Fantastiska vidunder och var man hittar dem, filmmanuset

av J.K. Rowling

New York 1926. Magizoologen Newt Scamander kommer till staden med en väska full av vidunder. Han ska bara göra ett kort besök, men när några av varelserna i väskan rymmer ställer det till problem för hela staden.

Harry Potter-fantaster har förmodligen inte undgått att Fantastiska vidunder och var man hittar dem gick upp på biograferna i höstas. För er som inte har så stor koll är denna bok manuset till nämnda film. Som författare står J.K. Rowling, Harry Potters skapare, och med det gör hon debut som manusförfattare. (En bok med samma namn finns som lärobok på Hogwarts, och den har jag recenserat här.)

Historien utspelar sig i samma värld som Harry Potter-böckerna, fast ca. 80 år tidigare och i USA, istället för Storbritannien. Hogwarts nämns, likaså att Newt tillhörde Hufflepuff under sin tid på skolan. Vi känner igen besvärjelser och vissa namn från H.P-böckerna, men eftersom vi är i en ny stad är mycket olikt. Trollkarlarna och häxorna i New York gör nämligen allt för att inte märkas bland världslingarna (aka mugglarna). Ett avslöjande skulle innebära krig, och det är inte önskvärt. Därför ställs allt på sin spets när magiska vidunder smyger sig in i staden och tar allt större plats. Ni kan säkert föreställa er det kaos som kan uppstå när världslingar lägger märke till magin...

Jag tycker väldigt mycket om filmen! Som Harry Potter-nörd var jag efter grundseriens slut tveksam till fortsatta böcker och "glida vidare på succén-idéer", men när jag väl såg filmen glömde jag allt det där och tänkte mest: "aaaaa, mer Harry Potter-magi!!!!" och fick en liten tår i ögat. Filmen är så bra, mysig, magisk, läskig och spännande, i samma anda som de ursprungliga Harry Potter-böckerna. Det finns så många bra karaktärer! Jag gillar den inåtvända Newt och hans totala kärlek till magiska vidunder. Om de mår bra mår han bra, om de mår dåligt gör Newt allt för att göra saken bättre. Jag gillar Tina som tar sitt jobb på största allvar (trots att hon fått sparken), och hennes syster Queenie med sina speciella egenskaper. Dessutom har vi världslingen Jacob som av en slump dras in i hela äventyret och får se en helt ny värld.

Manuset då? Det är delvis roligt att läsa efter att ha sett filmen, det är som att se den igen och i scenbeskrivningarna kan vi tidigare än i filmen få reda på saker, till exempel vad karaktärerna tänker eller vart de är på väg. Det är intressant, läsaren blir lite mer allvetande än karaktärerna. Å andra sidan är det lite svårt att läsa manuset, och boken känns på ett sätt onödig. Just en glida vidare på succén-idé. Om du kallar dig eller vill bli Harry Potter-nörd rekommenderar jag dig dock att läsa boken. Är du inte en nörd rekommenderar jag dig att se filmen istället. För filmen... åå, jag gillade den verkligen! 

Första meningen: Scen 1
EXT. NÅGONSTANS I EUROPA - 1926 - NATT
Ett stort, isolerat, förfallet slott dyker fram ur mörkret.
Antal sidor: 297
Förlag: rabén&sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2017
Originaltitel: Fantastic Beasts and Where to Find Them - The Original Screenplay, 2016
Översättare: Lena Fries-Gedin och Jessika Gedin

The Maze Runner - James Dashner

Thomas vaknar upp i en box och när locket lyfts av tittar ett stort gäng killar ner på honom. Han har hamnat i en glänta som är omgiven av höga murar. Bakom murarna döljer sig en labyrint, och varje kväll stängs öppningarna igen, och väggarna i labyrinten flyttas om. Där finns även så kallade Grievers (har de ett annat namn på svenska? som enbart verkar vara ute för att döda. Thomas vet genast att han vill bli en av dem som varje dag ger sig ut i labyrinten för att försöka hitta en väg ut. Kanske kan han hjälpa killarna att förstå vad det är för värld de hamnat i, och hur de ska komma därifrån.

