Vindens skugga

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. 478 sidor.

En dag får tioåriga Daniel följa med sin pappa, bokhandlaren, till De Bortglömda böckernas gravkammare. Han får välja en bok, vilken som helst, i det enorma biblioteket som inte alls många känner till. Han väljer Vindens skugga av Julián Carax, och så fort han öppnat boken är han fast i den. Han blir trollbunden av den, och vill läsa mer av författaren som verkar vara ett helt mysterie. Någon har nämligen bränt alla Carax böcker, men varför?
Daniel börjar söka efter sanningen om Julián Carax och hans liv och böcker, en resa som blir farligare ju längre in i historien han kommer.

Detta är en helt underbar bok! Samtidigt som läsaren får följa Daniel i Barcelona får man även följa med historien om Julián Carax som levde på samma ställe några år tidigare.
En äldre dam på biblioteket sa att jag bara måste läsa boken, och samma sak sa en kompis. Jag håller med dem, detta är en hyllning till skönlitteraturen, boken och det skriftliga språket. Ruiz Zafón skriver på ett väldigt intressant sätt, och jag gissar att han älskar böcker, precis som många av huvudpersonerna, vilket ger många fina liknelser och citat att spara i citatboken, särskilt de som beskriver böcker. Jag är mycket imponerad!
Visserligen står boken på vuxenavdelningen, men även unga vuxna som älskar att läsa ska absolut läsa den här boken!

Några citat från boken:
*”Varje bok, varje volym du ser här är besjälad. Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla dem som har läst den, levt sig in i den och drömt om den. För varje gång en bok en ny läsare låter sin blick glida över dessa sidor, växer bokens själ allt starkare.” (sida 9)
*”…bestämde jag mig för att genast börjar läsa min nyvunne väns rader. Jag skyndade mig in på mitt rum och innan jag visste ordet av var jag oåterkalleligt fångad i berättelsen.” (sida 11)

Första meningen: ”Jag minns fortfarande den där gryningen när pappa första gången tog med mig till De Bortglömda böckernas gravkammare.”
Betyg: 10/10!