Genom märg och ben

av Jacqueline Woodson

På sin sextonårsdag skrider Melody nedför trappan i den skräddarsydda klänning hennes mamma skulle haft på sin sextonårsdag. Då var hon dock redan gravid med Melody och försökte tillsammans med sina föräldrar utstå den skam människor runtomkring dem tyckte det var. I rummet nedanför trappan finns Melodys mormor och morfar, pappa Aubrey och mamma Iris. I Genom märg och ben berättar de tre generationerna om blodiga uppror, stormande tonårskärlek, graviditeten och kärleken till ett nytt litet liv. De berättar om det runtomkring, om virvlande tankar och känslor som rör sig från förtvivlan till hopp och allt däremellan.

Jag började läsa den här boken som e-bok men fick, liksom ofta när jag läser på mobilen, inget sammanhang. Anna Thiams inläsning av boken gav dock storyn ett stort lyft och jag njöt av den korta, sprängfyllda släktkrönikan. Det är intressant hur den röda tråden rör sig mellan generationerna samtidigt som spänningen hålls vid liv genom cliffhangrar och de frågeställningar storyn väcker. Det handlar om skammen kring en tonårsgraviditet för några årtionden sedan, om värdighet, om virvlande känslor kring sitt barn och om vem som är värd att kallas mamma eller pappa. Samtidigt är det USA-historia från 1920-tal fram till idag med klasskillnader kring levnadsförhållanden och utbildning. I en ganska kort bok lyckas Woodson med få ord skriva något storslaget som jag är glad att ha tagit del av. 

Förlag: Natur & Kultur, 2020
Originaltitel: Red at the bone, 2019
Översättare: Alva Dahl
Uppläsare: Anna Thiam
Längd: 170 sidor/4 timmar

Bikupan

av Sarah Crossan

Ana och Connor har haft ett förhållande i flera år. De har gjort flera resor tillsammans men gjort allt för att dölja det för sina respektive makar. En dag händer det ofattbara - Connor dör i en olycka. Ana lämnas kvar med minnena och sorgen hon inte kan dela med någon annan. Hon dras närmre Connors fru Rebecca, den enda som kanske kan förstå henne.

Sarah Crossan debuterade med Vi är en för några år sedan. Boken fångade mig på grund av den fascinerande historien om de sammanvuxna tvillingarna Grace och Tippi, men främst eftersom den är skriven på prosalyrik. Därför hade jag stora förväntningar på Bikupan. Språket och upplägget är lika intressant som i debuten, men storyn tilltalar mig inte alls. Den berättas av Ana som är en ganska osympatisk person. Det är ett intressant upplägg - att känna stor sorg men inte kunna dela den med någon och vad det gör med en. Men jag har svårt att känna med Ana och hennes otrohet och oärlighet. Samtidigt är hennes närmanden mot Connors fru intressanta och slutet är bra. Tyvärr räcker inte det för att ge mig den läsupplevelse jag förväntade mig. Kanske blev det här den där svåra andra boken som sägs vara svår att skriva? Hur som helst läser jag gärna mer av Crossan framöver, kanske en omläsning av Vi är en till att börja med?

Första meningen: Enda vägen
ut
nu
är att hålla mig sysselsatt,
därför har jag lånat
Anna Karenina
av mamma och tänker inte
släppa fram gråten
förrän jag har läst den.

Två gånger.

Antal sidor: 272
Förlag: [etta], 2020
Originaltitel: Here is the Beehive, 2020
Översättare: Marianne Tufvesson

Viggo och kärlekskaoset

Årets första utlästa bok blev Viggo och kärlekskaoset, den tredje boken om Viggo av Lisa Bjärbo och Johanna Magoria. 

Det är sommarlov och Viggo hänger mycket med Malte, som vanligt. De går till exempel promenader med Viggos hund Kira och badar och sådant där. Viggo tänker även mycket om Roya, det känns så annorlunda och pirrigt i kroppen då. Kanske som när pappa tänker på sin nya tjej? Eller som när mamma vill äta upp Nils för att hon tycker så mycket om honom? Ju mer Viggo tänker på Roya, desto konstigare blir Malte. Går det inte att vara kompis med båda samtidigt?

Jag älskar Bjärbos smärta, lekfulla, träffsäkra språk som ger extra läsglädje till storyn. Liksom tidigare böcker i serien (Viggo och rädslolistan och Viggo och mammalivet) behandlas vardagsnära ämnen och känslor av alla de slag. Det är snack om skärmtid, kalas, hundar, brorsor med mera. Det är en riktigt bra kombination som passar bra för godnattsaga eller att läsa när det finns mer tid för samtal. Varje kapitel är som sin egen story men boken har en kronologisk ordning att följa. För övrigt kan boken läsas fristående från de tidigare delarna, men jag rekommenderar att läsa dem alla för bokskaparparet har lyckats riktigt bra.