Jag har läst en bok på engelska! När hände det senast? Minns inte ens... Men nu har jag gjort det, och jag tycker det gick ganska bra. Att jag sett filmen underlättade, men det är mycket som skiljer sig mellan boken och filmen. Men det var inte det jag skulle skriva om nu. Jag skulle skriva att detta är en väldigt spännande bok med korta kapitel och många cliffhangers duggar tätt, vilket ger boken ett lättläst driv. Att det bara är killar som kommit till gläntan kanske bidrar till den lite råa stämningen, där killarna försöker hävda sig hela tiden. Lite störande ibland. Annars finns här ännu en dystopisk thriller som vill ge sin bild av hur framtiden kommer se ut. Har du inte tröttnat på sådana böcker (i likhet med Hungergames- och Divergent-serierna) tror jag denna kan passa dig.

Första meningen: He began his new life standing up, sorrounded by cold darkness and stale, dusty air.
Antal sidor: 371
Förlag: Chicken House
Utgivningsår: 2010

Paper Towns - trailer

På bio i sommar. Vill se! Här finns min bokrecension.

Var är Alaska? blir film

Den här John Green verkar verkligen ha lyckats. Han har skrivit en hel drös med bra böcker, och slutar inte för det. Inte nog med det, hans böcker blir dessutom filmer! Förra sommaren kom The Falut in Our Stars upp på biodukarna. I juli har Papertowns Sverigepremiär, som jag skrev om här, och nu läste jag att Looking for Alaska/Var är Alaska? ska bli film! Jag gillade boken väldigt mycket, det var den första Green-bok jag läste, så jag ser fram emot att se hur den blir på film!

Bokfilmomslag

När en inbunden bok blir pocket är det vanligt att den byter omslag. Ofta sker samma sak när en bok blir film. Kanske för att det är snyggt, kanske för att det säljer, kanske för att glida vidare på succén (om det nu blivit en sådan). Harry Potter följer dock inte detta mönster, och därför började jag forska (googla) lite på det där med bokomslag och filmer. Här följer exempel på vad jag menar:

Gillar du bok- eller filmomslag bäst?

Animerad Ronja Rövardotter

I japansk tv sänds nu en animerad version av Ronja Rövardotter. Jag tycker det verkar vara en rolig grej. På detta sätt kommer Astrid Lindgrens fantastiska berättelser leva vidare ännu längre.
Vad tycker du?

Världen fördjupas i "Insurgent"

Insurgent av Veronica Roth
Detta är andra delen i en serie, har du inte läst Divergent, läs den först!

Efter simuleringsattacken väller det upp oroligheter i falangerna och många verkar ha svårt att veta vart de hör hemma. Tilliten prövas och konflikter duggar tätt. Tris slits samtidigt med svåra tankar om förlåtelse, identitet och sorg. Hon måste ta en mängd beslut och försöka reda ut vem som har rätt. Ett enda val kan förändra allting.

Känslorna som virvlade runt i mig när jag läste ut denna bok hade varit ganska intressanta att studera. Oj oj oj, vilket bra slut och vilken cliffhanger (precis som i Divergent) Roth avslutar med. Jag måste läsa sista boken NU!

Nog talat om slutet, det finns trots allt en massa andra sidor att fundera kring. Jag hade stora förhoppningar på denna bok efter att jag läste första boken för några månader sedan. Jag tycker att även om jag jämförde den mycket med både Hungerspelen-trilogin och Delirium-trilogin, hade den något extra. Något som skiljde sig från andra dystopiska böcker. I början av Insurgent var jag däremot inte alls imponerad. Jag tyckte den påminde för mycket om Pandemonium i Delirium-serien. Det kändes väldigt mycket som en mellanbok i en trilogi, en där inte så mycket händer. Jag blev besviken.

I denna bok fördjupas den värld Roth fantiserat fram. Det är intressant, men samtidigt tycker jag det är svårt att hålla isär de olika falangerna ibland. Det kanske dock beror på okoncentration... En intressant sak är att många karaktärer fördjupas. Det ger boken något mer. Tris umgås med olika människor vid olika tillfällen, och det ger chans till en liten fördjupning hos många. Relationen till Tobias är en annan intressant del. Inte så slemmigt lyckligt, utan verklig för det hela världen runt omkring går igenom.

Boken fastnade verkligen i mina tankar. När jag la den ifrån mig för att äta eller något annat fortsatte jag att fundera på den. När det var trassligt mellan Tris och Tobias var jag tvungen att övertyga mig själv om att det bara var så i boken, inte att det var trassligt mellan mig och min pojkvän... ;)

Även om jag är lite besviken, så tycker jag att detta är en fantastiskt bra bok. Den har en hel del förutsägbart, men även mycket som förvånade mig. Det gillar jag!

Första meningen: Jag vaknar med hans namn i min mun.
Antal sidor: 381
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: Insurgent

Harry Potter och De Vises Sten, omläsning

Harry Potter och De Vises Sten av J.K. Rowling

Om du inte vet vad denna bok handlar om rekommenderar jag dig att googla. Detta är en recension som främst lyfter fram mina tankar om omläsningen av den.

Någon gång på tidigt 2000-tal. Min klass var på biblioteket, och min vän gick fram till hyllan med Harry Potter-böcker. Hon hade läst någon innan, och letade nu upp uppföljaren. "Ska inte du också läsa Harry Potter, Sofie?" frågade hon mig. Hon berättade hur bra böckerna och filmerna var. Jag blev intresserad och lånade med mig första boken. Jag slukade den, gillade den mycket och läste de andra böckerna i rask takt..

Detta var för cirka tio år sedan. Som jag skrivit innan är jag tveksam till att läsa samma böcker två gånger. Särskilt de jag gillar. Jag är rädd att de inte ska hålla för omläsning, vilket de i och för sig borde göra om jag kallar dem favoritböcker. Ett starkare argument till att inte läsa om är dock att det finns så många andra böcker jag vill läsa. Min tid räcker inte till omläsning.

För några veckor sedan började jag dock samla på Harry Potter-serien. De lockade mig till omläsning, och jag tog mig an första boken. Jag läste ut den på ett dygn och slogs snabbt av hur bra den är! Jag har sett filmerna ett antal gånger och tänkte att jag visste det mesta och var trött på H.P, men icke! Boken gömmer så mycket som filmen inte kan ta med. Tankar, vinklar, detaljer. Jag fastnade snabbt i berättelsen och kände mig som den del av den och händelserna. Allt omkring mig försvann för en stund. Tecken för en riktigt bra bok! Det finns så många klockrena karaktärer, Snape, Dursleys, Dumbledore, Hermione, Draco, för att bara nämna några. När jag nu visste vad som skulle hända kunde jag vara mer uppmärksam på karaktärerna och detaljer från trollkarlsvärlden. Intressant.

Vilken fantastisk bok J.K. Rowling har skrivit! I meningarna hittar jag ibland ord som jag tycker verkar för svåra för målgruppen (som väl är några år yngre än jag), men det gör läsaren mer smart. På tal om målgrupp tror jag att den utökas i takt med att förstaläsarna blir äldre. Jag tillhör generationen som växte upp med Harry Potter. Jag tror att denna serie kommer stå sig länge till, för trots att det är 14 år sedan den kom ut på svenska (17 år sedan den först publicerades), så håller den. Definitivt!

En klok vän sa "Jag borde skaffa mig H.P-serien för att tvinga mina kommande barn att läsa den, för den är ju så bra!"

Första meningen: Mr och Mrs Dursley i nummer fyra på Privet Drive var med rätta stolta över att kunna säga att de var helt normala.
Antal sidor: 379
Förlag: Tiden
Utgivningsår: 2000
Originaltitel: Harry Potter and the Philosopher´s Stone, 1997

Festivalbloggning

Sedan i april bloggar jag för Gullbrannafestivalen som äger rum 3-6 juli. I går samlades jag och 300-350 andra creware för att förbereda festivalen. Jag ska fortsätta blogga om festivalen och allt som händer. Här hittar du bloggen.

Under denna tid blir det inget bloggande här. Vi ses nästa vecka istället!

The Fault in Our Stars

Inför biopremiären av John Greens The Fault in Out Stars gav jag mig på en omläsning. Jag har tidigare läst och recenserat Förr eller senare exploderar jag, och med min knackliga engelska har jag nu tagit mig igenom boken på originalspråket.

Jag läser sällan en bok två gånger. Dels för att det finns för mycket annat jag vill läsa, men också för att jag vill hålla kvar minnet av min första gång. Jag är nog rädd att boken ska bli sämre andra gången... Men jag ångrar inte att jag läste om John Greens underbara roman. Den håller för omläsning! Visst var det svårt att hänga med i Augustus och Hazels komplicerade konversationer ibland, men jag kände till storyn och hängde med på vart berättelsen var på väg.

