Silvervägen

av Stina Jackson

Det har gått tre år sedan Lina försvann men Lelle har inte slutat leta efter henne. Under de ljusa sommarnätterna kör han omkring på Silvervägen och in på varenda avstickande skogsstig från vägen. Saknaden och frustrationen håller på att äta upp honom inifrån. Meja och hennes mamma flyttar till Glimmerträsk och hon är precis lika gammal som Lina var när hon försvann. Meja hittar snabbt ett nytt sammanhang där hon verkar kunna få vad hon alltid saknat. På något sätt knyts hon dock ihop med Lelle och ännu en försvunnen flicka.

Jag har insett att Malin via sin bokblogg är bra på att avgöra om böcker är för läskiga för mig att läsa. Vi verkar ha ungefär samma tankar kring vilka spänningsböcker vi vill läsa. Silvervägen är en av de böcker hon "godkänt", annars skulle jag nog inte vågat ta upp den.

Boken börjar ganska lågmält även om det gömmer sig mycket frustration och ilska som skrämmande verkar kunna ta över när som helst. Mörkret krockar med Norrlands evigt ljusa sommardagar, kanske som ett hån mot saknaden som inte verkar ha något slut. Jag läste boken ganska snabbt men kände mig ändå otålig under första halvan. Det fanns en underliggande spänning men den dränktes mycket av Lelles eviga bilkörande. Samtidigt känner jag för Meja, den snabbt uppblossande tonårsförälskelse och en försiktig men ändå stormande längtan efter att slå sig fri. Sedan kommer andra halvan och spänningen trappas upp. Jag inser i efterhand att det var mer spännande än jag först trodde. Det finns dolda sanningar som kryper mellan berättelsens sidor och jag vet inte riktigt vad jag ska förväntar mig, även om jag anar utgången och börjar lägga ihop pusselbitarna.

Jag kommer sällan ihåg att fokusera på miljöbeskrivningar och detaljer när jag läser. Kanske läser jag för snabbt? Jacksons språk fångade mig dock flera gånger. Ibland ger hon noga iakttagna detaljer som månar om karaktärerna. Jag hade gärna lärt känna fler karaktärer djupare. Första delen är som skrivet lite långsam men den hade kunnat ha mer fokus på de vi möter. Jag är inte helt överväldigad och vet inte om Silvervägen kan knipa priset som Årets bästa bok (även om den korats till Årets bästa kriminalroman enligt Svenska deckarakademin). Däremot har Jackson gjort en skicklig debut som jag jag tror att jag gillar mer i efterhand än under läsningens gång (de sista 50-80 sidorna var däremot riktigt spännande). Det ska bli spännande att se vad hon tar sig an härnäst och om någon frågar kommer jag nog ändå rekommendera boken.

Första meningen: Ljuset.
Antal sidor: 296
Förlag: Albert Bonnier förlag/Månpocket, 2018

Fantastiska fakta om djur

text och bild av Maja Säfström

Visst du att koalor bara är vakna två timmar per dygn eller att en krokodil kan gå utan mat i tre år? Visste du att getter har olika dialekter beroende på var de bor eller att en blåvals hjärta är lika stort som en bil? Den här boken rymmer spännande och oftast helt oväntade fakta som jag tycker vi borde lärt oss i skolan. Djuren i vår värld är mycket komplexa och de verkar ha egna specialiteter allihop!

Maja Säfström presenterar korta fakta - mellan en och fyra meningar per djur och uppslag - tillsammans med enkla men otroligt fina illustrationer. De förmedlar en kärlek till båda läsaren/tittaren och framförallt till våra fantastiska djur. Texten är enkel att ta till sig, det finns något ödmjukt över det enkla sättet att presentera storartade fakta. Jag ser framför mig hur en liten läsare snappar upp de fascinerande fakta för att sedan berätta för andra (hm... precis som jag gjort!). Det här är en sådan där bok jag gärna skulle ha hemma för att plocka fram och läsa och titta i då och då. Säfström har gjort ett riktigt fint researchjobb och jag ser fram emot att läsa uppföljarna Fantastiska fakta om djur från förr och Fantastiska fakta om djurungar. Den här första boken passar både barn och vuxna och jag kan verkligen rekommendera den!

Första meningen: Ugglor kan vrida huvudet nästan ett helt varv. 
Antal sidor: 115
Förlag: Natur & Kultur, 2016

Den långa resan

text av Sofia Hedman och illustrationer av Emelie Gårdeler.
Recensionsexemplar från förlaget.