Det finns en lagom mängd, trovärdiga karaktärer och Bjärbo skapar intresse för att lära känna dem mer. Boken bjuder på humor för barn i olika åldrar inom spannet 6-9 men även för vuxna vilket jag uppskattar. De superfina illustrationerna dyker upp på ungefär varannat uppslag och fångar de händelser jag blir nyfiken på. Det känns som att jag lär känna Viggo och hans värld och kärlekskaos rätt bra och läser gärna mer om honom. Redan i första kapitel får vi se och läsa om en valp och när hon råkade se till att mamman visar rumpan, som bäddat för succé för målgruppen. ;) 

Första meningen: I lägenheten där Viggo och Nils och mamma bor finns det nya regler.
Antal sidor: 172
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020

Får jag följa med dig hem

För några veckor sedan lyssnade jag Får jag följa med dig hem av Marie Aubert, inläst av Lo Kauppi. Jag tog mig inte tid att skriva om den då men skrev ned några lösryckta tankar och sammanfattningar som jag vill dela med er. Boken innehåller nio korta men mycket innehållsrika noveller. Det finns så mycket mer att upptäcka bortom varje berättelse. Hur gick det sedan?

Korta inblickar i människors liv. Jobbiga,  tvungna, avgörande, vemodiga likgiltiga eller känslofyllda stunder. Om hur skör en relation kan vara. Om svartsjuka och längtan efter närhet och bekräftelse. Om hur olika förväntningar och föreställningar två parter kan ha inför en gemensam relation eller adoption. Om att blunda för verkligheten för att drömmen är mycket mer behaglig. Om att leva i nuet utan att tänka på konsekvenserna. Om hur längtan efter närhet kan skapa själviskhet. Om så mycket mer.

Jag funderade kring varför titeln inte avslutas med ett frågetecken. Kanske är det en slarvig fråga, något slentrianmässigt som inte betyder så mycket för den som ställer den. Kanske bryr personen sig inte så mycket om svaret bara det kan innebära en stund av närhet och bekräftelse. 

Aubert skriver kort, koncist och skickligt med ett stort djup. Som bäddat för intressanta diskussioner när karaktärerna balanserar, testar sig fram, lyckas eller hamnar helt fel.

Om det regnar i Ahvaz

av Nioosha Shams. Recensionsexemplar från förlaget.

Ava, Mira och Hugo ska snart ta studenten och bildar den starkaste treenigheten som funnits sedan triangeln uppfanns. Ava tror inte på kärleken men har legat med alla skolans bicurious tjejer. Så en dag träffar hon Nadja och behöver omvärdera det där med tron på kärleken.

Om det regnar i Ahvaz handlar om stark vänskap - sådan jag verkligen gillar att få läsa om. Om vänskap som verkar kunna övervinna allt, inklusive interna bråk, om vänskap över "könsgränser" och där fler än två (tjejer) kan umgås. Det är en bok om stor kärlek men även om svek och det svåra i att inte kunna prata med den andra om vad relationen betyder. Jag skulle gärna vilja skaka om den där Nadja, få henne att öppna sig mer, samtidigt som jag vill viska i Avas öra att lyssna på Miras råd. Det är komplicerat men det är livet.

Boken har flera fördelar när det gäller representation. En av dem är att de flesta karaktärerna inte är vita, även om det kan låta så på namnen ovan. Läsaren får delvis hänga i förorten även om det inte uttalat. En annan fördel är att det finns många karaktärer som inte är heterosexuella. Om det inte varit för dessa fördelar hade Om det regnar i Ahvaz varit en ganska vanlig roman om komplicerad kärlek, men fördelarna gör att boken sticker ut. Jag hoppas dock att vi får läsa mer från förort och med bättre representation framöver. Kärlekshistorier är inte min favoritgenre och därför tröttnade jag lite på boken. Shams skriver dock riktigt bra och det går lätt att läsa. Jag läser gärna mer av henne och tycker hennes debut förtjänar en tydlig plats bland ungdomslitteraturen.

Första meningen: 1. Skolbibliotekariens långa, röda hår.

Antal sidor: 287

Förlag: Bonnier Carlsen, 2020

Máni Steinn - Pojken som inte fanns

av Sjón.

Reykjavik 1918. 16-årige Máni Steinn rör sig i staden varifrån man ser Katla få sitt utbrott och som snart härjas av spanska sjukan. Han går och ser så mycket film han kan på bion, ja flera gånger bara för att ha något att göra och försvinna i. Han spanar efter Sóla, sin filmhjältinna, som gör det enklare att leva med den homosexualitet som samhället verkar vilja hålla sig ifrån.

Isländsk författare, en epidemi som plågar samhället och en skildring av hur homosexuella behandlades i början av 1900-talet. Där har ni de intressanta delarna i den här boken. Resten förstår jag mig inte riktigt på och det är väl just resten som gjort boken prisbelönt. Jag hade svårt att ta till mig Mánis virvlande tankar som verkar röra sig mellan film, fantasi och verklighet. Jag hade svårt att bli engagerad. Boken är trots det uppbyggd med korta kapitel (det var väl därför jag orkade fortsätta läsa) och det finns säkert mycket att läsa mellan raderna. Men jag blev helt enkelt inte tillräckligt engagerad eller intresserad för att orka det.

