Knäckarbanketten

av Sara Bergmark Elfgren och Emil Maxén. Recensionsexemplar från förlaget.

Hertig Ludbert har bestämt sig för att ordna en knäckarbankett - en bankett för att knäcka hans avundsjuka tvillingbror. De har varit oense sedan de föddes och har inga planer på försoning. I jakten på den perfekta festen blir kökspojken Amund och hertig Ludberts dotter Ottilia indragna i ett hisnande äventyr som blir farligare än vad de tänkt sig. Bland hemska vidunder och oberäkneliga människor går ingen säkert.

Sara Bergmark Elfgren ger sig in i ett historiskt äventyr som blir en härlig, spännande och äventyrlig saga som tar mig som läsare med sig på de farliga strapatserna. Det finns ett tydlig sagoskimmer över berättelsen samtidigt som den väver in underhållande, tänkvärda och fantastiska (som i fantasy) situationer. Språket är genomtänkt och introducerar läsaren för historiska ord och utmanar läskunnigheten samtidigt som den okrävande berättelsen får stor plats. Emil Maxén har illustrerat i både starka färgbilder och enklare ritade teckningar som finns på nästan alla uppslag. Knäckarbanketten förmedlar historiska inslag genom en modern saga. Även om vidunder och odjur inte tillhör min litterära comfort zone uppskattade jag läsningen och den här typen av berättelser är absolut något författaren kan satsa mer på.

Första meningen:En gång för länge sedan, när alla kartor såg annorlunda ut, fanns en stad som styrdes av två hertigar.
Antal sidor: 141 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019

Nils Karlsson-Pyssling (novellsamling)

av Astrid Lindgren och Eva Billow

Novellsamlingen Nils Karlsson-Pyssling är fylld med små berättelser om olika pysslingar och andra karaktärer som verkar finnas runt omkring oss utan att vi märker det. Samlingen innehåller:

* Nils Karlsson-Pyssling
* I Skymningslandet
* Peter och Petra
* Lustig-Gök
* Mirabell
* En natt i maj 
* Prinsessan som inte ville leka
* Allrakäraste Syster
* Ingen rövare finns i skogen

Gemensamt för berättelserna är Lindgrens fantastiska fantasi och stora kärlek till barn och deras personligheter. Vi möter många ensamma och sjuka barn som får nytt liv genom lek och fantasi, vi möter längtan och drömmar och fascinationen för riktigt bra berättelser. Visst kan de kännas gamla när flickorna oftast går i klänning och pojkarna oftast är de som tar för sig, men när tjejerna får stå för sig själva kan även de ta plats (det är ju trots allt Pippis mamma som författat berättelserna. Flera av berättelserna var nya för mig medan andra var kära återläsanden från min barndom (fast då så jag dem filmatiserade).

Novellerna är ganska korta och det finns många illustrationer. Det gör boken till en riktigt bra godnattbok där Lindgrens fantasi kan föra barnen in i sömnens magiska värld. Nyfikenheten kan å andra sidan få barnen att titta efter pysslinghålet under sängen eller vad som händer i dockhuset när ingen ser. Men allt det där handlar om kärleken till barndomen och det är riktigt fint. 

Första meningen: Bertil stod vid fönstret och tittade ut.
Antal sidor: 131 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2003, först utgivna 1949

Frallan och kärleken

av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge

Den tredje fristående boken om Frallan handlar om att göra konst, gärna med det guldiga glittret, och om att vara kär eller att inte vilja vara det. Kan en tycka om någon utan att behöva vara kär? Och en helt annat sak, vad händer som Stökiga rummet plötsligt blir städat?

Den här boken glittrar! Utsidan är smyckad med glitter från guldglittertuben. Insidan glittrar av Frallans härliga personlighet, känslor och funderingar. Frallans charm fångade mig redan i första boken och Ohlsson och Adbåge fortsätter att briljera. Texten och illustrationerna är träffsäkra och riktigt bra. Adbåges detaljbilder smyger in i texten och får en hel sida ibland. Ohlsson fångar Frallan på ett trovärdig sätt i sin text:

Utan mormor skulle det bara vara mamma och jag, hela tiden. Det skulle vara besvärligt.
   Mamma sa det till mormor en gång.
- Utan dig skulle allt vara besvärligt, sa hon.
   Jag hade gömt mig i garderoben så jag hörde alltihop.
- Det är så mycket jobb med ett barn, sa mamma.
   Men det är faktiskt mycket jobb med en mamma också.
   Man måste plocka undan alla pennor precis när man lärt sig rita hästar och man ska hjälpa till att duka och hänga upp sin jacka och lägga ifrån sig paddan och sjunga tyst när hon pratar i telefon.
   Det är inte alls lika mycket jobb med en mormor.                 sida 38-39