Under min läsning såg jag denna gången karaktärerna från filmen göra allting. Det var spännande, och det känns som att jag redan sett filmen. Kanske gör detta att jag blir besviken på filmen, men jag hoppas inte det. Trailern verkar dock lovande. Jag längtar!

Och alla ni som inte läst boken: gör det! Den är så väldigt fin och otroligt bra skriven. Re-komm-en-de-ras!

Divergent - filmrecension

På premiärdagen var jag och en kompis på Divergent! Jag har sett fram emot att se filmen sedan jag läste boken (läs gärna bokrecensionen först om du inte vet vad boken handlar om) för någon månad sedan, min kollega hade dock inte hört alls mycket om vare sig filmen eller boken. Bara att den skulle vara lik Hungergames.

Jag kommer inte ihåg boken i detalj, men filmen känns väldigt boktrogen! Jag funderar över vissa detaljer som verkar ”filmiska” (någon som vill diskutera detta?). Annars tycker jag att de gjort ett väldigt bra jobb med att göra boken till film. Karaktärerna känns verklighetstrogna, De tappra liknar väldigt mycket den bild jag fick av dem i boken. Däremot lägg väldigt lite fokus vid relationerna som beskrivs i boken. I filmen handlar det mest om Tris och Four, men i boken finns många fler människor mycket mer. En annan sak jag stör mig på är att Tris förmodligen fått instruktioner om att se läcker, snygg och lockande ut ibland. Väldigt frustrerande vissa scener! Filmen är full av äventyr, action och rivalitet, men även kärlek, vänskap och saknad.

Regissören Neil Burger har gjort ett väldigt bra jobb, men det känns dock som att det saknas något. Jämförelserna med Hungergames är oundvikliga, och därför borde regissören tänkt ännu mer på att locka och fånga publiken. Jag hängde inte helt med i slutet, även om jag läst boken. Där händer allt snabbt och sedan lämnas det snabbt. Jag gillade boken och fick ett väldigt bra intryck av bion, men den fastnade inte riktigt. Hungergames gjorde det.

I vissa fartfyllda scener upplevde jag kameraperspektivet för närgånget, vilket gjorde det svårt att hänga med i vem som slog vem osv. Överlag tycker jag dock att det var väldigt bra bild, ljus och ljud (vilket säkert biosalongen bidrar till). Musiken stärker filmen väldigt bra. Den är välanpassad, modern och peppande. Den gör att jag kommer närmre karaktärerna och ger en känsla av att jag också är med.

I bioreklamen innan filmen visades trailern för The fault in out stars, som har biopreimär i juni. Där spelas huvudpersonerna Hazel och Gus av samma skådespelare som Tris och hennes bror Caleb i Divergent. Att först se dem som älskare i en trailer, och sedan se dem som syskon i en film, var ganska konstigt. Men jag tror det blir konstigare att se dem (igen) som älskare i nästa film.

Trots vissa missnöjda delar, så vill jag ändå rekommendera filmen. Den är bra, men jag rekommenderar att läsa boken först. Så klart. ;)

Spänningstät dystopi innehållandes det mesta

Divergent av Veronica Roth

Det dystopiska Chicago är uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De fridfulla, De tappra och De lärda. Alla sextonåringar genomgår ett test för att ta reda på vilken falang de skulle kunna passa i, men på den stora dagen får de själva välja vilka de ska tillhöra. Lämnar de den falang de är födda i lämnar de också sin familj och sitt gamla liv. För alltid.

Beatrice är född bland De osjälviska, men har aldrig känt att hon passar in där. Hon väljer De tappra, börjar kalla sig Tris och tvingas in i en svår initieringsfas för att, om hon är tillräckligt bra, kunna bli en medlem. Bara de tio bästa släpps in, resten blir falanglösa och ett värdigt liv är över.

Jag tänker ofta att dystopiska science fiction-böcker inte är något för mig, men ändå tar jag mig an böcker i genren, gillar och har sedan svårt att släppa dem. Så var det med Divergent. Den är spännande från början till slut. Författaren har byggt upp en väl fungerande värld enligt hennes egen fantasi (utan inslag av övernaturligheter). Däremot finns det ett gäng karaktärer med stark personlighet. Visst kan det vara ganska "typiska" roller för en bra bok (de onda mot de goda och några man inte vet vart man har dem), men berättelsen är så bra framförd att jag rycks med och inte tänker särskilt mycket på det.

