liten fiskeby får ett par föräldrar äntligen sitt barn, Sunja. När hon blir gravid med en redan gift yakusa blir allt genast komplicerat. Snart dycker dock den tuberkulosdrabbade Isak upp med erbjudandet att gifta sig med Sunja, ta barnet till sitt och ta med dem till Japan. Det blir början på en ny kamp för överlevnad med ett stort behov av att anpassa sig till den nya vardagen. Genom fyra generationer följer vi Koreas och Japans utveckling genom krig, men framför allt människor i nya tider, vardagar och med nya värderingar.

Med tanke på bokens tjocklek hade jag förmodligen inte tagit upp den i första taget om den inte nominerats till Årets bok 2019 och valts ut till Johannas bokklubb (vilken tyvärr blev inställd). Som tur var läste jag - i sakta tempo för att ta kunna ta till mig så mycket som möjligt - och gillade den! Boken tar med läsaren till en del av världen och en tid som i alla fall jag är rätt obekanta med. Vi följer en kamp för att klara av dagen och ett ansvar i flera generationer för att kunna sätta mat på bordet varje dag. Mitt i denna strävan - som är obekant min egen vardag - finns stulna stunder för kärlek och välbehövliga samtal med vänner. Sunja är till en början en rätt anonym och tystlåten person. Snart märker vi att hon står vid sina värderingar, men när livet blir krångligt inser hon att hon behöver vika för en del av det hon tror på. Jag gillar hennes styrka men även sårbarheten som ibland blir oundviklig när hon sätter familjen först. Det är en intressant, plågsam och fin historia.

Det är spännande att läsa om de olika generationerna, om hur värderingar ändras och hur människorna växer i sig själva och sin plats i familjen. Liksom andra berättelser som sträcker sig över många årtionde blir det i slutet av boken ganska svårt att hålla isär alla karaktärer. Bortsett från det är Pachinko en riktigt bra bok som mycket väl skulle kunna kamma hem priset som Årets bok. Det baserar jag på en riktigt bra berättad historia, intressanta karaktärer, historia från en (för mig) okänd del och tid av världen, en kärlek till berättandet och längtan efter att sprida människohistorier vidare. Rekommenderas!

Första meningen: Historien har svikit oss, men det spelar ingen roll. 
Antal sidor: 526
Förlag: Polaris, 2018
Originaltitel: Pachinko, 2017 
Översättare: Lars Ahlström
vilken

Flätan

av Laetitia Colombani

I Indien bor Smita med sin man och deras dotter. Smita drömmer om att komma bort från det förutbestämda kastsystemet och idén med ärvda yrken. Hon drömmer om att hennes dotter ska få gå i skolan. I Italien måste Giulia plötsligt ta över familjens ateljé efter att hennes pappa hastigt blivit sjuk. Hon inser snabbt att det finns hemligheter som kan få hemska konsekvenser för företaget. I Kanada arbetar den ensamstående trebarnsmamman Sarah nästan dygnet runt och är på väg ännu högre upp i företagets hierarki. När hon drabbas av cancer blir förhållandena plötsligt helt annorlunda.

Tanken med tre kvinnors olika perspektiv från  tre olika kontinent är lockande. Berättelsen har en hel del intressant, så som kastsystem, gamla familjeföretag och kampen för karriär och familjeliv. Det där får vi dock bara små delar av, för de tre kvinnorna tar alla snabba, förutsägbara beslut och boken tar slut mycket snabbt och efterlämnar sig ett "jaha" hos mig. Kvinnorna är intressanta, det är spännande att jämföra deras vardag, hur tron spelar roll eller inte, vad de upplever, hur de blir behandlade och hanterar dagliga händelser. Det skulle kunna bli riktigt bra men boken är alldeles för kort och förutsägbar. Det finns inte så mycket plats för funderingar eller de dilemman som dyker upp. Saker bara händer. Jag tror att Flätan hade kunnat bli mycket mer. Om du vill ha en snabb berättelse med lite djup men med ett snabbt uppgörande kan jag ändå rekommendera boken.

