Det lilla galleriet i solen

av Marie Sammeli

Julia gör ett litet snedsteg som får stora konsekvenser för hennes PR-karriär. Samtidigt blir hennes sambo Tom erbjuden jobb i Kapstaden i Sydafrika och plötsligt är Julia på väg att flytta dig med honom och sonen Theo. Julia är inte alls den äventyrare som verkar krävas för en sådan flytt, men har hon något val? Den frågan tar allt större plats när Tom förändras, blir grinig och verkar sluta bry sig. Har det hänt något? Skulle inte allt bli mycket bättre i livet i solen?


Ni som följer mitt läsande vet att feel good sällan hamnar på min läslista. När Marie Sammeli skulle till bokträffen i Jönköping blev jag dock sugen på att lyssna på hennes bok. Med hennes författarsamtal i minnet blev boken bättre. Sammeli har själv flyttat till Sydafrika med familjen vilket gör berättelsen bättre - hon har egna erfarenheter som speglas i boken och det är just detta som gör boken extra intressant. Skolan och föräldrarnas engagemang är betydligt större än i Sverige, mammorna verkar ha så välordnade liv, grannen är knepig, Theo vill ha en hund eller hamster och Julia skulle verkligen behöva ett jobb. Hur ska hon få ihop allt? Det är dock lite tråkigt att inte galleriet får mer plats eftersom det får så stor uppmärksamhet i titeln.

Annars är jag ganska mätt på böcker med titlar som börjar "Det lilla..." eftersom de ofta är ganska lika i handling. Jag hade nog inte haft tålamod att läsa boken själv men nu fick jag den uppläst (bra jobbat Gunilla Leining!) och tycker den är helt okej. Gillar du feel good och vill a en lite annorlunda miljö kan jag absolut rekommenderas Sammelis debut.
  
Uppläsare: Gunilla Leining
Tid: 9 timmar och 15 minuter
Förlag: Blahd by Blahd/Storyside, 2019

Hur jag lärde mig förstå världen

av Hans Rosling och Fanny Härgestam

När Hans Rosling fick veta att han hade bukspottkörtelcancer skyndade han sig att skriva två böcker: Factfulness där han hjälper oss att förstå världen och den här memoaren om hur han själv lärde sig förstå världen. Vi möter ett ungt, ambitiös och nyfiket par i Hans och hans fru Agneta och följer snart med dem till Moçambique där de jobbade på ett sjukhus som läkare respektive sjuksköterska/barnmorska. Frustrationen över de knapphändiga resurserna och de många människorna som behövde hjälp gjorde snart Hans till forskare och några årtionden senare har han med son och sonhustru skapat Gapminder - ett verktyg som hjälper oss att förstå världen.

Jag läste Factfulness förra året och fascinerades över Roslings stora kunskaper och drivet att förmedla den till andra. Han ville så gärna att vi skulle förstå världen för att kunna göra den till en bättre plats och frustrerades över när de flest tänkte helt "fel" och började i "fel" ände. Även om han vid många tillfällen anser sig ha rätt fakta och rätt utgångspunkt är han inte sen med att erkänna brister och felsteg. Jag läste med stor förundran och fascination. Texten är lättillgänglig och intressant. Factfullness har fokus på fakta medan Hur jag lärde mig förstå världen väver in stora doser biografi i faktan och pepp inför de förändringar vi faktiskt kan göra för att få en bättre värld. Inspirerande och helt klart läsvärt!

Första meningen: Ett telefonsamtal den 5 februari 2016 gjorde det bråttom att skriva böcker.
Antal sidor: 332
Förlag: Natur & kultur, 2017

Tillsammans är vi starka

- hur systerskap, bön och sexvägran förändrade en nation i krig.
Av Leymah Gbowee och Carol Mithers

Leymah har stora drömmar inför framtiden, men så kommer inbördeskriget i Liberia. Hon skiljs från vänner och släkt och ser landet förnedras allt mer. Efter några år återvänder hon med ny kraft och en vision för ett bättre land och framför allt bättre villkor för kvinnorna.

Laymah Gbowee tog emot Nobels fredspris 2011. Vilken resa och kamp hon varit med om! Hon går från en lycklig familj ned i en deprimerad botten som ensamstående fyrbarnsmor för att sedan ta sig upp och tillsammans med andra förändra liv för kvinnor och barn i Liberia och Västafrika. Hon slits mellan familj och kvinnorättskampen, hon känner skuldkänslor för att hon lämnar barnen hos andra familjemedlemmar men vill samtidigt kämpa mer, utföra mer, uppnå mer för kvinnorna. Tillsammans med olika organisationer har hon jobbat för fred i Liberia och har mycket att lära oss och välgörenhetsorganisationer. Mat, vatten och kläder är viktigt, men när de behoven är tillfredsställda är traumatiserade människor i behov av att prata och bygga upp sitt värde igen. Annars kan krig och dess konsekvenser verka vara den enda lösningen.