Mitt i den svåra initieringsfas som huvudpersonen hamnar i, finns det många andra känslor och händelser. Beatrice kämpar med att ta reda på vem hon verkligen är nu när hon bytt falang. Hon tänker mycket på sin familj, sitt gamla och nya liv. Men även nya vänner, fiender och rivaler, den mystiska ledarna Four och Eric, och mer vardagliga problem. Det finns ständigt en hel del intressant att följa, men aldrig så att det blir rörigt.

Jag har hittat många likheter med många andra böcker. Det finns inslag av Harry Potter (falangerna påminner om sorteringshatten), Hunger Games (i och med att ungdomar kämpar om att hamna på topp, nästan alla medel är tillåtna) och Delirium-serien av en anledning jag av spoilerrisk inte skriver om här. Lite tråkigt, kanske, men när jag tänker efter är det ju som att ta något från flera bra böcker och blanda in det i en ny värld i en bok som blir väldigt bra.

Den här boken har det mesta av de teman som livet innehåller, och det gör den riktigt bra. Jag är väldigt sugen på att läsa uppföljaren, Insurgent, och den avgörande delen som kommer på svenska i höst. Dessutom har boken biopremiär 30/4 2014.

Första meningen: Det finns en spegel hemma.
Antal sidor: 362
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Divergent, 2012

Bokrea och andra fynd

Måndagar är min lediga dag, och denna vecka kände jag att jag behövde lämna samhället jag bor i. Jag hamnade i stan och där bland annat på en second hand, ett bibliotek och tre bokaffärer. Med tanke på rean kom jag hem med ett ganska stort lass böcker. Med början på den översta:

* De två sista böckerna i min Jungstedt-samling fyndade jag för 15:- styck på second hand.

* Sex nyanser av Gud, (filmen Prinsen av Egypten) och Soul surfer hittade jag på rean.

* Mörkerseende och Divergent fick följa med hem från biblioteket, och hade jag haft bil hade jag nog lånat * en sådär tjugo böcker till... Det ska bli spännande att läsa sistnämnda, efter alla hyllningar och biopremiären som stundar.

* Nederst finns Jona och jättefisken som jag köpte på rean till jobbet.

Snöbollspris och bok blir film

Jag hittar ständigt nya litteraturpris. Det senaste på listan är Snöbollen som delas ut till årets svenska bilderbok. 2013 gick priset till Anna Höglunds Om detta talar man endast med kaniner, som även vann Augustpriset 2013.

Förra året debuterade Lina Arvidsson med Det borde finnas regler, som jag inte gillade särskilt mycket. Mina tankar går dock emot de flesta andras, och boken blev hyllad. Nu ska den bli film! 2015 väntas den gå upp på biodukarna och castingen äger rum på filmfestivalen BUFF i Malmö. Inspelningen pågår under sommaren 2014, det kanske vore ett perfekt sommarlovsnöje för dig mellan 13 och 17 år? Läs mer här.

Som jag skrev var jag inte särskilt förtjust i boken, men tror ändå att filmen kan ha något att ge. Den visar trots allt upp ett ganska bra och aktuellt ämne. Vad tror du om filmatiseringen?

Spänningsfylld tvåa

Fatta eld av Suzanne Collins

SPOILERVARNING! Detta är andra delen i en trilogi. Har du inte läst första delen, "Hungerspelen", rekommenderar jag dig att läsa recensionen här.

Katniss och Peeta är tillbaka i Distrikt 12 efter vinsten i Hungerspelen. De ska snart ge sig av på en segerturné för att möta folket i Panem. Katniss skulle dock hellre vilja tillbringa mer tid i den förbjudna skogen och med sina kära där hemma. De två, som ska föreställa ett kärlekspar, inser att de har retat upp regeringen, och nu verkar ingen gå säker.

Det här är så bra! Jag var fast genom nästan hela boken och satte mig verkligen in i handlingen och världen Katniss lever i. Trots att det nästan är två år sedan jag läste första boken, så hänger jag med bra när det gäller karaktärer och de drag som är speciella för denna trilogi. Intrigen tätnar och fler karaktärer tas fram. Ingen går säker och det är så spännande! Lite mindre spännande är det dock med tanke på att jag vet att det finns en bok till, men om jag bortsåg från det var det svårt att lägga ifrån sig boken.