Vandra säger att hen ska ge sig ut på en resa. Vandra och Undra ha varit med om många äventyr tillsammans på många olika platser. Nu ska Vandra göra en sista resa och Undra kan inte följa med. Det är dags att släppa taget och ta farväl.

Jag valde den här boken för att framsidan är så otroligt vacker illustrerad. Om handlingen visste jag nästan ingenting. När jag läste boken hade jag mest fokus på illustrationerna för att de trollband mig med sina fina, mjuka drag, sin fantasi och kärlek. De förmedlar så mycket omsorg och känslorna mellan Vandra och Undra.

Vandra veta något som inte Undra har förstått än. Vandra vet att hens liv snart är slut och att det är dags att säga farväl. Vi möter en blandning av oförståelse och förnekelse i Undra. Det är svårt att släppa taget, att acceptera att självklarheter kommer hamna i obalans och leda till en ny verklighet som kan kännas främmande. Texten är poetisk och anpassar sig väl till illustrationerna - den finner sin plats och kompletterar bra.

Jag funderade kring att ordet "död" aldrig skrivs ut. Läsaren får själv dra den slutsatsen. Ibland kan jag tycka att det är skönt att få de bekräftat, att få säga ordet "död" för att på något sätt göra det mer självklart och som en del i sorgeprocessen. Att det inte nämns i boken kan däremot öppna för funderingar hos läsaren/tittaren. Vad händer egentligen med Vandra? Har läsaren/tittaren varit med om något liknande?

Den långa resan är en otroligt vackert illustrerad bilderbok om livets härliga minnen, om sorgen och det svåra i att acceptera och förstå ett farväl. Riktigt fint gjort!

Första meningen: Ute lyste solen.
Antal sidor: 32
Förlag: Speja förlag, 2019

Min historia

av Michelle Obama

Michelle Robinson växte upp i en trång lägenhet i Chicago tillsammans med sina föräldrar och sin storebror Craig. Från tryggheten i hemkvarteren och den kärleksfulla familjen tog hon sig som enda svarta till föreläsningar vid Princeton och började senare arbeta som bolagsjurist. En dag blev hon handledare för Barack Obama vilket inledde en resa mot att så småningom bli USA:s första dam. Vi följer Michelle och hennes familj genom kandidaturer, valkampanjer, åtta år i vita huset och en ständig längtan efter att göra något värdefullt. Något hon minst sagt verkar ha gjort.

Jag lyssnade på den här boken med min bokcirkel eftersom vi var nyfikna på det arbete Michelle Obama gjorde under sin tid som USA:s första dam, fru till presidenten. Boken är en gedigen biografi som inkluderar många små vägval som ledde fram till den Michelle är idag. Det är fascinerande och inspirerande att läsa om henne orädda och frispråkiga person, hennes kamper för tjejers rättigheter, utbildning och mot den ökade övervikten bland amerikanska barn. Vilken fantastisk kvinna! Samtidigt får vi följa Baracks resa mot presidentskapet som minst sagt involverade familjen. Hur skulle de hantera pressen, kändisskapet och alla vakter som hela tiden närvarade? Hur skulle de kunna fortsätta vara en familj?

I det avslutande kapitlet lämnar familjen Obama över makten och huset till paret Trump. Vilken kontrast. Från Michelle och Baracks brinnande längtan för att göra USA till en bättre levnadsplats, till en man som skryter om de sexuella övergrepp han begått mot kvinnor, förnekar klimatförändringar och mest verkar vilja ha makt. Hur kunde det gå till? Hur kunde han få så många röster och hur kunde han få bli USA:s president trots att hans motståndare fick 3 000 000 (tre miljoner) fler röster?

Boken är över 19 timmar eller 450 sidor lång. Det mest känns dock angeläget och det är intressant att läsa om Michelles resa så här långt. Hon tar in många spännande aspekter och inspirerar fler till att våga drömma och satsa på sina projekt.

Första meningen: När jag var liten var mina ambitioner ganska okomplicerade.
Tid: 19,5 timmar
Förlag: Bonnier Audio, 2018
Originaltitel: Becoming, 2018
Översättare: Manne Svensson
Uppläsare: Anna Maria Käll

En bokälskares lediga dag - min dag i bilder

I fredags hade jag en ledig dag och bestämde för att ägna den mycket åt läsning. Inspirerad av I regnet fotade jag min läsning under dagen och tänkte dela med mig av dem med er. Hoppas ni gillar det!

06:25 hade de här två väckt mig med en brottningsmatch i sängen. Kanske svårt att tro med tanke på att de somnade sött bredvid varandra några minuter senare. Det gav mig tid att läsa Silvervägen.