Första meningen: Oktoberkvällen är lugn och kylslagen.
Antal sidor: 125 
Förlag: Alfabeta, 2014
Originaltitel: Mánasteinn. Drengurinn sem aldrei var til, 2013 
Översättare: John Swedenmark

Evvie Drake börjar om

av Linda Holmes

Den här boken har cirkulerat flitigt på instagram de senaste veckorna tillsammans med en hyllningskör. Det tillsammans med det härligt våriga och romantiska omslaget lockade det mig att plocka upp boken trots att jag lätt får nog av feel good. Den här boken utlovade dock lite mer djup.

Vi möter Evvie vars man dog i en bilolycka för ett år sedan. Alla tror att det är sorgen som gör att hon inte lämnar huset men Evvie bär på en hemlighet som inte ens hennes bästa vän Andy vet något om. Samtidigt möter vi Andys vän Dean som helt förlorat förmågan att spela baseboll och tvingas lämna sin karriär på professionell nivå. Dean behöver komma bort och Andy tipsar om den tomma lägenheten som finns i Evvies hus. Dean och Evvie kommer snabbt överens om att de inte får prata om baseboll eller Evvies man. Men regler är ofta lätta att rucka på och snart står flera hemligheter i vägen.

Jag instämmer i att det är en feel good med lite mer djup vilket kan locka mig ibland. Däremot var det något som saknades för att jag skulle vilja sluka den som många andra verkar ha gjort. Det kan ha berott på basebollsnacket: så ointressant och svårt att hänga med (vilket förmodligen späddes på i och med att jag skummade de partierna). Men det var något mer som satte stopp. Kanske bristen på kommunikation och att jag inte riktigt fick engagemang nog att sätta mig in i varför vissa karaktärer inte pratade utan mest ville missförstå varandra.

Annars finns det mycket fint hos karaktärerna. De känns mjuka och har flera djup och persongalleriet känns lite annorlunda vilket jag uppskattar: ett gäng vänner, deras föräldrar och två barn utgör de vi träffar mest. Jag gillar Evvies hemlighet, den känns nytänkande. Annars är boken rätt förutsägbar och lite seg mot slutet. Ingen fullpott från mig, men de flesta andra som läst verkar gillande.

Första meningen: Gå nu, annars går du aldrig, varnade Evvie sig själv.
Antal sidor: 323
Förlag: Lavender Lit, 2020
Originaltitel: Evvie Drake Starts Over, 2019
Översättare: Cecilia Falk

Bli kvar

av Maja Hjertzell

Lukas vaknar upp bredvid sin bästa vän Sophie. Äntligen! Han har varit kär i henne hur länge som helst. Men idag ska hon flytta till Göteborg. Betyder det inget att han stannar kvar?

Maja Hjertzell är skicklig när det gäller korta, kärnfulla romaner. Här möter vi Lukas och Sophie, troligtvis ganska snart efter studenten. Sophie längtar bort från det hon ser som barndomens håla medan Lukas inte förstår varför alla unga förväntas vilja ta sig därifrån. Han håller sig fast och ser nästan ned på de som vill se något nytt. Storyn är inte unik - vi känner igen den från flera andra böcker - men Lukas förhållningssätt och hur fast han står vid den känns annorlunda. Det unika med Bli kvar är dock språket, den rappa dialogen och djupet i konversationerna. Det finns flera gamla tänkta tankar som på något sätt får nya perspektiv. Som Lukas (som sjunger i ett band) tankarna kring att saker är utbytbara och även människor: "Visst, jag är utbytbar i bandet, de kan hitta en annan sångare. Men är bandet utbytbart för mig?". Perspektiven läggs ovanpå varandra och Hjertzell fångar de existentiella frågorna (hos unga) på ett snyggt och trovärdigt sätt. Romanen utspelar sig under en dag som är händelserik både fysiskt och psykiskt. Den passar lika bra om du är sugen på sträckläsning i en sittning eller om du vill njuta av ett genomtänkt språk.

Första meningen: Det är tidigt, men solen skiner redan utanför gardinerna och det är varmt i rummet. 
Antal sidor: 142
Förlag: Gilla böcker, 2020

Våga längta-serien

Våga längta-serien av Anna Ahlund

Någon annan. Mikael längtar efter att få kyssa någon. Sådant där är ganska svårt att få till i verkligheten, men kanske via instagram?

Lättare i mörkret. Lova ska sova över hos Namir. Första gången de försökte ha sex gick det inte så bra. Kommer det gå bättre den här gången? Eller vill Namir ens ha sex?

Väntat så länge. Trots att de aldrig pratat med varandra har Mira varit kär i Julia jättelänge. När de blir inlåsta i ett klassrum under en brandövning ser Mira sin chans. Ska hon våga ta den?

Min tur nu. Det är dags för maskerad och Jonas vet precis vad han ska ha på sig. Han känner sig avslappnad och som sig själv i kläderna, det borde väl vara perfekt för att ge något mer åt förhållandet med Leo. Eller är Leo ens intresserad?

