Hur jag lärde mig förstå världen

av Hans Rosling och Fanny Härgestam

När Hans Rosling fick veta att han hade bukspottkörtelcancer skyndade han sig att skriva två böcker: Factfulness där han hjälper oss att förstå världen och den här memoaren om hur han själv lärde sig förstå världen. Vi möter ett ungt, ambitiös och nyfiket par i Hans och hans fru Agneta och följer snart med dem till Moçambique där de jobbade på ett sjukhus som läkare respektive sjuksköterska/barnmorska. Frustrationen över de knapphändiga resurserna och de många människorna som behövde hjälp gjorde snart Hans till forskare och några årtionden senare har han med son och sonhustru skapat Gapminder - ett verktyg som hjälper oss att förstå världen.

Jag läste Factfulness förra året och fascinerades över Roslings stora kunskaper och drivet att förmedla den till andra. Han ville så gärna att vi skulle förstå världen för att kunna göra den till en bättre plats och frustrerades över när de flest tänkte helt "fel" och började i "fel" ände. Även om han vid många tillfällen anser sig ha rätt fakta och rätt utgångspunkt är han inte sen med att erkänna brister och felsteg. Jag läste med stor förundran och fascination. Texten är lättillgänglig och intressant. Factfullness har fokus på fakta medan Hur jag lärde mig förstå världen väver in stora doser biografi i faktan och pepp inför de förändringar vi faktiskt kan göra för att få en bättre värld. Inspirerande och helt klart läsvärt!

Första meningen: Ett telefonsamtal den 5 februari 2016 gjorde det bråttom att skriva böcker.
Antal sidor: 332
Förlag: Natur & kultur, 2017

Allt jag fått lära mig

av Tara Westover

Första gången Tara går i skolan är hon 17 år. Innan det har hon fått hemundervisning i sin avskärmade, mormonska familj som förbereder sig för tidens slut och gör allt de kan för att inte vara beroende av samhället och det medicinska etablisemanget. En av Taras bröder bryter sig loss från familjens åskådningar och berättar senare för Tara om en värld full av kunskap som kanske inte är så där korrupt och snedvridande som deras far hävdar.

Det här är en otrolig berättelse om en kvinna som går från att knappt ha lämnat gården och inte veta något om förintelsen till att resa mellan länder och doktorera. Det är en kärleksförklaring mellan föräldrar och barn, en hemsk historia om fysiskt och psykiskt våld som på något sätt rättfärdigas, men även om betydelsen av en familj och de intryck den kan ge på medlemmarna.

Det är svårt att beskriva Allt jag fått lära mig - den har så mycket. Ett tilltalande språk, ett smidigt läsflow och så framkallar den känslor från ett brett register. Jag fascineras av överlevnadsidéer och hur människor kan leva utanför samhället. Jag gläds med Taras otroliga framgångar i studierna och frustreras av motgångar hon möter från de som borde stötta henne mest. Det är en ambivalent berättelse med skiftande tillit och magknip över det Tara fått vara med om. Samtidigt är det en av de bästa böckerna jag läst i år och troligtvis en bok jag kommer rekommendera ett bra tag framöver. Trots att jag sett biografin hyllas håller den för förväntningarna. Vilken otrolig resa Tara fått göra - vilket mod hon bär i och med att hon vågar berätta. Läs den!

Första meningen: Jag står på den röda järnvägsvagnen som står övergiven bredvid ladan.
Antal sidor: 396
Förlag: Natur & Kultur, 2019
Originaltitel: Educated, 2018 
Översättare: Peter Staffansson

Min historia

av Michelle Obama

Michelle Robinson växte upp i en trång lägenhet i Chicago tillsammans med sina föräldrar och sin storebror Craig. Från tryggheten i hemkvarteren och den kärleksfulla familjen tog hon sig som enda svarta till föreläsningar vid Princeton och började senare arbeta som bolagsjurist. En dag blev hon handledare för Barack Obama vilket inledde en resa mot att så småningom bli USA:s första dam. Vi följer Michelle och hennes familj genom kandidaturer, valkampanjer, åtta år i vita huset och en ständig längtan efter att göra något värdefullt. Något hon minst sagt verkar ha gjort.

Jag lyssnade på den här boken med min bokcirkel eftersom vi var nyfikna på det arbete Michelle Obama gjorde under sin tid som USA:s första dam, fru till presidenten. Boken är en gedigen biografi som inkluderar många små vägval som ledde fram till den Michelle är idag. Det är fascinerande och inspirerande att läsa om henne orädda och frispråkiga person, hennes kamper för tjejers rättigheter, utbildning och mot den ökade övervikten bland amerikanska barn. Vilken fantastisk kvinna! Samtidigt får vi följa Baracks resa mot presidentskapet som minst sagt involverade familjen. Hur skulle de hantera pressen, kändisskapet och alla vakter som hela tiden närvarade? Hur skulle de kunna fortsätta vara en familj?

