I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig av Christina Waldén

Ombeni är runt sexton år när hon flyr från sitt hemland Kongo till Sverige. Med bilder av det fruktansvärda våld hon bevittnat och varit med om försöker hon passa in i ett land som skiljer sig väldigt mycket från hennes hemland. Detta gör hon utan sin familj, för stora delar av den är utplånad av fruktansvärt hänsynslösa rebeller.
I Sverige är det igen som vet vad hon varit med om, och de anställda på Migrationsverket verkar inte ens vilja försöka förstå att det finns en värld utanför västerlänningarnas lyxiga vardag.

Detta är en bok som verkligen berör. Det är en gripande berättelse, som kan göra att vi förstår lite mer av vad som händer i vår värld och hur lyxigt vi i Sverige egentligen har det.
Första delen av boken är en inledning, med många frågor som ställs om vad som egentligen hänt Ombeni. I andra delen får läsaren följa med Ombeni i det liv hon levde i Kongo, och hur det kom sig att hon kom till Sverige. Sista delen handlar om vad som hände sedan.
Denna bok borde alla läsa för att förstå mer av den värld vi lever i, och ett steg i rätt riktning mot en rättvisare värld är att läsa denna bok, och få igång tankarna på hur orättvist det egentligen är, och, som sagt, hur bra vi har det!
De avslutande faktasidorna är det som får mig till tårar.

Första meningen: ”Mörkret är så stort”
Sidor: 146+ några avslutande faktasidor
Förlag: Rabén&Sjögren, tack för recex!
Boken i en mening: En av årets viktigaste böcker om ett ämne vi aldrig kommer att förstå helt, men detta är en bit på vägen.
Betyg:9/10