07:52 var det dags för frukost. Jag hade förberett en deg med frukostfrallor kvällen innan. Medan de gräddades, när jag åt frukost och en stund efteråt var jag fastklistrad vid slutet av Silvervägen.

08:44 staplade jag böcker som väntar på att bli lästa i en hög och fotade den till ett instagraminlägg.

09:01 satte jag mig vid datorn för att recensera ett gäng böcker.

10:21 fotade jag böcker till kommande instagraminlägg. Hönorna verkar nyfikna på den mysiga, fascinerande Fantastiska fakta om djur.

10:26  var det dags för fruktstund med två fina bilderböcker: Det röda äpplet och Aysa i simhallen.

11:35 lyssnade jag på Pocketpodden under tiden jag skötte om hönorna och tog en promenad. Jag började även lyssna på Våffelhjärta.

12:54 åt jag lunch (nytt recept: currytofuröra!) och försökte samtidigt lästa Ett fantastiskt liv: Malala Yousafzai. Det var inte så smidigt...

13:21 satte jag mig i läsfåtöljen. Läste ut boken om Malala och fortsatte med Harry Potter och Halvblodsprinsen som jag kommit en bit in i. Slumrade till en stund. Fixade lite. Åt mellanmål när min man kom hem.

17:22 var jag tillbaka vid datorn för att recensera. Antalet böcker på listan var ganska lång... Efter det fortsatte dagen obokigt, förutom att jag tog med mig Harry Potter-boken till läspallen bredvid sängen - redo för lite lördagsmorgonläsning.

Ska vi va?

av Pija Lindenbaum

Ni som följer den här bloggen vet att jag gillar Pija Lindenbaum. Hon har en så träffsäker förmåga att fånga målgruppen i både text och bild. På ett trovärdigt sätt skildrar hon livet ur våra minstas perspektiv och det gör hon med stor kärlek och omsorg.

I den här boken möter vi Flisan som klipper med sin sax. Hon har det bra ända tills Berit kommer och knackar på och vill leka. Flisan vill inte det men det går liksom inte att säga det till Berit. Hon är lite konstig och vill göra saker som Flisan inte alls vill göra. Vad ska hon göra nu?

Vi möter en introvert person som trivs bra med sina egna projekt. Gärna inomhus. Sedan möter vi den extroverta Berit som gärna hittar på mer äventyrliga saker, gärna utomhus. Vi läser och tittar på både en inre och yttre krock. Jag tror och hoppas att introverta barn kan känna igen sig i det här. I samhället uppmuntras vi oftast att vara extroverta och att hitta på sak efter händelse. Barn som behöver mycket egentid kan lätt hamna i kläm och ha svårt att hitta lugnet. Ska vi va? visar längtan efter egentid, särskilt när en har ett projekt på gång, men även styrkan i att vara tillsammans. När det känns okej för båda. Det här är ännu en träffsäker bilderbok med härligt målgruppsanpassat språk från Lindenbaum.


Första meningen: Kolla nu kommer Berit. 
Antal sidor: 32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2013

Piraterna och vinterjakten

text av Sara Berg och Karin Frimodig, illustrationer av Maria Poll

Det har blivit dags för piraterna att ge sig ut ut på haven igen. Det är vinter men plötsligt smälter istapparna och piraterna svettas i sina vinterkläder. Vad är det som är fel? Vart har vintern tagit vägen?

Jag tycker det är något särskilt med piratberättelser. Något oväntat, okänt och spännande. Ett sätt att leva långt ifrån mitt eget. Jag läste exempelvis Celia Rees Pirater! när jag var tonåring och uppskattade den mycket. Även om den handlar om två unga kvinnor stöter vi oftast på manliga pirater (exempelvis Pirates of the Caribbean). Det här har förlaget Olika snappat upp och presenterar därför en piratbok full av kvinnor. Egentligen spelar det ju ingen roll vad de har för kön och jag tänker inte på det under läsningens gång, men eftersom piratberättelser generellt är mansdominerade är det väl på tiden med berättelser om pirater med snippa.

Piraterna och vinterjakten är ett spännande äventyr med finurliga rim. Illustratören har gått all in för att representera olika kroppar, nationaliteter och egenskaper. Det är härligt att se alla olikheter som inkluderas. Å andra sidan är det där egentligen bara en sidogrej. Det verkliga fokuset ligger ju på vart vintern tagit och varför det blir varmare och här finns problematisering kring miljöfrågor. Vad kan vi göra åt det? Det blir däremot ingen lektion och inga pekpinnar, utan en naturlig del av storyn. Dessutom går det att anpassa berättelsen och eventuella diskussioner beroende på läsarens ålder. Är det lämpligt att prata om miljöproblem eller ska vi stanna vid en spännande, knasig berättelse?

