En liten kråka flyger hem till sin mamma och berättar glatt att hon äntligen hittat en vän. Mamman tittar ut från boet och får se att - himmel och pannkaka! - det är inte alls vad hon väntat sig, någon i ungens storlek, inte ens i närheten...
En fin bok om glädjen i att ha en vän och om att se olikheter som något positivt eller att se dem som lika fast ur olika perspektiv. Vi möter en något uppgiven mamma som gärna hade sett att hennes unge träffat en vän i sin egen storlek. Hon försöker få ungen att se alla hinder som kan uppstå i vänskapen, men den lilla kråkan är så glad i sin nya vän att inget mamman säger kan få kråkan att ändra sig. Om du vecklar ut bokens omslag får du en ledtråd till vad det är för vän kråkan hittat.
En härligt hoppfull bok som kan kräva åtminstone en omläsning för att få med sig mer av berättelsen och illustrationerna. Färgvalet är begränsat till svart, vitt, grått och lite blågrönt. Jag tänkte på bland annat Lejoparden som har samma tema och med en story som rör sig bland djur.
Bokskaparparet kommer från Iran och originaltexten är skriven på farsi. Jag gissar att det är originaltexten som återfinns längst bak i boken, men jag hade gärna sett den bredvid den svenska texten i boken.
Första meningen: En dag flög den lilla kråkan hem och berättade glatt: "Mamma, nu har jag äntligen hittat en kompis! Titta, han står nedanför vårt bo."
Antal sidor:
30
Förlag:
Hjulet, 2017
Översättare: Shekufe Tadaypni Heiberg och Ulla Forsén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar