Vinnare i "svarta-katten"

Ännu en skrivtävling är avklarad! Denna gång var det inte särskilt svårt att välja vem som skulle bli vinnaren, det kom nämligen bara in ett bidrag... Så vinnaren är: Malin! Tack för att du var med. Nu får det vara bra med skrivtävlingar på ett tag, då intresset inte varit så stort, men håll utkik i framtiden... Nu får ni läsa Malins bidrag:

Det hela började med att en svart katt gick över vägen, det var ingen speciell katt, eller det kanske var en helt vanlig katt. Men för mig är det en speciell katt, han var min enda vän.

Iallafall, han gick över vägen för att gå en promenad precis som han gjorde varje måndagskväll, jag kolla på honom genom mitt fönster på andra våningen av vårt hus. Allt var lugnt och stilla, jag öppnade fönstret så jag kunde kolla på honom ordentligt, en kall pust kom in i rummet och jag rös till, men stängde inte fönstret.

Han gick där och plötsligt kom en lastbil susande förbi, rakt på min katt Keso, lastbilen stannade inte ens, han såg inte att hon nyss hade kört på min bäste vän.

Jag skrek till och rusade ner till gatan.

Jag kom fram till Keso, ”Keso, hör du mig?” Jag pratade med honom och sa att allt skulle bli bra, även om jag visste att det inte skulle bli bra, Keso var redan död.

Jag lyfte upp Keso till min famn, struntade i att blodet bara rann på mitt nya vita linne, och på mina händer.

Jag la honom i trädgården och rusade in till huset.

Jag sprang in i köket och mamma såg mig.

”Men Herregud, vad har du gjort?” undra mamma skräckslaget, mamma var inte en sådan som brydde sig om vad som hänt, hon var otroligt dålig på att trösta och var helt enkelt en usel mamma.

”Kolla på ditt nya linne, det är helt förstört”, klagade mamma.

”Mamma lyssna, Keso blev påkörd av en lastbil, då måste hjälpa mig.” En tår rann ner på min kind.

”Det var på tiden att katten dog” muttra mamma.

Jag kolla på henne.

”Älskling, du förstår väl att katten gjorde dig helt besatt av honom, du umgicks inte med dina vänner” förklara mamma.

”Kanske för jag inte hade några vänner.” skrek jag till henne.

Jag rusa ut till Keso och börja klappa på honom.

”Jag är så ledsen Keso” jag satt där i timmar och pratade med Keso, även om han var död.

 Månaderna gick och en dag kom en svart katt till vår trädgård, jag gick ut.

”Keso?” Jag visste att det inte var Keso, men han var ändå lik och han blev min nya katt.

Men ingen kunde bli en lika bra katt som Keso.