Jag kan ha svårt att läsa förklaringar om krig och olika "sidor" i det, det blir lätt en massa namn och årtal som är svåra att komma ihåg och hålla isär. Visst finns det en hel del namn och förkortningar även i den här boken, men jag har lättare för att hänga med. Tillsammans är vi starka är en välskriven, berörande och gripande bok om systerskap, familj, kamp för människors lika värde och kvinnors rätt i samhället. Det är en bok om att kämpa mot sig själv och världen, att våga ta risker och tänka framåt förbi det som många anser är omöjligt. Tillsammans är vi starka är en inspirerande feministisk bok jag kan rekommendera till välgörenhetsorganisationer som åker ut i krig, men även vanliga människor som behöver lite pushning i längtan att förändra en liten eller stor del av världen.


Första meningen: Moderna skildringar av krig liknar ofta varandra, inte för att omständigheterna är lika utan för att de berättas på samma sätt.
Antal sidor: 283
Förlag: Forum, 2012 
Originaltitel: Mighty be our powers, 2011
Översättare: Anna Sandberg

Bränd mark

av Amanda Mattsson
Recensionsexemplar från förlaget.

Strax innan Noomi ska ta studenten får hennes mormor ett brev från Kenya där Noomi och systern Alicia växte upp. Brevet handlar om en försvunnen pojke och det verkar som att Noomis familj har kopplingar till honom. Men hur? Eftersom Noomis föräldrar dog i Kenya strax efter att de skickat döttrarna till Sverige kan hon inte fråga dem. Hon bestämmer sig för att återvända för att leta reda på pojken och ta reda på vad som hänt.

Vi märker ganska snabbt att Noomi är rätt sliten och förvirrad inombords. Hon brottas med föräldrarnas död, skolan och att försöka hålla sams med sin mormor och syster som hon bor tillsammans med. Samtidigt driver en rastlöshet, som till stor del grundar sig på existentiella frågor, henne att utforska och kämpa för rättvisa. Hon kanske inte riktigt är medveten om vad hon gör och vad det får för konsekvenser, men sökandet och förvirringen över livets händelser är lätt att känna igen sig i. Noomi bär på sorg och frustration över de förlorade föräldrarna, men även över att ha lämnat sin tro. Den Gud hon trodde på verkar ha tappat kontrollen.

Boken börjar i Sverige men ganska snart följer vi med Noomi till Kenya. Det finns några kapitel som ägnar sig åt Alicias parallella historia. Det är intressant att läsa om systerrelationen från båda håll eftersom det illustrerar hur olika de är samtidigt som de har mycket gemensamt. Kapitlen från Kenya, som utgör huvudhistorien, bjuder förutom handlingen på bland annat kultur, språk och traditioner. Vi får läsa om gästfrihet och det tragiska livet på gatan och följer Noomis sökande, både efter den försvunne pojken och efter någon slags mening. Det finns flera intressanta karaktärer och några av dem hade jag gärna lärt känna mer. Likaså vissa händelser, jag tycker att en del av de större vändningarna går för snabbt fram.

Jag uppskattar romanens blandning av sökande, vänskap, kärlek, längtan, sorgsenhet och glädje, systerskapen och Kenya. Jag uppskattar också att den andliga tron får ta plats, både utan att skämmas och utan att vilja ta över.

Första meningen: December.
Antal sidor: 336
Förlag: Bornelings, 2018

Children of Blood and Bone: Solstenen

av Tomi Adeyemi

Orïsha var en gång ett land där magin flödade. Tills kungen utplånade magin och de flesta som bar på den. Tillsammans med den förrymda prinsessan inser Zélie att de skulle kunna ta tillbaka magin. De måste bara försöka ta reda på hur samtidigt som de försöker vinna över prinsen som gärna går i sin fars grymma fotspår.

Nigera, ungdomsbok och fantasy. Trots att jag sällan läser fantasy var det de tre ingredienserna som lockade mig. Det är svårt (nästan omöjligt) att hitta översatta ungdomsböcker från Afrika, Asien, Oceanien och Sydamerika, så en får liksom ta chansen när det väl kommer en som dessutom verkar hyllas i många länder.

Det jag uppskattar mest med Children of Blood and Bone är att många kvinnor får ta stor plats och göra allt, det vill säga inte bara typiska tjejgrejer eller bra grejer. De konverserar, har åsikter, smider planer, är med där det händer och får saker att hända. Så skönt! Det jag inte uppskattar med boken är att många människor dör. När jag läste författarens efterord fick det dock en liten förklaring, berättelsen är nämligen skriven i en tid då obeväpnade människor blev skjuta av poliser i Nigeria, utan egentlig anledning. Men ändå. Varför måste så många dö?

Inledningen är intensiv med många nya platser, en hel del historia att lägga på minnet och klaner att skilja åt. För en otränad fantasyhjärna blev det rätt komplicerat. Det händer dock saker hela tiden, så det är bara att hänga med. Zélie, prinsessan Amari och prinsen Inan turas om att berätta. Det är spännande att läsa ur olika synvinklar och jag tycker författaren lägger ihop det snyggt. De tre huvudkaraktärerna har både bra och dåliga drag och min sympati förflyttar sig lite ibland, vilket jag uppskattar. Det finns inga perfekta karaktärer, precis som i verkliga livet.

På grund av allt snack om klaner och gåvor och sånt där hade jag svårt att ta mig in i boken. Jag är för ovan att läsa om nya världar. Andra halvan av boken fick mer sammanhängande lästid och jag uppskattade den en hel del. Den första boken om Children of Blood and Bone är nyskapande och intelligent med stora doser girlpower och verklighet i en delvis ny värld. Bra ingredienser för en lyckad ungdomsroman!

Första meningen: Jag försöker att inte tänka på henne. 
Antal sidor: 530
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel: Children of Blood and Bone, 2017
Översättare: Carina Jansson

Stanna hos mig

av Ayòbámi Adébáyò

Yejide är lyckligt gift med Akin och nu längtar de efter barn. Men det är svårt. Trots många försök, träffar med läkare, ceremonier och andra tveksamma test, så förblir paret utan barn. Släktingarna säger gärna till Yejide att det minsann är dags nu, men det finns inte mycket hon kan göra. Därför väljer de en ny fru till Akin, men det hjälper inte Yejide, utan gör snarare att resan mot förtvivlan, svek och svarta djup går ännu snabbare.

Ayòbámi Adébáyò tar med oss till 1980-taletes Nigeria och en del av samhället där äktenskap handlar om att skaffa barn. Sådana här förväntningar är fortfarande vanliga (även utanför äktenskapet), och i kombination med att många längtar efter barn utan att kunna få det, blir det här en viktig bok. Kanske främst för de som inte vill tro på infertilitet när det pratas förväntningar på barn.

Yejide och Akins liv verkar från början vara rätt bra. De är förälskade och hoppfulla inför framtiden. En kombination av besvikelse, skam och misslyckade försök gör dock att de glider allt längre ifrån varandra. Med alla press på sina axlar sjunker Yejide allt längre ned i förtvivlan, och ingen verkar förstå henne. Som läsare får vi följa Yejides tankar, men även Akins någon gång då och då, och märker förtvivlan tar ett allt fastare grepp om henne. Det är verkligen sorgligt och tragiskt och jag skulle så gärna vilja hjälpa henne till någon att samtala med. Det är svårt när höga förhoppningar grusas utan att någon finns nära till hands.

Adébáyò debuterar med Stanna hos mig, som fått stor uppmärksamhet och älskats av många. Det är en mycket välskriven bok snabbt tar ett fast grepp om mig som läsare. Den berör och får mig att tänka till, samtidigt som jag bjuds på en liten del historia från Nigeria. Boken är nominerad till Årets bok 2018, och jag uppskattar att böcker utanför västvärlden tar sig in till våra bibliotek, bokhandlar, hem och hjärtan. Boken är väl värd sin nominering, och utan att ha läst någon av de andra böckerna hoppas jag Adébáyò tar hem vinsten.

Första meningen: Jag måste lämna den här staden idag och komma till dig.
Antal sidor: 342
Förlag: Piratförlaget, 2017
Originaltitel: Stay with me, 2017
Översättare: Erik MacQueen

Litet land

av Gaël Faye

Gabriel bor tillsammans med sin lillasyster, rwandiska mamma och franske pappa i Bujumbura, Burundi. Han leker och busar mest med de andra barnen i gränden, men när landets första demokratiskt valda presidenten avsätts i en blodig statskupp blir läget annorlunda. Gabriel tvingas växa upp fort och välja sida i något han inte riktigt förstår sig på. Plötsligt räknas han som vit istället för svar och våldet ökar bland olika folkgrupper i staden, landet och över landsgränserna.

Jag har hört talas om folkmorden i Rwanda och att det är en del av världshistorien som gärna döljs (eftersom det inte skedde i Västvärlden). Mycket mer än så visste jag inte, men den här romanen har lärt mig lite mer. "Lärandet" blir enklare när jag får följa en person med tankar och känslor, samtidigt som det går att få en inblick i livet och händelserna runtomkring. Gaël Faye har gjort ett bra jobb. Ibland var det lite komplicerat att följa med i historien när fakta vävdes in, annars är det intressant att följa händelserna genom ett barns (senare tonårings) perspektiv. Visserligen är det vinklat, men det blir på ett annat sätt när ett barn får berätta.

Jag uppskattade boken, det är läsvärd liten pärla om vänskap, kärlek, familj och vardag, blandat med mörka blickar, intriger och vetskapen om att något hemskt snart kommer bryta ut.