I böckerna om Frallan dominerar tre starka kvinnliga karaktärer. De vi träffar mest är Frallans mormor och mamma. Frallan är ett starkt barn samtidigt som hon såklart lär känna det komplicerade i världen och allt det innebär. Boken utspelar sig mitt i vardagen där de flesta kan känna igen sig. Det är lättillgängligt och passar perfekt som högläsning för barn i 5-8-årsåldern och deras vuxna. Jag hoppas att vi får fortsätta följa Frallan i kommande böcker!

Tidigare böcker i serien: Frallan är bäst! och Frallan räddar världen.

Första meningen: Det är jag som är Frallan.
Antal sidor: 92 
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2019

Bidde det då?

av Pija Lindenbaum

När jag var liten hade vi en bok med en sagosamling. En av sagorna handlade om en man som bad en skräddare sy honom ett plagg, men ju längre tiden gick desto mindre blev tyget och det utlovade plagget likaså. Jag minns inga illustrationer, men nu har Pija Lindenbaum gett nya bilder till den gamla berättelsen.

Pija Lindenbaum har skrivit mängder av bilderböcker och hon är en av mina favoriter bland bilderboksskaparna. Hon är bra på att fånga känslor och uttryck som passar målgruppen väldigt bra. I Bidde det då? använder hon den gamla sagans text och har jobbat bra med illustrationerna. Vi kan känna igen oss i den vardagliga vardagen, men även i det färgglada drömmandet när allt annat känns grått. Den lilla mannens nöjdhet är något att fundera över. Han blir aldrig arg utan litar helt på att skräddaren ska göra ett bra jobb, trots att det går flera månader tills han äntligen får ett plagg... om det nu ens kan räknas som ett plagg...

 

Jag föredrar nog Lindenbaums egna texter, men det är roligt att hon väckt liv i en gammal folksaga. Boken kan hjälpa sagan att leva vidare och jag tycker det finns ett fint kulturarv att föra vidare. Det ska bli spännande att se om hon fortsätter väcka liv i och illustrera gamla sagor. Det har potential att bli ett roligt projekt att följa.

Första meningen: Det var en gång en liten man som hade ett litet tyg.
Antal sidor: 40
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Flickan som ville rädda böckerna

av Klaus Hagerup och Lisa Aisato

Anna älskar att läsa. Hon älskar att försjunka i böcker och att lära känna karaktärerna och de liv de lever. Biblioteken är fantastiska, men vad händer med de böcker som ingen lånar? När Anna får reda på det finns det bara en sak hon ska göra: hon måste rädda böckerna!

Det här med böcker om böcker känns som en egen kategori. En kategori där boknörderiet når nya nivåer och alla bokmalar får en bokälskande vän (om de inte har det irl). Flickan som ville rädda böckerna tillhör denna kategori och bjuder läsaren på väl valda nya bekantskaper. Dessutom har Lisa Aisato gjort otroligt fina och magiska illustrationer; när jag läste boken blev jag helt trollbunden och kände: wow! Jag gillar verkligen den här boken! Den tar kärleken till böcker på allvar, månar som berättelser, karaktärer och om alla böckers lika värde, vilket i princip handlar om alla författares och illustratörers lika värde. Tänk vad många bra böcker vi missar, böcker som blir bortgallrade och bortglömda...

Flickan som ville rädda böckerna bjuder på empati och kärlek, fantasi och fascination. Här finns möten både över generationer och mellan karaktärer och läsare/tittare. Ett härligt högläsningsäventyr och en riktigt fin pärla som jag gärna rekommenderar!

Första meningen: Anna var sällan rädd. 
Antal sidor: 70
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
Originaltitel: Jente som ville redde bøkene, 2017
Översättare: Lotta Bergqvist

Viggo och rädslolistan

text av Lisa Bjärbo och illustrationer av Johanna Magoria

Viggo har en hemlig lista med saker han är rädd för. Där har han ritat (och försökt skriva, men det är knepigt) om mörker, monster med och utan huvud och att något ska hända hans pappa, mamma eller lillebror. Men listan är absolut hemlig! Hur ska det då gå när coola Melvin vill att Viggo ska med ut bland otäckingar i mörka natten på Halloweenrunda?