Det här är den andra fristående boken om piraterna, den första heter Piraterna och regnbågsskatten. Boken är skönt normkreativ och rolig samtidigt som det finns ett djup i berättelsen. Rekommenderas!

Första meningen: Det snöar på piraternas sjörövarbåt
Olga Os spelar samba på en burk av plåt
Svarta segel färgas vita av snö
I hamnen trängs folk som vinkar adjö

Antal sidor: 32
Förlag: Olika förlag, 2017

Vildare, värre, Smilodon

text av Minna Lindeberg, illustrationer av Jenny Lucander

Annok och Karin är lejon i en bur. Sedan kräver de andra barnen att de ska komma fram. Annok bli arg, kastar en dock och tvingas gå ut för att lugna ned sig. Efter det kommer hon inte tillbaka.

För den som gillar ordning kan den här boken upplevas jobbig. Det kan verka som att handlingen hoppar och att den röda tråden är otydlig. För en 5-åring med många tankar och aktiviteter på gång samtidigt är det här däremot en perfekt bok. Visst hoppar handlingen och ibland är det som vuxen svårt att hänga med i svängarna. Det löser sig dock snabbt och då blir det roligt att få följa 5-åriga Karins tankar om allt mellan lejon, forntidsdjur och vanliga vardagen.

Vildare, värre, Smilodon är en bok om vänskap, starka känslor och spännande fantasier. Illustrationerna är uttrycksfulla, färgstarka, snyggt ihopsatta collage med en mångfald av karaktärer. Den har detaljer som vänder sig till både en 5-årig tittare/lyssnare och en vuxen som läser. Knasig och kul, ett fint experiment som går hem.

Första meningen: Det är på lekis.
Antal sidor: 
Förlag: Förlaget, 2016

Slottet

av Emma AdBåge

Det är dags för kalas! Håret är kammat och paketet är inslag. Det är ett rött jättefint slott. Ett sådant skulle bokens huvudperson gärna vilja ha, för det röda är mycket finare än de precis likadana, fast gröna, som finns där hemma.

Det är något alldeles speciellt med att gå på kalas. Emma AdBåge har som vanligt lyckats fånga ett barn på ett trovärdigt sätt och behandlar denna gång väntan, längtan, kakorna och avundsjuka över alla fina presenter som födelsedagsbarnet får. Särskilt det där slottet som berättarjaget har fast i en annan färg. Det blir en brottningsmatch bland tankarna, vilket jag tror många barn kan känna igen sig i. Samtidigt tänkte jag att det är tråkigt att läsa om ha-begär och triumfen över att ha något som är bättre. Vid första läsningen tyckte jag den här upplösningen var tråkig, men när jag hörde ett samtal om boken förstod jag bitterheten och humorn bättre. Precis som många vuxna har många barn en längtan efter mer, att ha något annat, att ha svårt att uppskatta det de själva har. Jag tänkte på otacksamhet och ett grinigt barn medan jag inser att det skulle kunna handla om mig. Hur många gånger har inte jag velat ha något någon annan har? Emma AdBåge har lyckats tilltala både barn och vuxna ännu en gång. Det är skönt att de vuxna i boken är närvarande men har en biroll utan pekpinnar.

 

Särskilt för Emma AdBåges illustrationer är de enkla blyertsbakgrunderna blandat med härliga färger på sådant som har betydelse. I tidigare böcker har jag ibland tyckt att det har varit tråkigt, men egentligen är det ett snyggt sätt att hålla fokus på det viktiga. Boken finns inläst med rörliga illustrationer på ur.se på bland annat meänkieli, nordsamiska och arabiska.

Första meningen: Här sitter jag.
Antal sidor: 32
Förlag: Lilla piratförlaget, 2019

2 x Astrid Lindgren

Som jag skrivit om tidigare håller jag på att läsa alla Astrid Lindgrens böcker. För ett tag sedan läste jag två av berättelserna ur samlingen Nils Karlsson Pyssling som utkom 1949. I Skymningslandet är illustrerad av Marit Törnqvist (1994) och Peter och Petra har bilder av Kristina Digman (2007).