Översättningen är inte den bästa. Flera ord saknas eller är avklippta, och jag hoppas att den är bättre på originalspråket. Detta störde mig något ibland.

Karaktärerna kunde ha trätt fram ännu mer och vuxit mer i sig själva. Om jag väljer att se med perspektiv på boken är den egentligen ganska hemsk, som jag påpekade i min första recension. Det är så mycket ond, bråd död. Är det verkligen bra att läsa med tanke på att det för mig som läsare är lätt att se som en "självklarhet"? Jag är något skeptisk.

Överlag skulle jag dock vilja rekommendera denna bok. Handlingen känns väldigt genomtänkt med en värld som är ganska lik dagens, men som ändå är uppbyggd och fungerar på ett helt annat sätt. Detta gör att jag blir imponerad av författaren. Dessutom är det en tvåa, en mittenbok, och sådana brukar ofta bli transportsträckor. Ibland kan det kännas lite så, men överlag tycker jag att spänningen hålls vid liv.

En sak jag är tacksam över är att ingen börjar läsa tankar eller manipulerar på liknande övernaturliga sätt. Visst är det en slags fantasivärld, men på en "lagom" nivå. Jag gillar denna bok, och jag rekommenderar dig att testa om du håller med mig.

Första meningen: Jag håller hårt om pluntan trots att värmen från teet för länge sedan läckt ut i den iskalla luften.
Antal sidor: 318
Förlag: Bonnier Carlsen, tack för recex!
Utgivningsår: 2009
Originaltitel: Catching Fire, 2009

Mer av J.K. Rowling!

J.K. Rowling, Harry Potters "mamma", ska nu vara med och skriva manus till ännu en film i sin trollkarlsvärld! Denna gång är det boken Fantastic beasts and where to find them som ska filmatiseras. Harry Potter kommer inte att vara med, men miljöerna kommer vara de samma.


Inte nog med detta, Rowlings senaste bok, The Casual Vacancy ska bli en miniserie på BBC. Än är tiden i rampljuset inte över för Rowling!
Här kan du läsa mer om de båda nyheterna.

Vad säger ni om detta?

Precious

Precious av Sapphire

När Precious var 12 år fick hon sitt första barn. En dotter, och pappan till henne är samma som till Precious. Hon måste gå om en klass i skolan, men hon förstod ändå ingenting. Lärarna ville inte förstå henne. Nu, bara några år senare, är hon gravid med sin pappa igen. Men samtidigt börjar hon på en ny skola där läraren verkar förstå henne, där hon får ett hopp och vänner. Det kanske kan ta henne tillbaka till sitt liv, livet hon blev berövad redan som barn.

Den här boken har väckt de flesta känslor hos mig. Först irritation över språket, som är slarvigt talspråk med mycket slang. Jag är ganska pedantisk av mig när det gäller språket, och därför gillade jag inte Precious sätt att berätta. Som tur var läste jag vidare, och insåg att hennes berättarteknik gör berättelsen så mycket mer trovärdig. Varför skulle en analfabet skriva en perfekt grammatisk text? Det är rakt på och 100 % ärligt.

Sedan kommer känslorna över handlingen. Jag vill skrika, gråta och slänga boken i väggen över att det finns så många barn som bär på berättelser om incest, våldtäkter och misshandel. Det är så orättvist, och många gånger tänker barnen att allt är deras fel. Precious är dock förvånansvärt stark, och slår det mesta ifrån sig. Hon vet att hon har ett värde, att det är fel det hon blivit utsatt för, och vill gå vidare. Det hindrar dock inte tankarna på att andra har det bättre, att hon tror att andra är bättre, men boken är väldigt fylld av hopp och framtidsdrömmar som Precious kämpar hårt för att uppfylla.

Det är också en bok om kärlek moderskärlek, om nya vänskaper som kommer att betyda mycket för huvudpersonen, och om uppgörelse, att försöka ta avstånd från det förflutna och gå vidare. Att drömma och göra vad man kan för att uppfylla dem, för att ta tillbaka sitt eget liv och leva det som om ingen eller ingenting  kan hindra dig.

En hemsk, gripande bok med mycket hopp. En blandning av det mesta, men med en stark röd tråd som gör boken läsvärd.

Boken finns även filmatiserad.