Lisa Bjärbo har skrivit massor av bra böcker för barn, unga och faktaintresserade. Viggo och rädslolistan är den första för barn som är runt 7 år. Liksom i hennes ungdomsböcker finns ett modernt språk som känns träffsäkert för målgruppen och hon har hittat flera händelser som både barn och vuxna kan känna igen sig i, prata kring och skratta åt.

Det känns lite konstigt att de fyra personer som får överlägset mest plats i boken är killar. Å andra sidan vågar Viggo visa sådana känslor som killar tydligen inte "ska" visa, exempelvis rädsla och känslighet och hans pappa gör saker hemma, typ fixar mat och nattning (vilket varit ovanligt i barnböcker). Eftersom mycket av machokulturen bygger på att jobba undan de där känslorna tycker jag det är jätteviktigt att vi får läsa om mänskliga killar som inte trycker undan känsligheten och gråten för att en obekväm, påtvingad coolhet ska få plats. Att trycka undan känslor har en förmåga att leda till något destruktivt. Däremot får även en liten kille som Viggo brottas med olika förväntningar. I skolan ska man inte gråta men när han stolt berättar att han höll sig från att gråta på rasten blir hans pappa arg. Jag tror det är viktigt att det här behandlas och jag hoppas att någon machopappa läser det här för sitt barn. För bortsett från kapitlet som handlar om att lära sig svordomar är det här en riktigt bra högläsningsbok! Förutom det nämnda behandlar den även att leva med skilda föräldrar, vardag, matte, läsning, kompisar, halloween och andra 7-åringsfunderingar.

Till den träffsäkra texten finns roliga och detaljrika illustrationer. De känns verkligen genomarbetade och det känns riktigt roligt till en bok som innehåller mest text. Magoria har gjort ett riktigt bra jobb och jag ser gärna mer av henne! Men alltså, pappans balansakt på framsidan? Den är imponerande!
 
Första meningen: I ett grönt hus i hörnet mellan två gator bor det en kille som har lugg ända ner i ögonen och en penna i handen. 
Antal sidor: 144
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Handbok för superhjältar 3: Ensam

av Elias & Agnes Våhlund
Detta är tredje delen i en serie. Om du inte läst första delen och andra delen varnar jag för spoilers.

Alla älskar Röda masken! Hon gör så mycket bra och polisen får snart inte plats med alla bovar hon fångat in. Men Lisa, tjejen bakom den röda masken, är fortfarande lika ensam. När mästertjuven Wolfgang smider en ny plan måste Lisa dock ge sig ut för att stoppa honom. Oavsett vad.

Den tredje delen om den vanliga superhjälten Lisa håller samma höga mått som tidigare delar. Den bjuder på en spännande blandning av vardag vi alla känner igen och en superhjältevärld många drömmer om. Språket är lätt att ta till sig i de serieliknande illustrationerna som drar med sig läsaren in i äventyret. Bokskaparna tar sig an mobbing på ett mycket bra sätt och reflekterar över hur svårt det kan vara att gå från mobbare till vän.

Handbok för superhjältar är en mycket bra serie att rekommendera för både läsovana och bokslukare. Jag tror även böckerna kan göra sig bra i klassrumsuppsättning för diskussion.

Första meningen: Ensam är inte stark.
Antal sidor: 101
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Monster, spöken och kanelbullar

Den här boken läste jag någon gång i somras, men tyckte den passade bra att spara till den här dagen: kanelbullens dag!

av Alexander Jansson

Ebba och August ska precis hugga in på ett gäng kanelbullar, när bullarna plötsligt försvinner! Barnen upptäcker smulspår och börjar följa det genom en fantastisk värld med ovanliga figurer. Vem av dem är bulltjuven?

Det här är en härligt fantasifull bok full med äventyr och figurer i alla möjliga former och dräkter. Ibland har vuxna svårt att hänga med i barnens tankegångar, men i den här boken får de snabba vändningarna plats. Ett uppslag visar exempelvis ett gäng som ska slå rekord i karusellåkning (de har kört på i "12 dagar, 32 timmar och 356 sekund och jättemånga hundradelar"), när en figur säger "Tyvärr har vi lite översvämning", och så lätt tar äventyret en ny vändning. Inga utdragna övergångar här, inte! Jag gillar det där, att det får vara knasigt och roligt.