Första meningen: Jag vet faktiskt inte hur den här historien började.
Antal sidor: 193
Förlag: Norstedts, 2018
Originaltitel: Petit pays, 2016
Översättare: Maria Björkman
#läsajordenrunt Burundi

Godnattsagar för rebelltjejer 2

av Elena Favilli och Francesca Cavallo
Recensionsexemplar från förlaget.

Musiker, geologer, graffitikonstnärer, zoologer, flygpionjärer, vältalare... Från många av jordens länder samlas porträtt av kvinnor som gjort stora saker, men drunknat i någon slags utvalsflod när historieböckerna skrevs. Nu får de en ny chans.

Efter succén med Godnattsagor för rebelltjejer har Favilli och Cavallo samlat ännu fler kvinnoporträtt i denna uppföljare. En del namn känner jag till, medan jag lärt mig mycket om många fler. Till denna bok ska jag gå när jag vill ha snabb kunskap om unika kvinnor.

Texterna är lättillgängliga, korta och informativa. De vänder sig till både barn och vuxna, vilket kan skapa gemenskap kring läsningen. Kvinnorna som porträtteras är i olika åldrar, från olika tider och länder, kulturer och religioner. Det de har gemensamt är att de inte gav upp, att de kämpade för det de brann för och att de förändrade världen lite grann på sitt eget sätt. Det är en härlig blandning och stor representation. Varje kvinna är illustrerad och eftersom illustratörerna är många och från många olika delar av världen, samlas skiftande tekniker och stilar till en härlig idolsamling.

Det här är boken för den som inte vill bli hindrad i sina drömmar på grund av kön, klass, religion, egenskaper, intresse eller något annat. En perfekt inspirationskälla för att våga drömma stort och drömma vidare. Och så levererar den stor mängder girlpower, såklart.

Första meningen: Kära rebeller!
Antal sidor: 212
Förlag: Bokförlaget Max Ström
Originaltitel: Good night stories for rebel girls 2, 2017
Översättare: Åsa Jonason

Memorys bok

av Petina Gappah

Kan man lita på sina minnen? Det är en av alla frågor Memory ställer sig när hon sitter i fängelse, anklagad för mord på mannen som köpte henne från hennes föräldrar. Hur gick det till när han dog? Hur har Memorys albinism påverkat hennes liv? Hon uppmanas att skriva ned sin historia, men det är inte lätt. Vad är det egentligen som har hänt?

Genom Memorys berättelse får jag följa ett liv och ett land som handlar mycket om klass, identitet, ras, hierarkier och stora kontraster. Det handlar om Zimbabwe, där Memory sitter i fängelse. Hon är den kvinna som har det största straffet lagt på sig, men är, trots allt, välutbildad och har fått mycket gott i livet. Däremot vet inte läsaren, eller kanske ens Memory själv, vad som har hänt. Hennes minnen växlar mellan dåtid och nutid, vilket ökar spänningen och lurar läsaren. Vi vet inte riktigt vem som är den goda respektive onda i berättelsen, eller om det ens går att dela upp det så där. Gappah skriver mycket bra och när jag fick tid till det läste jag andra halvan av boken i långa svep.

En ny värld, ett nytt liv spelas upp framför mig, och jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den passar särskilt bra för dig som reagerar på orden klass, ras, identitet och hierarki, eftersom boken både ifrågasätter och kanske även finner viss trygghet i det där ("jag kan inte göra något åt det, så det är lika bra jag glider med", även om många såklart även slåss för rättvisa och självständighet). Den ifrågasätter även andra länders syn på landet, eftersom vissa krig verkar vara viktigare att bekämpa än andra. Det blir dock inte någon tung faktabok, utan vardagen och åsikterna vävs ihop på ett skickligt sätt till en läsvärd roman.

Första meningen: Historien som du har bett mig berätta börjar inte med Lloyds död i all dess fula ömklighet.
Antal sidor: 285
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2017
Originaltitel: The Book of Memory, 2015
Översättare: Helena Hansson

Los sueños de la jirafa

(Giraffens drömmar) av Xan López Domínguez

Vad sker? Läser Sofie en bok på ett annat språk än svenska? Ja, det händer inte ofta, och jag tror det är första gången jag läser en bok på spanska. Anledningen är att jag ville bocka av en punkt i kaosutmaningen (läs en bok på ett annat språk i svenska) och i efterhand är en annan anledning att det är kul att prata spanska. Även om jag tyvärr inte underhållit högstadiekunskaperna.



Det här är en väldigt söt bok om en giraff och hennes unge. Ungen är så liten att hon inte ser över det höga gräset. Hon ser stjärnorna och molnen, men inte dem som lever på savannen, så dem får hennes mamma berätta om. Men det är inte alltid så lätt att förstå eller få rätt bild, när en själv inte kan se föremålet. Titta bara på hur zebrorna ser ut när ungen drömmer. Det blir väldigt charmigt! Det strömmar mycket kärlek mellan mor och dotter, och bilderna är fyllda av fantasi och värme. En riktigt fin lite pärla!