En av vår tids bästa de författare som skriver om villkorslös, ung kärlek måste vara Anna Ahlund (bland annat Du, bara och Saker ingen ser). I höstas gav hon ut en kvartett med lättlästa, romantiska böcker som även blivit ljudböcker. Liksom i tidigare böcker och texter är Ahlund fenomenal på att inkludera och skriva som om kärleken - oavsett form - är självklar.

Jag gillade särskilt Lättare i mörkret. När jag som tonåring började läsa romaner som innehöll sex fick jag känslan av att alla alltid "lyckades genomföra sex", det var sällan någon stötte på hinder utan det var någon ömsesidigt som gick smidigt och var superskönt. (Minns ju ändå böcker där det inte var så, men det var de där lyckade samlagen jag lade på minnet.) I Lättare i mörkret visar Ahlund att det inte alltid är så vilket är viktigt att veta. Särskilt när porrindustrins bild av sex är något som präglar många ungas bild av sex.

Jag lyssnade på serien inläst av författaren själv och hon gör det mycket bra. Det känns som att hon lagt ned mycket energi och omtanke bakom varje ord och är mån om sina karaktärer och vad de vill säga. Jag kan rekommendera Våga längta-serien till de som har lite svårt att komma igång med läsningen men även de som plöjer böcker. Ahlund skriver riktigt bra och har något att säga till många.

Förlag: Hegas, 2019

Svartstilla

av Susanne Skogstad. Översatt av Cilla Naumann.

Vad händer när två människor som älskat varandra hela livet plötsligt skiljs åt? Vad händer med den som finns kvar efter att den andra försvunnit? Med välvägda ord om sorg och saknad debuterar Susanne Skogstad men en kort roman om livets vindlande tankar. Om skillnaden mellan att ge upp och hålla fast och hur det kan se ut ur olika människors perspektiv. Medan barnen vill ha in den sörjande kvinnan på ett äldreboende funderar hon över det som var och det som blivit. Hennes saknade man finns i varje vaket ögonblick men frånvaron av hans närvaro skär i henne. Eller har hon bara tillskrivit honom alla fantastiska egenskaper från honom, sig själv och kanske till och med de likheter hon ser i barnen?

De första kapitlen fick mig att bli tveksam. Svartstilla är en långsam bok där det inte händer så mycket fysiskt. Det händer desto mer inom huvudpersonen men många gånger räcker inte det för att jag ska ha tålamod för den här typen av böcker. Jag tror många kan fastna i det där och ha svårt att komma vidare, för visst är det repetitivt med sorgeprocessen. Jag läste dock vidare och med en överblick över hela boken gillar jag den ändå. Författaren är född 1992 men lyckas ändå förmedla en livsberättelse från en äldre kvinna och känslorna av att ha förlorat en livslång kärlek. Det är fascinerande och hon lyckas balansera väl mellan sorgen och fortsättningen framåt.

Berättaren delar med sig av flera sidor av sig själv. Vi möter den stora kärleken till hennes man men även de fulare sidorna hon gärna gömmer eller glömmer. Ångesten, händelser med barnen som hon ångrar men ändå tycker var rätt, när hon kände sig fel bredvid sin man, funderingar kring jaget och hur livet blev. Jag är inte så överväldigad som jag sett många recensenter vara men jag stannade upp vid flera snygga, vindlande formuleringar och är ändå imponerad över Skogstads debut.

Första meningen: Jag vet inte när jag upptäckte att han kom in i mitt liv. 
Antal sidor: 142
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2019
Originaltitel: Svarstilla

Jag kommer hem till jul

av Joanna Bolouri

Emilys mamma inleder alltid alla samtal med att fråga om Emily skaffat någon pojkvän än. Eftersom Emily är 38 och oftast svarar nej på den frågan börjar hon bli väldigt trött på mamman och familjen, men den här julen har hon faktiskt en pojkvän som ska få träffa hennes familj för första gången! Allt verkar gå bra tills Emily tvingas göra slut med Robert veckan innan jul. Vad ska hon göra nu? Familjen kommer tycka hon är ännu mer misslyckad om hon inte tar med Robert nu när hon har sagt att hon har en pojkvän. Hon gör det enda hon kan komma på: mutar sin granne Evan att spela Robert, trots att Evan är helt olidligt jobbig.

Christmasbooks är ganska nya på den svenska marknaden. En bokbloggare skrev att ibland känns det som att julromaner är feel good-böcker som inte var tillräckligt bra för att publiceras, men när de la till några juliga inslag kunde de ges ut som julromaner. Jag tror det kan stämma i viss mån (vilken nedvärdering av god litteratur i så fall!) men Jag kommer hem till jul är faktiskt rätt bra.

Emily är en mogen men ändå smått vilsen karaktär med höga förväntningar från familjen. I alla fall när det gäller pojkvän. Hon arbetar som lärare och delar lägenhet med två andra i London. Och ja, det känns väl som att hon delar lägenhet med Evan också eftersom han bor vägg i vägg med Emily och brukar ha högljutt sex när Emily försöker sova.

