Visar inlägg med etikett Recension. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Recension. Visa alla inlägg

23 februari 2021

En flod

av Marc Martin

Det rinner en flod utanför fönstret. Den kommer långt bortifrån och rinner vidare, men vart? Med drömmar och en silverbåt kan ett barn ta reda på det.

Floden rinner som en röd tråd genom boken på ett lockande sätt. Kontrasterna mellan uppslagen kan vara ganska stor och barnet tar oss med ut i det okända. Då kan silverbåten och floden fungera som det trygga, det vi känner igen och kan luta oss mot om intrycken från resan blir för många. Även om bilderna kan vara myllrande är boken åt det poetiska hållet. De olika skådeplatserna kan öppna för samtal och framförallt fantasier om var en själv skulle vilja åka i en drömmarnas silverbåt. En lågmält fin berättelse med mycket att titta på.





Första meningen: Utanför mitt fönster finns en flod.
Antal sidor:
32
Förlag:
Mirando bok, 2016
Originaltitel: A River, 2015
Översättare: Elin Svahn

18 februari 2021

Kattbossen

av Marta Altés

Jag är en kattmänniska. Jag gillar deras självsäkerhet och själviskhet (okej, inte när båda våra katter vill ha mat precis samtidigt som bebisen och vi nyss kommit in från en promenad och står i full vintermundering under luftvärmepumpen). Därför tyckte jag mycket om den här boken. Vi möter kattbossen som berättar om sin förträfflighet och allt fantastiskt den gör för sin familj. Men en dag verkar det som att katten blir bestraffad. Varför skulle familjen annars komma hem med en hund?

Fler bilder finns på
instagram @sofiesbokblogg
Kattbossen är en träffsäker, riktigt rolig och härligt illustrerad berättelse. Författaren leker med orden och deras placeringar kring känslodetaljerade bilder som illustreras steg för steg eller i ett sammanfattande ögonblick. Boken passar nog bäst för kattälskare, men den varma humorn kan passa även för hundmänniskor, för även hunden porträtteras verklighetstroget. En humoristisk bok att skratta och mysa med. På svenska finns även Bara fem minuter till av författaren och jag läser gärna mer av henne.

Första meningen: Jag är kattbossen och det är jag som bestämmer här i huset.
Antal sidor:
32
Förlag: Bonnier Carlsen, 2021
Originaltitel: The King Cat, 2015
Översättare:
Karin Nilsson

15 februari 2021

Genom märg och ben

av Jacqueline Woodson

På sin sextonårsdag skrider Melody nedför trappan i den skräddarsydda klänning hennes mamma skulle haft på sin sextonårsdag. Då var hon dock redan gravid med Melody och försökte tillsammans med sina föräldrar utstå den skam människor runtomkring dem tyckte det var. I rummet nedanför trappan finns Melodys mormor och morfar, pappa Aubrey och mamma Iris. I Genom märg och ben berättar de tre generationerna om blodiga uppror, stormande tonårskärlek, graviditeten och kärleken till ett nytt litet liv. De berättar om det runtomkring, om virvlande tankar och känslor som rör sig från förtvivlan till hopp och allt däremellan.

Jag började läsa den här boken som e-bok men fick, liksom ofta när jag läser på mobilen, inget sammanhang. Anna Thiams inläsning av boken gav dock storyn ett stort lyft och jag njöt av den korta, sprängfyllda släktkrönikan. Det är intressant hur den röda tråden rör sig mellan generationerna samtidigt som spänningen hålls vid liv genom cliffhangrar och de frågeställningar storyn väcker. Det handlar om skammen kring en tonårsgraviditet för några årtionden sedan, om värdighet, om virvlande känslor kring sitt barn och om vem som är värd att kallas mamma eller pappa. Samtidigt är det USA-historia från 1920-tal fram till idag med klasskillnader kring levnadsförhållanden och utbildning. I en ganska kort bok lyckas Woodson med få ord skriva något storslaget som jag är glad att ha tagit del av. 