Och jag får väl erkänna, jag läste med ett översättningsprogram framför mig. Eftersom det användes ganska mycket förlorade jag väl en del av läsupplevelsen, men tycker ändå det är här en väldigt fin bok. Hoppas någon vill översätta den till svenska, så att fler får mysiga höglässtunder.

Första meningen: La pequeña jirafa es muy bajita aunque se mamá es muy alta.
Antal sidor: 32
Förlag: Edelvives, 2013

Lejoparden

text och bild: Björn Bergenholtz

Ett kattliknande djur vandrar i det höga gräset på savannen. Den möter elefanter, zebror och giraffer, som frågar vad hen är för något. Kattdjuret vet inte, och de andra djuren vänder ryggen åt hen. Ska det spela så stor roll vem en är? Med tunga steg beger sig djuret till djungeln för att försöka få svar på andras frågor.

Med sina 64, avlånga sidor är det här en gedigen bilderbok som hinner med flera spännande händelser. De bottnar i samhällets aktuella samtalsämne om identitet och föreställningar om äganderätt. Eftersom det handlar om djur blir det på ett sätt lättare att se det absurda i händelserna. När jag tänker efter inser jag dock att det är precis så där det kan vara i samhället.

För lejoparden börjar det med ett identitetssökande, som faktiskt är på de andra djurens initiativ. Lejoparden vet vem hen är, men de andra vill veta vad hen är.

Nej, det var ingen orm.
Det var en ... ett annat djur.
En liten ... någon sorts katt!
Men ingen vanlig katt.
Inte randig som en tiger,
inte svart som en panter,
inte fläckig överallt som en leopard.
Kanske ett lejon? Nej, lejon har inga fläckar alls.
Vad är det här för en?

Det spelar väl ingen roll vad man är för något?
Det hade den lilla katten, eller vad det nu var,
aldrig någonsin tänkt på. Den tänkte mer på att
solen sken så skönt och att det luktade gott i gräset.

När kattdjuret fått reda på att det är en lejopard, väcks intresset hos de flesta. De andra djuren vill se den sällsynta katten, men dessutom kommer den typiska västerländska reaktionen: "vi gör den till vår!". Fotografer, jägare, reportrar och andra nyfikna stormar savannen och verkar tro att de kan göra precis som de vill med lejoparden.

Lejoparden tar upp flera olika intressanta teman, som kan ses på olika nivåer beroende på ålder och tidigare kunskaper. Tillsammans med de fina illustrationerna, som turas om att täcka hela eller delar av sidan, blir det här ett spännande, långt äventyr som lämpar sig bra för högläsning.





Första meningen: Afrikas savann är en plats som ingen annan.
Antal sidor: 64
Förlag:Rabén & Sjögren, 2017 (tack för recex)

Vända hem

av Yaa Gyasi

Det börjar med Effia och Esi, två halvsystrar som växer upp utan att veta om varandra. En av dem blir bortgift med en engelsk guvernör, den andra säljs som slav i Amerika. Därefter får vi ta del av berättelser från kommande generationer, från 1700-talates slut fram till idag. Genom slavhandel, kolonialism, bomullsplantage, inbördeskrig och jazz.

Den här boken innehåller delar av 14 människors livshistorier. Alla kommer från samma släkt, men deras liv ser olika ut. Varannan historia kommer från släktledet som utgår från Effia, de andra från Esi. Hade det inte funnits en släkttavla på ett av de första bladen, hade jag blivit ännu mer förvirrad än vad jag vissa stunder var. När jag väl mindes hur moderns/faderns historia slutade, och har kommit in i deras sons/dotters liv, är det dags att byta familjesida och lära känna nya barn och relationer. För mig blev det ganska rörigt. Men, liksom många andra böcker, behövde den här mycket tid av mig som läsare, mycket sammanhängande tid. Och det kunde jag tyvärr inte ge den i början. De sista släktberättelserna läste jag i snabbare tempo, och fick med mig betydligt mer än när jag läste lite i taget.

Under de sista hundra sidorna kunde jag sätta mig in mer i berättelserna och vad de egentligen ville säga mig. De berättar om en konstig, ovärdig människosyn (vad gäller kvinnor, men även män), om orättvis hierarki, om olycklig kärlek, att bli bortgift för pengars eller makts skull. Det är väldigt intressant, Gyasi har gjort ett gediget arbete när hon samlat fakta och personporträtt från över 200 år. Det är riktigt spännande och frustrerande. Hon skriver på ett medryckande sätt och är duktig på att lämna cliffhangers. Många gånger hade jag visserligen velat läsa mer om vissa personer, men jag gissar att det finns andra böcker som fokuserar på en kortare tid. Här bjuder Gyasi på en svindlande släktkrönika som visar hur olika liv kan bli, beroende på vilka förutsättningar vi växer upp med. Och det är viktiga tankar och erfarenheter hon delar med sig av. Det är svårt att förstå hur en människa kan värderas högre än en annan, samtidigt som det många gånger är ganska lätt att se något liknande i vårt samhälle.