Monster, spöken och kanelbullar tar barnens fantasi på allvar. Illustrationerna har en fin detaljrikedom med båda fina, söta, läskiga och konstiga figurer. Som tittare kan en följa smulspåren och försöka hitta huvudpersonerna på varje uppslag. Boken kan kännas lite lång, eller så var jag för nyfiken... Jag tror dock den rätta målgruppen (4-6 år) tycker den är riktigt rolig och spännande.

Första meningen: Allting började när Ebba sprang på sin kompis August utanför bageriet.
Antal sidor: 32
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017

I huset där jag bor

av Lena Sjöberg

I ett högt hus med många lägenheter bor det många olika människor. De tycker, gör, tänker, gillar och är olika, men kanske finns det ändå något gemensamt.

Lena Sjöberg har gett ut över 15 böcker. Det som går som en röd tråd genom de böcker jag läst är kärleken till det hon gör. Det finns omtanke i både illustrationer och texter. I den här boken finns kärlek till mångfalden. En del har det stökigt hemma, andra städar ofta. Vi gillar, äter och umgås olika. En del gillar stora hundar och bor med många katter. Det spelar ingen roll hur vi är, det finns något fint i olikheterna.

Texten är enkel och går på rim, vilket kan engagera den som gillar att gissa sista ordet. De grafiska illustrationerna är detaljrika utan att vara plottriga. Det finns massor att titta på, fundera och fantisera över i de olika lägenheterna. Det tränar förmågan att läsa bilder och gör att boken håller för många omläsningar. Dessutom avslutas boken med frågor kring bilderna, som gör det värt att läsa ännu en gång: "Hur många katter har kattdamen?" eller "I huset bor en detektiv. Var?". Sjöberg har gjort en riktigt bra och spännande bok som håller för topplisteplacering.

Första meningen: I huset där jag bor / finns alla sorters typer.
Antal sidor: 32
Förlag: rabén & sjögren, 2018

Lilla nejboken

Text: Sarah Sjögren, illustrationer: Anna Forsmark     Recensionsexemplar från förlaget.

Måste Billie ha vinterkläder när det snöar, fastän hon hellre vill ha sommarkläder? Måste Billie krama sin kompis när hon kommer till förskolan, fastän hon inte vill? 

Sverige har nu antagit Barnkonventionen som lag, vilket förhoppningsvis ska stärka barns rättigheter. Lilla nejboken bygger på den 19:e artikeln:

Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.

Tillsammans med sin gosekatt Kattis funderar Billie över det där med att säga nej. För ett barn kan det bli vaga gränser mellan vad de själva har rätt att bestämma och vad vuxna "bör" bestämma. En viktig sak som boken tar upp är rätten att bestämma över sin egen kropp, men också om viljor. Gränsen fortsätter dock vara diffus kring just viljor, för ibland verkar vuxna behöva bestämma även om barnen har en egen, annan, vilja...

Det är helt klar ett klurigt ämne, men jag tycker bokskaparparet gjort en bra introduktion genom den här boken. Illustrationerna jobbar fint ihop med texten, och visar stopptecknet och många känslor. Det är roligt att den mest didaktiska i boken är gosedjuret Kattis, det känns mer lättillgängligt att hon lär Billie, än att en vuxen skulle säga allt. Boken avslutas med några frågor från Kattis, som hjälper en vuxen att förstå om barnet uppfattat boken, och chans att diskutera vidare.

Den här boken borde finnas på varje förskola, för att försöka fånga upp eventuella brott mot artikeln. Jag vill även rekommendera boken till föräldrar och deras barn, för att stärka barnets självkänsla och kunskaper om rättigheter så tidigt som möjligt.

Första meningen: Billie ska till förskolan.
Antal sidor: 28
Förlag: Libris, 2018

Sonja och julen

text: Kajsa Gordan och Sofia Nordin, illustrationer av Caroline Röstlund

Som många andra förbereder sig familjen Larsson för jul. Men på sitt eget sätt. De hugger sin egen gran bland de som ska gallras ut i skogen, de köper chokladkalender några dagar för sent, då den är billigare, och Sonja håller på med en julklapp till sin pappa. På julafton ska alla pappor komma hem till familjen. Förutom Lissabons, för han är i Portugal. Men tänk om Sonjas pappa inte dyker upp? Han har lätt för att glömma sådant här ibland...

Det finns miljoner idealbilder på hur julen bör se ut: Tindrande, förväntansfulla barn och en julgran som knappt får plats för alla paket. Och så all mat. Men för många ser det inte ut så. Boktrion Gordan, Nordin och Röstlund har bestämt sig för att fokusera på en mångfald, och visa något annat än det traditionella. Genialiskt och efterlängtat!