Förlag: Natur & Kultur, 2020
Originaltitel: Red at the bone, 2019
Översättare: Alva Dahl
Uppläsare:
Anna Thiam
Längd: 170 sidor/4 timmar

12 februari 2021

En stor vän

av Babak Saberi och Mehrdad Zaeri

En liten kråka flyger hem till sin mamma och berättar glatt att hon äntligen hittat en vän. Mamman tittar ut från boet och får se att - himmel och pannkaka! - det är inte alls vad hon väntat sig, någon i ungens storlek, inte ens i närheten...

En fin bok om glädjen i att ha en vän och om att se olikheter som något positivt eller att se dem som lika fast ur olika perspektiv. Vi möter en något uppgiven mamma som gärna hade sett att hennes unge träffat en vän i sin egen storlek. Hon försöker få ungen att se alla hinder som kan uppstå i vänskapen, men den lilla kråkan är så glad i sin nya vän att inget mamman säger kan få kråkan att ändra sig. Om du vecklar ut bokens omslag får du en ledtråd till vad det är för vän kråkan hittat.

En härligt hoppfull bok som kan kräva åtminstone en omläsning för att få med sig mer av berättelsen och illustrationerna. Färgvalet är begränsat till svart, vitt, grått och lite blågrönt. Jag tänkte på bland annat Lejoparden som har samma tema och med en story som rör sig bland djur.

Bokskaparparet kommer från Iran och originaltexten är skriven på farsi. Jag gissar att det är originaltexten som återfinns längst bak i boken, men jag hade gärna sett den bredvid den svenska texten i boken.

Första meningen: En dag flög den lilla kråkan hem och berättade glatt: "Mamma, nu har jag äntligen hittat en kompis! Titta, han står nedanför vårt bo."
Antal sidor: 30
Förlag:
Hjulet, 2017
Översättare:
Shekufe Tadaypni Heiberg och Ulla Forsén

29 januari 2021

Ottos ulliga tröja

av Ulrika Kestere
Lisa och Nils ska få besök från Otto. Han har cyklat lååångt för att komma upp i norr där lodjuret och björnen bor. Han vill gärna måla av norrskenet och bergen, men när han gör det blir han så kall att han blir sjuk och måste sova i bastun. Lisa och Nils måste hjälpa honom. Kanske kan de göra en ullig tröja till honom?

För det första: skådeplatsen är magisk! En udde vid en sjö vid berg någonstans norrut där det finns norrsken och härlig natur. Kestere illustrerar detta mycket fint och gör mig (ännu mer) sugen på att resa norrut. Boken har ganska mycket text men till och med min otåliga bebis orkade lyssna till hela berättelsen. Den är händelserik på ett lågmält sätt och det finns tid att fundera. Samtidigt kan läsaren och lyssnaren lära sig om att tillverka ulliga tröjor, om kontraster och den fina naturen. Ottos ulliga tröja ger en härlig känsla med sin omtanke och berättarglädje. Jag reserverade genast Kesteres andra böcker: Den känsliga igelkotten och Vilda grannar.

Kestere är född i Lettland men uppvuxen i Sverige, så denna bok kanske kan hjälpa dig att kryssa för ett nytt land?

Första meningen: Långt uppe i norr finns ett hus med grästak.
Antal sidor: 26
Förlag: Opal, 2018

28 januari 2021

24 goda gärningar

av Jenny Fagerlund

Det har gått två år sedan Emma förlorade sin man och hon har fortfarande svårt att känna glädje. Hon går mellan sin butik och lägenhet med skulden som en tung filt över sig. Kunde hon ha gjort något mer för att rädda sin man? Systern Magda tycker att Emma ska ta tag i sitt liv och skaffa en hobby. Efter att ha hjälpt en bortirrad man hem bestämmer sig Emma för att göra 24 goda gärningar, en för varje dag fram till jul. Det leder till många olika möten med människor som kanske kan ge henne något tillbaka.

