Det fina med Kerstin

av Helena Hedlund och Katarina Strömgård

Kerstin är sju år och bor ganska nära skogen. Hon älskar guld, särskilt eftersom hennes hår är guldfärgat. Varje dag vill Fatima att Kerstin ska följa med henne hem och leka, men Kerstin vill hellre vara för sig själv eller leta efter guldsaker. En dag flyttar någon in i grannhuset, någon som har guldigt hår.

Här har vi ännu en riktigt bra högläsningsbok för 6-8-åringar (se fler tips här)! Det fina mer Kerstin är att hon är en känslig person. Hon brottas med andras krav på snabba beslut och att våga säga nej. Känsligheten visar sig vid överraskningar och förändringar. Måste hon följa med Fatima hem idag igen? Varför byter föräldrarna plötsligt kylskåp? Jag uppskattar att det här personlighetsdraget får utrymme. Jag uppskattar även Kerstins intresse för att upptäcka och fantisera när hon leker ute. Det är spännande att följa med henne på guldjakt och bland träd, stenar och gammalt skrot i skogen. Det uppmuntrar fantasin och längtan ut i naturen och vad den har att erbjuda i kontrast till Fatimas ökande skärmtid.

Det fina med Kerstin har en fin ton, ett trovärdigt tilltal och en riktigt bra blandning av vardagliga äventyr och inslag av känslighet och vad det kan innebära. Kerstin har ibland svårt att förmedla vad hon vill men är trots det rätt säker i sig själv. Texten är finurlig och väl anpassad till målgruppen. Det är intressant att följa Kerstin genom texten och Strömgårds fina bilder. Bokskaparparet planerar för en trilogi om Kerstin och jag läser gärna mer om henne!

Första meningen: På väggen, alldeles bredvid Kerstins bänk, finns ett varm rör som luktar kiss. 
Antal sidor: 186
Förlag: Natur & Kultur, 2018

En prinsessas dagbok 1 : Tiara och Dr. Martens

av Meg Cabot

Mia är en helt vanlig tjej i en helt vanlig skola på Manhattan. Men en dag kommer hennes pappa på besök (vilket inte händer så ofta) och berättar att Mia är hans enda tronarvinge. Hon är alltså prinsessa över det lilla furstendömet Genovia i Europa! Mia vill verkligen inte bli någon prinsessa och hon vill verkligen inte att någon i hennes skola ska få reda på det. Hennes pappa och farmor verkar dock ha helt andra planer och snart befinner hon sig på prinsesslektioner. Vad ska Lily säga? Hur ska hon kunna hålla det hemligt?

Jag läste den här serien när jag var tonåring och tyckte mycket om den. Mia är en vanlig och lite klumpig tjej som inte märks så mycket. Vi får följa hennes knasiga vardag genom dagboksanteckningar vilket är intressant. När stora förväntningar läggs på henne skapas obalans i familjen och i Mia och hon vågar inte ens berätta för sin bästis. Jag läser sällan böcker två gånger så den här är ett undantag. Som vuxen tycker jag att det är för mycket snack om små bröst, instoppade tröjor och en mycket populär kille i skolan. Det blir tjatigt och jag tycker faktiskt att filmatiseringen av boken har ett bättre slut. Det blir lite ihophafsat och tillrättalagt i boken. Jag minns dock att serien är rätt mysig och snabbläst och jag uppskattade den som tonåring.

Första meningen: Ibland verkar det som om jag bara ljuger hela tiden. 
Antal sidor: 250
Förlag: Tiden (Rabén & Sjögren), 2001
Översättare: Ann Margret Forsström

Comedy queen

av Jenny Jägerfeld

Sashas mamma har tagit sitt liv. För att inte bli sjuk som sin mamma gör Sasha upp en lista med sju saker hon måste hålla sig till. Saker som hennes mamma gjorde eller misslyckades med. Den viktigaste är att bli comedy queen, en människor tycker är rolig. För roliga människor mår inte så dåligt som Sashas mamma gjorde.

Att skriva roligt är svårt. Att skriva om sorg är svårt. Men inte för Jenny Jägerfeld. Comedy queen får mig att både skratta högt och känna en stor klump av sorg. Det är mycket skickligt skrivet och träffar rätt så många gånger. Vi får dela Sashas sorg som inte ser ut som hennes pappa förväntar sig, vi får följa med till BUP och dela desperationen över att verka normal. Vi ser Sasha vara sig själv och hur hon hanterar sin sorg, vi följer hennes stand upp-drömmar och flera härliga karaktärer. Sedan kommer ännu en grej som är svårt att skriva om, nämligen en lista på "idiotiska saker folk säger" som innehåller en hel del tips för oss som står bredvid någon vars nära anhörig precis dött eller tagit sitt liv. Det hade lätt kunnat bli pekpinnar, men istället blir det en ärlig, smärtsam berättelse som griper tag hårt i mig och som jag tror kan hjälpa många.