Göran ligger ensam i sin säng. Han har ont i benet och det har han haft i ett år nu. Plötsligt knackar det på fönstret, trots att familjen bor tre trappor upp! Det är Liljonkvast som letar efter barn som vill följa med till Skymningslandet. Göran säger att han inte kan följa med eftersom han har ont i sitt ben. Men Liljonkvast säger: "Spelar ingen roll. Spelar ingen roll i Skymningslandet". Färden går över taken i Stockholmsnatten, ned i parker och till spännande djur och nya vänner.

I sommarskymningen verkar det mesta bli magiskt och allt verkar möjligt. Det här är en fin bok med den där fantasin som Lindgren alltid lyckas göra till en fullträff. Jag kommer ihåg Liljonkvasts replik från när jag var liten: "Spelar ingen roll. Spelar ingen roll i Skymningslandet". Vad skönt att begränsningar inte får spela någon roll, att det finns utrymme för allt och alla att göra det de vill. I Skymningslandet är en mysig och magisk godnattsaga jag rekommenderar.

Första meningen:Ibland ser mamma så ledsen ut.
Antal sidor: 42
Förlag: Rabén & Sjögren, 1994 (berättelsen är skriven 1949)

En dag dyker det upp två mycket små elever i Gunnars klass. Det är Peter och Petra som gärna vill börja i skolan. De får varsin liten bänk och varsin liten krok att hänga kläder på. En kväll går Gunnar hem till sina nya kompisar. När alla andra lämnar skridskobanan i närheten får Gunnar se en fantastisk skridskouppvisning.

Jag minns att jag gillade filmatiseringen (1989) av boken när jag var liten. Skådespelarna bakom Peter, Petra och Gunnar gjorde ett mysigt intryck och "mysig" är ett bra ord för att beskriva denna saga. Kanske minns du de stora leendena och att pysslingarna tycker Gunnar är "en klämmig kille"? Illustrationerna ger mer åt den fina berättelsen även om den inte riktigt levde upp till mina förväntningar.




Första meningen: I Gustav Vasa Folkskola i Stockholm hände det härom året nånting mycket besynnerligt.
Antal sidor:  32
Förlag: Rabén & Sjögren, 2007

Var är hönan?

av Eva Lindell och Cecilia Heikkilä

Jag lärde känna Heikkiläs väldigt söta och fina illustrationsstil genom Jultröjan. Sedan dess har jag letat upp fler av de böcker hon illustrerat. Var är hönan? har dova toner i brunt, beige, mörkt grönt och mörkt rött. Jag föredrar ljusare färger men hon har gjort ett bra jobb även här, särskilt med den lilla mullvaden som inte nämns i text men som följer oss genom boken. "Följer" är ett bra ord för att beskriva den här boken. Den har en blandning av kurragömmalek och diskret fakta. På gården bor tre hönor: en svart, en brun och den nu bortsprungna vita. Tillsammans med ägaren Lo får vi följa med och leta:

Hönor tycker om att vila i skuggan.
Gömmer sig Vit under rabarberbladen?
Nej, där ligger inte Vit.

På detta sätt lär vi oss mer om hönor samtidigt som vi får söka efter ledtrådar på var Vit kan ha tagit vägen. Jag trodde ledtrådarna skulle vara tydligare men istället förs tankarna till Historien om någon. Tyvärr når inte Var är hönan? ända hem till mig. Kanske är det något med de dova färgerna. Jag tror dock den kan växa om den högläses ett antal gånger. Då kan tittaren/lyssnaren bli mer och mer uppmärksam på ledtrådar och vad som utspelar sig på uppslagen.

Hämtad från: https://www.issie.se

Första meningen:Det finns ett hönshus i trädgården hos Lo. 
Antal sidor: 25
Förlag: Berghs, 2017

Fastrarna

av Ebba Forsling

Det är dags för kalas hos småsyrrornas farmor, men där finns inget att göra. Alla bara gosar med syrrorna och leksakerna är inte så roliga. Då dyker fastrarna upp och verkar ha något på gång.

Den här boken kan handla om att plötsligt behöva lära känna en ny släkt som en egentligen inte är släkt med. Eller så kan den handla om att få småsyskon som får all uppmärksamhet. Båda temana är intressanta och viktiga. Huvudpersonen går från ensam och förvirrad på något sätt - var har hen sitt sammanhang? - till att sakta men säkert hitta nya relationer att bygga lära kännandet på. Det finns en del att läsa mellan raderna vilket jag tror kan öppna upp för samtal. Däremot var det något, oklart vad, som gjorde att jag inte fastnade för boken. Även handlingen kan läsas på två olika sätt var det något som saknades för att ge mig en bättre känsla.

Första meningen: Idag är det lördag.
Antal sidor: 26
Förlag: Urax, 2018