24 goda gärningar är en varm och mysig feelgood som rör sig kring frågor om skuld och förlamande sorg, men främst kring generositet och att finna glädjen i och med andra människor. Karaktärerna är olika och intressanta, jag uppskattar att fokus ligger på vänskapsrelationer och att läsa om Emmas inre resa. Jag läser sällan feelgood men gillade denna mycket, vilket är ett bra betyg. Den har djup och ger mig något att fundera på. Emmas goda gärningar är något att inspireras av. Och just det, boken kan klassas som en julroman eftersom de utspelar sig i december, men jag tycker den går lika bra att läsa under resten av året också. Rekommenderas varmt!

Första meningen: Emma öppnar takfönstret och svänger över ena benet för att komma ut.
Antal sidor:
298
Förlag: Norstedts, 2018

15 januari 2021

Bikupan

av Sarah Crossan

Ana och Connor har haft ett förhållande i flera år. De har gjort flera resor tillsammans men gjort allt för att dölja det för sina respektive makar. En dag händer det ofattbara - Connor dör i en olycka. Ana lämnas kvar med minnena och sorgen hon inte kan dela med någon annan. Hon dras närmre Connors fru Rebecca, den enda som kanske kan förstå henne.

Sarah Crossan debuterade med Vi är en för några år sedan. Boken fångade mig på grund av den fascinerande historien om de sammanvuxna tvillingarna Grace och Tippi, men främst eftersom den är skriven på prosalyrik. Därför hade jag stora förväntningar på Bikupan. Språket och upplägget är lika intressant som i debuten, men storyn tilltalar mig inte alls. Den berättas av Ana som är en ganska osympatisk person. Det är ett intressant upplägg - att känna stor sorg men inte kunna dela den med någon och vad det gör med en. Men jag har svårt att känna med Ana och hennes otrohet och oärlighet. Samtidigt är hennes närmanden mot Connors fru intressanta och slutet är bra. Tyvärr räcker inte det för att ge mig den läsupplevelse jag förväntade mig. Kanske blev det här den där svåra andra boken som sägs vara svår att skriva? Hur som helst läser jag gärna mer av Crossan framöver, kanske en omläsning av Vi är en till att börja med?

Första meningen: Enda vägen
ut
nu
är att hålla mig sysselsatt,
därför har jag lånat
Anna Karenina
av mamma och tänker inte
släppa fram gråten
förrän jag har läst den.

Två gånger.

Antal sidor: 272
Förlag:
[etta], 2020
Originaltitel: Here is the Beehive, 2020
Översättare: Marianne Tufvesson

6 januari 2021

Viggo och kärlekskaoset

Årets första utlästa bok blev Viggo och kärlekskaoset, den tredje boken om Viggo av Lisa Bjärbo och Johanna Magoria. 

Det är sommarlov och Viggo hänger mycket med Malte, som vanligt. De går till exempel promenader med Viggos hund Kira och badar och sådant där. Viggo tänker även mycket om Roya, det känns så annorlunda och pirrigt i kroppen då. Kanske som när pappa tänker på sin nya tjej? Eller som när mamma vill äta upp Nils för att hon tycker så mycket om honom? Ju mer Viggo tänker på Roya, desto konstigare blir Malte. Går det inte att vara kompis med båda samtidigt?

Jag älskar Bjärbos smärta, lekfulla, träffsäkra språk som ger extra läsglädje till storyn. Liksom tidigare böcker i serien (Viggo och rädslolistan och Viggo och mammalivet) behandlas vardagsnära ämnen och känslor av alla de slag. Det är snack om skärmtid, kalas, hundar, brorsor med mera. Det är en riktigt bra kombination som passar bra för godnattsaga eller att läsa när det finns mer tid för samtal. Varje kapitel är som sin egen story men boken har en kronologisk ordning att följa. För övrigt kan boken läsas fristående från de tidigare delarna, men jag rekommenderar att läsa dem alla för bokskaparparet har lyckats riktigt bra.