Min 12-åriga kusin tipsade mig om den här boken eftersom den är "väldigt bra, är bra skriven och har en bra handling". Boken passade även för en 25-åring och jag är säker på att den kommer hamna på listan över årets bästa böcker. Jägerfeld har gjort en superbra och träffsäker bok! Hon tar målgruppen på största allvar och förmedlar en riktigt bra berättelse om en person som skulle kunna bo i samma kvarter som du.

Nominerad till Augustpriset 2018.

Första meningen: Min mamma sa en gång att det finns människor som har funny bones.
Antal sidor: 218
Förlag: Rabén & Sjögren, 2018

Skamlös

text av Amina Bile, Sofia Nesrine Srour och Nancy Herz, illustrationer av Esra Röise

Från bokens baksida: Kära du som inte får vara fri. Denna bok är till dig. Hur hittar du dig själv när andra ständigt berättar för dig vem du borde var? När klassiskt kvinnoförtryck göms undan bakom skeva uppfattningar om religion eller kultur?

Amina Bile, Sofia Nesrine Srour och Nancy Herz har fått nog av negativ social kontroll och kämpar för att kvinnor ska slippa sådant förtryck. I Skamlös har de samlat berättelser från tjejer om bland annat dubbel skuld, återuppfostran, hijab, psykisk hälsa, dubbelmoral, övervakning, pojkvänner och vad fina flickor inte bör göra. Sedan bjuder de med läsaren till en konversationer där de tycker, tänker och frikostigt delar med sig av egna. Trots att de vågar stå upp mot omfattande fasta föreställningar, är de ödmjuka och pratar även om sådant de inte vet eller har tagit ställning till.

Den här boken passar bäst till unga kvinnor som känner sig bundna av religion och kultur. För den målgruppen fyller boken ett hål och kan bli otroligt viktig för många. Jag är inte riktigt rätt målgrupp, men även om en del går över huvudet på mig tycker jag det är intressant att läsa och boken har gett mig en ökad förståelse för negativ social kontroll.

Första meningen: Första gången vi skrev om negativ social kontroll och skamkultur, satte vi äntligen ord på erfarenheter vi hade, men aldrig helt förstått.
Antal sidor: 163 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
Originaltitel: Skamløs, 2017
Översättare: Sofia Nordin

Om du såg mig nu

av Sofia Nordin

Serie: Detta är fjärde delen, de tidigare heter En sekund i taget, Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk. Varning för spoilers!

I den fjärde och sista delen i Sofia Nordins dystopi möter vi Esmael. Han börjar med att berätta vad han var med om när febern tog nästan alla levande människor. Sedan tar han vid där förra boken slutade: när Ella stuckit. Han bestämmer sig för att följa efter henne till Umeå för att reda ut vad som hänt mellan dem. Det blir inte som han tänkt sig, inte med Ella och inte när det gäller vem han själv verkar bli.

Liksom i tidigare böcker lägger Nordin mycket fokus på huvudpersonen och deras känslor och tankar. Hon gör det på ett relevant och intressant sätt och är inte rädd för att visa även "fula" känslor som avundsjuka, självförakt och egoism. Det finns riktigt mörka passager i den här boken, som känns väl kopplade till ensamhet, isolering och känslan av att ingen förstår. Läsaren får följa Esmael på riktigt nära håll, vilket är både intressant och skrämmande.

Boken slutar strax innan den når 200 sidor, vilket gör den lättläst men även lite tunn i innehållet. Å ena sidan vet läsaren det mesta om Esamels tankar, å andra sidan lär vi inte känna de andra karaktärerna. Jag hade gärna läst mer om dem alla. Vilka är de? Vad har de gjort sedan febern? Hur kommer det att gå i framtiden, om det nu finns en sådan? Kommer de kunna bygga upp samhället? Finns det fler människor i världen? Nordin lämnar det åt läsarens fantasi, vilket jag inte gillar till 100 %. Visserligen är jag inte så förtjust i tillrättalagda slut där allt förklaras, men jag hade gärna läst en femte bok som utspelar sig typ 5-10 år framåt. Vad har hänt då?

Det har varit intressant att läsa en svensk dystopiserie. Fokus har legat på "vanliga" tonårskänslor, men jag hade nog gärna läst lite mer om "framtiden" i de två senare böckerna. Jag har gillat serien när jag läst, att få komma så nära huvudpersonerna, men den hamnar inte på någon topplista. Eftersom den går rätt snabbt att läsa kan jag ändå rekommendera den för dystopisugna från cirka 13 år.

Första meningen: Vad kan jag säga?
Antal sidor: 182
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Som om jag vore fantastisk

av Sofia Nordin

Det här är den tredje boken i serien, spoilervarning om du inte läst En sekund i taget eller Spring så fort du kan.

I den tredje boken om Sofia Nordins framtidsskildring, där en feber dödat nästan alla människor, får vi följa Ella. Tillsammans med Nora lämnar hon livet på gården och vännerna som finns kvar. Det känns som att livet har fullt med möjligheter, särskilt eftersom Nora verkar göra precis vad Ella vill. Men allt blir inte som de tänkt sig ute i den trasiga världen, på insidan av Ella stormar känslorna och det är svårt att hitta rätt väg.