I det avslutande kapitlet lämnar familjen Obama över makten och huset till paret Trump. Vilken kontrast. Från Michelle och Baracks brinnande längtan för att göra USA till en bättre levnadsplats, till en man som skryter om de sexuella övergrepp han begått mot kvinnor, förnekar klimatförändringar och mest verkar vilja ha makt. Hur kunde det gå till? Hur kunde han få så många röster och hur kunde han få bli USA:s president trots att hans motståndare fick 3 000 000 (tre miljoner) fler röster?

Boken är över 19 timmar eller 450 sidor lång. Det mest känns dock angeläget och det är intressant att läsa om Michelles resa så här långt. Hon tar in många spännande aspekter och inspirerar fler till att våga drömma och satsa på sina projekt.

Första meningen: När jag var liten var mina ambitioner ganska okomplicerade.
Tid: 19,5 timmar
Förlag: Bonnier Audio, 2018
Originaltitel: Becoming, 2018
Översättare: Manne Svensson
Uppläsare: Anna Maria Käll

"Såna som du ska inte va här"

av Marika Carlsson

För ett tag sedan lyssnade jag på komikern Marika Carlssons självbiografi, inläst av henne själv. Hon berättar om sin uppväxt och de få minnen hon har från Etiopien. Hon berättar om att växa upp och in i en pingstförsamling, om att vilja frälsa hela världen, om att tycka illa om homosexuella och om att bli kär i en tjej. Känslan för identiteten vacklar liksom motstridiga åsikter och yttrande från människor omkring henne. Hon bjuder på träffsäkra motrepliker när andra inte tänker sig för och om svåra vägval.

När jag lyssnar på Carlssons bok bjuds jag många gånger rätt in i hennes innersta tankar och undangömda upplevelser. Hon delar med sig av många händelser från sitt liv och är inte rädd för att visa båda styrkor och svagheter. Hon är ärlig när hon berättar om hur det är att växa upp i ett samhälle där ingen annan har samma hud- eller hårfärg som hon själv. Hon talar öppet om sin kristna övertygelse och vägen bort från det. Hennes åsikter är tydliga och ibland ville jag nästan ducka för dem om tron. Samtidigt finns det mycket viktigt som behöver nå ut, det är hemskt att höra om all rasism Carlsson blivit utsatt för, både genomtänkt och ogenomtänkt. Komikerkarriären lyser dock igenom när hon ger svar på tal och jag skrattade (inombords) flera gånger. Andra gånger framkallar Carlsson frustration, besvikelse, ilska och uppgivenhet. Vad gör rasismen med vårt samhälle och hur kan vi mota bort den?

Genom ljudboken är det som att Carlsson talar direkt till mig och jag tror fler skulle behöva höra hennes berättelse om rasism, kanske särskilt om det där som verkar ligga inbäddat i oss utan att vi vet om det. "Såna som du ska inte vara här" är en sorglig berättelse samtidigt som den kan ge insikter och en kampvilja för ett bättre samhälle.

Antal sidor: 216 
Förlag: Forum, 2018

Tillsammans är vi starka

- hur systerskap, bön och sexvägran förändrade en nation i krig.
Av Leymah Gbowee och Carol Mithers

Leymah har stora drömmar inför framtiden, men så kommer inbördeskriget i Liberia. Hon skiljs från vänner och släkt och ser landet förnedras allt mer. Efter några år återvänder hon med ny kraft och en vision för ett bättre land och framför allt bättre villkor för kvinnorna.

Laymah Gbowee tog emot Nobels fredspris 2011. Vilken resa och kamp hon varit med om! Hon går från en lycklig familj ned i en deprimerad botten som ensamstående fyrbarnsmor för att sedan ta sig upp och tillsammans med andra förändra liv för kvinnor och barn i Liberia och Västafrika. Hon slits mellan familj och kvinnorättskampen, hon känner skuldkänslor för att hon lämnar barnen hos andra familjemedlemmar men vill samtidigt kämpa mer, utföra mer, uppnå mer för kvinnorna. Tillsammans med olika organisationer har hon jobbat för fred i Liberia och har mycket att lära oss och välgörenhetsorganisationer. Mat, vatten och kläder är viktigt, men när de behoven är tillfredsställda är traumatiserade människor i behov av att prata och bygga upp sitt värde igen. Annars kan krig och dess konsekvenser verka vara den enda lösningen.

Jag kan ha svårt att läsa förklaringar om krig och olika "sidor" i det, det blir lätt en massa namn och årtal som är svåra att komma ihåg och hålla isär. Visst finns det en hel del namn och förkortningar även i den här boken, men jag har lättare för att hänga med. Tillsammans är vi starka är en välskriven, berörande och gripande bok om systerskap, familj, kamp för människors lika värde och kvinnors rätt i samhället. Det är en bok om att kämpa mot sig själv och världen, att våga ta risker och tänka framåt förbi det som många anser är omöjligt. Tillsammans är vi starka är en inspirerande feministisk bok jag kan rekommendera till välgörenhetsorganisationer som åker ut i krig, men även vanliga människor som behöver lite pushning i längtan att förändra en liten eller stor del av världen.