Om du har tid att lägga lite längre, sammanhängande läspass på en bok, kan jag rekommendera den här. Om du hellre läser lite i taget kan du kanske skriva en kort sammanfattning efter varje utläst kapitel, för att minnas vad som hände. Det hade säkert hjälpt mig till en bättre läsförståelse.

Första meningen: Samma natt som Effia Otcher föddes in i Fantelands dunkla hetta rasade en brand i skogen strax utanför hennes fars by.
Antal sidor: 366 
Förlag: Norstedts, 2017
Originaltitel: Homegoing, 2016
Översättare: Inger Johansson

Lila hibiskus

av Chimamanda Ngozi Adichie

Kambilis pappa tror att han ger sina barn en god uppfostran, men har egentligen helt förvridna föreställningar om gott och ont. I undangömda tankar och vrår funderar Kambili över pappans slag och metoder. Det är vad hon är uppvuxen med, men det kanske inte är rätt? Å andra sidan verkar alla utanför hemmet älska honom.

Min mest använda känsla medan jag läste den här boken var troligtvis frustration. Jag blev så arg på pappans uppfostran att jag ville kasta iväg boken. Ibland ville jag inte fortsätta läsa, men jag är glad att jag gjorde det. Alla de där känslorna Adichie rörde upp i mig genom sin hemska, viktiga, verklighetstrogna och välskrivna berättelse, tyder på att hon är en riktigt bra författare.

Jag funderade en del kring Kambili, som inte säger så mycket, trots att hon är bokens berättare. Hon är en tillbakadragen flicka, säger inte så mycket, vilket blir en kontrast när hon möter sina öppna kusiner. Den här introverta personligheten får sällan plats i samhället, så det kändes fint att läsa om den hos Kambili, även om det blir jobbigt för henne.

Boken behandlar förtryck på flera plan: mot människor, deras kroppar, religion, personlighet och så vidare. Många gånger kändes det hopplöst, frustrerande, jobbigt och hemskt, men bland sprickorna kan ljuset lysa igenom. Jag är lyckligt lottad, och kanske kan den här boken hjälpa mig att hjälpa andra. Den här boken är jobbig att läsa, men trots det väldigt läsvärd.

Första meningen: Allt började gå i bitar hemma hos oss när min bror Jaja inte gick till nattvarden och Papa kastade sin tunga mässbok tvärsöver rummet och slog sönder figurinerna i étagèren.
Antal sidor: 277 
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2010
Originaltitel: Purple Hibiscus, 2003
Översättare: Ragnar Strömberg

Om godhet

av Desmond Tutu och Mpho Tutu

Vid många nyhetsuppdateringar kan det vara svårt att tro att världen rymmer någon godhet över huvud taget. Jag tror att många kan känna igen sig i nedstämdhet och miljoner frågor om "varför". Finns det något hopp för mänskligheten? Ja, det gör det.

Mpho Tutu är präst i USA och har bland annat jobbat med flyktingar och utsatta barn. Hennes pappa Desmond Tutu har fått ta emot Nobels fredspris och ledde Sanningskommissionen efter apartheidregimens fall i Sydafrika. Som svarta rättvisekämpar i ett apartheidstyrt Sydafrika har de varit med om otroligt mycket. De har sett hemska konsekvenser av det rasistiska tänkandet, men även hoppfulla handlingar som hjälpt människor från botten till ett värdigt liv. De (eller är det mest Desmond?) delar frikostigt med sig av sina erfarenheter och kopplar det till en slags undervisning om hur vi kan leva godhet i en värld med så mycket elände. De menar nämligen att godheten är nedlagd i varje människa, att det är vår grundinställning.

I grunden är vi goda. När man tänker efter är det det vi är i vårt innersta väsen. Varför blir vi annars så upprörda över det som är orätt? När vi hör berättas om en gräslig handling blir vi förfärade. Är inte det ett oerhört påstående om oss? Det som är ont och orätt är avvikelser. Om det orätta var normen skulle det inte vara nyhetsstoff. Våra nyhetssändningar skulle inte toppas med de senaste exemplen på mord och misshandel, eftersom sådant skulle vara vanliga. Men mord och misshandeln är inte normen. Normen är godhet.                         s. 15

(Här finns ett annat citat från boken.)

Boken är både uppmuntrande, inspirerande och utmanande, och lämnar mig berörd flera gånger. Jag tror fler skulle behöva läsa denna, eller en liknande, bok, så att vi tillsammans kan kämpa med godhet i vår värld. Varje människas försök kan leda någonstans.