Nordin skriver skickligt och hinner få med mycket spännande på en lagom mängd sidor. Den här boken handlar mycket om Ella och hennes tankar. I sin jakt på bekräftelse och identitet blir hon självisk för att testa hur mycket hon är värd, hur mycket Nora är beredd att offra för henne. Hon blir osympatisk och i tankarna otrevlig, men samtidigt så mänsklig och trovärdig. Vissa stunder vill jag ruska om henne och få henne att förstå att allt inte handlar om henne och att hon sårar människor med sitt beteende. Andra stunder vill jag krama om henne av precis samma anledningar. Trots att en stor katastrof nästintill ödelagt landet, handlar så mycket om relationer och identitet i tonåringens huvud. Vad som än händer kommer vi alltid vara sökare.

För att behålla spänningen för dig som inte läst boken än, kan jag egentligen inte säga mycket mer om handlingen, men jag tycker den håller kvalité och för storyn fram på ett bra sätt. Jag är så nyfiken på hur äventyret kommer sluta i den fjärde och sista boken!

Dystopier brukar inte vara min grej, men när det handlar om relationer och en hel del vardagsrealism, tilltalar det mig mer. Nordin skriver skickligt och mycket väl riktat till målgruppen. Som om jag vore fantastisk är spänningsspäckad både fysiskt och psykiskt.

Första meningen: När vi står på gårdsplanen och säger hej då är hela världen full av solsken
Antal sidor: 188
Förlag: Rabén & Sjögren, 2015

Fislandet

text: Cecilia Forss, illustrationer: Anna Ileby

Märta går i första klass och hennes största intresse är fisar. Hon är till och med fisforskare, och har en samling på sitt rum. Men en dag går allt fel och Märtas föräldrar säger att hon måste sluta med sina fisar. Då är ingenting roligt längre.

Med tanke på bokens titel förväntade jag mig inte så mycket av den här boken. Sedan skrev en kompis "läs den", inget mer, och jag blev nyfiken. Visst är det, som jag misstänkte, ganska tramsigt i början. I alla fall om det var ett tag sedan en gick i första klass. Är en i Märtas ålder tror jag dock inledningen passar mycket bra. När det höll på att bli väl tramsigt för min del, vände storyn, och utvecklades till att handla om identitet, att våga vara sig själv och tro på det en gör. Då blev det plötsligt väldigt bra, både för den tänkta målgruppen och mig.

Handlingen utspelar sig i vardagen, men skolan, syskon, föräldrar, grannar, kärlek och intressen som största hållpunkter. Det känns vardagstroget och Märta är en härlig karaktär jag tyckte om rätt tidigt i handlingen. Illustrationerna innehåller mycket färg (härligt!) och en del normkritiskt tänkande. Bra! Forss och Ileby har gjort ett riktigt snyggt jobb, och hoppas de gör mer tillsammans.

Första meningen: Den här berättelsen utspelar sig i en stad.
Antal sidor: 120
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Sköldpaddor hela vägen ner

av John Green

Azas kompis Daisy har en plan. De ska hitta den försvunna miljardären Russell Picket och få hittelönen på 100 000 dollar. Daisy räds ingenting, men Aza är livrädd för fel bakterier (t.ex. vid en kyss) och tvångstankarna plågar henne allt mer. Vi möter även Davis, Russells son, som aldrig kan veta om människor vill bli vän med honom för att de gillar honom, eller för att hans pappa är rik.

John Green är tillbaka med en ny bok, och inför varje nytt släpp sedan Förr eller senare exploderar jag tänker jag att han aldrig kommer kunna nå upp till den nivån. Egentligen tror jag att jag glorifierar den där boken. Visst är den väldigt bra, men det är lite oschysst att tänka att Green aldrig skulle lyckas så bra igen...

Hur som helst, det här är en bra bok. De typiska, jättebraiga Green-ingredienserna finns med: genomarbetade personporträtt på intressanta karaktärer, rappa dialoger och nördigheter. Och vänskap, kärlek och identitet. Den här gången handlar nörderierna om bakterier, stjärnhimlen och nästanödlan tuatara. Jag hänger inte alltid med i de något invecklade dialogerna kring detta, och ibland bryr jag mig inte riktigt. Däremot uppskattar jag att nörderiet får ta plats, för alltid lär en sig något, och nördar behöver få plats, utan att de synonymiseras med töntar. Det där är Green expert på.

Det här är en av de första böckerna jag läser som behandlar tvångstankar. Ibland är det jobbigt att läsa, men jag har lärt mig en del och tror att många med liknande problem kan känna igen sig och känna en frihet. Ni är inte ensamma. Viktigt ämne, och Green skriver riktigt bra om det. Gillar du hans tidigare böcker, tror jag du kommer gilla den här. Det kanske inte är i nivå med Förr eller senare, men jag tror jag vågar säga att Sköldpaddor hela vägen ner är en av de bästa. Jag engagerade mig i karaktärerna, längtade tills jag fick lära känna dem bättre, och hängde gärna med dem. Det är ett bra betyg.