Första meningen: Moderna skildringar av krig liknar ofta varandra, inte för att omständigheterna är lika utan för att de berättas på samma sätt.
Antal sidor: 283
Förlag: Forum, 2012 
Originaltitel: Mighty be our powers, 2011
Översättare: Anna Sandberg

Historien om Leon: Schindlers yngste arbetare

av Leon Leyson

När Leon var tio år invaderade tyskarna Polen och hans familj tvingades flytta in i ett getto i Krakow. Leon hade svårt att förstå vad som hände och levde många gånger i ovisshet om hur det gick för familj och släkt. När de hamnar i arbetsläger räddas de av Leons pappas anställning på Oskar Schindlers fabrik, vilket även Leon fick trots sin unga ålder.

Det här är en sann, fasansfull berättelse. Leon Leysons berättelse vänder sig till barn men passar lika bra för vuxna, något att läsa tillsammans. Den är välskriven och har barnets ovetande självklara perspektiv samtidigt som den på ett moget sätt berättar den hemska sanningen. Det finns intressanta detaljer och relevanta berättelser som vävs ihop till en gripande berättelse.

I början presenteras många personer och det kan vara svårt att hålla isär det. Det underlättas dock under bokens gång. Gustaf Hammarsten har en behaglig berättarröst och jag slukade boken på några timmar. En viktig, intressant, relevant berättelse som borde ingå i någon slags kanon över böcker för mellanstadieklassrum, men även för vuxna läsare.

Ljudbok
Tid: 4 h och 30 min.
Uppläsare: Gustaf Hammarsten
Förlag: B. Wahlströms, 2017
Originaltitel: Carina Jansson
Översättare: The Boy on the Wooden Box, 2013

Mellan världen och mig

av Ta-Nehisi Coates

I ett brev till sin bok berättar Ta-Nehisi Coates om rasskillnader i USA. Han berättar hur det var när han växte upp, hur hans kropp togs ifrån honom, om de "vitas" Dröm och hur det ser ut idag. Han berättar om händelser som fått sitt avgörande endast på grund av människors hudfärg och rädslan han levt med. Han berättar om allt som blivit bättre sedan han själv var barn, men visar också på en fortsatt stor oförståelse och hur vita växer upp med människosyner de ärvt från tidigare generationer.

Men du är en svart kille och du måste ta ansvar för din kropp på ett sätt som andra killar inte kan veta någonting om. Du måste till och med ta ansvar  för andra svarta kroppars allra värsta handlingar; handlingar som, på något sätt, alltid tillskrivs dig. Och du måste ta ansvar för maktens kroppar - polisen som slår dig med sin batong hittar snabbt en ursäkt i det förstulna sättet du rör dig på. sida 76-77

Som vit, privilegierad, svensk får jag ta fram skämskudden. Fast det räcker inte. Coates vittnar om en helt ogrundad rasism som utförs av en yrkesgrupp som skydda samhället: poliser, oftast via poliser. Han vittnar också om hur vitas vittnesmål värderas högt över svartas, som knappt får berätta sin version av händelsen alls. Coates skriver om hemska vardagsförhållanden och en ständig rädsla för att möta en polis på dåligt humör. Finns det någon säkerhet när en polis ser Coates eller någon av hans vänner? Eller kan polisen skjuta bara för att en mörkhyad person rör sig på ett sätt hen tycker är konstigt? Tänk att leva med den rädslan... Och tänk att redan som barn behöva höra att en är åsidosatt på grund av färgen på huden:

Och hon var det slags svarta tjej som fått höra som liten att hon fick se till att vara smart, eftersom hon inte kunde förlita sig på sitt utseende, och sedan som ung kvinna fått höra att hon var snygg för att vara så mörk. sida 70

Mellan världen och mig kan ibland vara lite svår att läsa men den är otroligt viktig. Boken vidgade mina perspektiv och gav mig mer av den empati som jag som vit behöver. Även jag har blivit matad med åsikter från samhället med tankar som de flesta gånger är helt ogrundade, så låt oss lära oss mer. Det handlar om oss. Inte om något vi och de, utan om att öka förståelsen för vad våra medmänniskor blir utsatta för. Det handlar om dig och mig. Boken passar för de som upplever rasism, men även de som medvetet eller omedvetet deltar i rasismen och de som behöver vidga sina perspektiv utöver vad samhället matar oss med.

Första meningen: Min son, i söndags frågade programledaren för ett populärt nyhetsprogram mig vad det innebar att förlora sin kropp.
Antal sidor: 154
Förlag: Norstedts, 2016
Originaltitel: Between the World and Me, 2015
Översättare: Eva Åsefeldt

När livet stannar: en berättelse om att överleva

av Malin Sävstam

I december 2004 firar Malin julen med sin familj i Thailand. Annandagen börjar med en härlig frukost och planer på en lugn, skön dag, men slutar i katastrof. Familjen hamnar mitt i tsunamin och bara två av de fem familjemedlemmarna kommer levande till Sverige.

Trots att jag bara var 11 år när tsunamin drabbade Thailand mitt under julhelgen kommer jag ihåg att jag snabbt insåg att det var allvar på riktigt. Samtidigt är det svårt att ta till sig att det var individer, precis sådana som du och jag, som drabbades. Malin Sävstams berättelse är naken och ärlig, fylld med stark och ibland "fula" känslor. I och med att hon själv läser upp sin bok blir det ännu mer känslofyllt och jag fick stänga av ljudboken några gånger för att orka fortsätta lyssna efter en andningspaus. Vilken fruktansvärd händelse! Vilken historie att bearbeta.