Första meningen: Det här är början på en berättelse.
Antal sidor: 224 
Förlag: Sekwa, 2017
Originaltitel: La tresse, 2017

Översättare: Lotta Riad

Den första julen

av Anders och Birgitta Johansson

När Leva flyr från rövarna hon levt med, hamnar hon i Betlehem. Det känns som att något särskilt är på väg att hända, någon med Messias, men Lea vet inte om hon kan tro på det. Det blir en spännande månad för Lea, och mycket förändras. Kommer Lea någonsin få se sin pappa igen? Vad ska hon göra när hon inte kan vara med rövarna längre? Och vad är det egentligen som är på väg att hända?

När jag gick i låg- och mellanstadiet gjorde vi alltid varsin ljuslykta inför jul, och i december tände vi dem varje morgon, samtidigt som vår lärare läste för oss. Ett år (eller kanske flera?) lyssnade vi på Den första julen. När jag hittade boken på loppis fylldes jag av nostalgi och plockade med mig den hem och läste i december förra året.

Den var bättre då, när jag var i rätt målgrupp och hörde den första gången. Ibland känns den långsam och tillrättalagd. Däremot får den med mycket, både människor i olika klasser, stjärntydare, Lucia, hedrar och de andra kring Messias födelse. Boken ger en bra inblick i den första julen, samtidigt som den väver in en spännande fiktiv berättelse. Jag tyckte det var mysigt att läsa ett kapitel varje dag fram till jul, och tror att det blir ännu bättre vid högläsning för någon i den tänkta målgruppen.

Första meningen: Det här är berättelsen om vad som hände i Israels land för länge sedan.
Antal sidor: 189
Förlag: Libris, 2000

Ensam

av Guo Jing

Guo Jing växte upp under 1980-talets ettbarnspolitik i Kina. Det innebar många ensamma dagar och stunder då fantasin var den enda och bästa vännen. Detta ligger till grund för Jings ordlösa berättelse om en flicka som ska bege sig till mormor, men som somnar på bussen och hamnar någon helt annanstans.

Illustrationerna håller en mörkare sepiaton, på väg mot svartvitt, och har mjuka drag. Vi ser hur fluffiga och mjuka de vita molnen är och kärleken som djuren visar. Samtidigt lyckas färgvalet förmedla både vemod och hopp genom berättelsens skiftningar. Jag gillar att bilderna får berätta, och tänker att det gör att boken kan få flera olika berättelser. Vad händer enligt en vuxen? Vad händer enligt ett barn? Vad ser de som tittar på bilderna?

Jag tyckte boken var lite långt (112 sidor), med tanke på att den krävde en sammanhållande läsning (det fanns inga tydliga indelningar i berättelsen). Det tröttade ut mig lite, eftersom jag är betydligt mer van att läsa text än bilder. Å andra sidan gillade jag att "träna" mitt bildläsande, och Jing har skapat en mycket fin berättelse.

Antal sidor: 112
Förlag: Chinlit, 2015
Originaltitel: The Only Child, 2015

Godnattsagar för rebelltjejer 2

av Elena Favilli och Francesca Cavallo
Recensionsexemplar från förlaget.

Musiker, geologer, graffitikonstnärer, zoologer, flygpionjärer, vältalare... Från många av jordens länder samlas porträtt av kvinnor som gjort stora saker, men drunknat i någon slags utvalsflod när historieböckerna skrevs. Nu får de en ny chans.

Efter succén med Godnattsagor för rebelltjejer har Favilli och Cavallo samlat ännu fler kvinnoporträtt i denna uppföljare. En del namn känner jag till, medan jag lärt mig mycket om många fler. Till denna bok ska jag gå när jag vill ha snabb kunskap om unika kvinnor.

Texterna är lättillgängliga, korta och informativa. De vänder sig till både barn och vuxna, vilket kan skapa gemenskap kring läsningen. Kvinnorna som porträtteras är i olika åldrar, från olika tider och länder, kulturer och religioner. Det de har gemensamt är att de inte gav upp, att de kämpade för det de brann för och att de förändrade världen lite grann på sitt eget sätt. Det är en härlig blandning och stor representation. Varje kvinna är illustrerad och eftersom illustratörerna är många och från många olika delar av världen, samlas skiftande tekniker och stilar till en härlig idolsamling.