Första meningen: När jag förstå insåg att jag kunde vara påhittad tillbringade jag mina dagar på en statligt finansierad institution i norra Indianapolis vid namn White River High School, där jag förväntades äta lunch under en viss tidsperiod - mellan 12.37 och 13.14 - som fastställts av krafter så mycket större än jag själv att jag inte ens förmådde försöka identifiera dem.
Antal sidor: 292
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017
Originaltitel: Turtles All the Way Down, 2017
Översättare: Carina Jansson

För att väcka hon som drömmer

av Johanna Nilsson

När Josefins mamma blir svårt sjuk går resten av familjen in i varsin sorgebubbla. Josefins uppgift blir att ta hand om pappa, storebror, lillasyster och mormor, och utarbetar en Plan för att lyckas. Samtidigt börjar Veronika i klassen, en total motsats till Josefin, och hon träffar Marcus i kyrkans radiostudio. Han verkar vara den enda som förstår. Möjligtvis vet Gud en del också, men ibland känns han så långt bort.

Det här är en väldigt hemsk och tung bok som tyvärr har väldigt mycket verklighetsförankring. Josefins Plan är väldigt destruktiv, hon tror att ätstörningar och olika sätt att offra sig själv ska göra hennes mamma frisk. Det var stundvis väldigt jobbigt att läsa boken, för Josefin mår verkligen inte bra. Det jobbigaste är dock att det inte är något påhittad story, utan skulle kunna vara verklighet.

Något som är väldigt ovanligt i svenska ungdomsböcker är religion. Här talar Josefin dock öppet om sin kristna tro, kyrkan och församlingen, för det är så centrala delar i hennes liv i hennes och familjens liv. Hon ömsom tvivlar, ömsom ropar till Gud i nöd och berättar om sina upplevelser för andra. Väldigt intressant, och jag, som själv är uppvuxen i en Jesusföljande familj, kan känna igen mig i mycket. Som tonåring saknade jag många gånger att läsa om en jämnårig som delade samma tro som jag. Det finns dock mycket jag inte alls känner igen från de sammanhang t.ex. Marcus befinner sig i. Jag tror dock det är viktigt att religion, tro och tvivel får ta plats i ungdomsböcker.

Nilsson beskriver känslorna väl, vilket blir jobbigt ibland. Vi får ta del av många av Josefins tankar, men mycket stannar ändå hos henne. Samtidigt blir jag frustrerad och irriterad på att ingen vuxen verkligen pratar med Josefin om vad som händer. Visst är det jobbigt för alla i familjen att mamman är svårt sjuk, men det ger ingen rätt att fly och strunta i resten av familjen.

Det är svårt att sätta ett omdöme på denna bok. Den ger mig en klump i magen. Dels skulle jag vilja skydda alla tonåringar från handlingen, för att det får mig att tänka att jag skyddar dem från liknande händelser, dels vill jag att tonåringar som känner något liknande ska få känna igen sig och känna att hoppet inte är ute. Om jag ska rekommendera boken gäller det även föräldrar och andra vuxna som har med tonåringar att göra. Genom att läsa denna bok kan vi förhoppningsvis se varningssignaler eller förstå vikten av att prata med tonåringar. Innan någon går ned sig så mycket som Josefin.

Första meningen: Josefin stod under rymdmörkret ute på altanen och letade med blicken efter Gud.
Antal sidor: 336
Förlag: Rabén & Sjögren, 2017

Nominerad till Augustpriset 2017.

Billie du är bäst

av Sara Kadefors

Detta är andra delen i en serie, första boken heter Billie: avgång 9:42 till nya livet.

Billie är kvar hos sin fosterfamilj i Bokarp. De fortsätter vara pedantiska, men pratar knappt med varandra utöver det. I skolan blir Billie vald till kamratstödjare och tar sitt uppdrag på största allvar. Det finns så många ensamma, så många att hjälpa! En av dem är "syrran" Tea, men hon verkar mest avundsjuk och svår att nå fram till. Billie har massor att göra. Hur ska hon få tid och energi till allt? Måste hon bry sig om alla?

Billie är tillbaka! Den självsäkra, starka, modiga personen med massor av härliga och besvärliga tankar, är en riktigt spännande och intressant karaktär. Jag gillar att få lära känna henne bättre. Ansvaret för andra ökar när hon blir utsedd till kamratstödjare:

Ju fler jag pratar med desto mer fattar jag att nästan alla känner sig ensamma. Hur ska man kunna klara av att vara kamratstödjare då? Hur ska jag göra så att varenda en känner sig sedd? På kvällen kan jag inte sova eftersom jag tänker så mycket på hur jag ska lyckas vara en bra kompis. Jag får lust att stänga in mig på mitt rum och göra mig oanträffbar, eller bli oschyst mot folk så att de slutar gilla mig.                                                                                                                       s. 33

Det är komplicerade tankar hon brottas med, vilket är intressant och tänkvärt. Varför är vi snälla mot varandra? För att själva må bra eller för att det är så en ska vara? Och varför lyssnar Petra på och finns till för alla, förutom att hon verkar glömma bort sina egna barn?