Persongalleriet är ganska stort vilket gör det rörigt ibland. Vem är det nu hon snackar om? Å andra sidan visar det på hur många människor Malin och hennes överlevande son Axel hade omkring sig. I efterhand kan hon se värdet i det, samtidigt som hon vågar visa att hon många gånger bad alla människor dra så långt därifrån de kunde. När livet stannar är en viktig bok för de som sörjer. Den behandlar livslust när det inte verkar finnas något kvar att leva för och den svåra relation som uppstod mellan familjens två överlevande. Jag uppskattar Sävstams uppriktighet och att hon delar med sig av så mycket, både fint och "fult". Trots att boken förmedlar så mycket hopplöshet och tragedi finns det ändå stråk av hopp som jag tror kan hjälpa andra människor i sorg. Oavsett om en är i sorg eller inte finns det mycket att fundera över och mycket att vara tacksam över. Det är så lätt att ta våra nära och kära för givet, men den här boken påminner oss, än en gång, om vikten av att visa kärlek till dem vi bryr oss om.


Ljudbok
Tid: 8 timmar och 20 minuter
Förlag: Bonnier Audio, 2014

Så lärde jag mig att älska min kropp

av Linda-Marie Nilsson

Beach 2019 närmar sig. Eller satsar du hellre på beach 2020 eller 2050? Oavsett är det dags att börja nu, helst igår. Nej, jag talar inte om platt mage och slimmade lår. Istället stämmer jag upp i Linda-Maries kör om att börja älska sig själv. Det vore bra om du gör det när det är dags att gå till stranden i sommar, men projektet kan ta längre tid än så. Därför bör vi börja nu, helst igår.

Redan som barn förstår Linda-Marie att samhället tycker hon ser fel ut. Att hon är fel för att hon är tjock.

Vid det här laget hade jag redan förstått att jag var större än andra tioåringar och att det inte längre var någonting bra. Det hade andra barn börjat upplysa mig om i skolan. Men jag hade aldrig tänkt att min storlek var någonting som vuxna, som ju själva var så mycket större än jag var, hade lagt märke till. Men nu visste jag. Till och med vuxna tyckte att det var något fel på mig.     sida 22.

Det är så hemskt och avskyvärt att läsa hur Linda-Marie i tidiga år försöker förändra sig själv efter vad både barn och vuxna sagt. Hon berättar om hur andra antar sig ha rätten att kommentera hennes kropp bara för att hon inte är så smal som någon slags norm. Hur hon ser på filmer, ja till och med barnfilmer, att tjocka personer är klumpiga och dumma medan de smala tjejerna alltid får prinsen. Det verkar liksom vara okej att kommentera tjocka människors kroppar, "för så är det väl egentligen inte tänkt att de ska se ut?". Det sorgliga är att inte mycket verkar ha hänt sedan författaren växte upp i början av 1990-talet. Hon berättar frustrerande exempel från hela sin uppväxt och fram till idag. Hon berättar ärligt, naket och med så mycket känsla att jag blir frustrerad, ledsen och peppad. Det bästa av allt är att hon förstått att värdet inget hänger på det antal kilo vågen visar. Genom denna bok och sin kroppsaktivism på sociala medier vill hon få ifrågasätta alla konstiga ärvda tankar om tjocka personer och istället uppmuntra oss alla, tjocka som smala, att älska oss själva.

Trots alla krigs- och eländesrapporteringar vi ser och hör märker vi också en våg av människor som vill förändra världen till något bättre. Linda-Marie är definitivt en av dem och hon har gjort och gör mycket för kvinnors egna bilder av sina kroppar. Vi har så otroligt många olika sorters kroppar, hur kommer det sig att några retuscherade modellers kroppar fått bli normen? Det är dags att vända fokus från de där modereportagen och hetsande kontona på sociala medier och acceptera att vi är olika och att det är bra!

Första meningen: Jag vet hur folk behandlar dig och jag vet hur du behandlar dig själv.
Antal sidor: 150
Förlag:  Norstedts, 2018

Scener ur hjärtat

av Malena Ernman och Svante Thunberg

Scener ur hjärtat, klipp från historien som spelar roll i framtiden. I sin bok skriver Malena Ernman om sina döttrar och sin man och vad de gått igenom. Om att behöva slita för att få plats i sjukvården, om diagnoser och om att inte passa samhällets mall. Hon skriver även om den kris mänskligheten står inför och blundar inför: klimatkatastrofen.

Malena Ernman inleder boken med att säga att det kanske är för tidigt att ge ut den här boken. Familjen brottas fortfarande med anpassningar som den och samhället kräver. Men vilken familj gör inte det? Det kanske är på grund av bokens andra inriktning som de faktiskt ger ut den nu. Vår jord lider men vi verkar inte förstå, särskilt inte de med makt.

