Genom märg och ben

av Jacqueline Woodson

På sin sextonårsdag skrider Melody nedför trappan i den skräddarsydda klänning hennes mamma skulle haft på sin sextonårsdag. Då var hon dock redan gravid med Melody och försökte tillsammans med sina föräldrar utstå den skam människor runtomkring dem tyckte det var. I rummet nedanför trappan finns Melodys mormor och morfar, pappa Aubrey och mamma Iris. I Genom märg och ben berättar de tre generationerna om blodiga uppror, stormande tonårskärlek, graviditeten och kärleken till ett nytt litet liv. De berättar om det runtomkring, om virvlande tankar och känslor som rör sig från förtvivlan till hopp och allt däremellan.

Jag började läsa den här boken som e-bok men fick, liksom ofta när jag läser på mobilen, inget sammanhang. Anna Thiams inläsning av boken gav dock storyn ett stort lyft och jag njöt av den korta, sprängfyllda släktkrönikan. Det är intressant hur den röda tråden rör sig mellan generationerna samtidigt som spänningen hålls vid liv genom cliffhangrar och de frågeställningar storyn väcker. Det handlar om skammen kring en tonårsgraviditet för några årtionden sedan, om värdighet, om virvlande känslor kring sitt barn och om vem som är värd att kallas mamma eller pappa. Samtidigt är det USA-historia från 1920-tal fram till idag med klasskillnader kring levnadsförhållanden och utbildning. I en ganska kort bok lyckas Woodson med få ord skriva något storslaget som jag är glad att ha tagit del av. 

Förlag: Natur & Kultur, 2020
Originaltitel: Red at the bone, 2019
Översättare: Alva Dahl
Uppläsare: Anna Thiam
Längd: 170 sidor/4 timmar

24 goda gärningar

av Jenny Fagerlund

Det har gått två år sedan Emma förlorade sin man och hon har fortfarande svårt att känna glädje. Hon går mellan sin butik och lägenhet med skulden som en tung filt över sig. Kunde hon ha gjort något mer för att rädda sin man? Systern Magda tycker att Emma ska ta tag i sitt liv och skaffa en hobby. Efter att ha hjälpt en bortirrad man hem bestämmer sig Emma för att göra 24 goda gärningar, en för varje dag fram till jul. Det leder till många olika möten med människor som kanske kan ge henne något tillbaka.

24 goda gärningar är en varm och mysig feelgood som rör sig kring frågor om skuld och förlamande sorg, men främst kring generositet och att finna glädjen i och med andra människor. Karaktärerna är olika och intressanta, jag uppskattar att fokus ligger på vänskapsrelationer och att läsa om Emmas inre resa. Jag läser sällan feelgood men gillade denna mycket, vilket är ett bra betyg. Den har djup och ger mig något att fundera på. Emmas goda gärningar är något att inspireras av. Och just det, boken kan klassas som en julroman eftersom de utspelar sig i december, men jag tycker den går lika bra att läsa under resten av året också. Rekommenderas varmt!

Första meningen: Emma öppnar takfönstret och svänger över ena benet för att komma ut.
Antal sidor: 298
Förlag: Norstedts, 2018

Bikupan

av Sarah Crossan

Ana och Connor har haft ett förhållande i flera år. De har gjort flera resor tillsammans men gjort allt för att dölja det för sina respektive makar. En dag händer det ofattbara - Connor dör i en olycka. Ana lämnas kvar med minnena och sorgen hon inte kan dela med någon annan. Hon dras närmre Connors fru Rebecca, den enda som kanske kan förstå henne.

Sarah Crossan debuterade med Vi är en för några år sedan. Boken fångade mig på grund av den fascinerande historien om de sammanvuxna tvillingarna Grace och Tippi, men främst eftersom den är skriven på prosalyrik. Därför hade jag stora förväntningar på Bikupan. Språket och upplägget är lika intressant som i debuten, men storyn tilltalar mig inte alls. Den berättas av Ana som är en ganska osympatisk person. Det är ett intressant upplägg - att känna stor sorg men inte kunna dela den med någon och vad det gör med en. Men jag har svårt att känna med Ana och hennes otrohet och oärlighet. Samtidigt är hennes närmanden mot Connors fru intressanta och slutet är bra. Tyvärr räcker inte det för att ge mig den läsupplevelse jag förväntade mig. Kanske blev det här den där svåra andra boken som sägs vara svår att skriva? Hur som helst läser jag gärna mer av Crossan framöver, kanske en omläsning av Vi är en till att börja med?

Första meningen: Enda vägen
ut
nu
är att hålla mig sysselsatt,
därför har jag lånat
Anna Karenina
av mamma och tänker inte
släppa fram gråten
förrän jag har läst den.

Två gånger.

Antal sidor: 272
Förlag: [etta], 2020
Originaltitel: Here is the Beehive, 2020
Översättare: Marianne Tufvesson

Viggo och kärlekskaoset

Årets första utlästa bok blev Viggo och kärlekskaoset, den tredje boken om Viggo av Lisa Bjärbo och Johanna Magoria. 