Billie fortsätter med sina försök att hjälpa familjen. Mange har planer på vad Alvar ska göra, men Alvar vill helt andra saker. Billie upptäcker att Petra har en brorsa i Bokarp, och barnen har en kusin. Men de pratar aldrig. Varför? Billie fortsätter orientera sig i familjen, samhället och det nya livet. Hon kämpar på, men är ibland väldigt svag. Hon är en trovärdig karaktär, och jag gillar det naiva i henne som både ställer till det och gör saker bättre. Språket är bra målgruppsanpassat. Billie är en bra förebild och bjuder på en härlig läsupplevelse. Trots att bok nummer två i en serie ofta är svåra, tycker jag Kadefors lyckas väldigt bra!

Första meningen: Jag kan inte vara en person som går ut genom dörren samma tid varje morgon.
Antal sidor: 166
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2017

Prestationsprinsessan

av Cajsa Tengblad

I många sammanhang är det en trend att inte säga nej, att prestera mera, ta sig an allt svårare uppgifter och ha ett dussin bollar virvlande i luften. Jag tror många kan känna igen sig i beskrivningen "prestationsprinsessa/-prins". Cajsa Tengblad är, förutom författare, häslopedagog och föreläsare, och detta är boken om hennes revolt mot duktigheten.

Om du hört Tengblad föreläsa om självbild finns det inte mycket nytt att hämta i denna bok. Jag har hört henne minst två gånger, men gillar ändå att ha till exempel hennes "livsstrategier" på pränt, de har något att ge.

Om du inte hört Tengblad föreläsa om självbild, finns det här en del intressant att läsa. Dels handlar det om delar av författarens resa, om att vara duktig och ha mycket på gång, genom ätstörningar och hur hon fortsätter förbättra sin egen bild av sig själv, något vi alla gör. Dels ger hon de nämnda livsstrategierna. Det är inga quick fix-punkter du kan följa för att få en bra självbild, men verktyg som kan hjälpa dig att tycka bättre om dig själv.

Jag kan även rekommendera boken till någon dig som har en närstående eller lite längre bort stående med dålig självbild. Till exempel om du inte förstå varför:

Självdestruktivitet och självskadebeteende kan verka skrämmande och svårt att förstå sig på. Hur kan man välja att göra sig själv illa?
   Kanske blir det lättare att förstå om vi tänker att vi alla har gjort saker mot oss själva som vi vet är skadliga och ohälsosamma. Vi är alla mer eller mindre självdestruktiva. Har du också kliat sönder ett myggbett, ätit för mycket chips eller gått i skor som skaver någon gång? Vi vet ofta vad som är bra för vår hälsa, men det är inte alltid vi lever efter det.                                                  s. 42

 Prestationsprinsessan är en väldigt tunn bok och ibland känns innehållet också tunt. Kanske förväntade jag mig en självbiografi, men det är inte så boken vill bli kategoriserad. Det är en bok som vill hjälpa till i revolten mot duktigheten och prestationskrav, med självbiografiska inslag. Så om du inte hört Tengblad föreläsa, försök göra det, för det är hon riktigt bra på! Annars är den här boken ett bra komplement.

Första meningen: Jag sitter skönt tillbakalutad i en fåtölj på samtalsmottagningen.
Antal sidor: 104 
Förlag: Libris förlag, tack för recex! 
Utgivningsår: 2013, pocket 2017

Koll på läget

av Alex Van Tol

För att hantera sin pappas krav på sig, gör Chick listor. Ingen vet om hans listor, de hamnar i en låda, men ändå är de så viktiga för honom. Men det kan inte hålla på så här. Kanske kan Audrey hjälpa honom?

Jag gillar att det kommer fler och fler böcker som tar upp psykisk ohälsa. Den här behandlar på ett lättläst sätt tvångssyndrom. Det lättlästa innebär att det inte står så mycket mellan raderna, styckena är kortare och den är inte så komplicerad. Samtidigt är den ju komplicerad, tvångssyndrom är inga lätta grejer. Jag tycker författaren lyckas få fram handlingarna, problematiken och konsekvenserna på ett bra sätt. Jag lär mig mer, men det är ändå inte övertydligt.

Jag har läst en del om tvångssyndrom.
   När folk hör ordet tvångssyndrom tänker de på sådana som alltid tvättar händerna. Eller på de som måste kolla att de har låst dörren och stängt av spisen. Om och om igen.
   Det finns alla möjliga saker som folk gör för att må bättre, för att få koll på läget.
   Jag gör listor.                                                                                                      sida 37

Samtidigt finns en väldigt intressant och komplicerad relation mellan Chick och hans pappa. Pappan ställer krav som Chick tar på största allvar, det är så han är uppfostrad, men Chick förstår ändå vad som händer, och försöker göra något åt det. Jag tror många kan känna igen sig i det här.

Första meningen: Jag mår dåligt sedan jag uttalat ett ord fel på spanskan.
Antal sidor: 89
Förlag: Nypon förlag, tack för recex!
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: Chick: lister

Det är bara jag som är så fucking dålig

av Marie-Chantal Long 

En dag får Vladi och hans mamma reda på att Vladis pappa försvunnit från det krigsdrabbade område han rapporterar ifrån. Vladis mamma blir helt förstörd, medan Vladi själv känner sig hemsk som knappt tänker på pappa. Visst, det är tungt och jobbigt att han är borta, men Vladi måste ta tag i andra saker. Han måste ta kontrollen över sitt liv, sin vikt, vad han äter och hur han tränar.