Vår klimatkamp går inte ut på att rädda världen, det vi kämpar för är att få fortsätta leva som vi gör. - Malena Ernman

Familjen Ernman/Thunberg är ärliga och går rakt på. Det menar att vi inte längre kan väva in snacket om det här i skyddande bomull, att vi inte längre har några alternativ. Vi måste göra stora insatser nu, helst för 10 år sedan. Med ärliga fakta och bestämda ord för de fram sina åsikter som jag hoppas kan bli ögonöppnare för många. Det talas om att barnen är vår framtid, att de kommer rädda vår jord, men som äldsta dottern Greta säger kan vi inte vänta tills barnen kan göra skillnad. Det är vi vuxna som ställer till det, då borde det vara vi som ser till att vända de negativa trenderna.

Om vi ska sluta flyga måste tågen bli bättre, så säger alla och vad det innebär i praktiken är att blotta tanken på en försening är så totalt orimlig att vi hellre förstör levnadsvillkoren för alla kommande generationer än att utsätta oss för den risken. Alla är så vana att allt ska anpassas efter deras egna behov. Människor är som små bortskämda barn och sen gnäller de på oss barn för att vi är lata och bortskämda. - Greta Thunberg

Det är skönt att lyssna på de (exempelvis Hans Rosling i Factfulness) som säger att vi inte behöver göra så stora anpassningar, de som säger att vi kan ge en peng till skogsplantering för att kompensera flygresan till Thailand, men vi måste gå till botten med det här problemet. Vad får oss att tro att vi är "värda" en flygresa till andra sidan jorden när jorden själv får kramp och ångest som hotar oss alla?

Jag tänkte någon gång under lyssningen att jag måste ta en paus, jag orkade inte lyssna mer. Men jag tvingade mig att fortsätta. Klimathoten tonas ned så mycket, vi kan inte ta pauser för att förändra våra miljöskadliga beteenden bara för att vi inte orkar mer, för att det blir lite jobbigt, för att vi vill rusa på i den miljöskadliga takt vi håller. Jag hoppas många läser den här boken och får ännu en tankeställare. Tillsammans kan vi göra något för att hjälpa vår jord.

Ljudbok
Första meningen: Det här är min historia och min närmaste familjs, nästan som en självbiografi om man hade velat skriva en sådan.
Tid: 4 h och 50 min.
Förlag: Polaris

Bränd: en resa genom eld

av Axel Schylström

Två dagar innan studenten fick Axel tredje gradens brännskador över 70 % av hudkostymen. En lång tid med rehabilitering följde med både operationer och psykiska problem efter att hela hans yttre kropp förändrats. När Axel får göra att han inte kommer kunna använda sitt ben eller spela fotboll igen ger han allt för att motbevisa läkarna. Med stor kämpaglöd klarade sig Axel genom en otroligt jobbig rehabilitering och inspirerar idag människor genom både ord och sång.

Självbiografiska böcker upplästa av författaren har stor potential att bli riktigt bra. Det lyckas Bränd med. Axel berättar ärligt och med känsla om sin tragiska men hoppfulla och makalösa resa från otroligt brännskadad till inspiratör och tävlande i Sveriges största musiktävlingar. Han berättar om kamperna på intensivvårdsavdelningen, om människor som hjälpt honom och människor som inte kan sluta stirra på honom. Det är fascinerande att höra hur livsrevanschen får honom att kämpa för att klara det omöjliga. Han berättar naket om det svåra efter att han lämnade den trygga sjukhusmiljön: om att visa upp sitt nya, brännskadade yttre, att börja lära älska sig själv på nytt, flirta och återfå hoppet om att kunna få en flickvän.

Jag kunde inte sluta lyssna på boken. Den är spännande, ärlig och hoppfull. Axel har mycket viktigt att säga om vår fixering kring det yttre men visar även sin sårbarhet. Det är fascinerande att läsa om hur han står upp för sig själv och hur han kan inspirera andra att göra likadant. Han inspirerar och peppar och därför vill jag rekommendera boken.

Ljudbok
Tid: 5 h
Uppläsare: Axel Schylström
Förlag: Word audio, 2018

Sluta aldrig gå - från gatan i São Paulo till Vindeln i Norrland

av Christina Rickardsson

Christina växte upp i en grotta utanför en stor stad i Brasilien. Därefter bodde hon med sin mamma på gatorna, för att sedan hamna på ett barnhem innan hon blev adopterad till en liten by i norra Sverige. Hennes första år kantades av kamp för överlevnad, våld, hunger och en otrolig kärlek från mamman. Sluta aldrig gå handlar om Christinas liv, om sökande, kulturkrockar och om att aldrig ge upp.

I vardagen kanske hon verkar vara en helt vanlig svenska, men historien berättar om en vardag få av hennes grannar ens kan tänka sig. Det jag tycker känns unikt med den här boken är att författaren vågar berätta om även "fula" saker hon gjort. Det känns inte tillrättalagt, utan ärligt och uppriktigt.

Boken blandar nutid och dåtid, vilket gör att spänningen hålls vid liv. Ibland hade jag lite svårt att behålla fokus, kanske beroende på en del upprepningar. Jag fastnade aldrig riktigt för boken, men det är intressant att läsa Christinas berättelse och få ta del av en värld så främmande mot den jag vuxit upp i. 

