För några veckor sedan lyssnade jag Får jag följa med dig hem av Marie Aubert, inläst av Lo Kauppi. Jag tog mig inte tid att skriva om den då men skrev ned några lösryckta tankar och sammanfattningar som jag vill dela med er. Boken innehåller nio korta men mycket innehållsrika noveller. Det finns så mycket mer att upptäcka bortom varje berättelse. Hur gick det sedan?
Korta inblickar i människors liv. Jobbiga, tvungna, avgörande, vemodiga likgiltiga eller känslofyllda stunder. Om hur skör en relation kan vara. Om svartsjuka och längtan efter närhet och bekräftelse. Om hur olika förväntningar och föreställningar två parter kan ha inför en gemensam relation eller adoption. Om att blunda för verkligheten för att drömmen är mycket mer behaglig. Om att leva i nuet utan att tänka på konsekvenserna. Om hur längtan efter närhet kan skapa själviskhet. Om så mycket mer.
Jag funderade kring varför titeln inte avslutas med ett frågetecken. Kanske är det en slarvig fråga, något slentrianmässigt som inte betyder så mycket för den som ställer den. Kanske bryr personen sig inte så mycket om svaret bara det kan innebära en stund av närhet och bekräftelse.
Aubert skriver kort, koncist och skickligt med ett stort djup. Som bäddat för intressanta diskussioner när karaktärerna balanserar, testar sig fram, lyckas eller hamnar helt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar