Nora eller Brinn Oslo brinn

av Johanna Frid

Johanna kan inte sluta titta på Noras instagram. Hon kan inte sluta söka på hennes namn eller namn på personer hon umgås med. Så har det varit ända sedan hon fick reda på att hennes pojkvän Emil skulle träffa Nora, sitt ex. Nu bubblar svartsjukan över den snygga, älskvärda tjejen som säkert var en mycket bättre flickvän till Emil än vad Johanna kan bli. Trots att hon ser att svartsjukan gör henne sjuk och omgivningen uppgiven kan hon inte sluta. Det enda som får henne att tänka på annat är endometriosen som aldrig verkar vilja ge upp.

Nora eller Brinn Oslo brinn har synts på många instagramkonton och bloggar sedan den gavs ut i slutet av förra året. Jag hade inte tänkt läsa den eftersom jag inte är intresserad av att läsa om svartsjuka. Det var det där med endometrios, och att den inte är så lång, som slutligen fick mig att lyssna på den, uppläst av författaren själv.

Min första tanke om att jag inte skulle uppskatta att läsa om svartsjuka var ingen obefogad tanke. Johanna blir ganska osympatisk ju mer hon låter svartsjukan fräta i henne och i förhållandet till Emil. Hon vågar inte tro sin pojkvän eller personer i sin närhet. Jag blir irriterad på henne och hennes själviska beteende. Kan hon inte bara ta ett ordentligt snack med Emil? Romanen vill förmodligen provocera fram de här känslorna och det finns säkert många som kan känna igen sig. Men inte jag. Det blir bara jobbigt.

Det var alltså endometriosen (och hajpen och två tågresor på vardera tre timmar) som fick mig att lyssna på boken. Jag har aldrig läst om det i en bok tidigare och jag lärde mig lite grann, framför allt frustrationen över att ingen verkar veta vad de ska göra för att bota eller lindra smärtan (förmodligen på grund av att det är en kvinnosjukdom). Sjukdomen hade däremot kunnat få ta större plats, det hade förmodligen gjort romanen bättre i mitt tycke. Samtidigt behandlas en annan sjukdom i vårt samhälle, nämligen instagram och vårt beroende av det och vår ständiga, ogrundade tanke att alla perfekta bilder visar kontoägarnas perfekta vardag. Jag känner stressen i Johanna sprida sig som en obehaglig svart dimma och kan känna igen mig i det. Jag kommer förmodligen inte rekommendera vidare boken, men det Frid skriver om endometrios och instagram är intressant och läsvärt.


Antal sidor: 187 sidor eller cirka 5 timmar
Förlag: Ellerströms förlag, 2018

Stanna hos mig

av Ayòbámi Adébáyò

Yejide är lyckligt gift med Akin och nu längtar de efter barn. Men det är svårt. Trots många försök, träffar med läkare, ceremonier och andra tveksamma test, så förblir paret utan barn. Släktingarna säger gärna till Yejide att det minsann är dags nu, men det finns inte mycket hon kan göra. Därför väljer de en ny fru till Akin, men det hjälper inte Yejide, utan gör snarare att resan mot förtvivlan, svek och svarta djup går ännu snabbare.

Ayòbámi Adébáyò tar med oss till 1980-taletes Nigeria och en del av samhället där äktenskap handlar om att skaffa barn. Sådana här förväntningar är fortfarande vanliga (även utanför äktenskapet), och i kombination med att många längtar efter barn utan att kunna få det, blir det här en viktig bok. Kanske främst för de som inte vill tro på infertilitet när det pratas förväntningar på barn.

Yejide och Akins liv verkar från början vara rätt bra. De är förälskade och hoppfulla inför framtiden. En kombination av besvikelse, skam och misslyckade försök gör dock att de glider allt längre ifrån varandra. Med alla press på sina axlar sjunker Yejide allt längre ned i förtvivlan, och ingen verkar förstå henne. Som läsare får vi följa Yejides tankar, men även Akins någon gång då och då, och märker förtvivlan tar ett allt fastare grepp om henne. Det är verkligen sorgligt och tragiskt och jag skulle så gärna vilja hjälpa henne till någon att samtala med. Det är svårt när höga förhoppningar grusas utan att någon finns nära till hands.

Adébáyò debuterar med Stanna hos mig, som fått stor uppmärksamhet och älskats av många. Det är en mycket välskriven bok snabbt tar ett fast grepp om mig som läsare. Den berör och får mig att tänka till, samtidigt som jag bjuds på en liten del historia från Nigeria. Boken är nominerad till Årets bok 2018, och jag uppskattar att böcker utanför västvärlden tar sig in till våra bibliotek, bokhandlar, hem och hjärtan. Boken är väl värd sin nominering, och utan att ha läst någon av de andra böckerna hoppas jag Adébáyò tar hem vinsten.

Första meningen: Jag måste lämna den här staden idag och komma till dig.
Antal sidor: 342
Förlag: Piratförlaget, 2017
Originaltitel: Stay with me, 2017
Översättare: Erik MacQueen

Till alla killar jag har gillat

av Jenny Han

Lara Jean har en hattask med kärleksbrev hon aldrig skickat. De fungerar som "sluta vara kär i den där killen"-brev där hon öser ur sig alla känslor en sista gång innan hon försöker gå vidare. En dag inser Lara Jean att killarna hon skrivit till fått sina brev och plötsligt är hon mitt i ett känslofyllt kaos. Särskilt eftersom ett av breven gått till killen hennes syster precis gjort slut med.

Lara Jean introduceras som en Duktig Flicka med kontroll på det mesta och som gör vad hon förväntas göra. Det stämmer till stor del. Efter mammans död har Lara Jean och hennes syster Margot tagit på sig uppgiften att hålla ihop familjen. Margot är riktigt bra på det där, men när hon flyttar till Skottland behöver Lara Jean axla en del av systerns roll inför lillasystern och pappan. Där någonstans lär vi känna Lara Jean på djupet; när känslokaos ställer till det för henne och Margots nivå kanske inte rätt nivå att sträva efter. Trots den plan Lara Jean klurar ut behåller hon till stor del sin kärlek till att vara hemma och läsa och umgås med familjen, vilket är fint.

För några år sedan läste jag Jenny Hans Sommaren jag blev vacker-serie. Jag tröttnade rätt snabbt på det stereotypa kill-/tjejsnacket och läste därför inte vidare. Det finns en del sånt i Hans nya serie också (t.ex. att det skulle vara synd om Lara Jeans pappa för att han bara har tjejer i familjen?), men det är mindre. Å andra sidan är Lara Jean många gånger självständigt och står fast vid sina principer, vilket jag uppskattar.

Hur gick det med de höga förväntningarna, då? Genom hela boken störde jag mig på en viss karaktär, och tycket Lara Jean skulle inse att hon borde välja en annan väg för att ordna upp sitt kaos. Nu går hon dock en egen väg, vilket överraskade mig, men i efterhand uppskattar jag att hon tog den vägen, det blir liksom bättre läsning. Jag hade gärna läst mer om vissa karaktärer (nämner dem inte pga spoilers), men hoppas de får mer utrymme i nästa bok. För även om jag inte ger boken någon fullpoängare, tycker jag ändå den är en mysig, romantisk, lite överraskande bok för lata sommardagar. Jag kommer förmodligen läsa fortsättningen ganska snart.

Första meningen: Jag gillar att spara på saker.
Antal sidor: 361
Förlag: Lavender Lit, 2018 
Originaltitel: To All the Boys I´ve Loved Before, 2014
Översättare: Sofia Ejheden

Det vi förlorade i elden

av Mariana Enriquez

12 noveller från Argentina. Om droger, mörka bakgator och människor som hamnat utanför systemet. Om att vara ung och testa sig fram, om att plötsligt inse och få dåligt samvete. Om kärlek och brist på kärlek, om psykisk ohälsa, hallucinationer, nöd och elände.

Jag blev nyfiken på den här novellsamlingen eftersom den är skriven och utspelar sig i Argentina. Den utlovade hemsk vardag och många olika livshistorier. Däremot var jag inte beredd på att den skulle vara så... märklig. Det var nog novellerna som gränsar till galenskap och skräckhistorier i vardagen som skrämde mig, vilket är flera steg utanför min bekvämlighetszon.

De första novellerna ger mig en inblick i hur livet i Argentina kan vara, både i städer och på landsbygd. Det handlar mycket om droger och alkohol, och mitt i allt detta barn som redan tappat hoppet om ett bra liv. Det är så skrämmande! Lite senare i boken blir jag skeptisk, då börjar det handla mer om livsavgörande hallucinationer och galenskap. De sista novellerna läste jag mest för att läsa ut boken. Däremot känns novellerna genomarbetade, språket är lockande och Enriquez verkar insatt i sina karaktärer. Jag tror att för de som inte är så lättskrämda som jag, och de som gärna håller sig ifrån feel good, kan det här vara en intressant och läsvärd bok.

Första meningen: Min familj tycker att jag är galen som väljer att bo i släkthuset i Constitución, farmor och farfars gamla hus, en stenkoloss på Calle Virreyes med grönmålade järndörrar, art déco-detaljer och mosaikgolv som är så slitna att jag hade kunnat öppna skridskobarna om jag hade fått för mig att blanka dem.
Antal sidor: 238
Förlag: Norstedts, 2017
Originaltitel: Las cosas que perdimos en el fugo, 2015
Översättare: Hanna Axén

Den dubbla tystnaden

av Mari Jungstedt

Det här är sjunde delen i en serie. Om du inte läst de tidigare varnar jag för spoilers. Här finns senaste recensionen med länkar till de tidigare böckerna.

Semestern hägrar och liksom tidigare år planerar vännerna i ett villaområde i Visby för en vuxensemester. De sköter stora delar av livspusslet tillsammans. Nu ska de vara med på Bergman-veckan på Fårö, och sedan besöka Stora Karlsö. Men under resans gång försvinner en kvinna, ungefär samtidigt som en man flyter iland i Lettland på andra sidan Östersjön. Poliserna Anders och Karin får en hel del att fundera över, både vad gäller jobb och privatliv.

Eftersom jag inte är någon van deckarläsare eller deckarrecensent, blir det förmodligen ganska snarlika recensioner. Någon blir mördad, några utreder, det finns få bevis men på ett eller annat sätt binds de flesta lösa trådar ihop till någon form av lösning. Kanske är det här den gängse mallen för deckare. Skillnaderna mellan böckerna ligger istället i vad som händer mellan nämnda delar.

Jag hade gärna tagit bort morden och bara läst om utredningen och relationerna. I denna bok får det här med relationer mycket plats. Visserligen hör vi inte mycket av föräldralediga journalisten Johan Berg eller hans fru Emma Winarve, men däremot lär vi känna Anders och framförallt Karin bättre. Det tycker jag var väldigt intressant. Att Johan inte är med så mycket gör att mediavinkeln kommer lite i skymundan. Den finns kvar, och det är en vinkling jag gillat, men det har serieläsare redan läst rätt mycket om, så det känns intressant att den ger plats för annat. De som drar fördel av detta är vännerna i villaområdet. Det dröjer cirka 100 sidor innan någon hittas död, men det är ingen seg inledning för det. Istället lärde jag känna många sidor hos vännerna. Det var intressant att blicka in i en nästan sektliknande gemenskap, men även att höra om dolda intriger. Pluspoäng för det!

Jag gillade boken under läsningens gång, men liksom tidigare dröjer det nog ett tag innan jag läser nästa del. De är ju, som skrivet, ganska lika och förutsägbara i sina upplägg.

Första meningen: Bilen svängde av från den stora vägen och fortsatte på en traktorstig som ledde rätt in i skogen.
Antal sidor: 363
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2009. Bonnier pocket, 2010

Lill-Zlatan och morbror raring

av Pija Lindenbaum

Lill-Zlatans föräldrar är på semester på Mallis. Lill-Zlatan vet inte vad Mallis är, så hon tänker att hon lika gärna kan vara hos mormor och morbror Tommy, som hon gillar extra mycket. Han hittar alltid på roliga och tokiga saker. En dag sitter det dock en ny person i Tommys kök. Det är Steve, och han ska tydligen följa med Lill-Zlatan och Tommy på allt de gör. Det tycker Lill-Zlatan är en mycket dålig idé.

Tänk dig att du byggt upp förväntningar kring en vecka, en massa tid ensam med en person du tycker mycket om. Och så ska plötsligt en till, okänd person hänga på! Vad tänker du då? Lill-Zlatan tycker inte om det. Liksom de flesta barn kretsar jorden kring henne, och nu blir allt krångligt. Hon blir riktigt svartsjuk och visar tydligt sin ovilja med det ena fula knepet efter det andra. Det är skönt att denna sorts känslor får plats i barnböcker. När jag frågade en 6-åring vad hon gillar med boken, var det just detta hon nämnde: det var kul när Lill-Zlatan var arg.

Jag tycker Pija Lindenbaum har lyckats fånga en typ 5-åring väldigt bra. Det är Lill-Zlatan som berättar för oss, och språket är roligt och träffsäkert. Hon säger till exempel att hon "bara ska ligga här och vara långtråkad" i protest, och ger Steve "noll miljoner" poäng när han dykt från tian. Lindenbaum använder en del ironi, vilket inte är så vanligt i bilderböcker. Om det inte når fram till barnen så uppskattade jag det som vuxen i alla fall. Det är som att boken talar till flera läsare, och det tycker jag gör boken ännu bättre.

Bilderna och texten kompletterar varandra på ett snyggt sätt och helhetsintrycket bidrar till höga poäng från mig.

Första meningen: Min mamma och pappa är på Mallis.
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2006

Lola och pojken i huset bredvid

av Stephanie Perkins

Lola trivs bra med sitt jobb på bion, att kunna inspireras av roliga, glittriga outfits och med pojkvännen och rockmusikern Max. Men en dag flyttar familjen Bell tillbaka till huset bredvid Lolas. Hon har ägnat mycket tid åt att förtränga den hemska Calliope och känslorna hon hade för hennes tvillingbror Cricket. Varför ska de komma tillbaka och förstöra allt som är så bra?

Jag har insett att jag brukar recensera förutsägbara feel good-romaner som om de inte vore förutsägbara feel good-romaner, och därför påpekat att de är så förutsägbara. Gör om, gör rätt.

Detta är en helt fristående fortsättning på Anna och den franska kyssen. Ett roligt inslag är att Anna och hennes franska pojkvän är med i denna bok. De har biroller, men några gånger hjälper de handlingen framåt.

Efter att ha läst många tunga ungdomsböcker i höst behövde jag en mysig feel good-roman, och då passade denna bra. Jag rör mig vanligtvis inte så ofta i denna genre, mest med tanke på att det kan bli för förutsägbart, men jag uppskattar att det ändå finns problem av annan karaktär än romantiska förhållanden i denna bok. Lola bor med två pappor, men plötsligt dyker mamman upp och ställer till problem. Dessutom handlar det mycket om att hitta och vara sig själv, och annat som tonåringar tänker på. Men mest om vänskap, kärlek och hur struligt det kan bli. Och om detta skriver Perkins bra.

Ibland känns det som att författaren inte har så höga tankar om läsaren. Det visas genom att hon skriver i stil med "Lola har annorlunda kläder" istället för att beskriva vad hon har på sig. Samma sak är det i förhållandet till Max, "jag ska älska Max för evigt, det kommer alltid vara vi". Det skulle också kunna beskrivas genom känslor, istället för att skriva läsaren på näsan.

Boken är bra (säger jag med en axelryckning). Den är inte superbra, men heller inte dålig. En bra mellanbok om du vill läsa något helt annat. Fast om du älskar förutsägbara feel good-romaner, tror jag du har hittat nästa bok att läsa.

Första meningen: Jag har tre enkla önskningar och ingen av dem borde egentligen vara för mycket begärt.
Antal sidor: 286
Förlag: Modernista, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Lola and the Boy Next Door, 2011, översatt av Helena Stedman

Anna och den franska kyssen - Stephanie Perkins

Annas pappa tvingar henne att flytta från Atlanta i USA till en privatskola i Paris. Hon förstår inte alls varför han vill det, varför hon tvingas lämna sin bästis Bridge, Toph som kanske kan bli hennes första pojkvän och lillebrorsan. Ett annat problem är att Anna inte kan ett ord franska. Det till trots får hon snabbt ett gäng med vänner, däribland Étienne St. Clair, som är supersnygg och trevlig, men dessvärre upptagen. Det borde å andra sidan inte bekymra Anna, som har Toph. Eller?

Bara genom att titta på omslaget går det att lista ut en hel del om boken. Det är ingen spännande roman i det hänseende att det är svårt att lista ut vad som händer. Istället är det en lättsam feel good-roman för härliga lässtunder, full av romantik, komplicerade förhållande till vänner, familj och potentiella mer-än-bara-vänner-vänner. Den utspelar sig i Paris, vilket verkar vilja ge en extra puff till läsaren om att "det är romantiskt".

Jag föll snabbt in i handlingen och stämningen, och med tanke på det gillar jag boken mycket. Särskilt vänskapen Anna bygger upp med sitt gäng, den hade jag gärna läst mer om, för karaktärerna är intressanta och har personlighet, vilket dessvärre inte gäller alla feel good-romaner. Jag gillar även att trots att det är en romantisk bok, handlar inte allt om sex. I vissa böcker verkar det som att alla ungdomar är redo att ha sex så fort de kommer på vad det är, men så är det ju inte. Anna slår ett slag för dem som är superkära, men inte tänker på sex så fort hon ser en snygg kille. Bra! För den som vill läsa en lättsam, mysig bok vill jag rekommendera denna.

Första meningen: Det här är allt jag känner till om Frankrike: filmerna Madeline, Amélie från Montmartre och Moulin Rouge.
Antal sidor: 298
Förlag: Modernista, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Anna and the French Kiss, 2010. Översatt av Helena Stedman

Du föll och jag för dig - Lina Stoltz

Fridas och Jakob blickar råkar mötas i skolkorridoren, och Frida kan inte sluta tänka på hans ögon. De dras till varandra, trots att de är så olika. Hon är en "duktig flicka" och han en ganska strulig kille. Frida tror allt gott om Jakob, tills hon hör rykten som verkar säga något helt annat. Deras kärlek blir plötsligt ganska komplicerad.

Det som lockade mig att läsa denna bok var att Fridas pappa är präst. Jag trodde att jag äntligen skulle få läsa en ungdomsbok där tro spelar roll (annat än att "gud finns nog inte, för det regnar trots att jag ville ha sol"), men det fick jag inte. Istället sträckläste (jag är inne i en sträckläsningsperiod) jag en ganska vanlig kärlekshistoria, med lite ovanliga inslag. Kärleken kommer pang på tidigt i boken, och hoppar därmed över den där ältande perioden när huvudpersonen funderar hit och dit hur hen ska göra. Det kändes nytt, på något sätt, och skönt.

Det som lyfter denna bok från andra kärleksromaner är knark. Eller ja, det är ju inte bra, men det öppnar upp för många frågor kring ämnet, och hur en ska hantera det. Frida och Jakob har skilda åsikter om det, och Frida är inte den som viker sig (så bra för boken!). Något annat som lyfter boken är att läsa ur både Fridas och Jakobs perspektiv.

En tidsenlig roman med fokus på kärlek och vad priset för kärlek är, utveckling och förlåtelse. En helt okej ungdomsroman. Särskilt om du vill läsa en kärlekshistoria.

Första meningen: Inte för att hon kände honom, men när de nu råkade komma gående mot varandra i en för övrigt helt tom skolkorridor hade det känts dumt att inte hälsa.
Antal sidor: 262
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2015

Jag ger dig solen - Jandy Nelson

Noah berättar om sig själv och tvillingsystern Jude. Oskiljaktiga vänner, väldigt olika. Medan Noah håller sig för sig själv (tills fantastiska Brian dyker upp) och vill måla världen, hänger Jude med surfkillarna och alla som kretsar kring dem.
Jude berättar hur det är tre år senare. Något har hänt som skiljt tvillingarna åt. Nu är det istället Jude som går på konstskolan Noah så gärna ville komma in på, medan Noah hänger med Judes gamla gäng. Jude försöker ställa allt till rätta, men det verkar snarare bli mer komplicerat med skulptören som har en enorm dragningskraft. Allt har ställts på sin spets, och hur tar man sig ur det?

2011 kom Jandy Nelsons Himlen börjar här ut, och jag gillade den mycket. Därför skrev jag upp denna bok på läslistan så fort jag såg den, innan jag visste vad den handlade om. Jag kastade mig direkt in i boken, och blev lite tveksam i början. Hade jag haft för höga förhoppningar? Men hörrni bloggläsare.        Jag vet inte vad jag ska använda för ord.        Den här boken är fantastisk!

Varför? Det berättar jag gärna. Först och främst är boken välskriven och det märks att det ligger mycket tid bakom den. Nelson lyckas skriva en komplicerad berättelse utan att tappa bort mig som läsare. Först berättar Noah, 13 år, vad som händer. Därefter följer ett långt kapitel från 16-åriga Jude, och när det är som mest spännande vrids tiden tillbaka tre år igen. Glappet på två-tre år gör att det läggs fram många lösa trådar. En del klart synliga, andra dolda fram till slutet. I början känns det helt omöjligt att få ihop det, men sedan vävs det ihop så snyggt att jag vill gråta.

På tal om att gråta, här finns så mycket sorgligt och vackert att det värkte i bröstet på mig. Det spirar av kärlek till syskon, föräldrar, killar, tjejer. Samtidigt är sveken och hemligheterna många. Det finns så mycket djup, samtidigt som det ytliga som kan sitta så djupt i tonåren också är där. Språket är medryckande. Noah målar allt han ser i bilder, och hans tankar kring bilderna får vi ta del av. Jude läser ord från sin bibel om hur hon ska kunna undvika faror och göra allt till det bästa.

Det osynliga bandet mellan tvillingarna ger extra tyngd i berättelsen. Sedan finns den pirrande kärleken, de komplicerade känslorna till hatade, älskade föräldrar och syskon och andra människor. Jag skulle kunna skriva mycket mer om denna bok. Jag levde mig verkligen in i den. Den här boken är. Så. Otroligt. Bra. Läs den!

Första meningen: Det är så här allt börjar.
Antal sidor: 480
Förlag: Gilla böcker
Utgivningsår: 2014
Originaltitel: I'll Give You the Sun

Spänningsfylld tvåa

Fatta eld av Suzanne Collins

SPOILERVARNING! Detta är andra delen i en trilogi. Har du inte läst första delen, "Hungerspelen", rekommenderar jag dig att läsa recensionen här.

Katniss och Peeta är tillbaka i Distrikt 12 efter vinsten i Hungerspelen. De ska snart ge sig av på en segerturné för att möta folket i Panem. Katniss skulle dock hellre vilja tillbringa mer tid i den förbjudna skogen och med sina kära där hemma. De två, som ska föreställa ett kärlekspar, inser att de har retat upp regeringen, och nu verkar ingen gå säker.

Det här är så bra! Jag var fast genom nästan hela boken och satte mig verkligen in i handlingen och världen Katniss lever i. Trots att det nästan är två år sedan jag läste första boken, så hänger jag med bra när det gäller karaktärer och de drag som är speciella för denna trilogi. Intrigen tätnar och fler karaktärer tas fram. Ingen går säker och det är så spännande! Lite mindre spännande är det dock med tanke på att jag vet att det finns en bok till, men om jag bortsåg från det var det svårt att lägga ifrån sig boken.

Översättningen är inte den bästa. Flera ord saknas eller är avklippta, och jag hoppas att den är bättre på originalspråket. Detta störde mig något ibland.

Karaktärerna kunde ha trätt fram ännu mer och vuxit mer i sig själva. Om jag väljer att se med perspektiv på boken är den egentligen ganska hemsk, som jag påpekade i min första recension. Det är så mycket ond, bråd död. Är det verkligen bra att läsa med tanke på att det för mig som läsare är lätt att se som en "självklarhet"? Jag är något skeptisk.

Överlag skulle jag dock vilja rekommendera denna bok. Handlingen känns väldigt genomtänkt med en värld som är ganska lik dagens, men som ändå är uppbyggd och fungerar på ett helt annat sätt. Detta gör att jag blir imponerad av författaren. Dessutom är det en tvåa, en mittenbok, och sådana brukar ofta bli transportsträckor. Ibland kan det kännas lite så, men överlag tycker jag att spänningen hålls vid liv.

En sak jag är tacksam över är att ingen börjar läsa tankar eller manipulerar på liknande övernaturliga sätt. Visst är det en slags fantasivärld, men på en "lagom" nivå. Jag gillar denna bok, och jag rekommenderar dig att testa om du håller med mig.

Första meningen: Jag håller hårt om pluntan trots att värmen från teet för länge sedan läckt ut i den iskalla luften.
Antal sidor: 318
Förlag: Bonnier Carlsen, tack för recex!
Utgivningsår: 2009
Originaltitel: Catching Fire, 2009

I denna stilla natt

I denna stilla natt av Mari Jungstedt
Läs recensionen av första boken Den du inte ser.

Gotland. Adventstid. Den före detta fotografen Henry Dahlström hittas mördad i sitt fotorum. Några veckor senare försvinner Felicia Jansson från sin alkoholiserade mamma och en värld där ingen verkar bry sig om henne. Har händelserna något samband? Polisen på Gotland får vakna upp igen efter vilan från mordutredningarna i somras. Samtidigt längtar reportern Johan allt mer efter att få ha Emma för sig själv. Bara inte hennes man och barn fanns med i bilden...

Detta är Mari Jungstedts andra kriminalroman från Gotland. Jag slås igen över hur stor research hon måste ha gjort, och detta höjer bokens betyg. Det är väldigt spännande att följa alla olika personer. Ett särskilt intresse finner jag vid medierapporteringen och vad det innebär med information, sändningstider och personlig integritet.
Att jag har väldigt svårt att lista ut vem gärningspersonen är beror kanske på att jag är en ovan krimläsare, men jag tycker ändå att författaren väver in historierna väldigt bra. Det är spännande, intrigfullt (både i och med mordet och försvinnandet, men även i relationerna mellan bokens huvudpersoner), trovärdigt, väldigt bra skrivet och en riktig bladvändare. Precis vad jag behövde nu!

Första meningen: För första gången på en vecka sprack himlen upp.
Antal sidor: 338
Förlag: Bonnier Pocket
Utgivningsår: originalversion 2004

Berättelser från Engelsfors

Berättelser från Engelsfors av Sara Berkmark Elfgren, Mats Strandberg. Illustrationer av Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam

Nu är det här! För alla som väntat på mer från Engelsfors finns nu detta seriealbum, en mellanakt i väntan på den slutgiltiga upplösningen i trilogins sista del Nycklen.

Tillsammans med tre serietecknare har Sara och Mats skapat ett album som sträcker sig från tiden före Cirkeln in i ”nutid” och till en inblick i Nyckeln. Jag kan inte låta bli att undra om de gör detta ”för sina underbara fans” så att de inte ska behöva vänta så länge på sista delen, eller för att de vill glida vidare på den superhypeade succé de lyckats framställa. Jag har läst de två första böckerna och gillat dem mycket, och jag väntar spänt på den sista delen. Trots detta känner jag att jag inte riktigt hänger med i vad som händer i detta seriealbum. Jag är inte det mest insatta fanet, hade jag varit det hade jag kanske hängt med mer, men jag tycker att det kunde ha varit tydligare för de som inte är jätteinsatta. Å andra sidan står det tydligt att detta är ett album för de som läst Cirkeln och Eld. Karaktärerna är många, tankarna hos de tidstypiska tonåringarna ännu fler, och redan från början insåg jag att trilogin är en väldigt genomarbetad och avancerad berättelse.

Att nu få se karaktärerna och miljöerna är både skrämmande och roligt. Skrämmande för att jag genom min läsning har mina egna föreställningar om hur personerna ser ut och nu blandar ihop dem med albumets verklighet. Roligt för att jag kanske kommer se serietecknarnas bilder framför mig när jag läser Nyckeln, som den sista boken ska heta. Jag är därför ganska kluven till vad jag tycker. Jag hade nog gärna väntat med att få se karaktärerna till slutet, hade gärna haft kvar mina egna bilder. Allra helst hade jag sett dem i en film, men nu vet vi att det inte ser ut att komma någon sådan. Därför är det roligt att de ändå får mer personlighet till karaktärerna genom ett seriealbum.

Berättelser från Engelsfors innehåller åtta berättelser om de karaktärer vi får möta genom trilogin. Det känns väldigt genomarbetat, jag gillar färgerna, texterna och upplägget. Det skapar spänning med spådomsorden som tar upp platsen mellan berättelserna. Att det är tre tecknar som samarbetat kändes ganska konstigt innan jag sett resultatet, som de lyckats riktigt bra med.

I böckerna beskrivs Anna-Karin som den lite mulliga, och det framträder även i albumet. Inget fel i det. De andra är dock väldigt smala, har fina former, är stereotypa och verkar vara stöpta i samma form. Tråkigt, det känns lite för perfekt ibland.

Albumet håller dock klassen. Detta är ett spännande test som faktiskt går hem. Jag erkänner att jag letar fel på den, och det gör jag. Några av dem har jag nämnt, men jag har en stark känsla av att detta kommer gå hem hos de allra flesta Engelsforsfans ändå. Bra jobbat! De har fått mig mer intresserad av att läsa sista boken till hösten. Att rekommendera den till de som inte läst de tidigare böckerna är dock inget jag gör i första taget.

Första meningen: Välkommen, kära kund!
Antal sidor: 112
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2013

Ture Torsk torsdag

Ture Torsk torsdag av Erik Magntorn, illustrationer av Staffan Gnosspelius

Ture är en torsk. Han gillar Tea, som också är en torsk, men Ture stöter på förhinder när han ska umgås med Tea. Han blir ledsen, och då går ingenting som han tänkt sig!

Redan titeln på boken säger att den innehåller många t:n. Det är utgångspunkten för författaren Erik Magntorn, som berättar en historia om olycklig "kärleksvänskap". Den röda tråden verkar ganska vag i början, men det vävs snabbt ihop på de 20 sidorna. En mysig historia. Vad illustratören Staffan Gnosspelius jobbat särskilt med är färgen grön, som går in i blått och brunt. Vid första genomläsningen tycker jag att bilderna är ganska tråkiga, men med texten ger hela boken ett hyfsat gott intryck på mig. Ingen ny favorit, jag saknar färgerna, och en tydligare röd tråd. Visst är det en spännande historia som vänder sig till åldern 6-9, men jag skulle hellre säga 4-8.

Första meningen: Det är tidig torsdag
Antal sidor: 20
Förlag: Lindskog Förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2012

Kurt Cobain finns inte mer

Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik

Året är 1992. Alex och Lovis finner varandra första dagen på gymnasiet, och sedan är de alltid tillsammans. Deras vänskap är speciell. Alex är så fin, och när Lovis träffar andra killar finns Alex alltid där någonstans. Alex är Alex. Deras relation går inte riktigt att beskriva. Hur nära de än kommer varandra kan inte Lovis komma ända in. Alex drar människor till sig, men han är också destruktiv. Vad är det han bär inom sig, egentligen?

Den är boken är så fin! Alex och Lovis relation är ganska komplicerad för människor i deras närhet, men för dem är den så enkel. Det är Lovis som berättar, och genom att hon alltid nämner Alex som "du", är det som om hon skriver boken till honom. Jag gillar karaktärerna, de är trovärdiga men ändå mystiska, så att man vill lära känna dem bättre.
Boken bär på ett svårt ämne: vad gör man när ens vän försvinner in i sig själv och inte är sig lik? Hanna Jedviks debut, Snart är jag borta, handlar också om ett ämne som är svårt att beskriva. Hanna lyckas dock mycket bra. Med musikreferenser och en värld utan facebook och mobiler som en självklarhet blir det ett behagligt lugn över de kaotiska scenerna. Läs den, den är så fin!

Och du, Kurt Cobain är bara en liten, liten del av storyn...

Första meningen: På uppropet sitter du längst bak till höger i klassrummet och ritar i en syrenlila elevkalender.
Antal sidor: 200
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2012

Gästrecensent: Matchad

Idag gästrecenserar Miss Livre!

Matchad av Ally Condie

Det är framtid. Världen är annorlunda. Samfundet är de som styr allt, vem du ska älska, var du ska arbeta, när du ska dö. Cassia har nyss fyllt sjutton och ska på sin matchningsbankett. Då får hon veta vem som hon blivit matchad med, alltså en kille som matchar hennes personlighet och som hon småningom ska älska och bli förlovad med. Hon har aldrig varit vackrare och för förmodligen den första gången någonsin har hon fått välja vad hon vill ha på sig själv, något som samfundet annars gör. Hennes match blir Xander, en vän hon haft sedan hon var liten. Det blir en förvåning eftersom man oftast inte matchas med någon som bor i samma provins som en själv, men Cassia är nöjd och Xander med. Hon ser genast Xander med nya ögon.
Fast hon redan vet i princip allt om honom har hon fått ett chip med bakgrundsinformation, precis som alla andra matchade. Men när hon ska titta på det, blir hon förvirrad. Xanders ansikte dyker inte upp på skärmen, det gör Ky. Som hon också känt väldigt länge, ända sedan han flyttade till hennes provins från den tuffa yttre provinsen. Hon stänger genast av och vet inte vad hon ska göra. Men hon blir lugnare när en funktionär, de som håller ordning ungefär, berättar för henne att det skett ett fel och att hon aldrig skulle kunna bli matchad med Ky. Han är en avvikelse, alltså kan han inte bli matchad utan får leva ensam. Men innerst inne är hon ändå förvirrad över att samfundet har begått ett misstag, något de aldrig gör.

Trots att hon ändå var matchad med Xander kan hon inte få bort bilden av Ky i huvudet. Hon har blivit förälskad i honom. Det leder till problem och allt visar sig inte vara som man tror i samfundet.
Kommentarer: Det var en riktigt bra bok. I början påminde den mig lite, lite om hungerspelen. Förmodligen pga att matchningsbanketten fick mig att tänka på när spelarna till hungerspelen valdes ut, trots att de egentligen inte är lika alls. Men när jag läst lite mer och kommit in bättre i boken tänkte jag inte alls på hungerspelen. Jag tyckte om beskrivningarna i boken som var väldigt vackra och gav boken mer liv. Cassia gillade jag som person, hennes nyfikenhet och förmåga att undra över saker. Att hon inte bara trodde på samfundet hela tiden och på att allt de gjorde var rätt.
Boken fick mig faktiskt att inse hur lyckliga vi är och hur stor frihet vi har. Vi får göra nästan vad vi vill och skapa vad vi vill, och äta vad vi vill, såklart! I boken fick man inte göra sådana saker. Det fanns tex hundra dikter och tavlor bevarade, och ingen fick göra fler.
Det jag var lite besviken på var slutet. Det kändes som attt man ville få veta mer och jag tycker att den skulle ha varit lite längre. Fast efter att jag läst ut den läste jag att det skulle bli en triologi, så nu kan jag acceptera slutet lite mer. Jag ser fram emot de kommande böckerna.
Men boken var jättebra, hade intressanta personer, fina beskrivningar och en riktigt bra story. Jag rekommenderar den verkligen!
Första meningen: Vilken väg ska jag ta i natten nu när jag lärt mig flyga?
Antal sidor: 349
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Matched. Översättning av Katarina Falk

Vill du också gästblogga? Klicka då här

Utrensning

Utrensning av Sofi Oksanen

En kväll 1992 knackar Zara på Aliides dörr på gården i västra Estland. Aliide lever med minnena från kriget och ungdomsförälskelsen som gifte sig med hennes syster. Ett förräderi från Aliides håll kapade familjebanden då Sovjet ockuperade Estland, och historierna lever kvar.
Zara är en flicka som fastnat i en traffickinghärva, men som lyckats fly. Hon hamnar hos Aliide, vilket, ska det visa sig, inte är något slump.

Sofi Oksanen har tilldelats Nordiska rådets litteraturpris 2010 för sin tredje roman, vilken gått hem hos de flesta kritiker. På grund av detta var mina förväntningar höga. Efter att ha läst denna spännande, hemska, fina bok kan jag säga att det mesta av förhoppningarna bekräftats. Sofi Oksanen är påläst om mycket, bland annat andra världskriget, kommunister och trafficking. Ett gäng med ämnen som inte är särskilt lätta att beskriva, men författaren lyckas bra. Läsaren får följa Aliide både 1992 och under hennes ungdomsår, från senare delen av 1930-talet fram till den dag då Zara knackar på dörren. Vad Zara gjort och kommer att göra är något vi också får följa, och detta gör att spänningen hålls vid liv. Jag är något konfunderad över slutet, men annars kan jag rekommendera denna bok!