Språket är lättillgängligt, och även om en viss kunskap om apartheidsystemet och några blickar i Bibeln kan underlätta läsningen, tycker jag ändå de håller en bra nivå.

Första meningen: Jag talar inför åhörare över hela världen, och jag får ofta samma frågor: "Hur kan du vara så uppfylld av glädje?" "Hur gör du för att fortsätta att tro på människor när du ser så mycket orättvisa, grymhet och förtryck?" "Hur kan du vara så säker på att världen kommer att bli bättre?"
Antal sidor: 211
Förlag: Libris, pocket 2010
Originaltitel: Made for Goodness, 2010
Översättare: Maria Store

En evighet i Tanger

illustratör: Faustin Titi, text: Eyoum Nganguè

Gawa befinner sig i Tanger efter att ha flytt från Gnasville (en påhittad stad som symobliserar alla afrikanska storstäder). I väntan på nästa steg mot Europa ser han tillbaka på vad han varit med om de senaste åren. Uppror, poliser, mutor, flykt med båt, bil och genom öken. Europa ligger så nära, men kommer han kunna nå dit någon dag?

Jag ska börja med att skriva att jag inte är bra på att läsa serier där det finns djup i berättelsen (Bamse är en annan sak...). Jag är ovan vid att läsa mellan raderna och bilderna, och därför hade jag lite svårt att hänga med i texten. Det jag får ut är dock en intressant och svår berättelse om hur det är att fly från sitt land. Om förhoppningar som krossas gång på gång, om människor som lovar och sviker när de drar nytta av andra människors längtan. Serien är full av kritik mot handel och smuggling av människor, mot att det här är enda alternativet för många människor, och mot vad européer gjort mot afrikaner i historien.

Stundtals är det tungt för mig som privilegierad europé att läsa det här. Det berör mig. Hur kan det vara så orättvist? Varför utnyttjas vissa människor av andra människor? Samtidigt hoppas jag att de privilegierade européer som har makt att förändra direkt, läser det här och agerar.

Det här är ingen mysig bok som slutar lyckligt. Den vågar visa på vidriga orättvisor (utan att vara otäck), och det tycker jag är bra. Det behövs.

Första meningen: Tanger!
Antal sidor: 40
Förlag: Bokförlaget Trasten
Utgivningsår: 2007
Originaltitel: Une éternité à Tanger, 2004
Översättare: Anna Gustafsson Chen

Damernas detektivbyrå

av Alexander McCall Smith

Mma Precious Ramotswe bestämmer sig för att starta en detektivbyrå, och det gör hon som Botswanas första kvinnliga privatdetektiv. I sitt jobb får hon många förtroenden, får höra spännande berättelser och flera fall att lösa. Samtidigt får läsaren lära sig mer om Botswana och människorna där.

Mma Ramotswe är en stark kvinna, en förebild. Hon hade en dröm om att starta detektivbyrå. Trots att hon är kvinna och många säkert tycker hon är galen, trotsar hon och går den väg hon vill gå. Och lyckas. Dessutom trotsar hon många mäns föråldrade kvinnosyn. Hon ger sig inte förrän hon löst något fall, och är stolt över de "extrakilon" (som västvärlden skulle säga) hon har.

Jag skulle vilja kalla denna bok för en mysdeckare. Till skillnad från många andra deckare blir inte människor mördade i vartannat kapitel. Jag vet, jag överdriver. Men jag tycker många gånger det blir för mycket mord och blod i andra deckare, men vill ändå ha spänning, och då är detta ett bra alternativ. Visserligen är det sällan jättespännande, det känns många gånger som om det är för lätt för Mma Ramotswe att lösa fallen. Det är tråkigt, men jag gillar att många av fallen som dyker upp är kluriga.

En annan sak jag gillar är att jag fick lära känna Botswana, kulturen och många olika människor/klienter som ofta har en berättelse bakom det de vill ha löst. Jag kommer inte kasta mig över nästa bok. Jag ville ha lite mer spänning, men jag vill ändå tro att serien har potential, eftersom många har tyckt om den mycket. Så, jag kommer förmodligen leta upp del två om ett tag.

Första meningen: Mma Ramotswe drev en detektivbyrå i Afrika, vid foten av Kgale Hill.
Antal sidor: 235
Förlag: Richters (nu Damm förlag)
Utgivningsår: 2004
Originaltitel: The No. 1 Ladies´ Detective Agency, 1998

Internationella barnboksdagen

Idag, 2 april, på H C Andersens födelsedag, är det Internationella barnboksdagen. Det uppmärksammar Boktjuven med en bloggstafett om världslitteratur. Jag kikade in på Världslitteratur och lånade hem fyra slumpvis valda böcker från afrikanska författare. Här följer fyra korta utlåtanden.

Ynari: flickan med de fem flätorna - Ondjaki
En dag träffar Ynari en liten man nere vid floden. De börjar prata om ord och vad de betyder. De kommer fram till att ingen behöver ordet krig. Men hjälp av sina fem flätor försöker Ynari få andra att förstå det också.