Det här är boken för den som inte vill bli hindrad i sina drömmar på grund av kön, klass, religion, egenskaper, intresse eller något annat. En perfekt inspirationskälla för att våga drömma stort och drömma vidare. Och så levererar den stor mängder girlpower, såklart.

Första meningen: Kära rebeller!
Antal sidor: 212
Förlag: Bokförlaget Max Ström
Originaltitel: Good night stories for rebel girls 2, 2017
Översättare: Åsa Jonason

Det blå mellan himmel och hav

av Susan Abulhawa

Sedan ett granatanfall är Khaled så svårt traumatiserad att han bara kan tala med omvärlden genom blinkningar. Hans berättelse börjar dock mycket tidigare än så, nämligen hos hans morfars mor. På något sätt var Khaled med redan då. Han berättar om ett liv i flyktingläger och hur släkten spridits över världen, om levnadsöden och om hur släktbanden aldrig verkar brista.

Susan Abulhawas debuterade med succén Morgon i Jenin. Jag gillade den och ville gärna läsa mer av henne, men jag hade svårt att komma in Det blå mellan himmel och hav. Varje kapitel börjar med att Khaled berättar, för att sedan lämna över där föregående kapitel slutade berätta om den aktuella generationen. Kanske berodde min tveksamhet på det olustiga i att Khaled var med ända från början, många årtionden innan han föddes. Även om det fanns vissa fina detaljer med det, så tyckte jag det mest störde historien och tappade mitt intresse. Jag hade hellre läst om personerna utan Khaleds inblick. Jag tänkte ge upp boken (vilket jag sällan gör), men började lyssna på ljudversionen av den, vilket gjorde mig mer nyfiken. Det gjorde att jag läste ut boken, men boken levde inte upp till mina förväntningar.

Om vi tar bort det där med Khaled i dåtid, finns det flera fina porträtt av människor, det är Abulhawa bra på! Vi kommer nära några olika generationer utan att det blir rörigt (okej, i slutet är det lite väl många namn att hålla kolla på), och deras upplevelser skiftar. Det finns många starka kvinnor bland karaktärerna, vilket jag gillar. De starka familjebanden är inspirerande, med lite mer sådant i Sverige skulle färre känna sig ensamma. Samtidigt skildras konflikten i Palestina och Israel, med riktning för Palestina.

Det blå mellan himmel och hav har flera intressanta karaktärer och livsöden som jag uppskattade att läsa om. Tyvärr blev olusten för det där med Khaled något som störde mig och gav en tråkig nja-känsla för läsupplevelsen.

Första meningen: Av alla saker som försvann var det Kinderäggen jag saknade mest.
Antal sidor: 352
Förlag: Norstedts, 2015
Originaltitel: The Blue Between Water and Sky, 2015
Översättare: Annika H. Löfvendahl och Jan Hultman

Den osynliga flickan

av Deborah Ellis

Parvana bor ihop med sina föräldrar och tre syskon i ett litet rum. Tidigare bodde de ganska fint och flickorna har gått i skola, men med talibanernas regim blir livet allt svårare. När Parvanas pappa förs bort måste Parvana klä ut sig till pojke för att kunna försörja familjen; kvinnor får nämligen inte gå ut utan en manlig släkting.

Deborah Ellis tillbringade några månader i afghanska flyktingläger i Ryssland och Pakistan innan hon skrev den här boken. Med den erfarenheten i bagaget för hon fram ett trovärdigt och lättillgängligt porträtt av en ung tjej som tvingas in i en situation inget barn borde få uppleva. Hon tvingas från skolan till arbete och den farliga uppgiften att klä ut sig till pojke för att kunna försörja familjen. Samtidigt är det hemskt att läsa om kvinnorna som tvingas stanna inne, hur deras muskler förtvinas eftersom de inte har någonstans att röra sig. De vill verkligen göra något för samhället, men någon har bestämt att de som ser ut som kvinnor ska begränsas och förnedras.