Första meningen: Det här är historien om min tid i Brasilien, om kulturkrockarna jag upplevde när jag landade i de norrländska skogarna och om förlusten av de människor jag älskade mest.
Antal sidor: 239 
Förlag: Forum, 2016

Godnattsagar för rebelltjejer 2

av Elena Favilli och Francesca Cavallo
Recensionsexemplar från förlaget.

Musiker, geologer, graffitikonstnärer, zoologer, flygpionjärer, vältalare... Från många av jordens länder samlas porträtt av kvinnor som gjort stora saker, men drunknat i någon slags utvalsflod när historieböckerna skrevs. Nu får de en ny chans.

Efter succén med Godnattsagor för rebelltjejer har Favilli och Cavallo samlat ännu fler kvinnoporträtt i denna uppföljare. En del namn känner jag till, medan jag lärt mig mycket om många fler. Till denna bok ska jag gå när jag vill ha snabb kunskap om unika kvinnor.

Texterna är lättillgängliga, korta och informativa. De vänder sig till både barn och vuxna, vilket kan skapa gemenskap kring läsningen. Kvinnorna som porträtteras är i olika åldrar, från olika tider och länder, kulturer och religioner. Det de har gemensamt är att de inte gav upp, att de kämpade för det de brann för och att de förändrade världen lite grann på sitt eget sätt. Det är en härlig blandning och stor representation. Varje kvinna är illustrerad och eftersom illustratörerna är många och från många olika delar av världen, samlas skiftande tekniker och stilar till en härlig idolsamling.

Det här är boken för den som inte vill bli hindrad i sina drömmar på grund av kön, klass, religion, egenskaper, intresse eller något annat. En perfekt inspirationskälla för att våga drömma stort och drömma vidare. Och så levererar den stor mängder girlpower, såklart.

Första meningen: Kära rebeller!
Antal sidor: 212
Förlag: Bokförlaget Max Ström
Originaltitel: Good night stories for rebel girls 2, 2017
Översättare: Åsa Jonason

Nummer fem från vänster

av Jennifer Thompson, Ronald Cotton och Erin Torneo

En natt tar sig en man in i Jennifers lägenhet och våldtar henne. Ilskan får henne att till varje pris vilja sätta fast den skyldige, och vid vittneskonfrontationen pekar hon ut Ronald. Han döms till ett fängelsestraff som ska vara en livstid plus 50 år. Men Ronald är oskyldig.

Det här är en sann berättelse som växelvis förs fram av två offer. Den ena blev offer för en våldtäkt, den andra för ett misstag som tvingade honom till 11 år i fängelse. Efter den tiden hjälpte nämligen de nyupptäckta DNA-undersökningsmetoderna Ronald att bli oskyldigförklarad. Så här i efterhand vet vi att Jennifer och Ronald är nära vänner, trots att de båda skadat den andra (vilket visade sig vara falskt gentemot Ronald). Ronald undrar vad Jennifer tänker, som pekade ut en oskyldig man, och Jennifer funderar på hur hon ska kunna leva med att ha gjort just det.

Historien är fascinerande och grep tag i mig. Det finns så många frågor jag själv skulle ha väldigt svår att ta itu med, så många känslor och trasiga år. Det talar till det innersta i läsaren, vilket gör det mycket intressant att läsa om. Det är en inspirerande och hänförande historia om att gå från vrede till kärlek, och framförallt om förlåtelse. Det är intressant att läsa från både Jennifers och Ronalds perspektiv.

Samtidigt är det här en bok om rasism och ett hemskt, amerikanskt fängelsesystem. De grunder Ronald är dömd på handlar mest om hans hudfärg och domarens och åklagarens förutfattade meningar och rasistiska åsikter. Efter det skildras en skrämmande fängelsevistelse och jag blir frustrerad flera gånger om.

Jag sträckläste den här boken och den berörde mig på ett sätt som säkert kommer få den att stanna kvar, både i mitt minne och på listan över biografier att rekommendera.

Första meningen: Ronald Cotton står några rader bakom Jennifer Thompson-Cannino och ser att hon sträcker på halsen och tittar efter honom i publiken, letar efter hans ansikte bland föräldrarna som har kommit för att titta på när deras barn spelar fotboll. 
Antal sidor: 287
Förlag: Libris förlag, 2011, pocket 2013
Originaltitel: Picking Cotton: Our Memoir of Injustice and Redemption, 2009
Översättare: Maria Store

Sven Nordqvists bilder

av Sven Nordqvist

När jag tänker på Sven Nordqvist tänker jag detaljrika bilder med mycket finurligt. Jag tänker först och främst på gubben Pettson och katten Findus, Mamma Mu och Kråkan och om någon påminner mig tänker jag även på Nasse och hans stol. Sven Nordqvists bilder innehåller många bilder från de berättelserna, men genom sin illustrationsbiografi vill han även visa upp annat han gjort: andra bilderböcker, illustrerat faktaböcker och testat olika tekniker.