Det är sommarlov och Viggo hänger mycket med Malte, som vanligt. De går till exempel promenader med Viggos hund Kira och badar och sådant där. Viggo tänker även mycket om Roya, det känns så annorlunda och pirrigt i kroppen då. Kanske som när pappa tänker på sin nya tjej? Eller som när mamma vill äta upp Nils för att hon tycker så mycket om honom? Ju mer Viggo tänker på Roya, desto konstigare blir Malte. Går det inte att vara kompis med båda samtidigt?

Jag älskar Bjärbos smärta, lekfulla, träffsäkra språk som ger extra läsglädje till storyn. Liksom tidigare böcker i serien (Viggo och rädslolistan och Viggo och mammalivet) behandlas vardagsnära ämnen och känslor av alla de slag. Det är snack om skärmtid, kalas, hundar, brorsor med mera. Det är en riktigt bra kombination som passar bra för godnattsaga eller att läsa när det finns mer tid för samtal. Varje kapitel är som sin egen story men boken har en kronologisk ordning att följa. För övrigt kan boken läsas fristående från de tidigare delarna, men jag rekommenderar att läsa dem alla för bokskaparparet har lyckats riktigt bra.

Det finns en lagom mängd, trovärdiga karaktärer och Bjärbo skapar intresse för att lära känna dem mer. Boken bjuder på humor för barn i olika åldrar inom spannet 6-9 men även för vuxna vilket jag uppskattar. De superfina illustrationerna dyker upp på ungefär varannat uppslag och fångar de händelser jag blir nyfiken på. Det känns som att jag lär känna Viggo och hans värld och kärlekskaos rätt bra och läser gärna mer om honom. Redan i första kapitel får vi se och läsa om en valp och när hon råkade se till att mamman visar rumpan, som bäddat för succé för målgruppen. ;) 

Första meningen: I lägenheten där Viggo och Nils och mamma bor finns det nya regler.
Antal sidor: 172
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020

Ödesmark

av Stina Jackson.

I den lilla byn Ödesmark bor Liv kvar hos sin gamla pappa tillsammans med 17-årig sonen Simon, trots att hon längtat någon annanstans i långt mer än 20 år. På byn går spekulationerna om vad som håller henne kvar och hur stor faderns förmögenhet egentligen är. En bit därifrån bor Liam i huset bredvid sin mamma. Hon får ofta agerar barnvakt åt hans 5-åriga dotter när brodern Gabriel drar iväg med honom på uppdrag som inte bör synas i ljuset. En samling mer eller mindre trasiga människor som alla försöker hantera det där livet som inte blev som de tänkt.

Stina Jackson debuterade 2018 med Silvervägen som tog hem priset Årets bok 2019. Ödesmark har blivit nominerad till årets upplaga av priset. Jackson har lyckats skriva ännu en riktigt spännande roman om tragiska människoöden på den norrländska landsbygden. Skådeplatsen är ovanlig och Jackson målar upp ett samhälle som ibland verkar vara hämtat från innan elektricitetens intåg, vilket känns lite konstigt. Hon är dock skicklig på att beskriva omgivningarna och jag såg tydliga bilder framför mig när jag läste.

Det finns mycket trasigt och hopplös i bokens persongalleri. Läsaren känna flera karaktärer ganska bra och de familjesplittringar vi får ta del av är hemska men intressanta. Parallellt pågår något som gör boken till en spänningsroman även om jag skulle säga att det är mer fokus på personerna kring den. Jag hade svårt att lägga ifrån mig Ödesmark eftersom jag gärna ville veta vad som hänt och eftersom karaktärerna engagerade mig. Jag hade gärna läst mer om vad som hänt tidigare men tycker ändå att Jackson säger tillräckligt för att hålla spänningen vid liv även när jag läst ut boken. Ödesmark var väl värd min lästid.

Första meningen: Flickan rör sig genom natten.

Antal sidor: 347

Förlag: Albert Bonniers förlag, 2020

Aysa och lillebror simmar och Hoppa från kanten

Jag har läst två äventyr som utspelar sig i simbassängen: andra delen om Aysa: Aysa och lillebror simmar och andra delen om Ella & Noa: Hoppa från kanten. Det är två härliga böcker om att lära känna vatten men även om mod och vänskap. Kanske något att läsa inför sommarens sjö- eller havsbad?

Aysa och lillebror simmar av Therese Alshammar och Jonas Burman.

Förra året fick i lära känna Aysa som gav tips och övningar för att bli vän med vattnet. Och det finns mer att lära sig! Medan 4-åriga Aysa tar sig an lite svårare uppdrag, som att ta sig ut i rymden för att leta reda på en stjärna, möter vi lillebror som besöker badhuset för första gången. För honom handlar det om att doppa ett öra och sakta men säkert våga leka i vattnet. Övningarna är pedagogiska men vävs in snyggt i ett spännande äventyr. Liksom i första boken finns övningarna beskrivna och illustrerade längst bak i boken.

