Jag finns av Maja-Maria Henriksson
Johanna är fjorton år och bor med sin mamma och lillebror Linus i en lägenhet. I skolan blir hon misshandlad av Vedin och några killar som mest bara tittar på, i hemmet blir hon misshandlad av sin mamma, både psykiskt och fysiskt. Johanna försöker berätta vad som händer för olika personer i sin omgivning, men ingen vill lyssna till det hon har att säga.
Hon är fel, äcklig, har svart gegga istället för blod som rinner i ådrorna. Hon vill inte leva, men hon vågar inte dö heller.
Maja-Maria Henriksson skriver om sin egen uppväxt, och att detta är en sann berättelse är så hemskt! Som läsare vill man bara hoppa in i boken och hjälpa Johanna, eller skrika åt psykologer, socialtanter, lärare, morföräldrar eller klasskompisar att hjälpa henne!
Detta är en bok som verkligen berör. Att den bara är dryg 170 sidor gör att fler borde läsa den, och inte bara läsa, utan se sig omkring om det finns personer i närheten som har det som Johanna, och om man kan hjälpa dem i så fall.
Boken är dessutom nominerad till Augustpriset 2010, och det tycker jag är bra!
Första meningen: "Hjärtat är en muskel som aldrig vilar."
Antal sidor: 174
Förlag: Natur och kultur
Boken i en mening: Viktig, sorglig bok om en verklighet som alltför sällan får uttryck i ord i dagens samhälle.
Betyg: 7/10
Usch, så hemskt att folk verkligen blir sådär allvarligt misshandlade! Jag blir alltid lite illa till mods av att läsa böcker i stil med denna, men ändå känner jag mig just nu alldeles fruktansvärt dragen till den. Jag måste nog ta och reservera den på bibban...
SvaraRaderaVi har precis läst den i vår bokcirkel. Dock hade jag läst den innan och jag håller med dig, man blir verkligen berörd!
SvaraRaderaläste den för 2 år sedan och ja den var så sorglig. :(
SvaraRadera