Jag kommer hem till jul är fylld av humor och galna händelser både i London och framför allt i den spretiga familjen fylld med starka viljor. Boken innehåller även mycket sexskämt och alkohol, vilket jag tröttnar på ganska snabbt. Julkulan på omslaget utlovar "oväntad kärlek" men efter att ha läst baksidestexten känns den där "oväntade" kärleken glasklar. Trots det är det en mysig feel good som passar bra i väntan på julen. Den gjorde väl inga stora intryck på mig men jag gillar ändå att julgenren växer fram i Sverige.

Första meningen: "Nå, berätta, har du träffat någon trevlig pojke?" 
Antal sidor: 314 
Förlag: Printz Publishing, 2017
Originaltitel: The Most Wonderful Time of the Year, 2016
Översättare: Cecilia Falk

Kärlek vänskap hat

av Alice Munro

I Alice Munros novellsamling möter vi nio kvinnor som alla längtar efter kärlek. En jämställd kärlek full av varma känslor. Men är det så lätt? Johanna är på väg till sin älskade som hon lärt känna mest genom brev - men har han lika starka känslor som henne? Fiona har drabbats av Alzhemier och verkar vilja hämnas på sin ständigt otrogna man. Queenie rymmer med en gammal man och verkar kunna utstå allt.

Jag har varit nyfiken på Alice Munro sedan hon fick Nobels litteraturpris 2013. När en av rutorna på sommarens bokbingo handlade om att läsa en kvinnlig nobelpristagare blev det äntligen dags. Noveller är inte riktigt mitt område och kanske är det därför jag tycker att de flesta huggs av när det börjar bli som mest intressant. Munro presenterar flera intressanta karaktärer som på många sätt revolutionerar mot de uppgifter och personligheter de förväntas ha. Det handlar bland annat om längtan efter het kärlek eller att slita sig loss från banden familjen och vardagssysslorna binder en vid.

Efter några sidor känns novellerna rätt vanliga men så kommer slutet och bygger upp en spänning som avslutas när det är som bäst och jag börjar gilla novellen. Kanske är det meningen - läsaren ska själv få fundera vidare och känna sig lite lagom frustrerad över att inte få följa karaktärerna vidare. Jag tycker dock det förstör läsupplevelsen. Om det där spännande och intressanta kommit tidigare hade jag inte suckat mig genom halva novellerna. Om novellerna varit kortare hade jag nog lättare kunnat ta till mig dem. Det finns en hel del jag tyckte var intressant när jag läste Kärlek vänskap hat men jag minns inte riktigt vad och den känsla jag tror Munro vill förmedla når tyvärr inte fram till mig. 

Första meningen: För många år sen, innan så många av de lokala järnvägslinjerna drogs in, kom en kvinna med hög fräknig panna och burrigt rött hår in på järnvägsstationen och förhörde sig om transport av möbler.
Antal sidor: 307
Förlag: Wahlström & Wistrand, 2001 / Atlas
Originaltitel: Hateship, Friendship, Courtship, 2001 
Översättare: Rose-Marie Nielsen

Sommarplåga

av Hanna Jedvik

Den här sommaren gäller det. Alma och hennes pappa ska till lantstället på västkusten som vanligt. Fina, fina Mira ska också dit, som vanligt, och denna sommar ska Alma våga säga vad hon känner för Mira. Det ska äntligen bli de två och det ska äntligen bli en perfekt sommar! Men Mira har med sig Hampus och Almas planer spricker. De säger sig visserligen vara som syskon, men Alma tror dem inte. Hampus är bara i vägen och Alma börjar tänka på Hedvig som är kvar i stan. Kanske är hon inte så jobbig och kanske är det ganska fint det där med att hon gillar poesi och katter?

Det är något visst med sommarlovsberättelser. Sol, bad, förväntningar och kärlek i luften. Alma har lätt för att strula till det och så blir det den här sommaren. Hon flyger mellan människor och vet nog inte riktigt vart hon vill. Det där vilsna kan vara lätt att känna igen sig i och kanske blir det extra sårbart efter att ha gått och planerat en hel termin. Vad händer om sommarlovet bara flyter iväg utan att Det Där händer?

Hanna Jedvik har lyckats skapa ännu en fin berättelse som jag tror kan bli viktig för många unga. Den är fylld av sommarkänslor, kärlek, triangeldraman och missförstånd. Ibland blir jag irriterad på Alma som inte tar tag i något utan mest verkar tjura, men samtidigt ger det henne djup, det känns som att vi verkligen får läsa känna henne. Men, hur lyckas alla föräldrarna ta ut 10 veckors semester? Hur som helst är det en härlig sommarbok att läsa i sommar eller om du längtar tillbaka redan nu.