Illustrationerna är färgglad, härligt fantasifulla och bjuder in till nyfikenhet. Kärleken till vatten och att upptäcka det är tydlig genom hela boken och jag tror och hoppas att den ska inspirera många barn och vuxna att leka i vattnet tillsammans.

Första meningen: Aysa Amalia Andersson, det är jag det! 
Antal sidor: 32 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2020. Tack för recensionsexemplaret!
Första boken heter Aysa i simhallen.

Ella & Noa 2: Hoppa från kanten av Mattias Edvardsson och Matilda Salmén.

Noa ska följa med Ella och hennes pappa till badhuset. Idag ska Noa vara så modig att han hoppar från kanten! Men när de väl kommer till bassängen blir det svårare... Är det modigt att vara rädd?

Hoppa från kanten ger en inblick i hur det kan se ut på ett badhus med omklädningsrum, flytleksaker, café och klättervägg. Ella och Noa hinner testa på det mesta. Det handlar om mod att våga men även om att inte våga - att det kan vara modigt att strunta i sådant som inte känns bra. Det är en skön inställning och ett viktigt budskap till många barn. Salméns illustrationer är uttrycksfulla och inbjudande.

Något jag reagerade på är dock när mannen i caféet kallar Noa "min herre" och Ella "lilla fröken". Ella reagerar och ser inte glad ut men mannen bara skrattar och säger "Det är bara som man säger. Det betyder inget". Ella har kloka tankar efteråt men får inte riktigt väntad respons från pappan. Bra att ta upp ämnet eller tråkigt att ha med det i en modern barnbok? Jag är kluven.

Första meningen: Ellas pappa hämtar på förskolan idag.
Antal sidor: 32 
Förlag: Opal förlag, 2019
Första boken om Ella och Noa heter Glass på en onsdag.

Den glömda trädgården

av Kate Morton

1931 hittas en liten flicka kvarlämnad på kajen efter att ett engelskt fartyg anlänt Australien. Hon säger att Sagoberätterskan tar hand om henne, men hon är spårlöst försvunnen.

1975 söker Nell sanningen om sin familj i England. Hon träffar snart på Blackhursrt Manor, en herrgård full av gåtfulla historier.

2005 hittar Nells barnbarn Cassandra en sagobok och inser att hon ärvt et stuga i Cornwall. Vad är det för hemligheter som döljer sig där?

Med många lösa trådar, karaktärer och historier är Den glömda trädgården skickligt berättad och läsaren bjuds på en fascinerande story. Det finns stort fokus vid kvinnliga karaktärer och genom årtiondena kan vi även följa utvecklingen av synen på kvinnor, barn och män. Dessutom gillar jag att läsa om människor som fascineras av läsning och engagerande berättande i text och bild.

Ganska långt in i boken var det svårt att hålla koll på alla olika tidsåldrar, personer och släktskap. Nästan så komplicerat att jag gav upp. Det krävde egentligen en hel del minne genom hela boken för att hålla koll på allt men efter ett tag blev det mer ett spänningsmoment än något jobbigt. Jag blev inte helt övertygad men långa passager uppskattade jag skildringen av karaktärerna, deras känslor och val som inte alltid grundade sig på det de kände var bäst. Här finns plats för ett brett spann av känslor såsom frustration, glädje, sorg, ifrågasättande och framför allt sökande. Jag tänker att Den glömda trädgården passar bra för semesterläsning eller andra längre lässtunder och kan rekommendera boken.

Första meningen: Det var mörkt när den lilla flickan satt hopkrupen bakom tunnorna, men hon gjorde som hon blivit tillsagd.
Antal sidor: 416
Förlag: Månpocket, 2011
Originaltitel: The Forgotten Garden, 2008
Översättare: Louise Thulin

Ljusklotets mysterium

av Tobias Söderlund. Recensionsexemplar från förlaget.

Förra året debuterade Tobias Söderlund med Prästgårdens hemlighet, en spökberättelsen för 9-12-åringar. Nu kommer den fristående uppföljaren Ljusklotets hemlighet och i höst följer Slottsruinens förbannelse. Den andra boken hänvisar en del till första boken och visst känner jag mig lite exkluderad som inte läst den, men mest av nyfikenhet - vad var det egentligen som hände?

Vanessa, hennes pappa, Martins familj och Abbe ska till Gotland över nyår. Stället de ska bo på sägs vara hemsökt och Vanessa tar med sig sin spökkamera med skräckblandad förtjusning. Trots att hon fått varningar om hur farlig den kan vara. Vanessa och de andra kommer snart i kontakt med Marteboljuset och vill genast åka till platsen där det mystiska ljusklotet ska kunna synas enligt sägnen. Ljuset dyker verkligen upp men när det lämnar dem är en ur sällskapet borta.

Spökhistorier hamnar i princip aldrig på min läslista. När jag fick hem Ljusklotets mysterium blev jag dock nyfiken och började läsa. I solen när allt var mindre skrämmande. De korta kapitlen, den spännande storyn och tanken på att något skrämmande förmodligen kommer hända snart gjorde att jag fick upp ett bra läsflow och slukade boken ganska snabbt. Språket är medryckande och handlingen så där kittlande mellan verklighet och fantasi. För mellan spökhistorierna finns vanlig vardag (även om det är jullov) med fokus på relationer till pinsamma föräldrar, vänner och de som kanske är mer än vänner. Jag har egentligen inga liknande scener att relatera spökhistorierna till men tycker det är spännande skildringar och det övernaturliga känns som en verklig del av berättelsen. Det är spännande att fantastiken blandas med gamla sägner och vardag på 2020-talet. Det är även roligt att Vanessas kamera och youtube får ta plats.

Boken passar bra för bokslukande 9-12-åring men även mig. Ur ett vuxenperspektiv tänkte jag några gånger att "det där kanske inte är så smart att göra" men samtidigt är det just de där tillfällena som gör att Vanessa och gänget kommer närmre en lösning. Söderlund lyckas tilltala målgruppen och ta den på allvar med sin skickliga och mycket spännande spökroman. Och bara för att ett mysterium är löst betyder inte det att allt blir lugnt igen...

Första meningen: Välkomna till Vanessas virriga vardag!
Antal sidor: 276 
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020

Frallan har en hemlighet (Frallan #4)

av Sara Ohlsson och Lisen Adbåge.

I den fjärde boken om Frallan börjar det närma sig jul (men det går alldeles utmärkt att läsa boken året om) och Frallan funderar på hemliga julklappar. På julafton ska Klaus barnbarn Hanna komma. Hon är en bebis men verkar få ovanligt mycket uppmärksamhet för att vara så liten. Tänk om mormor glömmer bort sin favorit-Fralla?

Frallan har en hemlighet är en fantastiskt fin, roligt, klok, fyndig, allvarlig, inkluderande och feministisk vardagsberättelse om hemligheter, avundsjuka och frågor kring vem som får bestämma. Frallan är en fantastisk karaktär och den Den fjärde boken är precis lika välförtjänt alla hyllningskörer som tidigare böcker. Jag hoppas på mer!



Första meningen: Idag är det tre dagar kvar till julafton.
Antal sidor: 133  
Förlag: Lilla Piratförlaget, 2019
 

 

Imperiets arvingar #1 - Bortförda

av Oskar Källner och Karl Johnsson. Recensionsexemplar från förlaget.

"Fantasy. Rymdepos. Varför kickar förlaget det här till mig" frågade jag min man och tänkte lägga undan boken. Men så började jag bläddra lite. Läste första meningen. Första sidan. Första kapitlet. Första halvan av boken. Jag var fast direkt!

En dag försvinner Elias och Alices mamma spårlöst och deras pappa bli anklagad. Syskonen misstänker att mamma kan vara i Lunsenskogen och beger sig dit för att leta. Men där finns ingen mamma. Däremot möter de Brock från rymdskeppet Stillheten och snart visar det sig att de har en gemensam fiende.

Den första delen i "Imperiets arvingar" är spännande, välskriven och innehåller precis lagom mycket nytt i form av nya varelser, världsbeskrivningar, karaktärer och intriger. Det är nog det där med för mycket nytt i fantasy som gör att jag sällan läser det men Källner och Johnsson har fått till en riktigt bra blandning, även när det gäller vardag och fantastik.

Jag gillar att illustrationerna samlats till en sida och liknar ett serieformat som sammanfattar det senaste kapitlet. De illustrerar alltid det jag ser fram emot att se efter att ha läst ett kapitel. Vem som berättar varierar bland flera karaktärer och aktuell berättare illustreras snyggt vid varje nytt kapitel.

Den här boken är perfekt för slukaråldern (som kan vara i vilken ålder som helst). Del 1 och 2 publiceras samtidigt och en tredje boken kommer redan i höst. Bokskaparparet har planer för uppemot 10 böcker. Det är välskrivet, genomarbetat och spänningsfyllt. Jag gillar den varma och mäktiga Brock och hur flera kvinnliga karaktärer får plats på ett naturligt sätt. "Bortförda" passar äventyrslystna och fantasifyllda 9-12-åringar och kan genom de korta kapitlen och de explosiva illustrationerna locka både de som läser lite och mer. Passar bra för högläsning. Källner och Johnsson är en riktigt bra kombination och jag ser fram emot att läsa mer!

Första meningen: "Vi har fått ett meddelande."
Antal sidor: 174
Förlag: Rabén & Sjögren, 2020

Vuxna människor

av Marie Aubert. Recensionsexemplar från förlaget.