Sonja och julen handlar om en familj som är lite annorlunda uppbyggd, och som inte har mycket pengar att spendera som många andra familjer gör i december. Fokus ligger dock inte på detta "negativa", utan på fiffiga lösningar (som fler borde ta till sig ((okej, kanske inte det där med granen)) för att minska konsumtionshetsen) och andra vardagligheter, till exempel fritids, oro och syskongnabb. Gordan och Nordin är ett mycket bra författarsamarbete, och Röstlunds illustrationer är mjuka och enkla, men levande och fyllda av känslor.

Sonja och julen är en väldigt fin och mysig bok full med julstämning och med fokus på det enkla, men varma och öppna. Bra högläsning i väntan på julen, oavsett hur den ser ut.

Första meningen: Det var snart jul.
Antal sidor: 65 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Dumma teckning!

text: Johanna Thydell, illustrationer: Emma AdBåge

Mint och hennes storebror ska rita, men Mint kan inte komma på vad. När hon väl gör det blir det bara fel. Katten stör, det blir hål i pappret och storebror är mycket bättre på att rita. Han är visserligen tre år äldre. Men ändå!

Mint är bestämd, envis och ganska otålig. Hon visar på ett stort känsloregister, och det är en av sakerna som lyfter boken. Jag tror de flesta barnen kan relatera till hennes tankar och känslor, att allt bara går fel ibland och att alla andra verkar kunna bättre. Det sköna är att både Thydell och Adbåge inte väjer undan för de starka känslorna, utan visar dem fullt ut. Det är befriande.

Och så har vi storebrorsan. Han sitter lugnt och ritar som en biroll genom nästan hela boken, men får en skön storasyskonroll i slutet, vilket slätar ut allt jobbigt och gör honom till en riktigt fin karaktär. Jag måste även nämna katten Klas, ett roligt inslag i bilderna.

Som läsare och tittare kan jag känna med Mint, men även se det ur ett vuxet perspektiv så att det nästan blir roligt. Det är så mycket som går fel för henne, och det blir hela hennes värld. Som skrivet tror jag även barn kan känna igen sig i det här, och det lyfter boken högt på topplistan. Väl värd sin augustprisnominering.

Första meningen: Mint vet inte vad hon ska rita.
Antal sidor: 28
Förlag: Alfabeta, 2017

Monstret och människorna

text: Mats Strandberg, illustrationer: Sofia Falkenhem

Det här är tredje boken i en serie. Om du inte läst Monstret i natten och Monstret på cirkusen, varnar jag för spoilers.

Monstren sätter allt mer skräck i människorna i staden. En grupp bildas för att försöka bekämpa monstren, vilket gör att Frank och hans monstervänner blir allt mer rädda. De måste gömma sig ännu mer noggrant, men det börjar bli svårt.

Monstret-serien vänder sig till 6-9-åringar, och passar mycket bra till högläsning. Jag tycker även den säger väldigt mycket till mig som vuxen. Trots att det handlar om olika sorters "monster", att det är de som verkar vara hotet i samhället, skulle den lika gärna kunna handla om sådana "hot" vissa ser i samhället idag. Jag tänker att många ser hot i människor som flytt till Sverige, hbtq-personer eller personer som helt enkelt är annorlunda än en själv. De i sig är sällan något hot, men när vi blir främlingsfientliga och håller oss borta från nytt och okänt, bygger vi upp illusioner av hot som späs på till oigenkännlighet. Detta sker i Sverige, och det är skrämmande. Detta händer även i Yrred, där Frank bor. Det har pågått ett tag, men till trilogiavslutningen trappas det upp.

"Men Kjelle", suckade mamma otåligt. Sen sänkte hon rösten. Viskade nästan. "Hörde du inte att dom hade slagit ner en stackars farbror för att dom tyckte att han såg monsteraktig ut? Han hade bara lite håriga axlar!"
   [...] "Tänk på vad Kryger ställde till med", viskade mamma. "Vi trodde att han var en hjälpte och så kidnappade han Frank!"
   [...] Pappa svarade inte. Det var tyst i bilen resten av färden. Och jag kände hur knuten i magen drogs åt.                                                              sida 49-50

Det skrämmande blandas med det spännande. Vi ser Franks monstervänner och deras liv, men även vad som händer i skolan och på gatorna. Vi ser hur Frank slits mellan sina olika gestalter, och när vänskapen blir allt viktigare. Frank får bära mycket på sina axlar, men vi ser honom även ta mer initiativ och plats. Vi fördjupas i många av karaktärerna och de får fler bottnar. Den här boken bjuder på en hel massa bra, en riktigt bra story och ett riktigt viktigt budskap. Den är nutidsförankrad, men kan hålla länge.