Med talibaner i gathörnen och nyheter som sprids från person till person ligger det ett ständigt hot över handlingen. Jag är flera gånger beredd på att bli överraskade eller skrämd, men blir sällan det. Jag hade gärna läst lite mer action, men å andra sidan ska boken vara baserad på verkliga händelser, och det Parvana upplever önskar jag inget barn.

Jag har för mig att jag, eller någon lärare, läste den här när jag gick i mellanstadiet. Jag tycker boken är bra läsning för barn som behöver vidga sin världsbild och lära sig mer om omständigheterna i vår värld. Det handlar om barn som lika gärna hade kunnat vara någon vi känner, och jag tror boken kan skapa medlidande och förståelse. Den osynliga flickan är den första delen i en trilogi. Jag är tveksam till att läsa vidare, men minns att jag gillade serien när jag var i rätt åldersgrupp. Boken passar mycket bra för högläsning.

Första meningen: "Jag kan läsa det där brevet lika bra som pappa", viskade Parvana in i vecken på slöjan hon bar kring huvudet.
Antal sidor: 158
Förlag: En bok för alla, 2012
Originaltitel: The Breadwinner, 2000 
Översättare: Helena Ridelberg

Hallå världen!

av Bana Alabed. Recex från förlaget.

Bana bor i den syriska staden Aleppo. När kriget kommer närmre blir livet allt mer osäkert och många tvingas på flykt. Bana och hennes familj stannar kvar länge och Bana vill gärna berätta vad de är med om. Hon börjar twittra och får kontakt med världen genom #StandWithAleppo. Det här är boken hon själv skrivit om hur det är att leva mitt i ett krig.

Kriget kom till Aleppo ganska tidigt i Banas liv. Hon börjar med att berätta om hur det var innan, om skolor och arbete och vardagliga självklarheter. Hon fortsätter att berätta om begränsningar, om bomber som faller allt oftare, om skyddsrum och hur allt till slut blir ohållbart. Hon berättar om rädsla, förtvivlan och stor brutalitet, men också om kärleken i den stora familjen och om hur hopp och mod väcks. Genom att börja twittra fick fler upp ögonen för vad som hände i den belägrade staden. Bana är så cool! Så ung, men ändå med stora förväntningar på världen och en vilja att göra skillnad.

Krig långt bort från trygga Sverige är svåra att förstå, även om vi kan se bilder från dem på tv och i tidningar nästan varje dag. Cirka 5,5 miljoner barn är på flykt i världen idag. Genom att berätta sitt vittnesbörd har Bana hjälpt mig att förstå lite mer om hur det är att leva i ett krig, gett mig mer medlidande och empati. Hennes ord talar till djupet av mig, men även de fotografier som finns i boken. Där blandas lyckliga stunder med familjen med skräckfyllda scenarier när gatan utanför huset förvandlats efter ett bombanfall. Det är fruktansvärt att oskyldiga människor, och särskilt barn, är med om sådant här och börjar se det som sin vardag!

Bana ger röst åt dem som ofta glöms bort i konflikter: barnen. Hon är modig och en stor förebild. Med sin bok vänder hon sig till barn i sin egen ålder (cirka 9-12) för att berätta vad hon varit med om, och jag tror att läsare kan inspireras att hjälpa till på sitt håll, samtidigt som de får en inblick i att livet för barn i vår värld kan vara väldigt olika. Boken passar egentligen för alla åldrar över den tänkta, jag tyckte mycket om den och rekommenderar den gärna vidare. Heja dig, Bana! Med barn som du finns det hopp om framtiden!

Första meningen: Jag är så glad att jag fick skriva en bok, för jag älskar böcker och jag älskar att läsa.
Antal sidor: 238 
Förlag: Libris förlag, 2018 (recex)
Originaltitel: A Syrian Girl´s Story of War and Plea for Peace, 2017
Översättare: Maria Store

Ru

av Kim Thúy
"Jag berättade de här anekdoterna för Pascal för att bevara minnet av en bit av historien som aldrig kommer att beredas plats i klassrummen."                                                                                          sida 47

Från ett upprorsdrabbat Vietnamn över haven till Kanada följer läsaren Nguyen An Tinh. Från det att hon är barn till dess att hon själv försöker uppfostra sina barn och förstå vad hennes familj och släkt gjort för henne.