När jag tänker på Sven Nordqvist tänker jag på stora böcker som gör illustrationernas detaljrikedom rättvisa, men den här boken är ganska liten. Med sitt kvadratiska format blir det som att få en inblick, en tjuvkik, in till böckerna det handlar om. Det gör mig nyfiken och jag vill gärna lära känna mer av vad Nordqvist gjort. Det lilla formatet till trots är boken gedigen med sina 320 sidor. Jag hade nog förväntat mig mer historia bakom idéerna och hur processerna gick till, men textmässigt skrapar Nordqvist bara på ytan av sin karriär. Bilderna får tala mycket för sig själva.

Nordqvist har verkligen varit ambitiös: När han inte hittade rätt författare till sina bilder skriver han att han fick göra jobbet själv. Inspirerande! För den illustrationsintresserade tror jag den här boken kan vara spännande. För den som växt upp med gubben, katten, kossa och kråkan blir det en mysig och intressant nostalgitripp. Nordqvist har gjort så mycket fint, roligt och tar barns nyfikenhet på allvar. Det gillar jag!

Första meningen: Sven Nordqvist debuterade som författare och barnboksillustratör 1983 med Agaton Öman och alfabetet.
Antal sidor: 320 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2014

Ibland mår jag inte så bra

av Therése Lindgren

Från att ha varit en högpresterande ja-sägare med många bollar i luften, tvingas Therése Lindgren inse att hon lider av psykisk ohälsa. Inte bara en, utan flera diagnoser. Under sin tid som sjukskriven börjar hon videoblogga om smink och skönhet, men ur det föds något mer. Hon börja prata om sin psykiska ohälsa och blir en av Sveriges största youtubers.

Jag plockade inte upp denna bok för att jag följt författarens youtube-kanal. Jag hade nog knappt hört talas om henne innan jag såg boken. Istället lockades jag av någon som öppet pratar om psykisk ohälsa, och dessutom vänder sig till ungdomar.

På ett öppet och ärligt sätt berättar Lindgren om sin egen resa från "toppen" till en botten av psykisk ohälsa. Hon väver in viktiga delar från sitt privatliv och ger bra exempel. Hon lägger inte över något mörkt och tungt på läsaren, men tar ändå ämnet på allvar. Det förtjänar det verkligen.

Jag vet att Lindgren varit och är en stor förebild för många som inte alltid mår så bra. Det är väldigt viktigt. Sådana här böcker leder oss mot en framtid där psykisk ohälsa inte är ett tabubelagt ämne som får oss att klistra på ett stort leende och säga att allt är bra, trots att vi bara vill lägga oss ner och gråta. Genom att sprida kunskapen tror jag vi kan få färre att må dåligt, och det vore underbart.

Läs den här boken om du inte alltid mår så bra, om allt ibland känns svart. Läs den här boken om du har någon i din närhet (en kompis, tonåring, kollega osv) som känner något liknande. Tillsammans kan vi göra en förändring mot det bättre.

Första meningen: Genom de nedvevade rutorna hörs deras skrik redan innan bilen kommit över krönet och man kan se dem.
Antal sidor: 140
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2016

Barnet från ingenstans

av Kari Rosvall och Naomi Linehan

Fram tills Kari är 64 år vet hon inte vart hon är född eller vem hennes pappa var. Sin mamma möter hon först i 25-årsåldern, men hon säger inte mycket. Hon verkar dölja något. Kari får på andra vägar veta att hon var ett av Lebensborn-barnen, barn som på order av Hitler avlades fram som ariskt fulländade under andra världskriget. Efter kriget ville ingen ha barnen, men Kari räddades av snälla vuxna och växte upp på en trygg landsbygd. Genom alla år har hon dock funderat på sitt ursprung. I denna bok berättar hon vad hon vet om sina första år, och sedan resten av livet.

Jag vet inte om jag hört talas om Lebensborn-barnen tidigare. De flesta vet nog att Hitler ville ha ett perfekt ariskt rike med blonda, blåögda människor. Men att passande kvinnor letades upp för att tillsammans med okända SS-män föda perfekta barn, är det nog färre som vet. Hur kvinnorna och barnen behandlades vet vi inte så mycket om, men alla överlevde inte, och många dög inte i Hitlers ögon. Det är en skamfläck i historien, men även något som verkligen behöver synas i dagsljus. Det får inte hända igen.

Det här är en väldigt intressant bok. Dels för att den skildrar något ganska okänt i en nära historia, men även för att Rosvall delar med sig av mycket, både när det gäller ärr från andra världskriget och allt det vanliga i sitt liv, både glädje och sorg. Det är en bok om hela hennes liv. Intressant, skrämmande, otäckt, hoppfullt.

Det märks att Rosvall brinner för att få berättelserna om Lebensborn-barnen att föras vidare, och det gör hon bra. Författarna väver inte in en massa fakta, bara det som behövs, vilket gör boken lätt på ett sätt. Å andra sidan är det tungt och svårt att ta in det avskyvärda.

Första meningen: Jag heter Kari.
Antal sidor: 229
Förlag: Libris
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Nowhere´s Child, 2015
Översättare: Kerstin Gårdsjö

Astrid Lindgren

text: Agnes-Margrethe Bjorvand, illustrationer: Lisa Aisato

Finns det någon av mina läsare som aldrig hört talas om Astrid Lindgren? Jag tror inte det (säg till om jag har fel). Det här är en biografi om en av världens bästa författare. Den sträcker sig från hennes födelse till död och tar upp många av de händelser som Lindgrens karaktärer sedan fick vara med om.

