Veckans bokbloggsfråga och en läshög

På väg hem från jobbet igår gick jag in på biblioteket för att hämta två reserverade böcker som kommit in. När jag ändå var där gick jag en sväng och hittade två till. Klassiskt boknördsscenario. Jag anar en viss färgkod, kanske bortsett från den översta, men den är jag å andra sidan mest sugen på att läsa. Någon som läst någon av böckerna?

På grund av att jag låg däckad i magsjuka några dagar förra veckan, missade jag bokbloggsfråga. Men idag hänger jag på som vanligt:

Vad tycker du om bokbloggstävlingar? Brukar du arrangera tävlingar på din blogg? Tycker du själv om att delta i tävlingar på bokbloggar? Nu tänker jag framförallt på sådana tävlingar där man t ex lottar ut en bok, inte på utmaningar och läsmaraton/läs-a-lots.

Jag tycker det är roligt med tävlingar där priset är en intressant bok eller presentkort på någon näthandel, då deltar jag gärna. Det har hänt att jag vunnit, men nu var det längesedan... Några gånger har jag lottat ut böcker här på bloggen, men även det var ett tag sedan.

Vekans bokbloggsfråga - vecka 7

Barnboksbloggen undrar denna vecka vad vi tycker om bibliotek.

Vad betyder biblioteket för dig? Vad gör du där förutom att låna böcker? Vad är det bästa med just ditt bibliotek? Och ni som inte brukar besöka biblioteket särskilt ofta, varför inte? 

Det är fantastiskt att det finns flera stora rum (eller några mindre rum) fulla med böcker som jag kan låna hur många jag vill! Å andra sidan kan det där bli ett lyxigt problem ibland, om jag liksom inte riktigt kan få stopp på ihopplockandet av böcker jag vill låna med hem och läsa...

Bibliotek ger mig ofta en skön känsla av boknörderi.
Jag tycker bibliotek är en riktigt bra grej, eftersom det öppnar för fler att kunna läsa mer. Till exempel för de som inte har råd att köpa nya böcker eller de som hellre lägger pengar på annat.

Förutom att låna böcker blir det mest att jag ... läser böcker på biblioteket. Jag går till några olika bibliotek (för närvarande tre olika, vilken lyx!), och det jag gillar bäst är stort, har olika avskärmade avdelningar och ger mig alltid läslust.

Veckans bokbloggsfråga - vecka 6

Med tanke på att det står "Alla hjärtans dag" i almanackan i morgon handlar Veckans bokbloggsfråga om detta:

Snart är det alla hjärtans dag. Kommer du att uppmärksamma denna dag på något sätt relaterat till böcker? Kommer du exempelvis att ge bort en bok till någon du håller kär, skriva något särskilt temainlägg på din blogg, fokusera mer än vanligt på böcker som handlar om kärlek och relationer eller något helt annat?

När vardagen rullar på kan det vara lätt att glömma berätta för nära och kära vad de betyder för en. Därför kan det vara bra med en påminnelsedag för detta. Däremot tycker jag det kan bli alldeles för krystat, och ser dagen mest som ett försäljningsknep och en stress att komma på det perfekta "firandet" av dagen.

Min pappa skrev en gång till min mamma: "För att jag älskar dig 14 februari och alla andra dagar". Det tyckte jag var fint och det försöker jag "leva efter". Det finns 364 (365) andra dagar då vi borde uppskatta våra nära och kära också.


Jag kommer läsa böcker på temat kärlek, relationer och feelgood under februari, eftersom det ingår i temaläsningen, men inte särskilt för att det är alla hjärtans dag.

Som stjärnor i natten

av Jennifer Niven

När Theodore Finch står uppe i klocktornet på skolan kommer Violet Markey upp. För utomstående ser det ut som att hon räddar honom från att hoppa, men egentligen är det tvärtom. Sanningen förblir en hemlighet, för ingen tror att freaket Finch kan göra något bra. Händelsen, och ett skolprojekt som inkluderar strövtåg i hembygden, gör att de två kommer närmre varandra. Violet tänker på sin systers död, men Finch får henne att börja resa tillbaka till livet.

Med två dagar kvar på 2015 läste jag en av de böcker jag korade till årets bästa läsupplevelser. Som stjärnor i natten är en väldigt hemsk och fin bok, precis som många andra jag läst i höst. Det är inte på något tråkigt vis jag drar liknelsen, utan skriver än en gång att jag läst en viktig bok. Violet står i denna bok för de som känner stor sorg och saknad efter en förlorad syster. Det bidrar med känslor av skuld och tankar om livet och meningen med det. Finch står för de människor som lever med en psykisk ohälsa, som oftast tyvärr kan vara svår att se och förstå.

