Reykjavik 1918. 16-årige Máni Steinn rör sig i staden varifrån man ser Katla få sitt utbrott och som snart härjas av spanska sjukan. Han går och ser så mycket film han kan på bion, ja flera gånger bara för att ha något att göra och försvinna i. Han spanar efter Sóla, sin filmhjältinna, som gör det enklare att leva med den homosexualitet som samhället verkar vilja hålla sig ifrån.
Isländsk författare, en epidemi som plågar samhället och en skildring av hur homosexuella behandlades i början av 1900-talet. Där har ni de intressanta delarna i den här boken. Resten förstår jag mig inte riktigt på och det är väl just resten som gjort boken prisbelönt. Jag hade svårt att ta till mig Mánis virvlande tankar som verkar röra sig mellan film, fantasi och verklighet. Jag hade svårt att bli engagerad. Boken är trots det uppbyggd med korta kapitel (det var väl därför jag orkade fortsätta läsa) och det finns säkert mycket att läsa mellan raderna. Men jag blev helt enkelt inte tillräckligt engagerad eller intresserad för att orka det.
Första meningen: Oktoberkvällen är lugn och kylslagen.
Antal sidor: 125
Förlag: Alfabeta, 2014
Originaltitel: Mánasteinn. Drengurinn sem aldrei var til, 2013
Översättare: John Swedenmark
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar