Att skriva barnbok

Bokugglan frågade mig via Twitter: "När bestämde du dig för att göra en barnbok? Är det svårt att göra en BARNbok."

Eftersom jag inte kan svara på allt det i 140 tecken (som är max på twitter) så gör jag istället ett helt inlägg här.
Jag bestämde mig i slutet av augusti för att skriva en barnbok (läs mer här)till mitt projektarbete i skolan.  Jag gjorde en mindmap och försökte strukturera upp någon slags tidslinje där allt som skulle hända fanns med. Sedan började jag skriva. Jag skrev mest i skolan, i ett block på raster och håltimmar, i bussen och på väg mellan lektioner, och körde jag fast fanns det alltid någon klasskompis i närheten som kunde ge mig något litet tips (Som en svampkorg, eller ett libanesiskt namn).

Illustration: Linnea Nordquist
Smakprov från boken! Snart kanske
jag publicera omslagsbilden här på bloggen...

28/11 skrev jag sista orden i det första utkastet till boken, och sedan var det bara att korrekturläsa, radera, lägg till, och så korrekturläsa igen. Min syster har gjort några illustrationer, och igår (9/1) kände jag att jag var färdig. Nu ska jag bara låta min handledare korrekturläsa manuset, och sedan ska jag försöka trycka det! Jag skulle också vilja försöka få det publicerat av något förlag, men det hinner jag inte innan deadlinen för projektarbetet…

Är det då svårt att skriva en BARNbok? Ja, det är lite klurigt! Jag skriver ganska "vuxet" och är van att skriva till en äldre målgrupp, därför var det en utmaning för mig att inte skriva så avancerat. Det är ju trots allt meningen att barn i tioårsåldern ska läsa det! Det svåraste var alltså att anpassa till målgruppen, men när jag lärt mig det (någorlunda bra) var det ganska skönt att skriva mer ”barnsligt”. En annan utmaning med att skriva till barn är att minnas hur det var att vara tio och hur mycket man hade lärt sig i den åldern. Innan första korrekturläsningen var Alma (huvudpersonen) supersmart och väldigt kaxig, då fick min handledare be mig ta ner henne på jorden lite.

Det är häftigt när man märker att man sjunker in i sin egen bok. Vissa scener blev jag arg på föräldrarna, andra scener ville jag bara plocka upp Alma i min famn och krama om henne. Hon känns nästan som mitt lilla barn nu ;)

Vill ni ha fler skrivtips, fråga i en kommentar, så kanske det blir ett inlägg med tips!

Ha det fint!