Genom att snyggt väva ihop och kryssa mellan de korta kapitlen låter författaren oss följa fragment från stora delar av huvudpersonens och sitt eget liv. För mig som inte vet så mycket om Vietnamns historia var det ibland svårt att förstå vad som hände, men med hjälp av anekdoterna får jag, liksom sonen Pascal, del av en bit av historien.

Jag uppskattar att fragmenten inte är tillrättalagda, utan berättar precis hur det var. Att barnens perspektiv får uppmärksamhet och plats, liksom de vuxnas får det. Kanske gick mycket av berättelsen över huvudet på mig, kanske läste jag för snabbt, för jag har svårt att beskriva så här i efterhand. Det skulle kunna sluta i ett "lagom" betyg, men något fick mig ändå att uppskatta den mer. Det kan bero på ärligheten, en annan synvinkel än den västerländska och att få ta del av en ny bit av historien. Thúy skriver med inlevelse och kärlek till orden, och det räcker långt.

Första meningen: Jag kom till världen under Tet-offensiven några dagar in på det nya året, Apans år, när explosionerna från de långa smatterbanden som hängde utanför husen ackompanjerades av knattret från kulsprutorna.
Antal sidor: 152
Förlag: Sekwa, 2011
Originaltitel: Ru, 2009
Översättare: från franska av Marianne Tufvesson

Hon som vandrar

av Samar Yazbek

Rima vill helst bara gå, promenera, vandra iväg. Istället binder hennes mamma och bror fast henne för att ha kontroll över henne, så att hon inte ska vandra rakt in på minerat område. När kriget kommer närmre förs Rima till de otrevligaste delarna av landet, där "sådana som hon" förvaras. Hon finner trösten i böckerna och orden hon skriver, eller målar, men samtidigt försvinner de hon försöker hålla kvar, en efter en.

Genom sina böcker skildrar Samar Yazbek ett Syrien som regimen helst inte vill visa upp. På grund av det, och för sin kamp för pressfrihet och kvinnors och barns rättigheter, har hon flyttat till Frankrike.

I Hon som vandrar får vi höra Rima berätta, och hon känns inte helt stabil. Hon skriver själv om sina ostruktuerade ord, och kanske ger det trovärdighet åt berättelsen. Det är ju liksom ingen idyllisk skrivarstuga i fjällen hon skriver ifrån. Däremot fångade hon aldrig mig. Flera gånger kom jag på mig själv att tänka på annat medan jag läste, och jag hade sällan ro eller lust att gå tillbaka för att försöka hänga med. Ibland rycker det tag i mig, när kriget kommer alltför nära, men största anledning till att jag fortsatte läsa, var för att ha läst den. Tråkigt.

Det finns däremot intressanta aspekter i att läsa Rimas berättelse; om en sida av kriget och om "annorlunda" människor som samhället mest ser som besvär. Det är hemskt, tragiskt och upprörande, men ger även perspektiv på den trygghet vi har i ett land fritt från krig.

Första meningen: Jag vet inte om du har någon känsla för pappers struktur eller brukar göra som jag och låta fingrarna glida över ytan.
Antal sidor: 206
Förlag: Ordfront
Originaltitel: Al Maxha´a, 2016
Översättare: Marie Anell (från arabiska)

Barabbas

av Pär Lagerkvist

Barabbas står och ser upp mot korsen. Där hänger han som kallas Guds son, istället för Barabbas. Barabbas blev frigiven, men vem är egentligen den där mannen som hänger där istället för honom? Hela Barabbas liv blir ett evigt sökande och grubblande, och ingen verkar vilja finnas vid hans sida.

Jag har läst texterna om Jesu korsfästelse och händelserna därikring många gånger. Därför var det intressant att läsa ur någon annans "synvinkel", trots att detta är en fiktiv bok (som dock bygger en hel del på Bibelns händelser). Till skillnad från huvudpersonen tror jag att den man som hängdes på korset istället för Barabbas är Messias, men jag kan ändå känna igen mig i tvivlet och alla frågor. Trots att boken publicerades första gången för nästan 70 år sedan, känns den därmed aktuell även idag. Vi är många som söker, letar och grubblar. I Barabbas finns många funderingar att stämma in i.