Det finns en lagom mängd, trovärdiga karaktärer och Bjärbo skapar intresse för att lära känna dem mer. Boken bjuder på humor för barn i olika åldrar inom spannet 6-9 men även för vuxna vilket jag uppskattar. De superfina illustrationerna dyker upp på ungefär varannat uppslag och fångar de händelser jag blir nyfiken på. Det känns som att jag lär känna Viggo och hans värld och kärlekskaos rätt bra och läser gärna mer om honom. Redan i första kapitel får vi se och läsa om en valp och när hon råkade se till att mamman visar rumpan, som bäddat för succé för målgruppen. ;) 

Första meningen: I lägenheten där Viggo och Nils och mamma bor finns det nya regler.
Antal sidor: 172
Förlag:
Rabén & Sjögren, 2020

23 september 2020

I en helt vanlig skog

av Amanda Bengtsson.

Majvor är en helt vanlig person. Förutom att hon har en liten, liten skog på sitt huvud. Det är rätt praktiskt och spännande för där finns nämligen ett helt vanligt litet kafferep...

Det här är en oväntad, tokig berättelse full av överraskningar som föll mig helt i smaken! Det börjar i Majvors rum och fortsätter in i skogen som ser ganska vanlig ut med sina träd, svampar och djur. Men på en sten står en kopp och en kaka vilket vittnar om att något annorlunda är på väg att hända. Skogen är visserligen "helt vanlig", "förutom en sak...", där finns nämligen ett "litet, litet" kafferep. De citerade orden återkommer på varje uppslag och på så sätt förs vi längre in i skogen och den uppfinningsrika Majvors värld. Det repetetiva lockar fram nyfikenhet och vi vet aldrig vad som ska dyka upp på nästa uppslag.

Illustrationerna går i pastell på några uppslag och är lite mörkare på andra. Vissa delar är detaljerade medan andra är förstorade eftersom allt blir mindre och mindre i världen på Majvors huvud. I en helt vanlig skog är en strålande debut! Jag gillar varje färgsprakande del i både text och bild och hoppas på mer från Amanda Bengtsson.

16 september 2020

Får jag följa med dig hem

För några veckor sedan lyssnade jag Får jag följa med dig hem av Marie Aubert, inläst av Lo Kauppi. Jag tog mig inte tid att skriva om den då men skrev ned några lösryckta tankar och sammanfattningar som jag vill dela med er. Boken innehåller nio korta men mycket innehållsrika noveller. Det finns så mycket mer att upptäcka bortom varje berättelse. Hur gick det sedan?

Korta inblickar i människors liv. Jobbiga,  tvungna, avgörande, vemodiga likgiltiga eller känslofyllda stunder. Om hur skör en relation kan vara. Om svartsjuka och längtan efter närhet och bekräftelse. Om hur olika förväntningar och föreställningar två parter kan ha inför en gemensam relation eller adoption. Om att blunda för verkligheten för att drömmen är mycket mer behaglig. Om att leva i nuet utan att tänka på konsekvenserna. Om hur längtan efter närhet kan skapa själviskhet. Om så mycket mer.

Jag funderade kring varför titeln inte avslutas med ett frågetecken. Kanske är det en slarvig fråga, något slentrianmässigt som inte betyder så mycket för den som ställer den. Kanske bryr personen sig inte så mycket om svaret bara det kan innebära en stund av närhet och bekräftelse. 

Aubert skriver kort, koncist och skickligt med ett stort djup. Som bäddat för intressanta diskussioner när karaktärerna balanserar, testar sig fram, lyckas eller hamnar helt fel.

5 juli 2020

Om det regnar i Ahvaz

av Nioosha Shams. Recensionsexemplar från förlaget.

Ava, Mira och Hugo ska snart ta studenten och bildar den starkaste treenigheten som funnits sedan triangeln uppfanns. Ava tror inte på kärleken men har legat med alla skolans bicurious tjejer. Så en dag träffar hon Nadja och behöver omvärdera det där med tron på kärleken.

Om det regnar i Ahvaz handlar om stark vänskap - sådan jag verkligen gillar att få läsa om. Om vänskap som verkar kunna övervinna allt, inklusive interna bråk, om vänskap över "könsgränser" och där fler än två (tjejer) kan umgås. Det är en bok om stor kärlek men även om svek och det svåra i att inte kunna prata med den andra om vad relationen betyder. Jag skulle gärna vilja skaka om den där Nadja, få henne att öppna sig mer, samtidigt som jag vill viska i Avas öra att lyssna på Miras råd. Det är komplicerat men det är livet.

