Louise jobbar som bibliotekarie och trivs att leva ensam i sin lägenhet som är fylld av filmer och väldigt noggranna analyser över alla dessa. Men så träffar hon på Axel som bor i lägenheten i samma trapphus, samtidigt som Antonio verkar vilja vara henne nära, och Albert, han har ju alltid funnits i närheten. Mitt i allt drabbas hon av panikångestattackerna, fobier som försvårar hennes vardag och familjen som vill ha hennes uppmärksamhet. Hur lever man med allt det?
Såhär tycker jag: Detta är en ganska tung bok, med depression och män som det inte riktigt går att lita på. Man sugs med i berättelsen, men vågar knappt läsa vidare efter inledningen som visar på att det inte kommer sluta lyckligt. (se ”första meningen” nedan) Jag är inte jätteförtjust i boken, men det kan bero på att det är ett obehagligt ämne. Trots allt läste jag den ganska snabbt.
Första meningen: ”Jag kommer aldrig att glömma hans ansiktsuttryck när han skar mig med den sylvassa eggen tvärs över ansiktet.”
Antal sidor: 157
Förlag: Ord Text Mening, tack för recex!
Betyg: 6/10
Svar: Eller hur var den bra :D Ska läsa Ängelns Lek snart :) Hoppas den är lika awesomig bara :D
SvaraRadera