Idas mamma fyller 65-år och familjen ska samlas i sommarstugan för att fira. Dagarna innan pratar Ida med en läkare om att frysa ned ägg i väntan på den rätta eller rätt tillfälle. Hon börjar närma sig sista chansen och laddar upp för att prata om det här med familjen. Men det blir inte som hon tänkt sig. Lillasyster Marthe har nya framtidsplaner och Ida hamnar i skymundan. Som vanligt? Nu är det bara Marthe och hennes lilla familj med sambon och hans dotter som gäller. Finns det plats för en barn- och familjelös 40-åring?


Jag diskuterade den här boken med @johannasbokklubb på instagram i början av mars. Se hela diskussionen här. Det var ett mycket bra val av bok för diskussion och att skriva med andra som läst boken gav mig mycket vad gällde både att analysera och byta tankar.

Marie Aubert tar upp ett brännande aktuellt ämne i sin bok - ofrivillig/frivillig barnlöshet. Ida brottas med tanken på vem är hon om hon inte har barn. Vill hon ha barn för att hon vill det eller är hon präglad av samhället som ofta verkar säga att det är en självklarhet att alla kvinnor vill ha barn? Vem är en kvinna om hon inte har eller inte vill ha barn? Finns det plats för kvinnor som inte vill ha barn eller förväntar sig samhället att hon ska ångra sig? Finns det plats för kvinnor som inte kan få barn eller läggs allt under tabu? Eller kanske tvärtom - tjat tills hon skaffar barn. Men är det inte i allra högsta grad kvinnans beslut att ta? Det är ju trots allt ett liv som skapas, ett mångårigt ansvar och inte en tillfällig hobby. 


Skådeplatsen för Vuxna människor är familjens gemensamma stuga. En plats med många minnen, men minns alla samma eller betyder stugan olika för de olika personerna? På något sätt är det som att Ida, Marthe och hennes familj, mamman och hennes sambo är fast på denna gemensamma plats, även om förutsättningarna ändrats både inför och under firandet av 65-åringen. Det finns mycket underliggande gnäll, missunnsamhet, frustration, omogna och tysta (och tystade) tankar bland karaktärerna.


Det finns mycket mer jag skulle kunna skriva om boken, trots det ringa sidantalet. Jag tyckte karaktärerna var lite väl omogna när jag läste boken men den blev mycket bättre efter att jag fått ta del av andras tankar och vad de snappat upp. Vuxna människor passar mycket bra för en bokcirkel och om du hamnar i ett sådant sammanhang kan jag rekommendera frågorna Johanna skrivit upp i sitt inlägg. Jag var lite tveksam till att diskutera en bok i ett kommentarsfält på instagram men det fungerade bra och nu ser jag fram emot att göra det igen.

Första meningen: Andras barn, alltid, överallt.
Antal sidor: 110
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2020
Originaltitel: Voksne mennesker, 2019
Översättare: Cilla Naumann

Brev från min barndom

av Emma Reyes

Den colombianska konstnären Emma Reyes (1919-2003) brevväxlade under flera år med historikern och kritikern Germán Arciniegas. Reyes sägs ha varit en "underbar berätterska" och det var flera som sa till henne att hon borde skriva ned sina berättelser. I Brev från min barndom får vi läsa 23 av de brev hon skickade till Arciniegas och det hon berättar den här gången är om sin barndom. Från slum till finare hus och sedan ett kloster. Från en instabil modersfigur till en vänlig barnflicka och den stränga uppfostran i ett kloster.

Reyes är sannerligen en bra berätterska. Hon tar läsaren med till sitt Colombia och till de alla de platser hon levde och bodde på under några av de första åren i sitt liv. Det är en spännande och fin men även orättvis och frustrerande skildring som både ger inblick i det colombianska samhället och en hård uppfostran. Språket är lättillgängligt och förs fram av en vuxen men med tydliga minnen från barndomen. Den kan läsas av såväl tonåringar som vuxna. Detaljrikedomen är fascinerande men tar inte över. Det är fortfarande lätt att hänga med, även om Reyes liv innehåller ett stort persongalleri. Brev från min barndom är intressant och spännande även om jag inte var helt fast hela tiden. Om du vill läsa något från Colombia eller om en barndom som skiljer sig från de flesta i 2000-talets Sverige kan jag dock rekommendera den.

Första meningen: Min käre Germán. 
Antal sidor: 222
Förlag: Norstedts, 2019
Originaltitel: Memoria por correspondencia, 2012
Översättare: Manni Kössler

De tyngdlösa

av Valeria Luiselli

I De tyngdlösa följer vi en tvåbarnsmor i Mexico City som tidigare jobbat på ett litet förlag i New York. Hon funderar kring föräldraskapet men även på vad som hände innan barnen kom. Bland bohemer, älskare och konstnärer var det särskilt en författare som stack ut och fångade hennes intresse: Gilberto Owen, en mexikanarie som var poet under 1920-talet. Gränserna luckras upp mellan dåtid och nutid men även mellan kvinnan och Owen.