Boken har flera fördelar när det gäller representation. En av dem är att de flesta karaktärerna inte är vita, även om det kan låta så på namnen ovan. Läsaren får delvis hänga i förorten även om det inte uttalat. En annan fördel är att det finns många karaktärer som inte är heterosexuella. Om det inte varit för dessa fördelar hade Om det regnar i Ahvaz varit en ganska vanlig roman om komplicerad kärlek, men fördelarna gör att boken sticker ut. Jag hoppas dock att vi får läsa mer från förort och med bättre representation framöver. Kärlekshistorier är inte min favoritgenre och därför tröttnade jag lite på boken. Shams skriver dock riktigt bra och det går lätt att läsa. Jag läser gärna mer av henne och tycker hennes debut förtjänar en tydlig plats bland ungdomslitteraturen.

Första meningen: 1. Skolbibliotekariens långa, röda hår.
Antal sidor: 287
Förlag: Bonnier Carlsen, 2020

26 juni 2020

Tistelhonung

av Sara Paborn.

Relationscoachen Ebba ska intervjua Veronika om hennes långa äktenskap och hur en håller ihop med sin partner. Men Veronika vill prata om något annat - om kärleken till Bo sommaren 1955 på mammans pensionat när Veronika var 17 och livet låg framför henne.

En historia som växlar mellan nutid och då tid men som knyts samman mellan framtidstro och minnen av det som var. Jag tröttnade rätt snabbt på att läsa om deprimerade, självinriktade Ebba som strulat till sina relationer. Veronikas liv är desto mer spännande och läsvärt både då och nu, både relationer och sjukdomen som tär på hennes minne. Det är helt klart Veronika som lyfter berättelsen och mitt betyg på boken hade ökat något om hon fått mer plats. Tistelhonung är en läsvärd berättelse som passar bra i sommarens solsken.

Antal sidor: 318
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2020

22 juni 2020

Jägarinnan

av Kate Quinn
Baksidestext:
Sibirien, 1941: När kriget närmar sig ansluter piloten Nina Markova till Natthäxorna, ett kvinnligt bombregemente. Hon hamnar bakom fiendelinjen, i händerna på den ökända mördaren kallad Jägarinnan, och tvingas uppbåda all sin list för att överleva.

Köln, 1950: Den före detta krigskorrespondenten Ian Graham är numera nazistjägare. Ett mål kvarstår: Jägarinnan. I sitt sökande tar han hjälp av Nina, det enda vittne som lyckats undkomma henne.

Boston, 1946: Sjuttonåriga Jordan McBride märker att hennes pappas nya kvinna döljer något. När hon börjar gräva i sin styvmors bakgrund inser hon snart att det finns hemligheter i familjen som hotar allt hon håller kärt.

Jag drar mig ofta för att läsa tegelstenar men när Jägarinnan nominerades till Årets bok och @kulturistanmia ordnade bokcirkel hängde jag på. Vilken läsupplevelse jag fick! Genom tre olika perspektiv berättas en historia som bygger på verkliga personer och händelser. Det är intressant att läsa om andra världskriget utan att egentligen beröra koncentrationsläger, att läsa ur ett ryskt perspektiv eller kanske främst ur ett yrkesmässigt. Karaktärerna är intressanta och berättelsen har bra driv (det blir lätt så av de tre berättarna som ofta lämnar läsaren med en cliffhanger). Jag hade lite svårt att ta till mig Ians berättelse i början och visst fanns det svagare partier i den andra berättarna också. Men jag har sträckläst den här boken och kan verkligen rekommendera den!

Första meningen: Hon var inte van vid att bli jagad.
Antal sidor: 637
Förlag: Harper Collins, 2020
Originaltitel: The Huntress, 2019 
Översättare: Helena Dahlgren

17 juni 2020

Doften av ett hem

av Bonnie-Sue Hitchcock, översatt av Helena Hansson.