Den här boken behandlar en del saker som är ovanliga för ungdomsböcker. Dels är det den trovärdiga skildringen av hur det kan gå till när någon är kidnappad, kontakt med UD, mediebevakning med mera. Dels är det en tonårig kille med ätstörningar. Intressant och viktigt!

Som läsare kom jag huvudpersonen Vladi väldigt nära. Sidorna är nämligen indelade i två: en del där storyn fortlöper och en del där alla Vladis tankar får plats. Det tog ett tag innan jag hittade en bra läsrytm, och det kändes svårläst. Samtidigt gör det som skrivet att jag lära känna Vladi bättre. Det är ett intressant berättarknep, men även jobbigt då Vladis tankar många gånger är väldigt destruktiva. När pappan försvinner tar de hemska tankarna över. När andra tittar på honom tror han att det är för att han är fet, fel eller ful. Det enda som är fel är dock hans egen bild av sig själv, och det för honom in i en besatthet som är svår att ta sig ur.

Stundtals är detta tung läsning, och jag måste tyvärr skriva att den här boken kan trigga till liknande beteende. Just det är jag väldigt kluven till. Det finns så mycket mörkt i den här berättelsen. Visserligen kan det skapa igenkänning, men när jag utfärdar triggervarning blir jag skeptisk. Samtidigt är ju det här en väldigt ärlig bok som jag tror många kan relatera till. Att skriva såhär är modigt och viktigt.

Första meningen: Är du inte klar snart?
Antal sidor: 199
Förlag: Opal, tack för recex!
Utgivningsår: 2016

Som hund som katt

av Per Nilsson

Två personer ska plötsligt bo i samma familj, för att den enes mamma och den andres pappa tycker det är en bra idé. Det tycker inget av barnen. Men en föräldrafri helg händer något som gör att barnen, som egentligen inte är barn, utan tonåringar, ändra uppfattning. De hittar fram till varandra och upptäcker kärleken tillsammans. De förvandlas, men allt förändras när den enes mamma upptäcker dem i sängen.

Ibland tycker jag det är intressant att läsa böcker där ett jag talar till ett du. Som om hela boken är skriven till duet. Det kan bli lite krångligt ibland, men det känns som att det utmanar hjärnan på ett bra sätt. Något annat som utmanade min hjärna är att den här boken är lättläst. Jag förstår inte riktigt hur de ofta förekommande radbrytningarna och att det som sas högt inte markerades, kan kallas lättläst.

Hursomhelst, jag gillar boken. Den innehåller något annorlunda, och många intressanta tankar och funderingar kring livet. Och liknelser med hundar och katter, det gillar jag. Och det beror inte på att jag älskar katter, utan att det gör språket intressant.

Berättarens pappa tog sitt liv för några år sedan. Hen som säger sig vara som en hund, funderar en del över det här, och när hens nya "syskon", som liknas vid en katt, verkar känna samma svarta tjära som pappan verkade göra, blir berättaren rädd. Hen vill inte komma för tätt inpå eller ansvara för någon annans liv. Det blir någon slags skräckblandad förtjusning med mängder av snurrande tankar när de två börjar umgås. En gemenskap jag gärna hade läst mer av.

Första meningen: Jag hatar dig.
Antal sidor: 119
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2016

Mitt år av längtan

av Dasha Tolstikova

Dashas mamma ska åka till USA ett år för att plugga. Under tiden får Dasha bor hos sina morföräldar. De åker på skrivläger och Moskva fylls av pansarvagnar och människor som protesterar mot en militärkupp. Men i Dashas huvud snurrar tankar på teatern de ska sätta upp, och på Petya som håller i trådarna.

Ryssland i början av 1990-talet. Det här historien är baserad på författarens egna erfarenheter. Samtidigt som det är oroligt i staden och landet, har 12-åriga Dasha mycket annat att tänka på, sådant som brukar snurra i 12-åringarna huvuden. Vänner, kärlek, prestationer och frågor om en verkligen räcker till. Dessutom är mamma väldigt långt borta och Dasha känner sig ofta rätt ensam.

Den här boken är fylld av bilder som säger väldigt mycket. Svart, vitt, grått och rött, ibland några andra färger. Bilderna talar om ensamhet, frånvaro, mörker, men även kärlek och omsorg ibland. Jag tycker författaren fångat 12-åringen bra, och berör med sin historia. Ett år fyllt av längtan, men också ett år då mycket händer, kanske främst med Dasha själv. Jag gillar boken, men skulle nog rekommendera den till de som är något äldre än 12 år. Jag själv fick ut många känslor och funderingar av att läsa den.