Ljudbok
Tid: 4 timmar coh 20 minuter 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019
Uppläsare: Maja Rung

Den lilla bokhandeln runt hörnet

av Jenny Colgan

När biblioteket där Nina jobbar ska dra in på tjänster får hon tid att drömma om något annat. Hon har alltid velat ha en bokhandel, kanske en bokbil? Hon hittar en bra buss men alldeles för långt bort - i Skottland där det är långt mellan byarna. Skulle det kunna fungera?

Jag har lyssnat på Colgans serie om bageriet på strandpromenaden. När jag fick välja en bok efter mitt biblioteks sommarutmaning förra året lockades jag av den här som inkluderar en bokälskare. Jag läser sällan feelgood men kan ta mig an en om jag läst för mycket jobbigt eller tungt. Det var nog inget sådant tillfälle nu för boken gick inte riktigt hem hos mig. Visst är det roligt att läsa om den lilla bokhandeln, om mängden böcker och Ninas passion och skicklighet för att hitta rätt bok till rätt person. Det finns härlig romantik, buttra människor och en spännande landsbygd som sakta men säkert tar form. Däremot verkar Colgan ha använt i princip precis samma mall som när hon skrev om bageriet: osäker tjej som bryter upp och vill göra något nytt, flyttar från bullrig stad till lugn landsbygd, har taskig ekonomi och en halvgalen kompis som tänker på sex och pushar huvudpersonen, en komplicerad romans. Även om det är ett tag sedan jag läste bageriserien känns det lite för välbekant.

Boken skulle kunna passa perfekt en slö dag på stranden. Colgan skriver bra och en styrka ligger i att hon blandar in karaktärer i olika åldrar. För mig blev det dock för förutsägbart och tråkigt välbekant från bageriböckerna.

Första meningen:Problemet när det händer bra saker är att de väldigt ofta kamouflerar sig som hemska saker.
Antal sidor: 344
Förlag: Massolit förlag, 2017
Originaltitel: The Little Shop of Happily Ever After, 2016 Översättare: Birgitta Karlström

Barnet

17 maj - Norges nationaldag. Det firar vi med en recension av en norsk bok från det nystartade förlaget [norra], en del av Sekwa förlag.

av Kjersti Annesdatter Skomsvold

Jag har berättat för dig om hur din pappa och jag blev tillsammans, och det är som du förstår ingen solskenshistoria, ingen historia jag hade velat berätta för dig, det är motsatsen till vad jag hade velat berätta, men lyckligtvis är det inte bara solskenshistorier som slutar bra.      sida 120

En mamma berättar för ett du - hennes nyfödda dotter. Det är en blandning av en förälders rädsla för att något ont ska hända hens barn, förundran över ett nytt liv och hur det påverkar allt. Samtidigt är det en tillbakablick och berättelse om två konstnärliga personer som går om varandra för att finna sig själva innan de vet vad de letar efter. En berättelse om att mötas och leta efter en säkerhet som kanske aldrig kan finnas. Men det kan fungera ändå.

Barnet är en vindlande historia med ett poetisk språk som tar läsaren bortom orden. Det finns många malande tankar mellan raderna och mycket igenkänning för de som har barn, funderar på att försöka skaffa barn eller vill läsa om en strulig resa till ett vi. Trots att boken är rätt tunn tog det ett tag för mig att läsa den. Det finns mycket att tänka på och eftersom berättaren har en långsam, fundersam ton föll jag in i hennes tankesätt. Läsflowet hade underlättats om författaren tagit bort en fjärdedel av alla kommatecken. Annars tycker jag att Barnet är en fin bok som passar bra till exempel mellan ett gäng tegelstenar eller när du behöver något kortare för att komma ur en lässvacka.

Första meningen: Det var ett nytt år, en ny början, och utanför föll årets första regn.
Antal sidor: 122
Förlag: [norra], 2019
Originaltitel: Barnet, 2018
Översättare: Ylva Hellerud

Tatueraren i Auschwitz

av Heather Morris

När Lale Sokolov kom till Auschwitz-Birkenau 1942 fick han jobb som tatuerare. Det räddade honom från tungt kroppsarbete men samtidigt fick han snabbt en inblick i vad som hände i gaskamrarna och de människor som inte fick en tatuering när de kom till lägret. En dag ska han tatuera Gita, en kvinna han blev blixtförälskad i. Han gjorde allt han kunde för att få träffa henne och gav henne löften inför befrielsen från lägret. Det fanns inga om, de skulle överleva lägret.

Jag hade inte läst så mycket om den här boken innan jag började lyssna på den. Därför blev jag förvånad när jag i slutet hörde att det är en sann berättelse. Det förvirrade mina tankar. Det känns inte som att boken går på djupet, snarare att mycket händer så som Lale önskar. Han får ett förhållandevis bra arbete; det sparar på hans kropp, han får eget boende och kan smyga runt för att hjälpa andra fångar med mat och medicin. Innan jag visste att det var en sann historia tyckte jag ibland det gick lite för lätt för Lale som kan vara ganska naiv. Visst, det är en otroligt hemsk och avskyvärd historia, men samtidigt är det nog den mest hoppfulla berättelse jag läst om andra världskriget.

