Vattenmelonen

Vattenmelonen av Marian Keyes. 518 sidor.

Clair har precis fått sitt första barn. En underbart vacker, välskapt flicka. Kan det blir bättre? Nej, men sämre kan det definitivt bli! Någon timme efter att Kate kommit till världen säger Clairs man James att han träffat en annan kvinna och tänker lämna Clair och deras nyfödda dotter. Clair blir helt förtvivlad och söker sig bort från London och sin otrogne man, till sin något annorlunda familj i Dublin. Där försöker hon förstå vad som har hänt och vad som gick fel. Men det är svårt.
Samtidigt fortsätter Clairs syster Helen att vara helt odräglig, och fortsätta dra hem minst sju killar per vecka för att lika snabbt svika dem. Men av någon anledning måste Clair tacka henne för detta. För en av killarna verkar vara liter mer än vanligt, lite mer än James till och med, kanske...

Min kompis Vendela har pratat om Marian Keyes böcker ett tag. Om hur hon sträckläste, grät och skrattade med huvudpersonen, och efter någon vecka tänkte jag att jag måste läsa dessa böcker! Så jag gjorde det, och jag ångrar mig inte! Visserligen har jag bara läst första boken (det finns fyra eller fem böcker i serien), men jag tvekar inte att lägga vantarna på fortsättningen, då man får läsa om någon av Clairs fyra systrar.
Marian Keyes skriver intressant, vilket gör att man rycks med och vill läsa hela tiden! Jag har struntat i att jag mår illa av att läsa på bussen, eller i att jag får jätteont i ögonen. Att lägga ifrån sig Vattenmelonen har varit riktigt svårt!
Roligt, romantiskt, sorgligt, feminint, härligt... En riktig sträckläsningsbok!

Första meningen: Femtonde februari är ett mycket speciellt datum för mig.
Betyg: 9/10