Första meningen: Jag fick gå om en klass när jag va tolv för jag fick barn med farsan.
Antal sidor: 222
Förlag: Gilla böcker, tack för recex!
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: Push, 1996

Jellicoe Road blir film

Jellicoe Road ska bli film, och detta verkar författaren Melina Marchetta  nöjd med. Här snackar hon om det. Kate Woods ska regissera (hon har tidigare gjort Looking for Alibrandi) tillsammans med Sue Taylor (The Tree).
Boken var mycket bra, och jag tror att den skulle göra sig väldigt bra på film.

Har du läst boken? Vad tror du om en filmatisering av den?

Gästrecensent om "Matilda"

Idag fick jag äran att gästblogga på Sofies bokblogg. Jag heter Tova och är 14 år. Jag bloggar på Bokugglan.

 

Jag tänkte recensera en ganska gammal bok av Roald Dahl. Den heter "Matilda" och handlar om just Matilda. Matilda är liten tjej som läser mycket, många tycker att jag läser mycket men det är inget om man jämför med Matilda. Innan hon har fyllt 6 år börjar hon läsa vuxenböcker och hon är på biblioteket varje dag. Hennes föräldrar tycker inte om att hon läser, de vill att hon ska titta på TV med dem och de förstår inte alls hur begåvad hon är. När hon börjar skolan märker hennes lärare hur duktig hon är och hon försöker berätta för rektorn, som inte är snäll, att hon måste gå upp minst en klass. Matilda blir mer och mer vän med sin lärare men så har hennes familj bestämts sig för att flytta långt bort. Matilda som nästan aldrig är med sin familj längre, vet inte vad hon ska göra...

Det var nästan 5 år sedan jag läste den här boken, och då tyckte jag den var jättebra, och jag kommer fortfarande ihåg mycket av den och jag har läst den igen och gillar den mycket! Jag vet att den har kommit som film också. Jag tycker den passar 6-100 år och jag tycker verkligen den är värd att läsas!"

Första meningen: Det är konstigt med föräldrar.
Antal sidor: 265
Förlag: Tiden
Utgivningsår: 1988 på originalspråket, 2007 på svenska

Rubinröd

Rubinröd av Kerstin Gier

Gwendolyns familj har fler hemligheter än någon (inklusive Gwendolyn) kan ana. En av dem är att det i släkten finns en tidsresegen, vilket ger vissa utvalda personer förmågan att resa i tiden, helt enkelt. Fast särskilt enkelt är det inte, vilket Gwendolyn märker när hon upptäcker att det är hon själv som ärvt genen. Helt plötsligt befinner hon sig i ett helt annat århundrade, och hon är inte alls förberedd för det!

Hemliga ordenssällskap, mystiska släkthistorier, en förmåga att kunna resa i tiden och tidlös kärlek. På baksidan står även att läsa att detta ska vara en ny version av berättelsen om Roemo och Julia, samt Bella och Edward. Jag tycker att det är tråkigt att de tar upp denna jämförelse, även om den till viss del stämmer. För mig ledde det till att jag velade innan jag läste boken. Det som lockade mig var tidsresorna, och mitt intresse för historia i skönlitteratur.
Jag är dock inte särskilt imponerad av boken. Det var väldigt många människor att hålla i ordning på, och Gwendolyn och hennes vän Leslies ironi kan bli lite för mycket. Jag är visserligen inte rätt målgrupp, så kanske är jag inte rätt person att döma, men för närvarande är jag inte särksilt intresserad av att fortsätta läsa trilogin. Med de två kommande omslagen finns med på första bokens baksida, och i och med att första boken i princip redan sagt vad som kommer hända, känns det som om jag vet precis hur det ska sluta. Det finns dock vissa spänningsmoment, som handlar om släktens hemligheter, som skulle kunna locka mig, men jag lägger nog ner denna serie. En annan sak är att Gwendolyn verkar vilja ta upp det här med feminism. Jag har hört många som gillar boken, så jag uppmanar dig att läsa och bedömma själv, om ämnet intresserar dig!

I mars nästa år kommer boken som film, inspelad i Tyskland. Jag tror att den här boken gör sig bra som film, så jag är trots allt nyfiken på resultatet!

  

Första meningen: Medan hon föll ner på knä och brast i gråt såg han sig omkring åt alla håll.
Antal sidor: 365
Förlag: Bonnier Carlsen, tack för recex!
Utgivningsår: 2012
Originaltitel: Rubinrot