Jag plockade åt mig den här boken på bibblan för att den har en mexikansk författare och för att omslaget vittnade om att tidigare läsare uppskattat boken. Berättelsen delas in i korta stycken som är delar ur olika tidsåldrar men även minnen och händelser som rör sig mellan dröm och verklighet. Eller? Jag fick inte riktigt grepp om historien. Samtidigt som berättaren verkar minnas tillbaka skriver hon även en roman som rör sig nära både hennes familj och Gilberto Owen. Till slut verkar hon gå in så mycket i poetens liv att hon nästan bli Owen. Det hade kunnat bli ett ganska intressant berättarttekniskt grepp men jag kanske inte var tillräckligt koncentrerad. När ett nytt stycke inleds vet läsaren inte vems perspektiv hen ska få del av och många gånger skulle det kunna vara flera karaktärers från olika tidsåldrar. Mycket förvirrande. Det gör även att jag inte uppskattade boken så mycket. Jag hade förmodligen lagt den ifrån mig om den inte varit tunn och gjort att jag kunde lägga till ett nytt land bland årets lästa böcker.

Första meningen: Mellanbarnet väckte mig: Vet du var myggorna kommer ifrån, mamma?
Antal sidor: 168
Förlag: Rámus, 2018
Originaltitel:  Los Ingrávidos, 2011
Översättare: Annnakarin Thorburn

Vi är alla helt utom oss

av Karen Joy Fowler

Något har gjort att Rosemary inte pratar oavbrutet som hon gjorde när hon var liten. Hon pratar framförallt inte om sin familj - mamma, pappa och syskonen Lowell och Fern. Båda syskonen har försvunnit ur Rosemarys liv och familjen är splittrad. Vad har egentligen hänt syskonen? Och varför påverkar det Rosemary (och dem alla) så mycket?

Jag började läsa den här boken ganska snart efter att den publicerats på svenska. Jag läste fram till den berömda twisten (den som gör att en inte kan säga för mycket om boken) som sägs göra boken fantastisk och lite förbi men var mest irriterad på hela boken. Minns inte riktigt varför. Twisten fick mig mest att tänka "jaha?" och sedan dess har jag undrat varför alla verkar älska den. När jag påbörjade omläsning inför bokcirkeln med några vänner uppskattade jag den dock mer. Det är en fascinerande berättelse som sticker ut ur bokfloden och jag har inte läst något liknande. En komplex och intressant familjehistoria målas upp och ger ledtrådar till vad som egentligen hände. Men ändå. Jag kan inte riktigt stämma in i hyllningskören. Visst kan språket vara vasst, genomtänkt och välformulerat. Men ibland blir det rörigt och berättaren talar över huvudet på mig. Hon är dessutom ganska babblig (hon tänker/skriver mer än vad hon pratar numer). Jag är glad över att ha läst boken men den får inget toppbetyg.

Första meningen: Den som känner mig nu kommer att bli förvånad över att höra att jag var en riktig pratkvarn som barn. 
Antal sidor: 373 
Förlag: Lavender Lit, 2018
Originaltitel: We are all completely beside ourselves, 2013
Översättare: Cecilia Falk

Svartstilla

av Susanne Skogstad. Översatt av Cilla Naumann.

Vad händer när två människor som älskat varandra hela livet plötsligt skiljs åt? Vad händer med den som finns kvar efter att den andra försvunnit? Med välvägda ord om sorg och saknad debuterar Susanne Skogstad men en kort roman om livets vindlande tankar. Om skillnaden mellan att ge upp och hålla fast och hur det kan se ut ur olika människors perspektiv. Medan barnen vill ha in den sörjande kvinnan på ett äldreboende funderar hon över det som var och det som blivit. Hennes saknade man finns i varje vaket ögonblick men frånvaron av hans närvaro skär i henne. Eller har hon bara tillskrivit honom alla fantastiska egenskaper från honom, sig själv och kanske till och med de likheter hon ser i barnen?

De första kapitlen fick mig att bli tveksam. Svartstilla är en långsam bok där det inte händer så mycket fysiskt. Det händer desto mer inom huvudpersonen men många gånger räcker inte det för att jag ska ha tålamod för den här typen av böcker. Jag tror många kan fastna i det där och ha svårt att komma vidare, för visst är det repetitivt med sorgeprocessen. Jag läste dock vidare och med en överblick över hela boken gillar jag den ändå. Författaren är född 1992 men lyckas ändå förmedla en livsberättelse från en äldre kvinna och känslorna av att ha förlorat en livslång kärlek. Det är fascinerande och hon lyckas balansera väl mellan sorgen och fortsättningen framåt.

Berättaren delar med sig av flera sidor av sig själv. Vi möter den stora kärleken till hennes man men även de fulare sidorna hon gärna gömmer eller glömmer. Ångesten, händelser med barnen som hon ångrar men ändå tycker var rätt, när hon kände sig fel bredvid sin man, funderingar kring jaget och hur livet blev. Jag är inte så överväldigad som jag sett många recensenter vara men jag stannade upp vid flera snygga, vindlande formuleringar och är ändå imponerad över Skogstads debut.