Baksidestext: Ruth har en hemlighet, som snart kommer att bli uppenbar för alla. Dora undrar om man någonsin kan lämna det man kommer ifrån, men plötsligt är turen på hennes sida. Alyce förväntas hjälpa sin far på hans fiskebåt hela sommaren, och missa antagningen till dansskolan hon drömmer om. Hank och hans bröder är fripassagerare på en färja, tryggare på flykt än i sitt eget hem tills en av dem faller överbord. Och fyra öden knyts samman.

Oj, så många karaktärer att hålla reda på! Trots persongalleriet i början av boken (tack!) tycker jag det är svårt att hålla isär alla karaktärer när de fyra huvudpersonerna växlar i sitt berättande. Det hjälper lite när historierna vävs ihop, men även då blir det svårtolkat vissa stunder. Flera gånger glimmar det dock till och känns genialt författat och genomtänkt. Kanske läste jag boken med för många andra tankar i huvudet samtidigt? Jag tror nämligen den här kan gå hem hos många med sina känsliga karaktärer med intressanta livshändelser. Kanske hade den tjänat på att vara något längre?

Antal sidor:  247
Förlag: Gilla böcker, 2018
Originaltitel: The smell of other people's houses

26 maj 2020

Kattvinden

text av Helena Öberg och illustrationer av Kristin Lidström

Mandas morfar är mäklare och ska sälja ett stort gammalt hus. Manda får följa med honom och jobba under ett lov och då börjar konstiga saker hända i huset. Spökar det? Vilka historier bär huset egentligen på?

Upplägget för Kattvinden liknar ingen annan bok jag läst. Boken inleds med helt illustrerade uppslag som förutom några enstaka ord får tala för sig själva. Därefter tar vi oss in i storyn genom ord och lär känna Manda, hennes morfar och sakta men säkert även huset han ska sälja. Vi märker dock att det finns en del osagt och snart följer den största avgränsningen i boken som är helt illustrerade sidor med några enstaka meningar. Emellanåt finns ett uppslag med skriftlig berättelse för att sedan låta bilderna ta över igen. Det är ett fascinerande och unikt sätt att blanda berättelser från nu och då och jag blir glatt överraskad över bokskaparparets fantasi och skickliga samarbete.

Berättelsen är spännande men i början hade jag lite svårt att hänga med. Jag tror boken utan problem hade kunnat vara ännu tjockare - jag hade gärna lärt känna Manda och nutiden lite bättre. Upplägget för boken gör mig dock glad - det är där den stora styrkan ligger - och gjorde att jag slukade boken. Jag rekommenderar gärna boken och läser gärna mer av kombinationen Öberg och Lidström i ett liknande projekt.

Första meningen: Det finns berättelser som inte har någon början och inte något slut.
Antal sidor: 351
Förlag: Mirando bokförlag, 2018

21 maj 2020

Tiden är inte än

av Elin Boardy

Digerdöden härjar i Europa under mitten av 1300-talet, strax efter att pesten gjort sin framfart genom byarna. En ung kvinna lämnar Sverige, kanske som en flykt, kanske utan mål. Hon tar sig genom olika länder, genom städer med gycklare, horor, änkor, barn och sjukdomsmärkta människor. Allt präglat av en tid som förändrat allt.

Jag hittade den här boken i en lista med romaner om pandemier. Varför ville jag läsa det när världen är mitt uppe i en? Jag vet inte riktigt, men å andra sidan drog jag knappt en enda parallell mellan den pestsmittade världen och det coronaläge vi befinner oss i. Eller okej, jag funderade en del kring hur viktigt det är med någon form av säker källa som kan guida oss genom en världskatastrof, hur ett laglöst land kan göra mer skada än nytta i jakten på befrielse från sjukdomens hårda grepp.

Jag hade svårt att bli berörd av boken. Den unga kvinnan har ett flyktigt beteende och läsaren möter många karaktärer längs med vägen. Ingen av dem får mer än några sidors uppmärksamhet. Det blir inte rörigt men det engagerade mig inte heller. Den unga kvinnan delar inte med sig så mycket av sig själv som jag hade önskat. Jag skulle vilja gilla  boken mer men om ett tag tror jag tyvärr inte jag kommer minnas mer än att den handlar om en ung kvinna, pesten och en vandring genom några länder i Europa.

Första meningen: Det första är att ge sig av.
Antal sidor: 274
Förlag: Wahlström och Widstrand, 2017

17 maj 2020

Ödesmark


av Stina Jackson.

I den lilla byn Ödesmark bor Liv kvar hos sin gamla pappa tillsammans med 17-årig sonen Simon, trots att hon längtat någon annanstans i långt mer än 20 år. På byn går spekulationerna om vad som håller henne kvar och hur stor faderns förmögenhet egentligen är. En bit därifrån bor Liam i huset bredvid sin mamma. Hon får ofta agerar barnvakt åt hans 5-åriga dotter när brodern Gabriel drar iväg med honom på uppdrag som inte bör synas i ljuset. En samling mer eller mindre trasiga människor som alla försöker hantera det där livet som inte blev som de tänkt.

Stina Jackson debuterade 2018 med Silvervägen som tog hem priset Årets bok 2019. Ödesmark har blivit nominerad till årets upplaga av priset. Jackson har lyckats skriva ännu en riktigt spännande roman om tragiska människoöden på den norrländska landsbygden. Skådeplatsen är ovanlig och Jackson målar upp ett samhälle som ibland verkar vara hämtat från innan elektricitetens intåg, vilket känns lite konstigt. Hon är dock skicklig på att beskriva omgivningarna och jag såg tydliga bilder framför mig när jag läste.

Det finns mycket trasigt och hopplös i bokens persongalleri. Läsaren känna flera karaktärer ganska bra och de familjesplittringar vi får ta del av är hemska men intressanta. Parallellt pågår något som gör boken till en spänningsroman även om jag skulle säga att det är mer fokus på personerna kring den. Jag hade svårt att lägga ifrån mig Ödesmark eftersom jag gärna ville veta vad som hänt och eftersom karaktärerna engagerade mig. Jag hade gärna läst mer om vad som hänt tidigare men tycker ändå att Jackson säger tillräckligt för att hålla spänningen vid liv även när jag läst ut boken. Ödesmark var väl värd min lästid.

Första meningen: Flickan rör sig genom natten.
Antal sidor: 347
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2020

10 maj 2020

Aysa och lillebror simmar och Hoppa från kanten

Jag har läst två äventyr som utspelar sig i simbassängen: andra delen om Aysa: Aysa och lillebror simmar och andra delen om Ella & Noa: Hoppa från kanten. Det är två härliga böcker om att lära känna vatten men även om mod och vänskap. Kanske något att läsa inför sommarens sjö- eller havsbad?

Aysa och lillebror simmar av Therese Alshammar och Jonas Burman.

Förra året fick i lära känna Aysa som gav tips och övningar för att bli vän med vattnet. Och det finns mer att lära sig! Medan 4-åriga Aysa tar sig an lite svårare uppdrag, som att ta sig ut i rymden för att leta reda på en stjärna, möter vi lillebror som besöker badhuset för första gången. För honom handlar det om att doppa ett öra och sakta men säkert våga leka i vattnet. Övningarna är pedagogiska men vävs in snyggt i ett spännande äventyr. Liksom i första boken finns övningarna beskrivna och illustrerade längst bak i boken.

Illustrationerna är färgglad, härligt fantasifulla och bjuder in till nyfikenhet. Kärleken till vatten och att upptäcka det är tydlig genom hela boken och jag tror och hoppas att den ska inspirera många barn och vuxna att leka i vattnet tillsammans.

Första meningen: Aysa Amalia Andersson, det är jag det! 
Antal sidor: 32 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2020. Tack för recensionsexemplaret!
Första boken heter Aysa i simhallen.

Ella & Noa 2: Hoppa från kanten av Mattias Edvardsson och Matilda Salmén.