Språket är något åldrat, vilket störde min läsrytm i början. Det handlar om vissa ord och vissa meningsbyggnader. Utöver det skriver Lagerkvist målande och intressant. Han visar flera personers perspektiv, trots att det bara är Barabbas som nämns vid namn. Jag ifrågasätter en del av det Lagerkvist skriver, men det är ändå intressant att läsa andra synvinklar. Jag är egentligen skeptisk till gamla Nobelpristagare och så kallade klassiker, men överraskande nog gillade jag den här boken.

Första meningen: Alla vet hur de hände där på korsen och vilka som stod samlade omkring honom, Maria hans moder och Maria från Magdala, Veronika och Simon från Cyrkene, som bar korset, och Josef från Arimatea, han som svepte honom.
Antal sidor: 165
Förlag: Brombergs, 2016 (original 1950)

Vi kom över havet

av Julie Otsuka

På 1920-talet fraktades kvinnor från Japan till Kalifornien som "postorderbrudar". De visste knappt något om sina blivande män, och fotot de fått var många år gammalt. Väl på plats användes de som billig arbetskraft och hade inte mycket att säga till om varesig i äktenskapet eller i samhället. Det här är deras historia.

I vi-form läggs en, för mig, okänd bit av historien fram. Under 1920-talet "beställdes" japanskor åt män i USA. På vägen över havet drömde kvinnorna om bröllopsnatten och det fina liv de blivit lovade, men verkligheten blev en helt annan. Vissa fick det ganska bra, andra fungerade mest som arbetskraft och sexobjekt. Det hela är så sorgligt, men framför allt vidrigt och frustrerande! Den här boken väckte många känslor inom mig.

Texten är skriven i vi-form. Med undantag för vissa kursivstilta meningar som tar oss nära individerna, är enskilda kvinnors händelser beskrivs som om alla var med om det. Till en början hade jag svårt att förstå berättarsättet, men efter en diskussion med min syster (vi läste denna bok i vår feministiska bokklubb) tänkte jag att det handlar om ett systerskap. Kvinnorna är enskilda individer, men det som händer en kvinna drabbar flera. Efter detta uppskattade jag vi-formen mycket mer. Vi står tillsammans mot patriarkatet när det vill försöka ta makten över våra liv.

Den här boken är en bra grund för den som intresserar sig för feminism, och vill ha lite bakgrundshistoria i vad kvinnor blivit utsatta för. Boken är ganska kort, men den innehåller mycket. Ibland kan det kännas som att författaren rabblar upp en massa händelser, men det visar på de otroligt många orättvisor bara de här kvinnorna fick utstå. För mig som priviligerad, medelklassvensk har jag svårt att känna igen mig, men då blir det desto viktigare att läsa om det. För det här är en bit av den vidriga delen av vår historia. När japanskorna pekades ut som förrädare och tvingades ifrån sina hem och byar, glömdes de snabbt bort. Förhoppningsvis för att det de blev utsatta för var skamligt, men mer troligt för att de inte hade så mycket värde i amerikanarnas ögon. Avskyvärt, men en viktig roman. Julie Otsuka har gjort ett riktigt bra jobb!

Första meningen: På båten var de flesta av oss oskulder.
Antal sidor: 174
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2012
Originaltitel: The Buddha in the Attic, 2011
Översättare: Ulla Roseen

Simbassängen

av JiHyeon Lee

Hur kan jag skriva en recension av en bok med enbart bilder? Tänk om jag förstör upplevelsen om jag sätter ord på det här? Jag är tveksam, men vill ändå skriva ett gäng med ord för att få er att läsa den här boken. För den är så fin! Det här är min tolkning. Kanske får du en hel annan bild av boken när du läser själv.

Det börjar lugnt, men snart stöter vi på problem: vardagen och vardagliga människor. Människor som brötar omkring, som är så upptagna av att uppleva att de missar de största upplevelserna, som vill vara där "alla andra" är. Den introverta sidan inom mig ryser och vill bara springa ifrån de där människorna, och det är precis vad huvudpersonen gör. Fast hen springer inte, hen dyker ner i simbassängen och får vara med om ett magiskt äventyr där väggarna vidgar sig, där inget är inrutat, utan oändligt. Den gråa vardagen byts mot färgsprakande fantasi. Simbassängen ger mig lugn, glädje och frid. Jag möter en undervattensvärld som inte störs av det stressiga på ytan, utan får vara som en fristad, en plats att längta till.