Till skillnad från andra böcker om förintelsen ligger fokus på relationerna och främst den mellan Lale och Gita. Det är en alldeles särskild kärlekshistoria i en avskyvärd miljö. Relationen hjälper dem dock att hålla fast vid hoppet när allt runtomkring verkar rasa och otroligt nog bli värre. Det är intressant och viktigt att få ännu ett vittnesmål från en överlevare. Det är dessutom spännande att läsa om en fånge som fick förtroende och en annorlunda uppgift, att läsa om tatuerarens balansgång mellan sympati och avsky mot arbetsgivaren. Även om jag hade högre förväntningar så lyfter det boken och gör den ändå rätt läsvärd.

Antal sidor: 270
Förlag: Bokförlaget NoNa, 2018
Originaltitel: The Tattooist of Auschwitz, 2018

Översättare: Tomas Håkansson

Nora eller Brinn Oslo brinn

av Johanna Frid

Johanna kan inte sluta titta på Noras instagram. Hon kan inte sluta söka på hennes namn eller namn på personer hon umgås med. Så har det varit ända sedan hon fick reda på att hennes pojkvän Emil skulle träffa Nora, sitt ex. Nu bubblar svartsjukan över den snygga, älskvärda tjejen som säkert var en mycket bättre flickvän till Emil än vad Johanna kan bli. Trots att hon ser att svartsjukan gör henne sjuk och omgivningen uppgiven kan hon inte sluta. Det enda som får henne att tänka på annat är endometriosen som aldrig verkar vilja ge upp.

Nora eller Brinn Oslo brinn har synts på många instagramkonton och bloggar sedan den gavs ut i slutet av förra året. Jag hade inte tänkt läsa den eftersom jag inte är intresserad av att läsa om svartsjuka. Det var det där med endometrios, och att den inte är så lång, som slutligen fick mig att lyssna på den, uppläst av författaren själv.

Min första tanke om att jag inte skulle uppskatta att läsa om svartsjuka var ingen obefogad tanke. Johanna blir ganska osympatisk ju mer hon låter svartsjukan fräta i henne och i förhållandet till Emil. Hon vågar inte tro sin pojkvän eller personer i sin närhet. Jag blir irriterad på henne och hennes själviska beteende. Kan hon inte bara ta ett ordentligt snack med Emil? Romanen vill förmodligen provocera fram de här känslorna och det finns säkert många som kan känna igen sig. Men inte jag. Det blir bara jobbigt.

Det var alltså endometriosen (och hajpen och två tågresor på vardera tre timmar) som fick mig att lyssna på boken. Jag har aldrig läst om det i en bok tidigare och jag lärde mig lite grann, framför allt frustrationen över att ingen verkar veta vad de ska göra för att bota eller lindra smärtan (förmodligen på grund av att det är en kvinnosjukdom). Sjukdomen hade däremot kunnat få ta större plats, det hade förmodligen gjort romanen bättre i mitt tycke. Samtidigt behandlas en annan sjukdom i vårt samhälle, nämligen instagram och vårt beroende av det och vår ständiga, ogrundade tanke att alla perfekta bilder visar kontoägarnas perfekta vardag. Jag känner stressen i Johanna sprida sig som en obehaglig svart dimma och kan känna igen mig i det. Jag kommer förmodligen inte rekommendera vidare boken, men det Frid skriver om endometrios och instagram är intressant och läsvärt.


Antal sidor: 187 sidor eller cirka 5 timmar
Förlag: Ellerströms förlag, 2018

När du läser det här

Ibland är det spännande att läsa en bok där författaren experimenterat med berättartekniken. Jag tänker till exempel på romaner som är upplagda som poesi eller dikter. Eller böcker där karaktärernas språk skiner igenom (och oftast blir slarvigt vilket jag inte gillar). Att läsa sms, mejl och lappar i böcker blir vanligare, men då vid enstaka tillfällen. Sedan finns det böcker som helt bygger på det. En av dem är När du läser det här av Mary Adkins.

Iris har precis dött av en obotlig sjukdom. Hennes kollega Smith har svårt att förstå och acceptera och fortsätter att skicka mejl till Iris för att ventilera sig. Sedan hittar han Iris blogg med en sista önskan om att han ska få den utgiven. Smith involverar sin praktikant Carl och tar kontakt med Iris syster Jade som inte alls gillar idén. Vems önskan ska Smith lyssna på?

Den här berättelsen är alltså uppbyggd helt av mejl, blogginlägg och sms. Det hade kunnat bli konstigt eftersom en missar miljöbeskrivningar och vad som händer när karaktärerna inte har sina skärmar framför ögonen. I början var det svårt att komma in i berättelsen, men det finns helt klart fördelar. Boken går snabbt att läsa och det är intressant att se en berättelse ur det nya perspektiv som berättartekniken erbjuder. De konversationer som förs är troligtvis mer detaljerade än vad de varit om de skrivits på riktigt, vilket bidrar till en mer sammanhängande historia. Dessutom gör Iris blogginlägg berättelsen mer sammanhängande parallellt med de övriga konversationerna.