Första meningen: Jag vet inte när jag upptäckte att han kom in i mitt liv. 
Antal sidor: 142
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2019
Originaltitel: Svarstilla

Julen kommer till Mumindalen

efter Tove Jansson, omarbetad av Alex Haridi och Cecilia Davidsson, illustrationer av Filippa Widlund.














Handling:

Eftersom mumintrollen brukar sova hela vintern har de aldrig firat jul. De vet inte ens vad det är. Det leder till ett annorlunda perspektiv på de traditioner vi har kring julen. Mysig berättelse och helt fantastiskt fina illustrationer! Skulle vilja ha de flesta inramade på mina väggar i vinter- och juletid. En stämningsfull saga att läsa i väntan på årets mysigaste högtid.

Första meningen: Det var vinter i Mumindalen.
Antal sidor: 40 
Förlag: Bonnier Carlsen, 2018
Original: efter novellen "Granen" ur Det osynliga barnet

Jag kommer hem till jul

av Joanna Bolouri

Emilys mamma inleder alltid alla samtal med att fråga om Emily skaffat någon pojkvän än. Eftersom Emily är 38 och oftast svarar nej på den frågan börjar hon bli väldigt trött på mamman och familjen, men den här julen har hon faktiskt en pojkvän som ska få träffa hennes familj för första gången! Allt verkar gå bra tills Emily tvingas göra slut med Robert veckan innan jul. Vad ska hon göra nu? Familjen kommer tycka hon är ännu mer misslyckad om hon inte tar med Robert nu när hon har sagt att hon har en pojkvän. Hon gör det enda hon kan komma på: mutar sin granne Evan att spela Robert, trots att Evan är helt olidligt jobbig.

Christmasbooks är ganska nya på den svenska marknaden. En bokbloggare skrev att ibland känns det som att julromaner är feel good-böcker som inte var tillräckligt bra för att publiceras, men när de la till några juliga inslag kunde de ges ut som julromaner. Jag tror det kan stämma i viss mån (vilken nedvärdering av god litteratur i så fall!) men Jag kommer hem till jul är faktiskt rätt bra.

Emily är en mogen men ändå smått vilsen karaktär med höga förväntningar från familjen. I alla fall när det gäller pojkvän. Hon arbetar som lärare och delar lägenhet med två andra i London. Och ja, det känns väl som att hon delar lägenhet med Evan också eftersom han bor vägg i vägg med Emily och brukar ha högljutt sex när Emily försöker sova.

Jag kommer hem till jul är fylld av humor och galna händelser både i London och framför allt i den spretiga familjen fylld med starka viljor. Boken innehåller även mycket sexskämt och alkohol, vilket jag tröttnar på ganska snabbt. Julkulan på omslaget utlovar "oväntad kärlek" men efter att ha läst baksidestexten känns den där "oväntade" kärleken glasklar. Trots det är det en mysig feel good som passar bra i väntan på julen. Den gjorde väl inga stora intryck på mig men jag gillar ändå att julgenren växer fram i Sverige.

Första meningen: "Nå, berätta, har du träffat någon trevlig pojke?" 
Antal sidor: 314 
Förlag: Printz Publishing, 2017
Originaltitel: The Most Wonderful Time of the Year, 2016
Översättare: Cecilia Falk

En sång för Hedda

av Annika Estassy, tack för recensionsexemplaret!

Lina önskar att hon kunde åka till Buenos Aires på tangoresa över jul istället för till gästgiveriet hennes domderande mamma driver. Mamma Hedda som alltid ska bestämma och aldrig är sen med att uttrycka sin missbelåtenhet över att dottern fortfarande inte skaffat man och barn. Men lagom innan jul blir Lina uppsagd och hennes döde pappa dyker plötsligt upp. Samtidigt kämpar Hedda för det konkurshotade gästgiveriet och sonen Jesper som inte vill ta hand om ekonomin och verkar ha allt för mycket att göra hemma. Det verkar inte bli en lugn och fridfull jul.

Hur många har inte drömt om att fira jul i en röd, julpyntad stuga i ett snöigt landskap i norra Sverige? Med den miljön får i alla fall jag julkänslor trots att det var grått och trist ute när jag läste. Inledningen - huvudperson som oväntat blir uppsagd - känns alltför bekant för en feel good-roman, men Estassy lägger inte så mycket vikt vid det (tack!). Istället får vi följa olika personer ur familjen vilket ger mysiga och intressanta perspektiv som ger storyn ett bra framåtdriv. För Lina är inte särskilt rolig att hänga med. Hon är väldigt inriktad på sig själv och det hon anser är bäst för henne. Det blir ganska tröttsamt, särskilt när vi ser de andras perspektiv på det som händer. Jag uppskattade särskilt Heddas story eftersom den tar upp ett ämne som jag sällan läst om. Familjen består av några spretande personligheter som jag tror många kan känna igen sig i, kanske särskilt inför juldagarna.