Illustrationerna är fantastiska och täcker hela uppslagen. Det är som att de vill säga så mycket som möjligt, även om de enfärgade partierna är stora. Tomrummen fylls med det lugna. Färgvalet går från svartvitt till pastell och starkare färger. Jag fascineras av hur mycket det går att berätta enbart genom bilder. Inte ett enda ord ger oss någon ledtråd. Det intressanta med det här är hur olika berättelser det kan bli med olika läsare. Nästan gång jag läser boken kanske jag gör en helt annan tolkning.

Författarens önskan är att detta ska vara en allåldersbok, alltså utan målgrupp. Låt så vara. Jag gillade den här boken riktigt mycket!

Uppslag från boken.

Första meningen: ---

Antal sidor: 52

Förlag: Mirando bok

Utgivningsår: 2016

Originaltitel: Suyŏngjang

Vår systers sagokista

text: Maya Abu-Alhayyat, bild: Lubna Taha

Manal kan inte se, men hon är otroligt bra på att berätta godnattsagor! Varje kväll smyger hennes syskon till hennes säng för att få höra vad hon har att berätta. Men en kväll är Manal ledsen och säger att hon inte kan komma på några nya sagor. Vad är det som har hänt? Kommer de aldrig mer få höra henne berätta?

Min första tanke när jag såg illustrationerna var att de är enkla, nästan som att ett äldre barn har målat dem. Inget fel i det, snarare tvärtom. De är drömska och mysiga, vilket jag tycker passar bra för godnattstunderna.

Jag gillar idén till storyn, att samla på saker och upplevelser som kan bli sagor. Det är väl så det går till, men i den här boken har det ett magiskt skimmer över sig. Manal ser ingenting utåt, men inåt verkar hon se helt andra saker än vad vi kan se. Hur spännande blir inte sagostunden då? Den här boken passar mycket bra innan läggdags!

Kul att veta: författaren är född i Libanon, men bor nu i Palestina. Illustratören är född i Tyskland, men jobbar nu i Ramallah. Den här boken ingår i projektet Barnkultur från Palestina, och originalspråket är arabiska.

Första meningen: Mina syskon heter Manal, Suad, Walid och Ahmed
Antal sidor: 27
Förlag: Bokverket AB
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Quissat qabla al-nawm, 2015
Översättare: Elisabet Risberg

Den lilla hemligheten

av Yara Bamiyeh

Det finns en flicka som inte öppnar sin mun. Inte för att prata, gnola, äta eller bli förvånad. Hela tiden är munnen stängd, och ingen vet varför. Men, det finns en hemlighet som inget vet. Det är anledningen till att flickan håller munnen stängd.

Till en början tyckte jag boken var dyster. Vad är det som har hänt? Något allvarligt? Jag ställde frågorna samtidigt som jag såg de andra karaktärerna göra det. Som läsare får vi dock veta den lilla hemligheten. Slutet är väldigt oförutsägbart och överraskande, och det lyfte denna bok högt. Det här gillar jag!

Samtidigt med min nyfikenhet funderade jag på alla karaktärer med vidöppna munnar. Jag tänkte på hur ofta människor pratar istället för att lyssna. Kanske borde vi bevara samma hemlighet (eller någon liknande) som flickan ibland, och ta oss tid för andra.

Sammanfattningsvis: rekommenderas!

Kul att veta: författaren bor i Ramallah på Västbanken. Den här boken ingår i projektet Barnkultur från Palestina, och originalspråket är arabiska.