Det är tragiskt att läsa om Iris livshistoria som slutade alldeles för tidigt. Samtidigt får vi del av sorgeperspektiv från både kollegan Smith, systern Jade och delvis från systrarnas mamma. Som kontrast till detta pågår det vanliga livet och det tränger sig på i och med mejl från Smiths kunder och den entusiastiska Carl. Det blir en kaotisk tillvaro som förstärker anledningarna till felsteg och sorgfylld likgiltighet. Adkins gestaltar detta på ett fint sätt.

Jag skulle kunna skriva att det var svårt att få ihop berättelsen genom mejlen. Det är lite knepigt, men när jag kom in i boken var det intressant. Jag skulle kunna hålla fast vid det där intressanta. När du läser det här skiljer sig från de flesta andra böcker och varför ska alla vara likadana? Visst, läsaren får leta efter och hitta på mycket som står mellan raderna, men jag uppskattar ändå experimentet. Adkins gör det mycket bra.

Första meningen: Simonyi Brand Management
96 Morton Street, våning 10
New York, NY 10014
Antal sidor: 418
Förlag: Lavender Lit, 2019
Originaltitel: When You Read This, 2019
Översättare: Anna Thuresson

Öppnas i händelse av min död

av Liane Moriarty

En dag hittar Cecilia Fitzpatrick ett brev från sin man. Det är adresserat till henne och utanpå står det Öppnas i händelse av min död. Cecilia öppnar brevet fastän John-Paul inte är död och det förändrar allt för henne. Om sanningen kommer fram raseras den bild av uppskattad mamman, vännen, affärskvinnan och engagerad kvinna hon jobbat hårt för att bli. Om sanningen kommer fram förändrar det livet för många fler än bara den egna familjen.

Den här boken har ett mycket spännande utgångsläge och det var med stor nyfikenhet jag läste kapitel efter kapitel för att få reda på vad det stod i brevet. När jag visste det fortsatte jag för att få reda på hur Cecilia och John- Paul skulle reda ut det. Jag har ingen aning om hur jag själv skulle ha reagerat och det är det som gör boken intressant och tilltalande. Karaktärerna slits mellan rätt och fel och hur de enkla svaren kan bli otroligt komplicerade. Samtidigt får vi följa andra karaktärers perspektiv och se Cecilias ångest från flera håll.

Öppnar i händelse av min död är en mycket intressant och tänkvärd bok. Språket lockar till sträckläsning samtidigt som det kräver eftertanke. Boken skulle förmodligen lämpa sig bra för bokcirkeldiskussion. Moriarty skriver skickligt och med stor omtanke om relationer både inom och utanför äktenskapet, om att skydda sig själv och familjen men ändå ha medkänsla för andra människor. Jag läser gärna mer av Moriarty.

Första meningen: Stackars, stackars Pandora.
Antal sidor: 346
Förlag: Månpocket, 2015
Originaltitel: The Husband´s Secret, 2013
Översättare: Eva Johansson

Handbok för ett begagnat hjärta

av Tamsyn Murray

Jonny behöver ett nytt hjärta. Han känner sig som en robot eftersom det är en maskin som ser till att han fortsätter att leva. När Niamhs tvillingbror dör i en hemsk olycka lyckas leta fram nyheten i jakten på sin donator. Han söker upp Niamh på sociala medier men vet inte hur han ska kunna berätta varför han gjorde det. Det blir mer och mer komplicerat ju djupare de lär känna varandra.

Är det bara jag som missat den eller har den här boken fått den stora uppmärksamhet den förtjänar? Den är ju jättebra! Den har till och med liknats vid Förr eller senare exploderar jag och det betyget håller rätt långt. Boken ger en inblick i allvarligt sjuka ungdomars liv och donationer men även syskonrivalitet, sociala spel, sorg och glädje. Vi får följa både Jonny och Niamhs perspektiv och hur deras föräldrar reagerar på vad som händer. Här finns mycket skört både på och utanför sjukhuset men även en stor längtan efter livet och vad det har att erbjuda. Jag lyssnade på boken inläst av Philomene Grandin (ni vet Mira i sommarlovsprogrammet Vintergatan från 2000?) och fick en bra känsla för karaktärerna. Det är intressant att Jonny får hopp av Niamhs sorg och hur de slits mellan rätt och fel vad gäller deras relation. Har Jonny en del av Niamhs bror i sig eftersom Jonny har hans hjärta? Är det rätt att leta upp donatorn eller skadar det mer? Vem ska Jonny vara nu när han kommer ut i verkligheten?

Handbok för ett begagnat hjärta förtjänar mer uppmärksamhet för det här är en riktigt fin och härlig feelgood med mycket sorg, smärta och kärlek. Rekommenderas varmt!

Antal sidor: 281
Förlag: Bokförlaget NoNa, 2017
Originaltitel: Instruction for a Second-hand Heart, 2016
Översättare: Christina Norrman