Faktum är att jag var sjuk, men inte i något enkelt och tydligt som influensa. Enligt min erfarenhet brukar folk vara mycket mer förstående om det syns på en var man har ont, och för miljonte gången i livet önskar jag att jag kunde få mässlingen eller smittkoppor eller någon annan lättbegriplig åkomma, bara för att det skulle bli enklare för mig, och för dem också. Vad som helst skulle vara bättre än vad som hände: Jag slocknade igen. Jag blev tom.                                                                                                                             sida 21-22

Tillsammans bildar Violet och Finch karaktärer som kan liknas vid och Hazel Grace och Augustus Waters (Förr eller senare exploderar jag/The Fault in Our Stars). Liknelsen finns i deras ibland högtravande språk och att de verkar äldre än de är på grund av det. Även om Finch kan vara lite svår att förstå till en början, gillar jag karaktärerna som vi får lära känna väl. De lyfter på många stenar och hittar minnes som gör ont, men som kanske måste ut i dagsljuset för att personerna ska orka vidare.

Jag har känt mycket med den här boken. Ibland är det underhållande, medan det andra gånger är tänkvärt eller otroligt tragiskt och hjärtskärande. Den tar upp många tankar kring viljan att dö, eller att inte finnas till mer. På så sätt bryts en del av tystnaden kring detta. Denna önskan, att vilja dö, är sällan vi pratar om. Ibland kan det verka som att om vi inte pratar om döden, så kommer vi kunna hålla oss borta från den. Men så är det såklart inte.

Jag tycker författaren är modig som skriver denna bok. Än en gång vill jag rekommendera en bok som jag (tyvärr) tror kan skapa mycket igenkänning, alternativt medkänsla. Båda delarna är så viktiga.

Första meningen: Är det här en bra dag att dö på?
Antal sidor: 392
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: All the Bright Places, 2015, översatt av Ylva Stålmarck

Veckans bokbloggsfråga - vecka 49

Det har blivit dags för den andra veckan med bokbloggsfrågan. Veckans frågor:

På vilket sätt uppmärksammar du julen i din blogg? Julpyntar du bloggen? Bloggar du om julböcker och julklappstips? Eller kanske fixar du en egen bloggadventskalender? Och som bonusfråga: Vilka är dina allra bästa julböcker?

Jag försöker att inte skriva för mycket om julen på min bokblogg. Anledningen till det är att jag tror mina läsare skulle tröttna om jag gjorde det för mycket. Däremot recenserar jag de julböcker jag läser, lägger upp julklappstips och så ordnar jag ju julkalenderbloggstafetten. När jag tänker efter skriver jag ändå en hel del om julen på bloggen... Men "lagom" mycket, enligt mig. ;)

Mina allra bästa julböcker? Klurig fråga. Jag gillade Dash och Lilys utmaningsbok mycket. Den klassas inte främst som en julbok, men den utspelar sig under december och julen, så jag tycker den får räknas med. Annars ser jag fram emot att i år få läsa om vad Astrid Lindgrens karaktärer gör kring jul.

Veckans bokbloggsfråga, vecka 48

Barnboksbloggen har startat upp ett evenemang som är tänkt att återkomma varje vecka. Det heter "Veckans bokbloggsfråga". Instruktionerna lyder:

1. Barnboksbloggen lägger ut en ny fråga varje vecka (företrädesvis på måndagar i fortsättningen).
2. De som vill svarar på frågan gör det i sin egen blogg.
3. Därefter länkar man sitt svar i kommentarerna till frågeinlägget.

Jag tänker att jag hänger på! Därför går vi raskt vidare till veckans fråga:

Vad tycker du om e-böcker? Föredrar du riktiga böcker att bläddra i eller läser du hellre böcker på din läsplatta/mobil? Och vad tycker du om att allt fler förlag skickar ut recensionsexemplar som e-böcker istället för fysiska böcker?

Svaret är enkelt: jag föredrar riktiga böcker. Jag tycker om att hålla i en bok när jag läser, bläddra och får en bättre överblick när jag läser en fysisk bok, där jag inte behöver bläddra så ofta som jag behöver i mobilen. Dessutom gillar jag att äga de böcker jag läst, så att jag kan titta på dem och minnas (även om jag lånar mycket på bibblan).

Därmed är svaret på sista frågan ganska självklart. Jag tar hellre emot ett fysiskt recensionsexemplar. Det gör säkert att jag missar bra böcker. Men någonstans måste jag ju sålla... Jag förstår att det är en ekonomisk fråga för förlagen, men jag läser mycket hellre riktiga böcker.