En sak jag stör mig på är att Strandberg skriver "dom" istället för "de/dem". Visst, det är lättare att läsa högt om det står "dom", men borde han då inte bytt ut sig, dig och mig till sej, dej och mej?

Utöver det tycker jag boken ger ett bra avslut på trilogin. En serie att rekommendera.

"Men hur kan dom hata monster så mycket?"
"Det finns alltid dom som ser fiender i alla som är annorlunda. Dom ser faror i allt som dom inte vet nåt om."
"Det är väldigt mycket som dom inte vet nåt om", sa jag. "Det är som om dom inte vill förstå."
"Ja", sa Alice. "Det håller jag med om. Dom kanske inte vill tro att monster är ungefär som vi. Vilka ska dom då skylla på?"                          sida 69

Första meningen: Det var natt och jag sprang genom skogarna.
Antal sidor: 167
Förlag: rabén & sjögren, 2017

Till Vildingarnas land

av Maurice Sendak

Max är på bushumör, men mamma tycker han är alldeles för vild. Plötsligt börjar det växa träd i Max rum. Det kommer fler och fler, en sjö och en båt. Max hoppar i båten och far till vildingarnas land.

Den här boken har varit älskad sedan 1963 och nämns i ungefär alla fackböcker jag läst om bilderböcker (och det börjar bli en del nu). Varför? Jo, när den kom var den en av de första böckerna att skilda ett barns inre liv med fantasi, känslor och drömmar. Boken har få meningar, vilket gör att bläddringen blir en del av dramaturgin. Ju längre in i boken/Max fantasi vi kommer, desto större plats får bilderna. Från att ha varit ganska små finns det några uppslag i rad som helt saknar vita partier och ord. Här finns plats för läsaren att fundera ut vad som händer, kanske kan det bli en annan berättelse. Det är härligt att fantasin får ta så stor plats!

Jag gillar den, och den gick hem hos 5-åringarna på jobbet också.

Första meningen: Den kvällen när Max hade tagit på sig sin vargdräkt levde han bus på alla möjliga sätt så att hans mamma till slut ropade "VILDING" till honom.
Antal sidor:
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2010 (första gången 1963, omarbetad 1991) 
Originaltitel: Where the wild things are
Översättare: Boris Persson

En myras liv

text: Linn Gottfridsson, illustrationer: Emma Adbåge

Myran är sex år och går i förskoleklass. Han har en bästis som heter Henny och hon har en lös tand. Myrans föräldrar verkar bråka på engelska och han vill väldigt gärna ha en katt.

Linn Gottfridsson har gjort en strålande debut, full av igenkänning och vardagligheter! Jag läste den här boken efter att poden Bladen brinner hade förklarat sin kärlek till Myran och boken. Jag stämmer in i deras hurrarop, för den här boken gillar jag verkligen.

Jag umgås en hel del med barn i förskoleålder. Därför vet jag hur viktigt det kan vara att mäta kunskap (t.ex om en kan knäppa med fingrarna eller vissla), lära sig saker, hierarkier efter detta och att ha koll på hur många tänder alla vänner har tappat. Dessutom kan en snigelsamling eller ett kalas betyda oerhört mycket. Allt det här, och mycket mer, fångar Gottfridsson upp på ett humoristiskt, allvarligt och trovärdigt sätt. Språket är fantastiskt! Illustrationerna visar mycket på den härliga 6-åringens värld. Jag minns även själv hur det var att vara 6 år, och njuter verkligen av att läsa om Myran.

Som ett ytterligare inslag finns Myrans föräldrars relation. De pratar ofta engelska med varandra (ett roligt inslag är att de engelska orden är skrivna som barnen hör dem ((och nej, det är inte meningen att en ska förstå alla de där orden, ens som vuxen)), och Myran börjar förstå att de gör det när de bråkar. En natt hör han dem bråka, på svenska. De använder sådana ord man inte får använda utan att säga förlåt jättenoga efteråt (s. 68). Det skär i mitt hjärta att veta att lilla fantastiska Myran behöver vara mitt i detta, men jag tror många kan känna tröst i det.