En barnbok som vill gå djupare, i och med filosofierna kring ord. Mycket kretsar kring landets traditioner, och ibland har jag lite svårt att förstå Ynaris uppdrag. Annars är det en mysig, äventyrsfull bok.

Första meningen: Det var en gång en flicka som hade fem vackra flätor och hette Ynari. Antal sidor: 43 Förlag: Bokförlaget Trasten Utgivningsår: 2010 Originaltitel: Ynari: a menina das cinco trancas, 2004 Land: Angola


Nokos överraskningskalas - Fiona Moodie
Noko fyller snart år, och Takadu bestämmer sig för att ordna ett överraksningskalas. Han bjuder in ett gäng med vänner, och beger sig sedan mot stora fikonträdet för att skaffa mat. Men elaka hyenan blir inte bjuden, och vill gärna hämnas.

Boken har en klassisk dramaturgi och ett klassiska teman: utanförskap och vänskap, och har något viktigt att förmedla. Roligt med osvenska djur, men lämnar inga större spår.

Första meningen: Jordsvinet Takadu och piggsvinet Noko var gamla vänner. Antal sidor: 28 Förlag: En bok för alla Utgivningsår: 2014 Originaltitel: Noko's Surprice Party  Land: Sydafrika


Herdepojkens dröm - Niki Daly
Malusi är herdepojken som drömmer om att bli president. Han vaktar får och getter om dagarna, och med Lungisa spelar han fotboll och försöker rädda deras djur från babianer.

Boken bygger på Nelson Mandels barndom, men har även inspiration av Gamla testamentets David och profeten Muhammed. Med önskan om att alla ska kunna drömma stort, trots att de är små, har boken ett viktigt budskap. Längst bak i boken finns en ordlista, över de icke översatta ord som gömmer sig och ger mer kunskap i texten. Boken har dock lite dåligt med intrig och ett snabbt slut som lämnar frågor. En bra bok för de yngre barnen.

Första meningen: "Vakna, Malusi!" ropar mamma. Antal sidor: 35 Förlag: Förlaget Hjulet Utgivningsår: 2012 Originaltitel: The Herd Boy, 2012 Land: Sydafrika

Papa Diops taxi - Christian Epanya
När Sènes farbror köper en taxi får Sène följa med på många äventyr.De får köra en brud, en födande kvinna och ett brottarlag genom Senegal. De möter glada leende, avundsjuka, ledsna människor, känner stolthet och lycka. En färgsprakande bok med mängder av känslor och uttryck.

Första meningen: Jag heter Sène och jag bor i Saint-Louis i Senegal Antal sidor: 28 Förlag: En bok för alla Utgivningsår: 2006 Originaltitel: Le Taxi Brousse de Papa Diop, 2005 Land: Kamerun

Varje bok har inslag av sitt lands traditioner, landskap och vilda djur. Jag tror att det är viktigt att läsa böcker för barn där inte alla är vita, utan att kunna förklara för barn att det finns olika länder med olika människor och traditioner. Det kan hjälpa en vuxen att förklara det där med att Sverige inte är enda landet i världen, och att inte alla är svenskar. Det kan öka förståelsen för olika människor, men lika värde.


Tycker du det är intressant med litteratur från andra länder (förutom Storbritannien och USA)? I sommar och/eller höst funderar jag på att läsa i projekt. Ett av projekten kommer blir att stifta bekantskap med böcker från olika länder. Håll utkik!


Nästa inlägg i bloggstafetten hittar du hos Bak bok mat. Här kan du se hela listan med deltagare.

Ljus, bli till - Desmond Tutu

"När allting började, innan det fanns någonting alls - inga träd, inga fåglar, inga djur, ingen himmel, inget hav - bara mörker, bubblade Guds kärlek över."

Med de orden inleds denna enkla, men väldigt vackra bok. För texterna står ärkebiskop Desmond Tutu som mottog Nobels fredspris 1984, illustrationerna är gjorda av New York Times bästsäljande Nancy Tillman. Det som talar mest i denna bok är bilderna. De har ett magiskt skimmer över sig. Ibland känns det som att motivet rör på sig, som om stjärnorna blinkar mot mig, fjärilsvingarna följer vindarna och vattnet virvlar över sidorna. Jag rycks med fängslas av berättelsen.

På tal om berättelsen. Den har jag hört och läst flera gånger. Den bygger på Bibelns första kapitel, fast något omarbetad. Den är mer lättillgängligt, framför allt för bokens unga målgrupp. Jag fick ett väldigt gott och fint, stämningsfullt intryck av denna bok. En pärla för barn som behöver höra hur högt älskade de är.

Första meningen: Se första meningen i detta inlägg.
Antal sidor: 32
Förlag: Pärlan förlag, tack för recex!
Utgivningsår:2014
Originaltitel: Let There Be Light, 2013