Första meningen: Måste försöka skriva några ord för att hålla humöret uppe och inte förlora förståndet.
Antal sidor: 357
Förlag: Albert Bonnier, Bonnier Pocket, tack för recex!
Utgivningsår: 2009
Originaltitel: Puhdistus, 2008

Denna bok tillhör temaläsning: "Nordisk litteratur" inför Bokmässan 2012

Oksa Pollock- De vilsnas skog

Oksa Pollock- De vilsnas skog av Anne Plichota och Cendrine Wolf 

Detta är andra delen om Oksa Pollock. Har du inte läst första boken, Det sista hoppet, rekommenderar jag dig att läsa den här recensionen först.

Gus har blivit fångad i en tavla. Kvar på golvet i en lektionssal finns hans mobil, som visar ett foto på en dam som verkar bekant. Oksa Pollock och några av de Utjagade beger sig in i tavlan för att rädda Gus, ett uppdrag som blir svårare än vad de tänkt sig, och ju längre in i tavlan de kommer. Samtidigt är hotet utifrån stort, och de Utjagade som är kvar i London måste vara på sin vakt hela tiden.

Den andra delen i den franska succétrilogin är mer äventyrsspäckad än den föregående. Den röda tråden är tydligare, och jag skulle vilja säga att jag gillar denna uppföljare bättre. Egentligen hade jag nog hellre ägnat min lästid åt någon annan bok, men jag var för nyfiken för att sluta läsa mitt i serien, och efter alla cliffhanger måste jag se hur det går för Oksa och de Utjagade i den sista delen som kommer i vår.

Ett inslag som finns även i denna bok är Gus dåliga självförtroende, vilket känns lite uttjatat. Visserligen är det ett trovärdigt problem i början av tonåren, precis som kärleksbekymren som omger de flesta ungdomarna i denna bok, men det känns lite tjatigt och uppdiktat efter ett tag. Kanske uppskattar den tänkta målgruppen, 9-14 år, detta mer. Förhoppningsvis. För detta är en bra uppföljare. Läsvärd om du gillade första boken, och är lika nyfiken som jag.

Första meningen: Med uppknäppta kavajer och lossade slipsar sprang eleverna på Sankt Proximus skolgård omkring och vrålade så det stod härliga till.
Antal sidor: 389
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
 Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Oksa Pollock- La forêt de égarés, översättning Helena Stedman

De utvalda: Monstrets dotter

De utvalda: Monstrets dotter av Kristin Cashore

Monstrets dotter heter Flamma och kan kontrollera andras sinnen. Att hon är dotter till monster gör att hon ständigt måste gå omgiven av vakter för att monsterfåglarna inte ska ge sig på henne när de ser det röda håret. Att hon kan kontrollera andras sinnen gör henne väldigt attraktiv, och många slåss för att få henne på sin sida i kriget som är oundvikligt.   

Detta är andra boken i serien ”De utvalda”, men är en fristående fortsättning på ”De utvalda- tankeläsaren”, vilken jag inte läst. ”Monstrets dotter” är väl översatt, och språkligt riktigt bra. Historien innehåller kanske lite väl många transportsträckor, men de är inte särskilt långa, vilket ändå ger berättelsen flyt. Flamma framställs som något underbart, vilket hon visserligen är. Oemotståndlig, påverkar lätt alla i sin omgivning, kan få folk att göra precis vad hon vill. Jag tycker dock att det blir lite klyschigt när hon klagar över detta. Hon skulle ju trots allt kunna göra mer för att inte synas så mycket.

Denna bok läste jag i pappersform.

Det är lätt att ryckas med i berättelsen, och författaren lyckas få mig som läsare att sympatisera med mördare, som trots de är de goda i historien. Något jag saknar är ett släktträd, för släktskap är det mest komplicerade … I den sista boken i trilogin, som kommer våren 2013, ska de två första böckerna knytas ihop. Innan dess måste jag nog läsa ”Tankeläsaren”, för äventyren i Dells och detta annorlunda kungarike har flera magiska äventyr att berätta om.


Första meningen: Larch tänkte ofta att om det inte hade varit för hans nyfödde son, skulle han aldrig ha överlevt sin hustru Mirkas död.
Antal sidor: 495
Förlag: Semic, tack för recex!
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Fire

Kasta syra

Kasta syra av Monica Zak

Marzia bor i Bangladesh. En dag kommer en kille fram till henne och säger att hon är söt, att han älskar henne, att han vill gifta sig med henne. Marzia vägrar, och några dagar senare hämnas killen genom att kasta syra i hennes ansikte. Syran fräter sönder Marzias ansikte och ingen kommer någonsin att vilja se på henne igen.

Denna bok baseras på verkliga händelser där främst flickor och kvinnor får syra eller bensin kastat på sig. I boken, liksom i verkligheten, finns ASF, Acid Survivors Foundation (Syraöverlevarnas organisation) som hjälper de som överlevt attackerna. Innan jag läste denna bok visste jag inte om detta problem, men nu har jag fått förståelse för en grym verklighet som är vardag i många länder.
Boken är kort, endast 75 sidor, vilket är väldigt synd. Jag tror att man lätt hade kunnat förlänga boken med 50-100 sidor, och på så sätt fördjupa sig i problemen, händelserna och lösningarna. Det hade kunnat bli så mycket mer! Språket är ganska barnsligt och dialogena tafatta. Vill man bara ha en kort inblick i problemet är detta dock en bra bok, och kanske är det meningen att man själv ska leta vidare och engagera sig...
Första meningen: Splash.
Antal sidor: 75
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2011