Hur är den som julroman då? Det är mycket vinter och en hel del matlagning inför jul. Det dricks glögg och funderas lite kring julklappar. Jag får mycket mysiga bilder av omgivningarna men hade gärna fått del av ännu mer julförberedelser. I början av boken hade jag inte riktigt rätt läsflow (kanske för att jag precis läst en annan julroman) men sedan uppskattade jag läsningen och tycker En sång för Hedda är en riktigt mysig julroman med intressanta doser djup och julfirande. Perfekt i väntan på julen eller när en inte orkar laga mer mat/äta mer godis/hänga med fler släktingar/se fler gråa eftermiddagar.

Första meningen: Skrev människor fortfarande pappersbrev eller var det bara mejl och digitala meddelanden som gällde nu för tiden?
Antal sidor: 335

Förlag: Norstedts, 2019

2 böcker om döden och livet

I allahelgonatider minns vi särskilt de som inte längre finns hos oss längre. Det kan väcka många frågor, både hos barn och vuxna. För någon vecka sedan läste jag två böcker om döden och livet som jag tänkte tipsa om idag.

Morfars magiska ö kommer jag minnas mest på grund av Benji Davies fantastiska illustrationer. De är färgglad och har ett mycket fint samspel mellan människor och djur. Storyn handlar om Stig som får följa med sin morfar till en magisk ö full av djungelskog och exotiska djur - en fantastisk plats! När det är dags att åka hem säger morfar att han inte ska följa med hem och nästa dag kan Stig inte hitta dörren som ledde till skeppet de färdades med. Jag funderar över det där med att ordet "döden" aldrig nämns - är det bra eller dåligt? Behovet av tydlighet kan säkert ha olika betydelse för olika barn, så det kanske är pratat kring och efter boken som får avgöra. Morfars magiska ö är i alla fall en väldigt fin berättelse!

Första meningen: Längst bort i Stigs trädgård, genom den blåa porten och förbi det stora trädet, låg morfars hus.
Antal sidor: 30
Förlag: Hippo bokförlag, 2016
Original: Grandad´s Island, 2015

Gammelmormor, Daisy och döden av Anna Ehring och Lotta Geffenblad handlar istället om ett dött djur. Det finns mycket fint i gammelmormors trädgård. Men varför måste den lilla näbbmusen dö? Jag trodde boken skulle handla om gammelmormoderns död men istället finns får vi inte bara perspektivet liv-död utan också ung-gammal. Det är något särskilt med vänskapen mellan generationerna, olika visdom och frågor som kan vara stora för både ung och gammal. Gammelmormor, Daisy och döden bjuder på både livsfrågor, begravning och vänskap - en riktigt fin bok.

Första meningen: Jag är på Västkusten och hälsar på gammelmormor.
Antal sidor: 26
Förlag: Urax, 2016

Dan för dan

24 oktober - två månader kvar till julafton! Vad passar då bättre än att skriva om en julroman?

av Felicia Welander. Recensionsexemplar från förlaget.

Sigrid ser verkligen fram emot julen! Hon ska överraska sin familj efter att ha varit utomlands men det blir istället hon som bli överraskad - alla har ordnat andra planer! Inte ens bästisen Nina verkar ha tid för Sigrid. Vem ska hon fira jul med? En internetdejt? Hon är i alla fall fast besluten att ordna den där perfekta julen med mat, pynt och mys de brukar ha i stugan i Hälsingland. Om hon nu inte hinner bränna ned stugan innan julafton...

I och med att Sigrid studerar vinterns högtider delar hon gärna med sig av historiska julkunskaper till höger och vänster oavsett intresse hos mottagaren. Det är ganska intressant och sprider en mysig julstämning såsom sig bör för denna typ av böcker. Annars är Sigrid en ganska naiv karaktär som har det mesta av sitt sikte inställt på sig själv och sitt eget behov av att få perfekta juldagar. Efter bokens inledning såg jag fram emot att få lära känna hennes familj eller vänner mer, men det blir mest ytliga kontakter vilket är tråkigt.

Jag läser hellre böcker med mer djup och oförutsägbara händelser, men när jag föll in i bokens härliga feel good-flow gillade jag den och längtade efter att få läsa mer. Vissa julromaner kan kännas som "vanliga" romaner som fick ett julinslag för att kunna säljas som julroman, men så är det inte med denna bok. Här är storyn uppbyggd kring julen vilket jag gillar. Boken är mysig och en av de bättre julromaner jag läst (även om jag inte läst så många). Dan före dan passar riktigt bra i väntan på julen eller när julfriden (kanske) lagt sig ute i stugorna.

Första meningen: Sigrid sitter i stugan med en kavel i handen och försöker höra vem det är som sjunger.
Antal sidor: 251
Förlag: Lavender Lit, 2019