Noa ska följa med Ella och hennes pappa till badhuset. Idag ska Noa vara så modig att han hoppar från kanten! Men när de väl kommer till bassängen blir det svårare... Är det modigt att vara rädd?

Hoppa från kanten ger en inblick i hur det kan se ut på ett badhus med omklädningsrum, flytleksaker, café och klättervägg. Ella och Noa hinner testa på det mesta. Det handlar om mod att våga men även om att inte våga - att det kan vara modigt att strunta i sådant som inte känns bra. Det är en skön inställning och ett viktigt budskap till många barn. Salméns illustrationer är uttrycksfulla och inbjudande.

Något jag reagerade på är dock när mannen i caféet kallar Noa "min herre" och Ella "lilla fröken". Ella reagerar och ser inte glad ut men mannen bara skrattar och säger "Det är bara som man säger. Det betyder inget". Ella har kloka tankar efteråt men får inte riktigt väntad respons från pappan. Bra att ta upp ämnet eller tråkigt att ha med det i en modern barnbok? Jag är kluven.

Första meningen: Ellas pappa hämtar på förskolan idag.
Antal sidor: 32 
Förlag: Opal förlag, 2019
Första boken om Ella och Noa heter Glass på en onsdag.

30 april 2020

Ester Tagg och Tistelgorms hemlighet

av Linn Åslund och Rebecka Helmersson

Det här är den tredje boken om Ester Tagg. Serien inleds med Ester Tagg och Den flygande holländaren och sedan följer Ester Tagg och sjöormens öga.

Den flygande holländaren är på väg till Hundbukten med sin besättning. Kan det vara sista stoppet innan de får veta vart Esters föräldrar tagit vägen? I Hundbukten finns slottet Tistelgorm, byggt på vrakdelar, och när besättningen kommer dit från kapten Stålhjärta en inbjudan. Men vem är det egentligen som härskar på slottet?

Seriens sista bok följer den feministiska och spännande röda tråd som de två tidigare böckerna bjudit på. Ester är ständigt på jakt efter äventyr, eller kanske är det längtan efter hennes föräldrar som driver henne att ta beslut som kanske inte alltid är så genomtänkta. Det blir hur som helst en hisnande berättelse som är svår att lägga ifrån sig. Läsaren får ta del av den genom både text och yviga, uttrycksfulla illustrationer. Jag har uppskattat att få hänga med Ester och kan rekommendera serien till högläsning eller egenläsning för 6-9-åringar. Trots att detta sägs vara den sista boken kan det gott komma några till med tanke på slutet. Hoppas på det!

Första meningen: Det var kväll och jag satt i kabyssen med England och Bess och drack varm choklad och ritade.
Antal sidor: 112
Förlag: Rabén & Sjögren, 2019

28 april 2020

Björnbärstrollet och den gula näbben

Björnbärstrollet och den gula näbben av Feridun Oral.

Det är vinter och Björnbärstrollet är på vandring genom skogen. Där finns ett gammalt träd som trots snön har kvar alla sina gröna blad. Det är för att skydda en liten fågel som missat när flocken drog till varmare breddgrader. Kan Björnbärstrollet hjälpa den lilla fågeln?

En söt berättelse som lyfts av fantastiskt fina illustrationer. Här visas hur viktigt det är med vänner och att vi alla kan hjälpa till på vårt egna sätt. Tillsammans, men olika gåvor, kan vi göra livet lättare för andra och när vi gör det fylls våra liv på med glädje och mening. I början utspelar sig boken under vintern men snart övergår det till stormig och sedan grönskande vår. Därför passar den bra både som högläsningssaga och för att prata om årstidernas skiftningar. Eller om du vill läsa en bilderbok från Turkiet.

Första meningen: En kall och snöig vinterdag vandrade Björnbärstrollet omkring i skogen.
Antal sidor: 36 
Förlag: Storge förlag, 2019
Originaltitel: Bögürtlen Cini ve Sari Gaga, 2019
Översättare: från turkiska av Hamid Özyurt