Något ovanligt med denna biografi är att den vänder sig till 6-9-åringar. Jag hade nog satt en något högree lägstaålder, men någon övre åldersgräns finns inte. Det här är en otroligt fin biografi! Fylld av citat, vackra illustrationer och en massa kärlek till barn och läsning. Det känns som att det kommer direkt från Astrid Lindgren. Det är väldigt inspirerande både för fortsatt läsning, men framförallt blev jag inspirerad att själv skriva.

En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av glädje.

Boken handlar inte så mycket om Lindgrens böcker, utan mest om henne själv. Texten är  målgruppsanpassad, men passar även äldre. Författaren tar läsaren på allvar, precis som Lindgren gjorde. Även om jag hört en hel del om Lindgren innan, så fick jag reda på mycket nytt, till exempel om Lindgrens kamp för djurens rätt och att hon påverkade Sverige att inför en lag mot att föräldrar fick slå barn.

Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel, när de läser. Därför behöver barn böcker.

För den som växt upp med Astrid Lindgrens böcker vill jag rekommendera denna bok. Det kan även vara en ögonöppnare för barn att läsa biografier. Visserligen finns det inte många sådana för barn, men jag tror biografier många gånger kan hjälpa oss att bli bättre på att förstå andra människor. Och det är ju jätteviktigt.

Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek.

Fylld av kärlek, inspiration, läsglädje och livslust. Och illustrationerna! Så vackra, stämningsfulla och helt rätt. Rekommenderas varmt!

Har jag lyckats förgylla en enda dyster barndom så är jag nöjd.

Första meningen: Det här är en bok om Astrid Lindgren - världens bästa författaren.
Antal sidor: 108
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Astrid Lindgren, Cappelen Damm, 2015

Översättare: Elisabet Fredholm

Kriget är slut

av Morgan Alling

Morgan Alling, känd som rolig underhållare, berättar om sin tuffa uppväxt. Om alkoholiserade vuxna i närheten, om förflyttandet från fosterhem till barnhem till fosterhem, om känslan av att behöva vara rolig, ansvarstagandet och den stora killen i den lilla kroppen. Men även om fosterpappan som fick honom att satsa på teater och vad det ledde till.

I korta kapitel berättar Alling om en uppväxt som jag ibland tänker "såhär kan det ju inte ha gått till", just för att det är så svårt. Barn ska inte behöva leva som Morgan och hans lillebror gjorde, men ändå är det inget ovanligt. Författaren är ärlig och berättar om det mesta som hände honom de drygt 20 första åren av sitt liv. Jag uppskattar hans porträtt. Språket är lättläst och medryckande.

Liksom i de flesta biografier finns det vissa luckor. De är svåra att komma ifrån. Luckorna infinner sig när andra människor än författaren egentligen skulle ha behövt berätta. Berättelsen lämnar frågor och gör mig nyfiken, men det är väl en charm med biografier.

Morgan Alling är född 1968, och är därmed inte särskilt gammal. Jag tycker han avslutar sin biografi snyggt när teatern fångat honom. Utåt sett vet vi ungefär vad som hände sedan, och det är väl trots att sin barndom han ville berätta om. Och det gripande porträttet tackar jag för.

Första meningen: Vi ligger i dubbelsängen i sovrummet.
Antal sidor: 329
Förlag: Forum bokförlag, Månpocket 
Utgivningsår: 2011

Älskade terrorist. 16 år med militanta islamister

av Anna Sundberg och Jesper Huor

Som ung, sökande student träffar Anna en man som verkar ha svar på hennes frågor. Anna känner att hon hittat rätt, och gifter sig snart med mannen. Det för henne närmre en väldigt strikt del av islam, som senare får henne att träffa Said Arif. Han tränar med bröder i islam nära gränsen till Tjetjenien, men mycket mer än så vet inte Anna om hans liv. Snart känner hon dock att hon och familjen lever farligt, och i juli 2003 hinner verkligheten ikapp.

Jag vill rekommendera detta unika porträtt från en kvinna som levt nära militanta islamister och varit gift med en världskänd terrorist. Anna Sundbergs modiga, gripande berättelse höll mig klistrad från första till sista sidan. Hon berättar ärligt om sitt sökande, om de svar hon fann och hur det var att leva med familjen som strikt muslim i något hon i efterhand kallar en sekt. Hon berättar även om sina stöttande men oförstående föräldrar, och hur hon till slut tog sig ur det hela och återigen bytte livsstil. Berättelsen griper tag i mig, och att det är är verklighet är skrämmande. På ett lättläst sätt har jag fått ta del av en svår och komplicerad historia, som jag tidigare knappt varit något insatt i. Kanske kan det hjälpa mig att förstå mer av vad som händer i världen, och dessutom tror jag boken kan hjälpa människor som riskerar att hamna i liknande situationer.

Till och med 17 april kan du se när Anna Sundberg intervjuades hos Skavlan (hon är första gästen).


Första meningen: Jag drömde.
Antal sidor: 279
Förlag: Norstedts, tack för recex!
Utgivningsår: 2015