Första meningen: En gång, när jag var liten, bet jag mamma i fingret.
Antal sidor: 168
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2016
Originaltitel: A Year Without Mom, 2015
Översättare: Karin Berg

Lilla feministboken

av Sassa Buregren

En dag ser Ebba en bild i en tidning. Den föreställer världens mäktigaste. Det konstiga är att det är "åtta likadana gubbar i kostymuniform". Inga kvinnor. Varför är det så? Är män smartare än kvinnor? Får kvinnor inte bli mäktiga? Ebba bestämmer sig för att ta reda på varför det är såhär, och vart alla kvinnor tagit vägen.

Detta är en lättläst bok full med starka kvinnor. En av de viktigaste (idag) är förmodligen Ebba. Hon är en ung tjej som bestämmer sig för att förändra och lyfta fram de budskap historiens kvinnor ville göra till verklighet. Ebbas funderingar kring kvinnoroller och vem som bestämmer, blandas med prat med kompisarna, fakta om betydelsefulla kvinnor och en massa hopp. Tillsammans kan vi göra något för att få ett mer jämställt samhälle. För självklart kan även kvinnor vara betydelsefulla.

Det är konstigt, tänker hon i sin säng under snedtaket. Jag är som jag är. Men det är väl självklart! Jag kan ju inte vara någon annan. Jag har min egen kropp. Med ärr och prickar och knotiga knän och mina alldeles egna dofter.
   Och så det som är inuti. Mina tankar och känslor och minnen, allt det som är så välbekant och tryggt. Tankarna passar liksom till kroppen, de hör ihop. Alltihop tillsammans - det är ju det som är jag.
   Och det får jag vara. Såklart, varför skulle jag inte få det? Vem är det som säger något annat? Vem är det som får mig att känna att jag måste vara på något annat sätt?

När Ebba upptäcker ett problem hon inte riktigt klarar ut själv, pratar hon med sin äldre vän Jorinda eller mormor. De har oftast kloka svar. Det gör boken till mycket läsvärd. Den visar att det är viktigt med äldre förebilder, kanske sådana från historien, eller sådana som finns alldeles i närheten. Jag önskar att alla unga kunde ha en bra förebild som kunde hjälpa dem med livets svåra frågor.

Denna bok skulle kunna sorteras in som en faktabok. Det finns mycket intressant att läsa. En fördel är att faktadelarna vävs in i berättelsen om Ebba. Det gör att boken inte skriver läsaren på näsan, utan ger redskap och frågeställningar som kan stärka unga och få dem att engagera sig. Även om man är tjej. Med andra ord är detta en viktigt bok för unga. Särskilt om vi vill få ett mer jämställt samhälle. Heja heja!

Första meningen: Här sitter Ebba och äter frukost. 
Antal sidor: 120
Förlag: Tiden
Utgivningsår: 2006

Manifest för hopplösa

av Åsa Asptjärn

Vårterminen i nian. Emanuel Kent vill inte börja gymnasiet, utan försöker ligga lågt och få allt att bara rulla på fram till skolavslutningen. Så blir det såklart inte. Han råkar till exempel läsa Tores pappas almanackor och får reda på en sak han måste, men inte vågar, säga till Tore. Han kommer på dumma idéer och pratar innan han tänker. Att känna sig (och kanske vara) hopplös är sällan lätt.

Detta är uppföljaren Konsten att ha sjukt låga förväntningar, den första boken om Emanuel. Gemensamt har de att de är hopplöst sorgliga, roliga och fulla med funderingar. Det hopplöst sorgliga kommer av Emanuels situation och att allt verkar gå emot honom. Han funderar mycket, men det går sällan som han tänkt sig. Detta kryddas dock med massor av humor. Jag skrattade (eller fnissade) högt flera gånger. Han hamnar i så dråpliga situationer att jag nästan vill ta fram skämskudden.

Jag gillar att den här boken beskriver vänskap mellan två killar. Den är visserligen tafatt och Emanuel vet knappt hur man gör, men det finns något fint och läsvärt. Boken rymmer även mycket igenkänning inför gymnasieval (och ångesten det kan framkalla), sista terminen med klassen och kärlek. Jag tycker Asptjärn har fånget målgrupper mycket bra!

Första meningen: "Jag vill ha aids!"
Antal sidor: 240
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2015

När hundarna kommer - Jessica Schiefauer

När Ester och Isak träffas blir de genast kära. Väldigt kära. De träffas nästan hela tiden, men något kommer emellan, och Isak vet inte längre vad det är de har. Samtidigt blir de nynazistiska åsikterna tydligare i samhället, och Isaks lillebror Anton är med när en ung kille misshandlas till döds. Allt vänds upp och ner.

Detta är en berättelse om stor kärlek, svallande känslor, djup sorg och brinnande frustration. Boken börjar med de fina känslorna ett två nyförälskade kan känna. Jag tyckte det kändes lite ytligt i början. Saker bara hände, utan att jag som läsare fick del av särskilt många tankar eller fick karaktärerna porträtterade för mig. Samtidigt som Isak och Ester lär känna varandra mer känns det som att något kryper under ytan. Anton börjar umgås med "fel" människor, och ingen har egentligen koll på vad som händer. Varken karaktärerna eller jag. Jag vävdes in i berättelsen och märkte först i efterhand, medan jag fortfarande läste, hur allt snärjde ihop sig och blev väldigt fel. Något fint vändes snabbt till något destruktivt, svårt att ta sig ur. Det är skrämmande, men eftersom det beror på snygga berättelseknep är det riktigt bra.