En riktigt träffsäker bok full av igenkänning. Perfekt för högläsningsstunden med 5-7-åringen. Läs den!

Första meningen: Myran är världens ovanligaste myra, för han är ingen myra.
Antal sidor: 125 
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2016

Ronja Rövardotter

Text: Astrid Lindgren, illustrationer: Ilon Wikland

Ronja föds en åsknatt i Mattisborgen, där rövarbandet med Ronjas pappa Mattis i spetsen bor. Snart lär hon känna skogen nedanför, med vildvittror, grådvärgar och rumpnissar. En dag när hon ska akta sig för helvetesgapet som skapades den natt hon föddes, möter hon Birk. Han är son till Borka, Mattis stora fiende. Ronja och Birk börjar leka, men det måste ske i hemlighet. Deras pappor skulle inte gilla det.

Översatt till 41 språk. Över 10 miljoner sålda exemplar. Filmatisering på 1980-talet. Nyanimerad serie. De flesta vet säkert vad det är för story jag skriver om. Hur som helst: berättelsen om Ronja Röverdotter håller!

Jag tror aldrig jag läste eller hörde den här boken som barn. Däremot känner jag igen nästan varenda replik, eftersom det är en väldigt boktrogen filmatisering. Med filmskådisarna och miljöerna i minnet fick jag en riktigt mysig läsning. Något som bidrar till det är Ilon Wiklands fantastiska illustrationer. Fantasidjuren känns verkliga och jag tycker hon får med många känslor. Jag skulle vilja springa omkring i den där skogen, spana på vildhästar och akta mig för diverse farliga grejer tillsammans med Ronja och Birk.

Liksom de flesta Astrid Lindgren-böcker finns här barn som verkligen får vara barn. Det känns som en så stor frihet att Ronja, istället för att sitta inne med en surfplatta, upptäcker skogen och lär sig om livets godhet och faror. Det gör henne till en klok person, och liksom många andra barn kan hon se vad som är rätt och fel.

I den här boken finns tre tjejer. Omkring sig har de ungefär 25 killar. Snedfördelningen gör dock inte så mycket, för när de tre tjejerna (Ronja, Lovis och Undis) talar, är de kloka, smarta, starka och självständiga.

... bara en sak enades [Lovis och Undis] om: Hur mäkta skönt det var att då och då få vila öronen och slippa höra så mycket som ett enda pip från något manfolk.      s. 226

Ronja är en inspirerande förebild. Språket och meningsindelningen är lite åldrat, men inget som gör det otydbart. Jag tycker, som skrivet, att berättelsen håller. Så fortsätt läsa det här för era barn. Eller för er själva.

Första meningen: Den natten då Ronja föddes gick åskan över bergen, ja, det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Mattisskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen, bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Mattisberget. 
Antal sidor: 235
Förlag: rabén & sjögren
Utgivningsår: 1981

Rosas buss

av Fabrizio Silei och Maurizio A.C. Quarello

Ben följer med sin morfar till ett museum. Det morfar helst vill se är en gammal buss. Ben förstår inte alls varför. Men så börjar morfar berätta om en kvinna som bestämde sig för att göra något mot rasismen, som satt kvar på bussen trots att hon blev hotad, och som sa NEJ, ett ord som förändrade framtiden för de svarta i USA.

Det handlar om Rosa Parks. Kvinnan som stod upp för de svartas mänskliga rättigheter i 1960-talets USA. Parks är en av historiens coolaste kvinnor! Hon gjorde något väldigt viktig i vår tid, och det måste föras vidare till kommande generationer. Därför är det så bra att författaren gjort berättelsen lättillgänglig för barn.

Det finns så många bra perspektiv på denna bit av historien. Att boken inte bara handla om Parks, utan om Ben och hans morfar och hur historien kopplas till dem, är ett av perspektiven. Vad skulle jag ha gjort i samma situation? Finns det liknande situationer idag? Hur långt är jag beredd att gå för att kämpa för rättvisa? Vad kan jag göra idag och i morgon för att få en bättre värld? Det finns risk för en känsla av hopplöshet och mindervärdeskomplex, men förhoppningen är ändå att Rosa Parks kan inspirera och uppmuntra. Hon var ingen "speciell", hon var som du eller jag. Men hon vågade ta ett steg till.

Så mycket att lära, försöka förstå och fundera på. Som upplagt för diskussion på historialektioner.

 Första meningen: Han har lovat många gånger och idag har han äntligen tagit med honom till Detroit, där han ska "visa en grej".
Antal sidor: 40
Förlag: Alvina
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: L´autobus di Rosa, 2011
Översättare: Olov Hyllienmark

2 x Ingrid

Jag har läst de två första böckerna i serien om Ingrid, tillsammans med ett gäng 3-4-åringar. Serien är skriven av Katerina Janouch och illustrerad av Mervi Lindman. Jag tror framsidorna och titlarna säger ganska mycket om vad böckerna handlar om, så det lämnar jag.

När jag läste böckerna märkte jag hur väl de fångar barns vardag. Barnen känner igen sig, men Ingrid överdriver på ett knasigt och roligt sätt. Ingrid nöjer sig inte med ett plåster, utan vill gärna ha flera, både på sig själv och på gosedjuren. När Ingrid blir lite smutsig badar hela hon i badkaret, som snart förvandlas i ett hav. Barnen ser vad som är knasigt, och kan samtidigt få vara de som "förstår" det knasiga och samtidigt ryckas med i Ingrids fantasier. Igenkänningen i berättelserna skapar glädje hos barnen.

Något jag känner mig kluven till är språket. Det handlar om ifall en ska skriva som barnen pratar eller som svenskan säger att en ska skriva. Denna kluvenhet gäller förstås många barnböcker. Denna bok tillämpar alternativ 1. När jag läser högt tycker jag dock att det passar rätt bra med "barnens språk". I vissa fall ändrade jag eller ta till ord, men överlag gav barnspråket ytterligare en mysig touch till storyn.

Ingrid har plåster
Första meningen: Ingrid har aj.
Ingrid vill bada
Första meningen: Ingrid är kladdig.

Antal sidor: 32
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2012

Monstret i natten

av Mats Strandberg med illustrationer av Sofia Falkenhem

Några nätter efter att Frank fyllt nio drömmer han att han förvandlas till en lurvig, fyrbent figur som springer omkring i skogen. I drömmen blir alla rädda för honom, men Frank vet inte varför. Och tänk om detta är mer än en dröm.

Å, hur ska jag recensera denna bok? Jag gillade den så mycket så fort jag öppnade den! Det är något med illustrationerna i svart, vitt och olika nyanser av blått som ger ett magiskt inslag till sidorna och storyn. Till och med typsnittet på sidnumret tilltalade mig. Jag ville bara läsa mer, vilket ledde till sträckläsning.

Läsare kastas rakt in i storyn. Något är på gång att hända, men vi vet inte riktigt vad eller vad det ska leda till. Men så händer det. Frank förvandlas. Jag gillar att författaren inte gör någon jättestor grej av själva förvandlingen, istället blir det något som bara sker, nästan naturligt (vilket blir extra intressant och är bra gjort med tanken på vad jag läser mellan raderna, se nedan.) Däremot funderar Frank mycket kring att människor han möter har svårt att acceptera hans förvandling och den han är. De kallar honom monster, talar illa om och vill ha bort honom. Jag tror att det bakom dessa funderingar gömmer sig något djupare. Det bekräftas när grannen, tant Alice, säger såhär (på sidan 67) :

"Jag tror att monstret är annorlunda", sa hon till slut. "Och folk är rädda för det som är annorlunda. Dom förstår det inte. Dom vet inte vad det vill. Och så är det lätt att tro att monstret vill nåt ont."

Jag tänker att tant Alice inte bara pratar om monstret folk tror att Frank blir vissa nätter. Det kan lika gärna handla om människor från andra länder, kulturer och religioner, med andra sexuella läggningar än hetero eller annat som människor kan tolka som annorlunda. Boken berättar om hur Frank inleder sitt liv som varulv, men det skulle lika gärna kunna handla om när Frank inser att han är homosexuell eller tvingas fly till ett annat land. Detta innefattar ensamhet, vilsenhet, mängder med frågor och en stor längtan efter klarhet, att få förklara sig och hitta någon att lita på. Det här är riktigt intressant och bra gjort!

Boken har en självklart berättarton som passar målgruppen riktigt bra. Jag uppskattade den mysiga och spännande berättelsen väldigt mycket. Även om vissa delar är förutsägbara, är andra oväntade, vilket kan göra även den som läser högt för sitt barn nyfiken. Jag är glad att det framöver kommer ytterligare två böcker om Frank. Riktigt bra jobbat, Mats Strandberg och Sofia Falkenhem!

Första meningen: jag blev ett monster på min nionde födelsedag.
Antal sidor: 107
Förlag: rabén & sjögren
Utgivningsår: 2016