Här kan du höra och titta på boken:



Första meningen: Alla tycker det är något konstigt med flickan som inte öppnar munnen, flickan som inte säger ett enda ord.
Antal sidor: 28
Förlag: Bokverket AB
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: al-Sirr al-saghir, 2015
Översättare: Elisabet Risberg

Tusen strålande solar

av Khaled Hosseini

När Mariam är 15 år tvingas hon långt hemifrån för att gifta sig med en 30 år äldre man. Det blir inget lyckligt äktenskap. Efter 20 år skaffar sig mannen en ny fru, Laila. I ett Kabul som plågas av krig, och i ett hushåll där våldet alltid ligger nära till hands, kommer de två kvinnorna närmre varandra.

Wow! Liksom Flyga drake är detta en bok som spänner sig över flera år och generationer, och så finns det flera karaktärer läsaren får lära känna på djupet. Det gillar jag. Så mycket!

Historien är stundtals väldigt hemsk och orättvis. Det griper tag i mig när jag läser om den nedvärderande behandlingen av kvinnor, om männens makt, om att slitas från sin familj och om krigsherrarnas tankar. Berättarperspektivet skiftar, vilket bidrar till mer spänning och mer fördjupning i vardagen i Afghanistan under senare delen av 1900-talet. Det är intressant med de sanna inslagen av historia.

Historien är stundtals väldigt fin och inspirerande. Det handlar om vänskap över gränser, om att stå upp för varandra, om kärlek till familjemedlemmar, om försoning. Det handlar också om medmänsklighet och att stå för vad en tycker, trots att det kan kosta allt för mycket. Det handlar om mänskliga rättigheter, eller kanske främst hur det kan gå när de inte efterlevs.

Gripande, intressant, frustrerande, inspirerande, skapar frågor och delvis förståelse. Läs den!

Första meningen: Mariam var fem år gammal när hon hörde ordet harami för första gången.
Antal sidor: 407 (pocket)
Förlag: Månpocket, Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2007, pocket 2012 
Originaltitel: A Thousand Splendid Suns

Hönan som drömde om att flyga

text: Sun-Mi Hwang, illustrerad av Nomoco

Hönan Knopp har tröttnat på att värpa. Så fort hon värpt ett ägg tar bondfrun ägget, och aldrig ser hon mer av det. Knopp längtar så efter att få ruva på ett ägg och få en egen kyckling. Men det går inte. En dag hittar hon ett ägg som verkar ligga utan beskydd, så hon bestämmer sig för att ruva det. När det kläcks visar det sig vara lite annorlunda, men Knopp är fast bestämd att fortsätta ta hand om sin älskade ankunge.

Den här boken handlar mycket om djur och deras hierarki på en gård, vilket jag tröttnade på rätt snabbt. Bakom alla fjädrar finns dock många intressanta tankeställare om ofrivillig barnlöshet, utanförskap, främlingsfientlighet och att kämpa trots att ingen tror på en. Detta gör att jag kan rekommendera boken. Läs till exempel det här från sidan 83 (hönan som pratar är en högt uppsatt höna på gården, inte Knopp) :

Hönan var den första som hävde upp stämman: "Det räcker med en höna i ladan. Och jag har sex kycklingar. Det finns inte plats. Jag är också bekymrad över kycklingarnas utbildning. Jag vet att de kommer fråga: 'Varför kvackar ha och kallar en höna för mamma?' 'Varför är han inte som vi?' En del av dem kanske till och med kommer att försöka kvacka. jag kan inte uppfostra mina kycklingar i en sådan kaotisk miljö. Vi måste köra ut den dåraktiga hönan och ankungen."

Det här kan lika gärna handla om till exempel rädda föräldrar i dagens Sverige, som ser problem istället för möjligheter med olika kulturer, erfarenheter, egenskaper osv.
Eller det här från sida 95:

"Det här är fel. Även om det var en höna som kläckte honom så är han fortfarande en and."

Det här tänker jag kan handla om att vi väldigt snabbt blir placerade i fack. Utefter vart vi kommer ifrån, vad vi har för bakgrund, utseende, intresse eller liknande, blir vi placerade i en roll vi kanske inte alltid känner oss hemma i. Det sammanhang vi föds in i är inte alltid det vi vill fortsätta leva i.

Första meningen: Ägget rullade ner till hönshusets trådnät där det tog stopp.
Antal sidor: 162
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Madangeul naon amtak, 2000
Översatt: från engelska av Ninni Holmqvist