Schiefauer har valt ett annorlunda berättarperspektiv. Det finns många historier ur perspektivet från närstående till en person som blivit mördad. Det är däremot färre berättelser som visar hur det kan vara att vara anhörig till en mördare. Det vill författaren visa i denna bok. Det är spännande och intressant. Något som inte får hända har hänt, och det går inte att ta tillbaka. Mina känslor är motstridiga genom berättelsen. Det är så vanligt att man som läsare leds till att "heja" på en av sidorna, det "goda" eller "onda", men vem ska jag heja på i denna berättelse? Viktig läsning, samtidigt som den väcker mängder med tankar.

Liksom Pojkarna är detta en annorlunda berättelse som rör sig från det vanliga. Även om boken är rätt skrämmande och ovanlig (konstig?), gillar jag den, och vill härmed rekommendera den.

Första meningen: Det sägs att den som träffas av sjöns blick blir märkt för livet. 
Antal sidor: 304 
Förlag: Bonnier Carlsen, tack för recex!
Utgivningsår: 2015

Fjärde riket - Maria Nygren

När Blenda börjar på en ny skola märker hon ganska snabbt att klasskompisen Hedvig verkar ha makt över hela skolan. Alla gör som hon vill, och det är inte alltid bra saker. När Blenda gör ett grupparbete om hur Hitler kom till makten, bestämmer hon med gruppmedlemmarna LSD och Penny att de ska försöka störta Hedvig från makten: ”Såklart var Hitler ett svin”, säger Blenda med en blick på LSD:s bleka ansikte. ”Men vi ska inte ta hans idéer. Det här handlar inte om vad han sa, utan om hur han sa det. Och om en sådan tönt lyckades skapa ett helt nytt rike borde vi åtminstone lyckas ta över klassen.”

Det här är en rätt skrämmande bok. Dels för att det handlar om Hitler, dels för att goda avsikter snabbt kan bli något negativt när maktbegäret väcks, dels för att det kan vara väldigt lätt att manipulera andra människor, och även sig själv, att tro på den fria viljan, samtidigt som de vävs in i en kontrollerande kraft.

Boken har ungefär samma idé som filmen The Wave. Det är en intressant idé. Många karaktärer är väldigt stereotypa (Hedvig är drottning över skolan och Penny hennes kopia, LSD är den ingen ser, Noa är snygga, populära killen osv), vilket inte känns helt trovärdigt, men kanske krävs den här typen av extrema karaktärer för att få fram budskapet. Det blir övertydligt ibland, så det är tur att det inte alltid är självklart på vems sida jag som läsare ska stå. Oftast är huvudpersonen den som "gör det rätta", den jag hejar på eller liknande. Men i denna bok skiftar det vem jag hejar på. Det känns annorlunda, och utmanande på något vis. Det visar på att människan inte är bra eller dålig, utan att det skiftar, vilket jag tror kan öka självkänslan för många. Det greppet gillar jag.

Första meningen: Det är skit.
Antal sidor: 393 
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgivningsår: 2013

Livets outgrundliga mysterier - Benjamin Alire Sáenz

Aristotele kallas ensamvarg, och det kanske inte är så konstigt, eftersom det inte är så vanligt att han pratar ens hemma. Där pratar ingen om storebror i fängelse eller pappans upplevelser från kriget. Men en sommardag träffar Aristotele Dante. Dante är annorlunda, men ändå lik Ari på något sätt. Deras möte öppnar upp för samtal om livets outgrundliga mysterier, om vuxenvärlden, känslor, familj och kärlek.

Den här boken innehåller en djupt tänkande 15-åring. Det finns så mycket smärta, så många funderingar och så mycket verklighet att det ibland gör ont. All in tonåring, och det känns verkligen.

Det är svårt att beskriva en handling. Jag väntade på att boken skulle dra igång "på riktigt". Jag väntade på en intrig, en berättelse som följer en klassisk dramaturgi, men det finns inte riktigt. Istället drar boken åt det filosofiska hållet, och jag dras med. Intrigen är inte actionfylld, utan mer inåtvänd i karaktärerna. Jag njuter av att läsa om den smärtfyllda verkligheten, om de igenkänningsbara tonårsfunderingarna och de annorlunda karaktärerna Aristotele och Dante. De kan, vid första träffen, kännas som lillgamla tonåringar, men istället tror jag författaren vill visa på att även tonårskillar har djupa funderingar och mängder av frågor när barn ska bli vuxen. Det är så bra! Sådana böcker är så sällsynta, och det här är en bok många tonåringar behöver läsa, för att känna att det finns fler än jag med de här funderingarna.

Jag kan inte ge den här boken full poäng, jag väntade på något större (typ en smäll eller baam! eller en större överraskning) som aldrig kom, men jag gillar den ändå. Mycket.

Första meningen: Varför ler vi?
Antal sidor: 334
Förlag: Gilla böcker, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Aristotele and Dante Discover the Secrets of the Universe, 2012.
Översättning: Emö Malmberg